Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 5 april 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45; nedan kallat direktivet).

3 Mål C‑406/09, EU:C:2011:668, punkterna 47 och 48.

4 Mål C‑12/11, EU:C:2013:43, punkterna 40 och 42.

5 Dom Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335); samt dom VTBVAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244).

6 Mål C‑406/09, EU:C:2011:668. Enligt denna dom är det övergripande syftet med direktivet att tillnärma medlemsstaternas lagstiftningar för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter.

7 Dom L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474), punkt 131.

8 Dom Realchemie Nederland ( C‑406/09, EU:C:2011:668), punkt 48.

9 http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/docs/2012/intellectual-property-rights/summary-of-responses_en.pdf

10 Den belgiska regeringen har påpekat att den belgiska författningsdomstolen i sin dom nr 182/2008 av den 18 september 2008, vilken meddelades i ett mål där talan väckts om grundlagsstridighet avseende lagen av den 21 april 2007, slog fast att lagstiftaren har vinnlagt sig om att säkerställa rättssäkerheten och att anpassa sig till utvecklingen av rättspraxis rörande ersättning för advokatkostnader, samt att värna om alla enskildas rätt att få sin sak prövad inför domstol.

11 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/ES/TXT/HTML/?uri=CELEX:52003PC0046&from=EN

12 De rättsliga myndigheterna skall även vara behöriga att ålägga den som gör intrång att ersätta rättighetshavaren för dennes kostnader, vilka kan inbegripa skäliga kostnader för juridiskt biträde. (http://www.wipo.int/treaties/es/text.jsp?file_id=305906)

13 http://eur-lex.europa.eu/legal-content/ES/TXT/HTML/?uri=CELEX:52003PC0046&from=EN

14 Dom Dekker ( C‑177/88, EU:C:1990:383), dom Draehmpaehl ( C‑180/95, EU:C:1997:208) och dom Strabag m.fl. ( C‑314/09, EU:C:2010:567).

15 Att den uttryckliga hänvisningen till advokatarvoden i artikel 14 föll bort under arbetet med att förbereda direktivet anser jag saknar betydelse. Oavsett om dessa arvoden nämns uttryckligen eller inte utgör de ett av de mest karaktäristiska inslagen i kostnaderna för förfarandet.

16 Se artikel 1018.6 i den belgiska processlagen.

17 Artikel 144 b i domstolens rättegångsregler. Domstolen använder sig ständigt av begreppen rimlighet, proportionalitet och skälig värdering för att precisera vilka kostnader för förfarandet som kan utkrävas av parterna i målet. Se bland annat domstolens beslut i målen Deoleo/Aceites del Sur-Coosur ( C‑498/07 P‑DEP, EU:C:2013:302), punkt 35, Zafra Marroquineros/Calvin Klein Trademark Trust ( C‑254/09 P‑DEP, EU:C:2012:628), punkt 31, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑208/11 P‑DEP, EU:C:2013:304), punkt 30; Tyskland m.fl./kommissionen ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2013:458), punkt 48; OCVV/Schräder ( C‑38/09 P‑DEP, EU:C:2013:679), punkt 36; Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P‑DEP, EU:C:2013:644), punkt 28, och Wedl & Hofmann/Reber Holding ( C‑141/13 P‑DEP, EU:C:2015:133), punkt 28.

18 I vissa språkversioner av direktivet syftar dessa beteckningar såväl på kostnaderna för förfarandet som på andra kostnader i målet. I andra (den franska, den spanska och den italienska språkversionen) syftar de emellertid bara på kostnaderna för förfarandet. Syftet med bestämmelsen talar för att de ska omfatta båda kategorierna, vilket är fallet i de engelska, tyska, portugisiska och nederländska versionerna.

19 Den tyska versionen av artikel 14 i direktivet har lydelsen Prozesskosten und sonstigen Kosten … soweit sind zumutbar und angemessen (utan kursivering i originalet).

20 Begreppet nödvändiga kostnader återfinns ordagrant i den tidigare nämnda artikel 144 b i domstolens rättegångsregler, under rubriken Ersättningsgilla rättegångskostnader. Där nämns särskilt kostnader för resa och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat.

21 Samma omsorg kan skönjas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17). I artiklarna 10a femte stycket respektive 15a femte stycket i de två sistnämnda direktiven föreskrivs det att domstolsförfarandena inte får vara oöverkomligt kostsamma.

22 Mål C‑406/09, EU:C:2011:668, punkterna 48 och 49.

23 Mål C‑681/13, EU:C:2015:471, punkt 72.

24 Mål C‑406/09, EU:C:2011:668. Som huvudregel ska den som gjort intrång i immateriella rättigheter till fullo ersätta de ekonomiska skador som hans handlande har vållat.

25 Mål C‑406/09, EU:C:2011:668. Domstolen prövade där endast om rättegångskostnaderna i ett verkställighetsförfarande som inletts i en medlemsstat där det yrkades erkännande och verkställighet av ett domstolsbeslut som hade meddelats i en annan medlemsstat, i ett mål som anhängiggjorts i syfte att säkerställa efterlevnaden av en immateriell rättighet, omfattades av tillämpningsområdet för artikel 14 i direktivet.

26 Dom Irland/kommissionen ( 325/85, EU:C:1987:546), punkt 18.

27 Mål C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 52 och följande punkter. De nationella bestämmelserna gjorde det möjligt att i ett tidigt skede av förfarandet begränsa de rättegångskostnader som man kunde bli skyldig att betala när tvisten var avgjord.

28 Domstolen har använt sig av begreppet rättegångskostnadernas objektiva rimlighet i domen i målet Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221). I punkt 40 i domen gjorde domstolen en avvägning mellan klagandens enskilda intresse och allmänintresset (vilket i det fallet utgjordes av miljöskyddet) och framhöll att bedömningen ... inte [kan] göras endast utifrån den rättssökandes ekonomiska situation, utan den måste även grunda sig på en objektiv analys av rättegångskostnadernas storlek ... Därför får kostnaden för ett förfarande inte framstå som objektivt orimlig i vissa fall. Denna kostnad får således inte överskrida den rättssökandes ekonomiska resurser, och den får under inga omständigheter framstå som objektivt orimlig.

29 Det kan inte vara på något annat sätt, eftersom rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol erkänns i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Att nämna det är relevant, eftersom föremålet för tvisten faller inom unionsrättens tillämpningsområde (artikel 51 i stadgan).

30 Som stöd för sin ståndpunkt har de även hänvisat till avtalet om en enhetlig patentdomstol (EUT 2013, C 175, s. 1), i vilket det inte bara föreskrivs att rimlighets- och proportionalitetskriterier ska tillämpas, utan även ett tak för rättegångskostnaderna, enligt följande: Rimliga och proportionella rättegångskostnader och andra utgifter som den vinnande parten ådragit sig ska i regel bäras av den förlorande parten, om det inte på grund av rättviseskäl krävs något annat, upp till ett tak som fastställts i enlighet med rättegångsreglerna. (Ingen kursivering i originalet).

31 Telenets ombud medgav vid förhandlingen att han inte skulle ha haft något att invända mot en tillämpning av det maximibelopp som fastställs i den kungliga kungörelsen, om beloppet hade varit högre.

32 I domen i målet Diageo Brands ( C‑681/13, EU:C:2015:471), punkt 73, slog domstolen fast att bestämmelserna i direktivet inte syftar till att reglera samtliga aspekter av immaterialrätten utan endast dem som avser dels efterlevnaden av immaterialrättsskyddet, dels intrång i detta skydd, genom att föreskriva effektiva rättsmedel för att hindra, få att upphöra eller åtgärda samtliga immaterialrättsintrång.

33 I punkt 16 i detta förslag till avgörande finns en tabell återgiven som innehåller maximibeloppen, beroende på vilket belopp som förfarandet avser. När beloppet är obestämt, går skalan från 82,50 till 11000 euro. Dessa belopp gäller i varje fas av förfarandet, det vill säga i varje instans.

34 Den belgiska författningsdomstolen betonade i sin dom nr 182/2008 att genom lagen av den 21 april 2007, och den kungliga kungörelse som innehöll tillämpningsföreskrifter för denna lag, infördes begränsningen av det belopp som den förlorande parten i målet skulle ersätta den vinnande parten med, på grund av lagstiftarens önskan att värna om rätten till rättslig prövning för de minst gynnade personerna och viljan att undvika eller begränsa mål i målet rörande storleken på de ersättningsgilla arvodena.

35 Det har varken i de skriftliga eller i de muntliga yttrandena med en tillräcklig grad av säkerhet kunnat slås fast om det finns en allmän, fast och enhetlig rättspraxis inom detta område. I någon dom har Hof van Cassatie (kassationsdomstol) i Belgien slagit fast att den skadelidande parten ska ha rätt att få ersättning för kostnaderna för sakkunnig rådgivning, just för att gottgöra denne, om de har varit avgörande för att kvantifiera skadan (exempelvis vid expropriation).