Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott av den 19 november 2020

1 Originalspråk: tyska.

2 Se kommissionens faktablad av den 15 april 2014 om det så kallade Bank Recovery and Resolution Directive, kort BRRD (se fotnot 3), MEMO/14/297.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 173, 2014, s. 190).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 2001, s. 15).

5 Kaupthing Bank var tidigare den största isländska banken som till följd av finanskrisen den 9 oktober 2008 hamnade under statlig kontroll. Den isländska tillsynsmyndigheten fastställde den 31 oktober 2008 att Kaupthing Bank var insolvent.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 2010, Rosenbladt ( C‑45/09, EU:C:2010:601, punkt 33), dom av den 31 januari 2017, Lounani ( C‑573/14, EU:C:2017:71, punkt 56), och dom av den 13 juni 2018, Deutscher Naturschutzring ( C‑683/16, EU:C:2018:433, punkt 29).

7 Aktiedepåer som den som innehas av klaganden omfattas för övrigt inte av insättningsgarantin, eftersom denna endast omfattar tillgodohavanden på ett konto, se artikel 2.1 punkt 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 2014, s. 149).

8 Det tyska begreppet Vermögensgegenstand kan, i likhet med den engelska varianten assets, eller till exempel det polska begreppet aktyw[a] omfatta varje rättslig ställning som är en tillgång.

9 Exempelvis ett broinstitut eller ett annat kreditinstitut som förvärvar vissa verksamhetsområden i det kreditinstitutet som hamnat i svårigheter genom ett övertagande.

10 Se i detta avseende nedan punkt 43 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

11 Se i detta avseende dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 54).

12 Den hänskjutande domstolen förefaller i vart fall underförstått utgå från detta.

13 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:352, punkt 86 och följande punkt).

14 Se i detta avseende dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 55).

15 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 55).

16 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 52).

17 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 39), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 104).

18 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:352, punkt 86 och följande punkt).

19 Enligt tysk rätt kan förfarandet mot Novo Banco fortsätta exempelvis trots denna ändring. Domens rättskraft skulle emellertid utvidgas till att omfatta BES, se bestämmelserna i 265 § punkt 2 och 325 § ZPO. Se i detta avseende nedan punkt 96 och följande punkt i detta förslag till avgörande.

20 Se i detta avseende dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 55).

21 Se i detta avseende nedan punkt 94 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

22 Se, avseende detta sammanhang, dom av den 22 december 2010, Aguirre Zarraga ( C‑491/10 PPU, EU:C:2010:828, punkt 70), och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 77).

23 Det ska enbart för fullständighetens skull påpekas att det under alla förhållanden inte råder något tvivel om att åtgärden är lagenlig enlig portugisisk rätt. I synnerhet bekräftade den portugisiska regeringen under förfarandet vid domstolen återigen uttryckligen att artikel 145 H 5 RGICSF enligt portugisisk rätt utgjorde en giltig rättslig grund för beslutet från december 2015 och att Banco de Portugal även hade iakttagit alla andra formella och materiella bestämmelser i portugisisk rätt.

24 Se yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 191), samt dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 78), och dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 35).

25 Dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 37).

26 Se artikel 131 BRRD: den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning den 12 juni 2014 var den 2 juli 2014.

27 Se artikel 130 BRRD.

28 Enligt domstolens praxis följer det visserligen av en gemensam tillämpning av såväl artikel 4.3 FEU och artikel 288 tredje stycket FEUF som själva det aktuella direktivet att medlemsstaterna under ett direktivs införlivandefrist ska avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det resultat som föreskrivs i direktivet. Av denna kan emellertid endast skyldigheten att avhålla sig från att vidta vissa åtgärder härledas men inte några positiva skyldigheter, se bland annat dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 121 och följande punkt).

29 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 255, 2014, s. 1) (nedan kallad förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen).

30 Artikel 5.1 i förening med artikel 7.2 a i) i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 11), och dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 36).

32 Dom av den 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie ( C‑129/96, EU:C:1997:628, punkt 45), dom av den 11 september 2012, Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. ( C‑43/10, EU:C:2012:560, punkt 57), och dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 55).

33 Resolutionsmålen fastställs numera i artikel 14.2 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

34 Se i detta avseende redan ovan punkt 36 i detta förslag till avgörande.

35 Se kommissionens pressmeddelande IP/14/901 av den 4 augusti 2014 om godkännande av likviditetsstöd för Banco Espírito Santo.

36 Se exempelvis kommissionens faktablad av den 15 april 2014 avseende BRRD, MEMO/14/297. Se även artikel 14.2 andra meningen i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

37 Se förklaringarna avseende artikel 51 i stadgan, EUT C 303, 2007, s. 32, och dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 33), och beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 39).

38 Dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037, punkt 125).

39 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 39), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 104).

40 Avseende det kriterium enligt vilket medlemsstaterna måste ha vissa skyldigheter enligt unionsrätten för att stadgan ska kunna tillämpas, dom av den 6 mars 2014, Siragusa ( C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 26), och dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkt 35), samt beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumtionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkt 41).

41 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 24 september 2019, Spetsializirana prokuratura (Oskuldspresumptionen) ( C‑467/19 PPU, EU:C:2019:776, punkterna 41 och 42).

42 Se skäl 10 i BRRD, samt dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 113).

43 Se artikel 40 BRRD.

44 Se ovan punkt 59 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

45 Se rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

46 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

47 Se rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1) (nedan kallad unionens förordning om underhållsskyldighet).

48 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

49 Se yttrande 2/13 (unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 191), och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 82), och dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 43).

50 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 85).

51 Dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 48).

52 Rådets ombud hänvisade bland annat till dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117), och dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531).

53 Dom av den 1 juli 2014, Ålands Vindkraft ( C‑573/12, EU:C:2014:2037, punkt 127).

54 Dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386; punkt 77).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2006, Spanien/rådet ( C‑310/04, EU:C:2006:521, punkt 81), och dom av den 10 september 2009, Plantanol ( C‑201/08, EU:C:2009:539, punkt 53), och dom av den 11 juli 2019, Agrenergy och Fusignano Due ( C‑180/18, C‑286/18 och C‑287/18, EU:C:2019:605, punkt 31).

56 Se, avseende det nya rättsläget, artikel 40.9 i BRRD.

57 Se, i detta avseende, punkt 67 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 1961, Snupat/Höga myndigheten ( 42/59 och 49/59, EU:C:1961:5, s. 172), dom av den 3 mars 1982, Alphasteel/kommissionen ( 14/81, EU:C:1982:76, punkt 10), dom av den 17 april 1997, de Compte/parlamentet ( C‑90/95 P, EU:C:1997:198, punkterna 35 och 36), och dom av den 13 januari 2004, Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 27).

59 Med hänsyn till det nuvarande gällande rättsläget i Europa är kravet på att det föreligger brådskande omständigheter en förutsättning för resolutionen, se artikel 18.1 b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

60 Se dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 58).

61 Enligt denna rättspraxis får en rätt till rättsmedel inte endast vara teoretisk eller illusorisk, se exempelvis Europadomstolens dom av den 19 mars 1997, Hornsby mot Grekland (CE:ECHR:1997:0319JUD001835791, §§ 40 och 41), och dom av den 26 februari 2002, Del Sol mot Frankrike, (CE:ECHR:2002:0226JUD004680099, § 21).

62 Beslut av den 17 maj 2002, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑406/01, EU:C:2002:304, punkt 20).

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2019, Flausch m.fl. ( C‑280/18, EU:C:2019:928, punkt 55), och dom av den 27 februari 2020, TK m.fl. (Löner för tjänstemän och domare) ( C‑773/18-C‑775/18, EU:C:2020:125, punkt 73).

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, Aguirre Zarraga ( C‑491/10 PPU, EU:C:2010:828, punkt 69).

65 Se ovan punkt 41 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

66 Se, i tysk rätt, bestämmelserna i §§ 265.2 ZPO (civilprocesslagen).

67 Se, i fransk rätt, bestämmelserna i artikel 1699 och följande artiklar i code civil (civilprocesslagen).

68 Se i detta avseende redan punkt 73 i detta förslag till avgörande.

69 Se i detta avseende punkt 79 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

70 Europadomstolens dom av den 29 november 1991, PINE Valley mot Irland (CE:ECHR:1991:1129JUD001274287, § 66).

71 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 33).

72 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 25), och dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 44).

73 Se punkt 79 och följande punkter i detta förslag till avgörande.