Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 24 januari 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 339, 2007, s. 1. Konvention som godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1).

3 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen). Denna förordning ersatte konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 1972, 299, s. 32) (nedan kallad Brysselkonventionen). Förordningen har nyligen ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 351, 2012, s. 1).

4 Vid tolkningen av konventionen ska det även tas hänsyn till nationella avgöranden angående dessa instrument. Se artikel 1 i protokollet om en enhetlig tillämpning av [Lugano II-konventionen] och om den ständiga kommittén (EUT L 339, 2007, s. 27), dom av den 2 april 2009, Gambazzi ( C‑394/07, EU:C:2009:219, punkt 36), och dom av den 20 december 2017, Schlömp ( C‑467/16, EU:C:2017:993, punkterna 46–51).

5 I denna bestämmelse föreskrivs att talan får väckas mot en person som är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist, förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom ska vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.

6 Se dom av den 22 maj 2008, Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline ( C‑462/06, EU:C:2008:299, punkterna 19 och 20), dom av den 14 september 2017, Nogueira m.fl. ( C‑168/16 och C‑169/16, EU:C:2017:688, punkt 51), och dom av den 21 juni 2018, Petronas Lubricants Italy ( C‑1/17, EU:C:2018:478, punkt 25).

7 Det övergripande syftet med behörighetsreglerna i Lugano II-konventionen och Bryssel I-förordningen är att garantera rättssäkerheten. Reglerna måste därför vara förenade med en hög grad av förutsebarhet. Käranden ska med lätthet kunna avgöra vid vilka domstolar talan kan väckas, och svaranden ska rimligen kunna förutse vid vilka domstolar talan kan väckas mot honom eller henne. Behörighetsreglerna är också avsedda att bidra till god rättskipning. Se dom av den 19 februari 2002, Besix ( C‑256/00, EU:C:2002:99, punkt 26), och dom av den 10 april 2003, Pugliese ( C‑437/00, EU:C:2003:219, punkt 16).

8 Se skäl 13 i Bryssel I-förordningen och dom av den 19 juli 2012, Mahamdia ( C‑154/11, EU:C:2012:491, punkt 44), och dom av den 21 juni 2018, Italien tillsammans Lubricants ( C‑1/17, EU:C:2018:478, punkt 23).

9 Denna aspekt har berörts av den hänskjutande domstolen i den fjärde frågan. Jag anser emellertid att den bör prövas redan nu.

10 Se bland annat dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl. ( C‑32/11, EU:C:2013:160, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

11 Se Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen för England & Wales (Tvistemålsavdelningen)), den 19 augusti 2016, Peter Miles Bosworth and Colin Hurley mot Arcadia Petroleum Ltd m.fl., (2016) EWCA Civ 818, punkterna 90 och 91.

12 Med faktiskt ledande ställning avses en person som, utan att formellt ha utsetts till att bolagsledare, i praktiken utför sådana uppgifter.

13 Peter Bosworth utnämndes till styrelseledamot i Arcadia Singapore för en viss tid, och Colin Hurley utsågs till styrelseledamot i Arcadia London och sedan Arcadia Singapore. Oberoende av dessa utnämningar utförde de berörda i praktiken dessa uppgifter för samtliga berörda Arcadiabolag och under hela den period som berörs av de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

14 Det framgår inte tydligt av beslutet om hänskjutande om denna kvalificering företogs enligt lex causae eller enligt lex fori.

15 Se dom av den 10 september 2015, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:574, punkterna 35–37) (nedan kallad dom Holterman).

16 Se dom Holterman, punkterna 39–45 och 49. Domstolen hänvisade även i två förstnämnda punkterna till den omständigheten att arbetstagaren och arbetsgivaren var bundna av ett varaktigt band, genom vilket arbetstagaren ges en viss plats i företagets eller arbetsgivarens verksamhetsorganisation. Det faktum att domstolen inte återgav denna omständighet i sitt svar i punkt 49 och i domslutet talar enligt min mening för att den inte ansåg att omständigheten var ett villkor kvalificeringen som anställningsavtal, i den mening som avses i avsnitt 5, utan endast som en beskrivning av denna typ av avtal.

17 Se, analogt, rapport om konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, av Mario Giuliano, professor vid Milanos universitet, och Paul Lagarde, professor vid Université de Paris I (EGT C 282, 1980, s. 1), särskilt s. 25. Se även Baker Chiss, C., Compétence judiciaire, reconnaissance et exécution des décisions en matière civile et commerciale – Compétence – Règles de compétences spéciales – Règles de compétence protectrices des parties faibles – Contrat de travail – Articles 20 à 23 du règlement (UE) no 1215/2012 , JurisClasseur Droit international, fasc. 584–155, 15 september 2014, § 29–38 och 46; Merrett, L., Employment Contracts in Private International Law, Oxford University Press, 2011, s. 62–77, och Grušić, U., The European Private International Law of Employment, Cambridge University Press, 2015, s. 78–83.

18 EGT L 266, 1980, s. 1.

19 Se Grušić, U., a.a., s. 61–62.

20 Det är för övrigt väsentligt att göra en sådan tolkning för att uppfylla det skyddsmål som eftersträvas genom avsnitt 5. Begreppet anställningsavtal, i den mening som avses i detta avsnitt, bör tolkas tillräckligt extensivt för att det ska kunna omfatta samtliga arbetstagare med ett skyddsbehov, däribland arbetstagare i ett atypiskt anställningsförhållande, som saknar egentligt avtal men är lika beroende av sin arbetsgivare.

21 Arcadia gjorde för övrigt gällande vid de nationella domstolarna att skälet till att svarandena i det nationella målet valde att formellt vara anställda av Arcadia London eller Arcadia Singapore, men inte av Arcadia Switzerland, helt enkelt var att de betalade skatt i Schweiz enligt en skatteordning som förbjöd lönearbete i denna stat. Se Court of Appeal England & Wales (Civil Divison) (Appellationsdomstolen för England & Wales (Tvistemålsavdelningen)), 19 augusti 2016, Peter Miles Bosworth och Colin Hurley mot Arcadia Petroleum Ltd m.fl., (2016) EWCA Civ 818, punkt 71.

22 Det förhöll sig på detta sätt i det aktuella målet. Det faktum att ersättningen till svarandena i det nationella målet betalades endast av vissa bolag i Arcadiakoncernen saknar enligt min uppfattning betydelse. Ersättningens form och det sätt på vilket den utbetalas är inte av betydelse. Se, analogt, dom av den 19 december 2013, Corman-Collins, ( C‑9/12. EU:C:2013:860, punkterna 39 och 40).

23 Se dom Holterman, punkterna 53 och 54. Se även, beträffande uttrycket avser avtal i den mening som avses i artikel 5.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 17 juni 1992, Handte ( C‑26/91, EU:C:1992:268, punkt 15), och dom av den 17 september 2002, Tacconi ( C‑334/00, EU:C:2002:499, punkt 23).

24 Se dom Holterman, punkt 46 och 47.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 1986, Lawrie-Blum ( 66/85, EU:C:1986:284, punkt 18), dom av den 13 januari 2004, Allonby ( C‑256/01, EU:C:2004:18, punkt 72), dom av den 4 december 2014, FNV Kunsten Informatie en Media ( C‑413/13, EU:C:2014:2411, punkterna 36 och 37), och dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 45).

26 Se, analogt, dom av den 11 november 2010, Danosa ( C‑232/09, EU:C:2010:674, punkt 47) och, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Holterman Ferho Explotatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:309, punkt 32).

27 Dom av den 11 november 2010 ( C‑232/09, EU:C:2010:674).

28 Dom av den 9 juli 2015 ( C‑229/14, EU:C:2015:455).

29 Rådets direktiv av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3).

30 Dom av den 11 november 2010, Danosa ( C‑232/09, EU:C:2010:674, punkterna 48–51).

31 Dom av den 9 juli 2015 ( C‑229/14, EU:C:2015:455, punkterna 37–41).

32 Rådets direktiv av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 1998, s. 16).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, Falco Privatstiftung och Rabitsch ( C‑533/07, EU:C:2009:257, punkterna 33–40), och mitt förslag till avgörande i de förenade målen Nogueira m.fl. ( C‑168/16 och C‑169/16, EU:C:2017:312, punkt 112).

34 Se förslaget till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:309, punkt 25).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Schneider ( C‑386/12, EU:C:2013:633, punkt 18), dom av den 19 december 2013, Corman-Collins ( C‑9/12, EU:C:2013:860, punkt 28), och dom av den 14 juli 2016, Granarolo ( C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 23).

36 Dom av den 11 november 2010 ( C‑232/09, EU:C:2010:674).

37 Dom av den 11 november 2010 ( C‑232/09, EU:C:2010:674).

38 Dom av den 9 juli 2015 ( C‑229/14, EU:C:2015:455).

39 Se förslaget till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:309, fotnot 28). Se Companies Act 2006, Part 10, Chapter 5, § 227 med rubriken Director’s service contracts . I andra medlemsstater däremot, bland annat i Frankrike, kan ett uppdrag som bolagsföreträdare endast kumuleras med ett anställningsavtal om bolagsledaren utför separata tekniska uppgifter som kan särskiljas från ett sådant uppdrag. Den berörda har då två oberoende ställningar: uppdraget som bolagsledare omfattas av bestämmelserna i bolagsrätten, medan uppdraget som arbetstagare omfattas av bestämmelserna om arbetarskydd, och bolagsledaren erhåller då två separata ersättningar. Se Bavozet, F., Dirigeants salariés et assimiliés – Affiliation au régime des salariés – Conditions de cumul d’un contrat de travail et d’un mandat social, JurisClasseur, fasc. S-7510, 7 februari 2018.

40 Se till exempel artikel L 223–22 i Code de commerce (den franska handelslagen), artiklarna 236 och följande i Ley de Sociedades de Capital (den spanska aktiebolagslagen) av den 2 juli 2010 (BOE nr 161 av den 3 juli 2010, s. 58472) och artiklarna 361 och 363–365 i Selskabsloven (den danska bolagslagen). Dessa regler har delvis harmoniserats genom artiklarna 106 och 152 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 2017, s. 46). Se även artikel 51 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 2001, s.1).

41 Se exempelvis artikel L 223–22 i den franska handelslagen och artikel 237 i den spanska aktiebolagslagen.

42 Europaparlamentets rådets och förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6). Se skäl 7 i den förordningen och dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkterna 43–45).

43 Det är även allmänt godtaget att dessa frågor omfattas av lex societatis. Se ovan angiven rapport av Giuliano och Lagarde, s. 12, Cour de Cassation (Högsta domstolen, Frankrike), första avdelningen för civilmål, 1 juli 1997, nr 95–15.262, M. X mot Société Africatours; Cohen, D., La responsabilité civile des dirigeants sociaux en droit international privé, Revue critique de droit international privé, 2003, s. 585, och Menjucq, M., Droit international et européen des sociétés, L.G.D.J, Paris, 2011 3:e utgåvan, s. 116 och 117.

44 Det gäller att göra en känslig avvägning mellan å ena sidan syftet att skydda delägarnas intressen och garantera det förtroende som krävs för att ett företag ska fungera väl, genom att säkerställa, vid äventyr av skadeståndsansvar, att bolagsledningen agerar omdömesgillt och, å andra sidan, behovet av att inte lamslå bolagsledningen genom ett systematiskt och alltför omfattande ansvar, eftersom ett bolag inte kan ledas utan risktagande. Se Guyon, Y., Responsabilité civile des dirigeants, JurisClasseur Sociétés Traité, § 1 och där angiven doktrin.

45 Dom av den 11 november 2010 ( C‑232/09, EU:C:2010:674).

46 Dom av den 9 juli 2015 ( C‑229/14, EU:C:2015:455).

47 Kriteriet berörs i tolkningsfrågorna 1 och 3 b.

48 Kriteriet berörs i tolkningsfrågorna 1 och 3 a.

49 Vilket koncernen för övrigt gjorde i sin ursprungliga ansökan, för att sedan ändra sig efter det att svarandena anfört att avsnitt 5 var tillämpligt.

50 Eftersom den primära källan till alla förpliktelser är lagen, i och med att ingen förpliktelse skulle föreligga om den inte möjliggjordes genom lag (till exempel genom regler om avtals bindande verkan och giltighet).

51 I medlemsstaternas materiella rätt kan reglerna för avtalsrättsligt ansvar och för skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden vara olika med avseende på exempelvis bevisbörda, storleken på den tillgängliga ersättningen och preskriptionstid. Det kan därför ligga i kärandens intresse att välja den ena eller den andra vägen.

52 Dom av den 27 september 1988 ( 189/87, EU:C:1988:459).

53 Dom av den 27 september 1988, Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459, punkterna 16–19).

54 Domstolen har för övrigt bekräftat detta i senare domar. Se, bland annat, dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 21). Se även Zogg. S, Accumulation of Contractual and Tortious Causes of Action Under the Judgments Regulation, Journal of Private International Law, 9:1, s. 39-–76, särskilt s. 42–43

55 Dom av den 17 juni 1992, Handte ( C‑26/91, EU:C:1992:268, punkt 15).

56 I enlighet med detta synsätt vilar de olika claims som Arcadia har framställt mot svarandena i det nationella målet på lika många rättsliga grunder – breach of fiduciary duty, conspiracy, etcetera – vilka måste kvalificeras separat. I detta hänseende hänvisar deliktet conspiracy, såsom jag har förklarat ovan, till åsidosättande av en rättslig plikt som kan göras gällande mot envar och avser således skadestånd utanför avtalsförhållanden. Deliktet breach of fiduciary duty är en grund som avser avtal. Svarandena i det nationella målet hade nämligen frivilligt åtagit sig de aktuella sysslomannaförpliktelserna i förhållande till Arcadia (se punkt 39 i detta förslag till avgörande).

57 Dom av den 13 mars 2014 ( C‑548/12, EU:C:2014:148).

58 Dom av den 27 september 1988 ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 17).

59 Dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkterna 20 och 21) (min kursivering).

60 Dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 24). Denna punkt återges i punkt 29 i domen och i domslutet.

61 Dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 25).

62 Domstolen förefaller har gett begreppet sak en innebörd som inte hänför sig till den regel i materiell rätt som käranden har åberopat till stöd för sitt yrkande (vilket är den innebörd av detta begrepp som används i punkt 74 i detta förslag till avgörande), utan till de omständigheter som är angivna i stämningsansökan.

63 Dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkt 26).

64 Dom av den 13 mars 2014 ( C‑548/12, EU:C:2014:148).

65 Dom av den 27 september 1988 ( 189/87, EU:C:1988:459).

66 Dom av den 13 mars 2014 ( C‑548/12, EU:C:2014:148).

67 Se, för ett liknande synsätt, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:309, punkt 48) samt förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Granarolo ( C‑196/15, EU:C:2015:851, punkterna 14 och 18). Generaladvokat Cruz Villalón föreslog sålunda i sitt förslag till avgörande att detta test skulle överföras till avsnitt 5.

68 Dom av den 13 mars 2014 ( C‑548/12, EU:C:2014:148).

69 Dom Holterman, punkterna 32 och 71, i vilka hänvisas till punkterna 24–27 i dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148). Domstolen avsåg visserligen dessa fyra punkter, men fäste sig slutligen endast vid den första av dem. Se även dom av den 14 juli 2016, Granarolo ( C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 21).

70 Dom av den 27 september 1988 ( 189/97, EU:C:1988:459, punkt 20)

71 Dom av den 13 mars 2014 ( C‑548/12, EU:C:2014:148).

72 Med detta synsätt skulle Arcadias talan i den del den grundar sig på deliktet conspiracy falla i denna kategori, under förutsättning att avsnitt 5 inte är tillämpligt. Det är nämligen inte nödvändigt att fastställa innehållet i de avtalsförpliktelser som binder svarandena i det nationella målet till Arcadia för att det handlande som motsvarar deliktet är rättsstridigt.

73 Dom av den 27 september 1988 ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 20).

74 Dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 27), och dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 61).

75 Se dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 62).

76 Se, analogt, dom av den 4 mars 1982, Effer ( 38/81, EU:C:1982:79, punkt 7).

77 Ordalydelsen i de båda sistnämnda språkversionerna är relativt bred (in matters relating to individual contracts of employment; en matière de contrat individuel de travail), är ordalydelsen i den första språkversionen betydligt mer inskränkt ( [b]ilden ein individueller Arbeitsvertrag oder Ansprüche aus einem individuellen Arbeitsvertrag den Gegenstand des Verfahrens ).

78 Se, analogt, dom av den 30 maj 2013, Genil 48 och Comercial Hostelera de Grandes Vinos ( C‑604/11, EU:C:2013:344, punkt 38 och där angiven rättspraxis). Domstolen underströk att skyddssyftet måste tas i beaktande vid tolkningen av bestämmelserna i avsnitt 5. Se dom av den 19 juli 2012, Mahamdia ( C‑154/11, EU:C:2012:491, punkt 60).

79 Det blir särskilt tydligt vilka strategiska käromål ett sådant förhållningssätt skulle leda till när käranden som i det nu aktuella målet först åberopar ett åsidosättande av avtalet och sedan ändrar sin talan och drar tillbaka allt som kan beröra avtalet.

80 Domstolarna i England och Wales har meddelat många prejudicerande domar som kan bli vägledande. High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Commercial Court) (Överdomstolen (England & Wales), avdelningen Queen’s Bench (avdelning för handelsmål)) har i dom i målet Swithenbank Foods Ltd mot Bowers, domare McGonigal ((2002) 2 All ER (Comm) 974, punkterna 24–26), slagit fast att avsnitt 5 endast är tillämpligt när en arbetsgivare grundar sin talan mot en arbetstagare på anställningsavtalet. Denna dom ändrades av Court of Appeal England & Wales (Civil Division) (Appellationsdomstolen för England & Wales (Tvistemålsavdelningen) i domen Alfa Laval Tumba v Separator Spares ((2012) EWCA Civ 1569, punkterna 24 och 25) som valde ett brett angreppssätt som fokuserade på saken i målet, just för att inte riskera att avsnittet skulle kringgås.

81 Se, för ett liknande resonemang, Hess, B., Pfeiffer, T., och Schlosser, P., The Brussels I Regulation 44/2001: Application and Enforcement in the EU (Heidelberg-rapporten), C.H. Beck, München, 2008, punkterna 356–359; Merrett, L., Jurisdiction over individual contracts of employment i Dickinson, A., och Lein, E. (eds.), The Brussels I Regulation Recast, Oxford University Press, Oxford, 2015, s. 242–243; Grušić, U., a,a,, s. 92; Baker Chiss, C., a.a., § 49 och 50. Den omständigheten att en talan skulle ha kunnat grundats på avtalsbrott är en god indikation i detta hänseende. Med hänsyn till komplexiteten kan denna omständighet emellertid inte tjäna som ett test i sig, vilket jag har påpekat i punkt 88 i detta förslag till avgörande.

82 Dom Holterman, punkt 49. Eftersom en och samma person kan ha flera uppdrag i ett företag, är det de uppdrag som utövas inom ramen för anställningsförhållanden som ska vara avgörande.

83 Två extremfall kan ställas mot varandra. Å ena sidan en lastbilschaufför som under en leverans vållar en olycka på grund att i berusat tillstånd ha framfört en av företagets lastbilar. Å andra sidan en annan arbetstagare som vållar en olycka som innebär en skada för arbetsgivaren på en ledig dag, utanför arbetsplatsen, med sin privata bil.

84 Jag avser sådana fall där vållandet har begåtts på arbetstid eller på arbetsplatsen, eller sådant vållande som endast har kunnat begås på grund av arbetsuppgifterna eller som underlättats av arbetsuppgifterna.

85 I en situation där en arbetstagare utför uppgifter i egenskap av arbetstagare, och andra uppgifter genom en annan ställning, ska det prövas vilka uppgifter det påtalade felet hänför sig till. Avsnitt 5 ska endast vara tillämpligt om det rör sig om uppgifter som arbetstagaren utför i egenskap av arbetstagare.

86 Se, bland annat, dom av den 27 september 1988, Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 19), dom av den 20 januari 2005, Engler ( C‑27/02, EU:C:2005:33, punkt 43) samt dom av den 22 maj 2008, Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline ( C‑462/06, EU:C:2008:299, punkt 28).

87 Se, analogt, dom av den 15 december 2011, Voogsgeerd ( C‑384/10, EU:C:2011:842, punkterna 59–65).

88 Se, för ett liknande resonemang, Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen (England & Wales) (avdelningen för civilmål), Samengo-Turner v J & H Marsh & McLennan (Services) Ltd, (2007) EWCA Civ 732, punkterna 32–35, och James Petter mot EMC Europe Limited, EMC Corporation (2015) EWCA Civ 828, punkterna 20 och 21.

89 Se, analogt, dom av den 10 april 2003, Pugliese ( C‑437/00, EU:C:2003:219, punkterna 23 och 24).