Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 10 juni 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen).

3 Dom i målet Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid/kommissionen ( T‑339/16, T-352/16 och T-391/16, EU:T:2018:927) (nedan kallad den överklagade domen).

4 I fråga om EU:s regelverk för typgodkännande av fordon, se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer) ( C‑693/18, EU:C:2020:323).

5 EUT L 263, 2007, s. 1. Direktivet har sedan dess upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1).

6 EUT L 171, 2007, s. 1. Denna förordning som alltjämt är i kraft har sedan dess ändrats. Den text som här återges är den som var tillämplig vid den relevanta tidpunkten.

7 Det föreskrivande förfarandet med kontroll anges i artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 1999, s. 23) i dess ändrade lydelse enligt rådets beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006 ( EUT L 200, 2006, s. 11). Enligt skäl 7a i det beslutet måste det föreskrivande förfarandet med kontroll tillämpas för åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med det förfarande som avses i artikel 251 i fördraget, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke väsentliga delar. … De väsentliga delarna av en rättsakt får endast ändras av lagstiftaren på grundval av fördraget.

8 Förordning om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 199, 2008, s. 1). Denna förordning, som ännu är i kraft, har sedermera ändrats. Den text som här återges är den som var tillämplig vid den relevanta tidpunkten.

9 Se bland annat det briefingdokument som Europeiska revisionsrätten offentliggjorde i februari 2019 med titeln EU:s svar på dieselgate-skandalen, s. 12. För ytterligare belysning av frågan, se även Bundesgerichtshofs (Federala högsta domstolen, Tyskland) dom av den 25 maj 2020 i mål VI ZR 252/19, DE:BGH:2020:250520UVIZR252.19.0, särskilt punkterna 16‐19).

10 Vad gäller begreppet manipulationsanordning, se dom av den 17 december 2020, X (Manipulationsanordning på dieselmotorer) ( C‑693/18, EU:C:2020:1040), samt ytterligare ett antal mål angående likartade frågor vilka för närvarande är under handläggning, till exempel mål C‑128/20, GSMB Invest (EUT C 271, 2020, s. 21), mål C‑134/20, Volkswagen (EUT C 271, 2020, s. 21), eller mål C‑145/20, Porsche Inter Auto och Volkswagen (EUT C 279, 2020, s. 20).

11 Se fotnot 9 ovan, revisionsrätten, s. 18. Se även Europeiska kommissionen, Joint Research Centre, Urban NO2 Atlas, 2019, Section 1.

12 EUT L 82, 2016, s. 1.

13 Se punkt 1 i den överklagade domen.

14 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 maj 2008 (EUT L 152, 2008, s. 1).

15 Exempelvis och närmare i tiden, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

16 Se, bland många andra, dom av den 4 april 2017, Europeiska ombudsmannen/Staelen ( C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 83 och där angiven rättspraxis).

17 Min kursivering.

18 Min kursivering.

19 Detta stämmer i stort vad gäller de flesta språkversioner av direktivet, inklusive den spanska, den tjeckiska, den tyska, den engelska, den italienska, den portugisiska, den slovakiska och den finska versionen.

20 Se bland annat skälen 3 och 4 i direktiv 2007/46.

21 Punkt 64 i den överklagade domen.

22 Punkt 66 i den överklagade domen.

23 Se ovan fotnot 14.

24 Se bland annat punkterna 67–69 i den överklagade domen.

25 Se punkt 47 i den överklagade domen, i vilken det hänvisas till, exempelvis, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2013, s. 1).

26 Se punkt 42 i den överklagade domen.

27 Att användning i trafik lades till som en situation då ett fordon lagenligt får släppas ut på marknaden (vid sidan av registrering, försäljning eller ibruktagande) skulle faktiskt kunna vara motiverat med avseende på de medlemsstater där ett fordon lagenligt kan framföras utan att det nödvändigtvis har blivit formellt registrerat eller först sålt – i fråga om den skiftande lagstiftningen i medlemsstaterna med avseende på obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon, se vidare mitt förslag till avgörande i målet Juliana ( C‑80/17, EU:C:2018:290).

28 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om godkännande av motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (KOM(2003) 0418 slutlig).

29 Bestämmelsen innehöll endast det som nu är artikel 4.3 första stycket, vilket hade följande lydelse: Medlemsstaterna skall registrera eller tillåta försäljning eller ibruktagande av endast sådana fordon, komponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i detta direktiv.

30 Se, exempelvis, motiveringen till kommissionens förslag till direktiv (se fotnot 28 ovan), särskilt sidorna 2–5, 7‐9 och 18.

31 Dom av den 13 juli 2006, Voigt ( C‑83/05, EU:C:2006:468, punkterna 17‐20). Se rådets direktiv av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa (EGT L 42, 1970, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 2, s. 139).

32 Se, exempelvis, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet av den 12 december 2006 (KOM(2006) 0809 slutlig), där det förklaras att flertalet artiklar har omformulerats endast för att precisera deras syfte och innebörd och att de ändringsförslag som utvidgar direktivets räckvidd eller som rörde områden som redan omfattas av annan EG-lagstiftning [har förkastats] för att undvika rättslig oklarhet.

33 Se, exempelvis, gemensam ståndpunkt antagen av rådet den 11 december 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (dokument 9911/3/06, REV 3 ADD 1), s. 7: ändringen av artikel 4.3 syftar till att klargör[a] gränserna för förbud, begränsningar eller hinder [från medlemsstaternas sida].

34 Se mitt förslag till avgörande i målet Federatie Nederlandse Vakbeweging ( C-815/18, EU:C:2020:319, punkterna 60 och 61).

35 Punkt 66 i den överklagade domen.

36 Punkt 69 i den överklagade domen (min kursivering).

37 Punkt 52 i den överklagade domen.

38 Dom av den 4 juni 2009, Mickelsson och Roos ( C‑142/05, EU:C:2009:336, punkt 28).

39 Dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkterna 54–58). Se även dom av den 20 mars 2014, kommissionen/Polen ( C‑639/11, EU:C:2014:173, punkt 52).

40 Se, exempelvis, Europeiska kommissionen, DG Miljö, Feasibility Study: European City Pass For Low Emission Zones, 30 januari 2014; och studien från Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från september 2018 – om luftkvaliteten och stadstrafiken inom EU: bästa praxis och möjliga lösningar (Air Quality and urban traffic in the EU: best practices, and possible solutions).

41 Se, analogt, dom av den 13 juli 2006, Voigt ( C‑83/05, EU:C:2006:468).

42 I denna bemärkelse är innebörden att över huvud taget omfattas av artikel 34 FEUF, medan den förvisso alltjämt kan motiveras enligt båda, i förekommande fall miljöskydd och/eller folkhälsa – se dom av den 4 juni 2009, Mickelsson och Roos ( C‑142/05, EU:C:2009:336, punkterna 31–40), och dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkterna 59–69). Se även dom av den 21 december 2011, kommissionen/Österrike ( C‑28/09, EU:C:2011:854, punkterna 125 och 140).

43 För en mer ingående beskrivning och ytterligare hänvisningar, se mitt förslag till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkt 46).

44 Se, bland annat, dom av den 2 maj 2006, Regione Siciliana/kommissionen ( C‑417/04 P, EU:C:2006:282, punkterna 23‐32), dom av den 30 april 1998, Vlaams Gewest/kommissionen ( T-214/95, EU:T:1998:77, punkt 29), och dom av den 23 oktober 2002, Diputación Foral de Guipúzcoa/kommissionen (de förenade målen T‑269/99, T-271/99 och T-272/99, EU:T:2002:258, punkt 41).

45 Se punkt 82 i den överklagade domen.

46 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 september 2011, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( T-18/10, EU:T:2011:419, punkt 75).

47 Se ovan punkt 75 i detta förslag till avgörande.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1984, Commune de Differdange m.fl./kommissionen ( 222/83, EU:C:1984:266, punkterna 10‐12), och dom av den 27 april 1995, CCE Vittel/kommissionen ( T-12/93, EU:T:1995:78, punkt 58). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet A m.fl. ( C‑158/14, EU:C:2016:734, punkt 78) och mitt förslag till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkt 48).

49 Se beslut av den 19 september 2006, Benkö m.fl./kommissionen ( T-122/05, EU:T:2006:262 punkt 64).

50 I motsats till nämnda förhållande står exempelvis domstolens framhållande av effektivitetsprincipen, vilken också är tillämplig med avseende på tillgång till nationella domstolar för personer som åberopar sina på unionsrätten grundade rättigheter, ursprungligen betraktad som att hindra en omöjlighet – dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5); och senare vidgat till att förhindra omöjligt eller orimligt svårt – dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame (de förenade målen C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 83), och därpå ytterligare utvidgat med tillkommande inslag av effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) – dom av den 12 juli 2018, Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:570, punkt 48), och allra senast än mer utvidgat genom artikel 19.1 FEU, med samma innehåll som artikel 47 i stadgan men också inkluderande områden som strängt taget inte ens omfattas av unionslagstiftningen i dess sedvanliga bemärkelse – dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – talan) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 143). Självfallet berör dock dessa domar mycket olika frågor – en avser effektiv tillgång till nationella domstolar för ett möjligt skydd för på unionsrätten grundade individuella rättigheter medan den andra avser tillgång till unionsdomstolarna enligt artikel 263 FEUF för möjligt skydd av på unionsrätten grundade individuella rättigheter.

51 Se bland annat Europeiska kommissionens rapport – Den första utsiktsrapporten om ren luft, COM(2018) 446 final, s. 2, samt dess meddelande – Ett EU som skyddar: Ren luft för alla, COM(2018) 330 final, punkt 3.1.

52 Se ovan fotnot 11.

53 Se bland annat Europaparlamentets betänkande om undersökningen av utsläppsmätningar i bilindustrin (2016/2215(INI)), mars 2017, s. 26.

54 Se, exempelvis, med avseende på gränsvärden för utsläpp av kvävedioxid, dom av den 24 oktober 2019, kommissionen/Frankrike (Överskridande av gränsvärdena för kvävedioxid) ( C‑636/18, EU:C:2019:900) och dom av den 3 juni 2021, kommissionen/Tyskland (Gränsvärden – NO2) ( C‑635/18, ej publicerad, EU:C:2021:437). I samband med den relaterade frågan om PM10-nivåer, se dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Polen ( C‑336/16, EU:C:2018:94), dom av den 30 april 2020, kommissionen/Rumänien ( C‑638/18, ej publicerad, EU:C:2020:334), och dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien ( C‑644/18, EU:C:2020:895). Det är på intet sätt en tillfällighet att flertalet mål på området gäller de största tätortsområdena i respektive medlemsstat.

55 Såsom anges i föregående del i detta förslag till avgörande, särskilt i punkt 70.

56 För att på annat sätt belysa hur vissa urvalskriterier eller kriterier i fråga om tillgänglighet avseende begränsade allmänna nyttigheter (vare sig det gäller bostadspolitik eller biltrafik i stadskärnorna) eventuellt kan få betydande sociala konsekvenser för vissa grupper, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Cali Apartments och HX (de förenade målen C‑724/18 och C‑727/18, EU:C:2020:251, punkterna 121‐136).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen ( 11/82, EU:C:1985:18, punkterna 6‐10), och dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2008:159).

58 Intressant nog argumenterade den tyska regeringen i ett nyligen avgjort fördragsbrottsmål för att det var kommissionen som främst var ansvarig för överskridandet av kväveoxidsvärden i vissa områden i Tyskland, eftersom nämnda institution sedan flera år hade underlåtit att vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i förordning nr 715/2007 vad gäller utsläpp under verklig körning. Den tyska regeringen hävdade att kommissionens passivitet gjorde det svårare, eller till och med omöjligt, att iaktta gränsvärdena i direktiv 2008/50. Se dom av den 3 juni 2021, kommissionen/Tyskland (Gränsvärden – NO2) ( C‑635/18, ej publicerad, EU:C:2021:437, punkterna 22, 68, 73, 125 och 126).

59 Se ovan punkt 36 i detta förslag till avgörande.

60 I detta sammanhang överlappar detta möjligtvis en avsaknad över huvud taget av berättigat intresse att agera – se, exempelvis, dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 25), eller dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen (de förenade målen C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkt 85). I det senare målet förnekade domstolen (i punkt 115) att det förelåg ett berättigat intresse av att få saken prövad med avseende på en sökande som vid den tidpunkt då ansökan ingavs ännu inte hade producerat den berörda produkten under den särskilda rättsliga ordning som talan gällde och förklarade att talan inte kunde tas upp till prövning.

61 Förslag till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkterna 46–63 och 129–147). Visserligen övertygade dessa argument uppenbarligen inte domstolen om man ser till utfallet av dess dom av den 3 december 2020, Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:978). Inget av argumenten har dock på något sätt motsagts, direkt eller indirekt, eller tillbakavisats av domstolen i domen.

62 Se, mer ingående, mitt förslag till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkt 80).

63 Så som de pågående målen rörande dieselgate tyder på (se ovan, fotnot 10) kommer denna fråga förmodligen att på ett eller annat sätt ta (unions)domstolarna i anspråk under flera år.

64 Se de argument som framfördes i förslaget till avgörande i målet Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:588, punkterna 137–147). För ett nyare fall, se även mitt förslag till avgörande i målet FBF ( C‑911/19, EU:C:2020:294, punkt 148).

65 Se, exempelvis, dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800). I det målet hade det förhållandet att Mathieu Blaise och andra personer hade tagit sig in i butiker belägna i departementet Ariège (Frankrike) och skadat dunkar med ogräsmedel, som innehöll glyfosat, och skyltfönster av glas lett till en brottmålsprocess mot nämnda personer för att ha skadat annans egendom. På grundval härav och till följd av ett beslut om hänskjutande som ingavs av Tribunal correctionnel de Foix (Brottmålsdomstolen i Foix, Frankrike) (som prövade målet i egenskap av första instans) avseende åtal mot berörda personer tog domstolen ställning till ett antal ganska komplicerade tekniska frågor angående giltigheten av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1) i samband med godkännandet av glyfosat som verksamt ämne. Samtidigt kunde inte samma ärende (förlängt godkännande av glyfosat som verksamt ämne) prövas av tribunalen genom en direkt talan som väckts av Huvudstadsregionen Bryssel på grund av att denna inte var direkt berörd – dom av den 3 december 2020, Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( C‑352/19 P, EU:C:2020:978).

66 För ett annat belysande exempel, se dom av den 25 juli 2018, Confédération paysanne m.fl. ( C‑528/16, EU:C:2018:583), som innehåller ett antal inledande antaganden angående tekniska fakta vilka därefter ifrågasattes inom den internationella forskningen. För en (kanske mer neutral) sammanfattning av dessa ifrågasättanden, se yttrandet av (Europeiska kommissionens) Group of Chief Scientific Advisors, A scientific perspective on the regulatory status of products derived from gene editing and the implications for the GMO Directive of 13 November 2018. Publikationsbyrån, 2018 (Doi 10.2777/407732).

67 Se, bland annat, dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkterna 30 och 31).

68 Se, bland annat, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/ Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (de förenade målen C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkterna 63–65).

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 31).

70 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkterna 43–45), och dom av den 18 oktober 2018, Internacional de Productos Metálicos/kommissionen ( C‑145/17 P, EU:C:2018:839, punkterna 56 och 57).

71 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2014:2283, punkt 32).

72 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 mars 2014, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 40): unionslagstiftaren förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar att tilldela kommissionen en delegerad befogenhet med stöd av artikel 290.1 FEUF eller en genomförandebefogenhet med stöd av artikel 291.2 FEUF. Se även dom av den 10 september 2015, parlamentet/rådet ( C‑363/14, EU:C:2015:579, punkt 46).

73 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 september 2012, parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516, punkt 67), och dom av den 10 september 2015, parlamentet/rådet ( C‑363/14, EU:C:2015:579, punkt 47).

74 Se, analogt, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

75 De väsentliga delarna av grundläggande lagstiftning utgörs härvid av de delar vars antagande kräver sådana politiska val som omfattas av unionslagstiftarens eget ansvar. Se dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen ( C‑44/16 P, EU:C:2017:357, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

76 Se, nyligen, exempelvis dom av den 28 maj 2020, Asociación de fabricantes de morcilla de Burgos/kommissionen ( C‑309/19 P, EU:C:2020:401, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

77 Se bland annat dom av den 10 mars 2021, Ertico – ITS Europé/kommissionen ( C‑572/19 P, EU:C:2021:188, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

78 Hänvisning återfinns i fotnot 53 ovan, punkterna 6 och 9–11 i slutsatserna.

79 I fråga om EU:s reaktion på dieselgateskandalen, se ovan fotnot 9, s. 25.

80 Se dom av den 18 mars 2014, kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 16 och där angiven rättspraxis).