Förslag till avgörande av generaladvokaten Giovanni Pitruzzella föredraget den 14 januari 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 EUT L 211, 2009, s. 55. Direktiv 2009/72 upphävs från och med den 1 januari 2021 genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (omarbetning) (EUT L 158, 2019, s. 125).

3 EUT L 211, 2009, s. 94.

4 Energiewirschaftsgesetz av den 7 juli 2005 (BGBl. I, s. 1970 och 3621) i dess ändrade lydelse.

5 Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 2004, s. 1).

6 Dom av den 30 januari 2019, Planta Tabak ( C‑220/17, EU:C:2019:76, punkt 33).

7 Nu artiklarna 53.2, 62 och 114 FEUF.

8 Se, bland annat, dom av den 8 oktober 2020, Crown van Gelder ( C‑360/19, EU:C:2020:805, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 25 januari 2018, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑314/16, EU:C:2018:42, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

10 Se skäl 9 i direktiv 2009/72 och skäl 6 i direktiv 2009/73.

11 Se skäl 11 i direktiv 2009/72 och skäl 8 i direktiv 2009/73.

12 Se dom av den 26 oktober 2017, Balgarska energiyna borsa ( C‑347/16, EU:C:2017:816, punkt 33).

13 Se skäl 16 i direktiv 2009/72 och skäl 13 i direktiv 2009/73.

14 Se artikel 9.8 i direktiv 2009/72 och direktiv 2009/73.

15 EUT L 24, 2004, s. 1.

16 Inom ramen för kontroll av företagskoncentrationer avser nämligen begreppet kontroll i grund och botten kriterierna för den person som har kontrollen, fastställandet av föremålet för kontrollen (företag eller tillgångar), de medel genom vilka kontrollen utövas samt typerna av kontroll (exklusiv eller gemensam; se i detta avseende Kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 95, 2008, s. 1, i synnerhet avsnitt II). Den tyska regeringen har emellertid klargjort att beteckningen vertikalt integrerat företag enligt 3 § punkt 38 EnWG, såsom den tolkats av tillsynsmyndigheten, inte är beroende av att det vertikalt integrerade företaget kontrollerar företag som är etablerade i eller utanför unionen, utan att den innebär ett geografiskt kriterium som kräver att verksamheterna inom el- och gassektorn ska bedrivas inom unionen för att omfattas av beteckningen. Av detta följer att det inte är utövandet av kontrollen (och därmed begreppet kontroll) som är relevant för bedömningen av den nu aktuella anmärkningen, utan frågan huruvida ett el- eller naturgasföretag eller en koncern av sådana företag bedriver verksamhet utanför unionen, vilket är oberoende av huruvida kontroll utövas över ett företag som är etablerat i eller utanför unionen.

17 Se skälen 9, 11, 12, 15, 16, 19 och 24 i direktiv 2009/72 och skälen 6, 8, 9, 12, 13, 16 och 21 i direktiv 2009/73.

18 Se, vad gäller direktiv 2009/72, dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 22 och där angiven rättspraxis), och, vad gäller direktiv 2009/73, dom av den 19 december 2019, GRDF ( C‑236/18, EU:C:2019:1120, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Se även ovan punkt 108.

19 Dom av den 26 oktober 2017, Balgarska energiyna borsa ( C‑347/16, EU:C:2017:816, punkt 34).

20 Ovannämnda skäl och bestämmelsen i direktiv 2009/72 motsvarar skälen 13, 14 och 16 samt artikel 52.3 i direktiv 2009/73.

21 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2013, kommissionen/Österrike ( C‑555/10, EU:C:2013:115, punkt 60), och dom av den 28 februari 2013, kommissionen/Tyskland ( C‑556/10, EU:C:2013:116, punkt 64). Jag menar att artikel 11 i respektive direktiv, som den tyska regeringen har hänvisat till i sina inlagor och som rör certifieringsförfaranden i förhållande till tredjeländer, ska tolkas ur samma synvinkel. Jag anser inte att man utifrån dessa bestämmelser kan dra slutsatsen att verksamhet som bedrivs utanför unionen inom el- och gassektorerna ska undantas från begreppet vertikalt integrerat företag.

22 Se skäl 11 i direktiv 2009/72 och skäl 8 i direktiv 2009/73 samt punkt 37 i detta förslag till avgörande.

23 Det vill säga produktion, överföring, distribution, leverans eller inköp av el eller naturgas och ansvar för kommersiella, tekniska och/eller underhållsuppgifter som har samband med dessa uppgifter.

24 Se dom av den 23 april 2020, Land Niedersachsen (Tidigare relevanta anställningsperioder) ( C‑710/18, EU:C:2020:299, punkt 34 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, ECLI:EU:C:2010:143, punkt 38), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 55).

25 Se dom av den 5 juli 2017, Fries ( C‑190/16, EU:C:2017:513, punkt 73), och dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor ( C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

26 Se ovan punkt 38.

27 Se, bland annat, dom av den 11 oktober 2016, kommissionen/Italien, ( C‑601/14, EU:C:2016:759, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkterna 69 och 70 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätt till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

30 Kommissionen har angett Stromnetzentgeltverordnung (StroNEV, förordning av den 25 juli 2005 om fastställande av priser för användning av överföringssystemet för el, BGBl. I s. 2225), Gasnetzentgeltverordnug (GasNEV, förordning av den 25 juli 2005 om fastställande av avgifter för utnyttjande av gasöverföringsnätet, BGBl. I, s. 2197), Anreizregulierungsverordnung (ARegV, förordning av den 29 oktober 2007 om reglering av energinätverk genom stimulansåtgärder, BGBl. I, s. 2529), Stromnetugangsverordnung (StromNZV, förordning av den 25 juli 2005 om tillträde till elöverföringsnätet, BGBl. I. 2243) och Gasnetzzugangsverordnug (GasNZV, förordning av den 3 september 2010 om tillträde till gasöverföringsnätet, BGBl. I, s. 1261).

31 Kommissionen har hänfört sig Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 2009, s. 15, i dess ändrade lydelse) (nedan kallad förordning nr 714/2009) och Europaparlamentets och rådets förordning 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 2009, s. 36, i dess ändrade lydelse) (nedan kallad förordning nr 715/2009).

32 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Ungern (Avgifter för tillträde till näten för överföring av el och naturgas) ( C‑771/18, EU:C:2020:584, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 31).

34 Dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 50).

35 Dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 32), i vilken det hänvisas till dom av den 13 juni 2018 (kommissionen/Polen, C‑530/16, EU:C:2018:430, punkt 67).

36 Se, med avseende på direktiv 2009/72, dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 54), som är analogt tillämplig på direktiv 2009/73. Se även dom av den 3 december 2020 i mål C‑767/19, kommissionen/Belgien ( EU:C:2020:984, punkt 111).

37 Se, vad beträffar direktiv 2009/72, dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 33). Min kursivering. Samma överväganden är analogt tillämpliga på direktiv 2009/73.

38 Dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

39 Dom av den 19 december 2019, GRDF ( C‑236/18, EU:C:2019:1120, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

40 Se, bland annat, skälen 1, 6, 7, 19, 25, 37, 42, 46, 50, 5 i direktiv 2009/72 och skälen 1, 5, 16, 21, 22, 30, 57 och 58 i direktiv 2009/73.

41 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 2003, s. 37) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, 2003, s. 57).

42 Skälen 9 och 10 i direktiv 2009/72 och skälen 6 och 7 i direktiv 2009/73.

43 Se, vad beträffar direktiv 2009/72, dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 23).

44 En fullständig åtskillnad i förhållande till den politiska makten gör det möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna att i den egna verksamheten hålla sig till ett långsiktigt perspektiv, vilket är nödvändigt för att förverkliga direktivets mål, och frikoppla sina beslut från krav som följer av valperiodsrelaterade hänsyn som politiska befattningshavare är bundna av. Denna bindning, som utan tvekan möjliggör en koppling till efterfrågan och behoven i samhället och företrädare för den allmänna opinionen, är den representativa demokratins främsta dygd. Samtidigt kan den också bli dess Akilleshäl när den i tekniska frågor blir ett hinder för ett långsiktigt perspektiv som kan stå emot påtryckningar från särintressen.

45 Se analogt, beträffande kravet på att undanröja riskerna för denna typ av intressekonflikter genom att medge den nationella tillsynsmyndighetens oberoende, punkt 35 i dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125) angående kontrollmyndighetens oberoende i fråga om skydd av personuppgifter.

46 Dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkterna 24 och 25).

47 Det framgår exempelvis av artikel 36 d i direktiv 2009/72 och artikel 40 i direktiv 2009/73 att målet att bidra till att det utvecklas säkra, pålitliga, effektiva och icke-diskriminerande system ska uppnås så kostnadseffektivt som möjligt och vara konsumentinriktat.

48 Se dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Ungern (avgifter för tillträde till överförings- och överföringssystemen för el och naturgas) ( C‑771/18, EU:C:2020:584, punkt 49).

49 Se dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Ungern (avgifter för tillträde till överförings- och överföringssystemen för el och naturgas) ( C‑771/18, EU:C:2020:584, punkt 50).

50 Se artikel 37.7 och 37.16 i direktiv 2009/72 och artikel 41.7 och 41.16 i direktiv 2009/73.

51 Se dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Ungern (Avgifter för tillträde till överförings- och överföringssystemen för el och naturgas) ( C‑771/18, EU:C:2020:584, punkt 43 och följande punkter).

52 Vad beträffar Förbundsrepubliken Tysklands argument, att kriterierna i dessa bestämmelser endast gäller för gränsöverskridande handel i fråga om överföringssystem, vilket har bestritts av kommissionen, vill jag framhålla att detta, även om så vore fallet, inte hindrar att tarifferna och beräkningsmetoderna för dessa ska fastställas och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och med avseende på inrättandet av en inre marknad för el och gas, vilket innebär att tariffer och beräkningsmetoder för dessa både för intern och gränsöverskridande handel ska fastställas utifrån enhetliga kriterier.

53 Kommissionens förordning (EU) 2017/460 av den 16 mars 2017 om fastställandet av nätföreskrifter för harmoniserade tariffstrukturer för överföring av gas (EUT L 72, 2017, s. 29).

54 Kommissionens förordning (EU) 2016/1388 av den 17 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter för anslutning av förbrukare (EUT L 223, 2016, s. 10).

55 Kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av generatorer (EUT L 112, 2016, s. 1).

56 Kommissionens förordning (EU) 2016/1447 av den 26 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparksmoduler (EUT L 241, 2016, s. 1).

57 Artikel 35.4 b ii) i direktiv 2009/72 respektive artikel 39.4 b ii) i direktiv 2009/73.

58 Dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 52).

59 Se punkt 27 och följande punkter i domen kommissionen/Belgien.

60 Dom av den 3 december 2020, kommissionen/Belgien ( C‑767/19, EU:C:2020:984).

61 Enligt artikel 28.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

62 Se punkt 30 i domen.

63 Se till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑424/07, EU:C:2009:749, punkterna 80–83).

64 Se dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 37), och dom av den 19 oktober 2016, Ormaetxea Garai och Lorenzo Almendros ( C‑424/15, EU:C:2016:780, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

65 Se dom av den 11 juni 2020, Prezident Slovenskej republiky ( C‑378/19, EU:C:2020:462, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

66 Dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/rådet och parlamentet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkt 41 och följande punkter).

67 Se dom Meroni, s. 41, och dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/rådet och parlamentet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkterna 41, 42 och 54).

68 Se dom Meroni, s. 41, och dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/rådet och parlamentet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkt 41).

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/rådet och parlamentet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkt 44).

70 Se närmare punkt 141 ovan.

71 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/rådet och parlamentet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkt 45).

72 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 41).

73 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 42).

74 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkterna 43–45).

75 Se artikel 37.15 och 37.17 i direktiv 2009/72 och artikel 41.15 och 41.17 i direktiv 2009/73.

76 Se ovan fotnot 30.

77 Både StromNEV och GasNEV innehåller en del (Teil 2) som specifikt har rubriken Metod för fastställande av nättariffer och som innehåller detaljerade bestämmelser om bland annat avskrivningsmetoder, tillämpliga prisindex, olika metoder för fördelning av nätkostnader på olika nättyper samt beräkningströsklar och beräkningsparametrar för de olika tarifferna. ARegV innehåller förteckningar över kostnadskomponenter som inte kan påverkas eller jämförelseparametrar avseende systemansvarigas effektivitet eller detaljerade formler för beräkning av intäktsgränser.

78 Både StromNZV och GasNZV innehåller detaljerade uppgifter om avtal om samtrafik mellan systemansvariga, fritt tilldelad kapacitet och antal territoriella marknader. De innehåller även en rad bestämmelser om balanstjänster.