Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 4 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160. Målet rör direktivets lydelse enligt kommissionens direktiv 2009/112/EG av den 25 augusti 2009 (EUT L 223, s. 26) (nedan kallat direktiv 91/439).

3 EUT L 403, s. 18, och rättelse i EUT L 19, 2009, s. 67.

4 Se, bland annat, dom Kapper (C–476/01, EU:C:2004:261); Wiedemann och Funk (C–329/06 och C‑343/06, EU:C:2008:366); Weber (C‑1/07, EU:C:2008:640); Grasser (C‑184/10, EU:C:2011:324); Akyüz (C‑467/10, EU:C:2012:112), och Hofmann (C‑419/10, EU:C:2012:240).

5 Se artikel 1.2 i direktivet.

6 Den permanenta bosättningsorten definieras i artikel 9 första stycket i detta direktiv som den plats där en person normalt bor, dvs. under minst 185 dagar varje kalenderår, till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om personen saknar yrkesmässig anknytning, till följd av en personlig anknytning som präglas av nära band mellan personen och den plats där han bor.

7 Se skäl 1 i direktiv 2006/126.

8 Definitionen av permanent bosättningsort i artikel 12 första stycket i direktiv 2006/126 är exakt densamma som i artikel 9 första stycket i direktiv 91/439.

9 BGBl. 2003 I, s. 310, nedan kallad StVG.

10 BGBl. 1998 I, s. 2214, nedan kallad FeV.

11 Dom Akyüz (EU:C:2012:112, punkt 32).

12 Se dom Derudder (C‑290/01, EU:C:2004:120, punkterna 37 och 38) och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (C‑157/10, EU:C:2011:813, punkterna 17‐21).

13 Se punkterna 10 och 11 i den polska regeringens yttrande.

14 Min kursivering. Se, bland annat, dom Schwarz (C‑321/07, EU:C:2009:104, punkt 77); Grasser (EU:C:2011:324, punkt 21), och Hofmann (EU:C:2012:240, punkt 46).

15 Se dom Le Rayon d’Or (C‑151/13, EU:C:2014:185, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

16 Ibidem (punkt 26 och där angiven rättspraxis).

17 Se punkt 3 i den italienska regeringsens yttrande.

18 Min kursivering.

19 I en skrivelse från transport- och infrastrukturministeriet i delstaten Baden-Württemberg anges att artikel 11.4 i direktiv 2006/126, till skillnad från artikel 8.2 i direktiv 91/439, inte bara tillåter den medlemsstat där den berörde har sin permanenta bosättningsort, utan även varje annan medlemsstat att vägra att erkänna ett körkort (s. 5 i den franska versionen av beslutet om hänskjutande).

20 Enligt första stycket ska [e]n medlemsstat … vägra att utfärda ett körkort och enligt sista stycket får [e]n medlemsstat … vägra att utfärda ett körkort.

21 Unionen har sedan många år gett prioritet åt att förbättra vägsäkerheten och har ställt upp ambitiösa målsättningar för att minska antalet olyckor fram till år 2020 (se kommissionens meddelande av den 20 juli 2010 till Europaparlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén, med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 (KOM(2010) 389 slutlig).

22 Se dom Hofmann (EU:C:2012:240, punkt 65).

23 Dom Kapper (EU:C:2004:261, punkterna 70 och 72, och där angiven rättspraxis). Se även beslut Halbritter (C‑227/05, EU:C:2006:245, punkt 26).

24 Se dom Hofmann (EU:C:2012:240, punkt 71).

25 Se dom Kapper (EU:C:2004:261, punkt 73).

26 Se s. 3 i den franska versionen av beslutet om hänskjutande.

27 Se s. 13 i den franska versionen av beslutet om hänskjutande.

28 Jag erinrar om att artikel 8.2 i direktiv 91/439 är den bestämmelse som ska tillämpas med hänsyn till den tidpunkt som är avgörande för det nationella målet.

29 Den hänskjutande domstolen talar i förevarande fall om en strafrechtliche Sicherungsmaßregel.

30 Se punkterna 39‐41 i kommissionens yttrande.

31 Den hänskjutande domstolen nämner i begäran om förhandsavgörande att körkortslagstiftningen hör till ordningsbestämmelser (se s. 13 och 14 i begäran om förhandsavgörande).

32 Serie A nr 73, särskilt § 53‐56.

33 Förslaget till avgörande i målet Kommissionen/Parlamentet och rådet (C‑43/12, EU:C:2013:534, punkt 65).

34 Se punkt 25 i den polska regeringens yttrande.

35 Se punkt 9 i yttrandet från sökanden i det nationella målet.

36 Dom Weber (EU:C:2008:640, punkt 38).

37 Dom Hofmann (EU:C:2012:240, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

38 Republiken Österrike hade inte vidtagit åtgärder för lagföring gentemot Sevda Aykul och således inte lagfört henne om hon hade begått den brottsliga gärningen på dess territorium (se s. 4‐6 i den franska versionen av beslutet om hänskjutande).

39 Se punkt 34 i den polska regeringens skriftliga yttrande.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom Unamar (C‑184/12, EU:C:2013:663, punkterna 46 och 47 och där angiven rättspraxis).

41 Se dom Hofmann (EU:C:2012:240, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

42 Se dom Akyüz (EU:C:2012:112, punkt 57).

43 Se punkt 11 i det skriftliga svaret.

44 Se punkt 13 i det skriftliga svaret.

45 Det medicinsk-psykologiska expertutlåtandet måste styrka avhållsamhet från droger under ett år. Denna avhållsamhet måste styrkas genom läkarintyg som utfärdats på grundval av minst fyra laboratieanalyser av prover som begärts på ett oförutsägbart sätt under en ettårsperiod.

46 Se skäl 2 i direktiv 2006/126.

47 Se s. 4 i kommissionens meddelande med titeln europeiskt åtgärdsprogram för trafiksäkerhet - Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar (KOM(2003) 311 slutlig).

48 Se kommissionens meddelande som omnämns i fotnoten på s. 21 (s. 5).

49 Se det åtgärdsprogram som nämns i fotnot på sida 47, i vilket det anges att den omständigheten att trafikreglerna inte följs bör motverkas både genom åtgärder som förbättrar kontrollen och tillämpningen av påföljder på EU-nivå som är effektiva, proportionerliga och avskräckande (s. 10); rådets resolution av den 27 november 2003 om kampen mot användning av psykoaktiva ämnen som orsak till trafikolyckor (EUT C 97, 2004, s. 1), i vilken det understryks att det är viktigt att anta alla lämpliga bestämmelser, även sådana som kan omfatta påföljder, för bilförare som är påverkade av psykoaktiva ämnen som minskar deras körförmåga (punkt 29), och kommissionens rekommendation av den 6 april 2004 om efterlevnadskontroller inom trafiksäkerhetsområdet (EUT L 111, s. 75), i vars skäl 9 det anges att medlemsstaterna bör ha som allmän strategi att överträdelserna skall följas av påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande.