Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 4 juni 2015

1 Originalspråk: spanska.

2 Av praktiska skäl kommer jag nedan att tala om rösträtt.

3 Mål C‑617/10, EU:C:2013:105.

4 Som utgör en bilaga till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet (EGT L 278, s. 1), ändrad genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom av den 25 juni 2002 och av den 23 september 2002 (EGT L 283, s. 1). Nedan kallad 1976 års akt.

5 Se dom Rüffler ( C-544/07, EU:C:2009:258, punkt 38), dom Melloni ( C-399/11, EU:C:2013:107, punkt 29) och dom Di Donna ( C-492/11, EU:C:2013:428, punkt 25).

6 Denna formulering anser jag är tillräcklig för att skingra de tvivel som kommissionen har gett uttryck för i punkt 20 i sitt skriftliga yttrande, där den har påpekat att tolkningsfrågorna är formulerade på samma sätt som i Delvignes förslag, vilket enligt kommissionen innebär att vissa bedömningar rörande den franska lagstiftningen inte avspeglar den hänskjutande domstolens slutgiltiga ståndpunkt rörande detta. Jag anser att när den hänskjutande domstolen anger att den beviljar Delvignes begäran, bör det uppfattas så, att den godtar de skäl som han har anfört till stöd för sin begäran om ett förhandsavgörande och att domstolen har tagit till sig dessa skäl.

7 Se exempelvis Groussot, X., Pech, L. och Petursson, G.T., The Scope of Application of EU Fundamental Rights on Member States’ Action: In Search of Certainty in EU Adjudication, Eric Stein Working Paper 1/2011; Nusser, J., Die Bindung der Mitgliedstaaten an die Unionsgrundrechte, Mohr Siebeck, Tubinga, 2011, s. 54 och följande sidor; Kokott, J., och Sobotta, C., The Charter of Fundamental Rights of the European Union after Lisbon, EUI Working Papers, Academy of European Law, nr 6, 2010; Alonso García, R., The General Provisions of the Charter of Fundamental Rights of the European Union, European Law Journal, nr 8, 2002; Eeckhout, P., The EU Charter of Fundamental Rights and the federal question, 39 Common Market Law Review, 2002; Jacqué, J.P., La Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne: aspects juridiques généraux, REDP, vol. 14, nr 1, 2002; Egger, A., EU-Fundamental Rights in the National Legal Order: The Obligations of Member States Revisited, Yearbook of European Law, vol. 25, 2006; Rosas, A., och Kaila, H., L’application de la Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne par la Cour de justice – un premier bilan, Il Diritto dell’Unione Europea, 1/2011, samt Weiler, J., och Lockhart, N., Taking rights seriously seriously: The European Court and its Fundamental Rights Jurisprudence – Part I nr 32, Common Market Law Review, 1995.

8 Se dels dom Wachauf ( C-5/88, EU:C:1989:321) och dom Bostock ( C-2/92, EU:C:1994:116), dels dom ERT ( C-260/89, EU:C:1991:254) och dom Familiapress ( C-368/95, EU:C:1997:325), jämförda med dom Maurin ( C-144/95, EU:C:1996:235), dom Kremzow ( C-299/95, EU:C:1997:254), och dom Annibaldi ( C-309/96, EU:C:1997:631).

9 Mål C‑617/10, EU:C:2013:105.

10 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 19). Domstolen hänvisar därefter till dom ERT ( C-260/89, EU:C:1991:254, punkt 42), dom Kremzow ( C-299/95, EU:C:1997:254, punkt 15), dom Annibaldi ( C-309/96, EU:C:1997:631, punkt 13), dom Roquette Frères ( C-94/00, EU:C:2002:603, punkt 25), dom Sopropé ( C-349/07, EU:C:2008:746, punkt 34), dom Dereci m.fl. ( C-256/11, EU:C:2011:734, punkt 72) och dom Vinkov ( C-27/11, EU:C:2012:326, punkt 58).

11 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 29).

12 Dom Melloni ( C-399/11, EU:C:2013:107).

13 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 23).

14 Beträffande den sistnämnda frågan, se även dom Dereci m.fl. ( C-256/11, EU:C:2011:734, punkt 71).

15 – Generellt, se Lascuraín Sánchez, J.A., Sobre la retroactividad penal favorable, Civitas, Madrid, 2000.

16 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 24).

17 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 25).

18 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 26).

19 Dom Åkerberg Fransson ( C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 26).

20 Dom Annibaldi ( C-309/96, EU:C:1997:631, punkterna 21–23).

21 Dom Siragusa ( C-206/13, EU:C:2014:126, punkt 24).

22 Dom Siragusa ( C-206/13, EU:C:2014:126, punkt 25), med hänvisning till dom Annibaldi ( C-309/96, EU:C:1997:631, punkterna 21–23), dom Iida ( C-40/11, EU:C:2012:691, punkt 79) och dom Ymeraga m.fl. ( C-87/12, EU:C:2013:291, punkt 41).

23 Generellt beträffande artikel 190 EG och artikel 223.1 FEUF, se González Alonso, L.N., El Parlamento Europeo ante las elecciones de junio de 2009: reflexiones a la luz del Tratado de Lisboa, Revista Unión Europea Aranzadi, maj 2009, s. 7–13.

24 Europaparlamentet har dock gjort försök att genomföra det som föreskrivs där. Här bör framhållas ett första betänkande om ett förslag till ändring av 1976 års akt, vilket lades fram av ledamoten Andrew Duff den 28 april 2011 (PE 440.210v04-00). Där föreslogs att det skulle skapas EU-gemensamma listor, att en enda valkrets skulle inrättas som omfattar hela unionen samt att representationen av kvinnliga kandidater på listorna skulle säkras och att platserna skulle fördelas enligt d’Hondts metod med ett korrigerat proportionellt system. Eftersom detta förslag inte fick tillräcklig majoritet i utskottet för konstitutionella frågor, lade samma ledamot fram ett andra betänkande den 2 februari 2012, vilket inte heller fick tillräcklig majoritet i utskottet för konstitutionella frågor och därför inte behandlades vid plenarsession. Efter dessa misslyckade försök antogs en resolution den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014 (P7_TA(2012)0462, betänkande av parlamentsledamoten Carlo Casini). Genom denna resolution godkänner parlamentet rådets direktiv 2013/1/EU av den 20 december 2012 om ändring av direktiv 93/109/EG med avseende på vissa närmare bestämmelser för valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EUT L 26, s. 27). Denna ändring är inriktad på att förbättra åtgärderna för utbyte av information mellan medlemsstaterna och för att föra upp unionsmedborgare som inte är medborgare i bosättningsstaten i röstlängden. Vidare antog Europaparlamentet den 10 juni 2013 en rekommendation där utkastet till rådets beslut om Europaparlamentets sammansättning godkändes (PE 513.240v01-00), ett utkast som i sin tur byggde på en annan resolution från parlamentet som antogs vid plenum den 13 mars 2013 (P7_TA(2013)0082). Senare, i juli 2013, antog parlamentet också en resolution om förbättring av organisationen i samband med 2014 års val (P7_TA(2013)0323), enligt vilken parlamentets inflytande över valet av kommissionens ordförande förväntas öka.

25 Beträffande betydelsen som den tidens doktrin tillmätte denna nyordning, se exempelvis Lodge, J., The significance of direct elections for the European Parliament’s role in the European Community and the drafting of a common electoral law, Common Market Law Review 16, 1979, s. 195–208; Paulin, B. och Forman, J., L’élection du Parlement Européen au suffrage universel direct, Cahiers de Droit Européen 5-6, 1976, s. 506–536; Charpentier, J., m.fl., La signification politique de l’élection du parlement européen au suffrage universel direct, Centre Européen Universitaire de Nancy, Nancy, 1978.

26 Mål 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23.

27 Förslag till avgörande Åkerberg Fransson, C-617/10, EU:C:2012:340, punkt 40. Min kursivering.

28 På denna punkt har ställningen som unionsmedborgare utvecklats avsevärt genom att den är avsedd att vara den grundläggande ställningen för medlemsstaternas medborgare, vilket innebär att medborgare som befinner sig i samma situation skall behandlas på samma sätt i rättsligt hänseende, oberoende av nationalitet, med förbehåll för de uttryckliga undantag som föreskrivs i det avseendet, vilket domstolen påpekade i domen i målet Spanien/Förenade kungariket ( C-145/04, EU:C:2006:543, punkt 74). Vidare påpekade generaladvokat Tizzano i sitt förslag till avgörande i samma mål (C-145/04, EU:C:2006:231, punkt 68) följande: Det är riktigt att det inte i någon gemenskapsbestämmelse uttryckligt och direkt anges att [rätten att rösta vid val till Europaparlamentet] ingår bland de som unionsmedborgarna har enligt artikel 17.2 EG. Jag vill emellertid påpeka att det i artikel 19.2, i vilken medborgarna i en medlemsstat ges rätt att rösta vid val till Europaparlamentet i en annan medlemsstat där han är bosatt på samma villkor som medborgarna i den staten, i viss mån förutsätts att unionsmedborgarna har denna rätt. Likaså kan det argumenteras på samma sätt med stöd i artiklarna 189 och 190 EG, i vilka föreskrivs att Europaparlamentet skall bestå av företrädare för folken och således (åtminstone) för medborgarna i de i gemenskapen sammanslutna staterna.

29 Dom Åkerberg Fransson, C-617/10, EU:C:2013:105, punkt 29.

30 Dom Melloni, C-399/11, EU:C:2013:107, punkt 60.

31 Dom i mål Hirst mot Förenade kungariket (nr 2) [GC] nr 74026/01, 2005-IX, mål Frodl mot Österrike, nr 20201/04, mål Scoppola mot Italien (nr 3) [GC], nr 126/05, och mål Greens och MT mot Förenade kungariket, nr 60041/08 och 60054/08.

32 Punkt 31 i den tyska regeringens skriftliga yttrande.

33 Beträffande detta begrepp, se De Otto, I., La regulación del ejercicio de los derechos fundamentales. La garantía de su contenido esencial en el artículo 53.1 de la Constitución, Obras Completas, Universidad de Oviedo och Centro de Estudios Políticos y Constitucionales, Oviedo, 2010, s. 1471–1513. I den tyska doktrinen, som ligger bakom detta begrepp, se exempelvis Häberle, P., Die Wesensgehaltsgarantie des Art. 19 Abs. 2 GG, 3 uppl., C.F. Müller, Karlsruhe, 1983, och Schneider, L., Der Schutz des Wesensgehalts von Grundrechten nach Art. 19 Abs. 2 GG, Duncker & Humblot, Berlin, 1983.

34 Denna variation konstaterades redan år 1993 i kommissionens förslag som kom att ge upphov till rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, s. 34; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 76). I doktrinen, se exempelvis Rottinghaus, B., Incarceration and Enfranchisement: International Practices, Impact and Recommendations for Reform, International Foundation for Election Systems, Washington DC 2003; Ewald, A. och Rottinghaus, B., Criminal Disenfranchisement in an International Perspective, Cambridge University Press, 2009.

35 Dom i mål Hirst mot Förenade kungariket (nr 2) [GC] nr 74026/01, 2005-IX, punkt 82, mål Frodl mot Österrike, nr 20201/04, punkt 25, och mål Scoppola mot Italien (nr 3) [GC], nr 126/05, punkt 96.

36 Dom i mål Scoppola mot Italien (nr 3) [GC], nr 126/05, punkt 109.

37 Dom Spanien/Förenade kungariket ( C-105/04, EU:C:2006:543, punkt 94).