Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 21 mars 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77).

3 Dom av den 8 mars 2011 i mål C-34/09, Ruiz Zambrano (REU 2011, s. I‑1177).

4 Se domen i det ovannämnda målet Ruiz Zambrano, punkterna 36, 38 och 39, respektive dom av den 5 maj 2011 i mål C-434/09, McCarthy (REU 2011, s. I‑3375), punkt 48, och av den 15 november 2011 i mål C-256/11, Dereci m.fl. (REU 2011, s. I‑11315), punkt 63.

5 Dom av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925).

6 Domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkterna 19, 20 och 25–27.

7 Rådets direktiv av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58).

8 Enligt fast rättspraxis utgör de rättigheter som direktiv 2004/38 ger tredjelandsmedborgare vilka är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som är förmånstagare enligt nämnda direktiv, inte egna rättigheter för tredjelandsmedborgaren, utan härledda rättigheter till följd av att en unionsmedborgare har utövat sin rätt till fri rörlighet. Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen McCarthy, punkt 42, och Dereci m.fl., punkt 55, och dom av den 8 november 2012 i mål C-40/11, Iida, punkt 67.

9 Enligt fast rättspraxis får domstolen ge den nationella domstolen alla de upplysningar om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av målet vid den nationella domstolen, även om den nationella domstolen inte hänvisar till dessa upplysningar i sina frågor (se, bland annat, dom av den 8 november 2007 i mål C-251/06, ING. AUER (REG 2007, s. I-9689), punkt 38 och där angiven rättspraxis. I det ovannämnda målet McCarthy, där den nationella domstolen endast hade efterfrågat en tolkning av bestämmelserna i direktiv 2004/38, grundade domstolen, genom tillämpning av denna rättspraxis, sitt svar på artikel 21 FEUF, efter att ha konstaterat att målet vid den nationella domstolen inte omfattades av det nämnda direktivets tillämpningsområde. Vidare beaktade domstolen i domen av den 6 december 2012 i de förenade målen C‑356/11 och C‑357/11, O. m.fl. med hänvisning till samma rättspraxis, bestämmelserna i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, s. 12) i sitt svar till den nationella domstolen, trots att den nationella domstolen i sina tolkningsfrågor endast hade hänvisat till artikel 20 FEUF.

10 Domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 30.

11 Se domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 28.

12 Detta påpekande rör inte det pågående administrativa förfarande som advokaten för klagandena i målet vid den nationella domstolen samt den luxemburgska regeringen nämnde vid den muntliga förhandlingen och som avser den ansökan om uppehållsrätt i egenskap av anställd som Adzo Domenyo Alokpa lämnade in i början av 2012 till de luxemburgska myndigheterna.

13 Dessa båda principer begränsar medlemsstaternas processuella autonomi så att nationella processregler är tillämpliga på situationer som omfattas av unionsrätten, förutsatt att de varken är mindre förmånliga än dem som reglerar liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2012 i mål C‑41/11, Inter‑Environnement Wallonie och Terre wallonne, punkt 45 och där angiven rättspraxis.

14 Det bör erinras om att det i artikel 21.1 FEUF föreskrivs att denna rätt föreligger om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen och följaktligen i bestämmelserna i direktiv 2004/38.

15 Domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 44.

16 Se artikel 1.2 b i direktiv 90/364.

17 Domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 46 (min kursivering).

18 Domen i det ovannämnda målet Iida, punkterna 55, 69 och 72.

19 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Dereci m.fl., punkt 66.

20 Se domarna i de ovannämnda målen Ruiz Zambrano, punkterna 43 och 44, och Dereci m.fl., punkt 65.

21 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet McCarthy, punkt 29 och där angiven rättspraxis.

22 Att barnen uppehåller sig i Frankrike kan dessutom underlätta en eventuell kontakt med deras far och ge dem möjlighet att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande med honom, vilket enligt bestämmelserna i stadgan är en omständighet som bör beaktas när det gäller barnens bästa. Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet O. m.fl., punkt 76.