Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 9 september 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 134, s. 114, och rättelse i EUT, L 351, s. 44. Direktivet ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 1251/2011 av den 30 november 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden, EUT L 319, s. 43. Det ersattes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, s. 65). Sistnämnda direktiv var emellertid inte tillämpligt vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.

3 EGT L 18, 1997, s. 1.

4 Se, bland annat, dom Omalet ( C‑245/09, EU:C:2010:808, punkt 12) och beslut Tudoran ( C‑92/14, EU:C:2014:2051, punkt 37).

5 Se, bland annat, i fråga om etableringsfrihet, dom Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2010:300, punkt 40) och, i fråga om frihet att tillhandahålla tjänster, dom Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 21) och dom Citroën Belux ( C‑265/12, EU:C:2013:498, punkt 33).

6 Se särskilt doma Guimont ( C‑448/98, EU:C:2000:663, punkt 23), dom Salzmann ( C‑300/01, EU:C:2003:283, punkt 34), dom Susisalo m.fl. ( C‑84/11, EU:C:2012:374, punkterna 21 och 22) och dom Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia m.fl. ( C‑111/12, EU:C:2013:100, punkt 34).

7 Se bland annat dom Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkt 37), dom Cicala ( C‑482/10, EU:C:2011:868, punkt 19), dom Nolan ( C‑583/10, EU:C:2012:638, punkt 47) och dom Romeo ( C‑313/12, EU:C:2013:718, punkt 23).

8 Dom Venturini m.fl. ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:791, punkterna 25 och 26) och dom Sokoll‑Seebacher ( C‑367/12, EU:C:2014:68, punkterna 10 och 11).

9 De tjänster som avses i direktiv 2004/18 inbegriper tjänster för marktransport av post i enlighet med punkt 4 i bilaga II A. Det tröskelvärde på 200000 euro som avses i artikel 7 b i direktiv 2004/18 fastställdes genom artikel 2.1 b i förordning (EU) nr 1251/2011.

10 Även om dessa parter har gjort gällande att den första frågan inte kan tas upp till sakprövning borde följderna av konstaterandet att det föreligger en rent intern situation i princip föranleda domstolen att fastställa att den inte är behörig att besvara frågan. Det rör sig om en situation som i princip inte har någon anknytning till unionsrätten och som således inte kan rättas till genom en ny begäran om förhandsavgörande.

11 Se dom Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkt 81) och dom Fabricom ( C‑21/03 och C‑34/03, EU:C:2005:127, punkt 26).

12 Se, analogt, avseende den skyldighet som följer av tillämpningen av den nationella lagstiftningen att utvidga de lösningar som valts i unionsrätten till att omfatta rent interna situationer, dom Modehuis A. Zwijnenburg ( C‑352/08, EU:C:2010:282, punkt 33) och dom Isbir ( C‑522/12, EU:C:2013:711, punkt 28).

13 Se, analogt, avseende rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, s. 54), som har upphävts genom direktiv 2004/18, dom Michaniki ( C‑213/07, EU:C:2008:731, punkterna 29 och 30).

14 Min kursivering.

15 Som illustration kan nämnas att artikel 3.1 förtsa stycket i direktiv 96/71, där de arbets- och anställningsvillkor som medlemsstaterna får kräva att de företag som utstationerar arbetstagare på deras territorium iakttar vid tillhandahållandet av tjänster anges, bland annat nämner minimilön.

16 Dom Bundesdruckerei ( C‑549/13, EU:C:2014:2235, punkt 27).

17 Ibidem (punkterna 25 och 26).

18 Se dom Rüffert ( C‑346/06, EU:C:2008:189, punkt 37). Se även dom Bundesdruckerei ( C‑549/13, EU:C:2014:2235, punkt 30).

19 Domstolen prövade i själva verket om det aktuella kollektivavtalet uppfyllde de materiella villkoren i artikel 3.8 i direktiv 96/71, som enbart, såsom bekräftades i punkt 27 i domen i målet Rüffert ( C‑346/06, EU:C:2008:189), är tillämplig på de medlemsstater där det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet (såsom var fallet i Konungariket Sverige i målet Laval un Partneri ( C‑341/05, EU:C:2007:809). Men eftersom ett sådant system fanns i Förbundsrepubliken Tyskland, saknades anledning att pröva huruvida villkoren i artikel 3.8 i direktiv 96/71 var uppfyllda.

20 Fristen för införlivande av direktiv 2004/18 fastställdes till den 31 januari 2006, men de faktiska omständigheterna i målet Rüffert ägde rum under åren 2003 och 2004.

21 Avseende avsaknaden av en sådan skyldighet som följer framför allt av direktiv 96/71, se dom kommissionen/Tyskland ( C‑341/02, EU:C:2005:220, punkt 26) och mitt förslag till avgörande i målet Laval un Partneri ( C‑341/05, EU:C:2007:291, punkt 196).

22 Se bland annat dom Carmen Media Group ( C‑46/08, EU:C:2010:505, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

23 Se dom Carmen Media Group ( C‑46/08, EU:C:2010:505, punkt 70) och dom Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 35).

24 Se dom Concordia Bus Finland ( C‑513/99, EU:C:2002:495, punkterna 83–86).

25 Se dom Édukövízig och Hochtief Construction ( C‑218/11, EU:C:2012:643, punkt 28).