Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 19 december 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 95, 1993, s. 29.

3 Se, i synnerhet, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367), dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750) och dom av den 14 mars 2019, Dunai ( C‑118/17, EU:C:2019:207). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:9), av generaladvokaten Tanchev i målet OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:303) och av generaladvokaten Wahl i målet Dunai ( C‑118/17, EU:C:2018:921).

4 Det bör nämnas att definitionen av konsument respektive näringsidkare ges i artikel 2 b respektive c i direktiv 93/13. Villkorat av den hänskjutande domstolens kontroll förutsätts på grund av beslutet om hänskjutande att situationen i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/13.

5 A Kúriának a pénzügyi intézmények fogyasztói kölcsönszerződéseire vonatkozó jogegységi határozatával kapcsolatos egyes kérdések rendezéséről szóló 2014. évi XXXVIII. törvény (2014 års lag nr XXXVIII om reglering av vissa frågor avseende Kúrias (Högsta domstolen, Ungern) beslut om enhetlig tolkning av nationell rätt gällande låneavtal som ingåtts mellan kreditinstitut och konsumenter) (nedan kallad DH 1-lagen).

6 A Kúriának a pénzügyi intézmények fogyasztói kölcsönszerződéseire vonatkozó jogegységi határozatával kapcsolatos egyes kérdések rendezéséről szóló 2014. évi XXXVIII. törvényben rögzített elszámolás szabályairól és egyes egyéb rendelkezésekről szóló 2014. évi XL. törvény (2014 års lag XL om regler för avräkning enligt 2014 års lag XXXVIII om reglering av vissa frågor med anknytning till Kúrias (Högsta domstolen) avgörande för att åstadkomma en enhetlig rättspraxis rörande låneavtal som ingås mellan kreditinstitut och konsumenter och rörande andra bestämmelser) (nedan kallad DH2-lagen).

7 Se, i detta avseende, dom av den 31 maj 2018, Sziber ( C‑483/16, EU:C:2018:367), dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750) och dom av den 14 mars 2019, Dunai ( C‑118/17, EU:C:2019:207).

8 Fastän exakt uppgift om detta inte lämnades i beslutet om hänskjutande kan det förmodas att, vilket påpekats i den ungerska regeringens yttranden, DH1-lagen innebar att villkoren avseende rätt till ensidig ändring och skillnaden mellan växelkurser på grund av lag ansågs oskäliga med följd att en domstols bedömning av dessa villkor inte längre var nödvändig. Se fotnot 7 i detta förslag till avgörande.

9 Den hänskjutande domstolen hänvisar till dom av den 4 juni 2009, Pannon ( C‑243/08, EU:C:2009:350) och dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88).

10 UniCredit Hungary Bank hänvisar till dom av den 20 september 2018 ( C‑51/17, EU:C:2018:303, punkterna 90 och 91).

11 UniCredit Bank Hungary hänvisar till dom av den 26 januari 2017, Bank Primus ( C‑421/14, EU:C:2016:69, punkt 52).

12 UniCredit Bank Hungary hänvisar särskilt till dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659), dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349), dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88) och dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340).

13 Den ungerska regeringen hänvisar särskilt till dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350), dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88) och dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑97/11, EU:C:2013:340).

14 Den ungerska regeringen hänvisar till yttrande 1/2005 (VI. 15.) PK och yttrande 2/2010 (VI. 28.) PK från Kúria (Högsta domstolen i Ungern).

15 Az érvénytelenség jogkövetkezményeinek alkalmazhatósága kölcsönszerződéseknél (Tillämpligheten av rättsliga följder av ogiltighet beträffande kreditavtal), 2015, tillgängligt på följande adress: https://kuria-birosag.hu/sites/default/files/joggyak/osszefoglalo_velemeny_i.pdf.

16 Kommissionen hänvisar särskilt till dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350), dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164) och dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová ( C‑377/14, EU:C:2016:283).

17 Kommissionen hänvisar till dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659) och dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88).

18 Se, till exempel, dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659, i synnerhet punkterna 49, 52 och 56), dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340, i synnerhet punkterna 15–17, 21 och 23) och dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 30).

19 Se dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkterna 33 och 34).

20 Se dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkterna 84–91).

21 Se, i detta avseende, rapport framtagen av ett konsortium av europeiska universitet under ledning av Max Planck Institute Luxembourg for Procedural Law på uppdrag av Europeiska kommissionen, An evaluation study of national procedural laws and practices in terms of their impact on the free circulation of judges and on the equivalence and effectiveness of the procedural protection of consumers under EU consumer law, JUST/2014/RCON/PR/CIVI/0082, Strand 2, Procedural Protection for Consumers, June 2017 (nedan kallad Evaluation Study), punkterna 289–295. Det kan vara till hjälp att nämna att denna princip kan uttryckas i olika språkversioner som till exempel den nederländska (lijdelijkheidsbeginsel), den franska (principe dispositif), den tyska (Dispositionsgrundsatz), den ungerska (rendelkezési elv) och den spanska (principio dispositivo).

22 Se, till exempel, dom av den 7 augusti 2018, Hochtief ( C‑300/17, EU:C:2018:635, punkt 52 och där angiven rättspraxis), förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Vedial/Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ( C‑106/03 P, EU:C:2004:457, punkterna 28–30), förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Duarte Hueros ( C‑32/12, EU:C:2013:128, punkt 32) och förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:406, punkterna 84 och 85) som konstaterar att principen ne ultra petita är en naturlig följd av principen att föremålet för talan bestäms av parterna.

23 Se, till exempel, Anthi Beka, The Active Role of Courts in Consumer Litigation: Applying EU Law of the National Courts Own Motion (Intersentia 2018) s. 123–125 med hänvisningar. Som domstolen konstaterade i sin dom av den 7 juni 2007, van der Weerd m.fl. ( C‑222/05 till C‑225/05, EU:C:2007:318, punkt 40) med avseende på nationella domstolars tillämpning ex officio av unionsrätten skiljer sig domstolens inställning på området för unionsrättsligt konsumentskydd och i synnerhet direktiv 93/13 från den som intagits i den rättspraxis som följt på dom av den 14 december 1995, van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441). För en detaljerad diskussion se, till exempel, Beka, angivet ovan, chapter 2 och Arthur Hartkamp m.fl. (eds.), Cases, Materials and Text on European Law and Private Law (Hart 2017) chapter 7.

24 Se, till exempel, dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkterna 41 och 42) och dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkterna 27 och 35). Domstolen anförde att artikel 6.1 i direktiv 93/13 är en tvingande bestämmelse som måste anses vara likvärdig med de nationella bestämmelser som inom den nationella rättsordningen hänför sig till grunderna för rättsordningen.

25 Se, till exempel, dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 78) och dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkt 86).

26 För en allmän diskussion, se, till exempel, kommissionens tillkännagivande – Vägledning om tolkningen och tillämpningen av rådets direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal (EUT C 323, 2019, s. 4) (nedan kallat kommissionens tillkännagivande) avsnitt 5. Som anges däri finns det vid sidan av den rättspraxis som fastställer den nationella domstolens prövning ex officio av oskäliga avtalsvillkor enligt direktiv 93/13 betydande rättspraxis rörande dess tillämpning i samband med olika nationella processuella regler som innefattar bedömning av deras förenlighet med principerna att sådana regler inte får vara mindre fördelaktiga än de som avser liknande nationella åtgärder (likvärdighetsprincipen) och inte får göra det omöjligt eller orimligt svårt att i praktiken utöva unionsrättsliga rättigheter (effektivitetsprincipen) tillsammans med principen om effektivt domstolsskydd som garanteras i unionsrätten.

27 Se dom av den 27 juni 2000 ( C‑240/98–C‑244/98, EU:C:2000:346, punkterna 25–29).

28 Se, till exempel, dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

29 Se, till exempel, dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen ( C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 28 och där angiven rättspraxis). I detta avseende har domstolen ansett att även om det enligt direktiv 93/13 i konsumenttvister krävs ett faktiskt ingripande av den nationella domstolen till förmån för konsumenten krävs det inte att total passivitet hos konsumenten uppvägs fullt ut av domstolen. Se, till exempel, dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 62 och där angiven rättspraxis). I förevarande mål kan det föreligga motsägelser mellan handlingarna i målet som tillställts domstolen och vissa yttranden av parterna, i synnerhet påståendet att DH1- och DH2-lagarna var orsaken till att den hänskjutande domstolen avslutade det nya förfarandet (se punkterna 17–20 i detta förslag), som förefaller strida mot UniCredit Bank Hungarys yttranden vid förhandlingen att Györgyné Lintner underlät att besvara den hänskjutande domstolens uppmaning att ange vilka villkor som hon önskade angripa såsom oskäliga. Då dessa frågor omfattas av den hänskjutande domstolens behörighet kommer jag inte att behandla dem ytterligare.

30 Se, till exempel, dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

31 Se, till exempel, dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM ( C‑243/08, EU:C:2009:350, punkterna 32 och 35). Se också, i detta avseende, dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 28–31).

33 Se, till exempel, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 46) och dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340, punkt 28).

34 Se, i detta avseende, dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 47) och beslut av den 28 november 2018, PKO Bank Polski ( C‑632/17, EU:C:2018:963, punkt 38).

35 Beka (se fotnot 23 ovan), s. 77 och 192.

36 Det är värt att notera att kommissionen redan i sin rapport om tillämpningen av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, COM(2000) 248 final, 27 april 2000, avsnitt 4, s. 19–20, påpekade följande: Det säger sig självt att det handlar om befogenheten/skyldigheten att ex officio bedöma den eventuellt oskäliga karaktären i de avtalsvillkor som är relevanta för att lösa tvisten och inte alla de övriga villkoren i avtalet.

37 Se, till exempel, Hartkamp m.fl. (se fotnot 23 ovan), s. 433–461 (som jämför rättspraxis rörande oskäliga avtalsvillkor i Belgien, Frankrike, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Förenade kungariket).

38 Se artikel R632–1 i Code de la consommation (konsumentlagen) (engelsk översättning grundad på Beka (se fotnot 23 ovan), s. 195 och 328–334). Denna bestämmelse anger följande: Le juge peut relever d’office toutes les dispositions du présent code dans les litiges nés de son application. Il écarte d’office, après avoir recueilli les observations des parties, l’application d’une clause dont le caractère abusif ressort des éléments du débat.

39 Se dom från Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) av den 13 september 2013, 274 ECLI:NL:HR:2013:691 (engelsk översättning grundad på Hartkamp m.fl. (se fotnot 23 ovan), s. 436–440, i synnerhet s. 438). För vidare diskussion se, till exempel, Alain Ancery och Bart Krans, Consumer Protection and EU-Driven Judicial Activism in the Netherlands, i Anna Nylund och Magne Strandberg (eds.), Civil Procedure and Harmonisation of Law: The Dynamics of EU and International Treaties (Intersentia 2019) 125, i synnerhet s. 136–137.

40 Se, till exempel, domar från Tribunal Supremo (Högsta domstolen i Spanien) av den 4 juni 2019, ECLI:ESTS:2019:1713 och av den 4 juni 2019, ECLI:ESTS:2019:1942.

41 Se dom av den 9 november 2010 ( C‑137/08, EU:C:2010:659, punkterna 24, 25 och 45).

42 Se dom av den 9 november 2010, VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659, punkterna 49–56). Jämför förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet VB Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:401, punkterna 109–115).

43 Se, till exempel, dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 44) och dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 47). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:74, i synnerhet punkterna 32–46).

44 Se, till exempel, dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkt 24), dom av den 9 juli 2015, Bucura ( C‑348/14, ej publicerad, EU:C:2015:447, punkt 43) och dom av den 7 november 2019, Profi Credit Polska ( C‑419/18 och C‑483/18, EU:C:2019:930, punkt 66). Se också, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet CA Consumer Finance ( C‑449/13, EU:C:2014:2213, punkt 31), av generaladvokaten Szpunar i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkt 39) och av generaladvokaten Kokott i målet Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2016:696, punkt 142 fotnot 70).

45 Se, i detta avseende, Verica Trstenjak, Procedural Aspects of European Consumer Protection Law and the Case Law of the CJEU (2013) European Review of Private Law 451, 468–472.

46 Se, till exempel, Evaluation Study (se fotnot 21 ovan), punkterna 390–395. Som vidare påpekas i punkterna 396–399 däri kan frågan om ställning som konsument vad gäller tillämpningsområdet för det relevanta EU-direktivet anses utgöra en del av domstolens uppgift att bedöma omständigheterna i målet mot bakgrund av relevanta rättsregler enligt principen iura novit curia. Se, i detta avseende, dom av den 4 juni 2015, Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357, punkterna 39–48).

47 Se dom av den 7 november 2019 ( C‑419/18 och C‑483/18, EU:C:2019:930, särskilt punkterna 64, 66–68 och 77).

48 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2016:696, punkterna 142–145) som konstaterar att i en situation där en nationell domstol finner tecken på att vissa avtalsvillkor är oskäliga, men inte kan undersöka detta på grund av dess begränsade behörighet att genomföra en prövning, skulle vara problematisk. Men i detta fall ansåg generaladvokaten att de nationella bestämmelserna i fråga tillät att domstolen beaktade skriftlig bevisning och dessa tolkades som att de medgav behörighet att genomföra en mer omfattande utredning i motiverade fall och därför inte stred mot direktiv 93/13. EU-domstolen fick inte tillfälle att avgöra frågan då den fann att begäran om förhandsavgörande inte kunde tas upp till sakprövning. Se dom av den 16 februari 2017, Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2017:126).

49 Se, i detta avseende, Evaluation Study (se fotnot 21 ovan) särskilt punkterna 317–320 och 340–342.

50 Dom av den 4 oktober 2007, Rampion och Godard ( C‑429/05, EU:C:2007:575, punkt 65), och förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Rampion och Godard ( C‑429/05, EU:C:2007:199, punkt 107). Se också, i detta avseende, dom av den 4 juni 2015, Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357, punkt 47) och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Faber ( C‑497/13, EU:C:2014:2403, punkt 72).

51 Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48) ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG av den 16 februari 1998 (EGT L 101, 1998, s. 17). Detta direktiv har sedan upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

52 Se dom av den 4 oktober 2007, Rampion och Godard ( C‑429/05, EU:C:2007:575, särskilt punkterna 60–63 och 69).

53 Min kursivering.

54 För en allmän diskussion, se, till exempel, kommissionens tillkännagivande (se fotnot 26 ovan), avsnitt 3.

55 Se dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkterna 37–41). Se också, till exempel, dom av den 16 januari 2014, Constructora Principado ( C‑226/12, EU:C:2014:10, punkt 24).

56 Se, till exempel, dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová ( C‑377/14, EU:C:2016:283, punkt 95).

57 Förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Biuro podróży Partner ( C‑119/15, EU:C:2016:387, punkt 44).