Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozi föredraget den 22 september 2016

1 Originalspråk: franska.

2 T‑413/13, EU:T:2015:164.

3 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 av den 29 maj 2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 om import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte (EUT L 153, 2013, s. 1).

4 T‑412/13, EU:T:2015:163.

5 För enkelhetens skulle kommer jag i förevarande förslag till avgörande vid flera tillfällen att hänvisa till den mer detaljerade analysen i mitt förslag till avgörande i målen Chin Haur.

6 Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, rättelse EUT L 7, 2010, s. 22), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 av den 13 juni 2012 (EUT L 237, 2012, s. 1).

7 I förevarande mål har förekomsten av de tre övriga omständigheterna definitivt fastställts i den överklagade domen och har inte ifrågasatts i förevarande mål.

8 Kommissionens förordning (EU) nr 875/2012 av den 25 september 2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 på import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte, och om registrering av sådan import (EUT L 258, 2012, s. 21).

9 Rådets genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 av den 3 oktober 2011 på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina, efter en översyn vid utgången av giltighetstiden för de åtgärder som vidtagits med stöd av artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EGT L 261, 2011, s. 2). Avseende hänvisningar till tidigare gällande lagstiftning se punkterna 2–6 i den överklagade domen.

10 Se i detta hänseende för ytterligare detaljer punkterna 8–18 i den överklagade domen.

11 Se skälen 45–58 och 77–79 i den omtvistade förordningen, och skäl 92 (avseende avsaknad av tillräcklig grund eller annan ekonomisk motivering än att man ville undvika de gällande antidumpningsåtgärderna), 93–96 (avseende ett undergrävande av de positiva verkningarna av dessa åtgärder) och 107–110 (avseende förekomsten av dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts) i den omtvistade förordningen.

12 Se skälen 80–82 i den omtvistade förordningen.

13 Se skälen 115–117 och artikel 1.1 och 1.3 i den omtvistade förordningen.

14 Se skäl 126 och artikel 1.1 i den omtvistade förordningen.

15 Se artikel 76a i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet.

16 Detta beslut antogs med beaktande av artikel 76a.2 andra stycket i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen.

17 Enligt artikel 76a.2 andra stycket i tribunalens rättegångsregler som var i kraft vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen får intervenienten, för det fall att ett mål handläggs skyndsamt, inkomma med interventionsinlaga endast om tribunalen tillåter detta inom ramen för åtgärder för processledning i enlighet med artikel 64 i nämnda förordning. Kommissionens begäran grundade sig på sistnämnda bestämmelse.

18 Den andra grunden avsåg åsidosättande av artikel 18 i grundförordningen, av proportionalitetsprincipen och av motiveringsskyldigheten. Den avsåg rådets slutsats att City Cycle inte hade samarbetat. Den tredje grunden avsåg åsidosättande av omsorgsprincipen, principen om god förvaltningssed och av artikel 18.4 i grundförordningen och City Cycles rätt till försvar. Den syftade till att visa att rådet dels inte hade underättat City Cycle i tillräcklig grad om att det avsåg att avslå dess ansökan om befrielse från tull, dels att rådet inte hade gett City Cycle fullständig tillgång till handlingarna. Den fjärde grunden avsåg åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Den femte grunden avsåg åsidosättande av artikel 13.1 i grundförordningen och likabehandlingsprincipen och rådets konstaterande att dumpning förekom.

19 Se punkterna 100 och 185 i den överklagade domen.

20 Kommissionens första grund för överklagandet i mål C‑254/15 P.

21 Maxcoms första och andra grund för överklagandet i mål C‑248/15 P, kommissionens andra grund för överklagandet i mål C‑254/15 P och rådets första grund för överklagandet i mål C‑260/15 P.

22 Kommissionens tredje grund för överklagandet i mål C‑254/15 P och rådets andra grund för överklagandet i mål C‑260/15 P.

23 Kommissionens fjärde grund för överklagandet i mål C‑254/15 P.

24 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

25 Se bland annat dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240 punkt 35), och beslut av domstolens ordförande av den 24 mars 2009, Cheminova m.fl./kommissionen ( C‑60/08 P(R), icke offentliggjort, EU:C:2009:181, punkt 31).

26 Se dom av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl./kommissionen ( C‑313/90, EU:C:1993:111, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Det ska i det avseendet erinras om att det i artikel 150 i domstolens rättegångsregler anges att domstolen när som helst på eget initiativ får besluta att pröva om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas. Enligt domstolens fasta praxis ankommer det dessutom på unionsdomstolen att ex officio pröva grunder avseende tvingande rätt (se, bland annat, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67), dom av den 8 december 2011, KME Germany m.fl./kommissionen ( C‑272/09 P, EU:C:2011:810 och dom av den 19 december 2013, Siemens m.fl./kommissionen ( C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866, punkt 321). I detta avseende se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206, punkt 56).

27 Se, i detta avseende dom av den 18 september 2014, Valimar ( C‑374/12, EU:C:2014:2231, punkt 30 och där angiven rättspraxis). För en översikt av domstolens praxis avseende rätten att väcka talan mot beslut i fråga om antidumpningsåtgärder i allmänhet se punkt 92 och följande punkter i generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206).

28 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 35) och punkt 45 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

29 Se punkterna 46–48 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

30 Dom av den 4 september 2014 ( C‑21/13, EU:C:2014:2154).

31 Dom av den 17 december 2015 ( C‑371/14, EU:C:2015:828).

32 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkterna 30–37) och dom av den 17 december 2015, APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkterna 62–69), se punkterna 49, 50 och 52 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

33 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 36) och dom APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 68), se punkt 51 i mitt förslag till avgörande i målen Chin Haur.

34 Se dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 37) och dom APEX ( C‑371/14, EU:C:2015:828, punkt 69).

35 Den uppgiften framgår inte av den omtvistade förordningen, utan lämnades av kommissionen under förhandlingen.

36 Se punkt 69 i mitt förslag till avgörande avseende målen Chin Haur.

37 Se ovan punkt 49 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se skälen 62 och 64 i den omtvistade förordningen och punkterna 56, 57 och 75 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

39 I detta avseende, se även analysen i punkt 87 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

40 Se punkt 48 i förevarande förslag till avgörande och hänvisningarna i fotnot 28.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 53) och, för en mer ingående redogörelse punkterna 70 och 71 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

42 Se ovan punkt 44 i förevarande förslag till avgörande.

43 Avseende förhållandet mellan punkterna 1 och 4 i artikel 13 i grundförordningen, se punkt 49 i förevarande förslag till avgörande. Se även punkt 48 och fotnot 36 i förslaget till avgörande i målen Chin Haur.

44 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 10 april 2014, Areva m.fl./kommissionen ( C‑247/11 P och C‑253/11 P, EU:C:2014:257, punkterna 54 och 55).

45 Kommissionen anförde inom ramen för sin andra grund avseende felaktig tillämpning av artikel 13.1 i grundförordningen att den överklagade domen inte är tillräckligt motiverad vad avser skälen till varför den omtvistade förordningen utgör ett åsidosättande av denna bestämmelse, och därefter att den omständigheten att i den överklagade domen inte ens normen för domstolsprövning anges, och framför allt att det inte preciseras om rådet har gjort en felaktig bedömning eller en uppenbart felaktig bedömning utgör felaktig rättstillämpning. Kommissionen har i detta sammanhang emellertid inte utvecklat någon argumentation avseende denna invändning utan nöjt sig med att uttryckligen hänvisa för en noggrannare analys till sin andra grund avseende bristfällig motivering. Enbart den omständigheten att det anförts att tribunalen inte angett tillämpligt kriterium för sin domstolsprövning utgör en felaktig rättstillämpning, utan att påståendet stöds av några argument eller har utvecklats vidare annat än som en generell hänvisning till grunden avseende bristande motivering, kan enligt min mening inte tolkas som en självständig anmärkning om att tribunalen har överskridit den domstolskontroll som krävs enligt rättspraxis och därigenom åsidosatt det utrymme för skönsmässig bedömning som tillerkänns institutionerna enligt rättspraxis (dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co. ( C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 29 och där angiven rättspraxis). Under dessa förhållanden sammanfaller kommissionens anmärkning med anmärkningen avseende bristfällig motivering som jag analyserade i föregående punkt. Jag vill i detta sammanhang påpeka att det av artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler framgår att det ankommer på klagandena att tillräckligt utveckla de argument de åberopat till stöd för sina överklaganden.

46 Se dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP ( C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 161).

47 Se dom av den 2 juni 2016, Photo USA Electronic Graphic/rådet ( C‑31/15 P, EU:C:2016:390, punkt 52 och där angiven rättspraxis).