Förslag till avgörande av generaladvokat William Hogan föredraget den 23 september 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Se Berlin, D., La Directive TVA 2006/112, Bruylant, Bryssel, 2020, s. 538.

3 Detta villkor lades till 2019 till 4 § led14 b, aa) UStG.

4 DRG är ett system för att klassificera sjukhusfall i olika grupper.

5 Se, med avseende på de första två betydelserna, dom av den 15 november 2012, Zimmermann ( C‑174/11, EU:C:2012:716, punkterna 47 och 48). I några domar blandar domstolens redogörelse för dess praxis dessa två olika betydelser, som kan ge intrycket av en viss osäkerhet med avseende på tillämpningsområdet för principen om skatteneutralitet. Se, till exempel, dom av den 29 oktober 2009, NCC Construction Danmark ( C‑174/08, EU:C:2009:669, punkterna 40–44).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2001, Abbey National ( C‑408/98, EU:C:2001:110, punkt 24), dom av den 22 december 2010, RBS Deutschland Holdings ( C‑277/09, EU:C:2010:810, punkt 38) och på senare tid dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 43) eller dom av den 26 april 2018, Zabrus Siret ( C‑81/17, EU:C:2018:283, punkterna 32–34).

7 Dom av den 13 mars 2014, Jetair och BTWE Travel4you ( C‑599/12, EU:C:2014:144, punkt 53) och dom av den 17 december 2020, WEG Tevesstraße ( C‑449/19, EU:C:2020:1038, punkt 48).

8 Se, till exempel, dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkt 38).

9 Begreppet skatteneutralitet har lånats från de liberala ekonomiska teorierna som var inriktade på att i synnerhet ge skatter ett strikt avkastningsmål. I praktiken är emellertid inget skattesystem ekonomiskt neutralt, eftersom valet av skatteunderlag och skattesats nödvändigtvis påverkar ekonomiska aktörers handlande. Följaktligen har tanken att skatter i allmänhet ska vara neutrala mer eller mindre övergetts då beskattningens roll som ett instrument för ekonomisk och social påverkan med tiden bekräftats. Se Bommier, L., L’objectif de neutralité du droit fiscal comme fondement d’une imposition de l’entreprise, LGDJ, Paris, 2021, s. 4–7.

10 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2008, Marks & Spencer ( C‑309/06, EU:C:2008:211, punkt 49).

11 Se, till exempel, dom av den 19 juli 2012, Deutsche Bank ( C‑44/11, EU:C:2012:484, punkt 45).

12 Som domstolen bekräftade i sin dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkt 54) ställs unionslagstiftaren vid åtgärder av skatterättslig karaktär inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste rangordna motstridiga intressen och göra komplexa bedömningar och ska följaktligen tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Detsamma gäller på nationell nivå när ett direktiv tillerkänner medlemsstaterna rätt att inte tillämpa kriterier som anges i direktivet men att specificera dem. Se mitt förslag till avgörande i målet Golfclub Schloss Igling ( C‑488/18, EU:C:2019:942, punkterna 55–60 och där angiven rättspraxis).

13 Se, till exempel, dom av den 17 juli 2008, ASM Brescia ( C‑347/06, EU:C:2008:416, punkt 28).

14 Se, till exempel, dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkt 18).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2016, TMD ( C‑412/15, EU:C:2016:738, punkt 30).

16 Se, till exempel, dom av den 8 oktober 2020, Finanzamt D ( C‑657/19, EU:C:2020:811, punkt 28).

17 (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

18 Se, till exempel, dom av den 18 september 2019, Peters ( C‑700/17, EU:C:2019:753, punkt 18).

19 Se, till exempel, dom av den 13 mars 2014, Klinikum Dortmund ( C‑366/12, EU:C:2014:143, punkt 28).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkt 27) och dom av den 13 mars 2014, Klinikum Dortmund ( C‑366/12, EU:C:2014:143, punkt 29).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkt 19) och dom av den 18 september 2019, Peters ( C‑700/17, EU:C:2019:753 punkterna 20 och 21). Till skillnad från artikel 132.1 b avser emellertid inte artikel 132.1 c i mervärdesskattedirektivet verksamhet som har en nära anknytning till de sjukvårdstjänster som nämns i förstnämnda bestämmelse. Se dom av den 13 mars 2014, Klinikum Dortmund ( C‑366/12, EU:C:2014:143, punkt 32).

22 Båda bestämmelserna har också gemensamt att de inte anger något krav avseende mottagaren av de undantagna transaktionerna.

23 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2009:541, punkt 27).

24 Som domstolen förklarade i punkt 29 i dom av den 1 december 2005, Ygeia ( C‑394/04 och C‑395/04, EU:C:2005:734): [kan] tjänster som … syftar till att förbättra patienternas komfort och välbefinnande i princip inte … omfattas av … undantag[et] … [såvida inte] tjänsterna är väsentliga för att uppnå behandlingsmålen med sjukhusvården och sjukvården inom ramen för vilka de tillhandahålls.

25 Beträffande karaktären av de sjukvårdstjänster som kan undantas, se, till exempel, dom av den 8 juni 2006, L.u.p. ( C‑106/05, EU:C:2006:380, punkt 29), dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkterna 28, 40–52), dom av den 10 juni 2010, Future Health Technologies ( C‑86/09, EU:C:2010:334, punkt 37), dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkt 28 och 29) och dom av den 4 mars 2021, Frenetikexito ( C‑581/19, EU:C:2021:167, punkterna 25 och 26).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkterna 28–31) Beträffande begreppet nära knutna transaktioner i den mening som avses i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet, se, till exempel, dom av den 6 november 2003, Dornier ( C‑45/01, EU:C:2003:595, punkterna 33–35), dom av den 1 december 2005, Ygeia ( C‑394/04 och C‑395/04, EU:C:2005:734, punkterna 23–29), dom av den 25 mars 2010, kommissionen/Nederländerna ( C‑79/09, ej publicerad, EU:C:2010:171, punkt 51) och dom av den 10 juni 2010, Future Health Technologies ( C‑86/09, EU:C:2010:334, punkt 49).

27 Se dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkt 35). Till exempel förklarade domstolen att ett privaträttsligt laboratorium som utför medicinska diagnostiska analyser ska anses utgöra en inrättning som är av liknande art som sjukhus och centrum för medicinsk behandling eller diagnos, i den mening som avses i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet, då analyser som genomförs av sådana enheter, med hänsyn till deras terapeutiska syfte, omfattas av begreppet sjukvård i nämnda bestämmelse. Se dom av den 8 juni 2006, L.u.p. ( C‑106/05, EU:C:2006:380, punkt 35) och dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkt 60). En enhet som bedriver verksamhet som innebär transport av organ och prover från människor och som utövas av en självständig näringsidkare åt sjukhus och laboratorier fullgör emellertid inte samma typ av särskilda uppgift som den som fullgörs av sjukhus och centrum för medicinsk behandling eller diagnos, vilket anses vara relevant för att en enhet ska betecknas som en inrättning av liknande art i den mening som avses i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet. Dom av den 2 juli 2015, De Fruytier ( C‑334/14, EU:C:2015:437, punkt 36).

28 Denna ansamling av resurser är vad ett sjukhus, ett centrum för medicinsk behandling och ett centrum för diagnos har gemensamt. Det är också vad som skiljer ett sjukvårdscentrum från en medicinsk eller paramedicinsk mottagning vars tjänster också kan undantas från skatteplikt, men på grundval av artikel 132.1 c i mervärdesskattedirektivet.

29 I dom av den 23 februari 1988, kommissionen/Förenade kungariket ( 353/85, EU:C:1988:82, punkt 32), dom av den 6 november 2003, Dornier ( C‑45/01, EU:C:2003:595, punkt 47) och dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkt 58) hade domstolen i förbigående förklarat utan motivering att undantaget från skatteplikt som föreskrevs i vad som nu är artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet rör tjänster som tillhandahålls av inrättningar som har samhällsnyttiga ändamål medan sådana ändamål inte framgår vare sig av ordalydelsen eller av målet som endast avser sjukvård. Det är visserligen riktigt att denna bestämmelse fastlägger ett krav på social jämförbarhet men detta avser sättet på vilket tjänsterna i fråga tillhandahålls och inte ändamålet för inrättningarna som tillhandahåller dem. Jag konstaterar emellertid att domstolen i sin senare praxis har upphört med att hänvisa till ändamålet som inrättningen i fråga ska ha.

30 Se, till exempel, dom av den 5 oktober 2016, TMD ( C‑412/15, EU:C:2016:738, punkt 26) och mitt förslag till avgörande i målet Grup Servicii Petroliere ( C‑291/18, EU:C:2019:302, punkterna 40–51).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2006, L.u.p. ( C‑106/05, EU:C:2006:380, punkt 35).

32 Se, för ett liknande resonemang, rörande begreppet andra liknande inrättningar, dom av den 8 juni 2006, L.u.p. ( C‑106/05, EU:C:2006:380, punkt 41).

33 Se, analogt, dom av den 29 oktober 2015, Saudaçor ( C‑174/14, EU:C:2015:733, punkterna 52–54).

34 Dom av den 8 juni 2006, L.u.p. ( C‑106/05, EU:C:2006:380, punkt 42), dom av den 6 november 2003, Dornier ( C‑45/01, EU:C:2003:595, punkterna 64 och 81) och dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkterna 61–63).

35 Se, analogt, yttrande 3/15 (Marrakesh Treaty on access to published works) av den 14 februari 2017 ( EU:C:2017:114, punkt 122).

36 Se, analogt, yttrande 3/15 (Marrakesh Treaty on access to published works) av den 14 februari 2017 ( EU:C:2017:114, punkt 124).

37 Se, till exempel, dom av den 14 maj 2020, Orde van Vlaamse Balies och Ordre des barreaux francophones et germanophone ( C‑667/18, EU:C:2020:372, punkt 25).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkt 74) och dom av den 10 juni 2010, Future Health Technologies ( C‑86/09, EU:C:2010:334, punkt 34). I båda målen förefaller domstolen av förhållandet att sjukhuset var administrativt godkänt att bedriva sin verksamhet dra slutsatsen att det var vederbörligt erkänt i den mening som avses i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet.

39 Se, till exempel, dom av den 11 juni 1998, Fischer ( C‑283/95, EU:C:1998:276, punkt 21) och dom av den 17 februari 2005, Linneweber och Akritidis ( C‑453/02 och C‑462/02, EU:C:2005:92, punkt 29).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2010, Future Health Technologies ( C‑86/09, EU:C:2010:334, punkt 38).

41 I synnerhet drog domstolen av detta villkor slutsatsen att medlemsstatens utrymme för skönsmässig bedömning härvidlag begränsades av behovet att säkerställa att det undantag som föreskrivs genom denna bestämmelse är tillämpligt endast på tjänster som är av tillräcklig kvalitet. Se dom av den 18 september 2019, Peters ( C‑700/17, EU:C:2019:753, punkt 34) och dom av den 5 mars 2020, X (Undantag från skatteplikt för telefonrådgivning) ( C‑48/19, EU:C:2020:169, punkt 42).

42 Artikel 133 första stycket c i mervärdesskattedirektivet har redan som ett mål att tillåta medlemsstaterna att göra undantaget i artikel 132.1 b beroende av kravet när det gäller andra organ än offentligrättsliga organ att de priser som organen sätter skall vara godkända av de offentliga myndigheterna eller inte överstiga sådana priser eller, när det gäller transaktioner vars pris inte är föremål för godkännande, vara lägre än de priser som debiteras för liknande tjänster av kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt. Då unionslagstiftaren har bemödat sig att ägna en separat bestämmelse åt det sätt varpå verksamheten i fråga genomförs och avsiktligt begränsat denna prövning till tillämpade sociala villkor kan inte detta moment beaktas inom ramen för ett särskilt kriterium för bedömningen utan att beröva det första kriteriet dess ändamålsenliga verkan (effet utile).

43 Se, till exempel, dom av den 1 december 2005, Ygeia ( C‑394/04 och C‑395/04, EU:C:2005:734, punkt 23).

44 Se, för ett liknande resonemang, till exempel, dom av den 8 oktober 2020, Finanzamt D ( C‑657/19, EU:C:2020:811, punkterna 36 och 37) och dom av den 5 mars 2020, X (Undantag från skatteplikt för telefonrådgivning) ( C‑48/19, EU:C:2020:169, punkterna 41 och 42).

45 Se dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 47).

46 Se dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkterna 41 och 42).

47 Se dom av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkterna 52 och 53).

48 Se, till exempel, dom av den 10 september 2002, Kügler ( C‑141/00, EU:C:2002:473, punkt 30).

49 Dom av den 6 november 2003, Dornier ( C‑45/01, EU:C:2003:595).

50 Se punkterna 72 och 73 i domen Dornier. Jag uppfattar också punkt 65 i dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328) på detta sätt. I punkt 75 i denna dom förklarade domstolen förvisso att den omständigheten att en inrättning av de behöriga hälsovårdsmyndigheterna har beviljats auktorisering att hantera stamceller från navelsträngen inte i sig automatiskt kan leda till ett erkännande enligt artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet. Hantering av stamceller, även när cellerna är avsedda för mänsklig tillämpning, kan emellertid ha andra syften än medicinsk vård eller diagnos, såsom forskning. Domstolen fann således att en sådan omständighet antyder att [en inrättning] bedriver verksamheter som är knutna till sjukhusvård och sjukvård. En sådan auktorisering kan således utgöra en omständighet som talar för att [en enhet] i förekommande fall ska anses vara i vederbörlig ordning [erkänd] i den mening som avses i [artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet] utan att det dock inte i sig automatiskt leder till ett erkännande att denna inrättning var i vederbörlig ordning erkänd i medlemsstaten i fråga som ett sjukhus, ett centrum för medicinsk behandling, ett centrum för diagnos eller en inrättning av liknande art.

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juni 2010, CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2010:328, punkt 71): [förhållandet att de nationella myndigheterna har rätt att beakta att en inrättnings verksamhet inte mottog något stöd från och inte omfattas av det offentliga trygghetssystemet] innebär dock inte att undantaget … systematiskt måste vägras när ingen ersättning utgår från socialförsäkringsorganen för de berörda tjänsterna.

52 Underförstått på villkor att, för att detta moment ska ha bevisvärde med utgångspunkt i formell logik, inrättningens vederbörligt godkända karaktär är ett villkor för att de tillhandahållna tjänsterna ska omfattas av ett sjukförsäkringssystem.

53 Min kursivering.

54 Jag konstaterar att domstolen vid flera tillfällen har gjort justeringar i sin praxis rörande tolkning av det undantag som föreskrivs i nuvarande artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet. Se beträffande ett exempel på en dom som upphäver en tidigare lösning, dom av den 7 september 1999, Gregg ( C‑216/97, EU:C:1999:390, punkt 15) eller på en dom som omtolkar en tidigare dom på ett icke bokstavligt sätt för att skilja sig från en tidigare dom, dom av den 18 september 2019, Peters ( C‑700/17, EU:C:2019:753, punkt 35).

55 Det bör nämnas att detta villkor inte förekom i kommissionens ursprungliga förslag till rådets sjätte direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nr C 80/1). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet CopyGene ( C‑262/08, EU:C:2009:541, punkt 82).

56 Dom av den 9 juni 2016, Wolfgang und Dr. Wilfried Rey Grundstücksgemeinschaft GbR ( C‑332/14, EU:C:2016:417, punkt 49).

57 I detta avseende konstaterade domstolen i punkt 24 i dom av den 5 mars 2020, Idealmed III ( C‑211/18, EU:C:2020:168) att denna bestämmelse inte innehåller någon exakt definition av vilka aspekter av de berörda vårdtjänsterna som ska jämföras vid bedömningen av huruvida bestämmelsen är tillämplig. Detta ska emellertid inte förstås alltför restriktivt. Det framgår klart av ordalydelsen i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet att vad som ska vara socialt jämförbart är de villkor på vilka de tjänster som kan förekomma för undantag tillhandahålls och inte endast, som denna punkt kan antyda, innehållet i dessa tjänster.

58 Dom av den 5 mars 2020, Idealmed III ( C‑211/18, EU:C:2020:168, punkt 28).

59 Dom av den 5 mars 2020, Idealmed III ( C‑211/18, EU:C:2020:168, punkt 31). I detta avseende konstaterade domstolen att sättet är relevant men angav inte på vilka villkor och inte heller följderna som detta har för prövningen.

60 Dessa skyldigheter är därför underförstått knutna till förhållandet att tjänsterna i fråga utgör del av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som anges i artikel 106 FEUF. Bestämmelserna i artikel 132.1 i mervärdesskattedirektivet avser undanta viss verksamhet på grund av att den är av allmänt intresse. Se för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2020, Idealmed III ( C‑211/18, EU:C:2020:168, punkt 26) och beträffande förhållandet att tjänster som tillhandahålls av ett sjukhus, ett centrum för medicinsk behandling eller ett centrum för diagnos utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, se dom av den 25 oktober 2001, Ambulanz Glöckner ( C‑475/99, EU:C:2001:577, punkt 55) och dom av den 12 juli 2001, Vanbraekel m.fl. ( C‑368/98, EU:C:2001:400, punkt 48).

61 Då emellertid artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet hänvisar till alla slag av sociala villkor för att bestämma huruvida det krav, som en medlemsstat har infört för att en verksamhet kan undantas för detta syfte, är förenligt med denna bestämmelse, bör inte endast beaktas de skyldigheter som är tillämpliga specifikt på liknande tjänster som tillhandahålls av ett offentligt organ utan också skyldigheter som mer generellt åvilar offentliga inrättningar som bedriver sådan verksamhet i den omfattning som dessa skyldigheter är av social karaktär. Om, för att ta ett samtida exempel, alla sjukhus som bedriver en specifik verksamhet är skyldiga enligt lag att reservera ett visst antal sängar för patienter som lider av Covid-19, oavsett vilken medicinsk avdelning som berörs, skulle samma skyldighet, som är social till sin natur, behöva iakttas av varje privat sjukhus som avsåg att få denna verksamhet undantagen från skatteplikt. Om Covid-19 skyldigheten i detta exempel exempelvis inte avsåg offentliga neurologiska sjukhus eller den neurologiska avdelningen vid ett allmänt sjukhus kunde naturligtvis inte det faktum att privata neurologiska sjukhus eller den neurologiska avdelningen vid ett allmänt sjukhus inte reserverade ett visst antal sängar för sådana patienter åberopas mot det vid tillämpningen av artikel 132.1 b för att vägra förmånen av ett undantag från skatteplikt för verksamhet som detta sjukhus eller denna avdelning utövade.

62 Syftet med detta är, tror jag, att underförstått inte negativt påverka privata organisationer som bland andra har antagit olika organisationssätt eller medicinska protokoll och att därför främja en rättvis konkurrens, det vill säga en konkurrens som bygger på sakliga grunder..

63 Det är egentligen endast genom hänvisning till sådana villkor som ett privat sjukhus kan kontrollera att de skyldigheter som det åläggs är jämförbara med dem som åläggs ett offentligt sjukhus. Om däremot denna term skulle tolkas som en hänvisning endast till de faktiska villkoren på vilka offentliga organ bedriver sina verksamheter eller den olika praxis som de tillämpar skulle det vara mycket svårt att bedöma förenligheten av villkoren som privata organ är skyldiga att uppfylla, då detta skulle kräva undersökning av situationen för potentiellt tusentals andra sjukhus i medlemsstaten i fråga.

64 Se dom av den 10 december 2020, Golfclub Schloss Igling ( C‑488/18, EU:C:2020:1013, punkterna 30 och 33).

65 I synnerhet tror jag inte att frågan bör överlämnas till medlemsstaternas fria skön på grund av att den är komplicerad..

66 I praktiken är det heller inte ovanligt att offentliga sjukhus tillåts behandla personer som inte omfattas av sjukförsäkring förutsatt att de kan betala kostnaderna.

67 Dom av den 5 mars 2020, Idealmed III ( C‑211/18, EU:C:2020:168, punkt 21).

68 Min kursivering. Det är följaktligen klart att undantaget är tillämpligt på tjänst efter tjänst snarare än att avse institutionen i dess helhet.

69 Förmoda som ett exempel att en medlemsstat ålägger offentliga sjukhus två sociala skyldigheter, den ena avser iakttagande av vissa patienträttigheter (till exempel rätt till fullständig tillgång till deras medicinska journal och att få den överförd, rätt att bli åtföljd, et cetera) och den andra bestående i att reservera 20 procent av sjukhussängarna för Covid-19 patienter. Denna medlemsstat kan inte tillåta att privata sjukhus drar nyttja undantaget från mervärdesskatteplikt beträffande all deras verksamhet om endast 40 procent av dem uppfyllde dessa två skyldigheter, då detta skulle betyda, beträffande det första villkoret, att eventuellt 60 procent av tjänsterna är undantagna trots att de inte iakttog dessa rättigheter som beviljats patienter. Medlemsstaten skulle emellertid ha rätt att kräva som ett socialt villkor bland flera att privata sjukhus också reserverar 20 procent av deras sängar för Covid-19 patienter trots att detta villkor beror på att sjukhuset tillhandahåller tjänsterna i fråga och inte direkt på dessa tjänsters karaktär.

70 Den information som lämnats av den hänskjutande domstolen tyder på att den nationella lagstiftningen inte kräver att ett privat organ för att erhålla tillstånd att utöva verksamhet som sjukhus som inte är universitetssjukhus ska med nödvändighet vara i en av de fyra situationer som anges i 4 § led 14 b UStG jämförd med 108 § SGB V. Snarare förefaller dessa fyra situationer kunna uppkomma först när en inrättning har vederbörligt godkänts för att bedriva sådan verksamhet.

71 Se, till exempel, 109 § led 2 SGB V.

72 Min kursivering.

73 Uppfyllelse av detta villkor beror följaktligen inte på omständigheter som skulle ligga utanför ett offentligt eller privat sjukhus kontroll, såsom det system för ersättning som tillämpas av de sociala trygghetsorganen.

74 Det framgår klart av ordalydelsen i denna bestämmelse att detta villkor ska bedömas i förhållande till varje verksamhet som utövas av inrättningen i fråga.

75 Se, Berlin, D., La Directive TVA 2006/112, Bruylant, Bryssel, 2020, s. 538.

76 I detta avseende vill jag framhålla, för att undanröja varje missförstånd, att frågan om sätten för ersättning av en medicinsk tjänst av sjukförsäkringskassorna, även när dessa är fastställda i lag, inte har något att göra med en priskontroll. Förhållandet att vissa vårdtjänster, som tillhandahålls för ett visst pris inte omfattas, betyder inte att medicinska institutioner är skyldiga att tillämpa dessa priser för sina tjänster. Institutionerna förblir fria att ta ut de avgifter som de önskar.

77 Denna tolkning efter ordalydelsen av artikel 133 i mervärdesskattedirektivet bekräftas av behovet att tolka unionsrättsliga bestämmelser på ett sätt som är förenligt med allmänna rättsgrundsatser, som inbegriper principen om likabehandling, samt med det mål som eftersträvas med artikel 133 i mervärdesskattedirektivet, vilket förefaller vara i första hand att tillåta medlemsstaterna att införa ytterligare villkor för att se till att endast privata organ som verkar under samma inskränkningar som åläggs offentliga organ kan dra nytta av undantaget.

78 Det är riktigt att om det finns andra betydande sociala betingelser som offentliga sjukhus ska uppfylla när de tillhandahåller samma tjänst skulle den nationella lagstiftningen också strida mot unionsrätten i den omfattning som den inte krävde att privata sjukhus uppfyllde jämförbara sociala betingelser för att åtnjuta undantaget från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 b i mervärdesskattedirektivet. Dessa andra sociala betingelser kan emellertid inte göras gällande mot klaganden då i avsaknad av vederbörligt införlivande med nationell rätt ett direktiv inte självt kan ålägga enskilda personer skyldigheter. Se, till exempel, dom av den 5 mars 2002, Axa Royale Belge ( C‑386/00, EU:C:2002:136, punkt 18) och mitt förslag till avgörande i målet Tribunal Económico Administrativo Regional de Galicia ( C‑521/19, EU:C:2021:176, punkt 21).