Förslag till avgörande av generaladvokat M. Campos Sánchez-Bordona föredraget den 18 januari 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 I texten till detta förslag till avgörande har följande fem skrivfel konstaterats efter uppläsningen av förslaget, vilka har rättats: a) Rubriken I.A ska ha lydelsen A – Unionsrätt: Direktiv 2009/28 i stället för A – Unionsrätt. Underrubriken 1. Direktiv 2009/28 har således strukits. b) I fotnot 16 ska det stå s. 148 i stället för s. 143. c) I fotnot 22 ska det stå punkt 47 i stället för punkt 48. d) I fotnot 28 ska det stå punkterna 43 och 44 i stället för punkterna 45 och 46. e) I fotnot 33 ska det stå punkt 68 i stället för punkt 69.

3 Biogas innehåller metan (med en proportion på mellan 50 och 70 volymprocent), koldioxid och små proportioner av andra gaser. När gasen har utvunnits och renats vid produktionsanläggningarna, används den för att producera elkraft i ugnar, spisar, torkar, värmepannor och andra förbränningssystem som anpassats till detta. När den bearbetats för att få fram koncentrerad och komprimerad naturlig biogas (efter det att koldioxiden har avlägsnas uppgår metanhalten till 96 procent), kan dess kvalitet jämställas med kvaliteten hos fossil naturgas, vilket innebär att den kan föras in i naturgasnätet (såsom är fallet i förevarande mål) och användas för att driva fordon.

4 Produktionsanläggningarna har en rötkammare eller rötningstank där en anaerob nedbrytning sker med hjälp av vissa bakterier så att hydrater och fett omvandlas till biogas. De råvaror som används för detta är huvudsakligen biomassa, det vill säga animaliskt och vegetabiliskt avfall, avfall från skogsbruket, vattenbruket och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin samt biologiskt nedbrytbart kommunalt avfall. Verksamheten vid dessa industrianläggningar gör det möjligt att bortskaffa detta avfall och samtidigt producera biogas och biogödselmedel.

5 Beträffande de tekniska aspekterna av framställning av biogas, se Varnero Moreno, M.T., Manual del biogás, FAO, 2011.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16).

7 Biogas produceras i 15 medlemsstater i EU, enligt uppgifter från European Biogas Association, EBA’s Biomethane fact sheet, 2015.

8 Beträffande domstolens möjligheter att omformulera tolkningsfrågor för att ge den nationella domstolen ett användbart svar, se dom av den 13 oktober 2016, M. och S. ( C‑303/15, EU:C:2016:17), punkt 16 och där angiven rättspraxis.

9 Lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränsle (nedan kallad lag 2010:598).

10 Förordning (2011:1088) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (nedan kallad förordning 2011:1088).

11 Statens energimyndighets föreskrifter om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (nedan kallad STEMFS 2011:2).

12 Den importerade biogasen upphörde således att karaktäriseras som hållbar enligt svensk lag och kunde inte längre komma i åtnjutande av skattelättnaderna enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, vilket möjliggör försäljning av biogas i konkurrens med fossila bränslen.

13 Exempelvis mark som är av stort värde för den biologiska mångfalden (naturskog och annan trädbevuxen mark, naturskyddsområden eller skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter eller gräsmark med stor biologisk mångfald) eller som innehåller stora kollager (våtmarker, beskogade områden eller områden med höga träd) och torvmark.

14 Rådets förordning(EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16).

15 Detta är den uppfattning som kommissionen har uttryckt i sitt meddelande om det praktiska genomförandet av EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen och om beräkningsregler för biodrivmedel (EUT L 160, 2010, s. 8).

16 En jämförande analys av fördelarna och nackdelarna med dessa tre metoder finns i Final report for Task 1 in the context of the project ENER/C1/2010–431, Jasper Van de Staaij, J.; Van den Bos, A.; Toop, G.; Alberici, S.; Yildiz, I., Analysis of the operation of the mass balance system and alternatives, 2012.

17 Se dokumentet SEC/2008/0085 final av den 23 januari 2008, Commission staff working document – Impact assessment – Document accompanying the package of implementation measures for the EU’s objectives on climate change and renewable energy for 2020, s. 148.

18 I detta sammanhang anges i skäl 76 i direktiv 2009/28 att förändringar i marknadsaktörernas beteende [bara] kommer … att ske, om biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller dessa kriterier kan säljas till ett högre pris än sådana som inte gör det. Enligt massbalansmetoden för kontroll av efterlevnaden finns det en fysisk koppling mellan produktionen av biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna och användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen i gemenskapen, varigenom man uppnår en jämvikt mellan tillgång och efterfrågan och säkerställer en prismässig fördel som är större än i system där en sådan koppling saknas. Massbalansmetoden bör därför användas för att kontrollera efterlevnaden, i syfte att säkerställa att biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna kan säljas till ett högre pris. Detta bör säkerställa att systemet fungerar på ett enhetligt sätt samtidigt som man undviker att industrin belastas orimligt hårt.

19 Se dokumentet SEC/2010/0129 final av den 31 januari 2011, Commission Staff Working Document Report on the operation of the mass balance verification method for the biofuels and bioliquids sustainability scheme in accordance with Article 18(2) of Directive 2009/28/EC.

20 I meddelande från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen (EUT C 160, 2010, s. 1) finns ytterligare preciseringar om hur massbalansmetoden ska användas som förfarande för att säkerställa spårbarhetskedjan för biobränslen. Härigenom kan spårbarheten för iakttagande av hållbarhetskriterierna från produktionsfasen och fram till dess slutliga förbrukning säkerställas. Kommissionen klargjorde att massbalanssystemet är ett system där hållbarhetsegenskaper förblir kopplade till partier och att i de fall partier med olika hållbarhetsegenskaper blandas förblir de olika storlekarna och hållbarhetsegenskaperna för varje parti kopplade till blandningen. Om en blandning delas upp kan partier som skiljs från den kopplas till någon annan uppsättning hållbarhetsegenskaper (åtföljda av storlekar) så länge kombinationen av alla partier som skiljts från blandningen är av samma storlek för varje uppsättning hållbarhetsegenskaper som ingick i blandningen.

21 De finns tillgängliga på https://ec.europa.eu/energy/en/topics/renewable-energy/biofuels/voluntary-schemes.

22 Kommissionens meddelande till vilket det hänvisas i fotnot 19, punkt 2.2.3.

23 Se punkt 47 i detta förslag till avgörande.

24 Punkterna 30–32 i dess skriftliga yttrande.

25 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1361 av den 9 augusti 2016 om erkännande av systemet International Sustainability and Carbon Certification för påvisande av överensstämmelse med hållbarhetskriterierna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG (EUT L 215, 2016, s. 33); kommissionens genomförandebeslut 2012/432/EU av den 24 juli 2012 om erkännande av REDcert-systemet för att visa överensstämmelse med hållbarhetskriterierna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG (EUT L 199, 2012, s. 24); samt kommissionens genomförandebeslut 2012/452/EU av den 31 juli 2012 om erkännande av systemet NTA 8080 för att visa överensstämmelse med hållbarhetskriterierna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG (EUT L 205, 2012, s. 17).

26 Dom av den 17 maj 1984, Denkavit Nederland ( 15/83, EU:C:1984:183), punkt 15, dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl. (förenade målen C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449), punkt 47, och dom av den 12 juli 2012, Association Kokopelli ( C‑59/11, EU:C:2012:447), punkt 80. Se även generaladvokat Bots förslag till avgörande i målet Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:37), i vilket frågan gällde om artikel 3.3 i direktiv 2009/28 skulle förklaras ogiltig på grund av att den åsidosatte artiklarna 34–36 FEUF genom att den ger medlemsstaterna befogenhet att förbjuda eller begränsa tillträdet till sina stödsystem för producenter, vilkas anläggningar för produktion av el från förnybara energikällor är belägna i en annan medlemsstat.

27 Till exempel slog domstolen i sin dom av den 14 december 2004, Arnold André ( C‑434/02, EU:C:2004:800), punkt 59, fast följande: Förbudet mot saluföring av tobaksvaror för användning i munnen i artikel 8 i direktiv 2001/37 utgör en sådan restriktion som avses i artikel 28 EG [nu 34 FEUF]. Som anges i punkt 56 i denna dom, är förbudet emellertid motiverat med hänsyn till skyddet av människors hälsa. Det kan därför i alla händelser inte anses ha utfärdats i strid med artikel 28 EG [nu 34 FEUF].

28 Det följer av fast rättspraxis att unionslagstiftaren [måste] ges ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning inom ett område som det som är aktuellt i det nationella målet, inom vilket unionslagstiftaren ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplexa bedömningar. Följaktligen kan lagenligheten av en åtgärd på detta område endast påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar. Se bland annat dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brand m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325), punkt 166, och dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741), punkt 123.

29 Se punkterna 43 och 44 i detta förslag till avgörande.

30 Jag vill erinra om att den bestämmelsen har följande lydelse: Om en ekonomisk aktör lägger fram bevis eller uppgifter som erhållits i enlighet med ett avtal eller system som varit föremål för ett beslut enligt punkt 4, i den utsträckning som omfattas av det beslutet, får en medlemsstat inte kräva att leverantören tillhandahåller ytterligare bevis på överensstämmelse med de hållbarhetskriterier som fastställs i artikel 17.2–17.5 eller information om de åtgärder som avses i punkt 3 andra stycket i den här artikeln.

31 Dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 57 och där angiven rättspraxis.

32 Dom av den 12 oktober 2000, Ruwet ( C‑3/99, EU:C:2000:560), punkt 47; och dom av den 18 september 2003, Bosal ( C‑168/01, EU:C:2003:479), punkterna 25 och 26. Vid en uttömmande harmonisering genom direktiv som medger nationella åtgärder med en högre skyddsnivå, anser domstolen också att dessa ska vara förenliga med förbudet i artiklarna 34–36 FEUF (dom av den 16 december 2008, Gysbrechts och Santurel Inter, C‑205/07, EU:C:2008:730, punkterna 33–35).

33 Se bland annat dom av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82), punkt 5, dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 66, dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 77, och dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732), punkt 93.

34 Se punkt 68 i detta förslag till avgörande.

35 Enligt EO.N Biofors beräkningar, skulle import av hållbar biogas genom vägtransport från Tyskland till Sverige vara mellan 25 och 50 gånger dyrare än via gasnätet.

36 Se bland annat dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 76, och dom av den 11 december 2008, kommissionen/Österrike ( C‑524/07, EU:C:2008:717), punkt 54.

37 Enligt de uppgifter som parterna har tillhandahållit är biogas för transport ett bränsle som är mycket mindre förorenande än bensin eller diesel, eftersom den ger upp till 93 procent mindre utsläpp av koldioxid per energienhet.

38 Se dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160), punkt 73, dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 91, och dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732), punkt 84.

39 Som anges uttryckligen i skäl 1 i direktiv 2009/28, utgör en ökad användning av biogas en viktig komponent i det åtgärdspaket som krävs för att minska växthusgasutsläppen, uppfylla Kyotoprotokollet och påskynda uppnåendet av dess mål. Se dom av den 26 september 2013, IBV & Cie ( C‑195/12, EU:C:2013:598), punkt 56; och dom av den 11 september 2014, Essent Belgium ( C‑204/12–C‑208/12, EU:C:2014:2192), punkt 92.

40 Dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160), punkt 75, och dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkt 80.

41 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/708 av den 11 maj 2016 om det österrikiska jordbrukscertifieringssystemets överensstämmelse med villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG och 2009/28/EG (EUT L 122, 2016, s. 60).

42 Dom av den 1 juli 2014 ( C‑573/12, EU:C:2014:2037).

43 Den nationella domstolen har i sitt beslut att begära förhandsavgörande inte ställt någon fråga rörande tolkningen av den unionslagstiftning som eventuellt är tillämplig på den svenska lagstiftning som föreskriver gynnsamma skatteregler för hållbar biogas, för att förbrukningen av den ska vara konkurrenskraftig i förhållande till gas som kommer från fossila bränslen.

44 Enligt dokumentet Sweden’s third progress report on the development of renewable energy pursuant to Article 22 of Directive 2009/28/EC, 22.12.2015, s. 77: Of the proportion of biofuels sold in Sweden in 2014, more than 90 % were certified as coming from one of the voluntary certification schemes that have been approved by the Commission. The biofuels that are not covered by certification include nationally produced biogas, for example.

45 Dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037), punkterna 94–104.

46 Se generaladvokat Bots förslag till avgörande i målet Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:257), punkt 4, samt kommentarerna i Michel, V.: Marché intérieur et politiques de l’Union: brèves réflexions sur une quête d’unité, L’identité du droit de l’Union européenne – Mélanges en l’honneur de Claude Blumann, Bruylant, Bryssel, 2015, s. 229.

47 Dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732).