Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 6 december 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 27 november 2000 (EGT L 303, 2000, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 april 2011 (EUT L 141, 2011, s. 1).

4 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359). Avseende de enskilda etapperna i utvecklingen av österrikisk lag i fråga om löner och uppflyttning inom den offentliga sektorn, som motsvarar domstolens domar, se bland annat punkt 15 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

5 Närmare bestämt liknar de första två frågorna som hänskjutits för förhandsavgörande i förevarande mål (med andra ord fråga 1 a och fråga 1 b) frågorna 1, 2 och 4 som hänskjutits av Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen, Österrike) i mål C‑396/17, Leitner, som avser det österrikiska systemet för löner och uppflyttning i löneklass av tjänstemän, medan förevarande mål avser det system som är tillämpligt på kontraktsanställda inom den offentliga sektorn, två system som kompletterar varandra och är likvärdiga. Jag vill påpeka att i dessa båda mål har såväl kärandena i respektive tvist i målen vid den nationella domstolen, som har samma ombud, som den österrikiska regeringen och Europeiska kommissionen, inkommit med i huvudsak liknande synpunkter avseende dessa gemensamma aspekter, vilket kommer att återspeglas i dessa förslag till avgörande.

6 BGBl., 86/1948.

7 Dom av den 18 juni 2009 ( C‑88/08, EU:C:2009:381), i vilken domstolen tolkade artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78 på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som, i syfte att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning och att främja unga lärlingars tillträde till arbetsmarknaden, innebär att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas vid placeringen i löneklass av kontraktsanställda inom den offentliga sektorn i en medlemsstat (punkt 51, min kursivering).

8 BGBl. I, 82/2010.

9 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), där domstolen bland annat tolkade artiklarna 2.1, 2.2 a och 6.1 i direktiv 2000/78 så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder – utbildnings- och tjänsteperioder före 18 års ålder ska beaktas, men som samtidigt – för varje tjänste- och lönekategori – inför en förlängning på tre år av den tid som de offentliganställda tjänstemän, vilka varit föremål för denna diskriminering, måste tillbringa i den första löneklassen innan de kan flyttas upp till den andra löneklassen (punkt 45, min kursivering). De tillämpliga bestämmelserna i målet Schmitzer, som avsåg tjänstemän, liknade dem som avser kontraktsanställda i detta fall.

10 BGBl. I, 32/2015.

11 Dom av den 9 september 2016 (Ro 2015/12/0025–3).

12 BGBl. I, 104/2016.

13 BGBl. 54/1956.

14 Avseende omständigheterna för dessa båda reformer se punkterna 19 och 20 i detta förslag till avgörande.

15 Dom av den 19 juni 2014 ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005).

16 Se punkt 19 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

17 ÖGB har i detta sammanhang hänvisat till dom av den 5 december 2013, Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landesklinike ( C‑514/12, EU:C:2013:799).

18 Republiken Österrike har hänvisat till dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561).

19 Se, i detta hänseende, även fotnot 5 i detta förslag till avgörande.

20 Se 19 § 1 VGB 2015, till skillnad från dess lydelse enligt VBG 2010.

21 Se 26 § punkterna 1–3, VBG 2015.

22 Närmare bestämt de som redan var anställda den 11 februari 2015.

23 Enligt 100 § stycke 70 punkt 3 VBG 2016 har 19 och 26 §§ VBG 2015 retroaktiv verkan från den 1 juli 1948, det vill säga den dag då VGB 1948 trädde i kraft, även med avseende på pågående och framtida förfaranden.

24 Närmare bestämmelser om överföringsförfarandet återfinns i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse, som är tillämplig på kontraktsanställda enligt 94a § VBG i dess ändrade lydelse.

25 Enligt vad som föreskrivs i punkterna 1–2a i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse, där det bland annat anges att det rör sig om en placering enligt lönebeskedet.

26 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), vars innehåll återges i fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

27 Samma problematik togs upp i samband med fråga 1 som ställdes i det konnexa målet C‑396/17, Leitner, i vilket mitt förslag till avgörande föredras samma dag som förevarande förslag till avgörande.

28 Det vill säga att åldersdiskriminering får fortsatta ekonomiska effekter.

29 Den nationella domstolen vill emellertid särskilt få klarhet i om det är möjligt att i förevarande fall dra lärdomar av domstolens domar avseende en liknande utveckling i den tyska lagstiftningen på detta område. Den har bland annat hänvisat till dom av den 8 september 2011, Hennigs och Mai ( C‑297/10 och C‑298/10, EU:C:2011:560), dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561). I sitt förslag till avgörande i målet Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2017:893, punkt 6 och fotnot 18) har generaladvokaten Mengozzi påpekat att dessa fall avsåg dels det lönesystem som var tillämpligt, på både federal och regional nivå [i Tyskland], på kontraktsanställda inom den offentliga sektorn eller på offentliganställda och som företrädesvis byggde på åldersgruppskriterier, dels förfaringssätten för övergång från detta lönesystem till ett system som inte skulle grundas på diskriminerande kriterier.

30 ÖGB har gjort gällande att Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen) enligt den ovan i fotnot 11 i detta förslag till avgörande nämnda domen vad gäller 2015 års lönereform slog fast att det inte är möjligt att en kollektiv överföring – som på sin höjd är förenlig med unionsrätten – av redan anställda tjänstemän till det nya systemet på grundval av en placering i det tidigare diskriminerande systemet utan vidare kan få den diskriminering som förelåg under tidigare perioder att upphöra.

31 Medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter måste agera i överensstämmelse med direktiv 2000/78 när de vidtar åtgärder som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, som, i frågor som rör arbetslivet, konkretiserar principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder (se bland annat dom av den 21 januari 2015, Felber, C‑529/13, EU:C:2015:20, punkterna 15–17, och dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia, C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 16 och 17).

32 I enlighet med domen av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), som det hänvisas till i fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

33 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359, punkterna 35 och 44).

34 Se punkt 19 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

35 Se dom av den 8 september 2011, Hennigs och Mai ( C‑297/10 och C‑298/10, EU:C:2011:560, punkterna 84–86), dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 57–60), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkterna 38–40).

36 Närmare bestämt sker överföringen enligt 169c § punkt 2 GehG på grundval av ett överföringsbelopp som motsvarar hela den lön som utbetalades under övergångsmånaden, nämligen februari 2015, vilket är en lön som beräknats i enlighet med det tidigare lönesystemet.

37 Enligt denna regering är Republiken Österrike medveten om att en lagstiftning som, för överföring av befintliga anställda från ett diskriminerande lönesystem på grund av ålder till ett nytt system, föreskriver att placeringen i det nya lönesystemet endast ska grunda sig på den lön som de har enligt det tidigare lönesystemet – som är diskriminerande på grund av ålder – kan medföra att en diskriminering som följer av det gamla lönesystemet fortgår.

38 Enligt det utdrag som kommissionen hänvisat till ur förklaringarna avseende regeringens förslag till lagstiftning om ändring av 169c § GehG 2015, vilken därefter offentliggjordes i BGBl. I, 104/2016 (se bilagan till det stenografiska referatet från nationalrådet 1296, XXV. legislaturperioden, s. 2, som finns tillgänglig på följande webbplats: https://www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXV/I/I_01296/fname_564847.pdf). Den [österrikiska] lagstiftaren [valde] således medvetet denna metod för överföring och upprätthåller sålunda avsiktligt och uttryckligen diskrimineringen för att undvika inkomstförluster för anställda i tjänst och för att garantera dem en inkomstnivå och inkomstmöjligheter som de räknat med under många år.

39 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359).

40 Jag kommer att återkomma till denna sista aspekt, i punkterna 60 och 61 i detta förslag till avgörande.

41 Nämligen, enligt artikel 6.1 i direktiv 200/78, motiveras av de legitima målen för sysselsättningspolitiken, arbetsmarknaden och yrkesutbildningen.

42 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2017, G4S Secure Solutions ( C‑157/15, EU:C:2017:203, punkt 36), och dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 54).

43 Den hänskjutande domstolen har särskilt hänvisat till skälen i förarbetena till reformen (Bericht des Verfassungsausschusses, 457 BlgNR XXV. GP, 2).

44 Denna regering har i synnerhet gjort gällande att enbart på federal nivå har omkring 160000 fall undersökts inom ramen för överföringen till det nya lönesystemet och att en individuell undersökning därför inte kunde genomföras inom en kort tidsperiod.

45 Se, bland annat, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 77–80), och dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

46 Såsom framgår av de utdrag ur de nationella förarbetena som anges i fotnot 38 i detta förslag till avgörande.

47 Se, bland annat, dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 42), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 41).

48 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

49 Enligt de metoder som det redogjorts för i fotnot 36 i detta förslag till avgörande.

50 Med beaktande av beslutet om hänskjutande och de klarlägganden som gjorts av den hänskjutande domstolen, förefaller det mig som om flera mekanismer föreskrevs i olika skeden i överföringsprocessen för att undvika en eventuell betydande minskning av lönen för de personer som överförts (särskilt en bibehållandenivå och två på varandra följande bibehållandepåslag enligt punkterna 6 och 9 i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse). Den hänskjutande domstolen har påpekat att syftet med mekanismerna i fråga inte [är] att utjämna åldersdiskriminerande löner som är knutna till övergångsbeloppet.

51 Kommissionen har anfört att det för att uppfylla kriteriet skydd för berättigade förväntningar med avseende på en viss lönenivå, förefaller räcka att tidigare erhållna lön bibehålls. Det skulle till exempel vara tänkbart att reglera uppflyttningen i lönenivå för samtliga [kontraktsanställda] på samma sätt. För att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar skulle emellertid de [anställda] som därigenom lider inkomstförlust kunna få sin tidigare lön utbetald genom frikoppling från den lönegrad i vilken de faktiskt skulle placeras, till dess att de når den lönenivå som motsvarar denna lön. Därigenom skulle visserligen vissa verkningar av den tidigare diskrimineringen upprätthållas, nämligen de avseende inkomst, men bara under en övergångsperiod av förutsägbar varaktighet (min kursivering).

52 Inom ramen för den föregående reformen från år 2010 beslutade den österrikiska lagstiftaren att en bedömning skulle ske från fall till fall, i stället för att göra en automatisk och allmän överföring, såsom ÖGB föreslagit.

53 En annan metod, som EU-domstolen nyligen fann vara förenlig med unionsrätten, antogs av Republiken Österrike i ett liknande sammanhang rörande överföring till ett nytt lönesystem som också infördes 2015. Se dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 45), där det anges att den österrikiske lagstiftaren, i samband med antagandet av 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna, gjorde en riktig avvägning mellan, å ena sidan, avskaffandet av diskriminering på grund av ålder och, å andra sidan, bibehållandet av rättigheter som förvärvats i enlighet med det tidigare regelverket.

54 I den mening som avses i den rättspraxis som nämnts i punkt 54 i detta förslag till avgörande.

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 83–85), där det anges att löneskillnaden begränsas eller i vissa fall försvinner inom loppet av några år.

56 Se dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359, punkterna 43 och 44).

57 Godkännandet av en fackförening kan enligt min uppfattning vara avgörande när en särbehandling på grund av ålder bibehålls tillfälligt, men inte om dess verkningar är slutgiltiga.

58 Se, bland annat, dom av den 19 september 2018, Bedi ( C‑312/17, EU:C:2018:734, punkterna 68–70 och där angiven rättspraxis).

59 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 31 och 46), och dom av den 19 september 2018, Bedi ( C‑312/17, EU:C:2018:734, punkt 59).

60 Mot bakgrund av formuleringen av tolkningsfrågan och de delar i beslutet om hänskjutande som hänför sig till denna förefaller det mig som om den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den österrikiska lagstiftaren borde ha föreskrivit en ekonomisk kompensation i själva lagstiftningen och inte huruvida staten eventuellt kunde ådra sig ansvar till följd av att en sådan åtgärd inte vidtagits.

61 Den hänskjutande domstolen har framhållit att den österrikiska lagstiftaren har valt att överföra de kontraktsanställda till det nya lönesystemet utan att företa en ny individuell lönesättning för de anställda samt att göra detta kostnadsneutralt utan ekonomisk kompensation. Den anser att det här, till skillnad från de bestämmelser som det rörde sig om i dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561), enligt vilken samtliga redan anställda tjänstemän eventuellt kunde påverkas, skulle vara möjligt att mäta den diskriminering som skett och således den kompensation som skulle beviljas de anställda som missgynnats med avseende på den kategori av personer som först fullgjort anställningsperioder efter att ha fyllt 18 år.

62 Den österrikiska regeringen tog upp denna fråga i sitt svar vid den muntliga förhandlingen, medan den yttrade sig ingående avseende den andra tolkningsfrågan i det konnexa målet C‑396/17, Leitner, som är föremål för mitt förslag till avgörande som föredras samma dag. Denna fråga avser också en tolkning av artikel 17 i direktiv 2000/78.

63 Även om jag är medveten om att domstolen i dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 87 samt punkt 4 i domslutet) som svar på den fjärde frågan i detta mål avsåg artikel 17. Denna dom nämns i skälen i det hänskjutande beslutet som avser den här undersökta frågan.

64 I artikel 17 i direktiv 2000/78 föreskrivs att sanktionerna kan bestå av skadestånd till den utsatta personen men skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

65 Det ska framhållas att det här rör sig om staten som lagstiftare, även om den i förevarande fall också är arbetsgivare för de berörda personerna.

66 Såsom till exempel var fallet i domen av den 25 april 2013 i målet Asociația Accept ( C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 73).

67 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkterna 41–43, där domstolen just skiljer mellan syftet med artikel 16 och syftet med artikel 17 i direktiv 2000/78 och fastställer att artikel 17 inte är relevant för den fråga som ställts i det målet, som liknar den i förevarande mål), dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 48), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 28 och följande punkter).

68 Enligt fast rättspraxis kan domstolen för att gynna samarbete och för att kunna ge ett användbart svar till den hänskjutande domstolen vara tvungen att ta hänsyn till unionsbestämmelser som den hänskjutande domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se, bland annat, dom av den 7 augusti 2018, Smith, C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

69 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkterna 44–49 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkterna 28–34).

70 Se punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

71 Nämligen de anställda som enligt det tidigare systemet har behandlats mindre förmånligt, vad gäller beaktande av tjänsteperioder som fullgjorts före 18 års ålder för fastställande av deras lön och uppflyttning i löneklass.

72 Såsom till exempel var fallet med den nationella lagstiftning som det rörde sig om i domen av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, se särskilt punkt 48) och i motsats till den lagstiftning som det rörde sig om i domen av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, se särskilt punkterna 31–34).

73 Det ska framhållas att förevarande situation skiljer sig från den som gav upphov till två domar som nämnts av den hänskjutande domstolen, på så sätt att det i de målen, i motsats till förevarande mål, inte var möjligt att fastställa en kategori av personer som gynnats enligt den ifrågavarande nationella lagstiftningen, och att det därför inte fanns något system som det kunde sökas vägledning i (se dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl., C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 81 och 93–97, och dom av den 9 september 2015, Unland, C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 47).

74 Se, analogt, dom av den 21 juni 2007, Jonkman m.fl. ( C‑231/06–C‑233/06, EU:C:2007:373, punkt 38 och där angiven rättspraxis), där domstolen påpekade att när det följer av en dom som meddelats efter en begäran om förhandsavgörande att en nationell lagstiftning är oförenlig med unionsrätten, ankommer det på den aktuella medlemsstatens myndigheter att vidta alla åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att unionsrätten iakttas i denna medlemsstat. De nämnda myndigheterna bevarar rätten att välja vilka åtgärder som ska vidtas, men ska se till att den nationella rätten så snart som möjligt bringas i överensstämmelse med unionsrätten och att enskildas rättigheter enligt unionsrätten ges full verkan. Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:38, punkt 119).

75 En tolkning av artikel 47 i stadgan har också begärts i ett liknade rättsligt sammanhang genom den andra och den fjärde tolkningsfrågan i det konnexa målet C‑396/17, Leitner, som också är föremål för mitt förslag till avgörande som föredras denna dag.

76 I förevarande fall med tillämpning av 100 § stycke 70 punkt 3 VBG 2016 (se även fotnot 23 i detta förslag till avgörande).

77 Av 169c § punkterna 1–2a § GehG, i dess ändrade lydelse, jämförd med 94a § VBG, i dess ändrade lydelse, följer att kontraktsanställda, vilka är i anställning den 11 februari 2015, övergår till det nya systemet enbart på grundval av deras tidigare lön enligt ett överföringsbelopp som motsvarar den månadslön som utbetalades för februari 2015 (övergångsmånad) och som således fastställts enligt det gamla systemet. Enligt punkt 2a ska [d]et … inte ske någon bedömning av lönernas skälighet vare sig med avseende på deras grund eller storlek och en korrigering kan endast ske vid faktiska eller uppenbara fel då uppgifterna matas in.

78 Nämligen enligt österrikisk rätt referensdagen för uppflyttning i löneklass som var det relevanta kriteriet i det gamla systemet för löner och uppflyttning i löneklass.

79 Nämligen den lön som betalats för februari 2015. ÖGB har anfört att olika talan som väcktes av tjänstemännen i detta avseende har avvisats med motiveringen att de tidigare bestämmelserna inte längre var tillämpliga, och har anfört att den inte hade kännedom om beslut om talan som väckts av kontraktsanställda, såsom i målet vid den nationella domstolen.

80 Av begäran om förhandsavgörande framgår att Republiken Österrike i det nationella målet i egenskap av svarande har anfört att [i]nte heller har rätten till prövning inför en domstol upprättad enligt lag eller rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 stadgan) åsidosatts med motiveringen att [d]essa är till sitt innehåll närmare utformade processuella grundrättigheter eller garantier som förutsätter att ett materiellt anspråk föreligger, men inte utgör ett anspråk på ett positivt avgörande i sak.

81 Den har dock framfört sin ståndpunkt beträffande den andra frågan som ställdes i det konnexa målet C‑396/17, Leitner, som även avser artikel 47 i stadgan.

82 Se, analogt, dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 49), och dom av den 13 september 2018, UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2018:715, punkterna 51 och 52).

83 Se skäl 29 och följande skäl och artikel 9.1 i direktiv 2000/78.

84 Se 169c § stycke 2 c första meningen GehG, i dess ändrade lydelse.

85 Enligt denna rättspraxis får nämnda regler varken vara mindre förmånliga än de som avser en liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, bland annat, dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (överklagandets inhiberande verkan), C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 39).

86 Se generaladvokaten Bobeks förslag till avgörande i målet Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:225, punkterna 77–80, 91 och 102–107, samt där angivna domar och förslag till avgörande), där det påpekas bland annat att [d]en omfattning och den intensitet som enligt effektivitetsprincipen krävs av judicial review beror på vilket innehåll och vilken karaktär de relevanta unionsrättsliga principerna och reglerna haft, som tillämpats i det angripna nationella beslutet (punkt 102).

87 Konventionen undertecknades i Rom den 4 november 1950.

88 Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2017:395, punkterna 70 och 71), och dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (överklagandets inhiberande verkan) ( C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 35).

89 Se, bland annat, Europadomstolen, 13 december 2012, De Souza Ribeiro mot Frankrike (CE:ECHR:2012:1213JUD002268907, 79 §), och Europadomstolen, 13 april 2017, Tagayeva m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2017:0413JUD002656207, 618 §).

90 Se de bestämmelser som anges i fotnot 77 i detta förslag till avgörande.

91 Liksom föremålet för de invändningar av samma slag som på förhand kan framföras vid behöriga förvaltningsmyndigheter är begränsade.

92 Det förefaller som om syftet med denna begränsning är att möjliggöra att övergången till det nya systemet sker automatiskt och att undvika ett stort antal eventuella förfaranden avseende den lön som ligger till grund för övergången, som inte bara anhängiggörs av personer som missgynnades enligt det gamla systemet, men även av personer som har gynnats.

93 Det ska erinras om att domstolen, mot bakgrund av den domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i stadgan, redan har betonat vikten av att den nationella domstolen kan granska lagenligheten av det vid den domstolen angripna beslutet (se, bland annat, dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkterna 56, 59, 84 och 89).

94 Den hänskjutande domstolen har anfört att denna kontroll också utövas med avseende på konstitutionell rätt.

95 Samt de övriga rättsliga förfaranden som ÖGB har hänvisat till (se fotnot 79 i detta förslag till avgörande).

96 Närmare bestämt föreskrivs i förevarande fall i 26 § VBG, i dess ändrade lydelse, i punkt 2, att som anställningsperioder som fullständigt ska räknas in i den lönebestämmande tjänstetiden anses tidsperioder som kontraktsanställda fullgjort i ett anställningsförhållande med en lokal förvaltningsenhet eller med ett kommunalförbund i en av [EES] medlemsstater, Republiken Turkiet eller Schweiziska edsförbundet, ett av Europeiska unionens organ eller ett mellanstatligt organ som [Republiken] Österrike tillhör eller ett annat liknande organ. Det framgår däremot av punkt 3 i samma § att tidigare anställningsperioder som fullgjorts hos andra kategorier av arbetsgivare endast beaktas upp till en tidsperiod på maximalt tio år totalt, om det är fråga om utövande av en relevant yrkesverksamhet eller en relevant förvaltningspraktik.

97 I skälen i beslutet avseende denna fråga åberopade den hänskjutande domstolen i huvudsak artikel 45 FEUF och artikel 7 i förordning nr 492/2011 och anförde att bedömningen av huruvida en sådan differentiering [som den aktuella] är tillåten [ska] ske mot bakgrund av den i unionsrätten förankrade principen om likabehandling (artikel 20 i stadgan).

98 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2013, Gardella ( C‑233/12, EU:C:2013:449, punkterna 39 och 41), och dom av den 7 april 2016, ONEm och M. ( C‑284/15, EU:C:2016:220, punkterna 33 och 34).

99 Se, bland annat, dom av den 5 december 2013, Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken ( C‑514/12, EU:C:2013:799, punkt 23 och där angiven rättspraxis), och, analogt, vad gäller punkt 2 i samma artikel 7, dom av den 15 december 2016, Depesme m.fl. ( C‑401/15–C‑403/15, EU:C:2016:955, punkterna 34 och 35).

100 Detta begrepp har bland annat definierats i domen av den 10 september 2014, Haralambidis ( C‑270/13, EU:C:2014:2185, punkt 43 och följande punkter), av vilken det framgår att den omständigheten att uppgifter innefattar myndighetsutövning och skydd för statens allmänna intressen motiverar att medlemsstaterna får förbehålla sina egna medborgare dessa uppgifter.

101 Dock avser det undantag som föreskrivs i artikel 45.4 FEUF, som ska tolkas restriktivt, endast utländska medborgares tillträde till vissa offentliga tjänster och kan inte beröva en arbetstagare, när vederbörande väl getts tillträde till en offentlig tjänst i en medlemsstat, tillämpning av bestämmelserna i artikel 45.1–45.3 FEUF (se bland annat dom av den 6 oktober 2015, Brouillard, C‑298/14, EU:C:2015:652, punkterna 31 och 32, och dom av den 22 juni 2017, Bechtel, C‑20/16, EU:C:2017:488, punkterna 34 och 35).

102 Se, bland annat, dom av den 5 februari 2015, kommissionen/Belgien ( C‑317/14, EU:C:2015:63, punkt 23), och dom av den 2 mars 2017, Eschenbrenner, C‑496/15, EU:C:2017:152, punkt 35).

103 Kommissionen har anfört att den andra frågan avser alla anställda på vilka det nya systemet är tillämpligt, medan den första frågan fokuserar på den kategori av anställda som redan var i tjänst när systemet trädde i kraft.

104 Se, bland annat, dom av den 2 mars 2017, Eschenbrenner ( C‑496/15, EU:C:2017:152, punkterna 36 och 37), och dom av den 22 juni 2017, Bechtel ( C‑20/16, EU:C:2017:488, punkt 39).

105 Se, analogt, mitt förslag till avgörande i målet Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach ( C‑437/17, EU:C:2018:627, punkterna 30 och 31).

106 Nämligen dom av den 5 december 2013, Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken ( C‑514/12, EU:C:2013:799), enligt vilken artikel 45 FEUF och artikel 7.1 i förordning nr 492/2011 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken de anställningsperioder som har fullgjorts utan avbrott hos en regional myndighet beaktas i full utsträckning vid beräkningen av referensdagen för de anställdas uppflyttning till ett högre lönesteg i sin personalkategori, medan andra anställningsperioder endast delvis beaktas (punkt 45). Domstolen har särskilt slagit fast att den lagstiftning som var i fråga i det målet kunde missgynna arbetstagare från andra medlemsstater med hänsyn till att dessa med stor sannolikhet har förvärvat arbetslivserfarenhet i en annan medlemsstat än Republiken Österrike innan de tillträdde sina tjänster hos Land Salzburg (se punkt 28). En sådan faktor som anknyter till en viss medlemsstat saknas i förevarande fall.

107 Se, analogt, generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2017:893, punkt 32), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 46).

108 Jag vill påpeka att i båda fallen medför inte den omständigheten att arbetstagarna som kommer in eller går ut till följd av utövandet av deras rätt till fri rörlighet eventuellt åtnjuter mindre gynnsamma arbetsvillkor, särskilt vad gäller lön och beaktande av anställningsperioder, än dem som finns i den stat från vilka de härrör, en annan bedömning, eftersom artikel 45 FEUF inte garanterar dem att deras förflyttning inom unionen inte har några konsekvenser på det sociala området. I detta avseende, se även mitt förslag till avgörande i målet Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach ( C‑437/17, EU:C:2018:627, punkt 47 och följande punkter).

109 Se, bland annat, dom av den 7 mars 2018, DW ( C‑651/16, EU:C:2018:162, punkt 31).

110 Förutsatt att en åldersdiskriminering inte införs under täckmantel av detta legitima mål (se, bland annat, dom av den 18 juni 2009, Hütter, C‑88/08, EU:C:2009:381, punkt 47).

111 Se, bland annat, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 48), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkterna 39 och 40).

112 Se, bland annat, generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2017:893, punkterna 28–29 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 45).

113 Enligt de kriterier för proportionalitetsprövning som domstolen ständigt tillämpar på området (se, bland annat, dom av den 14 december 2016, Bragança Linares Verruga m.fl., C‑238/15, EU:C:2016:949, punkt 44 och följande punkter, och dom av den 7 mars 2018, DW, C‑651/16, EU:C:2018:162, punkt 31).

114 Den österrikiska regeringen har i detta avseende, enligt min mening med rätta, gjort gällande att det särskiljningskriterium som valts är anpassat till tjänster inom den offentliga sektorn, eftersom dessa vanligtvis kräver en viss nivå av lojalitet, tillförlitlighet och personlig integritet.