Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek föredraget den 5 juli 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR konventionen) av den 14 november 1975 (RTNU, volym 1079, s. 89, och volym 1142, s. 413), godkänd på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2112/78 av den 25 juli 1978 (EGT L 252, 1978, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 36), som trädde i kraft den 20 juni 1983. Publicerad på nytt genom rådets beslut 2009/477/EG av den 28 maj 2009 (EUT L 165, 2009, s. 1).

3 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, 2006, s. 1).

4 Förordning av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 214/2007 av den 28 februari 2007 (EUT L 62, 2007, s. 6) (nedan kallad tillämpningsförordningen).

5 I begäran om förhandsavgörande åberopade den nationella domstolen artikel 455a i tillämpningsförordningen i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1192/2008 av den 17 november 2008 (EUT L 329, 2008, s. 1). Vid förhandlingen påpekade kommissionen dock helt riktigt att den nya lydelsen av artikel 455 enligt artikel 3 i denna förordning bara är tillämplig från den 1 januari 2009 och den nya lydelsen av artikel 455a bara från den 1 juli 2009. Med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål och de tidsgränser som har fastställts genom dessa bestämmelser motsvarar de tillämpliga lydelserna av artiklarna 455 och 455a bestämmelserna i förordning nr 2454/93, senast ändrad genom förordning 214/2007, till vilken hänvisas i fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

6 EGT L 252, 1978, s. 1. I rådsbeslut 2009/477 har angetts att den rättsliga grunden för Europeiska unionens anslutning till denna internationella konvention var fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och särskilt artikel 133 jämförd med artikel 300.3 första meningen i samma direktiv (nu artiklarna 207 och 218 FEUF).

7 Se, exempelvis, dom av den 4 maj 2010, TNT Express Nederland ( C‑533/08, EU:C:2010:243, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

8 Se, exempelvis, dom av den 23 september 2003, BGL ( C‑78/01, EU:C:2003:490), dom av den 14 maj 2009, Internationaal Verhuis- en Transportbedrijf Jan de Lely ( C‑161/08, EU:C:2009:308), och dom av den 22 december 2010, ASTIC ( C‑488/09, EU:C:2010:820).

9 Se förslaget till avgörande i målet BGL ( C‑78/01, EU:C:2003:14, punkterna 3–14).

10 Se, i detta avseende, dom av den 23 september 2003, BGL ( C‑78/01, EU:C:2003:490, punkt 45), dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkt 78), och dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Belgien ( C‑377/03, EU:C:2006:638, punkt 84).

11 Ibidem.

12 Artikel 8.7 i TIR-konventionen upphävdes från den 13 september 2012. Den har ersatts av den nya artikeln 11.2, som dock har nästan samma lydelse: När sådana belopp som nämns i artikel 8.1 och 8.2 ska betalas, ska de behöriga myndigheterna i så stor utsträckning som möjligt kräva betalning från den person eller de personer som är ansvariga för sådan betalning, innan de kräver betalning från den garanterande sammanslutningen. (Ändring av tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen, 1975) – Enligt FN:s depositariemeddelande C.N.326.2011.TREATIES-2 trädde följande ändringar av TIR-konventionen i kraft den 13 september 2012 för samtliga fördragsslutande parter, EUT L 244, 2012, s. 1).

13 I den franska språkversionen, som också är en giltig version av TIR-konventionen, anges följande: les autorités compétentes doivent, dans la mesure du possible, en requérir le paiement de la (ou des) personne(s) directement redevables de ces sommes avant d’introduire une réclamation près l’association garante.

14 I artikel 43 i TIR-konventionen anges att de förklarande anmärkningarna tolkar bestämmelserna i konventionen och innehåller rekommendationer. I artikel 51 anges vidare att bilagorna (bland annat bilaga 6, som innehåller de förklarande anmärkningarna) utgör en integrerande del av konventionen.

15 Såsom nämnts ovan i fotnot 12 har artikel 8.7 ersatts av den nya artikeln 11.2. Den förklarande anmärkningen till den nya artikeln 11.2 i TIR-konventionen har följande lydelse: De behöriga myndigheternas ansträngningar att kräva betalning från den eller de personer som är ansvariga ska minst innebära att betalningskrav sänds till innehavaren av TIR-carneten, på den adress som anges i TIR-carneten, eller till ansvarig eller ansvariga personer, om andra än innehavaren av TIR‑carneten, i enlighet med nationell lagstiftning. Betalningskravet på innehavaren av TIR-carneten får kombineras med en anmälan enligt punkt 1 a i denna artikel.

16 I vissa rättskipningsområden benämns principen solidaritet. Se, exempelvis, European Group on Tort Law (europeisk sammanslutning för skadeståndsrätt), Principles of European Tort Law. I artikel 9:101.2 föreskrivs följande: [N]är personer har solidariskt ansvar får den berörda parten kräva full ersättning från vem som helst eller flera av dessa, förutsatt att han eller hon inte får mer än det belopp som motsvarar den skada som vederbörande har lidit. En liknande definition finns i von Bar, C., et al., Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law Draft Common Frame of Reference (DCFR), III.–4:102: Solidariskt, delat och gemensamt ansvar, 1) Solidariskt ansvar föreligger när var och en av gäldenärerna ska fullgöra skyldigheten fullt ut och borgenären får begära ersättning från vem som helst av dessa tills full ersättning har erhållits.

17 Se dom av den 18 maj 2017, Latvijas dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 85).

18 Eller, när det gäller tvister som dras inför rätta, inom ett år efter den dag då ett domstolsbeslut blir verkställbart. Se dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Nederländerna ( C‑312/04, EU:C:2006:643, punkt 51).

19 Se UNECE TIR Handbook, 10:e omarbetade uppl., ECE/TRANS/TIR/6/REV.10, New York och Genève, 2013, s. 9 och s. 27 och följande sidor.

20 Se punkt 44 ovan och fotnoterna 16 och 17.

21 Se, exempelvis, dom av den 17 november 2011, Jestel ( C‑454/10, EU:C:2011:752, punkt 12 och där angiven rättspraxis).

22 Se exempelvis, beträffande begreppet olagligt undandragande, dom av den 12 juni 2014, SEK Zollagentur ( C‑75/13, EU:C:2014:1759, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

23 Se, analogt, dom av den 23 september 2004, Spedition Ulustrans ( C‑414/02, EU:C:2004:551, punkterna 25 och 31), och dom av den 25 januari 2017, Ultra-Brag ( C‑679/15, EU:C:2017:40, punkt 25).

24 Se dom av den 1 februari 2001, D. Wandel ( C‑66/99, EU:C:2001:69, punkt 49), eller, analogt, dom av den 23 september 2004, Spedition Ulustrans ( C‑414/02, EU:C:2004:551, punkt 27 och följande punkter).

25 Se dom av den 17 november 2011, Jestel ( C‑454/10, EU:C:2011:752, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

26 Dom av den 17 november 2011, Jestel ( C‑454/10, EU:C:2011:752, punkt 22).

27 Se dom av den 17 november 2011, Jestel ( C‑454/10, EU:C:2011:752, punkterna 23–25).

28 Se exempelvis, beträffande gemenskapens transiteringssystem, dom av den 18 maj 2017, Latvijas dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 91). Se exempelvis, beträffande TIR-systemet, dom av den 29 april 2010, Dansk Transport og Logistik ( C‑230/08, EU:C:2010:231, punkterna 103–107), eller dom av den 22 december 2010, ASTIC ( C‑488/09, EU:C:2010:820, punkterna 25 och 26).

29 Se även punkterna 47 och 48 ovan i detta förslag till avgörande.

30 Se dom av den 17 februari 2011, Berel m.fl. ( C‑78/10, EU:C:2011:93, punkt 48), och dom av den 18 maj 2017, Latvijas dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 88).

31 Se allmänt, beträffande skyldigheterna enligt TIR-systemet, dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637), dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Belgien ( C‑377/03, EU:C:2006:638), och dom av den 19 mars 2009, kommissionen/Italien ( C‑275/07, EU:C:2009:169).

32 Se dom av den 18 maj 2017, Latvijas dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 89).