Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 29 oktober 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 T‑98/16, T‑196/16 och T‑198/16, EU:T:2019:167.

3 Kommissionens beslut av den 23 december 2015 om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för banken Tercas (ärende SA.39451 (2015/C) (f.d. 2015/NN)) (delgivet med nr C(2015) 9526) (EUT L 203, 2016, s. 1).

4 Decreto legislativo no 385, e successive modifiche e integrazioni, Testo unico delle leggi in materia bancaria e creditizia (italienska banklagen) av den 1 september 1993 (GURI nr 230 av den 30 september 1993, ordinarie tillägg nr 92) (nedan kallad den italienska banklagen).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 1994, s. 5).

6 Det ska påpekas att den andra av de åtgärder som anges i punkt 16 ovan, det vill säga garantin på 35 miljoner euro för att täcka Tercas underskott av kapital, uppskattades till endast 140000 euro för att beakta bland annat det faktum att dessa exponeringar fullt ut hade återbetalats av gäldenärerna på förfallodagen, varför garantin inte hade åberopats. Vad däremot gäller den första och den tredje av de åtgärder som anges i punkt 16 ovan uppskattades stödet till 265 miljoner euro respektive 30 miljoner euro. Republiken Italien ålades därför att återkräva ett belopp om totalt 295,14 miljoner euro (plus ränta).

7 För fullständighetens skull ska det även nämnas att tribunalen konstaterade att FITD:s talan kunde tas upp till prövning, eftersom denna ersättningsfond direkt och personligen berördes av det angripna beslutet.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (omarbetning) (EUT L 173, 2014, s. 149). Direktiv 94/19 har upphävts och ersatts genom direktiv 2014/49.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

10 Dom av den 25 januari 2007, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel/kommissionen ( C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2007:52, punkterna 39 och 40), dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen ( C‑109/10 P, EU:C:2011:686, punkt 51), dom av den 11 juli 2013, kommissionen/Stichting Administratiekantoor Portielje ( C‑440/11 P, EU:C:2013:514, punkt 59), dom av den 16 juni 2016, Evonik Degussa och AlzChem/kommissionen ( C‑155/14 P, EU:C:2016:446, punkt 26), och dom av den 18 januari 2017, Toshiba/kommissionen ( C‑623/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:21, punkt 39).

11 Kommissionen har hänvisat till den rättspraxis enligt vilken ett organ eller en organisation mot vilket/vilken bestämmelserna i ett direktiv som har direkt effekt kan åberopas ska betraktas som en förlängning av staten.

12 Dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 33 och 34).

13 Dom av den 25 juli 2018, kommissionen/Spanien m.fl. ( C‑128/16 P, EU:C:2018:591, punkt 31).

14 Dom av den 30 januari 2019, Belgien/kommissionen ( C‑587/17 P, EU:C:2019:75, punkt 40).

15 Dom av den 28 november 2019, ABB/kommissionen ( C‑593/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1027, punkt 31).

16 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 55).

17 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 17), dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkt 46), dom av den 19 december 2019, Arriva Italia m.fl. ( C‑385/18, EU:C:2019:1121, punkt 31), och dom av den 7 maj 2020, BTB Holding Investments och Duferco Participations Holding/kommissionen ( C‑148/19 P, EU:C:2020:354, punkt 44).

18 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 20), dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkt 48), dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkt 47), och dom av den 19 december 2019, Arriva Italia m.fl. ( C‑385/18, EU:C:2019:1121, punkt 33).

19 Dom av den 13 maj 2020, easyJet Airline/kommissionen ( T‑8/18, EU:T:2020:182, punkt 78).

20 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 52), dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 17), dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 21), dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkt 49), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkt 48).

21 Se exempelvis dom av den 19 december 2019, Arriva Italia m.fl. ( C‑385/18, EU:C:2019:1121, punkterna 34 och 65).

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Commerz Nederland ( C‑242/13, EU:C:2014:308, punkt 65).

23 Domen i målet Stardust (punkterna 52–56). Se även dom av den 17 september 2014, Commerz Nederland ( C‑242/13, EU:C:2014:2224, punkterna 31–33), dom av den 18 maj 2017, Fondul Proprietatea ( C‑150/16, EU:C:2017:388, punkterna 18–20), och dom av den 23 november 2017, SACE och Sace BT/kommissionen ( C‑472/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:885, punkterna 34–36).

24 Se punkt 9 ovan, punkt 113 i den överklagade domen och skälen 32–37 i det omtvistade beslutet.

25 Se exempelvis dom av den 9 oktober 2014, Ministerio de Defensa och Navantia ( C‑522/13, EU:C:2014:2262, punkterna 22 och 23).

26 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkterna 25 och 31), dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkterna 57, 75 och 80), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkterna 53, 66 och 67). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Eco TLC ( C‑556/19, EU:C:2020:399, punkterna 80 och 84–102).

27 Dom av den 19 mars 2013, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen m.fl. och kommissionen/Frankrike m.fl. ( C‑399/10 P och C‑401/10 P, EU:C:2013:175, punkt 109), och dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkterna 60 och 84). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Eco TLC ( C‑556/19, EU:C:2020:399, punkterna 60 och 103–109).

28 Se punkterna 151–153 i den överklagade domen och skälen 35–37 i det omtvistade beslutet.

29 Tribunalen hänvisade i punkterna 134–136 i den överklagade domen till domen av den 9 november 2017, kommissionen/TV2/Danmark ( C‑656/15 P, EU:C:2017:836), vilken avsåg offentliga företag.

30 Direktiv av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (kodifierad version) (EUT L 318, 2006, s. 17). Det ska påpekas att domstolen hänvisade till denna definition – eller snarare till den liknande definitionen av offentligt företag i artikel 2 i kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (EGT L 195, 1980, s. 35; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 54), vilket har upphävts och ersatts genom direktiv 2006/111 – i domen Stardust (punkt 34) och att det i dom av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen ( T‑305/13, EU:T:2015:435, punkt 40), dom av den 28 januari 2016, Slovenien/kommissionen ( T‑507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35, punkt 75), och dom av den 13 december 2018, Comune di Milano/kommissionen ( T‑167/13, EU:T:2018:940, punkt 65), hänvisades till artikel 2 b i direktiv 2006/111.

31 Se punkterna 67 och 76 ovan.

32 Det ska påpekas att även om kommissionen genom den första grunden har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av bevisbördan (un errore sull’onere della prova), har den vid tre tillfällen, i överklagandet och repliken, hänvisat till de högre beviskrav, de tillämpliga krav och de beviskrav (un livello di prova più elevato, lo standard applicabile, uno standard probatorio) som tribunalen ställde i den överklagade domen.

33 Se Castillo de la Torre, F. och Gippini Fournier, É., Evidence, Proof and Judicial Review in EU Competition Law, Edward Elgar, 2017 (punkterna 2.002, 2.008 och 2.009), Kalintiri, A., Evidence Standards in EU Competition Enforcement: The EU Approach, Hart Publishing, 2019 (s. 33, 34, 72 och 73), Sibony, A.-L., och Barbier de la Serre, É., Charge de la preuve et théorie du contrôle en droit communautaire de la concurrence: pour un changement de perspective, Revue trimestrielle de droit européen, 2007, utgåva 2, s. 205–252 (punkterna 3–12), och Pérez Bernabeu, B., Assessing the Standard of Proof in Fiscal State Aid, European State Aid Law Quarterly, 2019, utgåva 4, s. 447–457 (s. 452). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet T‑Mobile Netherlands m.fl. ( C‑8/08, EU:C:2009:110, fotnot 60), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Frankrike/kommissionen ( C‑559/12 P, EU:C:2013:766, punkt 34).

34 Se punkt 65 ovan. Se även dom av den 17 september 2014, Commerz Nederland ( C‑242/13, EU:C:2014:2224, punkt 32), dom av den 26 juni 2008, SIC/kommissionen ( T‑442/03, EU:T:2008:228, punkterna 96 och 97), dom av den 10 november 2011, Elliniki Nafpigokataskevastiki m.fl./kommissionen ( T‑384/08, ej publicerad, EU:T:2011:650, punkterna 52 och 53), dom av den 27 februari 2013, Nitrogénművek Vegyipari/kommissionen ( T‑387/11, ej publicerad, EU:T:2013:98, punkterna 59 och 60), dom av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen ( T‑305/13, EU:T:2015:435, punkt 44), dom av den 28 januari 2016, Slovenien/kommissionen ( T‑507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35, punkterna 67 och 68), och dom av den 13 december 2018, Comune di Milano/kommissionen ( T‑167/13, EU:T:2018:940, punkt 75).

35 Se punkt 88 i den överklagade domen.

36 Se punkt 65 ovan.

37 Min kursivering. Detta berodde på att godkännandet gavs till följd av en enkel kontroll av att de aktuella åtgärderna var förenliga med de tillämpliga bestämmelserna, utan att Italiens centralbank hade befogenhet att kontrollera huruvida det var lämpligt att vidta åtgärderna. FITD:s ledningsorgan hade följaktligen ensamma befogenhet att besluta om huruvida åtgärderna skulle vidtas och om deras eventuella innehåll (se punkterna 116 och 118 i den överklagade domen).

38 Min kursivering. Se även punkt 128 i domen, där det anges att begäran från Tercas särskilda kriskommissarie var icke-bindande.

39 Tribunalens konstaterande att den omständigheten att företrädarna för Italiens centralbank närvarat vid mötena i FITD:s ledningsorgan, om än endast som observatör[er], kunde vara relevant, beror sannolikt på att det ankom på dessa organ att besluta om vidtagandet av de aktuella åtgärderna och att detta beslut måste ha fattats vid något av dessa möten.

40 Det argument av kommissionen som sammanfattas i punkt 98 ovan avser punkterna 115–131 i den överklagade domen och inte punkt 114, vilken det hänvisas till i överklagandet. Detta är fallet eftersom tribunalen i punkt 114 i den överklagade domen endast påpekade att kommissionen i det omtvistade beslutet hade funnit att de italienska offentliga myndigheterna hade befogenhet och medel att påverka alla skeden i genomförandet av de aktuella åtgärderna. I den punkten konstaterade tribunalen inte att det var nödvändigt att bevisa att de offentliga myndigheterna utövat inflytande i alla skeden av förfarandet.

41 Se, särskilt, dom av den 17 september 2014, Commerz Nederland ( C‑242/13, EU:C:2014:2224, punkterna 34–39), dom av den 27 februari 2013, Nitrogénművek Vegyipari/kommissionen ( T‑387/11, ej publicerad, EU:T:2013:98, punkterna 63–68), dom av den 30 april 2014, Tisza Erőmű /kommissionen ( T‑468/08, ej publicerad, EU:T:2014:235, punkterna 171–179), dom av den 12 mars 2020, Elche Club de Fútbol/kommissionen ( T‑901/16, EU:T:2020:97, punkterna 52–63), och dom av den 13 maj 2020, easyJet Airline/kommissionen ( T‑8/18, EU:T:2020:182, punkterna 117–140).

42 Dom av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen ( T‑305/13, EU:T:2015:435, punkt 82), och dom av den 28 januari 2016, Slovenien/kommissionen ( T‑507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35, punkt 186).

43 Dom av den 13 december 2018, Comune di Milano/kommissionen ( T‑167/13, EU:T:2018:940, punkt 80). Det ska påpekas att ett överklagande mot denna dom är anhängigt, varigenom klagandena särskilt har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av den bevisning som krävs för att en stödåtgärd ska kunna tillskrivas staten (Comune di Milano/kommissionen, C‑160/19 P).

44 Det ska emellertid påpekas att tribunalen i domen av den 10 november 2011, Elliniki Nafpigokataskevastiki m.fl./kommissionen ( T‑384/08, ej publicerad, EU:T:2011:650, punkt 77), fann att kommissionen har … visat att staten var delaktig i … beviljandet av [stödåtgärden] (min kursivering), vilket visar att tribunalen i det målet ställde högre beviskrav än en sannolikhet för att de offentliga myndigheterna varit delaktiga.

45 Det finns inte mycket rättspraxis som tar upp frågan om huruvida en stödåtgärd som vidtagits av ett privaträttsligt organ kan tillskrivas staten. Det kan också hänvisas till domen av den 15 juli 2004, Pearle m.fl. ( C‑345/02, EU:C:2004:448, punkterna 36 och 37), och domen av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE ( C‑677/11, EU:C:2013:348, punkt 41). Dessa domar är emellertid inte till särskilt stor hjälp, eftersom det är svårt att tydligt utskilja vilka faktorer som är relevanta när det gäller huruvida en stödåtgärd kan tillskrivas staten och vilka som anses visa att åtgärden beviljats genom statliga medel.

46 Se punkt 77 i domen av den 10 november 2011, Elliniki Nafpigokataskevastiki m.fl./kommissionen ( T‑384/08, ej publicerad, EU:T:2011:650), enligt vilken staten var delaktig i … beviljandet av [stödåtgärden] (min kursivering), punkt 82 i domen av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen ( T‑305/13, EU:T:2015:435), punkt 186 i domen av den 28 januari 2016, Slovenien/kommissionen, T‑507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35), i vilken tribunalen ansåg att det är osannolikt att de offentliga myndigheterna inte var delaktiga i vidtagandet av den aktuella åtgärden (min kursivering), och punkt 80 i domen av den 13 december 2018, Comune di Milano/kommissionen ( T‑167/13, EU:T:2018:940), i vilken det anges att det räcker att visa att det är osannolikt att de inte varit delaktiga i vidtagandet av åtgärden (min kursivering).

47 Se punkt 134 i domen av den 13 december 2018, Ryanair och Airport Marketing Services/kommissionen ( T‑53/16, EU:T:2018:943), i vilken tribunalen ansåg att kommissionen långt ifrån att enbart dr[a] … slutsatsen … att det förelåg statligt inflytande över [beteendet hos det organ som beviljat stödet], hade visat att de offentliga myndigheterna hade utövat ett avgörande inflytande över [de beslut som fattats av det privaträttsliga organ som beviljat stödet] avseende [stödmottagaren] (min kursivering).

48 Detta eftersom de tillämpade beviskraven inte anges i dessa domar.

49 Rotterdams kommun innehade samtliga aktier i företaget, företagsledningen och styrelseledamöterna utsågs på bolagsstämman och följaktligen av kommunen, kommunens hamnansvarige var styrelseordförande för företaget och enligt företagets bolagsordning krävdes styrelsens godkännande för att bevilja de aktuella garantierna.

50 Min kursivering.

51 När tribunalen drog slutsatsen att VTAN:s avtal med Ryanair kunde tillskrivas staten på grund av den omständigheten att avtalet inte skulle ha varit lönsamt och inte skulle ha ingåtts av VTAN, om det inte hade varit för det schablonbidrag som erbjöds av SMAN, grundade den sig huvudsakligen på ett av de indicier som anges i punkt 56 i domen Stardust och som avser stödåtgärder som vidtas av offentliga företag, nämligen huruvida verksamheten utövas på marknaden under normala konkurrensvillkor.

52 Ett kreditinstitut som godkänts i en medlemsstat ska inte ta emot insättningar om det inte deltar i ett system som i dess hemmedlemsstat är officiellt erkänt som ett insättningsgarantisystem (se artikel 4.1 och 4.3 i direktiv 2014/49). Ett insättningsgarantisystem måste ersätta insättare upp till ett belopp av 100000 euro i den händelse insättningarna blir indisponibla (se artiklarna 6.1, 8.1 och 2.1.8 i direktiv 2014/49). Ett insättningsgarantisystem måste ha tillgängliga finansiella medel så att det kan fullgöra denna skyldighet. Dessa medel anskaffas genom avgifter som betalas av deltagarna i insättningsgarantisystemet (se artikel 10.1 i direktiv 2014/49).

53 Se skälen 14 och 16 i direktiv 2014/49.

54 Se punkt 9 ovan.

55 Detta hindrar emellertid inte att FITD använder de tillgängliga finansiella medlen för att finansiera resolution av Tercas, inte med stöd av artikel 11.3 i direktiv 2014/49, men med stöd av artikel 11.2 i samma direktiv och i enlighet med artikel 109 i direktiv 2014/59.

56 Se kommissionens beslut av den 1 augusti 2011, No SA.33001 (2011/N) – Denmark – Part B – Amendment of the Danish Winding-up Scheme for credit institutions (C(2011) 5554 final), kommissionens beslut av den 30 maj 2012, No SA.34255 (2012/N) – Spain – Restructuring of CAM and Banco CAM (C(2012) 3540), och kommissionens beslut av den 18 februari 2014, No SA.37425 (2013/N) – Poland – Credit Unions Orderly Liquidation Scheme (C(2014) 1060 final).

57 Dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), dom av den 4 december 1997, Kampelmann m.fl. ( C‑253/96 till C‑258/96, EU:C:1997:585, punkt 46), dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkt 33), dom av den 6 september 2018, Hampshire ( C‑17/17, EU:C:2018:674, punkt 54), och dom av den 19 december 2019, Pensions-Sicherungs-Verein ( C‑168/18, EU:C:2019:1128, punkt 48).

58 Eftersom de aktuella åtgärderna syftade till att undvika den tyngre bördan av att återbetala insättningar i händelse av en administrativ tvångslikvidation av Tercas.

59 Tribunalen påpekade i punkt 135 i den överklagade domen att [i] en situation som avser offentliga företag har det slagits fast att … och i punkt 136 i samma dom att de tre berörda företagen var offentliga företag.

60 Se dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkterna 30 och 32), dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkterna 70 och 75), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkterna 64 och 66).

61 Kommissionen har i sin replik endast hävdat att det räcker att visa att staten utövade indirekt kontroll över det organ som förvaltade medlen. Den har härvid hänvisat till domstolens konstaterande i punkt 59 i domen av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407), enligt vilket det organ som förvaltar de medel som används för att finansiera stödåtgärden måste kontrolleras av staten direkt eller indirekt. Det ska emellertid påpekas att detta konstaterande endast utgjorde en upprepning av ordalydelsen i den tillämpliga litauiska lagstiftningen och inte utgjorde ett principuttalande.

62 Se dom av den 30 maj 2013, Doux Élevage och Coopérative agricole UKL-ARREE ( C‑677/11, EU:C:2013:348, punkterna 32–36), och dom av den 11 december 2014, Österrike/kommissionen ( T‑251/11, EU:T:2014:1060, punkterna 67–76). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Eco TLC ( C‑556/19, EU:C:2020:399, punkterna 67 och 81–84).

63 Se punkt 150 i den överklagade domen och skäl 33 i det omtvistade beslutet.

64 Se punkt 153 i den överklagade domen och skäl 137 i det omtvistade beslutet.

65 Medan den italienska regeringen, BPB och FITD har gjort gällande att ingen del av den andra grunden kan tas upp till prövning har Italiens centralbank invänt mot att denna grund tas upp till prövning endast i den mån det gjorts gällande att artikel 96‑ter.1 i den italienska banklagen har missuppfattats.

66 Dom av den 27 februari 2020, Litauen/kommissionen ( C‑79/19 P, EU:C:2020:129, punkterna 70 och 71).

67 Se även dom av den 18 januari 2007, PKK och KNK/rådet ( C‑229/05 P, EU:C:2007:32, punkt 37), och dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 153). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet PKK och KNK/rådet ( C‑229/05 P, EU:C:2006:606, punkt 42).

68 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1).

69 Min kursivering.