Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Eleanor Sharpston föredraget den 26 juli 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Nämligen: bofink (Fringilla coelebs), hämpling (Carduelis cannabina), steglits (Carduelis carduelis), grönfink (Carduelis Chorus), stenknäck (Coccothraustes coccothraustes), gulhämpling (Serinus serinus) och grönsiska (Carduelis spinus). Nedan gemensamt kallade de sju arterna.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7), som kodifierar rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 1979, s. 1), i ändrad lydelse – vilket var det direktiv som var i kraft när villkoren för Maltas anslutning till unionen avtalades och det tillfälliga undantaget i bilaga XI till anslutningsakten upprättades (se nedan punkt 26).

4 Legal Notice 253 of 15 July 2014 on the Conservation of Wild Birds (Framework for Allowing a Derogation Opening an Autumn Live-Capturing Season for Finches) Regulations (Rättsligt meddelande 253 av den 15 juli 2014: Förordning om bevarande av vilda fåglar (ramverk för reglering av undantag avseende en höstsäsong för levande fångst av finkar) Bestämmelser), i ändrad lydelse.

5 Medan det i den engelska språkversionen av nämnda bestämmelse hänvisas till [the] purpose of keeping [the birds] in captivity, hänvisas i den maltesiska versionen till syftet att föda upp fåglarna. Enligt artikel 74 i den maltesiska konstitutionen ska såvida inte parlamentet beslutar annorlunda, lagar antas på såväl det engelska som det maltesiska språket, och vid olikheter ska den maltesiska lydelsen ges företräde.

6 Såväl den engelska som den maltesiska lydelsen är emellertid densamma. Det kan antas att upphovsmannen hade för avsikt att ange och för eller och/eller. Jag anser inte att detta påverkar frågan i materiellt hänseende. I texten hänvisar jag fortsättningsvis till och/eller.

7 Listan överensstämmer med de sju arter som angavs i fotnot 2 ovan.

8 Legal Notice 250 of 15 July 2014: Conservation of Wild Birds (Declaration on a Derogation for a 2014 Autumn live-capturing season for Finches) Regulations (Rättsligt meddelande 250 av den 15 juli 2014: Förordning om bevarande av vilda fåglar (Förklaring rörande ett undantag för en höstsäsong för levande fångst av finkar år 2014) Bestämmelser). En intressant fråga som inte har förklarats är hur ett rättsligt meddelande med numret 250 kan genomföra ett rättsligt meddelande av samma datum med numret 253.

9 Legal Notice 330 of 16 October 2015: Conservation of Wild Birds (Declaration on a Derogation for a 2015 Autumn live-capturing season for Finches) Regulations (Rättsligt meddelande 330 av den oktober 2015: Förordning om bevarande av vilda fåglar (Förklaring rörande ett undantag för en höstsäsong för levande fångst av finkar år 2015) Bestämmelser).

10 Legal Notice 322 of 7 October 2016: Conservation of Wild Birds (Declaration on a Derogation for an Autumn 2016 Live-capturing Season for Finches) Regulations (Rättsligt meddelande 322 av den 7 oktober 2016: Förordning om bevarande av vilda fåglar (Förklaring rörande ett undantag för en höstsäsong för levande fångst av finkar år 2016) Bestämmelser).

11 I punkt 10 (Miljö) D (Naturskydd) i bilaga till anslutningsakten avseende Malta (EUT L 236, 2003, s. 33) anges att [m]ed avvikelse från artiklarna 5 a, 5 e och 8.1 samt bilaga IV a i direktiv 79/409/EEG (föregångaren till fågeldirektivet) får de sju finkarterna avsiktligt fångas fram till och med den 31 december 2008 uteslutande i syfte att hålla dem i fångenskap. Bilagan innehåller detaljerade bestämmelser för att upphöra med denna tradition och inrätta ett program för uppfödning i fångenskap. Den enda fångst av finkar som skulle pågå efter övergångsperioden var fångst av ett begränsat antal vilda fåglar för att säkra tillräcklig genetisk mångfald hos arterna i fångenskap. Detta antal förväntades minska betydligt under övergångsperioden.

12 Som anges ovan i fotnot 2.

13 Kommissionen har exempelvis angett att fångstbegränsningen per säsong för steglits för 2014 (800) var avsevärt högre än det totala antal fåglar av denna art som migrerade över Malta under höstsäsongen för levande fångst år 2014.

14 Se punkt 5.1 i rättsligt meddelande 250 från 2014 och de motsvarande bestämmelserna i de efterföljande rättsliga meddelandena för 2015 och 2016.

15 Se punkt 2.2 i rättsligt meddelande 253 från 2014.

16 Det vill säga 38 kvadratmeter (området för ett nät) multiplicerat med 2 (eftersom näten används i par) multiplicerat med 2 (eftersom det finns två par nät på varje fångstplats).

17 Se punkt 3 i rättsligt meddelande 250 från 2014 och motsvarande bestämmelser i efterföljande rättsliga meddelanden från 2015 och 2016.

18 Malta har angett att det har visat sig vara lämpligare och effektivare att använda importerade fåglar födda i fångenskap för att upprätthålla den genetiska mångfalden hos finkpopulationen i fångenskap och att inte ens ett begränsat antal fångade fåglar krävdes för programmet för uppfödning i fångenskap. Maltas bedömning vilar på olika angivna vetenskapliga rapporter, framför allt en rapport från 2010 av en underkommitté till Maltas ornis-kommitté. Kommissionen delar Maltas bedömning i denna fråga.

19 Se punkt 26 och fotnot 9 ovan.

20 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers i målet Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. ( C‑182/02, EU:C:2003:248, punkt 5).

21 Skäl 3 i fågeldirektivet.

22 Skäl 5.

23 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 2) (nedan kallad stadgan). I denna artikel föreskrivs en skyldighet att upprätthålla [e]n hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet och att integrera dessa mål med unionens politik.

24 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland ( C‑461/13, EU:C:2014:2324, punkt 6).

25 Se dom av den 26 februari, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21), och dom av den 21 december 2016 (Tele2 Sverige och Watson m.fl., C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 74).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, kommissionen/Malta ( C‑76/08, EU:C:2009:535, punkt 58).

27 Se, analogt, dom av den 21 december 2016 (Tele2 Sverige och Watson m.fl., C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 89).

28 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. ( C‑182/02, EU:C:2003:248, punkt 26).

29 Se dom av den 8 juli 1987, kommissionen/Belgien ( 247/85, EU:C:1987:339, punkt 7), och dom av den 7 mars 1996, Associazione Italiana per il WWF m.fl. ( C‑118/94, EU:C:1996:86, punkt 21).

30 Se dom av den 17 februari 2011, The Number (UK) och Conduit Enterprises ( C‑16/10, EU:C:2011:92, punkt 31).

31 Se dom av den 10 september 2009, kommissionen/Malta ( C‑76/08, EU:C:2009:535, punkt 48).

32 Se dom av den 16 september 1999, kommissionen/Spanien ( C‑414/97, EU:C:1999:417, punkt 22).

33 Se dom av den 8 juni 2006, WWF Italia m.fl. ( C‑60/05, EU:C:2006:378, punkt 34).

34 Se dom av den 10 september 2009, kommissionen/Malta ( C‑76/08, EU:C:2009:535, punkt 57).

35 Se dom av den 7 mars 1996, Associazione Italiana per il WWF m.fl. ( C‑118/94, EU:C:1996:86, punkt 21).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 48).

37 Se, exempelvis, dom av den 26 april 2005, kommissionen/Irland ( C‑494/01, EU:C:2005:250, punkt 29).

38 Se dom av den 13 december 2007, kommissionen/Irland ( C‑418/04, EU:C:2007:780, punkt 269 och följande punkter).

39 Eller kanske uppfödning, se fotnot 5 ovan.

40 Medan den engelska versionen av Rättsligt meddelande 253 och den tekniska promemoriam ordagrant återger texten i punkt 10 (Miljö) D (Naturskydd) i bilaga XI till anslutningsakten, har den maltesiska versionen av rättsligt meddelande 253 en något annorlunda utformning (se fotnot 5). Min slutsats påverkas emellertid, som framgår av det följande, inte av denna skillnad.

41 Se ovan punkt 27: den andra organisationen som ville införa ett undantag var Partit Laburista, som sedermera vann valet år 2013 och bildade regering.

42 Enligt denna rättspraxis ska räckvidden av nationella lagar och andra författningar bedömas med beaktande av de nationella domstolarnas tolkning av desamma (se, särskilt, dom av den 9 december 2003, kommissionen/Italien, C‑129/00, EU:C:2003:656, punkt 30 och där angiven rättspraxis). När en nationell lagstiftning är föremål för skilda tolkningar i rättspraxis som kan tas i beaktande – där vissa tolkningar leder till en tillämpning av nämnda lagstiftning som är förenlig med unionsrätten och andra tolkningar till en tillämpning som inte är förenlig härmed – ska det dessutom konstateras att denna lagstiftning åtminstone inte är tillräckligt tydlig för att säkerställa en tillämpning som är förenlig med unionsrätten (se punkt 33).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2003, Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. ( C‑182/02, EU:C:2003:558, punkt 15), och dom av den 9 juni 2005, kommissionen/Spanien ( C‑135/04, EU:C:2005:374, punkt 18).

44 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet LRBPO och AVES ( C‑10/96, EU:C:1996:430, punkt 33) (min kursivering).

45 Se avsnitt 3, s. 39 och följande sidor. Enligt denna metodologi krävs att det föreligger ett särskilt problem som undantaget ska utgöra en lösning på. Följande steg förutsätts i vägledningen: i) Identifiering och avgränsning av det särskilda problem på vilket en lösning eftersökts, ii) Identifiering av eventuella alternativa lösningar på dessa särskilda problem, iii) Bedömning av om artikel 9 i direktivet är tillämplig på dessa alternativa lösningar, och iv) Tillämpning av kriteriet ingen annan lämplig lösning på dessa eventuella alternativa lösningar. Vägledning för jakt kan laddas ned via följande länk: http://ec.europa.eu/environment/nature/conservation/wildbirds/hunting/docs/hunting_guide_sv.pdf.

46 Se ovan punkterna 49–52.

47 Dom av den 12 december 1996, C‑10/96, EU:C:1996:504.

48 Punkterna 20 och 21 (min kursivering).

49 Dom av den 12 december 1996, C-10/96, EU:C:1996:504.

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 1991, Antonissen ( C‑292/89, EU:C:1991:80, punkt 18), dom av den 13 februari 1996, Bautiaa och Société française maritime ( C‑197/94 och C‑252/94, EU:C:1996:47, punkt 51), och dom av den 3 december 1998, KappAhl ( C‑233/97, EU:C:1998:585, punkt 23).

51 Dom av den 10 september 2009, C‑76/08, EU:C:2009:535. I det målet tillhandahöll den alternativa lösning som kommissionen hade identifierat en sådan begränsad möjlighet att utöva den eftersträvade aktiviteten (jakt) att domstolen fann att den jämvikt mellan artskyddet och vissa fritidsaktiviteter som eftersträvas i direktivet [kunde] förloras. I förevarande mål framgår det emellertid att det går att hålla ett tillräckligt antal fåglar i fångenskap med hjälp av ett tillräckligt omfattande program för uppfödning i fångenskap.

52 Se dom av den 16 oktober 2003, Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. ( C‑182/02, EU:C:2003:558, punkt 16), dom av den 9 juni 2005, kommissionen/Spanien ( C‑135/04, EU:C:2005:374, punkt 19), och dom av den 10 september 2009, kommissionen/Malta ( C‑76/08, EU:C:2009:535, punkt 50).

53 Se den tekniska promemorian, del B, s. 3. Maltas ståndpunkt upprepades vid förhandlingen av Maltas representant.

54 Se ovan punkt 73.

55 Se ovan punkt 38. Se vidare nedan punkt 102 och fotnot 72.

56 Se ovan punkterna 66–69.

57 Det bör dock också påpekas att det inte finns något i handlingarna i målet som antyder någon av dessa fågelarter faktiskt förekommer i Malta i tillräckligt antal för att ett undantag för jakt ska kunna tillåtas i fågeldirektivet.

58 Se dom av den 15 december 2005, C‑344/03, EU:C:2005:770, punkt 44. I detta mål fann domstolen att jakt på bilaga II-fåglar i stället för andra bilaga II-fåglar skulle riskera att beröva artikel 9.1 c i fågeldirektivet dess innehåll, åtminstone delvis. Det avgörande i det målet var de särskilda omständigheterna som var aktuella där, vilka saknar relevans i förevarande mål.

59 Dom av den 12 december 1996, LRBPO och AVES ( C‑10/96, EU:C:1996:504, punkt 21). En medlemsstat kan, mer allmänt, inte åberopa de lokala invånarna för att motivera bristande uppfyllelse av sina skyldigheter enligt unionsrätten (se, härvidlag, dom av den 4 mars 2010, kommissionen/Italien, C-297/08, EU:C:2010:115, punkterna 81–85).

60 Se https://en.oxforddictionaries.com/.

61 Se https://de.langenscheidt.com/.

62 Se följande språkversioner: SK: využívanie; PL: wykorzystywania; NL: gebruik; FR: exploitation; ES: explotación; DE: Nutzung; CZ: využívání; RO: utilizări.

63 Se punkt 3.5.25.

64 Se dom av den 12 juli 2007, kommissionen/Österrike ( C‑507/04, EU:C:2007:427, punkt 187).

65 Se dom av den 8 juli 1987, kommissionen/Italien ( 262/85, EU:C:1987:340, punkt 38).

66 Se dom av den 7 mars 1996, Associazione Italiana per il WWF m.fl. ( C‑118/94, EU:C:1996:86), där domstolen utan vidare bedömning underförstått verkar ha godtagit att en medlemsstat kunde tillämpa undantaget i artikel 9 för att tillåta jakt såväl på fåglar som angavs i bilaga II som andra fåglar, förutsatt att undantaget var tillräckligt noggrant definierat i medlemsstatens lagstiftning. Vad domstolen faktiskt slog fast var att Artikel 9 … skall tolkas så, att den innebär att medlemsstaterna får medge undantag från det allmänna förbudet mot jakt på skyddade arter … endast genom bestämmelser som innehåller en tillräckligt detaljerad hänvisning till de anledningar som anges i punkt 1–2 i denna artikel (min kursivering).

67 Se dom av den 16 oktober 2003, Ligue pour la protection des oiseaux m.fl. ( C‑182/02, EU:C:2003:558, punkt 10), där domstolen stödde sig på en kombination av domen i målet kommissionen/Belgien (se dom av den 8 juli 1987, 247/85, EU:C:1987:339, det mål som avgjordes parallellt med dom av den 8 juli 1987, kommissionen/Italien, 262/85 som formulerats på i stora drag liknande sätt, även om de inte var identiska), och motsatsargumentet i domen i målet Associazione Italiane per il WWF m.fl. (dom av den 7 mars 1996, C‑118/94, EU:C:1996:86) och i domen i målet kommissionen/Italien (dom av den 8 juli 1987, 262/85, EU:C:1987:340) som klar rättspraxis. Jag ska erkänna att jag inte tycker att den delen av domen är helt lätt att förstå.

68 Dom av den 12 december 1996, LRBPO och AVES ( C‑10/96, EU:C:1996:504, punkt 22).

69 Dom av den 12 december 1996, LRBPO och AVES ( C‑10/96, EU:C:1996:504, punkt 26).

70 Se dom av den 8 juni June 2006, WWF Italia m.fl. ( C‑60/05, EU:C:2006:378, punkt 32), och dom av den 10 september 2009, kommissionen/Malta ( C‑76/08, EU:C:2009:535, punkt 59).

71 Dom av den 8 juli 1987, kommissionen/Italien ( 262/85, EU:C:1987:340, punkt 39).

72 I bilaga IV anges alla medel, arrangemang eller metoder som används för storskalig eller icke-selektiv fångst eller dödande av fåglar eller som kan orsaka lokal utrotning av en art.

73 Se ovan punkt 38.

74 Se, för ett liknande resonemang, forskning av Raine, Andre Francis, The international i of hunting and trapping in the Maltese islands, maj 2007, s. 22.

75 Forskning visar att fångst och hållande i fångenskap kan leda till vissa former av kronisk stress hos vissa fåglar och att effekterna av detta kan finnas kvar hos fåglarna även om de snabbt släpps ut i sin naturliga miljö. Se Dickens, M., Delehanty, D., och Romero, L., Stress and translocation: alterations in the stress physiology of translocated birds, Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, 276, 2009, s. 2051–2056, tillgänglig på följande länk: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2677253/.

76 Dom av den 8 juli 1987, kommissionen/Italien ( 262/85, EU:C:1987:340, punkt 39).

77 Se Raine, A. F., The international impact of hunting and trapping in the Maltese islands, maj 2007.

78 I bilaga II till rättsligt meddelande 253 från 2014 gavs ministern instruktionen att fastställa den totala fångstbegränsningen till mindre än en procent av den årliga dödligheten hos referenspopulationen för varje art inom unionens territorium på grundval av senast tillgängliga vetenskapliga data angående återfunna ringmärkta fåglar (min kursivering, se ovan punkt 27).

79 I enlighet med artikel 191.2 FEUF ska unionens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå och bygga på försiktighetsprincipen.