Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 6 april 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 145, 2001, s. 43.

3 Frysningsperioden föreskrivs i artikel 9.2 andra strecksatsen i Europarlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37).

4 Avgivet i enlighet med artikel 9.2 andra strecksatsen i direktiv 98/34.

5 EGT L 217, 1998, s. 18. Det ska påpekas att direktiv 98/34 har upphävts genom artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1). Eftersom direktiv 98/34 hade ändrats flera gånger på väsentliga punkter [behövde det kodifieras] för att skapa klarhet och överskådlighet (se skäl 1 i direktiv 2015/1535). Det ska härvidlag påpekas att artiklarna 5 och 6 i direktiv 2015/1535 (vilka i tidsmässigt hänseende (ratione temporis) inte är tillämpliga i förevarande mål) materiellt motsvarar artiklarna 8 och 9 i direktiv 98/34.

6 Se punkt 41 i den överklagade domen. I det omtvistade beslutet betonade kommissionen den omständigheten att såväl förfarandet avseende statligt stöd som det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 är av bilateral natur och att kommissionens närmare slutsatser och anmärkningar riktar sig endast till den berörda medlemsstaten.

7 Han fick stöd av Republiken Finland och Konungariket Sverige. Kommissionen fick stöd av Republiken Frankrike.

8 EUT L 264, 2006, s. 13. Se punkt 34 i den överklagade domen.

9 Se punkt 35 i den överklagade domen.

10 Se punkt 34 i den överklagade domen.

11 Se punkt 34 i den överklagade domen.

12 Se punkt 53 i den överklagade domen.

13 Se punkt 54 i den överklagade domen.

14 Se punkt 55 i den överklagade domen.

15 Se punkterna 56 och 57 i den överklagade domen.

16 Se punkt 58 i den överklagade domen.

17 Se punkt 59 i den överklagade domen.

18 Se punkt 60 i den överklagade domen.

19 Se punkt 61 i den överklagade domen.

20 Se punkt 62 i den överklagade domen.

21 Se punkt 63 i den överklagade domen.

22 Se punkt 79 i den överklagade domen.

23 Se punkt 80 i den överklagade domen.

24 Se punkt 84 i den överklagade domen.

25 Se punkt 87 i den överklagade domen.

26 Se punkt 89 i den överklagade domen.

27 Se punkt 90 i den överklagade domen.

28 Se punkt 90 i den överklagade domen.

29 Se punkt 8 i Carl Schlyters svarsskrivelse.

30 Se punkt 53 ovan.

31 Se punkt 54 ovan.

32 Kommissionen har påpekat att det står klart att inom ramen för direktiv 98/34 innebär de olika stegen i förfarandet (synpunkter, detaljerat utlåtande, skyldighet att beakta utlåtandet och att lämna en rapport, ytterligare synpunkter från kommissionen) ofta en dialog under vilken kommissionen kan begära in ytterligare uppgifter och förklaringar, vilka tillhandahålls av den berörda medlemsstaten enligt principen om lojalt samarbete.

33 Republiken Tjeckien och kommissionen har hänvisat till punkt 63 i domen av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen ( C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738), i vilken domstolen slog fast att [e]tt utlämnande av handlingar hänförliga till ett fördragsbrottsförfarande under dess administrativa fas skulle … kunna ändra ett sådant förfarandes karaktär och förlopp, eftersom det under sådana förhållanden skulle kunna vara ännu svårare att – för att unionsrätten ska iakttas och för att undvika ett domstolsförfarande – inleda förhandlingar och nå en överenskommelse mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten som gör att det påstådda fördragsbrottet upphör.

34 Republiken Finland har hänvisat till generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet ClientEarth/kommissionen och ClientEarth och PAN Europe/Efsa ( C‑612/13 P och C‑615/13 P, EU:C:2015:219, punkt 43).

35 Se dom av den 10 juli 2014, Ivansson m.fl. ( C‑307/13, EU:C:2014:2058, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

36 Se beslut av den 13 september 2000, kommissionen/Nederländerna ( C‑341/97, EU:C:2000:434, punkterna 17–21), i vilket domstolen konstaterade att förfarandet för ändring av tekniska föreskrifter inte motsvarar ett fördragsbrottsförfarande.

37 Republiken Finland har härvidlag hänvisat till punkterna 80 och 81 i den överklagade domen.

38 Se punkt 60 ovan.

39 Se punkterna 48 och 49 ovan.

40 Se punkt 64 ovan.

41 Se punkt 78 i överklagandet och punkt 30 i repliken från Republiken Frankrike.

42 Min kursivering.

43 Dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen ( C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 57). Se även skäl 4 i förordning nr 1049/2001 där det anges att [s]yftet med denna förordning är att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt och att fastställa allmänna principer och gränser för denna rätt i enlighet med [artikel 15.3 FEU], artikel 1 i förordning nr 1049/2001, där det anges att denna förordning syftar bland annat till att fastställa principer, villkor och gränser, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, för rätten till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar i enlighet med artikel [15 FEU] på ett sätt som garanterar största möjliga tillgång till handlingar, och artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001, där det föreskrivs att [v]arje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat skall ha rätt till tillgång till institutionernas handlingar, med beaktande av de principer, villkor och gränser som fastställs i denna förordning. I artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskrivs dessutom att [v]arje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

44 I detta skäl föreskrivs att [i] princip bör institutionernas samtliga handlingar göras tillgängliga för allmänheten. Vissa allmänna och privata intressen bör emellertid skyddas genom undantagsbestämmelser. Institutionerna bör ges möjlighet att skydda sina interna samråd och överläggningar då detta krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter. Vid fastställandet av dessa undantag bör institutionerna, på unionens samtliga verksamhetsområden, beakta gemenskapslagstiftningens principer om skydd för personuppgifter. Min kursivering.

45 Dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkterna 70–73 och där angiven rättspraxis).

46 EGT L 395, 1989, s. 1, och rättelse i EGT L 257, 1990, s. 13.

47 Se, även, dom av den 14 december 2006, Technische Glaswerke Ilmenau/kommissionen ( T‑237/02, EU:T:2006:395, punkt 76), om förfarandet avseende statligt stöd.

48 Genom detta överklagande har Konungariket Sverige yrkat att domstolen ska upphäva tribunalens dom av den 25 september 2014, Spirlea/kommissionen ( T‑306/12, EU:T:2014:816).

49 KOM(2007) 502 slutlig.

50 Se, bland annat, kommissionens riktlinjer från november 2014 avseende EU Pilot-förfarandet.

51 Enligt domstolen innehåller var och en av undersökningarna – vilka avser en enda medlemsstat och ett enda direktiv – … en jämförelse mellan den granskade nationella rätten och relevant unionsrätt jämte en juridisk analys och slutsatser avseende de åtgärder som den berörda medlemsstaten antagit för att införliva direktivet. Dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen ( C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 61).

52 Domstolen slog fast att det faktum att kommissionen anförtrott åt ett externt företag att genomföra undersökningarna i stället för att låta de egna tjänsteavdelningarna ombesörja detta, liksom det förhållandet att undersökningarna inte speglade kommissionens ståndpunkt och att kommissionen inte heller var ansvarig för dess innehåll, inte innebar att kommissionen genom att beställa sådana undersökningar hade eftersträvat ett annat syfte än att – med hjälp av dessa utredningsverktyg – få tillgång till sådana detaljerade uppgifter om huruvida lagstiftningen i vissa medlemsstater är förenlig med unionens miljörätt för att upptäcka möjliga överträdelser av unionens miljörätt och, i förekommande fall, inleda ett fördragsbrottsförfarande mot den medlemsstat som är skyldig till överträdelsen (se dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen, C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 63). Domstolen slog vidare fast att det inte utgör ett villkor för att en utredning ska anses föreligga att kommissionen som kollegium har fattat ett formellt beslut om att inleda ett fördragsbrottsförfarande mot en medlemsstat (se dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen, C‑612/13 P, EU:C:2015:486, punkt 60).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, LPN och Finland/kommissionen ( C‑514/11 P och C‑605/11 P, EU:C:2013:738).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, ClientEarth/kommissionen ( C‑612/13 P, EU:C:2015:486), och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Sverige/kommissionen ( C‑562/14 P, EU:C:2016:885) rörande EU Pilot-förfarandet.

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Éditions Odile Jacob ( C‑404/10 P, EU:C:2012:393, punkt 115), där domstolen slog fast att [v]ad … avser de handlingar som har utväxlats mellan kommissionen och de anmälande parterna eller tredje man [inom ramen för förfarandet för kontroll av företagskoncentrationer enligt förordning nr 4064/89], är det utrett att de aktuella handlingarna ingår i en utredning, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Med hänsyn till syftet med ett förfarande för kontroll av företagskoncentrationer – som består i att kontrollera huruvida en koncentration ger de anmälande parterna ett marknadsinflytande som påtagligt kan påverka konkurrensen – samlar kommissionen i samband med ett sådant förfarande in känsliga affärsuppgifter om de berörda företagens affärsstrategier, om försäljningsintäkterna, om deras marknadsandelar eller om deras affärsrelationer, varför tillgången till handlingarna i ett sådant ärende kan undergräva skyddet för nämnda företags affärsintressen. Således är undantaget till skydd för affärsintressen och undantaget till skydd för syftet med utredningar nära förbundna i förevarande fall.

56 Enligt kommissionen är definitionen i punkt 53 i den överklagade domen otillbörligt restriktiv och innebär ett åsidosättande av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

57 Se dom av den 21 maj 2014, Catinis/kommissionen ( T‑447/11, EU:T:2014:267, punkt 51), i vilken tribunalen slog fast att de handlingar som samlats in av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) gäller utredningar i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Den utredningsrapport som Olaf sammanställer och de åtföljande rekommendationerna (se artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1)) utgör inte ett beslut och utredningen i fråga utgör inte ett fördragsbrottsförfarande i den mening som avses i artikel 258 FEUF.

58 Se, bland annat, artiklarna 2–4 i detta direktiv. Dessa bestämmelser har upphävts genom artikel 26.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 2012, s. 12).

59 I punkt 82 i domen av den 4 februari 2016, Ince ( C‑336/14, EU:C:2016:72), slog domstolen fast att direktiv 98/34 avser att göra det möjligt för de ekonomiska aktörerna att bättre utnyttja fördelarna med den inre marknaden genom att det säkerställs att tekniska föreskrifter som medlemsstaterna föreslår regelbundet offentliggörs och dessa aktörer därigenom ges möjlighet att ta ställning till dem. Domstolen slog härvidlag fast att det krävs att de ekonomiska aktörerna i en medlemsstat underrättas om förslag till tekniska föreskrifter som utarbetas av en annan medlemsstat liksom om föreskrifternas tidsmässiga och territoriella tillämpningsområde, så att de kan få kännedom om omfattningen av de skyldigheter de kan åläggas och föregripa antagandet av föreskrifterna genom att, i förekommande fall, i tid anpassa sina produkter och tjänster (se dom av den 4 februari 2016, Ince, C‑336/14, EU:C:2016:72, punkt 83). I kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Tillämpningen av direktiv 98/34/EG under perioden 2011–2013, av den 17 juli 2015 (COM(2015) 0338 final), anges att anmälningsförfarandet för nationella tekniska föreskrifter gör det möjligt för de ekonomiska aktörerna, däribland små och medelstora företag, att göra sina röster hörda och i god tid anpassa sin verksamhet till kommande tekniska föreskrifter. De ekonomiska aktörerna utnyttjar i hög grad denna rätt till insyn, vilket hjälper kommissionen och de nationella myndigheterna att upptäcka eventuella handelshinder.

60 Min kursivering. Se dom av den 4 februari 2016, Ince ( C‑336/14, EU:C:2016:72, punkt 82).

61 Direktiv 98/34 syftar inte endast till att förhindra att det uppstår hinder för varors fria rörlighet utan också till att förhindra att det uppstår hinder för den fria rörligheten för tjänster och etableringsfriheten på den inre marknaden.

62 Se skäl 2 i direktiv 98/34 där det föreskrivs att [d]en inre marknaden skall utgöra ett område utan inre gränser och med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. En av [unionens] grundläggande principer är därför förbudet mot kvantitativa restriktioner för varurörelser och åtgärder med motsvarande verkan.

63 Se punkt 11 i generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet UNIC och Uni.co.pel ( C‑95/14, EU:C:2015:270), där det erinras om att [s]yftet med direktiv 98/34 är att bidra till att förhindra att det uppstår nya handelshinder på den inre marknaden. Genom detta direktiv införs en mekanism för insyn och förebyggande kontroll genom kravet att medlemsstater ska anmäla utkast till tekniska föreskrifter innan de antas och därefter i allmänhet iaktta en frysningsperiod på minst tre månader … innan föreskriften i fråga antas, för att ge andra medlemsstater och kommissionen möjlighet att påtala betänkligheter i fråga om tänkbara handelshinder. Min kursivering. Det ska påpekas att inte endast kommissionen utan också medlemsstaterna kan avge detaljerade utlåtanden i enlighet med artikel 9.2 andra strecksatsen i direktiv 98/34 och att det i direktivet inte föreskrivs om någon juridisk åtskillnad mellan detaljerade utlåtande som avges av kommissionen och sådana som avges av medlemsstaterna. Ingen av parterna har dock hävdat att medlemsstaterna genomför utredningar avseende varandra inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artiklarna 8 och 9 i direktiv 98/34.

64 Se dom av den 31 januari 2013, Belgische Petroleum Unie m.fl. ( C‑26/11, EU:C:2013:44, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

65 Det ska påpekas att enligt artikel 8.4 i direktiv 98/34 ska uppgifter som lämnas enligt artikel 8 i direktivet inte betraktas som konfidentiella, om inte den medlemsstat som gör anmälan uttryckligen begär det. I artikel 9 i direktiv 98/34 sägs däremot inget om uppgifternas konfidentialitet. Av detta följer att frågan om tillgång till de detaljerade utlåtanden som avses i artikel 9.2 i direktiv 98/34 regleras av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001. Vad gäller frågan om tillgång till sådana detaljerade utlåtanden utgör direktiv 98/34 följaktligen inte lex specialis i förhållande till förordning nr 1049/2001, vilket antyddes vid förhandlingen.

66 Se dom av den 15 oktober 2015, Balázs ( C‑251/14, EU:C:2015:687, punkt 43).

67 Se artikel 8.2 i direktiv 98/34.

68 Denna period är fyra månader för förslag som avser tjänster om kommissionen eller någon annan medlemsstat inom tre månader från samma tidpunkt inkommer med ett detaljerat utlåtande som går ut på att den planerade åtgärden kan skapa hinder för den fria rörligheten för tjänster eller för tjänsteproducenters etableringsfrihet på den inre marknaden.

69 Jag anser, liksom Republiken Frankrike gjorde vid förhandlingen, att ett detaljerat utlåtande enligt artikel 9.2 i direktiv 98/34 inte avges automatiskt, utan endast om den planerade åtgärden eventuellt kan skapa hinder för varors fria rörlighet på den inre marknaden.

70 Frysningsperioden förlängs till tolv månader, om kommissionen inom tre månader från det att den mottog informationen tillkännager sin avsikt att föreslå eller anta lagstiftning i den fråga som förslaget till teknisk föreskrift gäller (se artikel 9.3 i direktiv 98/34). Om skyldigheten att anmäla förslag och frysningsperioden inte har iakttagits, kan den tekniska föreskriften inte åberopas mot enskilda (se dom av den 8 november 2007, Schwibbert, C‑20/05, EU:C:2007:652, punkt 38).

71 Se, analogt, dom av den 30 april 1996, CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172, punkt 50). I skäl 13 i direktiv 98/34 anges att kommissionen och medlemsstaterna måste dessutom ges tillräcklig tid att föreslå ändringar av en planerad åtgärd och i skäl 16 i direktivet anges att [medlemsstaten] måste … avvakta med genomförandet av den planerade åtgärden under en tidsperiod som är tillräckligt lång för att möjliggöra antingen en gemensam granskning av de föreslagna ändringarna, utarbetande av ett förslag till en bindande rättsakt i rådet eller antagande av en bindande rättsakt i kommissionen.

72 Se artikel 258 FEUF.

73 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 59–61 i den överklagade domen. Vid förhandlingen påpekade Carl Schlyter att när det gäller det förfarande som föreskrivs i artiklarna 8 och 9 i direktiv 98/34, vilket avser förslag till tekniska föreskrifter, är möjligheten att det kan föreligga en överträdelse av unionsrätten rent hypotetisk, avlägsen och spekulativ.

74 Republiken Finland har påpekat att [d]en slutliga lagstiftning som en medlemsstat till sist antar efter det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 kan skilja sig avsevärt från det ursprungliga förslaget. För att kunna bedöma om det är nödvändigt att eventuellt inleda ett överträdelseförfarande måste kommissionen under alla omständigheter inhämta nya uppgifter om hur den nationella lagstiftningen ser ut, och förfarandet enligt direktiv 98/34/EG kan inte i sig användas för att väcka talan vid domstolen (se punkt 8 i Republiken Finlands svarsskrivelse på Republiken Tjeckiens interventionsinlaga). Den kontroll som utförs inom ramen för förfarandet enligt direktiv 98/34 är förebyggande och dess syfte är att förhindra en eventuell oförenlighet med unionsrätten, medan ett överträdelseförfarande utgörs av en efterhandskontroll som syftar till att sätta stopp för en medlemsstats verksamhet som misstänks strida mot unionsrätten (se punkt 11 a i Republiken Finlands svarsskrivelse på Republiken Tjeckiens interventionsinlaga).

75 Se punkt 98 ovan.

76 Se punkt 63 i den överklagade domen. Även om det förfarande som anges i artiklarna 8 och 9 i direktiv 98/34 är tvingande är kommissionens ställningstagande i det detaljerade utlåtandet inte bindande och medlemsstaterna har frihet att välja om de vill ändra sina förslag till tekniska föreskrifter eller inte. Såsom kommissionen har påpekat är det vid utgången av det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 den berörda medlemsstaten som beslutar om den ska anta de anmälda förslagen till föreskrifter eller om den ska ändra dem eller dra tillbaka dem (se punkt 21 i kommissionens svarsskrivelse). Republiken Finland har påpekat att [d]en bestämmelse som medlemsstaten slutligen antar med beaktande av de synpunkter som framförts kan skilja sig avsevärt från den ursprungliga planen. I syfte att bedöma huruvida det eventuellt är nödvändigt att väcka talan om fördragsbrott måste kommissionen således under alla omständigheter inhämta nya uppgifter om hur den nationella lagstiftningen ser ut vad gäller de delar som medlemsstaten var tvungen att anmäla till kommissionen enligt direktiv 98/34 (se punkt 11 i Republiken Finlands svarsskrivelse).

77 Se artikel 9.2 andra strecksatsen i direktiv 98/34.

78 Se punkt 21 i kommissionens svarsskrivelse.

79 Se, analogt, punkt 43 i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet ClientEarth/kommissionen och ClientEarth och PAN Europe/Efsa ( C‑612/13 P och C‑615/13 P, EU:C:2015:219), i vilket det anges att begreppet utredning i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 inte ska förväxlas med den ’övervakning’ som kommissionen enligt artikel 17.1 FEU ska svara för beträffande ’tillämpningen av unionsrätten’. Det finns således en tydlig gradskillnad mellan utredning i den mening som avses i nämnda bestämmelse i förordning nr 1049/2001 och den undersökningsverksamhet som krävs för att kommissionen ska kunna fullgöra sin uppgift som väktare av fördragen.

80 Se punkt 19 i Konungariket Sveriges svarsskrivelse där det anges att [dessa uttalanden] visar … på ett krav på en koppling till ett påstående från kommissionens sida om en överträdelse av unionsrätten för att sekretessundantaget till skydd för syftet med utredningar i den mening som avses i artikel 4.2 tredje stycket i [förordning nr 1049/2001] ska vara uppfyllt. Härigenom dras en gräns mot olika åtgärder som kommissionen vidtar i förebyggande syfte och som är av preliminär karaktär.

81 Konungariket Sverige anser att [e]ftersom berörd medlemsstat efter det att den fått del av det detaljerade utlåtandet ska underrätta kommissionen om vilka åtgärder den planerar att vidta med anledning av utlåtandet och kommissionen ska yttra sig över dessa åtgärder, är det helt enkelt omöjligt för kommissionen att genom utlåtandet ta någon slutlig ställning till om det skett någon överträdelse av unionsrätten.

82 Min kursivering.

83 Se punkt 73 ovan. Se även punkt 3 a i kommissionens riktlinjer från november 2014 avseende EU Pilot-förfarandet, där det redogörs för de huvudsakliga stegen i EU Pilot-förfarandet.

84 Vid förhandlingen betonade Carl Schlyter att det förfarande som föreskrivs i artiklarna 8 och 9 i direktiv 98/34 är av multilateral art medan EU Pilot-förfarandet är av bilateral art.

85 Se punkt 14 i Republiken Finlands svarsskrivelse avseende Republiken Tjeckiens interventionsinlaga.

86 Se även punkt 77 i den överklagade domen, där anges följande Slutligen kan tribunalen inte heller godta kommissionens argument att ett utlämnande under frysningsperioden av ett detaljerat utlåtande som kommissionen har avgett under ett förfarande enligt direktiv 98/34 kan vara till skada för senare diskussioner mellan parterna (skäl 3 nionde stycket i det [omtvistade] beslutet) med hänsyn till att nämnda förfarande skulle kunna leda till ett fördragsbrottsförfarande mot den anmälande medlemsstaten. Det ska betonas att skäl 3 nionde stycket i det omtvistade beslutet ingår i den del som har rubriken Protection of the purpose of Investigations (Skydd för syftet med utredningar).

87 Se dom av den 8 september 2005, Lidl Italia ( C‑303/04, EU:C:2005:528, punkt 22), dom av den 15 april 2010, Sandström ( C‑433/05, EU:C:2010:184, punkt 42), och dom av den 9 juni 2011, Intercommunale Intermosane och Fédération de l’industrie et du gaz ( C‑361/10, EU:C:2011:382, punkt 10).

88 Se punkt 138 ovan.

89 Se punkterna 83 och 84 Republiken Frankrikes interventionsinlaga vid tribunalen i det mål som avgjordes genom den överklagade domen, där det anges att enligt fast rättspraxis har medlemsstaterna rätt att förvänta sig att kommissionen garanterar sekretessen för utredningar som kan leda fram till en talan om fördragsbrott … Som generaladvokaten Kokott betonade i sitt förslag till avgörande [i målet] kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau ( C‑139/07 P, EU:C:2009:520) är skyddet för ett fritt utrymme, där diskussioner angående anklagelser om överträdelse av unionsrätten kan föras ostört, meningsfullt på det sättet att den berörda medlemsstaten och kommissionen utan press kan arbeta för att nå en uppgörelse i godo.