Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 24 oktober 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 345, 2011, s. 8.

3 EUT L 21, 2015, s. 1.

4 EGT L 73, 1972, s. 14.

5 EGT L 225, 1990, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25.

6 Med avseende på detta, se skäl 1 i direktiv 2011/96.

7 Eftersom de relevanta bestämmelserna i direktiv 2011/96 som är i fråga i målet vid den nationella domstolen i huvudsak är identiska med bestämmelserna i direktiv 90/435, ska EU-domstolens praxis avseende det sistnämnda av dessa direktiv anses vara tillämplig på direktiv 2011/96 (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 juni 2018, GS, C‑440/17, ej publicerat, EU:C:2018:437, punkt 30).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2017, Wereldhave Belgium m.fl. ( C‑448/15, EU:C:2017:180, punkt 27).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 september 2003, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑30/01, EU:C:2003:489, punkt 47), dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 19), och dom av den 13 juni 2017, The Gibraltar Betting and Gaming Association ( C‑591/15, EU:C:2017:449, punkterna 29 och 30).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2005, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑349/03, EU:C:2005:488, punkterna 41–43 och 51).

11 Dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 43). Min kursivering. Det direktiv som tolkades i det målet var direktiv 90/435. Eftersom de relevanta bestämmelser som var i fråga i det målet, såsom redan har nämnts, i huvudsak var identiska med bestämmelserna i direktiv 2011/96, ska den citerade domen anses vara tillämplig (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 juni 2018, GS, C‑440/17, ej publicerat, EU:C:2018:437, punkt 30).

12 Dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 38).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 36), och förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák (EU:C:2009:399, punkt 31).

14 Skriftligt yttrande från Förenade kungarikets regering, punkt 40. Min kursivering. Se även Antón Guardiola, C., Gibraltar: un desafío en la Unión Europea, Tiran lo Blanch, Valencia, 2011, s. 168.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 29), och dom av den 8 mars 2017, Wereldhave Belgium m.fl. ( C‑448/15, EU:C:2017:180, punkt 27).

16 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens skriftliga yttrande, punkt 22.

17 Se, för ett liknande resonemang, skriftligt yttrande från Förenade kungarikets regering, punkt 41.

18 Se, för ett liknande resonemang, Antón Guardiola, C., Gibraltar: un desafío en la Unión Europea, Tiran lo Blanch, Valencia, 2011, s. 168.

19 Se, för en tillämpning av denna rättspraxis på senare tid, dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 22), och dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 40).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 59).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement ( C‑247/08, EU:C:2009:600, punkt 60).

22 Se, för ett liknande resonemang, de hänvisningar som anges i fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

23 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 oktober 2017, Fisher ( C‑192/16, EU:C:2017:762, punkt 26), och, med avseende på artikel 56 FEUF rörande friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 13 juni 2017, The Gibraltar Betting and Gaming Association ( C‑591/15, EU:C:2017:449, punkterna 30 och 31).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2019, Associação Peço a Palavra m.fl. ( C‑563/17, EU:C:2019:144, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal och Denkavit France ( C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 29).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal och Denkavit France ( C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 30).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal och Denkavit France ( C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 22), och dom av den 18 juli 2007, Oy AA ( C‑231/05, EU:C:2007:439, punkt 30).

28 Dom av den 13 juni 2017, The Gibraltar Betting and Gaming Association ( C‑591/15, EU:C:2017:449, punkt 51).

29 Om skälet till att tillämpa källskatt på en sådan utdelning till ett moderbolag som den som är i fråga i det nationella målet hade varit att bolaget inte hade bildats genom att anta en av de juridiska associationsformer som det hänvisas till i bilaga A till direktiv 2011/96, skulle lösningen antagligen ha varit en annan. I ett sådant fall skulle Bulgarien helt enkelt ha dragit slutsatserna av Förenade kungarikets val att inte låta dotterbolagen till sådana bolag dra fördel av bestämmelserna i direktiv 2011/96.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkt 24), dom av den 29 april 1999, Ciola ( C‑224/97, EU:C:1999:212, punkt 16), dom av den 9 september 2010, Engelmann ( C‑64/08, EU:C:2010:506, punkt 34), och dom av den 22 oktober 2014, Blanco och Fabretti ( C‑344/13 och C‑367/13, EU:C:2014:2311, punkt 38).

31 Se, för ett liknande resonemang med avseende på friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 22 oktober 2014, Blanco och Fabretti ( C‑344/13 och C‑367/13, EU:C:2014:2311, punkt 40).

32 Se i det avseendet den danska regeringens skriftliga yttrande, punkt 10.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkterna 51 och 55), och dom av den 26 februari 2019, X (Mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland) ( C‑135/17, EU:C:2019:136, punkt 73).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, X (Mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland) ( C‑135/17, EU:C:2019:136, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Van Gennip m.fl. ( C‑137/17, EU:C:2018:771, punkt 58).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 1991, Collectieve Antennevoorziening Gouda ( C‑288/89, EU:C:1991:323, punkt 11), och dom av den 14 november 1995, Svensson och Gustavsson ( C‑484/93, EU:C:1995:379, punkt 15).

37 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Saggio i målet X och Y ( C‑200/98, EU:C:1999:280, punkterna 22 och 26), och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2046, punkt 87).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl. ( C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 177). I det avseendet kan det även noteras att efter den ändring av direktiv 2011/96 som skett genom rådets direktiv (EU) 2015/121 av den 27 januari 2015 (EUT L 21, 2015, s. 1), föreskrivs det i artikel 1.2 i direktiv 2011/96 att [m]edlemsstaterna ska inte bevilja förmånerna enligt detta direktiv till ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med detta direktiv och som inte är genuina med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. Enligt artikel 1.3 i nämnda direktiv ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som inte genuina i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten. Slutligen anges det i artikel 1.4 i samma direktiv att … direktiv[et] ska inte hindra tillämpningen av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk.

39 Se tabell II.4. Overall statutory tax rates on dividend income (https://stats.oecd.org/index.aspx?DataSetCode=TABLE_II4). Kolumnen Inkomstskattesats för fysiska personer på utdelning (före bolagsskatt) visar den kombinerade (central och under central nivå) högsta marginalinkomstskattesatsen för fysiska personer enligt lag inklusive (eventuell) tilläggsskatt, som tas ut på inkomst av utdelning (på utdelningar före bolagsskatt då bestämmelser som rör utdelning före bolagsskatt är tillämpliga), innan hänsyn tas till avräkningssystem, skattetillgodohavanden och skatteavdrag. Även om den genomsnittliga inkomstskattesatsen för fysiska personer på utdelning (före bolagsskatt) som är tillämplig i de 22 identifierade medlemsstaterna skulle uppgå till 25,45 procent, ska det noteras att enligt tabellen för år 2019 skulle inkomstskattesatsen för fysiska personer på utdelning (före bolagsskatt) som är tillämplig i Estland och Slovakien uppgå till 7 procent och till 0 procent i Lettland, medan Irland skulle tillämpa en skattesats på 51 procent. Utöver detta tycks påståendet att passiv ränta (däribland utdelningar) inte skulle vara skattepliktig (den bulgariska regeringens skriftliga yttrande, punkt 57) inte längre vara relevant sedan juni 2013 och ändringen i Income Tax Act 2010 (2010 års lag om inkomstskatt) (se kommissionens beslut av den 19 december 2018 om det statliga stödet SA.34914 (2013/C), punkterna 28, 33 och 34).

40 Se Declaration of territorial Extension (Tillkännagivande om territoriell utvidgning) i en skrivelse från Förenade kungarikets utrikes- och samväldesminister, daterad den 4 november 2013, som registrerades vid OECD:s generalsekretariat den 19 november 2013.

41 Se OECD (2014), Global Forum on Transparency and Exchange of Information for Tax Purposes Peer Reviews: Gibraltar 2014: Phase 2: Implementation of the Standard in Practice, OECD Publishing (https://read.oecd-ilibrary.org/taxation/global-forum-on-transparency-and-exchange-of-information-for-tax-purposes-peer-reviews-gibraltar-2014_9789264222885-en#page103.)

42 EUT L 64, 2011, s. 1.

43 EUT L 359, 2014, s. 1.

44 EUT L 332, 2015, s. 1.

45 EUT L 146, 2016, s. 8.

46 EUT L 342, 2016, s. 1.

47 EUT L 84, 2010, s. 1.

48 Se Mutual Legal Assistance (European Union) Act 2005 (2005 års lag om ömsesidig rättslig hjälp (Europeiska unionen)), Income Tax Act 2010 (2010 års lag om inkomstskatt), Taxation (Mutual Administrative Assistance) Act 2014 (2014 års skattelag (Ömsesidig handräckning)) och International Co-operation (Improvement of International Tax Compliance) Regulations 2016 (2016 års förordning om internationellt samarbete (Förbättrad efterlevnad av skatteregler på internationell nivå)).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 82), dom av den 5 juli 2012, SIAT ( C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 50), dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 37), och dom av den 26 februari 2019, X (Mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland) ( C‑135/17, EU:C:2019:136, punkt 87). Det följer av EU-domstolens praxis att en sådan skyldighet för medlemsstaterna ska bedömas utifrån huruvida det finns administrativa åtgärder och lagstiftningsåtgärder som i förekommande fall gör det möjligt att kontrollera att sådana uppgifter är tillförlitliga. Detta är också skälet till att när kontrollen av efterlevnaden av de villkor som uppställs i lag bara kan ske genom erhållande av uppgifter från de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, har denna medlemsstat i princip rätt att neka beviljandet av denna fördel om det, bland annat på grund av att det inte finns någon avtalsförpliktelse för detta tredjeland att tillhandahålla information, visar sig vara omöjligt att erhålla denna information från nämnda land (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2019, X (Mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland), C‑135/17, EU:C:2019:136, punkterna 91 och 92). Mellan medlemsstater har dock de behöriga nationella myndigheterna i princip möjlighet att använda de förfaranden för samarbete och utbyte av upplysningar mellan nationella skattemyndigheter som har införts genom sådana rättsakter som direktiv 2011/16. Såsom har nämnts ovan har detta direktiv faktiskt införlivats med Gibraltars lagstiftning, med förbehåll för dess tillämplighet i tiden på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. Slutligen ankommer det på den nationella domstolen att avgöra huruvida den skattskyldiga personen har haft möjlighet att utan en onödig administrativ omgång lägga fram uppgifter som rör eventuella affärsmässiga skäl som kan ha föranlett det aktuella upplägget.