Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 11 april 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461), och dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518).

3 Dom av den 23 oktober 2008, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet ( T-256/07, EU:T:2008:461).

4 Dom av den 6 mars 2003, Interporc Im- und Export/kommissionen ( C‑41/00 P, EU:C:2003:125).

5 Se dom Bank Tejarat/rådet (C‑248/17 P, ännu ej avgjord av domstolen), och dom Islamic Republic of Iran Shipping Lines m.fl./rådet (C‑225/17 P, ännu ej avgjord av domstolen).

6 Förenta nationernas säkerhetsråd, resolution 1929 (2010), som antogs av säkerhetsrådet på dess 6335:e möte den 9 juni 2010, skäl 17.

7 Europeiska rådets slutsatser, EUCO 13/10, av den 17 juni 2010, bilaga II Förklaring om Iran, punkt 4.

8 EUT L 195, 2010, s. 39. I skäl 22 i det beslutet hänvisas till resolution 1929 och till den potentiella kopplingen mellan Irans inkomster från energisektorn och finansieringen av Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet.

9 Se beslut 2010/413, artiklarna 23.2, 24.2 och 25.1.

10 EUT L 19, 2012, s. 22. I skäl 8 i det beslutet anges återigen den potentiella kopplingen mellan Irans inkomster från energisektorn och finansieringen av Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet som framhållits i resolution 1929.

11 Se beslut 2012/35, skälen 5 och 6.

12 Min kursivering.

13 Beslut 2012/35, artikel 1.7 a ii. Min kursivering. Artikel 1.8 i det beslutet ersatte artikel 24.2 i beslut 2010/413, Numera föreskrivs i artikel 1.8 att om rådet beslutar att en person eller enhet ska vara föremål för åtgärder som bland annat anges i artikel 20.1 c ska det ändra bilaga II i enlighet med detta.

14 EUT L 88, 2012, s. 1.

15 Se förordning nr 267/2012, skäl 11.

16 Min kursivering. I artikel 46.2 i förordning nr 267/2012 föreskrivs att om rådet beslutar att i fråga om personer, enheter eller organ genomföra sådana åtgärder som avses i bland annat artikel 23.2 i den förordningen, ska rådet ändra bilaga IX i enlighet med detta.

17 EUT L 282, 2012, s. 58.

18 Beslut 2012/635, skäl 5.

19 Beslut 2012/635, bilaga, del B. Enheter, punkt 31.

20 EUT L 282, 2012, s. 16.

21 Genomförandeförordning nr 945/2012, skäl 2.

22 Genomförandeförordning nr 945/2012, Bilaga, Del B. Enheter, punkt 31.

23 Se dom av den 3 juli 2014, National Iranian Tanker Company/rådet ( T-565/12, EU:T:2014:608, punkterna 16–18).

24 EUT L356, 2012, s. 34.

25 Förordning nr 1263/2012, artikel 1.11 a. Min kursivering.

26 Domen i målet NITC I, punkt 66. Tribunalen fann att talan inte kunde vinna bifall såvitt avser den andra grunden, varigenom ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten gjordes gällande. Ibidem, punkterna 35–47. Eftersom tribunalen biföll talan såvitt avser den första grunden prövades inte övriga grunder. Ibidem, punkt 67.

27 Domen i målet NITC I, punkt 58.

28 Domen i målet NITC I, punkt 59.

29 Domen i målet NITC I, punkt 60. Min kursivering.

30 Domen i målet NITC I, punkt 61.

31 Domen i målet NITC I, punkt 62 (i vilken det hänvisas till punkterna 51 och 52).

32 Domen i målet NITC I, punkterna 64–67.

33 Domen i målet NITC I, punkt 77.

34 Domen i målet NITC I, punkt 77 (citatet har utelämnats).

35 Domen i målet NITC I, punkt 78.

36 Enligt de uppgifter som lämnats till domstolen, delgavs parterna domen i målet NITC I den 9 juli 2014. Mot bakgrund av den tidsfrist som fastställs i artikel 56 första stycket i stadgan (2 månader och 10 dagar med hänsyn till avstånd), bestod verkningarna av det första uppförandet i förteckningen gentemot NITC fram till och med den 19 september 2014.

37 Se domen i NITC II, punkterna 23–29.

38 De styrkande handlingar som har bifogats till NITC:s inlagor i förevarande överklagande innehöll följande: 1. Artikel, Divestment of State Companies in Iran (ej daterad, Relex-datum 20 december 2013), 2. Artikel, New Labor Minister ends Saeed Mortazavi’s appointment on the Social Security Organization’s Board of Trustees, Iran Daily Brief (daterad den 19 augusti 2013, Relex-datum 16 oktober 2014), 3. Webbplatsen för Social Security Organisation concerning membership of board of directors (besökt den 13 oktober 2014, Relex-datum 16 oktober 2014), 4. Text, Social Security Law of the Islamic Republic of Iran (ej daterad, Relex-datum 16 oktober 2014), 5. Dun & Bradstreet report on Social Security Organization (ej daterad, Relex-datum 16 oktober 2014), 6. Dun & Bradstreet report on Civil Servants Pension Fund (ej daterad, Relex-datum 16 oktober 2014, 7. Inofficiell översättning av ett utdrag ur en intervju med Soori, tidigare ordförande för NITC (ej daterad, Relex-datum 16 oktober 2014), 8. NITC:s skrivelse till unionens höga representant Catherine Ashton, NITC uttalande avseende denna artikel i Lloyd’s av den 18 januari 2012 – NITC to be targeted by sanctions (National Iranian Tanker Company nära att bli föremål för sanktioner) (daterad den 19 januari 2012, Relex-datum 16 oktober 2014) och 9. NIOC:s webbplats, där NITC:s verksamhet anges ha utförts av ett dotterbolag till NIOC (besökt den 12 februari 2014, Relex-datum 16 oktober 2014). Relex är namnet på rådets arbetsgrupp med råd för yttre förbindelser.

39 Tribunalen hänvisade till den skrivelse som anges i punkt 8 i fotnot 38 i sin granskning av NITC:s grund om åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Se domen NITC I, punkterna 10 och 34.

40 Utdrag ur Coreu Gusp/0084/14, dokument 16211/14 LIMITE av den 27 november 2014, som bifogats NITC:s inlagor i förevarande överklagande (nedan kallat förslag om återuppförande i förteckningen).

41 Förslag om återuppförande i förteckningen, punkterna 1–6.

42 Förslag om återuppförande i förteckningen, punkt 7.

43 Förslag om återuppförande i förteckningen, punkt 8. Se domen i målet NITC I, punkt 50.

44 Förslag om återuppförande i förteckningen, punkt 9.

45 Förslag om återuppförande i förteckningen, punkt 11 (i vilket det hänvisas till länkar till nyhetsinslag (i tur och ordning för uppförandet) av den 21 juni 2012, 17 april 2012, 11 december 2013, 15 november 2012, 16 april 2012 fotnot 43 och dithörande textavsnitt ovan) och av den 11 juli 2014).

46 EUT L 39, 2015, s. 18.

47 EUT L 39, 2015, s. 3.

48 Beslut 2015/236, Bilaga, B. Enheter, punkt 140.

49 Genomförandeförordning 2015/230, Bilaga, B. Enheter, punkt 140.

50 Se ovan punkt 25.

51 Domen i målet NITC II, punkt 32.

52 Rådets beslut (Gusp) 2015/1863 av den 18 oktober 2015 om ändring av beslut 2010/413/Gusp (EUT L 274, 2015, s. 174), artikel 1.16.

53 Rådets förordning (EU) 2015/1862 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 (EUT L 274, 2015, s. 161), artikel 1.

54 Rådets beslut (Gusp) 2016/37 av den 16 januari 2016 om datumet för tillämpning av beslut 2015/1863 (EUT L 11 I, 2016 s, 1). Information om datumet för tillämpning av rådets förordning (EU) 2015/1861 om ändring av förordning nr 267/2012 och genomförandeförordning 2015/1862 (EUT CI 15, 2016, s. 1).

55 Tillgänglig på följande webbplats: http://www.consilium.europa.eu/en/policies/sanctions/iran/jcpoa-restrictive-measures/.

56 Kina, Frankrike, Tyskland, Ryska federationen, Förenade kungariket och Förenta staterna, med unionens höga representant.

57 Se informationsmeddelande om EU-sanktioner som ska upphävas enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, Bryssel, 16 januari 2016, senast uppdaterad den 3 augusti 2017, SN 10176/1/17 REV 1, tillgänglig på ovan i fotnot 55 nämnda webbplats.

58 Beslut av tribunalens ordförande av den 16 juli 2015, National Iranian Tanker Company/rådet ( T-207/15 R, EU:T:2015:535) (nedan kallat beslut i målet NITC II), punkterna 59, 80 och 81.

59 Beslut i målet NITC II, punkt 43 (i vilken det hänvisas till Europadomstolens dom av den 13 november 2007, Ramadhi m.fl. mot Albanien, CE:ECHR:2007:1113JUD003822202R, punkt 48) och punkt 50.

60 Beslut i målet NITC II, punkterna 43 och 44.

61 Beslut i målet NITC II, punkterna 45 och 46.

62 Beslut i målet NITC II, punkt 47.

63 Beslut i målet NITC II, punkterna 48 och 49.

64 Domen i målet NITC II, punkt 39.

65 Domen i målet NITC II, punkterna 45, 46, 50 och 55.

66 Domen i målet NITC II, punkt 51.

67 Domen i målet NITC II, punkt 52.

68 Domen i målet NITC II, punkt 52.

69 Domen i målet NITC II, punkt 53.

70 Domen i målet NITC II, punkt 54.

71 Domen i målet NITC II, punkterna 56–60.

72 Domen i målet NITC II, punkt 62.

73 Domen i målet NITC II, punkt 63.

74 Domen i målet NITC II, punkt 64.

75 Domen i målet NITC II, punkt 65.

76 Domen i målet NITC II, punkt 66.

77 Domen i målet NITC II, punkt 67.

78 NITC har i sitt yttrande anfört att detta återspeglar relevant rättspraxis i Förenade kungariket i samband med civilmål och har som exempel anfört Henderson/Henderson (1843) 3 Hare 100, och Johnson/Gore Wood [2002] 2 AC 1.

79 För att använda det uttryck som användes i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet kommissionen/AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, EU:C:1999:36, punkt 2.

80 Se till exempel dom av den 6 oktober 2014, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 95), och dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkterna 44–59), se även förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:2, ovan, punkt 67), och förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2017:606, punkt 77).

81 I artikel 266 första stycket anges följande: Den institution, det organ eller den byrå vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

82 Se till exempel dom av den 14 juni 2016 (kommissionen/McBride m.fl., C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkterna 52 och 53). Se vidare nedan punkt V.B. 3 a.

83 Dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461) (nedan kallad Kadi I).

84 Domen i målet Kadi I, punkterna 333‐371.

85 Domen i målet Kadi I, punkterna 372‐376.

86 Se förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målet kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:176, punkterna 19–28).

87 Dom av den 30 september 2010, Kadi/kommissionen ( T-85/09, EU:T:2010:418).

88 Dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518) (nedan kallad domen i målet Kadi II).

89 Se domen i målet Kadi II, punkterna 103–134.

90 Se domen i målet Kadi II, punkt 156.

91 Dom av den 23 oktober 2008, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet ( T-256/07, EU:T:2008:461) (nedan kallad dom OMPI II), överklagandet återkallades genom beslut av domstolens ordförande av den 3 juni 2009, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet ( C‑576/08 P, ej publicerad, EU:C:2009:335). En tredje dom avkunnades den 4 december 2008, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet ( T-284/08, EU:T:2008:550), överklagandet ogillades genom dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853).

92 Dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet ( T‑228/02, EU:T:2006:384) (nedan kallad domen i målet OMPI I.), som inte har överklagats.

93 Domen i målet OMPI II, punkterna 3, 50 och 52.

94 Domen i målet OMPI II, punkterna 72 och 73.

95 Domen i målet OMPI II, punkt 75 (i vilken det hänvisas till punkt 65). Min kursivering.

96 Domen i målet OMPI II, punkt 76 (hänvisar till punkt 67).

97 Det bör noteras att tribunalen i domen i målet NITC I inom ramen för prövningen av grunden avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten betonade att NITC:s påstående att dess aktieägare inte längre hade några band till den iranska regeringen avsåg bedömningen av om de skäl som rådet angett var välgrundade och därmed lagenligheten i sak av beslutet om återuppförande i förteckningen. Detta var skilt från frågan om skäl hade anförts för uppförandet i förteckningen, som avsåg en väsentlig formföreskrift. Se domen i målet NITC I, punkt 46.

98 Dom av den 6 mars 2003, Interporc Im- und Export/kommissionen ( C‑41/00 P, EU:C:2003:125) (nedan kallat domen i målet Interporc).

99 Kommissionens beslut 94/90/EG av den 8 februari 1994 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar (EGT L 46, 1994, s. 58; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 66), om genomförande av uppförandekodexen för allmänhetens tillgång till kommissionens och rådets handlingar och som fogats till beslutet. Beslutet upphävdes genom kommissionens beslut 2001/937/EG, EKSG, Euratom av den 5 december 2001 om ändring av dess arbetsordning (EGT L 345, 2001, s. 94) för att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43) (nedan kallad förordning nr 1049/2001). Det bör noteras att den förordningen grundas på vad som nu är artikel 15.3 FEUF som tillsammans med artikel 42 i stadgan ger rätt till tillgång till EU‑institutionerna och EU-organens handlingar enligt unionens primärrätt.

100 Dom av den 6 februari 1998, Interporc/kommissionen ( T-124/96, EU:T:1998:25) (nedan kallad domen i målet Interporc I), punkterna 9–13.

101 Domen i målet Interporc I, punkterna 14–18.

102 Domen i målet Interporc I, punkterna 54–57. Denna dom överklagades inte.

103 Denna ströks därefter i förordning nr 1049/2001.

104 Dom av den 7 december 1999, Interporc/kommissionen ( T-92/98, EU:T:1999:308) (nedan kallad domen i målet Interporc II), punkt 20.

105 Domen i målet Interporc II, punkt 52.

106 Domen i målet Interporc, punkt 31.

107 Domen i målet Interporc, punkt 32.

108 Se till exempel dom av den 16 november 2011, Bank Melli Iran/rådet ( C‑548/09 P, EU:C:2011:735, punkt 49), och dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

109 Jag noterar att det inte förelåg något åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel som konkret åberopades i domen i målet Kadi II och domen i målet OMPI II. Domen i målet Kadi II avsåg de rättssäkerhetsgarantier som ligger till grund för rätten till ett effektivt domstolsskydd, se domen i målet Kadi II, punkterna 97–165. I domen i målet Kadi I slog domstolen fast att sökandenas rätt till ett effektivt rättsmedel hade åsidosatts, men detta fastställande grundades på att de inte hade upplysts om de omständigheter som lagts dem till last och deras rätt till försvar, se domen i målet Kadi I, punkterna 349–351. Även om detta inte anförts i domen i målet OMPI II gjordes åtskillnad mellan rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till en rättvis rättegång i domen i målet OMPI I, punkterna 89 och 94.

110 Se Leonor Rossi och Patricia Vinagre e Silva, Public Access to Documents in the EU (Hart, 2017), sidorna 59–62, 175–177 och 197–198. Det bör noteras att EU-domstolen med särskild hänsyn till situationer rörande tillgång till handlingar har avslagit begäran om att ompröva sin rättspraxis enligt vilken EU-domstolen inte får utfärda förelägganden till institutionerna bland annat mot bakgrund av artikel 47 i stadgan. Se till exempel dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkterna 145–148), och dom av den 11 juni 2015, McCullough/Cedefop ( T-496/13, ej publicerad, EU:T:2015:374, punkterna 16–28).

111 Artikel 52.3 i stadgan. Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) (nedan kallade förklaringarna), förklaringar avseende artikel 47, s. 29 och 30. Detta är föremål för unionsrätten som tillförsäkrar ett mer långtgående skydd enligt artikel 52.3 i stadgan. Se mitt förslag till avgörande i målet Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2017:851).

112 Förklaringar avseende artikel 52, s. 33. Se även till exempel dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punk 41 och där angiven rättspraxis). Förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:2, punkterna 73 och 74).

113 Dom av den 7 juni 2006, Österreichische Postsparkasse/kommissionen ( T-213/01 och T-214/01, EU:T:2006:151, punkt 54).

114 Se till exempel dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl. ( C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

115 Se till exempel dom av den 28 januari 2016, CM Eurologistik och GLS ( C‑283/14 och C‑284/14, EU:C:2016:57, punkt 76), och dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl. ( C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkterna 52 och 53). Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i målet kommissionen/McBride m.fl. ( C‑361/14 P, EU:C:2016:25, punkt 70). Detta framhölls i förslaget till avgörande av generaladvokat Léger i målet Interporc ( C‑41/00 P, EU:C:2002:162, punkterna 65–69).

116 Förslag till avgörande av generaladvokat Léger i målet Mattila/rådet och kommissionen ( C‑353/01 P, EU:C:2003:403, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

117 Se till exempel dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen ( C‑127/13 P, EU:C:2014:2250, punkt 146). Denna rättspraxis överensstämmer med den avseende omfattningen av EU-domstolens behörighet enligt artikel 263 FEUF som hindrar dem från att utfärda förelägganden till institutioner, även om dessa avser det sätt på vilket de ska följa dess domar. Se till exempel domstolens beslut av den 26 oktober 1995 i de förenade målen Pevasa och Inpesca/kommissionen ( C‑199/94 P och C‑200/94 P, EU:C:1995:360, punkt 24).

118 Europadomstolens dom av den 19 mars 1997, Hornsby mot Grekland, CE:ECHR:1997:0319JUD001835791, punkterna 40 och 41.

119 Domen i målet NITC II, punkt 61.

120 Beslutet i målet Hornsby mot Grekland, punkt 40. Se även till exempel Europadomstolens dom av den 25 juli 2017, Panorama Ltd och Miličić mot Bosnien och Hercegovina, CE:ECHR:2017:0725JUD006999710, punkt 62 och där angiven rättspraxis.

121 Se till exempel Europadomstolens dom av den 28 oktober 1999, Brumărescu mot Rumänien, CE:ECHR:1999:1028JUD002834295, punkt 61, dom av den 24 juli 2003, Ryabykh mot Ryssland, CE:ECHR:2003:0724JUD005285499, punkt 51, dom av den 21 april 2016, Chengelyan m.fl. mot Bulgarien, CE:ECHR:2016:0421JUD004740507, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

122 Europadomstolens dom av den 6 december 2005, Popov mot Moldavien (nr 2), CE:ECHR:2005:1206JUD001996004, punkt 45 (citat utelämnade), se även till exempel dom av den. 27 oktober 2016, Vardanyan och Nanushyan mot Armenien, CE:ECHR:2016:1027JUD000800107, punkt 67 och där angiven rättspraxis.

123 Se till exempel Europadomstolens dom av den 12 januari 2006, Kehaya m.fl. mot Bulgarien, CE:ECHR:2006:0112JUD004779799, punkt 66, och dom av den 16 januari 2014, Brletić mot Kroatien, CE:ECHR: 2014:0116JUD004200910, punkt 43.

124 Europadomstolens dom av den 13 november 2007, Driza mot Albanien, CE:ECHR:2007:1113JUD003377102, punkt 69.

125 Europadomstolen dom av den 12 januari 2006, Kehaya m.fl. mot Bulgarien, CE:ECHR:2006:0112JUD004779799.

126 Domen i målet Kehaya m.fl. mot Bulgarien, punkterna 59–60, 62, 67 och 68.

127 Domen i målet Kehaya m.fl. mot Bulgarien, punkt 69.

128 Domen i målet Kehaya m.fl. mot Bulgarien, punkt 70.

129 Domen i målet Kehaya m.fl. mot Bulgarien, punkt 70.

130 Europadomstolen dom av den 31 maj 2012, Esertas mot Litauen, CE:ECHR:2012:0531JUD005020806.

131 Domen i målet Esertas mot Litauen, punkterna 23 och 24.

132 Domen i målet Esertas mot Litauen, punkt 25.

133 Domen i målet Esertas mot Litauen, punkt 25.

134 Europadomstolens dom av den 27 juni 2000, İlhan mot Turkiet, CE:ECHR:2000:0627JUD002227793, punkt 97, se även till exempel dom av den 12 september 2012, Nada mot Schweiz, CE:ECHR:2012:0912JUD001059308, punkt 207 och där angiven rättspraxis.

135 Europadomstolens dom av den 26 oktober 2000, Kudła mot Polen, CE:ECHR:2000:1026JUD003021096, punkterna 157 och 158, se även till exempel dom av den 16 januari 2018, Ciocodeică mot Rumänien CE:ECHR:2018:0116JUD002741309, punkt 88 och där angiven rättspraxis. Det bör noteras att artikel 35.1 i Europakonventionen i vilken bestämmelsen om att alla nationella medel ska ha uttömts fastställs grundar sig på antagandet som kommer till uttryck i artikel 13 i Europakonventionen, med vilket en nära samhörighet föreligger, att det finns ett effektivt rättsmedel med avseende på ett åsidosättande av en parts rättigheter enligt Europakonventionen, se domen i målet Kudła mot Polen, punkt 152. Europadomstolen har anfört att ett rättsmedel som är beroende av åtgärder som medlemsstaternas myndigheter vidtar efter eget skön inte kan anses vara effektivt enligt artikel 35.1 i Europakonventionen. Se till exempel Europakonventionens beslut av den 29 juni 2004, B och L mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2004:0629DEC003653602, s. 9, dom av den 29 april 2008, Burden mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2008:0429JUD001337805, punkt 40 och där angiven rättspraxis.

136 Europadomstolen dom av den 13 november 2007, Ramadhi m.fl. mot Albanien, CE:ECHR:2007:1113JUD003822202R, punkt 49. Se till exempel Europadomstolens dom av den 3 februari 2009, Nuri mot Albanien, CE:ECHR:2009:0203JUD001230604, punkt 8, dom av den 3 februari 2009, Hamzaraj mot Albanien (nr 1), CE:ECHR:2009:0203JUD004526404, punkt 26.

137 Se fotnot 120 ovan. Se även till exempel Europadomstolens dom av den 31 juli 2012, Manushaqe Puto m.fl. mot Albanien, CE:ECHR:2012:0731JUD000060407, punkterna 72, 90 och 94 (i vilken det hänvisas till domen i målet Hornsby mot Grekland, punkt 40).

138 Det påpekas att utövandet av de rättigheter som föreskrivs i artikel 47 i stadgan alltid kan bli föremål för en motiverad begränsning, såsom föreskrivs i artikel 52.1 i stadgan, Se till exempel domen Kadi II, punkt 101.

139 Se artiklarna 268 och 340.2 FEUF.

140 Se till exempel dom av den 13 december 2017, HTTS/rådet ( T-692/15, EU:T:2017:890), (talan om skadestånd ogillades) och dom Bateni/rådet (T-455/17, pågående), se även, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2015, HTTS och Bateni ( T-45/14, ej publicerad, EU:T:2015:650, punkt 66).

141 Se till exempel dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkterna 29 och 30).

142 Det kan vara värt att notera att inte alla språkversioner av artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 är identiska. I de flesta av dessa anges begreppet stöd i början av uppräkningen av exempel på tillhandahållande av stöd (stöd, t.ex. materiellt, logistiskt eller ekonomiskt stöd). I vissa språkversioner (se till exempel de estniska, finska och tyska versionerna) nämns emellertid omedelbart de tre exemplen på materiellt, logistiskt eller ekonomiskt stöd. Detta förefaller ge ytterligare stöd för ståndpunkten att skälen vad avser ekonomiskt och logistiskt stöd utgör separata skäl och att tribunalen inte beslutade i sak om stöd i allmänhet, utan snarare med avseende på skälet avseende ekonomiskt stöd i domen i målet NITC II.

143 Se till exempel dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 84), beslut av den 4 april 2017, Sharif University of Technology/rådet ( C‑385/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:258, punkt 68).

144 Dom av den 28 april 2016, Sharif University of Technology/rådet ( T-52/15, EU:T:2016:254, punkterna 54, 59 och där angiven rättspraxis) (överklagandet ogillades genom beslut av den 4 april 2017, Sharif University of Technology/rådet, C‑385/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:258). Se även till exempel dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Compan/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkterna 79–81), och dom av den 8 september 2016, Iranian Offshore Engineering & Construction/rådet ( C‑459/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:646, punkt 58 och där angiven rättspraxis).