Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek föredraget den 10 januari 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 2004, s. 56), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 (EUT L 102, 2006, s. 15) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 (EUT L 140, 2009, s. 114).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).

4 (BGBl.) I, nr 55/2009 av den 19 juni 2009.

5 (BGBl.) nr 215/1959 av den 16 oktober 1959, senare ändrat.

6 Dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑378/08, EU:C:2010:126, punkterna 40 och 41), dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 34), dom av den 9 mars 2010, Buzzi Unicem m.fl. ( C‑478/08 och C‑479/08, ej publicerad, EU:C:2010:129, punkt 32), och dom av den 4 mars 2015, Fipa Group m.fl. ( C‑534/13, EU:C:2015:140, punkt 44).

7 Dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑378/08, EU:C:2010:126, punkt 43), och dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 36).

8 C‑378/08, EU:C:2009:650, punkterna 67 och 68.

9 Se dom av den 4 maj 2016, kommissionen/Österrike ( C‑346/14, EU:C:2016:322, punkterna 65 och 66), och dom av den 11 september 2012, Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. ( C‑43/10, EU:C:2012:560, punkt 67).

10 Dom av den 1 juli 2015, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2015:433, punkt 50).

11 Se artikel 5.3 d och 5.4 samt artikel 6.2 e och 6.3 i direktivet om miljöansvar. Se dom av den 9 mars 2010, ERG m.fl. ( C‑379/08 och C‑380/08, EU:C:2010:127, punkt 88).

12 Det finns en bakomliggande definitionsfråga som kanske är värd att ta fasta på i det aktuella fallet: Ska integreringen genom godkännandet i en korshänvisning i en bestämmelse i ett direktiv till en definitionsdel i ett annat direktiv och den omständigheten att den nationella domaren eventuellt tar denna i beaktande i själva verket kallas direkt tillämplighet? Eller är det snarare exempel på en tolkning av obestämda rättsbegrepp i ett direktiv genom en korshänvisning till bestämmelsen i ett annat direktiv? Hur intressant en sådan akademisk diskussion än må vara har den begränsad betydelse för den nationella domarens specifika fråga på vilken ett användbart svar tycks mig vara detsamma, oberoende av hur fenomenet slutligen klassificeras.

13 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, KOM(2002) 17 slutlig (EGT C 151 E, 2002, s. 132).

14 Se punkt 7 i detta förslag till avgörande.

15 Se Common Implementation Strategy for the Water Framework Directive – Guidance Document No 20 on Exemptions to the Environmental Directives, Technical Report 2009/027. De tekniska problem som är förknippade med införandet och tillämpningen av artikel 4.7 i vattenramdirektivet har lett till att en ad hoc‑arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta en vägledning om införlivandet av denna bestämmelse inom ramen för arbetsprogrammet 2016–2018 för den gemensamma genomförandestrategin för vattenramdirektivet och översvämningsdirektivet.

16 Artikel 4.7 b i vattenramdirektivet.

17 Enligt artikel 3.8 i vattenramdirektivet ska medlemsstaterna lämna en förteckning över sina behöriga myndigheter och tillhandahålla den information som anges i bilaga I till detta direktiv.

18 Kommissionen har tvärtom anfört att bestämmelsen införlivades med nationell rätt utan att någon av parterna då opponerade sig. Det visar sig att bestämmelsen om införlivande finns i 104a § stycke 1 WRG, i dess lydelse enligt 2003 års ändring, BGBl. I nr 82 av den 29 augusti 2003. Det kan tilläggas att det i dom av den 4 maj 2016, kommissionen/Österrike ( C‑346/14, EU:C:2016:322, punkt 81), ges ett exempel på tillämpningen av sådana regler enligt österrikisk rätt. I det målet ogillade domstolen kommissionens talan om fördragsbrott med stöd av artikel 4.1 och 4.7 i direktiv 2000/60. Fördragsbrottsförfarandet år 2007 härrörde från ett beslut som hade meddelats av regeringschefen i delstaten Steiermark och genom vilket tillstånd beviljades för uppförande av ett vattenkraftverk i Schwarze Sulm. Domstolen fastslog att det i beslutet hade tagits hänsyn till alla villkor som anges i artikel 4.7 i direktiv 2000/60 och att de med rätta kunde anses vara uppfyllda.

19 Se till exempel dom av den 15 juli 1982, Felicitas Rickmers-Linie ( C‑270/81, EU:C:1982:281, punkt 24).

20 Se, i detta avseende, även Goldsmith, B. J., och Lockhart-Mummery, E., The ELD’s National Transposition, i Bergkamp, L., och Goldsmith B. J., The EU Environmental Liability Directive. A Commentary, Oxford University Press, 2013, s. 139–159, s. 157; Gouritin, A., EU Environmental Law, International Environmental Law, and Human Rights Law. The Case of Environmental Responsibility, Brill- Nijhoff, Leiden, Boston, 2016, s. 242; Eliantonio, M., The Proceduralisation of EU environmental Legislation: International Pressures, Some Victories and Some Way to Go, Review of European Administrative Law 2015 (1), volym 8, s. 99–123.

21 Se, exempelvis, artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, 2008, s. 8), ändrat genom direktiv 2010/75; artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (EUT L 334, 2010, s. 17), artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).

22 Se artikel 9.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, 2005, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen).

23 Dom av den 12 maj 2011, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 38), dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 38), och dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkterna 33 och 35).

24 Se, exempelvis, dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

25 Domstolen har förklarat att när det gäller bestämmelser i unionens miljölagstiftning som är tillräckligt precisa och ovillkorliga ska fysiska eller juridiska personer som direkt berörs av vissa risker ha rätt att vända sig till behöriga domstolar. Se, analogt, dom av den 25 juli 2008, Janecek ( C‑237/07, EU:C:2008:447, punkterna 39 och 42), och dom av den 26 maj 2011, Stichting Natuur en Milieu m.fl. ( C‑165/09–C‑167/09, EU:C:2011:348, punkt 100).

26 Se, i detta avseende, Winter, G., Jans, J. H., Macrory, R., och Krämer, L., Weighing up the EC Environmental Liability Directive, Journal of Environmental Law 20(2), 2008, s. 163–191, s. 171.

27 Se dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 49), och dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 33).

28 Århuskonventionen nämns inte i direktivet. Den omständigheten att artiklarna 12 och 13 var avsedda att i stort sett följa Århuskonventionen framgår av olika handlingar beträffande förarbetena (se, exempelvis, Vitbok om ersättningsansvar för miljöskador, KOM(2000) 66 slutlig, rådets handlingar 14289/02 och 7606/03, kommissionens meddelande enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, SEK(2003) 1027 slutlig, och Report on the proposal for a directive on environmental liability with regard to the prevention and remedying of environmental damage – Europaparlamentet (utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden), A5‑0145/2003). Artikel 13 i direktivet om miljöansvar betraktas enligt s. 197 i Århuskonventionens vägledning för genomförandet som ett genomförande av artikel 9.3 i konventionen.

29 Se dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkt 51).

30 Se dom av den 13 januari 2015, rådet och kommissionen/Stichting Natuur en Milieu och Pesticide Action Network Europe ( C‑404/12 P och C‑405/12 P, EU:C:2015:5, punkt 51).

31 The Aarhus Convention, An Implementation Guide, Förenta nationerna, andra utgåvan, 2014, s. 198, med hänvisning till meddelande ACCC/C/2005/11 (Belgien) (ECE/MP.PP/C.1/2006/4/Add.2, punkt 35). Även om dokumentet saknar bindande verkan får det beaktas. Se, exempelvis, dom av den 16 februari 2012, Solvay m.fl. ( C‑182/10, EU:C:2012:82, punkt 28).

32 Se, analogt, dom av den 12 maj 2011, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 55), dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 50), och dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 38). Se även dom av den 15 oktober 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑137/14, EU:C:2015:683, punkterna 32 och 33).

33 Dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 39).

34 Se dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 58).

35 Se, analogt, dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 40).

36 Se, exempelvis, för en tolkning av begreppet kränkning av en rättighet i artikel 10a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226) (nu artikel 11 i direktiv 2011/92), dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 50 och följande punkter), och dom av den 12 maj 2011, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289, punkt 45). Se även dom av den 15 oktober 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑137/14, EU:C:2015:683, punkterna 30–35).

37 Se dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 42 och följande punkter).