Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 1 juli 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 Enligt fast rättspraxis är det i princip endast motiverat att förelägga ett löpande vite såvida det fördragsbrott, som består i att en tidigare dom från domstolen inte har följts, fortgår fram till domstolens prövning av de faktiska omständigheterna, se, bland annat, dom av den 31 maj 2018, kommissionen/Italien ( C-251/17, ej publicerad, EU:C:2018:358, punkt 64). Se, angående den omständigheten att båda sanktionerna – löpande vite och schablonbelopp – kan påföras i en och samma dom eftersom de har olika och kompletterande syften, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkterna 80–86).

3 Meddelande från kommissionen – Tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget, SEK(2005) 1658 (EUT C 126, 2007, s. 15). Kommissionen har efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget utvidgat tillämpningsområdet för detta meddelande till att omfatta förfaranden enligt artikel 260.2 FEUF (se, för ett liknande resonemang, meddelande från kommissionen av den 15 januari 2011 om tillämpningen av artikel 260.3 FEUF, EUT C 12, 2011, s. 1, punkt 4).

4 C-93/17, EU:C:2018:903, punkterna 136–142.

5 Meddelande från kommissionen – Ändring av metoden för beräkning av standardbelopp och vite som kommissionen föreslår i överträdelseförfaranden vid Europeiska unionens domstol (EUT C 70, 2019, s. 1).

6 C-481/16, ej publicerad, EU:C:2017:845.

7 Meddelande från kommissionen av den 13 september 2019 – Uppdatering av de uppgifter som används för att beräkna de standardbelopp och viten som kommissionen föreslår Europeiska unionens domstol inom ramen för överträdelseförfaranden (EUT C 309, 2019, s. 1).

8 I enlighet med ovan i fotnot 7. i detta förslag till avgörande nämnda meddelande från kommissionen.

9 I enlighet med ovan i fotnot 7, i detta förslag till avgörande nämnda meddelande från kommissionen.

10 I enlighet med ovan i fotnot 7, i detta förslag till avgörande nämnda meddelande från kommissionen.

11 Meddelande från kommissionen – Metod för beräkning av vite enligt artikel 171 i EG-fördraget (EGT C 63, 1997, s. 2). Detta meddelande utgjorde en förlängning och en komplettering till meddelandet från kommissionen av den 5 juni 1996 – Metod för beräkning av vite enligt artikel 171 i EG-fördraget, det första i tidsordning (EGT C 242, 1996, s. 6), där det endast fastställdes några vägledande kriterier för beräkningen av vitet.

12 Se 2005 års meddelande, punkt 20.

13 Se 1997 års meddelande, avsnitt 1.

14 Det rör sig om avsnitt 4 i 1997 års meddelande och avsnitt D i 2005 års meddelande.

15 Sanktionen måste därför överstiga den vinst som medlemsstaten får ut av överträdelsen, se 1997 års meddelande, avsnitt 4, och 2005 års meddelande, punkt 18.

16 2005 års meddelande, punkt 18.

17 Formeln är följande: , se punkt 18 och fotnot 18 i 2005 års meddelande. I 1997 års meddelande sattes varje medlemsstats BNP och röstantal i rådet i förhållande till den lägsta BNP respektive det minsta antalet röster bland de femton medlemsstaterna.

18 Se 2005 års meddelande, punkt 18.1.

19 Se 2005 års meddelande, punkt 18.2.

20 Se meddelande av den 20 juli 2010 (SEK(2010) 923/3).

21 Den senaste uppdateringen av uppgifterna innan 2019 års meddelande antogs går tillbaka till år 2017 (EUT C 431, 2017, s. 3). I 2011 års meddelande (EUT C 12, 2011, s. 1, punkt 24) anförde kommissionen att den i fortsättningen skulle tillämpa samma beräkningsmetod som i 2005 års meddelande vad gäller sanktioner som kommissionen kommer att föreslå enligt artikel 260.3 FEUF.

22 Se dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Grekland ( C-387/97, EU:C:2000:356, punkt 87).

23 Se, vad gäller vitet, dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Grekland ( C-387/97, EU:C:2000:356, punkt 92), och, senast, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, punkt 63); se i fråga om schablonbeloppet, bland annat, dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Irland (Bekämpning av penningtvätt) ( C-550/18, EU:C:2020:564, punkt 81), och, senast, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, punkt 73).

24 Se, bland annat, dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Grekland ( C-387/97, EU:C:2000:356, punkt 88), dom av den 25 november 2003, kommissionen/Spanien ( C-278/01, EU:C:2003:635, punkt 59), dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 109), och dom av den 17 november 2011, kommissionen/Italien ( C-496/09, EU:C:2011:740, punkt 65). I dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 48), mildrade domstolen sin uppfattning om huruvida metoden för att fastställa n-faktorn är lämplig och preciserade att denna metod utgör i princip en lämplig metod för att återspegla den berörda medlemsstatens betalningsförmåga.

25 Se dom av den 25 november 2003, kommissionen/Spanien ( C-278/01, EU:C:2003:635, punkterna 59 och 60), dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 110), dom av den 14 mars 2006, kommissionen/Frankrike ( C-177/04, EU:C:2006:173, punkt 76), och dom av den 4 juni 2009, kommissionen/Grekland ( C-109/08, EU:C:2009:346, punkt 43).

26 Se, exempelvis, dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 49), där domstolen ökade den koefficient som motsvarar n-faktorn för Portugisiska republiken.

27 Se, bland annat, dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C-610/10, EU:C:2012:781, punkt 131), dom av den 19 december 2012, kommissionen/Irland ( C-279/11, ej publicerad, EU:C:2012:834, punkterna 78 och 79), dom av den 2 december 2014, kommissionen/Italien ( C-196/13, EU:C:2014:2407, punkt 104), dom av den 22 juni 2016, kommissionen/Portugal ( C-557/14, EU:C:2016:471, punkt 78), dom av den 7 september 2016, kommissionen/Grekland ( C-584/14, EU:C:2016:636, punkt 81), dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C-328/16, EU:C:2018:98, punkt 101), dom av den 12 mars 2020, kommissionen/Italien (Olagliga stöd som beviljats hotellsektorn på Sardinien) ( C-576/18, ej publicerad, EU:C:2020:202, punkterna 158 och 159), och, senast, dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, punkt 83).

28 Se, bland annat, dom av den 19 december 2012, kommissionen/Irland ( C-374/11, ej publicerad, EU:C:2012:827, punkt 44).

29 I artikel 16.4 FEU stadgas det att från och med den 1 november 2014 ska kvalificerad majoritet definieras som minst 55 % av rådets medlemmar, dock minst 15 rådsmedlemmar, vilka ska företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 % av unionens befolkning. I enlighet med artikel 3.2 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser trädde reformen slutgiltigt i kraft den 1 april 2017.

30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet kommissionen/Grekland ( C-93/17, EU:C:2018:315, punkterna 137–140).

31 Se domen av den 14 november 2018, punkterna 139 och 142.

32 Domstolen hänvisade till dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C-328/16, EU:C:2018:98), och dom av den 31 maj 2018, kommissionen/Italien ( C-251/17, ej publicerad, EU:C:2018:358), trots att parterna i ingetdera fall, åtminstone uttryckligen, hade lyft frågan om verkningarna av reformen av systemet för beräkning av kvalificerad majoritet i rådet i samband med beslut. Närmare bestämt begränsade domstolen sig i den förstnämnda domen, som i tidigare fall, till att betona behovet av att beakta uppdaterade uppgifter om utvecklingen av den berörda medlemsstatens BNP som ingetts av sistnämnda stat (se dom av den 22 februari 2018, kommissionen/Grekland, C-328/16, EU:C:2018:98, punkt 101). I den andra domen, på samma sätt som i andra domar meddelade före domen av den 14 november 2018, är övervägandet att den berörda medlemsstatens betalningsförmåga ska fastställas utifrån den senaste utvecklingen av medlemsstatens BNP av en mer allmän karaktär, dock utan att det klart specificeras att detta utgör det enda kriteriet; se, förutom dom av den 31 maj 2018, kommissionen/Italien ( C-251/17, ej publicerad, EU:C:2018:358, punkt 81), dom av den 25 juli 2018, kommissionen/Spanien ( C-205/17, ej publicerad, EU:C:2018:606, punkt 63).

33 C-93/17, EU:C:2018:315, fotnot 65.

34 Se 2019 års meddelande, punkt 2, s. 2.

35 Se 2019 års meddelande, s. 2.

36 Vad gäller förevarande valperiod har kommissionen hänvisat till artikel 3 i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018, se 2019 års meddelande, fotnot 11.

37 Detta val härrörde från en tid då Luxemburg hade den lägsta totala BNP bland medlemsstaterna.

38 Den använda formeln är följande:

39 I 2019 års meddelande beaktade kommissionen unionen med 28 medlemsstater.

40 Det schabloniserade grundbeloppet för dagligt vite ändrades därför till 690 euro × 4,5 = 3105 euro, det schabloniserade grundbeloppet för standardbelopp till 230 euro × 4,5 = 1035 euro och det lägsta referensschablonbeloppet till 571000 euro × 4,5 = 2569500 euro.

41 Se 2019 års meddelande, punkt 3, s. 3, där kommissionen förbehåller sig rätten att se över den nya beräkningsmetoden fem år efter den dag då den antas. Den senaste justeringen av de makroekonomiska uppgifter som används för att beräkna n-faktorn gjordes i meddelandet av den 13 april 2021 (EUT C 129, 2021, s. 1), som antogs på grund av Förenade kungarikets utträde.

42 Se dom av den 8 juli 2019, kommissionen/Belgien (Artikel 260.3 FEUF – Höghastighetsnät) ( C-543/17, EU:C:2019:573, punkterna 83 och 84).

43 Se dom av den 12 november 2019, kommissionen/Irland (Vindkraftsparken i Derrybrien) ( C-261/18, EU:C:2019:955, punkt 124), dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Rumänien (Bekämpning av penningtvätt) ( C-549/18, EU:C:2020:563, punkt 85; i det mål som gav upphov till denna dom, som anhängiggjordes innan 2019 års meddelande offentliggjordes, hade Rumänien hänvisat till sistnämnda dom, men enbart för att bestrida schablonbeloppets storlek som kommissionen föreslagit på grundval av beräkningsmetoden enligt 2005 års meddelande, se punkt 62), dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Irland (Bekämpning av penningtvätt) ( C-550/18, EU:C:2020:564, punkt 97), dom av den 13 januari 2021, kommissionen/Slovenien (MiFID II) ( C-628/18, EU:C:2021:1, punkt 85; i det mål som gav upphov till denna dom, även detta anhängiggjort innan 2019 års meddelande offentliggjordes, hade Slovenien hänvisat till domen av den 14 november 2018 för att bestrida n-faktorn såsom den beräknats i 2005 års meddelande och yrkat att domstolen skulle använda koefficienten enligt 2019 års meddelande, punkt 62), dom av den 27 februari 2020, kommissionen/Grekland (Förorening som orsakats av nitrater) ( C-298/19, ej publicerad, EU:C:2020:133, punkt 53), dom av den 12 mars 2020, kommissionen/Italien (Olagliga stöd som beviljats hotellsektorn på Sardinien) ( C-576/18, ej publicerad, EU:C:2020:202, punkt 158), dom av den 12 november 2020, kommissionen/Belgien (Inkomst av fast egendom som är belägen i utlandet) ( C-842/19, ej publicerad, EU:C:2020:915, punkt 58), och dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, punkt 83).

44 Det rör sig om dom av den 12 november 2020, kommissionen/Belgien (Inkomst av fast egendom som är belägen i utlandet) ( C-842/19, ej publicerad, EU:C:2020:915, där kommissionen hade väckt talan den 19 november 2019), och dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, där kommissionen hade väckt talan den 4 september 2019).

45 C-658/19, EU:C:2021:138.

46 Se dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Spanien (Direktivet om behandling av personuppgifter – Straffrättens område) ( C-658/19, EU:C:2021:138, punkt 49).

47 Se artikel 260.3 andra stycket FEUF.

48 Se, bland annat, dom av den 4 juli 2000, kommissionen/Grekland ( C-387/97, EU:C:2000:356, punkt 41), dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 103), dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 34), dom av den 9 december 2008, kommissionen/Frankrike ( C-121/07, EU:C:2008:695, punkt 61), och, senare, dom av den 12 november 2020, kommissionen/Belgien (Inkomst av fast egendom som är belägen i utlandet) ( C-842/19, ej publicerad, EU:C:2020:915, punkt 64).

49 Se, bland annat, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 90), och dom av den 18 juli 2007, kommissionen/Tyskland ( C-503/04, EU:C:2007:432, punkt 22).

50 Se dom av den 9 december 2008, kommissionen/Frankrike ( C-121/07, EU:C:2008:695).

51 Se, för ett färskt exempel, dom av den 12 november 2019, kommissionen/Irland (Vindkraftsparken i Derrybrien) ( C-261/18, EU:C:2019:955, punkterna 99 och 134).

52 Se, bland annat, dom av den 25 november 2003, kommissionen/Spanien ( C-278/01, EU:C:2003:635, punkterna 44 och 45), och dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 111).

53 Se dom av den 7 juli 2009, kommissionen/Grekland ( C-369/07, EU:C:2009:428, punkt 125).

54 Se, bland annat, dom av den 13 maj 2014, kommissionen/Spanien ( C-184/11, EU:C:2014:316, punkt 61 och där angiven rättspraxis), och, senare, dom av den 12 november 2020, kommissionen/Belgien (Inkomst av fast egendom som är belägen i utlandet) ( C-842/19, ej publicerad, EU:C:2020:915, punkt 64).

55 Se, bland annat, dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 103), dom av den 14 mars 2006, kommissionen/Frankrike ( C-177/04, EU:C:2006:173, punkt 61), och dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 38).

56 Se, bland annat, dom av den 13 maj 2014, kommissionen/Spanien ( C-184/11, EU:C:2014:316, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

57 Se fotnot 23 i detta förslag till avgörande.

58 Se dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 91), dom av den 14 mars 2006, kommissionen/Frankrike ( C-177/04, EU:C:2006:173, punkt 60), och dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Portugal ( C-70/06, EU:C:2008:3, punkt 35).

59 Se angående varaktighetskoefficienten, bland annat, dom av den 14 mars 2006, kommissionen/Frankrike ( C-177/04, EU:C:2006:173, punkt 71).

60 Se punkt 14 i detta förslag till avgörande.

61 C-658/19, EU:C:2021:138.

62 IP/97/5 av den 8 januari 1997.

63 Enligt en sorts ekvation på grundval av vilken en större möjlighet att påverka dessa processer motsvaras av ett större ansvar i händelse av överträdelse (förutsatt att den formel som kommissionen använde i fråga om medlemsstaterna med det största röstantalet faktiskt medförde att det fastställdes en större koefficient jämfört med den som hade varit resultatet av att enbart BNP beaktades).

64 Se, för ett kritiskt resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet kommissionen/Grekland ( C-387/97, EU:C:1999:455, fotnot 40) och förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet kommissionen/Grekland ( C-197/98, EU:C:1999:597, punkterna 38–41). Den sistnämnde generaladvokaten påpekade dels att ett kriterium om viktning av röster, som till största delen var resultatet av en politisk överenskommelse, inte var lämpligt för att avspegla den berörda medlemsstatens betalningsförmåga, dels att detta kriterium inte var lämpligt om de åsidosatta bestämmelserna inte hade beslutats med kvalificerad majoritet. I samma riktning har det i doktrinen påpekats att inte alla överträdelser nödvändigtvis och uteslutande rör sekundärrättsliga bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, R. Adam, Peso istituzionale degli Stati membri e calcolo delle sanzioni per inadempimenti ad obblighi europei, i Il diritto dell’Unione europea, Osservatorio europeo, juni 2019, s. 9); se även, om ämnet, A. Kornezov, Imposing the Right Amount of Sanctions under Article 260(2) TFEU: Fairness v. Predictability, or How to Bridge the Gaps, i Columbia Journal of European Law, Vol.20, No.3, 2014, s. 329, M. Condinanzi och C. Amalfitano, La procedura d’infrazione dieci anni dopo Lisbona, i Federalismi.it, 19/2020, s. 238 och 239. I doktrinen har det även framförts kritik om hur onödigt komplicerad den metod är som kommissionen har föreslagit för att beräkna n-faktorn och den omständigheten att resultaten inte är lämpliga för att verkligen avspegla medlemsstaternas betalningsförmåga, vilket innebär en risk för att de fattigare medlemsstaternas betalningsförmåga överskattas, medan de rikare medlemsstaternas underskattas, se, bland annat, I. Kilbey, The Interpretation of Article 260(2) TFEU, EL Rev. 2010, s. 370, och L. Borzsak, Punishing Member States or Influencing their Behaviour or Iudex (Non) Calculate?, Journal of Economic Literature, 2001, 13, s. 235. Jag vill avslutningsvis påpeka att domstolen har slagit fast att alla överväganden av politisk karaktär saknar betydelse inom ramen för ett juridiskt förfarande som rör underlåtenheten att följa en dom om fördragsbrott (se dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike, C-304/02, EU:C:2005:444, punkt 90). Som med rätta har betonats i doktrinen går ett sådant uttalande, som även gör sig gällande i fråga om beslutet att påföra en ekonomisk sanktion till följd av detta konstaterande, svårligen hand i hand med användningen av kriterier som innebär risk för att storleken på denna sanktion, åtminstone till viss del, är avhängig överväganden av denna karaktär, se B. Jack, Enforcing Member State Compliance with EU Environmental Law: A Critical Evaluation of the Use of Financial Penalties, Journal of Environmental Law, 2011, s. 90 och följande sidor.

65 R. Adam, nämnd ovan, s. 8.

66 Jag vill påpeka att den italienska översättningen av punkt 142 i domen av den 14 november 2018 (occorre basarsi definitivamente sul PIL di tale Stato membro) [i stället är det medlemsstatens BNP som ska läggas till grund för bedömningen såsom den avgörande faktorn i den svenska versionen – Övers. anm.] avviker från både den grekiska texten, som äger giltighet (rättegångsspråk: ως κυριότερο στοιχείο, πρέπει να ληφθεί ως βάση το ΑΕΠ του εν λόγω κράτους μέλους), och den franska (dokumentets originalspråk: il convient de s’appuyer sur le PIB du dit État membre en tant que facteur prédominant), vilka båda är mindre strikta.

67 Se, för ett liknande resonemang, 2019 års meddelande, s. 2.

68 Denna angelägenhet verkar även vara den främsta orsaken till att kommissionen, med start från 1997 års meddelande och fram till domen av den 14 november 2018, vid beräkningen av n-faktorn inkluderade röstantalet i rådet samt anledningen till att domstolen godtog denna beräkningsmetod.

69 Man kan under alla omständigheter fråga sig om det rör sig om skillnad i behandling, när det åläggs mycket olika ekonomiska sanktioner för att beivra en identisk eller liknande överträdelse, för det fall att den aktuella sanktionen i själva verket står i proportion till bland annat den berörda medlemsstatens betalningsförmåga.

70 Tidigare ställt i relation till den fattigaste medlemsstatens BNP, nu till unionens genomsnittliga BNP.

71 Se, angående alternativa beräkningsmetoder, I. Kilbey, nämnd ovan, s. 378 och 379, L. Borzsak, nämnd ovan., s. 258 och 259, och A. Kornezov, nämnd ovan, s. 327.