Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 21 juli 2016

1 Originalspråk: franska.

2 T‑341/12, EU:T:2015:51, nedan kallad den överklagade domen.

3 Kommissionens beslut av den 24 maj 2012 att avslå en begäran om konfidentiell behandling som getts in av Evonik Degussa, med stöd av artikel 8 i beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (ärende COMP/38.620 – Väteperoxid och perborat, nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Frågan om utlämnande och sekretess i samband med skadeståndstvister diskuterades nyligen vid FIDE:s XXVII:e kongress (FIDE XXVII Congress Proceedings Vol. 2. Private Enforcement and Collective Redress in European Competition Law, Budapest 2016, se frågorna 44–55).

5 Utöver domen i et nu aktuella målet har tribunalen meddelat följande tre domar i samma fråga, varav en överklagades: dom av den 28 januari 2015, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( T‑345/12, EU:T:2015:50), dom av den 15 juli 2015, AGC Glass Europe m.fl./kommissionen ( T‑465/12, EU:T:2015:505, vilken avses i överklagandet i det ännu inte avgjorda målet C‑517/15 P) och dom av den 15 juli 2015, Pilkington Group/kommissionen ( T‑462/12, EU:T:2015:508).

6 Rådets förordning av den 16 december 2002 (EGT L 1, 2003, s. 1).

7 Beslut av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 (EUT L 275, 2011, s. 29).

8 EGT C 45, 2002, s. 3.

9 Den femte grunden avsåg ett åsidosättande av artikel 28.1 i förordning nr 1/2003 och ett åsidosättande av kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i ärenden enligt artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] i EG-fördraget, enligt artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet och enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (EUT C 325, 2005, s. 7, nedan kallat tillkännagivandet om tillgång till handlingar).

10 Kommissionens beslut av den 23 maj 2001 om kompetensområdet för förhörsombudet i vissa konkurrensförfaranden (EGT L 162, 2001, s. 21).

11 Se tribunalens dom av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt/kommissionen ( T‑198/03, EU:T:2006:136, punkt 34), och tribunalens dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen ( T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 66).

12 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då [unions]institutionerna och [unions]organen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) respektive artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

13 Kommissionens förordning av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 2004, s. 18).

14 Se dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 28), dom av den 19 maj 1994, SEP/kommissionen ( C‑36/92 P, EU:C:1994:205, punkt 37), dom av den 14 februari 2008, Varec ( C‑450/06, EU:C:2008:91, punkt 49), och dom av den 29 mars 2012, Interseroh Scrap and Metals Trading ( C‑1/11, EU:C:2012:194, punkt 43).

15 En harmonisering av området för olagligt anskaffande av affärshemligheter företogs nyligen genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 2016, s. 1). Detta direktiv påverkar inte bestämmelser om överlämnande av uppgifter till administrativa myndigheter [artikel 1.2 b].

16 Domstolen har slagit fast att det rör sig om en allmän princip som även gäller uppgifter som lämnats av fysiska personer, om dessa uppgifter med hänsyn till sin karaktär är konfidentiella. Se dom av den 7 november 1985, Adams/kommissionen ( 145/83, EU:C:1985:448, punkt 34) och generaladvokat Lenz förslag till avgörande i mål AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:25).

17 För det fall att upplysningar lämnas helt frivilligt men förenas med en begäran om konfidentiell behandling för att bevara uppgiftslämnarens anonymitet, måste den institution som går med på att ta emot sådana upplysningar respektera detta villkor (se dom av den 7 november 1985, Adams/kommissionen ( 145/83, EU:C:1985:448, punkt 34), dom av den 18 september 1996, Postbank/kommissionen ( T‑353/94, EU:T:1996:119, punkt 86), dom av den 6 juli 2000, Volkswagen/kommissionen ( T‑62/98, EU:T:2000:180, punkt 279), och dom av den 5 april 2006, Degussa/kommissionen ( T‑279/02, EU:T:2006:103, punkt 409)].

18 Se, beträffande tillgång till handlingarna i ärendet, dom av den 1 april 1993, BPB Industries och British Gypsum/kommissionen ( T‑65/89, EU:T:1993:31, punkt 33), och dom av den 6 april 1995, BPB Industries och British Gypsum/kommissionen ( C‑310/93 P, EU:C:1995:101, punkt 26). Domstolen fann att företag som inte var part i målet och som förser kommissionen med dokument som de tror kan leda till att de utsätts för hämndåtgärder, endast kan göra det om de vet att deras begäran om konfidentiell handläggning respekteras. Se även dom av den 28 april 1999, Endemol/kommissionen ( T‑221/95, EU:T:1999:85, punkt 66), och dom av den 25 oktober 2002, Tetra Laval/kommissionen ( T‑5/02, EU:T:2002:264, punkt 98).

19 Se tillkännagivandet om tillgång till handlingar, punkterna 17–20.

20 Tribunalens dom av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt/kommissionen ( T‑198/03, EU:T:2006:136, punkt 71), och tribunalens dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen ( T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 65)

21 Domstolen har redan haft tillfälle att tolka tystnadsplikten i samband med aktsamhetssekretessen (se dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl., C‑140/13, EU:C:2014:2362). Ett pågående mål rör frågan på vilka villkor uppgifter som lämnats in till tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna omfattas av begreppet konfidentiell information (pågående mål Baumeister, C‑15/16).

22 Se skälen 3 och 8 i beslut 2011/695. En liknande funktion har inrättats i vissa medlemsstater, bland annat Procedural Adjudicator (förfarandeombud) vid Office of Fair Trading (OFT) i Förenade kungariket.

23 Se nedan punkt 182.

24 Dom av den 24 juni 1986 ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 29).

25 Senare, i dom av den 15 juli 2015, AGC Glass Europe m.fl./kommissionen ( T‑465/12, EU:T:2015:505, punkt 59), fann tribunalen, med hänvisning till punkt 43 i den överklagade domen, att förhörsombudets behörighet, vad gäller konfidentiella uppgifter, endast omfattade invändningar som avsåg tillämpningen av de rättsregler som rör den konfidentiella karaktären av en uppgift som sådan och inte invändningar som anförts i syfte att få till stånd en konfidentiell behandling av en uppgift, oberoende av huruvida denna till sin karaktär är konfidentiell.

26 Se ovan punkt 43.

27 Dom av den 9 juni 1992, Lestelle/kommissionen ( C‑30/91 P, EU:C:1992:252, punkt 28), och dom av den 9 september 2008, FIAMM m.fl./rådet och kommissionen ( C‑120/06 P och C‑121/06 P, EU:C:2008:476, punkt 187).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1990, Delacre m.fl./kommissionen ( C‑350/88, EU:C:1990:71, punkt 16), och dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba ( C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkterna 53 och 54 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 2014, Italien/kommissionen ( C‑385/13 P, EU:C:2014:2350, punkt 116) och, när det gäller tribunalens praxis, dom av den 18 december 2003, Olivieri/kommissionen och EMEA ( T‑326/99, EU:T:2003:351, punkt 55), dom av den 27 juni 2007, Nuova Gela Sviluppo/kommissionen ( T‑65/04, EU:T:2007:189, punkt 49), dom av den 19 april 2013, Italien/kommissionen ( T‑99/09 och T‑308/09, EU:T:2013:200, punkterna 69–72), dom av den 13 december 2013, Ungern/kommissionen ( T‑240/10, EU:T:2013:645, punkt 91), och dom av den 11 juni 2015, Laboratoires CTRS/kommissionen ( T‑452/14, EU:T:2015:373, punkt 60).

30 Se, för ett exempel i unionens varumärkesrätt, rättspraxis enligt vilken skälen till två beslut ska beaktas när överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet fastställer ett beslut som fattats i lägre instans. Se domstolens dom av den 17 mars 2016, Naazneen Investments/harmoniseringsbyrån ( C‑252/15 P, EU:C:2016:178, punkt 31), tribunalens dom av den 21 november 2007, Wesergold Getränkeindustrie/harmoniseringsbyrån – Lidl Stiftung (VITAL FIT) ( T‑111/06, EU:T:2007:352, punkt 64), och tribunalens dom av den 18 mars 2016, El Corte Inglés/harmoniseringsbyrån – STD Tekstil (MOTORTOWN) ( T‑785/14, EU:T:2016:160, punkt 42).

31 Se skälen 8 och 15 samt artikel 1 i beslut 2011/695.

32 Dom av den 27 februari 2014 ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkt 86).

33 Tribunalens dom av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt/kommissionen ( T‑198/03, EU:T:2006:136, punkt 71), och dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen ( T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 65).

34 EUT C 298, 2006, s. 17.

35 Tribunalens dom av den 30 maj 2006 ( T‑198/03, EU:T:2006:136).

36 2002 års meddelande om samarbete, som var tillämpligt vid tidpunkten för de aktuella omständigheterna, hänför sig, utan närmare precisering, till skriftliga ställningstaganden till kommissionen (punkt 33). Begreppet företagsredogörelse som görs i syfte att erhålla eftergift förklaras däremot uttryckligen i punkterna 6–9 och 31 i 2006 års tillkännagivande om samarbete och i artikel 4a.2 i förordning nr 773/2004, i lydelsen enligt förordning (EU) 2015/1348. Se även definitionen av termerna förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet i artikel 2.16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

37 2002 års meddelande om samarbete (punkterna 32 och 33) och 2006 års tillkännagivande om samarbete (punkt 40).

38 2006 års tillkännagivande om samarbete (punkterna 6 och 33) och kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU-medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna [101] FEUF och [102] FEUF (EUT C 101, 2004, s. 54, punkt 26, nedan kallat tillkännagivandet om samarbete mellan kommissionen och de nationella domstolarna).

39 Se kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (EUT C 101, 2004, s. 43, punkterna 40 och 41) och nätverkets modellprogram avseende förmånlig behandling (punkt 30).

40 Bland annat i målen i vilka meddelades dom av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389; se punkt 17 i det förslag till avgörande som generaladvokat Mazák lade fram i detta mål, EU:C:2010:782), och dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112; se punkt 31 i det förslag till avgörande som generaladvokat Cruz Villalón lade fram i detta mål, EU:C:2013:643).

41 Se punkt 141 i den överklagade domen.

42 Dom av den 14 juni 2011 ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkterna 30 och 31).

43 Dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 91), och dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 27).

44 I förslaget till avgörande i mål Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2010:782, punkt 44) föreslog generaladvokat Mazák en inskränkning av möjligheten att lämna ut förklaringar som gjorts av dem som ansöker om förmånlig behandling och därmed frivilligt vittnar mot sig själva.

45 Dom av den 27 februari 2014 ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkterna 92 och 93).

46 Se punkt 145 i den överklagade domen och handlingen på kommissionens webbplats (http://ec.europa.eu/competition/court/amicus_curiae_2011_national_grid_en.pdf).

47 Utlämnandet av dessa förklaringar skulle nämligen kunna innebära skadeståndsanspråk på den som ansöker om förmånlig behandling under mindre gynnsamma villkor än övriga deltagare i överträdelsen, vilket skulle kunna motverka incitamentet att anmäla kartellen. Se tillkännagivandet om samarbete mellan kommissionen och de nationella domstolarna (punkt 45), 2006 års tillkännagivande om samarbete (punkt 6) och dom av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkterna 26 och 27).

48 I punkt 45 i förslaget till avgörande i mål Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2010:782) påpekade generaladvokat Mazak att den som ansökte om förmånlig behandling kunde ha berättigade förväntningar enligt Bundeskartellamts praxis (federal kartellmyndighet, Tyskland).

49 Se ovan punkt 43.

50 Se även ovan punkt 42.

51 Dom av den 27 februari 2014 ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112).

52 Tribunalen har framhållit denna aspekt i sin praxis. Se dom av den 7 oktober 2014, Schenker/kommissionen ( T‑534/11, EU:T:2014:854, punkterna 114 och 115).

53 Kommissionens tillkännagivande om tillgång till handlingar, punkt 23.

54 Se beslut som anges i punkt 84 i den överklagade domen (beslut av den 15 november 1990, Rhône-Poulenc m.fl./kommissionen ( T‑1/89–T‑4/89 och T‑6/89–T‑15/89, EU:T:1990:69, punkt 23), beslut av den 22 februari 2005, Hynix Semiconductor/rådet ( T‑383/03, EU:T:2005:57, punkt 60 och där angiven rättspraxis), beslut av den 8 maj 2012, Spira/kommissionen ( T‑108/07, EU:T:2012:226, punkt 65), och beslut av den 10 maj 2012, Spira/kommissionen, T‑354/08, EU:T:2012:231, punkt 47).

55 Se artikel 4.7 i förordning nr 1049/2001 och dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob ( C‑404/10 P, EU:C:2012:393, punkterna 124–126).

56 Se ovan punkterna 115–129.

57 Se ovan punkt 129.

58 Dom av den 27 februari 2014, kommissionen/EnBW ( C‑365/12 P, EU:C:2014:112, punkterna 92–93).

59 Tribunalens dom av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt/kommissionen ( T‑198/03, EU:T:2006:136, punkt 75), och tribunalens dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen ( T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 64).

60 Det följer av den vägledande handling som kommissionen antog efter det att den överklagade domen meddelades att kommissionen normalt automatiskt ska dölja, i de offentliga versionerna av sina beslut om tillämpning av artikel 101 FEUF, citat från förklaringar om förmånlig behandling och uppgifter som direkt eller indirekt skulle kunna göra det möjligt att identifiera den som ansökt om förmånlig behandling som källa till en viss uppgift som lämnats inom ramen för programmet för förmånlig behandling. Se Guidance on the preparation of public versions of Commission Decisions adopted under Articles 7 to 10, 23 and 24 of Regulation 1/2003.(26 mai 2015)(http://ec.europa.eu/competition/antitrust/guidance_on_preparation_of_public_versions_antitrust_04062015.pdf), punkt 22(c).

61 Tribunalens dom av den 30 maj 2006 ( T‑198/03, EU:T:2006:136).

62 Se punkt 125 i den överklagade domen.

63 Dom av den 17 april 2997, de Compte/parlamentet ( C‑90/95 P, EU:C:1997:198, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 mars 1982, Alpha Steel/kommissionen ( 14/81, EU:C:1982:76, punkterna 10–12), dom av den 26 februari 1987, Consorzio Cooperative d’Abruzzo/kommissionen ( 15/85, EU:C:1987:111, punkterna 12–17), dom av den 20 juni 1991, Cargill/kommissionen ( C‑248/89, EU:C:1991:264, punkt 20) och dom av den 20 juni 1991, Cargill ( C‑365/89, EU:C:1991:266, punkt 35).

65 Dom av den 22 mars 1961, Snupat/Höga myndigheten ( 42/59 et 49/59, EU:C:1961:5,s. 149).

66 Dom av den 22 mars 1961, Snupat/Höga myndigheten ( 42/59 och 49/59, EU:C:1961:5, s. 149), dom av den 24 januari 2002, Conserve Italia/kommissionen ( C‑500/99 P, EU:C:2002:45, punkt 90), dom av den 16 december 2010, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑362/09 P, EU:C:2010:783, punkt 79), och punkt 75 i generaladvokat Bots förslag till avgörande i mål Jager & Polacek/harmoniseringsbyrån ( C‑402/11 P, EU:C:2012:424, punkt 75). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1997, AssiDomän Kraft Products m.fl./kommissionen ( T‑227/95, EU:T:1997:108, punkt 41) och dom av den 12 maj 2011, Région Nord-Pas-de-Calais och Communauté d’Agglomération du Douaisis/kommissionen ( T‑267/08 och T‑279/08, EU:T:2011:209, punkt 190).

67 Dom av den 7 oktober 2014, Schenker/kommissionen ( T‑534/11, EU:T:2014:854, punkt 137).

68 Dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen ( C‑630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387, punkt 132 och där angiven rättspraxis).

69 I generaladvokat Mazáks förslag till avgörande i mål Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2010:782, punkt 32) påpekades att tydlighet och förutsebarhet är avgörande för att kommissionens program för förmånlig behandling ska fungera effektivt.

70 Se artikel 2 punkterna 16 och 17 och artikel 6.6 a i direktiv 2014/104. 2006 års meddelande om samarbete och meddelandet om samarbete mellan kommissionen och de nationella domstolarna har ändrats i enlighet med detta (EUT C 256, 2015, s. 1 och 5).

71 I direktiv 2014/104 anges visserligen i skäl 26 att undantaget från utlämnande gäller ordagranna citat ur en förklaring, men enligt min mening ska detta skäl tolkas så, att det skyddar förklaringar från partiella utlämnanden i ett sammanhang som gör det möjligt att identifiera källan till citatet.

72 Se artikel 11.4 i direktiv 2014/104.