Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 19 januari 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Eller närmare bestämt en större ö, ett antal mindre öar och en del av en annan större ö.

3 Avseende Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (EGT L 73, 1972, s. 14; svensk version, Handlingar om anslutning till Europeiska gemenskaperna, 1987, II).

4 Detta framgår numera även av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

5 Se Kokott, J., i: Streinz, R. (red.), EUV/AEUV, Beck, 2 uppl., München 2012, Artikel 52 EUV punkt 1.

6 United Nations Treaty Series, vol. 788, s. 354.

7 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2007, Aktiebolaget NN ( C‑111/05, EU:C:2007:195, punkt 54), där domstolen mot bakgrund av artikel 299 EG – föregångaren till artikel 355 FEUF – fann att det i avsaknad av en mer exakt definition i fördraget av det territorium som omfattas av varje medlemsstats suveränitet [är] varje medlemsstats uppgift att i enlighet med folkrättsliga bestämmelser fastställa detta territoriums utsträckning och gränser.

8 Se artikel 79.1 i EKSG-fördraget: Detta fördrag skall vara tillämpligt på de höga fördragsslutande parternas europeiska territorier. Det skall även gälla för de europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter tillvaratas av en signatärstat; beträffande Saar är en brevväxling mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken fogad vid detta fördrag.

9 Intressant nog innehöll EEG-fördraget en bestämmelse motsvarande den relevanta bestämmelsen i EKSG-fördraget trots att frågan om Saarland redan var löst när Romfördraget trädde i kraft den 1 januari 1958. Saarlands ställning reglerades genom 1956 års Saarvertrag, som innebar att Saarland blev Förbundsrepubliken Tysklands tionde delstat den 1 januari 1957. Fullständig ekonomisk integrering med Tyskland, inbegripet införande av D‑marken, skedde i mitten av 1959.

10 Se artikel 227.4 i EEG-fördraget och sedermera, efter omnumreringen genom Amsterdamfördraget, artikel 299.4 i EG-fördraget. Lydelsen av den bestämmelse som nu återfinns i artikel 355.3 FEUF har inte ändrats sedan 1957.

11 Se artikel 198.2 i Euratomfördraget.

12 Se dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 19).

13 Se dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 80). Detta mål, som är ett bra exempel på samarbete mellan domstolarna i Strasbourg och Luxemburg, rörde i grunden Förenade kungarikets verkställighet av Europadomstolens dom i målet Matthews. Se Europadomstolens dom av den 18 februari 1999, mål 24833/94, Matthews mot Förenade kungariket, ECLI:CE:ECHR:1999:0218JUD002483394.

14 Se dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkterna 14–19). Se även dom av den 30 april 2002, Gibraltars regering/kommissionen ( T‑195/01 och T‑207/01, EU:T:2002:111, punkt 12).

15 Se dom av den 23 september 2003, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑30/01, EU:C:2003:489, punkt 59).

16 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet kommissionen/Förenade kungariket ( C‑30/01, EU:C:2003:25, punkt 62).

17 Se artikel 259 FEUF.

18 Gibraltar kan för övrigt inte heller väcka talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263.1 FEUF; se dom av den 29 juni 1993, Gibraltar/rådet ( C‑298/89, EU:C:1993:267, punkt 14). Gibraltar är nämligen enligt artikel 263.4 FEUF att betrakta som en sökande utan särskild ställning, och en sådan sökande kan väcka talan om ogiltigförklaring av unionsrättsakter endast på de restriktiva villkor som anges i den bestämmelsen.

19 Se, exempelvis, dom av den 8 september 2009, Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Baw International ( C‑42/07, EU:C:2009:519). Det målet rörde marknadsföring i Portugal av ett antal olika hasardspel som erbjöds via internet av ett bolag med säte i Gibraltar. I punkterna 20 och 49 i domen slog domstolen fast att nämnda bolag var en privaträttslig operatör etablerad i en annan medlemsstat.

20 Generaladvokat Bot hänvisade däremot till artikel 355.3 FEUF i sitt förslag till avgörande i målet Liga Portuguesa de Futebol Profissional och Baw International ( C‑42/07, EU:C:2008:560, punkt 184 och följande punkter), även om han sedan i punkterna 225 och 232 utgick från att det ifrågavarande bolaget var etablerat i en medlemsstat.

21 Se dom av den 8 september 2010, Carmen Media Group ( C‑46/08, EU:C:2010:505, punkt 52).

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i målet Barr och Montrose Holdings ( C‑355/89, EU:C:1991:5, punkt 22).

23 Se dom av den 3 juli 1991, Barr och Montrose Holdings ( C‑355/89, EU:C:1991:287, punkt 22).

24 Se dom av den 3 juli 1991, Barr och Montrose Holdings ( C‑355/89, EU:C:1991:287, punkt 23).

25 Se dom av den 8 november 2005, Jersey Produce Marketing Organisation ( C‑293/02, EU:C:2005:664, punkt 43).

26 Se dom av den 8 november 2005, Jersey Produce Marketing Organisation ( C‑293/02, EU:C:2005:664, punkt 54).

27 Kommunen Carrara i Toscana (Italien).

28 Se dom av den 9 september 2004, Carbonati Apuani ( C‑72/03, EU:C:2004:506, punkt 23).

29 Se dom av den 9 september 2004, Carbonati Apuani ( C‑72/03, EU:C:2004:506, punkt 22).

30 Såsom angetts ovan ingår Gibraltar i vilket fall som helst inte i tullunionen.

31 Se dom av den 9 september 2004, Carbonati Apuani ( C‑72/03, EU:C:2004:506, punkt 26).

32 Se dom av den 9 augusti 1994, Lancry m.fl. ( C‑363/93 och C‑407/93–C‑411/93, EU:C:1994:315, punkt 30); se, för ett liknande resonemang såvitt avser åtgärder med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion, dom av den 15 december 1982, Oosthoek’s Uitgeversmaatschappij ( 286/81, EU:C:1982:438, punkt 9), dom av den 15 december 1993, Ligur Carni m.fl. ( C‑277/91, C‑318/91 och C‑319/91, EU:C:1993:927, punkterna 36 och 37), dom av den 13 januari 2000, TK-Heimdienst ( C‑254/98, EU:C:2000:12, punkterna 27–31), och dom av den 5 december 2000, Guimont ( C‑448/98, EU:C:2000:663, punkterna 21–23).

33 Min kursivering.

34 Se, för en helt nyligen lämnad bekräftelse på domstolens konsekventa praxis med denna innebörd, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

35 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 50–53).

36 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 55).

37 Se dom av den 17 december 2015, X‑Steuerberatungsgesellschaft ( C‑342/14, EU:C:2015:827, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

38 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet X ( C‑686/13, EU:C:2015:31, punkt 40).

39 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Viacom Outdoor ( C‑134/03, EU:C:2004:676, punkterna 58–67) (om friheten att tillhandahålla tjänster, artikel 56 FEUF), förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet X ( C‑498/10, EU:C:2011:870, punkterna 17–29) (om etableringsfriheten, artikel 49 FEUF) och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet X ( C‑686/13, EU:C:2015:31, punkterna 38–45) (om etableringsfriheten, artikel 49 FEUF). Se även Kokott, J., & Ost, H., Europäische Grundfreiheiten und nationales Steuerrecht, Europäische Zeitschrift für Wirtschaftsrecht, 2011, s. 496–503.

40 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet X ( C‑686/13, EU:C:2015:31, punkterna 38–40).

41 Se dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 42).

42 En lämplig åtgärd för att undanröja dubbelbeskattning är därför (primärt) bilaterala överenskommelser mellan (medlems)stater i den aktuella frågan. Se även dom av den 14 november 2006, Kerckhaert och Morres ( C‑513/04, EU:C:2006:713, punkt 21).

43 Se, exempelvis, dom av den 14 november 2006, Kerckhaert och Morres ( C‑513/04, EU:C:2006:713, punkt 20 och följande punkter), och dom av den 16 juli 2009, Damseaux ( C‑128/08, EU:C:2009:471, punkt 30 och följande punkter), såvitt avser den fria rörligheten för kapital.

44 Se dom av den 11 december 2003, AMOK ( C‑289/02, EU:C:2003:669, punkterna 25 och 26 samt där angiven rättspraxis).

45 Förenade kungariket har i detta sammanhang hänvisat till dom av den 14 november 2006, Kerckhaert och Morres ( C‑513/04, EU:C:2006:713, punkt 20) och dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund ( C‑194/06, EU:C:2008:289, punkterna 37 och 48). Se även dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkterna 43 och 44), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkterna 68 och 72), och dom av den 28 februari 2008, Deutsche Shell ( C‑293/06, EU:C:2008:129, punkt 37).

46 Förenade kungariket har i detta sammanhang hänvisat till dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkterna 43 och 44), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkterna 68 och 72), och dom av den 28 februari 2008, Deutsche Shell ( C‑293/06, EU:C:2008:129, punkt 37).

47 Se dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

48 Se dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 61 och där angiven rättspraxis).