Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 29 oktober 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 396, 2006, s. 1.

3 Det finns ett annat pågående mål vid domstolen där liknande, men inte identiska, frågor har aktualiserats rörande bland annat kommissionens bedömning av alternativ i samband med dess beslut att avslå en begäran om intern omprövning av ett tillståndsbeslut, se ClientEarth/kommissionen, C‑458/19 P (se även punkterna 92 och 93 i detta förslag till avgörande). Ett mål som innefattar kommissionens beslut att avslå en begäran om intern omprövning av det omtvistade beslutet pågår också vid tribunalen: se ClientEarth m.fl./kommissionen, T-436/17.

4 Se, exempelvis, dom av den 15 mars 2017, Polynt/Echa ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207, punkt 20).

5 Se, exempelvis, dom av den 25 oktober 2017, PPG och SNF/Echa ( C‑650/15 P, EU:C:2017:802, punkt 55).

6 För en ingående diskussion se, exempelvis, Herbatschek, N. m.fl., The REACH Programmes and Procedures, i Bergkamp, L. (red.), The European Union REACH Regulation for Chemicals: Law and Practice, Oxford University Press, 2013, s. 83–170, på s. 133–146.

7 Se, exempelvis, dom av den 25 oktober 2017, PPG och SNF/Echa ( C‑650/15 P, EU:C:2017:802, punkt 56).

8 Se Reach-förordningen, artiklarna 56.1 a och d och 58.1 c ii.

9 Se Reach-förordningen, artiklarna 56.1 e, 56.2, 62.2 och 62.3.

10 Se Reach-förordningen, artikel 62.1.

11 Se Reach-förordningen, artikel 60.1.

12 Se Reach-förordningen, artiklarna 60.8, 60.9 och 61 samt skäl 72.

13 Se även Reach-förordningen, skäl 22 och 69.

14 I artikel 62.4 e i Reach-förordningen föreskrivs att den som ansöker om tillstånd bland annat ska tillhandahålla en analys av alternativen med en bedömning av riskerna med dem och huruvida ersättningen är tekniskt och ekonomiskt genomförbar.

15 Se bland annat Reach-förordningen, artiklarna 76.1 c och d, 77.3 och 85.

16 Se även Reach-förordningen, skäl 83.

17 Se kommissionens förordning (EU) nr 125/2012 av den 14 februari 2012 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 41, 2012, s. 1), skäl 6 och 7; bilagan, punkterna 11 och 12.

18 Som framgår av punkt 5 i den överklagade domen är DCC Maastricht den enda representanten i Europeiska unionen, i den mening som avses i artikel 8 i Reach-förordningen, för en kanadensisk tillverkare av sådana ämnen, vilket innebär att sökanden representerar tillverkaren för att registrera dess ämnen enligt förordningen.

19 Tribunalen fann att det inte var nödvändigt att pröva de andra argument och grunder som hade åberopats i målet (punkterna 46, 47 och 106 i den överklagade domen).

20 Kommissionen/Sverige ( C‑389/19 P-R, ej publicerad, EU:C:2019:1007). Se även fotnot 35 i detta förslag till avgörande och dithörande textavsnitt.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen ( C‑109/10 P, EU:C:2011:686, punkt 51), och dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen ( C‑110/10 P, EU:C:2011:687, punkt 46); se även förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Danmark/kommissionen ( C‑417/12 P, EU:C:2014:286, punkt 55).

22 Se, exempelvis, dom av den 25 juli 2018, kommissionen/Spanien m.fl. ( C‑128/16 P, EU:C:2018:591, punkt 31).

23 Se, exempelvis, dom av den 6 september 2018, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑4/17 P, EU:C:2018:678, punkt 24).

24 Se, för ett liknande resonemang, förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) om långlivade organiska föroreningar, KOM(2003) 644 slutligt, 29 oktober 2003, Motivering, förslag till artikel 57, andra stycket.

25 Se exempelvis Europeiska kemikaliemyndigheten, Vägledning om sammanställning av tillståndsansökan (EUT C 28, 2011, s. 1), bland annat punkterna 3.6 och 3.8. Se även, på senare tid, Europeiska kemikaliemyndigheten, Hur man söker tillstånd, oktober 2017, som återfinns på https://echa.europa.eu/, punkt 3.3.

26 Den domen har överklagats: se fotnot 3 i detta förslag till avgörande.

27 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

28 Se dom av den 4 april 2019, ClientEarth/kommissionen ( T-108/17, EU:T:2019:215, bland annat punkterna 246, 248, 249 och 259–262).

29 Dessa medlemsstater har i detta sammanhang hänvisat till rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 1992, s. 1);, rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 1998, s. 11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 2004, s. 50).

30 Se, exempelvis, dom av den 26 april 1988, Asteris m.fl./kommissionen ( 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, EU:C:1988:199, punkt 30), och dom av den 12 februari 2008, CELF och ministre de la Culture et de la Communication ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkt 61).

31 Se, exempelvis, dom av den 25 februari 1999, parlamentet/rådet ( C‑164/97 och C‑165/97, EU:C:1999:99, punkterna 22–24), dom av den 16 april 2015, parlamentet/rådet ( C‑317/13 och C‑679/13, EU:C:2015:223, punkterna 72–74), och dom av den 13 december 2018, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid/kommissionen ( T-339/16, T-352/16 och T‑391/16, EU:T:2018:927, punkt 160). För en mera ingående diskussion av ämnet, se exempelvis, Rosenkranz, F., Temporal Effects of CJEU Judgments, i Riesenhuber, K. (ed.), European Legal Methodology, Intersentia, 2017, s. 561–590.

32 Se, exempelvis, dom av den 26 november 2014, parlamentet och kommissionen/rådet ( C‑103/12 och C‑165/12, EU:C:2014:2400, punkt 90), och dom av den 28 juli 2016, rådet/kommissionen ( C‑660/13, EU:C:2016:616, punkt 51).

33 Se, exempelvis, dom av den 1 december 2015, parlamentet och kommissionen/rådet ( C‑124/13 och C‑125/13, EU:C:2015:790, punkt 89), och dom av den 7 september 2016, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑113/14, EU:C:2016:635, punkt 84).

34 Se, exempelvis, dom av den 7 september 2006, Spanien/rådet ( C‑310/04, EU:C:2006:521, punkterna 138–141, jämförda med punkterna 135–137), och dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 373–376, jämförda med punkterna 333–372).

35 Se, för ett liknande resonemang, beslut meddelat av domstolens vice ordförande den 21 november 2019, kommissionen/Sverige ( C‑389/19 P-R, ej publicerat, EU:C:2019:1007, punkterna 77–80).