Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 27 november 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12). Detta direktiv har, efter tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet, ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av de 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter (EUT L 304, s. 64) (nedan kallat direktiv 2011/83).

3 Jag kommer omväxlande att använda mig av begreppen på eget initiativ och ex officio utan åtskillnad i detta förslag till avgörande.

4 Skäl 1 i direktiv 1999/44. I artikel 169.1 FEUF anges följande: För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå ska unionen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

5 Artikel 1.1 i direktiv 1999/44.

6 Inga av undantagen i denna definition synes vara relevanta i förevarande mål. Se även punkt 55 nedan.

7 Se även skäl 17 i direktivet. Därtill, enligt artikel 7.1, får medlemsstaterna föreskriva att säljaren och konsumenten, i fråga om begagnade varor, får komma överens om en kortare ansvarstid för säljaren. Nederländerna har inte använt sig av den möjligheten.

8 Se även skäl 24 i direktiv 1999/44 och artikel 169.4 FEUF.

9 Det framgår inte av den nationella akten att Froukje Faber, bilens ägare, blev kontaktad av vare sig Hazet eller Reuvers innan detta skedde.

10 Se, till exempel, domen i LCL Le Crédit Lyonnais, C‑565/12, EU:C:2014:190, punkt 54 och däri angiven praxis.

11 Se, till exempel, domen i VB Pénzügyi Lízing, C‑137/08, EU:C:2010:659, punkt 49.

12 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EUT L 95, s. 29).

13 Se vidare nedan i punkt 62.

14 Se, till exempel, domen i Kušionová, C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 38 och däri angiven praxis.

15 Även om jag håller med kommissionen, och den nederländska regeringen, om att en betydande mängd information om faktiska omständigheter synes vara tillgänglig för att kunna avgöra den frågan.

16 Se, avseende konsumentskydd, till exempel, domen i Sánchez Morcillo och Abril García, C‑169/14, EU:C:2014:2099, punkt 31 och däri angiven praxis.

17 För en användbar diskussion angående denna fråga, se generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i van Schijndel och van Veen, C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:185, punkterna 24–30. För en annan ståndpunkt, se generaladvokat Darmons förslag till avgörande i Verholen m.fl., C‑87/90–C‑89/90, EU:C:1991:223, punkt 19.

18 Se, avseende direktiv 1999/44, domen i Duarte Hueros, C‑32/12, EU:C:2013:637, punkt 31 och däri angiven rättspraxis. Detta är det första målet i vilket frågan om säkerställandet av konsumenträttigheter enligt direktiv 1999/44 i rättsliga förfaranden väcktes. Se även generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i Duarte Hueros, C‑32/12, EU:C:2013:128, punkt 3.

19 Se, till exempel, domen i Sánchez Morcillo och Abril García, EU:C:2014:2099, punkt 31 och däri angiven rättspraxis.

20 Se, till exempel, domen i Asturcom Telecomunicaciones, C‑40/08, EU:C:2009:615, punkt 50 och däri angiven rättspraxis.

21 Domen i van Schijndel and van Veen, C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441, punkterna 13 och 14 och däri angiven rättspraxis. Se även, till exempel, domen i Jőrös, C‑397/11, EU:C:2013:340, punkt 30 och däri angiven rättspraxis.

22 Se, till exempel, domen i Sánchez Morcillo och Abril García, EU:C:2014:2099, punkt 31 och däri angiven rättspraxis.

23 Se, till exempel, domen i Sánchez Morcillo och Abril García, EU:C:2014:2099, punkt 34 och däri angiven rättpraxis, samt Kušionová, EU:C:2014:2189, punkt 52 och däri angiven rättspraxis.

24 Se punkterna 25 och 26 ovan.

25 Se punkt 54 ovan.

26 Denna rättspraxis omfattar bestämmelser i direktiv avseende, bland annat, oskäliga villkor i konsumentavtal och konsumentkreditavtal.

27 Se distinktionen som gjorts i punkt 40 i domen i van der Weerd m. fl., C‑222/05–C‑225/05, EU:C:2007:318.

28 Direktiv 93/13, liksom direktiv 1999/44, syftar till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå. Faktum är att kommissionen (tillsammans med rådet) hade för avsikt att harmonisera vissa delar av varuförsäljningar och garantier samt oskäliga villkor i konsumentavtal i en enda rättsakt. Dock föredrog rådet att behandla dessa frågor åtskilt. Se sammanfattningen av denna debatt i Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om försäljning och garantier avseende konsumtionsvaror (framlagt av kommissionen) KOM(95) 520 slutlig, s. 2 (och däri angivna dokument) (EUT 1996 C 307, s. 8). I artikel 6.1 i direktiv 93/13 anges följande: Medlemsstaterna skall föreskriva att oskäliga villkor som används i avtal som en näringsidkare sluter med en konsument inte är, på sätt som närmare stadgas i deras nationella rätt, bindande för konsumenten och att avtalet skall förbli bindande för parterna på samma grunder, om det kan bestå utan de oskäliga villkoren.

29 Se, till exempel, domen i Pannon GSM, C‑243/08, EU:C:2009:350, punkt 32.

30 Se, till exempel, domen i Kušionová, EU:C:2014:2189, punkt 48 och däri angiven rättspraxis.

31 Se, till exempel, domen i Kušionová, EU:C:2014:2189, punkt 48 och däri angiven rättspraxis.

32 Se, till exempel, domen i VB Pénzügyi Lízing, EU:C:2010:659, punkt 48 och däri angiven rättspraxis.

33 Domen i Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkt 26.

34 Domen i Cofidis, C‑473/00, EU:C:2002:705, punkt 38.

35 Domen i Kušionová, EU:C:2014:2189, punkt 56 och däri angiven rättspraxis (den senare avsåg en situation då konsumenten inte hade inlett något rättsligt förfarande för att tillgodogöra sig sina rättigheter).

36 Generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i Duarte Hueros, EU:C:2013:128, punkterna 43, 44, 47 och 48.

37 Artikel 2.3 i direktiv 1999/44/EG.

38 Artikel 2.2 i direktiv 1999/44. Se även skäl 7 i direktivet.

39 Skäl 8 i direktivet talar för att den inte är det.

40 Se punkterna 80–90 nedan.

41 Jämför, till exempel, med resonemanget i domen i VB Pénzügyi Lízing, EU:C:2010:659, punkt 49.

42 Se domen i Duarte Hueros, EU:C:2013:637, punkt 25.

43 Enligt min mening är detta krav tillämpligt utan hänsyn till artikel 9, vilken kräver att medlemsstater vidtar lämpliga åtgärder för att informera konsumenter om nationell rätt som har införlivat direktiv 1999/44 och, när så är lämpligt, att uppmuntra branschorganisationer till att informera konsumenter om deras rättigheter, och om det faktum att avtal och andra delar som är specifikt hänförliga till ett visst fall kan ge information till konsumenten om dennes rättigheter, särskilt i de fall då det enligt den nationella rätten och/eller unionsrätten krävs att sådan information finns med i kontraktet eller kommuniceras till konsumenten innan avtalsslutandet.

44 Jag accepterar att denna inställning även kan påverka andra delar av unionsrätten, vilka på ett liknande sätt tydligt skyddar den svagare parten i ett avtalsförhållande med en starkare part eller med ett offentligt organ. Ett uppenbart exempel på detta är unionsrätt som skyddar arbetstagare i båda typerna av förhållanden.

45 Se, avseende särskilda bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor, domen i Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, EU:C:2000:346, punkt 26. Avseende andra områden, se domarna i Mostaza Claro, C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 28 och däri angiven rättspraxis, samt Rampion och Godard, C‑429/05, EU:C:2007:575, punkt 65.

46 Se, till exempel, avseende artikel 6 i direktiv 93/13, domarna i Jőrös, EU:C:2013:340, punkt 41 och däri angiven rättspraxis, och Asbeek Brusse och de Man Garabito, C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 49.

47 Så kan faktiskt vara fallet när det gäller vissa delar av artikel 5 i direktiv 1999/44, vilket jag diskuterar i samband med frågorna 5 och 6.

48 Se även domen i Rampion och Godard, EU:C:2007:575, punkt 65.

49 Se, till exempel, domen i Aziz, C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 46 och däri angiven rättspraxis.

50 Se skälen 22 och 24 samt artikel 8 i direktiv 1999/44.

51 Se skäl 22 och artikel 8.2 i direktiv i 1999/44.

52 Se skäl 6 i direktiv 1999/44.

53 Se punkterna 19–23 ovan.

54 En liknande åtskillnad synes förekomma i andra språkversioner av artikel 5 i direktiv 1999/44.

55 KOM(95) 520 slutlig, hänvisning anges i fotnot 28, s. 14.

56 KOM(95) 520 slutlig, hänvisning anges i fotnot 28, s. 14.

57 Som en av medlemmarna i den dömande sammansättningen uttryckte det under utfrågningen vid den muntliga förhandlingen: en bil som är ändamålsenlig självantänder inte spontant.

58 Se även, till exempel, i fråga om konsumentkreditavtal, generaladvokat Wahls förslag till avgörande i CA Consumer Finance, C‑449/13, EU:C:2014:2213, punkt 37.

59 Detta var också kommissionens syfte med denna bestämmelse, se KOM(95) 520 slutlig, hänvisning anges i fotnot 28, s. 12.

60 Se, till exempel, domen i Arcor, C‑55/06, EU:C:2008:244, punkt 191 och däri angiven rättspraxis.