Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 4 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 392, s. 1.

3 EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160.

4 EGT L 363, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160.

5 Se, för ett liknande resonemang, dom Wencel (C‑589/10, EU:C:2013:303, punkt 30). Se även dom Duchon (C‑290/00, EU:C:2002:234, punkterna 21 och 22).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom Wencel (EU:C:2013:303, punkt 33).

7 Ibidem (punkt 36).

8 Den grekiska och den rumänska regeringen är överens om att det bilaterala avtalet inte har återgetts i bilaga III till förordning nr 1408/71 till följd av en promemoria som de grekiska myndigheterna förelagt den administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare vilken godtog denna vid sitt 303:e möte i Bryssel den 12 och den 13 december 2006 (trots en begäran i motsatt riktning av Rumänien).

9 Dom Walder (82/72, EU:C:1973:62, punkt 8).

10 Ibidem (punkt 6).

11 Punkt 22.

12 Punkt 29.

13 Dom Thévenon (C‑475/93, EU:C:1995:371, punkterna 26–28). Se även, för ett liknande resonemang, dom Thelen (C‑75/99, EU:C:2000:608, punkt 16), och dom Habelt m.fl. (C‑396/05, EU:C:2007:810, punkt 119).

14 Dom Thévenon (EU:C:1995:371, punkt 27).

15 Punkt 22. Se även, för ett liknande resonemang, dom Thelen (EU:C:2000:608, punkt 14), dom Habelt m.fl. (EU:C:2007:810, punkt 118), och förslag till avgörande av generaladvokat Misho i mål Kaske (C‑277/99, EU:C:2001:549, punkt 10).

16 Dom Thévenon (EU:C:1995:371, punkterna 26–28), Thelen (EU:C:2000:608, punkt 16) och Habelt m.fl. (EU:C:2007:810, punkt 119).

17 Se, bland annat, Kessler, F., La prise en compte des droits à pension acquis en vertu d’une convention bilatérale conclue avant l’entrée en vigueur du règlement (CEE) no 1408/71, Revue de droit sanitaire et social, 1991, s. 368–370, Van Raepenbusch, S., Les rapports entre le règlement (CEE) no1408/71 et les conventions internationales dans le domaine de la sécurité sociale des travailleurs circulant à l’intérieur de la Communauté, Cahiers de droit européen, 1991, s. 449–466, särskilt punkt 10. Se, för en uttryckligen restriktiv tolkning, González-Sancho López, E., Relaciones entre legislación comunitaria y convenios bilaterales en materia de seguridad social de migrantes: de la sentencia Rönfeldt al caso Peschiutta, Revista de trabajo y Seguridad Social, nr 5, januari–mars 1992, s. 81–92.

18 EU:C:1995:371, punkterna 26–28.

19 I målet Rönfeldt (EU:C:1991:52) var Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Danmark bundna av den berörda konventionen. Den hade ingåtts den 14 augusti 1953 och förmånstagaren var en tysk medborgare som hade utövat sin rätt till fri rörlighet år 1957 och återvänt till Tyskland år 1971. I målet Thelen (EU:C:2000:608) var Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike bundna av den ifrågavarande konventionen. Den hade ingåtts den 19 juli 1978 och förmånstagaren var en tysk medborgare som hade bott i Österrike under åren 1986–1996 och där bedrivit yrkesverksamhet under perioden 1991–1993. I målet Kaske (EU:C:2002:74) var det återigen Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland som var bundna av den berörda konventionen. Det hade trätt i kraft den 1 oktober 1979 och förmånstagaren var både tysk och österrikisk medborgare. Hon hade haft ett avlönat arbete i Österrike under åren 1972–1982, i Tyskland från år 1983 till maj 1996 (med vissa avbrott) och hade sedan återvänt till Österrike i juni 1996. I målet Naranjo Arjona m.fl. (C‑31/96–C‑33/96, EU:C:1997:475), var situationen något annorlunda eftersom den berörda konventionen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Spanien hade trätt i kraft den 1 november 1977, under förmånstagarens vistelse i Tyskland. Denne var en spansk medborgare som hade utövat sin rätt till fri rörlighet år 1966 och återvänt till Spanien år 1991. Även i denna situation kunde emellertid förmånstagaren ha berättigade förväntningar på att konventionen skulle tillämpas, eftersom han hade stannat kvar i mottagarlandet under ytterligare 14 år och återvänt till sitt ursprungsland vid en tidpunkt då konventionen fortfarande var tillämplig.

20 Dom Duchon (EU:C:2002:234, punkt 23). Se även, för ett liknande resonemang, dom Rönfeldt (EU:C:1991:52, punkt 16), Rundgren (C‑389/99, EU:C:2001:264, punkt 29), och Kauer (C‑28/00, EU:C:2002:82, punkt 22).

21 Dom Belbouab (10/78, EU:C:1978:181, punkt 8), min kursivering.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom TNT Express Nederland (C‑533/08, EU:C:2010:243, punkterna 58–63) och beslut Hartmann (C‑162/98, EU:C:1998:539) i vilka domstolen erinrade om att den inte är behörig att tolka ett internationellt avtal som ingåtts mellan flera medlemsstater.

23 Se dom Habelt m.fl. (EU:C:2007:810, punkterna 124 och 125).

24 Dom Naranjo Arjona m.fl. (EU:C:1997:475, punkt 29).

25 Dom Martínez Domínguez m.fl. (C‑471/99, EU:C:2002:523, punkt 31).

26 Se resonemangen ovan angående följderna av att förordning nr 1408/71 tillämpas.

27 Det första villkoret för att det ska kunna beslutas att rättsverkningarna av en dom i ett mål om förhandsavgörande ska begränsas i tiden är att de berörda individerna och de nationella myndigheterna ska ha föranletts att tillämpa en praxis som inte är förenlig med unionsrätten och som förklaras av en objektiv och betydande osäkerhet i fråga om innebörden av de ifrågavarande unionsbestämmelserna. Således är det inte tillräckligt att aktörerna har handlat i god tro vad beträffar giltigheten av de unionsrättsliga eller nationella bestämmelser som strider mot unionsrätten. (Fenger, N., och Broberg, M., Le renvoi préjudiciel à la Cour de justice de l’Union européenne, Larcier, collection Europe(s), 2013, s. 581).

28 Dom Transportes Jordi Besora (C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 47).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom Bosman (C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 144).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom Nisipeanu (C‑263/10, EU:C:2011:466, punkt 34).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom Roders m.fl. (C‑367/93–C‑377/93, EU:C:1995:261, punkt 43).