Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 23 mars 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111).

3 Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 181, 2000, s. 65).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11). Den hänskjutande domstolen citerar respektive bestämmelser i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring. Den aktuella olyckan inträffade emellertid innan det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring antogs. Om målet skulle gälla direktiven om motorfordonsförsäkring, borde det av tidsmässiga skäl bedömas enligt de redan befintliga direktiven om motorfordonsförsäkring. I detta förslag till avgörande hänvisar jag därför till respektive bestämmelser i de tidigare direktiven. Det bör emellertid tilläggas att det materiella innehållet i dessa bestämmelser är detsamma, eftersom det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring endast är ett kodifieringsinstrument. Se, till exempel, dom av den 23 januari 2014, Petillo ( C‑371/12, EU:C:2014:26, punkt 24), dom av den 26 mars 2015, Litaksa ( C‑556/13, EU:C:2015:202, punkt 4), dom av den 15 december 2016, Vieira de Azevedo m.fl. ( C‑558/15, EU:C:2016:957, punkt 4).

6 Interna föreskrifter mellan försäkringsbyråernas råd, antagna genom avtal av den 30 maj 2002 i form av tillägg till kommissionens beslut 2003/564/EG av den 28 juli 2003 om tillämpningen av rådets direktiv 72/166/EEG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs (EUT L 192, 2003, s. 23).

7 Som angetts ovan i fotnot 5.

8 Merkin, R., Hemsworth, M., The Law of Motor Insurance, andra utgåvan, Sweet & Maxwell, London, 2015, s. 26–27, punkt I-26. Se även dom av den 9 juni 1977, Ufficio van Ameyde ( 90/76, EU:C:1977:101, s. 1094, punkt 8).

9 Enligt rekommendation nr 5 som antogs år 1949 av arbetsgruppen för vägtransporter under landtransportkommittén i FN:s ekonomiska kommission för Europa, E/ECE/TRANS/145, E/ECE/TRANS/SCI/39, s. 2.

10 Dom av den 12 november 1992, Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:431, punkt 13).

11 Se artikel 2.11 i de interna föreskrifterna och artikel 1.5 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring.

12 Merkin, R., Hemsworth, M., The Law of Motor Insurance, andra utgåvan, Sweet & Maxwell, London, 2015, s. 27, punkt I-27.

13 Det första, andra och fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring (som angetts ovan i fotnoterna 2–4), rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 1990, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189) (nedan kallat tredje direktivet om motorfordonsförsäkring), Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon (EUT L 149, 2005, s. 14) (nedan kallat femte direktivet om motorfordonsförsäkring).

14 Som angetts ovan i fotnot 5.

15 Se skäl 1 i det första direktivet om motorfordonsförsäkring. Dom av den 9 juni 1977, Ufficio van Ameyde ( 90/76, EU:C:1977:101, s. 1123, punkt 13, s. 1124, punkt 18), dom av den 12 november 1992, Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:431, punkt 9), dom av den 17 mars 2011, Carvalho Ferreira Santos ( C‑484/09, EU:C:2011:158, punkt 24 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 mars 2015, Litaksa ( C‑556/13, EU:C:2015:202, punkterna 24–26).

16 Enligt artikel 2 i det första direktivet om motorfordonsförsäkring utgör ingåendet av denna överenskommelse en förutsättning och en referensdag för att direktivets bestämmelser ska träda i kraft. Se artikel 2 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring.

17 Rekommendation av den 15 maj 1973 (EGT L 194, 1973, s. 13).

18 Kommissionens första beslut 74/166/EEG av den 6 februari 1974 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 87, 1974, s. 13).

19 Offentliggjordes i en bilaga till kommissionens andra beslut 74/167/EEG av den 6 februari 1974 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 87, 1974, s. 14).

20 Se kommissionens andra beslut, som angetts ovan i fotnot 19.

21 Se, till exempel, kommissionens tredje beslut 75/23/EEG av den 13 december 1974 angående tillämpning av rådets direktiv av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 6, 1974, s. 33), kommissionens femte beslut 86/219/EEG av den 16 maj 1986 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 153, 1986, s. 53).

22 Artikel 5 i det första direktivet om motorfordonsförsäkring och artikel 6 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring. För definition av nationell försäkringsbyrå, se artikel 1.3 i det första direktivet om motorfordonsförsäkring och artikel 1.3 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring.

23 För en kortfattad beskrivning av respektive direktiv om motorfordonsförsäkring, se förslag till avgörande av generaladvokat Stix-Hackl i målet Farrell ( C‑356/05, EU:C:2006:653, punkterna 18–25).

24 Ändring av det tredje direktivet om motorfordonsförsäkring. Se artikel 4 i det femte direktivet om motorfordonsförsäkring, artikel 4e i det tredje direktivet om motorfordonsförsäkring och artikel 19 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring.

25 Se, med hänvisning till försäkringsbyråernas råd, bedömningsformulär som bilagts förslaget till ett femte direktiv om motorfordonsförsäkring under rubriken Samråd, punkt 6.3 (KOM(2002) 244 slutlig) (EGT E 227, 2002, s. 387) där det anges att de nationella försäkringsbyråerna har uttryckt sitt stöd för de centrala bestämmelserna i förslaget och samarbetar med kommissionen för att lösa vissa komplexa problem, till exempel vad gäller fordon utan registreringsskyltar eller med en skylt som inte hör till fordonet eller försäkringsskydd för importerade fordon.

26 Se kommissionens andra beslut som angetts ovan i fotnot 19. Se även kommissionens sjätte beslut 86/220/EEG av den 16 maj 1986 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 153, 1986, s. 54), kommissionens nionde beslut 88/369/EEG av den 18 maj 1988 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 181, 1988, s. 47).

27 Se kommissionens beslut 91/323/EEG av den 30 maj 1991 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 177, 1991, s. 25; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 84).

28 Som angetts ovan i fotnot 6.

29 Dom av den 6 oktober 1987, Demouche m.fl. ( 152/83, EU:C:1987:421).

30 Dom av den 12 november 1992, Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:431).

31 Se ovan fotnot 6.

32 Se, analogt, dom av den 11 september 2003, Österrike/rådet ( C‑445/00, EU:C:2003:445, punkt 62), där det fastslås att protokoll och bilagor till en anslutningsakt utgör emellertid en del av primärrätten som, såvida inte annat stadgas i anslutningsakten, endast tillfälligt kan sättas ur kraft, ändras eller upphävas enligt de förfaranden som föreskrivs för ändring av de ursprungliga fördragen.

33 Se, e contrario, att C‑serien enbart är avsedd för offentliggörande av information, rekommendationer och yttranden om Europeiska unionen, i dom av den 12 maj 2011, Polska Telefonia Cyfrowa ( C‑410/09, EU:C:2011:294, punkt 35), och dom av den 13 december 2012, Expedia ( C‑226/11, EU:C:2012:795, punkt 30). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i DHL Express (Italy) och DHL Global Forwarding (Italy) ( C‑428/14, EU:C:2015:587, fotnot 17).

34 Se artikel 1 i beslut 2003/564, som angetts ovan i fotnot 6: Från och med den 1 augusti 2003 skall varje medlemsstat avstå från att kontrollera allmänna ansvarsförsäkringar för motorfordon som normalt är hemmahörande i en annan medlemsstat eller i … som omfattas av avtalet av den 30 maj 2002 mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och övriga associerade stater, som är bifogat detta beslut.

35 Förslag till avgörande av generaladvokat Reischl i målet Ufficio van Ameyde ( 90/76, EU:C:1977:76, s. 1135). Domstolen tog i sin dom inte uttryckligen ställning till gröna kort-överenskommelsernas status inom unionsrätten. Den slog fast att systemet med gröna kort, som har erkänts och fulländats genom gemenskapens bestämmelser, är avsett att underlätta den fria rörligheten för personer och varor, samtidigt som skadelidande personers intressen skyddas …, dom av den 9 juni 1977, Ufficio van Ameyde ( 90/76, EU:C:1977:101, s. 1124, punkt 18).

36 Förslag till avgörande av generaladvokat Slynn i Demouche m.fl. ( 152/83, EU:C:1987:319, s. 3845).

37 Dom av den 12 november 1992, Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:431).

38 Samma sak framhälls även i förslag till avgörande av generaladvokat Tesauro i Kleinwort Benson ( C‑346/93, EU:C:1995:17, punkt 14).

39 Dom av den 12 november 1992, Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:431, punkterna 22 och 23).

40 Förslag till avgörande av generaladvokat Jacobs i Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:222, punkterna 18 och 19 på s. I‑5646).

41 Dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360).

42 Dom av den 8 november 1990, Gmurzynska-Bscher ( C‑231/89, EU:C:1990:386).

43 Förslag till avgörande av generaladvokat Jacobs i Fournier ( C‑73/89, EU:C:1992:222, slutet av punkt 19).

44 De nu gällande interna föreskrifterna innehåller fortfarande en skiljedomsklausul (artikel 19).

45 Artikel 4e infördes i det tredje direktivet om motorfordonsförsäkring genom det femte direktivet om motorfordonsförsäkring. Se skäl 22 i det femte direktivet om motorfordonsförsäkring. På webbplatsen för försäkringsbyråernas råd ges en historisk bakgrund som i kronologisk ordning beskriver utvecklingen inom såväl systemet med gröna kort som EU: http://www.cobx.org. På webbplatsen finns också ett sökverktyg där skadelidande i en motorfordonsolycka kan välja mellan de organ som hör till det ena eller andra systemet.

46 Det ska tilläggas att Supreme Court (Högsta domstolen) i Förenade kungariket nyligen gjorde en analog bedömning av relationen mellan det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring och en överenskommelse mellan skadeersättningsorganen och garantifonderna enligt det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring, i likhet med det som fastställdes i det första direktivet om motorfordonsförsäkring i fråga om 1972 års överenskommelse. Supreme Court slog fast att förhållandet mellan de båda systemen inte bör betraktas alltför tekniskt och snarare bör ses som en del av ett sammanhängande system, som ska betraktas och uppfattas som en helhet: Moreno mot The Motor Insurers’ Bureau [2016] UKSC 52, punkt 33 (citat Lord Mance).

47 Domstolen slog fast att den hade behörighet att tolka de beslut som antagits av en myndighet i de fall då myndigheten hade upprättats genom en internationell överenskommelse som ingåtts av unionen samt när myndigheten var ansvarig för genomförandet. Dom av den 20 september 1990, Sevince ( C‑192/89, EU:C:1990:322, punkterna 8–12), och dom av den 21 januari 1993, Deutsche Shell ( C‑188/91, EU:C:1993:24, punkterna 17–19).

48 Dom av den 20 september 1990, Sevince ( C‑192/89, EU:C:1990:322, punkt 11), och dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction ( C‑613/14, EU:C:2016:821, punkt 34).

49 Dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction ( C‑613/14, EU:C:2016:821, punkterna 40, 43 och 46).

50 Se ovan punkterna 58–61 i detta förslag till avgörande.

51 Dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701).

52 Dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23), dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 38); dom av den 26 juni 2012, Polen/kommissionen ( C‑335/09 P, EU:C:2012:385, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

53 Se ovan punkt 39 i detta förslag till avgörande.

54 Se till exempel skäl 1 och 2 i det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring eller skäl 2 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring.

55 Se till exempel undantaget för Grekland enligt kommissionens fjärde beslut 86/218/EEG av den 16 maj 1986 angående tillämpning av rådets direktiv 72/166/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 153, 1986, s. 52).

56 Detta oavsett om man utgår från fördragets bestämmelser, vilket är fallet i detta avsnitt, eller från en horisontell synvinkel, som sedan skulle föra oss tillbaka till den Fournier-liknande parallellen som generaladvokat Jacobs använde sig av i Dzodzi-domen (se ovan punkt 68 och fotnot 40 i detta förslag till avgörande).

57 Dom av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkterna 25–27 och där angiven rättspraxis), dom av den 25 maj 2016, Meroni ( C‑559/14, EU:C:2016:349, punkt 43 och där angiven rättspraxis) och dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkterna 13–15 och där angiven rättspraxis).

58 Denna regel infördes genom det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring (se artiklarna 20–26 i det konsoliderade direktivet om motorfordonsförsäkring).

59 Av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat framgår det inte om K. Floros var skadelidande i en annan medlemsstat än den där han har sin stadigvarande bostad.

60 Se, för ett liknande resonemang, till exempel dom av den 28 februari 2013, Omprövning av Arango Jaramillo m.fl./EIB ( C‑334/12 RX-II, EU:C:2013:134, punkterna 41–42), dom av den 30 april 2014, FLSmidth/kommissionen ( C‑238/12 P, EU:C:2014:284, punkt 112 och där angiven rättspraxis) och dom av den 25 maj 2016, Meroni ( C‑559/14, EU:C:2016:349, punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis).

61 Res inter alios acta aliis neque nocere, neque prodesse potest. Se förslag till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i målet Seagon/Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2008:575, punkt 26 och fotnot 12).

62 Se dom av den 7 februari 2013, Refcomp ( C‑543/10, EU:C:2013:62, punkt 16) vad gäller fransk lagstiftning. Se även generaladvokat Mazáks förslag till avgörande i målet Masdar (UK)/kommissionen ( C‑47/07 P, EU:C:2008:342, punkt 48).

63 Detta skulle vara jämförbart med systemet enligt förordning nr 1215/2012. Detta system förutsätter att det finns en dom som i princip utgör en garanti för att tillämpliga processuella skyddsregler har efterlevts (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1)).