Domstolens dom (tionde avdelningen) den 26 maj 2016

I mål C‑198/15, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av First-tier Tribunal (Tax Chamber) (förstainstansdomstolen (skatteavdelningen), Förenade kungariket) genom beslut av den 26 mars 2015, som inkom till domstolen den 29 april 2015, i målet

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna A. Borg Barthet och E. Levits (referent), generaladvokat: M. Wathelet, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Invamed Group Ltd, Invacare UK Ltd, Days Healthcare Ltd, Electric Mobility Euro Ltd, Medicare Technology Ltd, Sunrise Medical Ltd och Invacare International SARL, genom G. Gillham, tax adviser, biträdd av J. White, barrister, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato, Förenade kungarikets regering, genom S. Simmons, i egenskap av ombud, biträdd av K. Beal, QC, Europeiska kommissionen, genom L. Flynn och A. Caeiros, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första, den tredje och den fjärde frågan

Den andra frågan

Den femte frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av numren 8703 och 8713 i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 (EUT L 327, 2004, s. 1) (nedan kallad förordning nr 2658/87).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Invamed Group Ltd, Invacare UK Ltd, Days Healthcare Ltd, Electric Mobility Euro Ltd, Medicare Technology Ltd, Sunrise Medical Ltd och Invacare International SARL (nedan kallade sökandebolagen), och, å andra sidan, Commissioners for Her Majesty’s Revenue & Customs (skatte- och tullmyndigheten) (nedan kallad skattemyndigheten), beträffande tullklassificeringen av elskotrar för rörelsehindrade.

3 KN, som infördes genom förordning nr 2658/87, bygger på det internationella systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering. Systemet utarbetades av Tullsamarbetsrådet, sedermera Världstullorganisationen, och inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering samt upprättandet av ändringsprotokollet till denna konvention, som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3). I KN återfinns nummer och sexsiffriga undernummer som är hämtade från Harmoniserade Systemet. Endast den sjunde och den åttonde siffran anger undergrupper som uteslutande förekommer i KN.

4 Del 1 i KN innehåller ett antal inledande bestämmelser. Del 1 i KN innehåller ett antal inledande bestämmelser. Avsnitt 1 till denna del, vilket avser allmänna bestämmelser, innehåller en avdelning A som har rubriken Allmänna bestämmelser för tolkning av [KN]. I denna avdelning föreskrivs följande:

5 Del 2 i KN innehåller en avdelning XVII, med rubriken Fordon, luftfartyg, fartyg och viss transportutrustning, som innehåller ett kapitel 87, med rubriken Fordon, andra än rullande järnvägs- eller spårvägsmateriel, samt delar och tillbehör till fordon. Detta kapitel omfattar bland annat följande tulltaxenummer:

6 Enligt artiklarna 9.1 a andra strecksatsen och 10 i förordning nr 2658/87 ska Europeiska kommissionen upprätta förklarande anmärkningar till KN, vilka publiceras i Europeiska unionens officiella tidning.

7 Den 4 januari 2005 infördes följande text i de förklarande anmärkningarna till KN, för att åstadkomma en enhetlig tillämpning av denna (EUT C 1, 2005, s. 3):

8 Mellan åren 2004 och 2007 lämnade sökandebolagen in deklarationer för övergång till fri omsättning för vissa skotrar för rörelsehindrade (mobility scooter) som importerades till Förenade kungariket. I deklarationen klassificerades skotrarna enligt undernummer 8713 i KN såsom rullstolar och andra fordon för sjuka eller rörelsehindrade, även med motor eller annan mekanisk framdrivningsanordning. Skotrarna övergick till fri omsättning i enlighet med denna klassificering. Någon tull påfördes inte, men väl mervärdesskatt vid import enligt en reducerad skattesats.

9 Efter en skattekontroll klassificerade skattemyndigheten skotrarna enligt undernummer 8703 i KN som andra motorfordon, konstruerade huvudsakligen för personbefordran (andra än sådana enligt nr 8702), inbegripet stationsvagnar och tävlingsbilar.

10 Mellan den 24 april 2007 och den 3 juli 2008 beslutade skattemyndigheten att i efterhand påföra sökandebolagen tull och mervärdesskatt för de aktuella varorna till ett belopp om sammanlagt 6479007 brittiska pund (GBP) (ungefär 9114450 euro).

11 Sökandebolagen överklagade dessa beslut till First Tier Tribunal (Tax Chamber) (förstainstansdomstolen (skatteavdelningen), Förenade kungariket). De gjorde gällande att de omtvistade skotrarna ska klassificeras enligt nr 8713 i KN, bland annat med motiveringen att uttrycken för sjuka eller rörelsehindrade i detta nummer inte betyder endast för sjuka eller rörelsehindrade.

12 Enligt den hänskjutande domstolen drivs dessa elskotrar av elmotorer kopplade till ett batteri. Varje modell innehåller följande delar: ett säte för en person (som är större och har en lyxigare stoppning på de större skotermodellerna), ett styre med en så kallad wig wag-spak, en fotplatta mellan fram- och bakhjulen som kan användas för att kliva upp på skotern och på vilken fötterna kan placeras under körningen samt fyra hjul (två bak och två fram) eller tre hjul (två bak och ett fram). De flesta säten är försedda med avtagbara och justerbara armstöd, och många säten kan justeras i höjd och roteras 360 grader.

13 Den hänskjutande domstolen utgår från att det föreligger betydande omständigheter som talar för en klassificering av skotrarna enligt nr 8703 i KN. Den anser dock att det råder viss osäkerhet om huruvida detta är den korrekta klassificeringen.

14 Mot denna bakgrund beslutade First-tier Tribunal (Tax Chamber) (förstainstansdomstolen (skatteavdelningen)) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

15 Den hänskjutande domstolen har ställt den första, den tredje och den fjärde frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida nr 8713 i KN ska tolkas på så sätt att uttrycket för sjuka eller rörelsehindrade betyder att varan är avsedd endast för sjuka eller rörelsehindrade, huruvida den omständigheten att ett fordon kan användas av personer som inte är sjuka eller rörelsehindrade påverkar klassificeringen av fordonet enligt nr 8713 i KN och huruvida de förklarande anmärkningarna till KN kan ändra innebörden av nr 8713 i KN.

16 Domstolens uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering består mer i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier som ska tillämpas för att klassificera de aktuella varorna på ett riktigt sätt i KN, än i att själv utföra klassificeringen, i synnerhet eftersom domstolen inte nödvändigtvis förfogar över alla de uppgifter som behövs för att klassificera varorna. Det är således under alla omständigheter den nationella domstolen som har de bästa förutsättningarna för att göra klassificeringen (dom av den 7 november 2002, Lohmann och Medi Bayreuth, C‑260/00–C‑263/00, EU:C:2002:637, punkt 26, och dom av den 16 februari 2006, Proxxon, C‑500/04, EU:C:2006:111, punkt 23).

17 För att ge den nationella domstolen ett användbart svar får EU-domstolen emellertid, i en anda av samarbete med de nationella domstolarna, förse den domstolen med samtliga uppgifter som EU-domstolen anser vara nödvändiga (dom av den 22 december 2010, Lecson Elektromobile, C‑12/10, EU:C:2010:823, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

18 Vidare framgår det av fast rättspraxis att det avgörande kriteriet för klassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska ingå bland deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom dessa definieras i rubriken till numret i KN, och i anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen (se, bland annat, dom av 16 september 2004, DFDS, C‑396/02, EU:C:2004:536, punkt 27, dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports, C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 47, och dom av den 15 februari 2007, RUMA, C‑183/06, EU:C:2007:110, punkt 27).

19 De förklarande anmärkningarna till KN, som utarbetats av kommissionen, har en väsentlig betydelse för tolkningen av tillämpningsområdet för olika tulltaxenummer, dock utan att ha bindande rättsverkan (dom av den 26 oktober 2006, Turbon International, C‑250/05, EU:C:2006:681, punkt 16, och dom av den 20 maj 2010, Data I/O, C‑370/08, EU:C:2010:284, punkt 30).

20 Således måste innebörden av dessa anmärkningar överensstämma med bestämmelserna i KN, och den kan därmed inte ändra deras tillämpningsområde (se dom av den 27 november 2008, Metherma, C‑403/07, EU:C:2008:657, punkt 48).

21 Mot denna bakgrund ska det påpekas att när det gäller numren 8703 och 8713 i KN har domstolen redan slagit fast att det framgår av själva namnet på numren att skillnaden dem emellan är att det första omfattar transportmedel för personer i allmänhet, medan det andra särskilt gäller transportmedel för sjuka eller rörelsehindrade (se dom av den 22 december 2010, Lecson Elektromobile, C‑12/10, EU:C:2010:823, punkt 18).

22 Den avsedda användningen av en vara kan utgöra ett objektivt kriterium för klassificering, förutsatt att den följer naturligt av varan, vilket ska kunna bedömas med ledning av varans objektiva kännetecken och egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 1995,Thyssen Haniel Logistic, C‑459/93, EU:C:1995:160, punkt 13, dom av den 5 april 2001, Deutsche Nichimen, C‑201/99, EU:C:2001:199, punkt 20, och dom av den 18 juli 2007, Olicom, C‑142/06, EU:C:2007:449, punkt 18).

23 Mot bakgrund av denna rättspraxis ankommer det på den hänskjutande domstolen att i det nationella målet bedöma huruvida det omtvistade fordonet, med hänsyn till dess objektiva kännetecken och egenskaper, är avsett att särskilt användas av personer som är sjuka eller rörelsehindrade. Det krävs därvid att en sådan användning kan betecknas som den huvudsakliga eller logiska användningen av denna typ av fordon.

24 Tulltaxeklassificeringen görs nämligen, precis såsom kommissionen har påpekat, inte utifrån den möjliga användningen, utan enbart utifrån den avsedda användningen, som ska bedömas på grundval av de objektiva kännetecken och egenskaper som varan har den dag den importeras.

25 Dessutom har domstolen redan, med avseende på tolkningen av nr 8703 i KN, slagit fast att den omständigheten att elfordon eventuellt kan användas av sjuka eller rörelsehindrade personer, eller till och med kan anpassas till att användas av sådana personer, inte påverkar deras tullklassificering enligt nr 8703 i KN, eftersom de kan användas i flera andra verksamheter av personer som inte är sjuka eller rörelsehindrade men som av en eller annan anledning föredrar att över korta sträckor förflytta sig på annat sätt än till fots, såsom golfspelare eller personer som gör inköp (dom av den 22 december 2010, Lecson Elektromobile, C‑12/10, EU:C:2010:823, punkt 25).

26 Detta resonemang bekräftar e contrario att den omständigheten att de fordon som det nationella målet handlar om eventuellt kan användas av personer som inte är sjuka eller rörelsehindrade saknar betydelse för deras tullklassificering enligt nr 8713 i KN, eftersom dessa fordon inte lämpar sig för personer som inte är sjuka eller rörelsehindrade, med tanke på hur de ursprungligen var avsedda att användas.

27 Med hänsyn till det ovan anförda ska den första, den tredje och den fjärde frågan besvaras så, att nr 8713 i KN ska tolkas på följande sätt:

28 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida uttrycket sjuka eller rörelsehindrade i nr 8713 i KN ska tolkas på så sätt att det enbart avser personer som inte bara har en nedsättning av förmågan att gå, utan även lider av andra funktionsnedsättningar, och huruvida denna nedsättning kan vara marginell eller tillfällig.

29 Det ska därvidlag påpekas att uttrycket sjuka eller rörelsehindrade inte definieras i förordning nr 2658/87.

30 Domstolen finner, till skillnad från vad den italienska regeringen har gjort gällande i sitt yttrande, att uttrycket sjuka eller rörelsehindrade i nr 8713 i KN inte kan anses innebära samma sak som ordet funktionshinder i den mening som avses i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i den mening som avses i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

31 Efter Europeiska unionens ratificering av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilken godkändes å Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 (EUT L 23, 2010, s. 35), har domstolen nämligen funnit att begreppet funktionshinder, i den mening som avses i rådets direktiv 2000/78, ska förstås som en begränsning till följd av bland annat varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i kombination med olika hinder kan motverka den berördes fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare (se dom av den 18 december 2014, FOA, C‑354/13, EU:C:2014:2463, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

32 Det betyder att uttrycket sjuka eller rörelsehindrade i nr 8713 i KN måste ha en mer specifikt anpassad innebörd, som härrör från en självständig tolkning av unionsrätten, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 1984, Ekro, 327/82, EU:C:1984:11, punkt 11, och dom av den 9 mars 2006, kommissionen/Spanien, C‑323/03, EU:C:2006:159, punkt 32).

33 Det är utrett att de fordon som avses i nr 8713 i KN har utformats för att användas som en hjälp för personer med en nedsättning av förmågan att gå, en nedsättning som redan till sin karaktär är sådan att den kan beskrivas som icke-marginell. Såsom kommissionen har framhållit i sitt yttrande är fordonens avsedda användning inte begränsad av några andra faktorer vad avser exempelvis de fysiska eller mentala egenskaperna hos de personer för vilka fordonen har utformats. Vidare föreligger inte heller någon precisering av hur varaktig den aktuella funktionsnedsättningen måste vara, vilket betyder att varaktigheten måste anses sakna betydelse. En teleologisk tolkning av begreppet gånghjälpmedel innebär dessutom med nödvändighet att denna hjälp kan vara begränsad i tiden.

34 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande. Uttrycket sjuka eller rörelsehindrade i nr 8713 i KN ska tolkas på så sätt att det avser personer som har en icke-marginell nedsättning av förmågan att gå, varvid nedsättningens varaktighet och den eventuella förekomsten av andra funktionsnedsättningar saknar betydelse.

35 Med hänsyn till svaren på den första, den tredje och den fjärde frågan behöver den femte frågan inte besvaras.

36 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: engelska.