Förslag Till Avgörande Av Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 28 november 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (nedan kallat direktiv 97/67) (EGT L 15, 1998, s. 14).

3 Tillsynsmyndighet på kommunikationsorådet i Italien; nedan kallad AGCom.

4 Ministern för ekonomisk utveckling, Italien.

5 Se detaljerna i dessa bestämmelser i punkterna 14–19.

6 Direktivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 (EUT L 52, 2008, s. 3; nedan kallat direktiv 2008/6).

7 GURI nr 182 av den 5 augusti 1999.

8 Den hänskjutande domstolen anser att artikel 2 a och f i lagstiftningsdekret nr 261 återger definitionerna i artikel 2.1, 2.1a och 2.6 i direktiv 97/67 (sista stycket i punkt 2.5.1 i beslutet om hänskjutande).

9 GURI nr 98 av den 24 april 2011. Nedan kallat lagstiftningsdekret nr 261/1999.

10 Bilaga A till beslut nr 129/15/CONS (nedan kallat beslut nr 129/15).

11 Disciplinare delle procedure per il rilascio dei titoli abilitativi per l’offerta al pubblico dei servizi postali (regler för förfarandet för meddelande av tillstånd att tillhandahålla posttjänster till allmänheten), av den 29 juli 2015 (GURI nr 189 av den 17 augusti 2015; nedan kallat dekretet).

12 I mål C‑260/16 tillhandahåller klagandena endast expresstjänster.

13 I besluten att begära förhandsavgörande står det ordagrant artiklarna 1 och 6, men det torde vara artikel 2.1, 2.1a och 6 som avses.

14 Confetra och följande företag och sammanslutningar yttrade sig gemensamt: Fedespedi, Associazione Fedit, Associazione non Riconosciuta Alsea, Società Tnt Global Express SpA, Associazione Nazionale Imprese Trasporti Automobilistici, Società Fercam SpA, Società Carioni Spedizioni Internazionali Srl; för enkelhetens skull kallar jag dem alla Confetra nedan.

15 Yttrandet har även undertecknats av företrädarna för företagen DHL Express (Italy) Srl, Federal Express Europe Inc. och United Parcel Service Italia Ups Srl.

16 Dom av den 16 november 2016, C‑2/15, EU:C:2016:880.

17 Mål C‑368/15, EU:C:2017:462.

18 Domstolens dom av den 19 maj 1993, C‑320/91, EU:C:1993:198.

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36) (direktiv 2006/123).

20 UPS nämner kommissionens beslut av den 26 augusti 1998, Deutsche Post/DHL, IV/M 1168, punkt 17, av den 23 februari 1999, Deutsche Post/Securicor, VI/M11347, och av den 30 januari 2013, UPS/TNT, M6570.

21 UPS hänvisar till domstolens dom av den 23 april 2009, TNT Post UK ( C‑357/07, EU:C:2009:248), punkt 46.

22 De menar att denna ståndpunkt vinner stöd i dom av den 17 maj 2001, TNT Traco ( C‑340/99, EU:C:2001:281), och dom av den 13 oktober 2011, DHL International ( C‑148/10, EU:C:2011:654), samt generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet DHL Express (Austria), C‑2/15, EU:C:2016:168.

23 Den italienska regeringen och kommissionen hänvisar till meddelande från kommissionen om tillämpningen av konkurrensreglerna inom postsektorn och om utvärderingen av vissa statliga åtgärder i samband med posttjänster (EGT C 39, 1998, s. 2).

24 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 maj 2016 om gränsöverskridande paketleveranstjänster [COM(2016) 285 final].

25 Dom av den 22 oktober 2015, Easy Pay och Finance Engineering ( C‑185/14, EU:C:2015:716), punkt 29.

26 Enligt artikel 2.7 avses med brevförsändelse en skriftlig underrättelse på vilket fysiskt medium som helst, vilken skall befordras till och överlämnas på den adress som avsändaren angivit på själva försändelsen eller dess omslag. Böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter anses inte vara brevförsändelser.

27 Till skillnad från vad som är fallet med det förslag till förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster som jag har nämnt i fotnot 24.

28 European Regulators Group for Postal Services (ERGP), Medium Term Strategy (2017‑2019) – Discussion paper for Public Consultation [ERGP (16) 16], s. 7: NRAs are currently tasked with overseeing postal services provided by postal services providers, which generally covers some but not always all parcel delivery operators and the scope of which varies across Member States. The courier, parcel and express (CEP) services are not only covered by the European regulation (and specifically by the postal directive) applying to the postal sector, but also by other transversal legislation, for instance transport law. The boundaries as regards applicable law for these services may not always be clear.

29 Se Commission Staff Working Document, [SWD(2015) 207 final av den 17 november 2015] – Accompanying the document – Report from the Commission to the European Parliament and the Council on the application of the Postal Services Directive (Directive 97/67/CE as amended by Directive 2002/39/CE and Directive 2008/6/EC), COM(2015) 568 final, s. 66 (nedan kallat SWD(2015) 207 final).

30 Det kan förekomma att speditionsföretag inte tillhandahåller posttjänster, beroende på deras specifika prestationer. Huruvida de omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 97/67 beror inte på hur den här typen av företag definieras i medlemsstaternas privaträtt, utan på huruvida de tillhandahåller någon av de posttjänster som nämns i det direktivet.

31 Om jag inte tar miste dök den här meningen upp för första gången i lagstiftningshistoriken i rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 november 2007 [rådets dokument nr 13593/6/07 REV 6], utan någon förklaring. Kommissionen bekräftade detta intryck vid förhandlingen.

32 En systematisk tolkning av den här meningen är inte till någon hjälp, eftersom den står i början av ett stycke som handlar om att direktreklam under vissa förhållanden kan betraktas som brevförsändelse.

33 Den målande beskrivningen användes av Confetras ombud vid förhandlingen.

34 Denna lagstiftningsteknik (en undanskymd mening i ett skäl) är inte den allra lämpligaste och det skulle ha ökat klarheten om kriteriet hade förts in i artiklarna i direktiv 97/67. Denna formella aspekt har emellertid ingen betydelse för den logiska tolkningen i sak.

35 I liknande ordalag uttryckte sig den italienska lagstiftaren, enligt vad som framgår av ERGP 2015 report to the European Commission on Legal regimes applicable to European domestic or cross-border e-commerce parcel delivery [ERGP PL (15) 28], s. 12.

36 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 maj 2016 [COM(2016) 285 final].

37 Min kursivering.

38 Detta avspeglas även i artikel 2.2 a i vilken det föreskrivs att enbart transport ska inte betraktas som en paketleveranstjänst.

39 Dom av den 19 maj 1993, C‑320/91, EU:C:1993:198, punkt 19, i den meningen att de är från en tjänst av allmänt intresse avskiljbara särskilda tjänster som tillgodoser speciella behov hos näringsidkare och som kräver vissa tilläggsprestationer …, såsom insamling av post på avsändarens adress, en snabbare eller tillförlitligare utdelning eller möjligheten att under befordran ändra bestämmelseorten …

40 Dom av den 13 oktober 2011, C‑148/10, EU:C:2011:654, punkterna 30 och 52. Av punkt 20 i domen framgår att det företag som var klagande i målet inte godtog att dess expresstjänster karaktäriserades som posttjänster.

41 Dom av den 16 november 2016, C‑2/15, EU:C:2016:880, punkt 31.

42 Dom av den 15 juni 2017, C‑368/15; EU:C:2017:462, punkt 29.

43 Se skäl 5 i direktiv 2008/6.

44 Observera att dessa försändelser innefattar postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde, en sektor inom vilken främst expressföretag är verksamma.

45 Således omfattas de inte av direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden, i motsats till vad AICAI har gjort gällande.

46 Den hänvisar till generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet DHL Express (Austria), C‑2/15, EU:C:2016:168, punkt 44.

47 Tillhandahållande av tjänster som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd kan enbart underkastas krav på ett allmänt tillstånd. Se dom av den 15 juni 2017, Ilves Jakelu ( C‑368/15, EU:C:2017:462), punkt 30.

48 Jag hänvisar till det jag tidigare nämnt om verksamhet som enbart utgörs av transporter, vilken är undantagen från direktiv 97/67 och från den nationella postlagstiftningen.

49 Dom av den 8 maj 2008, Danske Svineproducenter ( C‑491/06, EU:C:2008:263), punkt 31.

50 Bestämmelsens ordalydelse lämnar inget utrymme för tvivel vad beträffar att uppräkningen av de väsentliga kraven är uttömmande.

51 Bland dessa finns så olika allmänintressen som posthemlighet, säkerheten vid transport av farligt gods, dataskydd, miljöskydd och regionplanering.

52 Se punkterna 65 och 66 i motiveringen i beslut nr 129/15. Enligt min uppfattning uppfyller det beslutet den skyldighet som varje offentlig myndighet har att förklara sina rättsakter, vilken i det här fallet föregicks av ett samråd med de berörda parterna om innehållet i postbestämmelserna rörande tillstånd.

53 I punkt 55 i dess skriftliga yttrande, med hänvisning till artiklarna 10.4 c och 11.1 b och c i föreskrifterna.

54 Detta skäl infördes genom Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt om ändringen av direktiv 97/67 genom direktiv 2008/6, med anledning av den politiska betydelse som sociala hänsyn alltjämt har i processen för marknadens fullständiga öppnande (gemensam ståndpunkt (EG) nr 19/2007 antagen av rådet den 8 november 2007 i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, inför antagandet av ett direktiv från Europaparlamentet och rådet om ändring av direktiv 97/67 beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT C 307 E, 2007, s. 22)).

55 I punkterna 2.5.2.2, 2.5.2.3 och 2.5.2.4 i det beslutet identifieras inga förpliktelser som skulle kunna anses vara oproportionerliga, ologiska eller orimliga.

56 Punkt 2.5.2.5 och följande punkter i beslutet om hänskjutande.

57 Confetra gör framför allt gällande att de två frågorna har ställts i andra hand, för det fall att de första två frågorna ska besvaras nekande.

58 Ombudet för AICAI medgav vid förhandlingen att operatörernas oro handlade om risken för att en sådan fond ska inrättas och att operatörerna i framtiden ska bli skyldiga att finansiera den. Efter att ha bekräftat att den italienska postlagstiftningen var under utarbetande, medgav ombudet att operatörerna i det aktuella rättsläget inte stod inför ett faktiskt, utan ett hypotetiskt, hinder.

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2011, Unió de Pagesos de Catalunya ( C‑197/10, EU:C:2011:590), punkterna 17 och 18 och där angiven praxis.

60 Dom av den 16 november 2016, C‑2/15, EU:C:2016:880, punkterna 22–28. Se även punkt 28 och följande punkter i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i det målet, EU:C:2016:168.

61 Enligt kommissionen var det år 2015 fortfarande den traditionella offentliga postoperatören som tillhandahöll de samhällsomfattande tjänsterna i samtliga medlemsstater [SWD(2015) 207 final, s. 13].

62 Naturligtvis ska i det fallet de övriga bestämmelserna rörande detta område i direktiv 97/67 iakttas (bland annat att det inte är tillåtet att för samma delar av samhällsomfattande tjänster eller delar av det nationella territoriet samtidigt föreskriva både en skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och att ekonomiskt bidra till ett fördelningssystem).

63 Jag vill erinra om att enligt dessa bestämmelser måste de villkor som anges i skäl 27 i direktiv 2008/6 vara uppfyllda för att tillhandahållare av posttjänster ska kunna åläggas att bidra till finansieringen av samhällsomfattande tjänster.