Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 28 juni 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 Rådets direktiv av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s.146).

4 Återpublicerat i Monitorul Oficial, Del I, nr 159 av den 5 mars 2014, i ändrad lydelse enligt Ordonanţa de Urgență a Guvernului (regeringsdekret) nr 65 av den 15 oktober 2014, lag nr 131 av den 8 oktober 2014, lag nr 52 av den 30 mars 2016 och lag nr 57 av den 11 april 2016.

5 I den relevanta nationella lagstiftningen kallas familjehemsföräldrar för modersassistenter (asistent maternal).

6 Offentliggjord i Monitorul Oficial, del I, nr 443 av den 23 juni 2003.

7 Se, exempelvis, dom av den 6 september 2016, Petruhhin, C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 20 och där angiven rättspraxis.

8 Se nedan punkt 53 och följande punkter.

9 Se, exempelvis, dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl., C‑14/04, EU:C:2005:728, punkt 38, dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras, C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 48, dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl., C‑175/16, EU:C:2017:617, punkt 25, samt beslut av den 11 januari 2007, Vorel, C‑437/05, EU:C:2007:23, punkt 35, och beslut av den 4 mars 2011, Grigore, C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkterna 81–84. Se även kommissionens tolkningsmeddelande om Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT C 165, 2017, s. 1), s. 14.

10 Kommissionens tolkningsmeddelande om Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT C 165, 2017, s. 1), s. 15.

11 Se, exempelvis, beslut av den 11 januari 2007, Vorel, C‑437/05, EU:C:2007:23, punkt 32 och där angiven rättspraxis. Se även kommissionens tolkningsmeddelande om Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT C 165, 2017, s. 1), s. 15.

12 Se även dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl., C‑175/16, EU:C:2017:617, särskilt punkt 26. I det målet fann domstolen att det fanns skäl att tolka artikel 17.1 i direktiv 2003/88, trots att sökandenas rätt till övertidsersättning var avgörande för utgången av det nationella målet.

13 Se, exempelvis, dom av den 3 oktober 2000, Simap, C‑303/98, EU:C:2000:528, punkterna 35 och 36, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 52–55, dom av den 3 maj 2012, Neidel, C‑337/10, EU:C:2012:263, punkterna 21 och 22, och dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

14 Dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 28 och där angiven rättspraxis, dom av den 3 maj 2012, Neidel, C‑337/10, EU:C:2012:263, punkterna 23–25, och dom av den 21 februari 2018, Matzak, C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 66.

15 Dom av den 3 oktober 2000, Simap, C‑303/98, EU:C:2000:528, punkt 47.

16 Det första direktivet som reglerade arbetstid antogs år 1993. Till skillnad från tidigare rättsakter på området, vilka huvudsakligen var avsedda att skapa arbetstillfällen genom att begränsa övertidsarbete, betonades i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 arbetstagarnas hälsa och säkerhet (EGT L 307, 1993, s. 18). Direktiv 93/104 – och flera sektoriella direktiv – upphävdes och ersattes sedermera av direktiv 2003/88. För mer information, se Barnard, Catherine, EU Employment Law, 4:e upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2012, s. 534.

17 Det antogs med stöd av artikel 137 EG (nu artikel 153 FEUF). Se även dom av den 26 juni 2001, BECTU, C‑173/99, EU:C:2001:356, punkt 59, och dom av den 12 oktober 2004, Wippel, C‑313/02, EU:C:2004:607, punkterna 46 och 47 angående direktivets syfte.

18 Detta framgår av skäl 15 i direktivet.

19 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 52–55.

20 Trots medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning är det flera frågor som rör verkligheten i arbetslivet i dag som inte behandlas tillräckligt i direktivet. Se, för ett liknande resonemang, Meddelande från kommissionen: Översyn av arbetstidsdirektivet (Andra etappen i samrådet med arbetsmarknadens parter på EU-nivå enligt artikel 154 i EUF-fördraget) (KOM(2010)801 slutlig). Exempelvis är det uppenbart att det ligger en nio till fem-logik bakom många av direktivets bestämmelser, trots en ökning av nya typer av arbetsarrangemang som inte följer en sådan logik. Se Barnard, Catherine, EU Employment Law, 4:e upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2012, s. 558.

21 Se artikel 7.2 i direktivet rörande kontant betalning i utbyte mot outnyttjad semester då anställningen avslutas.

22 Dom av den 3 oktober 2000, Simap, C‑303/98, EU:C:2000:528, punkt 35, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 52, dom av den 9 september 2003, Jaeger, C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 89, dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612, punkterna 24, 40 och 41, och dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl., C‑175/16, EU:C:2017:617, punkt 31.

23 Se, bland många, dom av den 3 oktober 2000, Simap, C‑303/98, EU:C:2000:528, punkt 49, dom av den 9 september 2003, Jaeger, C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 65, och dom av den 21 februari 2018, Matzak, C‑518/15, EU:C:2018:82, punkterna 44 och 45 och där angiven rättspraxis.

24 Dom av den 9 september 2003, Jaeger, C‑151/02, EU:C:2003:437, särskilt punkterna 60 och 68.

25 Dom av den 21 februari 2018, Matzak, C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 66.

26 Dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612.

27 Ibidem, punkt 28, med hänvisning till dom av den 3 juli 1986, Lawrie-Blum, 66/85, EU:C:1986:284, punkterna 16 och 17, och dom av den 23 mars 2004, Collins, C‑138/02, EU:C:2004:172, punkt 26. Se, även, dom av den 3 maj 2012, Neidel, C‑337/10, EU:C:2012:263, punkt 23, och dom av den 7 september 2004, Trojani, C‑456/02, EU:C:2004:488, punkterna 15 och 16.

28 Se, exempelvis, dom av den 8 juni 1999, Meeusen, C‑337/97, EU:C:1999:284, punkt 15 och dom av den 4 juni 2009, Vatsouras and Koupatantze, C‑22/08 and C‑23/08, EU:C:2009:344, punkt 26 och där angiven rättspraxis.

29 Dom av den 13 januari 2004, Allonby, C‑256/01, EU:C:2004:18, punkt 72.

30 Dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 30, med hänvisning till dom av den 20 september 2007, Kiiski, C‑116/06, EU:C:2007:536, punkt 26 och där angiven rättspraxis. Se, även, dom av den 11 november 2010, Danosa, C‑232/09, EU:C:2010:674, punkt 56, och dom av den 1 mars 2012, O’Brien, C‑393/10, EU:C:2012:110, punkterna 42–51.

31 Se, för en bedömning av effekterna av domstolens tendens att tolka begreppet arbetstagare extensivt och enhetligt vid tillämpningen av såväl artikel 45 FEUF som sekundärlagstiftning utan hänsyn till de nationella lagstiftarnas val, Paanetoja, J., Euroopan unionin oikeuden työntekijäkäsitteen laajeneva tulkinta, Lakimies 3–4/2015, s. 367–385.

32 Dom av den 12 maj 1998, Martínez Sala, C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 31, dom av den 13 januari 2004, Allonby, C‑256/01, EU:C:2004:18, punkt 63, och dom av den 1 mars 2012, O’Brien, C‑393/10, EU:C:2012:110, punkt 30.

33 Se, exempelvis, dom av den 12 maj 1998, Martínez Sala, C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 32 och där angiven rättspraxis, dom av den 23 mars 2004, Collins, C‑138/02, EU:C:2004:172, punkt 70, dom av den 4 juni 2009, Vatsouras och Koupatantze, C‑22/08 och C‑23/08, EU:C:2009:344, punkterna 36 och 40 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 25 oktober 2012, Prete, C‑367/11, EU:C:2012:668, punkt 46.

34 Dom av den 19 juni 2014, Saint Prix, C‑507/12, EU:C:2014:2007, punkt 47.

35 Dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère, C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 29.

36 Dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl., C‑175/16, EU:C:2017:617.

37 Ibidem, punkt 24.

38 Ibidem, särskilt punkt 33.

39 För mig förefaller det inte ens möjligt att undvika en sådan otillfredsställande lösning ens om domstolen skulle finna att familjehemsföräldrarnas verksamhet, om de trots allt skulle anses vara arbetstagare i den mening som avses i direktiv 2003/88, skulle omfattas av undantaget i artikel 2.2 i direktiv 89/391. Detta är fallet eftersom man även i en sådan situation skulle behöva finna en jämvikt mellan barnets rättigheter som anges i artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och rättigheterna för arbetstagare som anges i artikel 31.2 i samma stadga.