Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 30 april 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130.

3 EGT 1964, 217, s. 3685; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28.

4 EGT L 251, s. 12; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160.

5 BGBl 2008. I s. 162.

6 BGBl 2013. I s. 86.

7 BGB1. 2007 I, s. 1970.

8 Se domarna Savas, (EU:C:2000:224, punkterna 46, 47, 54 och 71), Abatay m.fl., i de förenade målen (C‑317/01 och C‑369/01, EU:C:2003:572, punkt 58), Tum och Dari (C‑16/05, EU:C:2007:530, punkt 46) och Dereci m.fl., (C‑256/11, EU:C:2011:734, punkt 87).

9 Se domen Abatay m.fl., (EU:C:2003:572, punkt 59).

10 Se domar Savas, (EU:C:2000:224, punkterna 64, 65 och 69), Abatay m.fl., (EU:C:2003:572, punkterna 62, 65 och 66), Soysal och Savatli (C‑228/06, EU:C:2009:101, punkt 47) och Dereci m.fl. (EU:C:2011:734, punkt 88).

11 Se domen Tum och Dari (EU:C:2007:530, punkterna 54–63).

12 Se domarna Tum och Dari, EU:C:2007:530, punkt 55, Oguz, (C‑186/10, EU:C:2011:509, punkt 28) och Dereci m.fl. (EU:C:2011:734, punkt 89).

13 Se domarna Abatay m.fl., (EU:C:2003:572, punkt 68), Tum och Dari, (EU:C:2007:530, punkt 61).

14 I artikel 13 i beslut nr 1/80 anges följande: Gemenskapens medlemsstater och Turkiet får inte införa nya begränsningar såvitt avser villkoren för tillträde till anställning för arbetstagare och deras familjemedlemmar som har erhållit uppehålls- och arbetstillstånd inom respektive lands område i enlighet med gällande lagstiftning.

15 Domen Toprak och Oguz (C‑300/09 och C‑301/09, EU:C:2010:756).

16 Se domarna Abatay m.fl. (EU:C:2003:572, punkt 86) och Dereci m.fl. (EU:C:2011:734, punkt 81).

17 Se domen Toprak och Oguz (EU:C:2011:509, punkt 54) och domen i Dereci m.fl., (EU:C:2011:734, punkt 94).

18 Domarna Sahin, (EU:C:2009:554, punkterna 63–65), kommissionen mot Nederländerna, (C‑92/07, EU:C:2010:228, punkterna 47–49).

19 EU:C:2003:572, punkt 82.

20 Det var närmare bestämt fråga om de regler som gällde i Nederländerna för beviljande av ett fristående uppehållstillstånd för utlänningar som rest in i denna medlemsstat för att återförenas med familjen. Nederländerna hade återinfört ett krav på vistelse för utlänningen tillsammans med sin make eller maka som har permanent uppehållstillstånd under tre år. 1983 hade denna tid sänkts till ett år.

21 Se särskilt punkterna 41, 44, 62 och domslutet.

22 I denna artikel föreskrivs att [n]är en turkisk arbetstagare tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat har dennes familjemedlemmar, under förutsättning att de har fått tillstånd att förena sig med honom, rätt att efter minst tre års laglig bosättning i den medlemsstaten, med förbehåll för den företrädesrätt som tillkommer arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, anta erbjudanden om anställning, och rätt att efter minst fem års laglig bosättning i den medlemsstaten utöva valfri avlönad verksamhet.

23 Se domarna Kadiman (C‑351/95, EU:C:1997:205, punkt 36) och Ayaz (C‑275/02, EU:C:2004:570, punkt 4).

24 C‑350/96, EU:C:1998:205. I denna dom slog domstolen fast att arbetstagare har rätt att åberopa artikel 48 EG och påpekade att arbetstagarnas rättighet att utan diskriminering anta anställning och vara sysselsatta, för att vara effektiv och ändamålsenlig, enligt denna bestämmelse, måste åtföljas av arbetsgivarnas rättighet att anställa dem med beaktande av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare.

25 Punkt 106 och domslutet. Se även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande (EU:C:2003:274, punkterna 201–204) och domen Soysal och Savatli (EU:C:2009:101, punkterna 45 och 46). Den ståndpunkt som domstolen intog var motiverad av kravet att bibehålla den ändamålsenliga verkan av artikel 41.1 i tilläggsprotokollet och att hindra att de begränsningar som införts, inte direkt för turkiska tjänstetillhandahållare, utan deras anställda som har samma nationalitet, som anförtrotts uppgiften att tillhandahålla tjänsten på unionens territorium, kan leda till att bestämmelsen undergrävs och göra det möjligt att kringgå standstill-klausulen som bestämmelsen omfattar.

26 Se, för ett liknande resonemang, avseende artikel 12 i associeringsavtalet domarna Bozkurt (C‑434/93, EU:C:1995:168, punkterna 19 och 20), Nazli (C‑340/97, EU:C:2000:77, punkt 55), Kurz (C‑188/00, EU:C:2002:694, punkt 30) och Kurz (C‑188/00, EU:C:2002:694, punkt 30), och, avseende artikel 14, domen Abatay m.fl. (EU:C:2003:572, punkt 112).

27 Domarna Ziebell, (C‑371/08, EU:C:2011:809) och Demirkan, (C‑221/11, EU:C:2013:583). Se närmare nedan punkterna 35–39.

28 Se, bland annat, domarna CaixaBank Frankrike, (C-442/02, EU:C:2004:586, punkt 11 och där angiven rättspraxis) och Kommissionen/Frankrike, (C‑398/05, EU:C:2008:411, punkterna 55– 57).

29 Se artikel 1.1 c och d i rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 (EGT 56, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28), och 73/148/EEG av den 21 maj 1973 (EGT L 172, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 135) om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster, sistnämnda upphävdes genom direktiv 2004/38 av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s 77). Vad gäller arbetstagare se rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33), som ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, s. 1) som kodifierade detta.

30 Se domarna di Leo (C‑308/89, EU:C:1990:400, punkt 13) och Baumbast och R, (C‑413/99, EU:C:2002:493, punkt 50), där domstolen slog fast att det för att syftet med … förordning nr 1612/68, som är fri rörlighet för arbetstagare, skall kunna genomföras med respekt för frihet och värdighet krävs … att integrationen av arbetstagarens familj i värdlandet kan ske under bästa möjliga omständigheter.

31 I domen i målet Carpenter, (C‑60/00, EU:C:2002:434), erinrade domstolen om att unionslagstiftaren fann att det är viktigt att säkerställa skyddet för medlemsstaternas medborgares familjeliv för att avlägsna hindren för utövandet av de i fördraget skyddade grundläggande friheterna och slog fast att utvisningsbeslutet gällande M. Carpenterns make, som var medborgare i tredje land, som antogs av myndigheterna i den medlemsstat där denne har sitt ursprung utgjorde ett hinder för utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster och anförde att det skulle skada makarna Carpenters familjeliv om de skildes åt och det [följaktligen även] skulle … skada … förutsättningarna för Peter Carpenter att utöva en grundläggande frihet, eftersom [d]enna frihet … inte [skulle] kunna få full verkan om Peter Carpenter avhölls från att utöva den på grund av hinder, i hans ursprungsland, för hans maka vid dennas inresa och bosättning (punkt 39, min kursivering). Domstolen har i en senare dom, S och Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel, (C‑457/12, EU:C:2014:136), visserligen tolkat tillämpningsvillkoren i domen Carpenter restriktivt (punkterna 41–44), men den princip enligt vilken det faktiska utövandet av friheterna enligt fördraget skulle kunna hindras av åtgärder som påverkar integriteten vad avser den migrerande arbetstagarens familjeliv har bekräftats (punkt 40).

32 Domen Tum och Dari, (EU:C:2007:530, punkterna 53 och 61).

33 Se, bland annat, domen Tum och Dari, (EU:C:2007:530, punkterna 53 och 61).

34 Ovan fotnot 29.

35 Se punkterna 64 och 69.

36 Se punkterna 48, 49 och 53, min kursivering.

37 Se punkt 55, min kursivering.

38 Se punkt 43.

39 C‑225/12, EU:C:2013:725, punkt 40 och domslutet.

40 I denna artikel föreskrivs i punkt 1 att bestämmelserna i avsnitt I i kapitel II i beslut 1/80 är tillämpliga med undantag för begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan.

41 Domarna Carpenter (EU:C:2002:434, punkt 42) och Akrich (C‑109/01, EU:C:2003:491, punkt 59).

42 Domen parlamentet/rådet, (C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 52).

43 Domarna Carpenter (EU:C:2002:434, punkt 42), Akrich (EU:C:2003:491, punkt 59) och parlamentet/rådet (C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 53).

44 Beträffande flyktingar och deras familjemedlemmar föreskrivs i artikel 7.2 andra stycket att integrationsåtgärderna inte får tillämpas förrän de berörda personerna har beviljats familjeåterförening.

45 C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 43, se även domen O m.fl., i de förenade målen (C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 74).

46 Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EGT L 16, s. 44).

47 Se, framför allt, meddelandet från rådets ordförandeskap av den 14 mars 2003 7393/1/03 REV 1, s. 5. De medlemsstater som föreslagit att uttrycket villkor för integrering skulle användas var Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Nederländarna och Republiken Österrike.

48 Se artikel 15.3 andra stycket i direktiv 2003/109.

49 Se, för ett liknande resonemang, domen parlamentet/rådet, (EU:C:2006:429, punkterna 66–76).

50 Till exempel den franska, tyska (Integrationsanforderungen), engelska (integration conditions) och italienska (condizioni di integrazione) språkversionen.

51 Se domarna Cricket st Thomas (C‑372/88, EU:C:1990:140, punkt 18), Velvet & Steel Immobilien (C‑455/05, EU:C:2007:232, punkt 19 och Helmut Müller, (C‑451/08, EU:C:2010:168, punkt 38).

52 Se rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, KOM(2008) 610 slutlig, punkt 4.3.4 och Grönbok om rätt till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som är bosatta i Europeiska unionen (direktiv 2003/86/EC), KOM(2011) 735 slutlig, punkt 2.1.

53 Domen Chakroun, (EU:C:2010:117, punkt 48), där domstolen slog fast att en lagstiftning enligt vilken familjeåterförening fick nekas om inkomsten inte översteg en viss miniminivå inte var förenlig med direktiv 2003/86, oberoende av en konkret prövning av sökandens situation.

54 Se, för ett liknande resonemang, domen O m.fl. (EU:C:2012:776, punkt 80).

55 I den ovan i fotnot 52 nämnda grönboken från år 2011 beskriver kommissionen problematiserande det utrymme till skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt direktivet vad gäller tillämpningen av vissa av dess fakultativa bestämmelser, framför allt vad gäller eventuella integrationsåtgärder (del I).

56 Enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen lämnat har N. Dogan försökt att återförenas med sin make i Tyskland sedan 4 år tillbaka.