Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 17 juli 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Rapport om överläggningarna i utskottet för framställningar under parlamentsåret 1999/2000, A5‑0162/2000: http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=‑//EP//NONSGML+REPORT+A5‑2000‑0162+0+DOC+PDF+V0//FR.

3 Rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under år 2013 (2014/2008(INI)), s. 17.

4 Framställning nr 1188/2010.

5 (T‑308/07, EU:T:2011:466).

6 Dom Tegebauer/Europaparlamentet (EU:T:2011:466, punkt 21).

7 Enligt förklaringarna till stadgan är den rättighet som garanteras genom denna artikel den rättighet som garanteras genom artiklarna 20 FEUF och 227 FEUF. Enligt artikel 52.2 i stadgan ska den utövas på de villkor som fastställs i dessa artiklar.

8 Version av juli 2004 (EUT L 44, 2005, s. 1).

9 En ändring av de bestämmelser i arbetsordningen som reglerar rätten att inge framställningar enligt versionen av den sjunde valperioden mars 2011 (EUT L 116). I denna återges i allt väsentligt den enbart mellanliggande ändring av den interna arbetsordningen som antogs genom beslut av Eurpaparlamentet den 6 maj 2009 (2006/2209 REG) (EUT C 212 E, 2010, s. 140).

10 http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+RULES-EP+20140701+TOC+DOC+XML+V0//SV.

11 Förslag till ändring av Europaparlamentets arbetsordning (B7-0732/2011) samt Europaparlamentets beslut av den 22 maj 2012 om ändring av Europaparlamentets arbetsordning i samband med genomförandet av det europeiska medborgarinitiativet (2011/2302(REG) (EUT C 264, 2013, s. 98).

12 Eftersom det vare sig rör sig om självständiga eller självtillräckliga argument, föreslår jag att begreppet grunder inte ska användas för att beskriva var och en av dem.

13 Klaganden har i sin beskrivning av de faktiska omständigheterna anfört att tribunalen är ovetande om att ordföranden för utskottet för framställningar, utan någon motivering, till klaganden angav att framställningen, trots att den var tillåtlig, inte kunde granskas i sak. Vidare har tribunalen missuppfattat de faktiska omständigheterna genom att anse att framställningen hade granskats.

14 Enligt klaganden har tribunalen felbedömt tillämpningsområdet för den grundläggande rätten att inge framställningar genom att, felaktigt, anse att den begränsar sig till en prövning av huruvida framställningen är tillåtlig. Tillämpningsområdet för rätten att inge framställningar omfattar emellertid också en materiell prövning av de framställningar som har ansetts tillåtliga och det antagna beslutet i sak (rätt till granskning av framställning).

15 Enligt sökanden visade tribunalen en avsaknad av logik när den påstod att den omständigheten att en framställning som är tillåtlig inte granskas inte medför några rättsliga verkningar, till skillnad från en situation då en framställning som är otillåtlig inte granskas.

16 Enligt klaganden motsade tribunalen domen i målet Tegebauer/parlamentet i vilken den angav att effektiviteten i rätten att inge framställningar inte får inskränkas när innehållet i framställningen inte har granskats.

17 Enligt klaganden ignorerade tribunalen den omständigheten att Europaparlamentet hade gjort sig skyldigt till en felaktig rättstillämpning genom att inte motivera sitt beslut. Tribunalen ersatte denna avsaknad av motivering med sin egen motivering i syfte att motivera varför framställningen inte behandlats.

18 Enligt klaganden saknar tribunalen kännedom om att klaganden inte har fått möjlighet att objektivt framställa sin sak inför utskottet för framställningar.

19 Klaganden har hänvisat till punkt 17 i den överklagade domen, men det rör sig om punkt 16 i den domen.

20 Jag vill påpeka att inlämnandet och prövningen av framställningar vid parlamentet redan föreskrevs i förordningen om Europeiska kol och stålgemenskapens (EKSG) gemensamma församling. Vid mötet i Paris år 1977 antog Europaparlamentet en resolution om tilldelning av särskilda rättigheter till medborgare i Europeiska gemenskapen och uppmanade gemenskapernas kommission att prioritera en rätt för medborgarna att inge framställningar.

21 Erkännandet av rätten för unionsmedborgare att inge framställningar bekräftades för första gången vid Europeiska rådet 1984 genom antagandet av förslag av kommittén Medborgarnas Europa.

22 Avtal undertecknat den 12 april 1989 (EGT C 120, s. 90).

23 Det ska påpekas att stadgan, enligt dess artikel 52.2, garanterar rätten att inge framställningar inom de begränsningar som följer av artiklarna 20 och 227 FEUF. Rätten att inge framställningar förekommer även i artikel 24 FEUF.

24 Etymologiskt betyder framställningbegäran. För en analys, se Surrel, H., Le droit de pétition au Parlement européen, RMC, nr 335, mars 1990.

25 Europaparlamentets resolution om överläggningarna i utskottet för framställningar under sammanträdesperioden 2003–2004 (2004/2090(INI) (EUT C 320 E, s. 161).

26 Dess villkor för utövande finns i Eurpaparlamentetes och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, s. 1).

27 Rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under år 2013 (2014/2008(INI), A7‑0131/2014).

28 Rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under sammanträdesperioden 1993–1994 (A3-0158/94).

29 Rapport av den 27 november 2001, A5‑0429/2001, om unionsmedborgares rätt att inge framställningar, för en förstärkning genom en översyn av EG‑fördraget (2001/2137(INI)).

30 – Rätten att inge framställningar föreskrivs i artikel 17 i grundlagen, under rubriken grundläggande rättigheter: http://www.bundestag.de/bundestag/aufgaben/rechtsgrundlagen/grundgesetz/gg–01/245122. Med stöd av artikel 45 c i grundlagen bildades ett utskott för framställningar: http://www.bundestag.de/bundestag/aufgaben/rechtsgrundlagen/grundgesetz/gg–03/245126. Detta utskotts uppgift och behörighet regleras mer detaljerat i: 1) lagen om behörighet för utskottet för framställningar (http://www.bundestag.de/bundestag/ausschuesse18/a02/grundsaetze/petitionsausschuss–befugnisse/260546); 2) Bundestags arbetsordning, punkt 108 och följande punkter (http://www.bundestag.de/bundestag/aufgaben/rechtsgrundlagen/go–btg/go09/245168).

31 För en mer djupgående analys, se Europaparlamentets rapport Rätten att inge framställningar i medlemsstaterna som upprättades år 2011: http://www.uni‑mannheim.de/edz/pdf/dg4/POLI119–FR.pdf.

32 Se ovannämnda rapport av Europaparlamentet, sidorna 140 och 141.

33 Utskottet för framställningar har emellertid inte någon skyldighet att pröva dem. Se artikel 201.13 i dess ändrade lydelse , mars 2011 (EUT L 116).

34 Det ska emellertid understrykas att artiklarna 20 d, 24 andra stycket och 227 FEUF uttryckligen avser en rättighet för unionsmedborgarna.

35 Se framställning nr 1038/96 mot djurförsök inom kosmetiksektorn, undertecknad av 4000000 personer.

36 Se exempelvis Miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland P6–TA(2008)0036, Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2008 om miljökonsekvenserna av den planerade gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland (framställningarna 0614/2007 och 0952/2006) (2007/2118(INI), EUT 2009 C 294 E, s. 3).

37 Se ovannämnda resolution 2003–2004 (2004/2090(INI): Det är Europaparlamentets specifika skyldighet och privilegium att försvara medborgarnas rättigheter, eftersom parlamentet är ett direkt valt organ som företräder Europas medborgare på EU-nivå. För att kunna lösa problem som leder medborgare till att söka dess hjälp har parlamentet emellertid behov av assistans och lojalt samarbete, i synnerhet från kommissionen som är fördragens väktare.

38 Kommissionens 23:e rapport om genomförandet av unionens lagstiftning: http://eur‑lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2006:0416:FIN:FR:PDF, s. 4.

39 Utkast till rapport för 2013, http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=‑//EP//NONSGML+COMPARL+PE‑508.200+03+DOC+PDF+V0//FR&language=FR.

40 Europaparlamentets resolution: Petition right at the dawn of the 21st century, A5‑0088/2001, p. 10.

41 Se kommissionens ovannämnda 23:e rapport.

42 Se begäran från utskottet för framställningar till kommissionen att behandla framställningar och klagomål lika inom ramen för överträdelseförfaranden, punkt 17 i verksamhetsrapporten för 2013 över verksamheten i utskottet för framställningar under år 2012 (2013/2013(INI)): http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=‑//EP//NONSGML+COMPARL+PE‑508.200+03+DOC+PDF+V0//FR&language=FR.

43 Till skillnad från medborgarinitiativet som regleras i ovannämnda förordning nr 211/2011.

44 Även om dessa bestämmelser inte är tillämpliga på de faktiska omständigheterna i målet förblir de i huvudsak desamma. För de efter varandra följande ändringarna, se tillämpliga bestämmelser.

45 Europaparlamentet har till och med ställt sig frågan huruvida det är nödvändigt att omarbeta hela förfarandet för framställningar: Rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under år 2013 (2014/2008(INI)), s. 18.

46 I framställningarna bör nämnas namn, nationalitet och hemadress för var och en av framställarna. De ska vara upprättade på ett av unionens officiella språk. Enligt artikel 201.5 får framställningar som är avfattade på ett annat språk emellertid behandlas om framställarna har bifogat en översättning.

47 Se rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under år 2012 (2013/2013(INI)) – Bilaga om statistik avseende kategorierna av begäran.

48 Det ska påpekas att det framgår av de tidigare rapporterna av utskottet för framställningar att de ansökningar som inte överensstämde med artikel 227 FEUF inte registrerades som framställningar. Det framgår av rapporten av utskottet för framställningar för år 2013 att Kommissionen har, sedan 2009 och fram till idag, mottagit nära 10000 framställningar som har registrerats, varav cirka 60 procent har förklarats kunna prövas i sak då de avser unionens verksamhetsområden. Åtskillnaden mellan begäran som inte har registrerats och som inte kan prövas kan leda till förvirring. Enligt rapporten mottog utskottet totalt 2885 framställningar under år 2013. Det lyckades behandla nära 989 framställningar, varav 654 förklarades tillåtliga, 335 otillåtliga och 538 avslutades. 199 framställningar förklarades tillåtliga, prövades och avslutades. Det framgår inte huruvida dessa beslut har offentliggjorts och motiverats. Detta förefaller inte vara fallet med de icke-registrerade begäran.

49 Enligt Europaparlamentets analys görs de flesta av de framställningar som förklaras otillåtliga detta till följd av en bestående hopblandning mellan europeisk och nationell behörighet samt mellan behörighet för Europeiska unionens institutioner och Europarådet eller Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, se http://www.europarl.europa.eu/ftu/pdf/fr/FTU–2.1.4.pdf.

50 Rapport om överläggningar i utskottet om framställningar under sammanträdesperioden 1999/2000, A5-0162/2000.

51 Utkast till rapport om verksamheten i utskottet för framställningar under år 2012 (2013/2013(INI)), punkt J.

52 Ibidem.

53 Dom IBM/kommissionen (60/81, EU:C:1981:264, punkt 9), Athinaïki Techniki/kommissionen (C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 29) och Internationaler Hilfsfonds/kommissionen (C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 51).

54 Beslut Planet/kommissionen (T‑320/09, EU:T:2011:172, punkterna 37–39).

55 Dom Les Verts/Europaparlamentet (294/83, EU:C:1986:166) kodifierad genom artikel G punkt 53 i Maastrichtavtalet med ändring av artikel 173 i EG‑fördraget.

56 Dom Weber/Europaparlamentet (C‑314/91, EU:C:1993:109, punkterna 9 och 10).

57 Dom rådet/Europaparlamentet (34/68, EU:C:1986:291). Senare har domstolen preciserat att den med stöd av artikel 314.9 FEUF antagna rättsakten utgör en sådan rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 263 FEUF, i den mån den ger unionens budget bindande verkan. Se dom rådet/Europaparlamentet (C‑77/11, EU:C:2013:559, punkterna 50, 54–56, 60, 63).

58 Dom Weber/Europaparlamentet (EU:C:1993:109, punkterna 9 och 10).

59 Dom Luxemburg/Europaparlamentet (C‑213/88 och C‑39/88, EU:C:1991:449).

60 Beslut Den europeiska högerns grupp/Europaparlamentet (78/85, EU:C:1986:227, punkt 11).

61 Beslut Blot och Front national/Europaparlamentet (C‑68/90, EU:C:1990:222, punkt 12).

62 Se beslut Miethke/Europaparlamentet (C‑25/92, EU:C:1993:32) avseende en begäran riktad till Europaparlamentet att förklara att mandaten för tyska ledamöter hade blivit ogiltiga på grund av återföreningen av Tyskland.

63 I ett nyligen avgjort mål, avseende en begäran om ogiltigförklaring av Europaparlamentets överläggningar om kalendern för plenarsammanträden, dom Frankrike/Europaparlamentet (C‑237/11 och C‑238/11, EU:C:2012:796).

64 Som följer av förklaringarna till stadgan ska de subjektiva rättigheterna respekteras, medan principerna ska beaktas. Det preciseras vidare att en artikel i stadgan, i vissa fall kan omfatta delar av en rättighet och av en princip.

65 C‑176/12, EU:C:2014:2.

66 Se förslag till avgörande i målet Association de médiation sociale (C‑176/12, EU:C:2013:491, punkt 54).

67 Kommissionen: Kodex för god förvaltningssed, antagen år 2000, http://ec.europa.eu/transparency/code/–docs/code–sv.pdf.

68 Mot en bättre struktur för samråd och dialog. Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter KOM(2002) 704 slutlig.

69 Se exempelvis beslut Grúas Abril Asistencia/kommissionen (C‑521/10 P, EU:C:2011:418, punkt 29), och Altner/kommissionen (C‑411/11 P, EU:C:2011:852, punkt 8).

70 http://ec.europa.eu/eu–law/your–rights/your–rights–sv.htm.

71 Dom Johnston (222/84, EU:C:1986:206, punkterna 18 och 19), Heylens m.fl. (222/86, EU:C:1987:442, punkt 14), kommissionen/Österrike (C‑424/99, EU:C:2001:642, punkt 45), Unión de Pequeños Agricultores/rådet (C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 39), och Eribrand (C‑467/01, EU:C:2003:364, punkt 61).

72 Dom Heylens m.fl. (EU:C:1987:442, punkt 14).

73 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget UGT L 1, s. 1)

74 Dom Rendo m.fl./kommissionen (C‑19/93, EU:C:1995:339, punkt 27).

75 Dom SFEI m.fl./kommissionen (C‑39/93 P, EU:C:1994:253, punkt 27, och där angiven rättspraxis).

76 (T‑16/91, EU:T:1996:189, punkterna 54–56).

77 Denna dom upphävdes vidare av domstolen genom domen i målet Rendo m.fl./kommissionen (EU:C:1995:339).

78 Se domen i målet Komninou m.fl./kommissionen (C‑167/06 P, EU:C:2007:633, punkt 44).

79 Beslut Associazione delle Cantine Sociali Venete/ombudsmannen och Europaparlamentet (T‑103/99, EU:T:2000:135, punkt 50).

80 Se beslut Srinivasan/ombudsmannen (T‑196/08, EU:T:2008:470).

81 Se analogt dom ombudsmannen/Lamberts (C‑234/02 P, EU:C:2004:174, punkterna 48–52 och där angiven rättspraxis).

82 I princip anses inte dessa rättsakter som förvaltningsakter, eftersom de inte medför rättsverkningar för framställaren. Men det förekommer en ansökan om föreläggande som tillåter framställaren att få ett beslut som inte medför rättsverkningar prövat av en förvaltningsdomstol. Ett överklagande till konstitutionsdomstolen kan också göras när alla andra rättsmedel har uttömts. För denna praxis, se exempelvis http://www.bundesverfassungsgericht.de/entscheidungen/rk20121121_2bvr172012.html, där konstitutionsdomstolen slog fast att ett överklagande till konstitutionsdomstolen av ett beslut om avvisning av Oberverwaltungsgericht Berlin‑Brandeburg av den 20 juni 2012, som härstammade från ett beslut av Bundestags utskott för framställningar att vägra att granska en framställning på grund av att två liknande framställningar redan var under granskning av de behöriga federala ministrarna.

83 I spansk rätt föreskrivs, när det gäller en framställning till de lagstiftande församlingarna, för det fall en parlamentsrättsakt åsidosätter en grundläggande rättighet, en möjlighet att väcka talan vid den konstitutionella domstolen. I detta fall är en talan vid förvaltningsdomstolarna utesluten, eftersom parlamentets verksamhet är av konstitutionell karaktär.

84 När det gäller fransk rätt, åtnjuter endast de utomeuropeiska territorierna en rätt att överklaga till förvaltningsdomstolarna, men endast avseende vissa beslut.

85 För att vara precis motsvarar den prövning som godtas i tysk rätt en formell prövning och inte en prövning i sak. Således kan en medborgare väcka talan vid en förvaltningsdomstol på grund av att Bundestag inte har behandlat hans framställning eller att den inte har följt rätt förfarande. Däremot kan en förvaltningsdomstol inte avgöra målet i sak.

86 Se beslut Pevasa och Inpesca/kommissionen (C‑199/94 P och C‑200/94 P, EU:C:1995:360, punkt 24), dom Assurances du crédit/rådet och kommissionen (C‑63/89, EU:C:1991:152, punkt 30), beslut Victoria Sánchez/Europaparlamentet och kommissionen (EU:C:2011:693 punkt 38) och beslut Mugraby/rådet och kommissionen (C‑581/11 P, EU:C:2012:466, punkt 75).

87 Det ska erinras om att ställningstagandet av utskottet för framställningar i punkt 1 som anges i punkt 1 i detta förslag till avgörande, enligt vilket en framställning tillåter en individ att officiellt göra sig hörd (min kursivering).

88 Se analogt dom ombudsmannen/Lamberts (EU:C:2004:174, punkt 52).

89 Dom ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen (C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 136).

90 Dom Siemens m.fl./kommissionen (C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).