Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 27 oktober 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Narodne novine (Officiell tidning) Nr 112/12, 25/13, 93/14.

4 Sluzbene novine Grada Pule (Officiell bulletin för staden Pula Nr 21/09).

5 Sluzbene novine Grada Pule (Officiell bulletin för staden Pula Nr 03/15).

6 Dom av den 11 juli 1996, SFEI m.fl., ( C‑39/94, EU:C:1996:285, punkt 24). Se också dom av den 14 januari 1982, Reina, ( C‑65/81, EU:C:1982:6, punkt 7) och dom av den 11 april 2000, Deliège, ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkt 29).

7 Med betoning av den hänskjutande domstolens beslut och inte nödvändigtvis appellationsdomstolen. I enlighet med domstolens praxis ankommer det på den hänskjutande domstolen att dra slutsatserna av ett eventuellt beslut efter överklagande som går emot dess begäran om förhandsavgörande, se dom av den 16 december 2008, Cartesio, ( C‑210/06, EU:C:2008:723, i synnerhet punkterna 93 och 97).

8 Akt om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning och om anpassning av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 112, 2012, s.21).

9 Såvida inte en annan tidsfrist föreskrivs i anslutningsakten eller dess bilagor. Några sådana undantag är inte tillämpliga i förevarande mål.

10 Se mitt förslag i målet Nemec, ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkterna 25–44).

11 Dom av den 13 november 1979, Sanicentral/René Collin, ( C‑25/79, EU:C:1979:255, punkt 6). Den rättspraxis som utvecklats rörande förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) och Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36), föregångarna till förordning nr 1215/2012, är i lika hög grad tillämplig på förordning nr 1215/2012 när bestämmelserna i fråga kan behandlas som likvärdiga. Behovet att säkerställa kontinuitet vad gäller tolkningen av dessa rättsakter framhålls också i skäl 34 i förordning nr 1215/2012. Se, till exempel, dom av den 11 april 2013, Sapir m.fl., ( C‑645/11, EU:C:2013:228, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

12 Målet Collin rörde Brysselkonventionen men avgörandet har fortsatt giltighet. Även artikel 54 i den konventionen föreskrev uttryckligen att den var tillämplig på förfaranden som inletts efter dess ikraftträdande (se ovan fotnot 11). Se, mer nyligen, särskilt avseende tillämpningen i tiden av förordning nr 1215/2012 och anslutningen av nya medlemsstater, förslag av generaladvokat Kokott i målet Kostanjevec, ( C‑185/15, EU:C:2016:397, punkterna 24 och följande punkter).

13 Samma ståndpunkt har också genom en mer vidsträckt analogi intagits i samband med verkställighet efter anslutningen avseende (administrativa) avgifter som beslutats före anslutningen, se dom av den 14 januari 2010, Kyrian, ( C‑233/08, EU:C:2010:11).

14 Beslut av den 5 november 2014, C‑254/14, EU:C:2014:2354.

15 Dom av den 15 februari 2007, Lechouritou m.fl., ( C‑292/05, EU:C:2007:102, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 11 april 2013, Sapir m.fl., ( C‑645/11, EU:C:2013:228, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

17 Det kan ha en inverkan på den särskilda grunden för behörighet enligt förordningen (artikel 7 gäller avtal om tjänster och artikel 24 nyttjanderätt till fast egendom) men detta påverkar inte den efterföljande bedömningen.

18 Se skäl 10 i förordningen.

19 Se, till exempel, dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines, ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 27).

20 Se ovan punkt 15 och följande punkter.

21 Dom av den 1 oktober 2002, Henkel, ( C‑167/00, EU:C:2002:555, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

22 Dom av den 1 oktober 2002, Henkel, ( C‑167/00, EU:C:2002:555, punkt 30).

23 Dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines, ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 37).

24 Se, nyligen, dom av den 11 november 2015 Pujante Rivera, ( C‑422/14, EU:C:2015:743, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

25 Se bilaga III till anslutningsakten.

26 Det bör erinras om att ingenting hindrar en medlemsstat från att försöka omvandla sådana avsikter till bindande lagstiftning genom det vanliga lagstiftningsförfarandet på unionsnivå.

27 Dom av den 15 november 2012, Gothaer Allgemeine Versicherung m.fl., ( C‑456/11, EU:C:2012:719, punkt 26 och följande punkter).

28 Själva termen dom på engelska (och på kroatiskasudska odluka) antyder vilken typ av enhet som ska meddela beslutet. Det andra kravet i artikel 2 a i förordningen att domar ska härröra från en domstol i en medlemsstat är inte en fråga i detta mål.

29 Den engelska versionen av förordningen använder både termen domstol och tribunal synonymt. Jag gör detsamma i detta förslag. Andra språkversioner är mer konsekventa och håller sig till en enda term.

30 Dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren, ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 17) och dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas, ( C‑39/02, EU:C:2004:615, punkt 45).

31 Begreppet dom omfattar vissa handlingar som utfärdats av en domstolstjänsteman. Sådana tjänstemän kan därför ses som en del av domstolen (se dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren, ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkterna 16 och 17). I förevarande mål har emellertid utfärdande av beslut om verkställighet delegerats externt till notarier, det vill säga utanför domstolsväsendet och inte internt inom en domstol.

32 Dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary, ( C‑32/14, EU:C:2015:637 i punkt 47).

33 Se skäl 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107).

34 Det framgår inte av förarbetena till lagstiftningen varför artikel 3 infördes.

35 Vilka, redan på grund av deras benämning, förefaller höra till exekutionsväsendet i motsats till rättsväsendet. I liknande lagstiftning omnämns de som en administrativ myndighet (se nedan fotnot 41).

36 Jag noterar också att ungerska notarier inte omfattas av motsvarande artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15). Se också e contrario fotnot 33 ovan om skäl 20 till förordning nr 650/2012.

37 Se, till exempel, förordning nr 805/2004 (Europeisk exekutionstitel), förordning nr 650/2012 (arv), Luganokonventionen av den 16 september 1988 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 339, 2007, s. 3), rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1), rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (EUT L 181, 2013, s. 4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1).

38 Exempelvis kan termen domstol definieras i ordalag som anger tillämpningsområdet för förordningen, som i artikel 2.1 i förordning nr 2201/2003 och i artikel 3.2 i förordning nr 650/2012. I båda fallen har medlemsstaterna vissa skyldigheter att underrätta kommissionen om vilka (icke-judiciella) myndigheter som omfattas av definitionen domstol (förordning 650/2012, artikel 79, förordning nr 2201/2003, artikel 68). En annan metod är ett direkt godtagande av medlemsstaternas definition (det vill säga domstolar är de myndigheter som betecknas som domstolar i respektive rättsväsende). Detta är fallet i artikel 62 i Luganokonventionen vartill den tyska och den schweiziska regeringen uttryckligen hänvisat.

39 Se, till, exempel, artikel 3.4 i förordning nr 606/2013 som definierar utfärdande myndigheter som rättsliga myndigheter och vissa andra myndigheter som meddelar beslut som kan bli föremål för överprövning av en rättslig myndighet och … har liknande giltighet och verkan som ett beslut av en rättslig myndighet i samma fråga.

40 Förordning nr 861/2007 tillämpar ytterligare en annan metod. Den förordningen innehåller inte någon definition av grundtermen domstol men anger i skälen, till exempel, att den ska inkludera en person som är behörig att tjänstgöra som domare och respektera rätten till en rättvis rättegång och principen om ett kontradiktoriskt förfarande (skälen 9 och 27).

41 Såsom framgår av artikel 3. Se också förordning nr 805/2004. Förordning nr 4/2009 definierar inte domstol, men anger att domstolar inkluderar administrativa myndigheter som förtecknas i bilaga X (den förteckningen omfattar den svenska kronofogdemyndigheten).

42 Se dom av den 19 september 2006, Wilson, ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 47 och 48) där den definition som utvecklats enligt artikel 267 FEUF tillämpades vid tolkningen av sekundärrätt.

43 Även om det inte är en fråga i detta mål ska en sådan definition i princip inte utesluta domstolar som är gemensamma för flera medlemsstater, som till exempel Beneluxdomstolen (se skäl 11 i förordningen).

44 Se dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren, ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 17) och dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas, ( C‑39/02, EU:C:2004:615, punkt 45). I dessa mål använder domstolen termen rättsligt organ tydligen som en synonym till domstol.

45 Dom av den 2 april 2009, Gambazzi, ( C‑394/07, EU:C:2009:219).

46 Dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas, ( C‑39/02, EU:C:2004:615).

47 Dom av den 21 maj 1980, Denilauler, ( C‑125/79, EU:C:1980:130).

48 Detta föregriper naturligtvis inte frågan om beslutet i fråga är en dom.

49 Detta styrks av det faktum att den särskilda innebörden av domstol i detta sammanhang aldrig utförligt har prövats av domstolen sedan Brysselkonventionen trädde i kraft för mer än 40 år sedan.

50 En indikation på att detta faktiskt inte var avsikten när det gäller förordning nr 1215/2012 är det faktum att det ursprungliga kommissionsförslaget till förordningen innehöll en definition av domstol som varje myndighet som av en medlemsstat utsetts som behörig. (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM/2010/0748 slutlig – COD 2010/0383, artikel 2 c). Denna definition behölls emellertid inte.

51 Ett antal helt absurda exempel skulle kunna anföras som illustrationer i denna kategori. Emellertid är det kanske viktigare att understryka syftet med en självständig unionsrättslig definition i sådana fall, som kanske inte i första hand ligger i unionens intresse men framför allt i de andra medlemsstaternas intresse.

52 Se, med tillämpning av en vidare analogi, dom av den 5 april 2016, Aranyosi, ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 98 och följande punkter).

53 Se, till exempel, dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult, ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 23) som nyligen bekräftats i dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin, ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 23).

54 Dom av den 15 november 2012, Gothaer Allgemeine Versicherung m.fl., ( C‑456/11, EU:C:2012:719, punkt 26).

55 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet De Coster, ( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkt 14).

56 De nationella domstolarna har naturligtvis rätten (och ibland skyldigheten) att i gränsfall rådfråga EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF.