Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 16 maj 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning) (EUT L 403, 2006, s. 18).

3 Verordnung über die Zulassung von Personen zum Straßenverkehr vom 13. Dezember 2010, zuletzt geändert durch Art. 1, Art. 2 der Elften Verordnung zur Änderung. der Fahrerlaubnis-Verordnung und anderer straßenverkehrsrechtlicher Vorschriften6 vom 21. Dezember 2016 (förordningen om personers tillträde till vägtrafik (körkortsförordningen) (nedan kallad FeV) av den 13 december 2010 (BGBl. 2010 I p. 1980), i senaste lydelse enligt artiklarna 1 och 2 i den elfte förordningen om ändring av körkortsförordningen och andra vägtrafikbestämmelser av den 21 december 2016 (BGBl. 2016 I s. 3083)).

4 Straßenverkehrsgesetz, in der Fassung der Bekanntmachung vom 5. März 2003, zuletzt geändert durch Art. 3 des Gesetzes zur Stärkung der Bekämpfung der Schwarzarbeit und illegalen Beschäftigung vom 6. März 2017 (vägtrafiklagen (StVG), i dess offentliggjorda lydelse den 5 mars 2003 (BGBl. 2003 I s. 310, rättelse s. 919), i dess senaste lydelse enligt artikel 3 i lagen om stärkande av kampen mot odeklarerat arbete och olaglig anställning av den 6 mars 2017 (BGBl. 2017 I p. 399)).

5 Den hänskjutande domstolen har angett att de franska myndigheterna utfärdade motpartens slutliga körkort den 9 juli 2015.

6 Enligt fransk rätt överlämnas ett CEPC‑intyg som ett tillfälligt tillstånd att köra till dess att det slutliga körkortet har utfärdats (ett standardiserat körkort i enlighet med kraven i bilaga I till direktivet). Detta intyg ska uppvisas för kontroll inom landet tillsammans med giltigt ID-kort, i stället för körkortet. Det är giltigt under högst fyra månader från det att kandidaten genomfört godkänt kunskaps- och körprov (se artikel 4 I 1° i Arrêté du 20 avril 2012 fixant les conditions d’établissement, de délivrance et de validité du permis de conduire (JORF av den 6 maj 2012, s. 8050) (förordningen av den 20 april 2012 om fastställande av villkor för upprättande, utfärdande och giltighet av körkort)).

7 Självklart omfattar en annan kategori som inte är föremål för prövning i förevarande mål officiella handlingar som skapar en rättighet. I sådana fall uppkommer rättigheten om, och när, den lämpliga handlingen (normalt i form av ett administrativt beslut) utfärdas. Sådana konstituerande handlingar skiljer sig dock från deklaratoriska handlingar.

8 I direktivet föreskrivs endast en minimiharmonisering av de nationella bestämmelserna rörande villkoren för att utfärda körkort. Se dom av den 1 mars 2012, Akyüz ( C‑467/10, EU:C:2012:112, punkt 53).

9 Se dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70).

10 Se dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 34).

11 Se dom av den 1 mars 2012, Akyüz ( C‑467/10, EU:C:2012:112, punkt 42).

12 Se dom av den 21 juli 2011, Dias ( C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 54).

13 Se dom av den 25 juli 2002, MRAX C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 74). Se även dom av den 21 juli 2011, Dias, C‑325/09, EU:C:2011:498, punkt 48). Det ska anmärkas att den situation som behandlas i dessa domar är den motsatta till den som är aktuell i förevarande mål. Dessa mål behandlar de unionsrättsliga konsekvenserna av att inneha ett uppehållstillstånd när de faktiska villkoren för att förvärva en rätt till bosättning inte är uppfyllda.

14 Se dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 74).

15 Se, exempelvis, dom av den 29 april 2004, Kapper ( C‑476/01, EU:C:2004:261, punkt 45), dom av den 26 juni 2008, Wiedemann and Funk ( C‑329/06 och C‑343/06, EU:C:2008:366, punkt 50), samt dom av den 1 mars 2012, Akyüz ( C‑467/10, EU:C:2012:112, punkt 40).

16 Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 1991, s. 1).

17 Se, särskilt, bilaga I till direktiv 91/439 angående körkort enligt gemenskapsmallen.

18 Ordet slutligen måste betonas här. Det är tydligt att direktivet föreskriver en gradvis utfasning av de tidigare nationella handlingarna, med en väl tilltagen tidsfrist för att dessa nationella handlingar helt ska erkännas enligt direktivet (se, för ett liknande resonemang, skäl 5 och artikel 3.3 i detta direktiv).

19 Dom av den 28 november 1978, Choquet ( 16/78, EU:C:1978:210, punkt 7).

20 Se dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 36), och dom av den 29 oktober 1998, Awoyemi ( C‑230/97, EU:C:1998:521, punkt 25).

21 Se dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 34).

22 Se, analogt, dom av den 28 november 1978, Choquet ( 16/78, EU:C:1978:210, punkt 4, in fine). Se även dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkterna 36 och 39), och dom av den 29 oktober 1998, Awoyemi ( C‑230/97, EU:C:1998:521, punkt 26).

23 Se dom av den 31 januari 1984, Luisi och Carbone ( 286/82 and 26/83, EU:C:1984:35, punkt 16), och dom av den 2 februari 1989, Cowan ( 186/87, EU:C:1989:47, punkt 15).

24 Varvid jag tackar för den inspiration jag fått i form av generaladvokat Jacobs civis europeus sum i dennes förslag till avgörande i målet Konstantinidis ( C‑168/91, ej publicerat, EU:C:1992:504, punkt 46).

25 Se, exempelvis, dom av den 2 oktober 2003, Garcia Avello ( C‑148/02, EU:C:2003:539, punkt 24), dom av den 13 april 2010, Bressol m.fl. ( C‑73/08, EU:C:2010:181, punkt 31), och dom av den 22 december 2010, Sayn-Wittgenstein ( C‑208/09, EU:C:2010:806, punkterna 53 och 54).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 1989, Cowan ( 186/87, EU:C:1989:47, punkt 10), och dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 29).

27 Se dom av den 18 juli 2007, Hartmann ( C‑212/05, EU:C:2007:437, punkt 29), dom av den 13 april 2010, Bressol m.fl. ( C‑73/08, EU:C:2010:181, punkt 40), dom av den 25 januari 2011, Neukirchinger ( C‑382/08, EU:C:2011:27, punkterna 32 och 34), samt dom av den 18 mars 2014, International Jet Management ( C‑628/11, EU:C:2014:171, punkt 64).

28 Se dom av den 30 november 2000, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑195/98, EU:C:2000:655, punkt 40), samt dom av den 13 april 2010, Bressol m.fl. ( C‑73/08, EU:C:2010:181, punkt 41).

29 Se, exempelvis, angående samspelet mellan harmoniserade, sekundärrättsliga system och fördragsbestämmelser, dom av den 5 april 1979, Ratti ( 148/78, EU:C:1979:110, punkt 36), och dom av den 5 oktober 1994, Centre d’insémination de la Crespelle ( C‑323/93, EU:C:1994:368, punkt 31). För en något annorlunda uppfattning, se även dom av den 22 januari 2002, Dreessen ( C‑31/00, EU:C:2002:35, punkt 27), och dom av den 13 november 2003, Morgenbesser ( C‑313/01, EU:C:2003:612, punkt 43).

30 Se dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70).

31 Dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 39).

32 Dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 35).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 1996, Skanavi och Chryssanthakopoulos ( C‑193/94, EU:C:1996:70, punkt 37).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 1980, Pieck ( 157/79, EU:C:1980:179, punkt 19), och dom av den 12 december 1989, Messner ( C‑265/88, EU:C:1989:632, punkt 14).

35 Se dom av den 25 juli 2002, MRAX ( C‑459/99, EU:C:2002:461, punkt 78), och dom av den 17 februari 2005, Oulane ( C‑215/03, EU:C:2005:95, punkt 40).

36 Se dom av den 3 juli 1980, Pieck ( 157/79, EU:C:1980:179, punkt 19), och dom av den 12 december 1989, Messner ( C‑265/88, EU:C:1989:632, punkt 14).