Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 18 oktober 2012

1 Originalspråk: franska.

2 Avtalet undertecknades i Luxemburg den 21 juni 1999 (EGT L 114, 2002, s. 6).

3 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkt 7.

4 Avtal av den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3).

5 I den version som publicerades den 19 oktober 2002 (BGBl. 2002 I, s. 4215) i dess lydelse av den 29 december 2003 (BGBl. 2003 I, s. 3080) och den 20 december 2007 (BGBl. 2007 I, s. 3151).

6 Domen i målet Schumacker (ovan fotnot 3), punkt 26.

7 Dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921).

8 Domen i målet Schumacker (ovan fotnot 3) och dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089).

9 Konvention undertecknad i Wien den 23 maj 1969, UN Treaty Series, band 1155, s. 331.

10 Se, för ytterligare synpunkter, bland annat yttrande 1/91 av den 14 december 1991 (REG 1991, s. I-6079; svensk specialutgåva, s. 533), punkt 14, dom av den 1 juli 1993 i mål C-312/91, Metalsa (REG 1993, s. I-3751), punkt 12, av den 2 mars 1999 i mål C-416/96, Eddline El-Yassini (REG 1999, s. I-1209), punkt 47, av den 20 november 2001 i mål C-268/99, Jany m.fl. (REG 2001, s. I-8615), punkt 35, av den 25 februari 2010 i mål C-386/08, Brita (REG 2010, s. I-1289), punkterna 42 och 43, och av den 15 juli 2010 i mål C-70/09, Hengartner och Gasser (REU 2010, s. I-7233), punkt 36.

11 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 12 november 2009, i mål C-351/08, Grimme (REG 2009, s. I-10777), punkterna 27 och 29, av den 11 februari 2010 i mål C-541/08, Fokus Invest (REU 2010, s. I-1025), punkt 28, och i målet Hengartner och Gasser (ovan fotnot 10), punkterna 41 och 42.

12 Epiney, A., och Mosters, R., Un exemple d’interprétation des accords conclus entre la Suisse et l’Union européenne: l’accord sur la libre circulation des personnes, Interprétation et application des traités d’intégration, Schulthess, Zürich, 2006, s. 57–73, och, för ett liknande synsätt, Boillet, V., La détermination du champ d’application de l’accord sur la libre circulation des personnes au regard de la jurisprudence de la Cour européenne de justice: les implications des arrêts Zambrano et McCarty, Pratique juridique actuelle, 2012, s. 49–55. Se även Aubry Girardin, F., L’interprétation et l’application de l’accord sur la libre circulation des personnes du point de vue de la jurisprudence, L’accord sur la libre circulation des personnes Suisse-UE, Schulthess, Zürich, 2011, s. 29–48.

13 Kaddous, C., Stamm et Hauser, Grimme, Fokus Invest AG, Hengartner et Gasser ou les accords bilatéraux ne créent pas un marché intérieur, Revue suisse de droit international et européen, 2010, s. 129–136.

14 De sju avtalen gäller fri rörlighet för personer, luftfart, gods- och persontransporter på väg och järnväg, handel med jordbruksprodukter, ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse, vissa aspekter rörande offentlig upphandling samt vetenskapligt och tekniskt samarbete. Se rådets och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut 2002/309/EG, Euratom av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (EGT L 114, s. 1).

15 Domen i målet Grimme (ovan fotnot 11), punkt 28.

16 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 9 februari 1982 i mål 270/80, Polydor och RSO Records (REG 1982, s. 329; svensk specialutgåva, s. 309), punkterna 15–19, det ovannämnda yttrandet 1/91, punkt 14, domen i målet Metalsa (ovan fotnot 19), punkterna 11 och 15–19, samt angiven rättspraxis i fotnot 11.

17 Mina kursiveringar.

18 Se artikel 9.2 i bilaga I till avtalet EG-Schweiz.

19 I nämnda artikel 2 föreskrivs att [m]edborgare i en avtalsslutande part vilka lagligen vistas på en annan avtalsslutande parts territorium får, vid tillämpningen av och i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I, II och III till detta avtal, inte diskrimineras på grundval av nationalitet.

20 Dom av den 15 december 2011 i mål C-257/10 (REU 2011, s. I-13227), punkterna 26–30, 33 och 34.

21 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Grimme (ovan fotnot 11), punkterna 47–49.

22 I artikel 13.1 definieras gränsarbetare med egen rörelse på ett vagt sätt: En gränsarbetare med egen rörelse är en medborgare i en avtalsslutande part som är bosatt på en avtalsslutande parts territorium och driver egen rörelse på den andra avtalsslutande partens territorium … I punkterna 2 och 3 fastställs förmånligare bestämmelser för denna specifika kategori av egenföretagare vad gäller rätt till vistelse. Se dom av den 22 december 2008 i mål C-13/08, Stamm och Hauser (REG 2008, s. I-11087), punkt 39.

23 En schweizisk medborgare som är etablerad i Tyskland är således fortfarande en gränsarbetare med egen rörelse, i den mening som avses i artikel 13 i bilaga I till avtalet EG-Schweiz, även om han bor i Österrike, men avtalet EG-Schweiz är inte tillämpligt på hans eventuella ekonomiska verksamhet i Schweiz. På samma sätt är en tysk medborgare etablerad i Schweiz en gränsarbetare med egen rörelse, i den mening som avses i artikel 13 i bilaga I, om han är bosatt i Tyskland eller en annan medlemsstat i unionen men om han har etablerat sig i Tyskland uppfyller han inte kriterierna i artikeln.

24 Se punkt 34 och följande punkter ovan.

25 Se, för ett liknande synsätt, angående förslaget till avtal mellan gemenskapen å ena sidan och länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen å andra sidan om skapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, ovannämnda yttrande 1/91, och yttrande 1/92 av den 10 april 1992 (REG 1992, s. I-2821; svensk specialutgåva, s. 41).

26 Enligt artikel 16.2 tredje meningen i avtalet EG-Schweiz kan den gemensamma kommittén på en avtalsslutande parts begäran fastställa konsekvenserna, för Schweiz i egenskap av tredjeland i förhållande till unionen, av domstolens rättspraxis som uppstått efter referensdagen. Se, för en jämförelse, angående artikel 6 i förslaget till avtal mellan gemenskapen å ena sidan och länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen å andra sidan om skapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, ovannämnda yttrande 1/91, punkterna 8, 24 och 44, samt ovannämnda yttrande 1/92, punkt 5.

27 Domarna i de ovannämnda målen Schumacker, punkt 26, och Bosman, punkterna 95–97. Enligt den hänskjutande domstolen framgår det av dessa domar att reglerna om likabehandling förbjuder inte endast öppen diskriminering grundad på nationalitet, utan även alla former av dold diskriminering som genom tillämpning av andra särskiljande kriterier (som ett villkor om bosättning) faktiskt leder till samma resultat. Principen om icke-diskriminering utsträcks till bestämmelser genom vilka en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat hindras eller avhålls från att lämna sitt hemland för att utöva sin rätt till fri rörlighet genom att dessa utgör inskränkningar i rätten till fri rörlighet, även om de tillämpas oberoende av de berörda arbetstagarnas nationalitet. Enligt den nationella domstolen kan sådana nationella bestämmelser som det är fråga om i målet vid den nationella domstolen, vilka skiljer mellan personer som är bosatta, respektive icke bosatta i landet och behandlar skattskyldiga makar på ett oförmånligt sätt när de är bosatta utanför unionen och EES, avhålla gifta par som vill utöva sin rätt till fri rörlighet från att göra detta.

28 Dom av den 26 januari 1993 i mål C-112/91, Werner (REG 1993, s. I-429; svensk specialutgåva, s. 7), punkt 17.

29 Se punkterna 34 och 62 i domen. Efter det att avtalet EG-Schweiz undertecknats har domstolen kommit fram till en annan lösning angående den fria rörligheten för arbetstagare och den anser numera att alla unionsmedborgare som förvärvsarbetar i en annan medlemsstat än den där de har sitt hemvist kan göra gällande sin rätt till fri rörlighet oberoende av huruvida ursprungsstaten är densamma som anställningsstaten. Se, bland annat, dom av den 16 oktober 2008 i mål C-527/06, Renneberg (REG 2008, s. I-7735), punkterna 35 och 36 samt där angiven rättspraxis.

30 Domen i målet Asscher (ovan fotnot 8), punkterna 40–44.

31 Dom av den 21 februari 2006 i mål C-152/03 (REG 2006, s. I-1711).

32 Dom av den 6 oktober 2011 i mål C-506/10 (REU 2011, s. I-9345).

33 Enligt artikel 14 i avtalet EG-Schweiz består den gemensamma kommittén av företrädare för de avtalsslutande parterna. Den ansvarar för avtalets förvaltning och korrekta tillämpning och ska i detta syfte utfärda rekommendationer och fatta beslut genom ömsesidig överenskommelse. Den gemensamma kommittén ska sammanträda vid behov och minst en gång om året. Var och en av de avtalsslutande parterna kan begära att kommittén sammankallas. Den gemensamma kommittén kan besluta att inrätta alla slags arbets- eller expertgrupper som ska biträda kommittén när den fullgör sina uppgifter. Enligt artikel 19 kan de avtalsslutande parterna även hänskjuta alla tvister om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal till den gemensamma kommittén.

34 För övrigt föreskrivs i artikel 18 i avtalet EG-Schweiz ett särskilt förfarande för översyn. Enligt denna artikel kan en avtalsslutande part lägga fram ett förslag om översyn av avtalet för den gemensamma kommittén som eventuellt träder i kraft efter det att de respektive interna förfarandena har fullgjorts.

35 Se, för ett liknande resonemang, punkt 72 i mitt förslag till avgörande i målet Hengartner och Gasser (ovan fotnot 10).