Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 3 december 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 78, 1977, s. 17.

3 Det finns anledning att klargöra vilka tjänster som är i fråga i det nu aktuella mål, eftersom den verksamhet som utövas av en advokat kan omfatta många olika uppgifter. Såsom generaladvokaten Léger angav i förslaget till avgörande i målet Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2001:390, punkt 50), är den verksamhet som en advokat utövar traditionellt inriktad på två väsentliga uppgifter, nämligen dels juridisk rådgivning (som innefattar rådgivning, förhandling och utarbetande av vissa rättsakter), dels bistånd och företrädande av klienten inför domstolar och andra myndigheter.

4 Se Visegrády, A., Legal Cultures in the European Union, Acta Juridica Hungarica, 42, nr 3–4 (2001), s. 203, där det görs en allmän skillnad mellan romersk, germansk och nordisk rätt och common law.

5 Författaren, filosofen och musikern Jean-Jacques Rousseau, själv från Genève, skrev redan på 1700-talet att det finns inte längre ett Frankrike, ett Tyskland, ett Spanien och inte heller finns något engelskt, det finns bara européer.

6 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Samba Diouf ( C‑69/10, EU:C:2011:102, punkterna 37 och 39) och dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811, punkterna 31 och 59). När det i synnerhet gäller advokatens roll anges följande i artikel 1.1 i Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Conseil des barreaux européens (CCBE), 2019: I ett samhälle grundat på respekt för rättvisan har advokaten en framträdande roll. Advokaten ska inte endast utföra sitt uppdrag inom lagens ramar. Advokaten ska se till att rättsstatsprincipen iakttas och tillvarata intressena för dem vars fri- och rättigheter advokaten företräder. Advokaten är skyldig både att föra sin klients talan och att vara klientens rådgivare. Respekt för advokatens uppdrag är en grundläggande förutsättning för rättsstaten och för ett demokratiskt samhälle.

7 Dom av den 26 februari 2020, Stanleyparma och Stanleybet Malta ( C‑788/18, EU:C:2020:110, punkt 17), dom av den 10 mars 2016, Safe Interenvíos ( C‑235/14, EU:C:2016:154, punkt 98), dom av den 12 september 2013, Konstantinides ( C‑475/11, EU:C:2013:542, punkt 44), dom av den 18 mars 2014, International Jet Management ( C‑628/11, EU:C:2014:171, punkt 57), och dom av den 19 december 2012, kommissionen/Belgien ( C‑577/10, EU:C:2012:814, punkt 38).

8 Dom av den 19 september 2017, kommissionen/Irland (registreringsskatt) ( C‑552/15, EU:C:2017:698, punkt 74).

9 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkterna 12 och 13).

10 Dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. (C‑292/92, REG, s. I‑6787, punkt 8), dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 (C‑380/05, REG, s. I‑349, punkt 50), och dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 23).

11 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 22).

12 Se ovan punkt 29.

13 Dom av den 25 februari 1988 (427/85, EU:C:1988/98). Min kursivering.

14 I förslaget till avgörande i målet Lahorgue ( C‑99/16, EU:C:2017:107, punkt 56), angav generaladvokaten Wathelet att det finns en gemensam uppfattning om advokatens roll i unionens rättsordning. Advokaten anses nämligen som en medarbetare i rättvisans tjänst som helt oberoende och i rättvisans övergripande intresse ska biträda klienten i enlighet med dennes behov. Motsvarigheten till detta skydd är reglerna om god advokatsed som fastställs och övervakas i det allmännas intresse.

15 Dom av den 5 december 2006 ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758, punkt 64).

16 Dom av den 12 december 1996 ( C‑3/95, EU:C:1996:487, punkt 38).

17 Dom av den 18 maj 2017 ( C‑99/16, EU:C:2017:391, punkt 35).

18 Den hänskjutande domstolens och de berörda parternas synpunkter rör för det första enbart kraven på inre sammanhang och proportionalitet, och för det andra har ingen bestritt den irländska lagstiftningens förmåga att nå de mål som anges ovan i punkt 36. Därför ska jag i min bedömning koncentrera mig på dessa två kriterier.

19 Dom av den 19 juli 2012, Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 37), dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 43), dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 26), och dom av den 14 november 2018, Memoria och Dall’Antonia ( C‑342/17, EU:C:2018:906, punkt 52).

20 Dom av den 6 november 2003, Gambelli m.fl. ( C‑243/01, EU:C:2003:597), dom av den 27 oktober 2005, kommissionen/Spanien ( C‑158/03, ej publicerad, EU:C:2005:642, punkt 48), och dom av den 19 december 2018, Stanley International Betting och Stanleybet Malta ( C‑375/17, EU:C:2018:1026, punkt 76).

21 Dom av den 25 februari 1988 ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 13).

22 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 14).

23 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 15).

24 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 15).

25 Dom av den 10 juli 1991 ( C‑294/89, EU:C:1991:302).

26 Dom av den 10 juli 1991, kommissionen/Frankrike ( C‑294/89, EU:C:1991:302, punkt 18).

27 Dom av den 25 februari 1988 ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 13).

28 Dom av den 10 juli 1991, kommissionen/Frankrike ( C‑294/89, EU:C:1991:302, punkterna 17–20).

29 Se ovan punkterna 44–49.

30 Se dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 13 och domslutet), i vilken domstolen endast angav att tysk rätt inte föreskriver något absolut krav att företrädas av advokat utan att vara mer specifik.

31 Se dom av den 10 juli 1991, kommissionen/Frankrike ( C‑294/89, EU:C:1991:302, punkterna 18 och 19 samt domslutet), i vilken domstolen anger att fransk rätt inte kräver obligatoriskt biträde av en advokat utan att specificera dess egenskaper.

32 Klaganden i det nationella målet och den irländska regeringen har hänvisat till en dom som meddelats av Supreme Court (Högsta domstolen) i målet Coffey v. The Environmental Protection Agency [2014] 2 IR 125. Möjligheten att tillåta att en enskild som själv är lekman företräds av någon som inte är advokat tycks kunna härledas ur punkt 38 i denna dom.

33 I tysk civilprocessrätt görs skillnad mellan Bevollmächtigte och Beistand, vilket regleras i § 79 punkt 2 respektive § 90 i Zivilprozessordnung (civilprocesslagen). De har till uppgift att allmänt företräda och bistå en enskild inför en domstol och kan båda två göra uttalanden i den enskildes namn, även om det säkert finns betydande skillnader i fråga om deras respektive behörighetsområden. De behöver inte nödvändigtvis vara rättstillämpare. Det anges uttryckligen att myndiga familjemedlemmar kan ikläda sig dessa roller. Det är enbart Bevollmächtigte som ska vara advokat när så krävs enligt lag. Beistand är i allmänhet en person som står den enskilde särskilt nära, som har vederbörandes fulla förtroende och som kan redogöra för målet. En domstol kan neka dem att intervenera om de inte uppfyller lagens krav eller om de inte vederbörligen kan redogöra för målet (se Krüger, W., och Rauscher, T. (dir.), Münchener Kommentar zur Zivilprozessordnung, 6:e upplagan, München, C. H. Beck, 2020). Liknande bestämmelser finns i andra processlagar, till exempel i § 67, punkterna 2 och 7 i Verwaltungsgerichtsordnung (förvaltningsprocesslagen) och i § 22, punkt 1 i Bundesverfassungsgerichtsgesetz (lag om Författningsdomstolen) (se Posser, H., och Wolff, H. A. (dir.), Kommentar zur Verwaltungsgerichtsordnung, 54:e upplagan, München, C. H. Beck, 2020).

34 Se ovan punkter 46–49.

35 Se ovan punkterna50–54.

36 Se ovan punkterna57 och 58.

37 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i de förenade målen van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:185).

38 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i de förenade målen van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:185, punkt 33).

39 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i de förenade målen van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:185, punkt 34). Min kursivering.

40 Se ovan punkt 23.

41 Se ovan punkterna 23 och 24.

42 Se, för ett liknande resonemang, Bakshi, P.M., Pleadings: role and significance, Journal of the Indian Law Institute, vol. 34, No 3 (juli-september 1992), s. 355, där det anges att det tidigare hade stor betydelse i England hur talan fördes muntligt, vilket var det som fick domares och advokaters uppmärksamhet, Clark, C., History, Systems and Functions of Pleading, Virginia Law Review (1925) 11, s. 525 och följande sidor, där det förklaras att systemet med muntliga anföranden inrättades i England efter normandernas erövring och blev en verklig vetenskap värd att utvecklas, och Thornburg, E., Defining Civil Disputes: Lessons from Two Jurisdictions, Melbourne University Law Review, vol. 35, nr 1, november 2011, s. 211, det förklaras att rättegången i det engelska common law-systemet ursprungligen bestod enbart av en muntlig del. Först på 1400-talet tillkom en del där parterna i en tvist kunde yttra sig skriftligen.

43 Såsom generaladvokaten Bobek framhöll i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkt 103), har juridiska företrädare… en viktig roll när det gäller god rättskipning. Utan en behörig juridisk företrädare är det kanske inte möjligt för sökanden att framställa, och för domstolen att förstå, alla nödvändiga argument som anförs till sökandens förmån. Se, för ett liknande resonemang, Charte des principes essentiels de l’avocat européen et Code de déontologie des avocats européens, ovan angivet verk, not 11, s. 7, punkt 6, där advokaten bland annat beskrivs som en aktör som är oundgänglig för en god rättskipning. Se även, s. 9, princip i, respekt för rättsstaten och bidrag till en god rättskipning.

44 Såsom generaladvokaten Bobek erinrade om i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Uniwersytet Wrocławski och Polen/REA ( C‑515/17 P och C‑561/17 P, EU:C:2019:774, punkt 111), [o]m det finns någon röd tråd i… rättspraxis i medlemsstaterna är det att juridiskt företrädande i huvudsak är en fråga om ett privat val och (bilateral) avtalsfrihet. Klienten har frihet att välja advokat och advokaten har frihet att, i princip, välja sina klienter. Förhållandet bygger på förtroende. Ett ingrepp i ett sådant förhållande måste grunda sig på allvarliga skäl vilket visar att det föreligger ett uppenbart och trängande skäl att skydda sökanden från dennes advokat. Vidare skulle det vara lämpligare att eventuella problem som uppkommer hanteras av tillsynsorganen i disciplinära eller andra förfaranden. Min kursivering.

45 Dom av den 25 februari 1988 ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 24). Min kursivering.

46 Dom av den 10 juli 1991 ( C‑294/89, EU:C:1991:302, punkt 31).

47 Dom av den 25 februari 1988, kommissionen/Tyskland ( 427/85, EU:C:1988:98, punkt 25), och dom av den 10 juli 1991, kommissionen/Frankrike ( C‑294/89, EU:C:1991:302, punkt 32).

48 EGT L 77, 1988, s. 36.

49 I mål C‑167/17, Klohn, där advokaten företrädde klaganden i det nationella målet vid domstolen, var föremålet en begäran om förhandsavgörande som framställts av Supreme Court (Högsta domstolen), det vill säga den hänskjutande domstolen i det nu aktuella målet, som avsåg tolkningen av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 (EUT L 156, 2003, s. 17).

50 Se ovan punkt 57.