Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 2 juli 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (kodifierad version) (EUT L 376, 2006, s. 28).

3 Beslut av den 16 mars 2000 (EGT L 89, 2000, s. 6) (nedan kallat WPPT).

4 Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EGT L 346, 1992, s. 61).

5 Det framgår av handlingarna i målet att det finns två förfaranden som hänför sig till tvisten. De andra förfarandena avser de lagstadgade uppgifterna för de organisationer som företräder framställare respektive utövande konstnärer, i synnerhet vilken organisation som har i uppdrag att beräkna de licensavgifter som ska betalas till enskilda utövande konstnärer. RAAP har hävdat att detta är deras roll, såsom den kollektiva förvaltningsorganisation som företräder utövande konstnärer. Om så är fallet, är PPI skyldig att betala en klumpsumma till RAAP, och RAAP ska sedan fördela detta belopp – med avdrag för administrativa kostnader – till enskilda utövande konstnärer. En annan tvistig fråga är huruvida RAAP har rätt att samla in avgifter för alla utövande konstnärers räkning inom en viss kategori, eller endast de utövande konstnärer som faktiskt har gett organisationen denna rätt. Dessa andra förfaranden omfattas inte av beslutet om hänskjutande.

6 Reinbothe, J., och von Lewinski, S., The WIPO Treaties on Copyright: A Commentary on the WCT, the WPPT, and the BTAP, Oxford University Press, Oxford, 2015, s. 296, som även ger en bra översikt över den historiska bakgrunden och kommentarer till WPPT.

7 Dom av den 15 mars 2012, SCF Consorzio Fonografici ( C‑135/10, EU:C:2012:140). Se i det sammanhanget Malenovsky, J., La contribution de la Cour de justice à l’harmonisation du droit d’auteur dans l’Union européenne, ERA Forum (2012), 13, s. 411.

8 Dom av den 15 mars 2012, Phonographic Performance (Ireland) ( C‑162/10, EU:C:2012:141).

9 Dom av den 16 februari 2017, Verwertungsgesellschaft Rundfunk ( C‑641/15, EU:C:2017:131).

10 Se, bland annat, dom av den 14 juli 1998, Bettati ( C‑341/95, EU:C:1998:353, punkt 20), och dom av den 7 december 2006, SGAE ( C‑306/05, EU:C:2006:764, punkt 35).

11 Dom av den 16 juni 1998 ( C‑53/96, EU:C:1998:292, punkt 28).

12 Förslag av den 30 april 1992 (KOM(92) 159 slutlig, s. 12).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

14 Se, för ett liknande resonemang, domen SCF, punkt 52 och följande punkter. För kritik mot denna rättspraxis, se Simon, D., Effets des accords internationaux dans l’ordre juridique de l’Union, Europe, nr 5, maj 2012.

15 För ett annat synsätt, se Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272, 2001, s. 32–36).

16 Syftet med harmonisering enligt artiklarna 114 FEUF, 56 FEUF och 62 FEUF.

17 Se även, för ett liknande resonemang, Sterling on World Copyright Law, 4:e upplagan, Sweet & Maxwell Thomson Reuters, §28B.07.

18 Dom av den 15 mars 2012, SCF Consorzio Fonografici ( C‑135/10, EU:C:2012:140 (SCF)), dom av den 15 mars 2012, Phonographic Performance (Ireland) ( C‑162/10, EU:C:2012:141) (nedan kallat PPL Ireland) och dom av den 16 februari 2017, Verwertungsgesellschaft Rundfunk ( C‑641/15, EU:C:2017:131). Se, allmänt, Ben Dahmen, K., Interactions du droit international et du droit de l’Union européenne: Un pluralisme juridique rénové en matière de propriété industrielle, L’Harmattan, 2013.

19 Se, analogt, dom av den 20 januari 2009, Sony Music Entertainment ( C‑240/07, EU:C:2009:19, punkterna 20–25, 27 och 35). Detta framgår redan klart av domstolens praxis i dom av den 31 maj 2016, Reha Training ( C‑117/15, EU:C:2016:379, punkt 28).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Infopaq International ( C‑5/08, EU:C:2009:465, punkterna 27 och 28) och dom av den 3 september 2014, Deckmyn och Vrijheidsfonds ( C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkterna 14 och 15).

21 Dom av den 26 april 2012, DR och TV2 Danmark ( C‑510/10, EU:C:2012:244, punkt 31). För kritik mot denna rättspraxis, se Treppoz, E., Le juge européen et les normes internationales en matière de droit d’auteur, Chronique Droit européen de la propriété intellectuelle, RTD Eur., 2012, s. 964. Se även Bergé, J.-S., Les mots de l’interaction: compétence, applicabilité et invocabilité, JDI, 2012, chron. 5.

22 (Reviderad i Paris den 24 juli 1971), i dess lydelse efter ändringen av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen). Se i detta avseende, angående nationell behandling, Ricketson, S., och Ginsburg, J. C., International Copyright and Neighbouring Rights: The Berne Convention and Beyond, vol. 1, Oxford, 2006, s. 295.

23 Se domen i målet SCF ( C‑135/10, EU:C:2012:140, punkterna 47–50, 52 och 53 och där angiven rättspraxis). Se dock Moura Vicente, D., La propriété intellectuelle en droit international privé, ADI Poche, 2009, s. 120 och kommentar 274, där det förklaras att vissa artiklar i Trips kan ha direkt effekt, vilket redan hade slagits fast i Tyskland.

24 I artikel 15.2 WPPT föreskrivs följande: Fördragsparterna får i sin nationella lagstiftning föreskriva att den skäliga ersättningen skall inkrävas från utnyttjaren av den utövande konstnären eller av fonogramframställaren eller av båda. Fördragsparterna får införa nationell lagstiftning som, i avsaknad av en överenskommelse mellan den utövande konstnären och fonogramframställaren, anger villkoren för hur de utövande konstnärerna och fonogramframställarna skall fördela den skäliga ersättningen.

25 Dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496, punkterna 34, 35 och 46).

26 Jämför dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496, punkt 35), och dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkterna 31 och 32).

27 Dom av den 7 oktober 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑239/03, EU:C:2004:598, punkt 28). För kritik mot denna rättspraxis, se exempelvis Tanghe, Y., The EU’s external competence in IP matters: the contribution of the Daiichi Sankyo case to cloudy constitutional concepts, blurred borders, and corresponding court jurisdiction, Columbia Journal of European Law, vol. 22.1, 2015, s. 139 och följande sidor.

28 Dom av den 14 december 2000, Dior m.fl. ( C‑300/98 och C‑392/98, EU:C:2000:688).

29 Dom av den 11 september 2007, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos ( C‑431/05, EU:C:2007:496). Se, exempelvis, Holdgaard, R., Case C‑431/05, Merck Genericos, CMLR 45, 2008, s. 1233.

30 Dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkt 65 och följande punkter), och domstolens yttrande 3/15 (angående Marrakechfördraget) (EU:C:2017:114, punkt 107).

31 EGT L 9, 1996, den 6 juni 2019, konsoliderad version, s. 1.

32 Text av betydelse för EES. EUT L 299, 2012, s. 5, och rättelse i EUT L 271, 2018, s. 32.

33 Till exempel Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 2014, s. 72).

34 I förslaget till avgörande i målet Merck hänvisas det till Kahl, W. Artikel 10, i Callies, Ch. och Ruffert, M., Kommentar zu EU-Vertrag und EG-Vertrag, Ed. Luchterhand, andra reviderade och utvidgade upplagan, Neuwied/Kriftel, 2002, s. 451 och följande sidor. Dessa argument stöds även av Etienne, J., Arrêt Merck Genéricos: la compétence d’interprétation d’un accord international conclu par la Communauté et les Etats membres, Journal de droit européen, 2008, s. 46.

35 Se artikel 14 i Trips-avtalet.

36 Se, exempelvis, Walter, M., von Lewinski, S., European Copyright Law: A Commentary, Oxford University Press, Oxford, (2010) punkt 6.8.13.

37 Dom av den 6 februari 2003 ( C‑245/00, EU:C:2003:68). Den domen behandlar i vilken utsträckning internationella avtal kan åberopas som vägledning vid tolkningen av direktivet.

38 De harmoniserade uthyrnings- och utlåningsrättigheterna samt det harmoniserade skyddet för närstående rättigheter bör inte utövas på ett sätt som innebär en dold inskränkning i handeln mellan medlemsstaterna …

39 Belgien, Bulgarien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Litauen, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Rumänien, Slovenien och Sverige.