Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 september 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 BGBl. III, s. 800–4, senast ändrad genom lag av den 20 april 2013 (BGBl. I, s. 868).

4 Bundesrahmentarifvertrag für das Baugewerbe vom 4 Juli 2002 in der Fassung vom 17 Dezember 2003, 14 Dezember 2004, 29 Juli 2005, 19 Mai 2006, 20 August 2007, 31 Mai 2012, 17 Dezember 2012, 5 Juni 2014 und 10 Dezember 2014.

5 Enligt 8 § punkt 4 BRTV-Bau ska ersättningen avseende årlig semester bestå av semesterlönen på 11,4 procent – för svårt funktionshindrade 13,3 procent – av bruttolönen och tillkommande semesterersättning. Den tillkommande semesterersättningen beräknas i procent av semesterlönen. Utom i de fall där det är mer korrekt att kalla betalningen semesterlön (payment for annual leave) i egentlig mening kommer jag att använda termen ersättning avseende årlig semester (remuneration for annual leave).

6 Se, till exempel, dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761), där domstolen prövade frågan huruvida ett kollektivavtal (avseende en annan sektor), vilket avvek från BUrlG, var förenligt med artikel 7.1 i direktiv 2003/88. Se, för ett exempel där domstolen prövade frågan huruvida den nationella bestämmelsen om kollektivavtalets fortsatta verkan var förenlig med unionsrätten trots att den hade upphävts, dom av den 11 september 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑328/13, EU:C:2014:2197).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1998, Schöning‑Kougebetopoulou ( C‑15/96, EU:C:1998:3), dom av den 12 oktober 2010, Rosenbladt ( C‑45/09, EU:C:2010:601, punkt 53), och dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkterna 46 och 48).

8 Enligt rättspraxis beträffande statens ansvar är det alltid medlemsstaten som enligt unionsrätten är ansvarig för skada som enskilda personer åsamkas genom att unionsrätten inte iakttas, oberoende av vilka organ som har orsakat överträdelsen (se, till exempel, dom av den 1 juni 1999, Konle ( C‑302/97, EU:C:1999:271, punkt 62), dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 31–33), och dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 46)). Oberoende av vilka lagstiftningsåtgärder eller konstitutionella åtgärder en medlemsstat vidtar på horisontell nivå (lagstiftande församling, verkställande organ, domstolar och/eller andra centrala myndigheter) eller på vertikal nivå, är det som verkställs på en medlemsstats territorium i slutändan denna medlemsstats ansvar, oberoende av aktören eller aktörerna i fråga.

9 Beträffande medlemsstaternas möjlighet att gå längre än vad unionsrätten kräver vad gäller beräkning av ersättningen avseende årlig semester, se, till exempel, dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkterna 29 och 30). Se även, beträffande rätt till ytterligare betald semester utöver rätten till en minsta betald årlig semester om fyra veckor enligt unionsrätten, dom av den 3 maj 2012, Neidel ( C‑337/10, EU:C:2012:263, punkt 36), och dom av den 20 juli 2016, Maschek ( C‑341/15, EU:C:2016:576, punkt 39).

10 Dom av den 16 mars 2006, Robinson-Steele m.fl. ( C‑131/04 och C‑257/04, EU:C:2006:177, punkt 57), och dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 28).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkterna 45 och 46).

12 Se dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 35).

13 Se, till exempel, dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkterna 22 och 54, och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkt 17).

14 Se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 25).

15 Se dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkt 26).

16 Se dom av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372, punkt 18), och dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693, punkt 23).

17 Enligt dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkterna 48–50), särskilt beträffande beräkning av kontant ersättning i stället för årlig semester.

18 Dom av den 16 mars 2006, Robinson-Steele m.fl. ( C‑131/04 och C‑257/04, EU:C:2006:177, punkt 50), och dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkterna 58 och 60).

19 Se dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkt 20), och dom av den 22 maj 2014, Lock ( C‑539/12, EU:C:2014:351, punkt 17).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 2006, Robinson-Steele m.fl. ( C‑131/04 och C‑257/04, EU:C:2006:177, punkt 51), där domstolen klargjorde att ersättningen för utfört arbete inte får innebära att rätten till betald årlig semester förlorar sitt innehåll. Se även dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkt 21), där domstolen slog fast att lön som nätt och jämnt var tillräcklig för att det inte skulle föreligga någon betydande risk att arbetstagaren inte skulle ta ut sin semester, inte uppfyllde kraven i unionsrätten.

21 Se, till exempel, dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkterna 48 och 49), och dom av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372, punkt 21).

22 Se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18), punkt 41), och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 20).

23 Se till exempel, beträffande liknande behandling av mammaledighet, dom av den 18 mars 2004, Merino Gómez ( C‑342/01, EU:C:2004:160, punkterna 32 och 33).

24 Se dom av den 15 september 2011, Williams m.fl. ( C‑155/10, EU:C:2011:588, punkterna 19–25 och där angiven rättspraxis).

25 Se dom av den 22 april 2010, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols ( C‑486/08, EU:C:2010:215, punkt 33).

26 Enligt den sociala planen skulle de uppsagda arbetstagarnas anställningsavtal förlängas med ett år räknat från uppsägningen. Under denna period suspenderades såväl arbetstagarnas arbetsplikt, genom en nedsättning av arbetstiden till noll (Kurzarbeit Null), som arbetsgivarens skyldighet att betala lön.

27 Dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693, punkt 32).

28 Se dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkterna 90 och 91).

29 Se dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkt 93).

30 Dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑476/12, EU:C:2014:2332).

31 Se dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkt 32).

32 Se dom av den 11 november 2015, Greenfield ( C‑219/14, EU:C:2015:745, punkterna 38, 39, 43 och 44).

33 Se även, för ett liknande resonemang när det gäller förhållandet mellan årlig semester och föräldraledighet, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i Ministerul Justiţiei m.fl. ( C‑12/17, EU:C:2018:195, punkterna 23–29).

34 Denna har beskrivits ovan, särskilt i punkt 40.

35 Se ovan, punkterna 43 och 44. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583), och dom av den 5 november 2014, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑476/12, EU:C:2014:2332).

36 Vid förhandlingen uppgav den tyska regeringen att förmånen vid arbetstidsförkortning uppgår till minst 60 procent av arbetstagarens lön.

37 Se ovan, punkterna 34 och 35 i detta förslag till avgörande.

38 Dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693).

39 Dom av den 8 november 2012, Heimann och Toltschin ( C‑229/11 och C‑230/11, EU:C:2012:693, punkt 32).