Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour av den 20 januari 2022

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1.

3 EUT L 141, 2011, s. 1.

4 BGBl. 376/1967, nedan kallad FLAG.

5 EGT L 1, 1994, s. 3, nedan kallat EES-avtalet.

6 BGBl. 400/1988, nedan kallad EStG.

7 Justering av familjebidraget och avdraget för underhållsberättigade barn infördes med verkan från och med den 1 januari 2019 genom Verordnung der Bundesministerin für Frauen, Familien und Jugend und des Bundesministers für Finanzen über die Anpassung der Familienbeihilfe und des Kinderabsetzbetrages in Bezug auf Kinder, die sich ständig in einem anderen Mitgliedstaat der EU oder einer Vertragspartei des Europäischen Wirtschaftsraumes oder der Schweiz aufhalten (förordning från förbundsministern för kvinno-, familje- och ungdomsfrågor och förbundsministern för finansfrågor avseende justering av familjebidrag och avdrag för underhållsberättigade barn som är stadigvarande bosatta i en annan medlemsstat i … unionen, i en annan stat som är part till [EES]-avtalet eller i Schweiz, av den 10 december 2018 (BGBl. II, 318/2018), som återfinns på följande internetadress: https://www.ris.bka.gv.at/GeltendeFassung.wxe?Abfrage=Bundesnormen&Gesetzesnummer=20010489&FassungVom=2019–07–08, som antogs på grundval av Bundesgesetz, mit dem das Familienlastenausgleichsgesetz 1967, das Einkommensteuergesetz 1988 und das Entwicklungshelfergesetz geändert werden (förbundslag om ändring av [FLAG], av [EStG] och av lagen om biståndsarbetare), av den 4 december 2018 (BGBl. I, 83/2018).

8 Justeringen av skattelättnaden Familienbonus Plus, ensamförsörjaravdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och avdraget för underhåll till barn infördes med verkan från och med den 1 januari 2019 genom Verordnung des Bundesministers für Finanzen über die Anpassung des Familienbonus Plus, des Alleinverdiener-, Alleinerzieher- und Unterhaltsabsetzbetrages sowie des Kindermehrbetrages in Bezug auf Kinder, die sich ständig in einem anderen Mitgliedstaat der EU oder einer Vertragspartei des Europäischen Wirtschaftsraumes oder der Schweiz aufhalten (förordning från förbundsministern för kvinno-, familje- och ungdomsfrågor och förbundsministern för finansfrågor avseende justering av skattelättnaden Familienbonus Plus, ensamförsörjaravdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och det avdrag för underhåll till barn som är stadigvarande bosatta i en annan medlemsstat i … unionen, i en annan stat som är part till [EES]-avtalet eller i Schweiz) av den 27 september 2018 (BGBl. II, 257/2018), som återfinns på följande internetadress: https://www.ris.bka.gv.at/GeltendeFassung.wxe?Abfrage=Bundesnormen&Gesetzesnummer=20010319, som antogs på grundval av Jahressteuergesetz 2018 (den årliga skattelagen för 2018) av den 14 augusti 2018 (BGBl. I, 62/2018), om ändring av bland annat EStG.

9 Se, när det gäller de koefficienter som tillämpas beroende på de medlemsstater som berörs, fotnoterna 7 och 8, samt punkt 84 andra strecksatsen i detta förslag till avgörande, för att visa mångfalden av dessa koefficienter för de medlemsstater som gränsar till Republiken Österrike.

10 Kommissionen har hänvisat till domen av den 2 april 2020, Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare), C‑802/18, EU:C:2020:269, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis (nedan kallad domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare)).

11 Kommissionen bekräftade även sin ståndpunkt som svar på Konungariket Norges motsatta argument avseende ett exempel på återbetalning av kostnaden för en barnvagn på 50 procent av priset för denna genom en familjeförmån, vars belopp kunde variera mellan medlemsstaterna (se även fotnot 20 i detta förslag till avgörande). Kommissionen har understrukit att bidragsbeloppet i ett sådant fall för en migrerande arbetstagare beror på priset på dess utgifter. Den österrikiska mekanismen för justering bygger emellertid på antagandet att utgifterna uppstår på den ort där barnet är bosatt och beaktar inte den ekonomiska och sociala situationen för det barn som är bosatt i en annan medlemsstat än den där barnets förälder arbetar. För att ta samma exempel är det följaktligen inte tillåtet att de inköpskostnader som två arbetstagare har för en barnvagn med ett värde på 100 euro uppgår till 50 euro om barnet bor i Österrike och till ett annat belopp om barnet inte är bosatt där, trots att utgiften är densamma.

12 C‑32/18, EU:C:2019:752, punkt 36 och där angiven rättspraxis (nedan kallad domen Moser). Kommissionen har även hänvisat till punkterna 10 och 54 i denna dom och tillagt att det är just på grund av att beloppet för det österrikiska barnomsorgsbidraget uttryckligen var beroende av storleken på den tidigare faktiskt intjänade förvärvsinkomsten som det var möjligt att beräkna dess belopp med hänsyn till förmånstagarens ekonomiska och sociala situation.

13 41/84, EU:C:1986:1 (nedan kallad domen Pinna). Se, särskilt, punkt 25 i den domen.

14 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1 s. 57). Kommissionen har preciserat att det framgår av domen av den 27 september 1988, Lenoir ( 313/86, EU:C:1988:452, punkterna 9, 11 och 16) (nedan kallad domen Lenoir), att det inte är möjligt att justera periodiska kontantförmåner som utges endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekommande fall, deras ålder med hänsyn till den ekonomiska och sociala miljön.

15 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet Pinna ( 41/84, ej publicerat, EU:C:1985:215, punkt 7).

16 Se bilaga I, avsnitt D, punkt 2 a till utdrag ur Europeiska rådets slutsatser av den 18 och 19 februari 2016 (EUT C 69 I, 2016, s. 1).

17 Se punkt 56 i förevarande förslag till avgörande.

18 Kommissionen har hänvisat till konsekvensbedömningen SWD(2016) 460 final/2, del 1/6, s. 135, punkt 7.3.2.

19 Republiken Österrike och Konungariket Norge anser att sambandet mellan familjeförmåner och levnadsomkostnader bekräftas i rapporten FreSsco, med rubriken Assessment of the impact of amendments to the EU social security coordination rules on export of family benefits, som återfinns i bilaga VI till konsekvensbedömningen som anges i fotnot 18 i detta förslag till avgörande, del 3/6, punkt 1.7.2, s. 44. Republiken Österrike har understrukit att det därav särskilt framgår att familjeförmånerna i princip justeras, och att justeringen alltid grundar sig på inflationen.

20 Republiken Österrike har understrukit att kriteriet om antalet barn och deras ålder inte i sig är avgörande för bedömningen av förmånens art och de konkreta särdrag som beaktats. Republiken Österrike anser att följande exempel som anförts av Konungariket Norges är belysande: Medlemsstaten A har genom statistik fått kännedom om att en barnvagn i genomsnitt kostar 100 euro och att en ersättning på 50 procent således uppgår till 50 euro. För att undvika det onödigt betungande systemet för ersättning beslutar denna stat att omedelbart betala ut förmånen i form av ett schablonbelopp på 50 euro, tillsammans med en indexeringsregel varigenom prisökningen för barnvagnar korrigeras. För att säkerställa att syftet och funktionen med förmånen uppnås, oavsett var barnet är bosatt, vilket automatiskt var fallet inom ramen för det tidigare systemet för ersättning, har lagstiftaren dessutom lagt till en indexeringsmekanism för att korrigera de faktiska kostnaderna för inköp av barnvagnar i de olika medlemsstaterna. Se i detta avseende fotnot 11 i förevarande förslag till avgörande.

21 Se 39 § stycke 1 FLAG.

22 Republiken Österrike har dessutom påpekat att kompensationsfonden för familjebidrag huvudsakligen finansieras genom ett fast belopp av inkomstskatten, andelar av bolagsskatten och inkomstskatten samt genom bidrag från jord- och skogsbruksföretag och kompensation från olika förbundsministerier. Se 39 § stycke 2 b–h FLAG.

23 Se 39 § stycke 2 a FLAG.

24 Se 41 § stycke 1 FLAG.

25 Se 41 § stycke 3 FLAG.

26 Se punkt 34 i förevarande förslag till avgörande.

27 Se punkt 83 första och andra strecksatserna i detta förslag till avgörande.

28 Se, som exempel, punkt 53 i detta förslag till avgörande.

29 Enligt Republiken Österrike hänför sig skäl 16 i förordning nr 883/2004 inte till artikel 70 i denna förordning, eftersom denna syftar till att utesluta möjligheten att ta med sig särskilda förmåner som finansieras genom skatt som säkerställer en ersättningsinkomst eller ett särskilt skydd för personer med funktionsnedsättning som uttryckligen är knutna till förmånstagarens bosättningsort.

30 C‑85/99, EU:C:2001:166, punkt 41, som avser tolkningen av artikel 1 u i) i förordning nr 1408/71 om familjeförmåner som ska särskiljas från familjebidrag som definieras i punkt ii) i denna bestämmelse. Se även punkt 72 i förevarande förslag till avgörande. Regeln om export av familjeförmåner i artikel 73.1 i denna förordning var inte tillämplig på dessa förmåner.

31 Förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i målet Lenoir ( 313/86, ej publicerat, EU:C:1988:87).

32 Republiken Österrike har anslutit sig till Konungariket Norges interventionsinlaga och har även gjort gällande att artikel 67 i förordning nr 883/2004 och EU-domstolens praxis bekräftar att förmånens konkreta art, syfte och form ska beaktas, och till exempel att det rör sig om en förmån som baseras på barnets behov eller beräknas i förhållande till föräldrarnas inkomster. En skyldighet att i samtliga fall exportera förmåner i absoluta belopp skulle följaktligen strida mot bestämmelserna i artikel 67 – och artikel 7 – i förordning nr 883/2004.

33 För att även understryka betydelsen av justeringen med hänsyn till prisnivån i Danmark där konsumentpriserna är de högsta i unionen, har denna stat gjort en jämförelse med Bulgarien som exempel, som har de lägsta konsumentpriserna i unionen. Vad beträffar en arbetstagare som är unionsmedborgare som har ett barn på ett år är det danska månatliga bidraget tio gånger större än det som föreskrivs i Bulgarien. Med en justering med hänsyn till prisnivån i Bulgarien (nästan index 40 om nivån för Danmark anges vara 100), motsvarar det danska bidraget fyra gånger det bulgariska bidragsbeloppet.

34 Förslag till avgörande av Generaladvokaten Mancini i målet Pinna ( 41/84, ej publicerat, EU:C:1985:215).

35 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet Pinna ( 41/84, ej publicerat, EU:C:1985:215, punkt 7). Min kursivering.

36 Se punkt 40 i förevarande förslag till avgörande.

37 Kursiveringen har tillagts i Republiken Österrikes svaromål.

38 Republiken Österrike har hänvisat till En förklaring från Europeiska kommissionen om indexering av barnbidrag som exporteras till en annan medlemsstat än den medlemsstat där arbetstagaren är bosatt, vilken återfinns i bilaga V till utdraget ur Europeiska rådets slutsatser (se fotnot 16 i detta förslag till avgörande) och till den konsekvensbedömning som nämnts i fotnot 18 i detta förslag till avgörande, punkt 7.3.2, s. 135.

39 Denna mekanism tillämpas även mellan Republiken Österrike och var och en av de stater som är parter till EES-avtalet samt Schweiz.

40 EU-domstolen har i detta avseende erinrat om att uttrycket kompensera för en familjs utgifter ska tolkas så, att det bland annat avser ett bidrag från det allmänna till en familjs budget i syfte att lindra den börda som utgifter för barns underhåll medför. Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

41 Se dom av den 19 juli 2012, Reichel-Albert ( C‑522/10, EU:C:2012:475, punkt 38), och domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 69).

42 Se, bland annat, artikel 70 i förordning nr 883/2004, som avser särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner.

43 Se dom av den 25 november 2021, Finanzamt Österreich (Barnbidrag för biståndsarbetare) ( C‑372/20, EU:C:2021:962, punkt 76) och domen Moser (punkt 36 och där angiven rättspraxis). Jämför domen Pinna (punkt 9) och dom av den 5 oktober 1995, Imbernon Martínez ( C‑321/93, EU:C:1995:306, punkt 22).

44 Se dom av den 7 juni 2005, Dodl och Oberhollenzer ( C‑543/03, EU:C:2005:364, punkt 45), dom av den 22 oktober 2015, Trapkowski ( C‑378/14, EU:C:2015:720, punkt 35), och domen Moser (punkterna 37 och 38 samt där angiven rättspraxis). I den domen bekräftade domstolen att artikel 67 i förordning nr 883/2004 är tillämplig på en arbetstagare som arbetar i en annan medlemsstat än den vars lagstiftning är tillämplig på honom. Se även artikel 5 b i denna förordning, som stadfäster principen om likställande av omständigheter, vilken även innehåller uttrycket som om, och dom av den 12 mars 2020, Caisse d’assurance retraite et de la santé au travail d’Alsace-Moselle ( C‑769/18, EU:C:2020:203, punkterna 42–44).

45 Jag vill i detta avseende påpeka att det inte skett någon ändring sedan det planerade projektet till förmån för Förenade kungariket under år 2016. Se punkterna 40 och 56 i förevarande förslag till avgörande.

46 Se, för en erinran om formen för förbudet mot kumulering av förmåner när mer än en medlemsstat är skyldig att utge förmåner på samma grunder, domen Moser (punkt 41).

47 Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1).

48 Se domen i målet Moser (punkterna 42 och 46).

49 Se dom av den 10 juli 2019, Aubriet ( C‑410/18, EU:C:2019:582, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

50 Se punkt 54 i förevarande förslag till avgörande.

51 Se punkt 51, tredje strecksatsen, i förevarande förslag till avgörande.

52 Se punkt 51, fjärde strecksatsen, i förevarande förslag till avgörande.

53 Se domen Pinna (punkt 21) och domen Lenoir (punkt 14).

54 Se domen Pinna (punkterna 10, 11 och 14).

55 Se domen Lenoir (punkt 16).

56 Se domen Lenoir (punkt 9), för en påminnelse om lagstiftningshistoriken, och domen Pinna (punkterna 9 och 18).

57 Se dom av den 6 juli 2006, Kersbergen-Lap och Dams-Schipper ( C‑154/05, EU:C:2006:449, punkt 33 och där angiven rättspraxis), och dom av den 18 december 2007, Habelt m.fl. ( C‑396/05, EU:C:2007:810, punkt 81).

58 Se skäl 16 i förordning nr 883/2004. Det är i detta avseende logiskt att unionslagstiftaren har tillämpat detta kriterium till följd av syftet med förmånerna, nämligen att säkerställa en minimiinkomst som endast kan fastställas på grundval av den ekonomiska och sociala situationen på bosättningsorten.

59 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare), punkterna 36 och 37.

60 Det bör noteras att rapporten FreSsco som Republiken Österrike åberopat efter Konungariket Norge (se fotnot 19 i detta förslag till avgörande), när det gäller situationen under åren 2016 och 2017, inte innehåller någon precisering i detta avseende och det hänvisas endast till en justering på grundval av inflationen.

61 Detsamma gäller för utbildningstillägg eller för det bidrag som har samband med barnets funktionsnedsättning, vilket framgår av de omständigheter som är föremål för EU-domstolens bedömning. Se punkt 38 fjärde strecksatsen och punkt 42 fjärde strecksatsen i detta förslag till avgörande.

62 Se fotnot 11 ovan i detta förslag till avgörande. Det exempel som Konungariket Norge anfört visar i detta avseende att hänsyn just inte har tagits till de faktiska utgifterna i förhållande till den ort där köpet ägt rum. Detsamma gäller de olika faktorer som ska beaktas i migranternas situation, däribland ytterligare ekonomiska utgifter bland annat på grund av att en av föräldrarna är frånvarande, såsom Rumänien har understrukit.

63 Kommissionen har hänvisat till domen av den 22 juni 2011, Landtová ( C‑399/09, EU:C:2011:415, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

64 Kommissionen har hänvisat till domen av den 12 maj 1998, Martínez Sala ( C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 25).

65 Kommissionen har hänvisat till domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 45 och där angiven rättspraxis).

66 Kommissionen har hänvisat till dom av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (Pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

67 Se punkt 98 i detta förslag till avgörande.

68 Se fotnot 79 i detta förslag till avgörande.

69 Se, när det gäller detta argument som framförts under det administrativa förfarandet, punkt 25 i detta förslag till avgörande.

70 Kommissionen har hänvisat till domen av den 28 april 1998, Kohll ( C‑158/96, EU:C:1998:171, punkt 41).

71 Kommissionen har hänvisat till rapporten från Revisionsrätten med rubriken Familienbeihilfe – Ziele und Zielerreichung, Kosten und Kontrollsystem (Familjebidrag – mål och uppnående av målen, kostnader och kontrollsystem) (nedan kallad revisionsrättens rapport), som återfinns på följande internetadress: https://www.rechnungshof.gv.at/rh/home/home/Familienbeihilfe.pdf (punkterna 6.1 och 6.3, sidorna 25–27).

72 Kommissionen har hänvisat till revisionsrättens rapport (punkt 15.1, sidorna 42–45, punkt 19.2, s. 53, och punkterna 23–29, sidorna 59–69).

73 Undertecknad i Turin den 18 oktober 1961.

74 Republiken Österrike har hänvisat till Europarådets dokument, med rubriken Digest of the case law of the European Committee of Social Rights, december 2018, s. 141, som återfinns på följande internetadress: https://rm.coe.int/digest-2018-parts-i-ii-iii-iv-en/1680939f80.

75 Republiken Österrike åsyftar artikel 64 och artikel 67.4 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen samt fjärde skälet i rådets förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 2594/98 av den 27 november 1998 om ändring av förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper (EGT L 325,1998, s. 1). Republiken Österrike har i detta avseende hänvisat till Konungariket Danmarks argument att EU-domstolen i domen av den 8 maj 2014, Wiering ( C‑347/12, EU:C:2014:300), som även beträffade förordning nr 1408/71, underströk att det är barnet som är mottagare av familjebidragen. En justering av sådana förmåner är således förenlig med den tolkning av likabehandlingsprincipen som redan har gjorts.

76 Republiken Österrike har hänvisat till kommissionens dokument med rubriken Erasmus+ Programme Guide, version 2 (2020) av den 26 februari 2020, s. 45, som återfinns på följande internetadress: https://erasmus-plus.ec.europa.eu/sites/default/files/2021–09/erasmus_programme_guide_2020_v2_en.pdf.

77 Dokument 11721/2/20 REV 2, som återfinns på följande internetadress: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11721–2020-REV-2/fr/pdf.

78 EGT L 245, 1992, s. 46.

79 Republiken Österrike har anfört följande exempel: Köpkraften i Wien ([delstaten] med den lägsta satsen) motsvarar omkring 92 procent av köpkraften i Niederösterreich. Skillnaderna mellan köpkraften per invånare inom distrikten i Niederösterreich är större än skillnaderna i köpkraft mellan de österrikiska [delstaterna]. Se https://retailreport.at/sites/default/files/2019–05/GfK%20Kaufkraft%20 C3%B4sterreich%202019.pdf. Omvänt utgjorde köpkraften i Bulgarien år 2019 52 procent av den genomsnittliga köpkraften i 27 medlemsstater …, medan köpkraften i Österrike utgjorde 113 procent av den genomsnittliga köpkraften i dessa medlemsstater (se https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tec00120/default/table?lang=de).

80 Republiken Österrike har hänvisat till domen av den 24 februari 2015, Sopora ( C‑512/13, EU:C:2015:108, punkt 34).

81 Republiken Österrike har hänvisat till dom av den 17 juli 1963, Italien/kommissionen ( 13/63, EU:C:1963:20, avsnitt 4), och dom av den 18 september 2014, Bundesdruckerei ( C‑549/13, EU:C:2014:2235, punkt 34).

82 C‑286/03, EU:C:2005:621, punkt 109. Det rör sig om generaladvokaten Kokotts svar på det argument som anfördes i detta mål mot möjligheten att medföra en förmån utomlands, enligt vilket förmånens storlek avstäms efter levnadskostnaderna och vårdkostnaderna i den stat där den behöriga institutionen verkar.

83 Kommissionens genomförandebeslut 2014/99/EU av den 18 februari 2014 om fastställande av en förteckning över regioner som har rätt till bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden samt över medlemsstater som har rätt till bidrag från Sammanhållningsfonden under perioden 2014–2020 (EUT L 50, 2014, s. 22).

84 Det rör sig om de lagförslag som gav upphov till de förbundslagar som nämns i fotnoterna 7 och 8 i detta förslag till avgörande, samt regeringens förklaringar avseende dessa förslag i handlingarna nr 111 och nr 190 i de stenograferade bilagorna från de sammanträden som ägt rum i Nationalrat (Nationella rådet, Österrike) angående den XXVI:e valperioden, vilka återfinns på följande internetadresser: https://www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXVI/I/I_00111/fname_692212.pdf och https://www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXVI/I/I_00190/fname_698479.pdf.

85 Republiken Österrike har hänvisat till handlingarna nr 111 och nr 190 i bilagorna till de stenograferade protokollen från nationella rådets sammanträden avseende den XXVI:e valperioden, s. 3, respektive s. 8 och följande sidor.

86 Republiken Österrike har hänvisat till dom av den 28 juni 2018, Crespo Rey ( C‑2/17, EU:C:2018:511, punkt 45 och följande punkter samt där angiven rättspraxis), och domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 68).

87 Republiken Österrike har i detta avseende hänvisat till förklaringarna i handling nr 111 i bilagorna till de stenograferade protokollen från nationella rådets sammanträden avseende den XXVI:e valperioden, s. 1 och följande sidor (se fotnot 84 i detta förslag till avgörande).

88 Se punkt 46 i detta förslag till avgörande.

89 C‑240/10, EU:C:2011:591, punkt 37.

90 Se punkt 95 i förevarande förslag till avgörande.

91 Konventionen undertecknades i Wien den 18 april 1961 och trädde i kraft den 24 april 1964.

92 Konventionen undertecknades i Wien den 24 april 1963 och trädde i kraft den 19 mars 1967.

93 Republiken Österrike har preciserat att även om den migrerande arbetstagaren är ansluten till det österrikiska systemet för social trygghet enligt artikel 11.3 a i förordning nr 883/2004 är en österrikisk tjänsteman som är utstationerad i en annan medlemsstat fortfarande ansluten till det österrikiska systemet för social trygghet enligt punkt b i samma bestämmelse. Detsamma gäller för tjänstemän som arbetar i egenskap av anställda eller som bedriver verksamhet som egenföretagare enligt artikel 13.4 i förordning nr 883/2004.

94 Republiken Österrike har hänvisat till domen av den 17 juni 2010, kommissionen/Portugal ( C‑105/08, EU:C:2010:345, punkt 26 och följande punkter).

95 Republiken Österrike har hänvisat till dom av den 28 maj 1980, Kuhner/kommissionen ( 33/79 och 75/79, EU:C:1980:139, punkt 22), dom av den 13 juli 2018, SQ/EIB ( T-377/17, EU:T:2018:478, punkt 146), dom av den 22 juni 2017, Bechtel ( C‑20/16, EU:C:2017:488, punkt 35 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 november 2020, Fleig/Europeiska utrikestjänsten ( C‑446/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:918, punkt 67).

96 Republiken Österrike har hänvisat till domen av den 18 december 2007, kommissionen/Spanien ( C‑186/06, EU:C:2007:813, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

97 Republiken Österrike har hänvisat till domen av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315, punkterna 69 och 73).

98 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till gränsarbetare) (punkterna 24 och 25 och där angiven rättspraxis).

99 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till gränsarbetare) (punkterna 44 och 46 och där angiven rättspraxis).

100 Se även, som ett särskilt uttryck för den allmänna principen om icke-diskriminering, artikel 5 b i denna förordning, i vilken principen om likställande av omständigheter stadfästs, såsom EU‑domstolen erinrade om i domen av den 12 mars 2020, Caisse d’assurance retraite et de la santé au travail d’Alsace-Moselle ( C‑769/18, EU:C:2020:203, punkt 44).

101 Se, analogt, dom av den 22 juni 2011, Landtová ( C‑399/09, EU:C:2011:415, punkterna 42 och 44 och där angiven rättspraxis), avseende artikel 3.1 i förordning nr 1408/71, som konkretiserar principen i artikel 39 EG, nu artikel 45 FEUF, som i huvudsak hade samma lydelse som artikel 4 i förordning nr 883/2004. Den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 883/2004 skiljer sig emellertid från den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71, eftersom den inte är begränsad till arbetstagare och deras familjemedlemmar. EU-domstolen har helt nyligen, i dom av den 15 juli 2021, A (Offentlig sjukvård) ( C‑535/19, EU:C:2021:595, punkt 40), slagit fast att principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet i artikel 18 första stycket FEUF preciseras i artikel 4 i förordning nr 883/2004 med avseende på unionsmedborgare som åberopar de förmåner som avses i artikel 3.1 i denna förordning. EU-domstolen erinrade även om sin fasta praxis enligt vilken artikel 18 första stycket FEUF endast kan tillämpas självständigt i situationer som omfattas av unionsrätten men för vilka det inte finns några särskilda regler om icke-diskriminering i EUF-fördraget. Så är nämligen inte fallet i fråga om fri rörlighet för arbetstagare. Se, i detta avseende, bland annat dom av den 25 november 2021, Finanzamt Österreich (Barnbidrag för biståndsarbetare) ( C‑372/20, EU:C:2021:962, punkt 68).

102 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 54 och där angiven rättspraxis).

103 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkterna 24 och 70 och där angiven rättspraxis).

104 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 70 och där angiven rättspraxis).

105 Se, analogt, dom av den 15 juli 2021, A (Offentlig sjukvård) ( C‑535/19, EU:C:2021:595, punkt 61).

106 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 44 och där angiven rättspraxis).

107 EGT L 257, 1968, s. 2, svensk specialutgåva: område 5, volym 1, s. 3343. Förordning nr 1612/68 upphävdes genom förordning nr 492/2011. EU-domstolen hänvisade bland annat till domen av den 5 maj 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑206/10, EU:C:2011:283, punkt 39). Se även punkterna 36 och 37 i den domen.

108 Se, analogt, dom av den 11 september 2007, Hendrix ( C‑287/05, EU:C:2007:494, punkterna 51 och 52). Se även domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 65 och punkterna 69–71).

109 Se dom av den 18 januari 2007, Celozzi ( C‑332/05, EU:C:2007:35, punkt 24), och dom av den 5 december 2019, Bocero Torrico och Bode ( C‑398/18 och C‑428/18, EU:C:2019:1050, punkt 41).

110 Se dom av den 20 juni 2013, Giersch m.fl. ( C‑20/12, EU:C:2013:411, punkt 44), och domen i målet Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 56).

111 Se fotnot 9 i förevarande förslag till avgörande.

112 Se punkt 15.1, illustration 6, s. 45, i revisionsrättens rapport.

113 Se handlingen nr 190 i bilagorna till de stenograferade protokollen från nationella rådets sammanträden avseende den XXVI:e valperioden, s. 2 (se fotnot 84 i förevarande förslag till avgörande).

114 Se punkt 15.1, illustration 5, s. 44, och punkt 15.2, s. 45, i revisionsrättens rapport. I fotnot 34 i denna rapport anges att Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien anslöt sig till unionen den 1 maj 2004 och Bulgarien och Rumänien den 1 januari 2007. Inom området för fri rörlighet för arbetstagare har Republiken Österrike beviljats övergångsperioder på sju år, vilket innebär att den österrikiska arbetsmarknaden år 2011 öppnades för de stater som anslöt sig år 2004 och år 2014 för de stater som anslöt sig år 2007. Republiken Kroatien anslöt sig till unionen den 1 juli 2013 och år 2020 öppnades den österrikiska arbetsmarknaden för den staten.

115 Se domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 56).

116 Se dom av den 22 juni 2011, Landtová ( C‑399/09, EU:C:2011:415, punkterna 46–48).

117 Se punkterna 66 och 67 i detta förslag till avgörande och, analogt, dom av den 7 november 2002, Maaheimo ( C‑333/00, EU:C:2002:641, punkt 34).

118 Se i detta avseende punkt 127 i förevarande förslag till avgörande.

119 Se, bland annat, dom av den 14 december 2016, Bragança Linares Verruga m.fl. ( C‑238/15, EU:C:2016:949, punkt 44), och domen Caisse pour l’avenir des enfants (Barn till make/maka till en gränsarbetare) (punkt 58 och där angiven rättspraxis).

120 Det ska noteras att Republiken Österrike har bestritt det syfte som den enligt kommissionen eftersträvade, nämligen att göra budgetbesparingar. Av de handlingar som Republiken Österrike ingett framgår nämligen en uppskattning av minskningen av utgifterna, utan att en sådan avsikt för den skull bekräftas.

121 Se punkterna 77–79 i förevarande förslag till avgörande.

122 Kommissionen har i punkt 44 i sin ansökan hänvisat till den tabell över klassificeringen av österrikiska delstater år 2019 som återfinns på följande internetadress: https://cdn2.hubspot.net/hubfs/2405078/cms-pdfs/fileadmin/user_upload/dyna_content/de/documents/news/20190508_news_kaufkraft_dach_dfin.pdf, p. 3.

123 Kommissionen har förklarat att exempelvis köpkraften uppgår till 104,7 procent av genomsnittet i Niederösterreich, jämfört med endast 97,6 procent i Kärnten. Med tillämpning av den österrikiska lagstiftningen om sociala och skattemässiga förmåner i Österrike har en arbetstagare för ett barn som är bosatt i till exempel kommunen Arnoldstein i Kärnten rätt till ersättning för utgifterna för barnets underhåll som motsvarar 100 procent av schablonbeloppet, vilket är 7,1 procent högre än den ersättning som en arbetstagare vars barn är bosatt i Niederösterreich erhåller.

124 Med anledning av det föregående exemplet har kommissionen illustrerat effekterna av den österrikiska justeringsmekanismen och angett att de personer som arbetar i Österrike, men vars barn är bosatta i Arnoldstein i Kärnten, Tarvisio (Italien) eller Kranjska Gora (Slovenien), erhåller tre olika schablonbelopp, nämligen 100 procent, 94,8 procent respektive 79 procent av förmånsbeloppet. Schablonbeloppet överstiger emellertid de genomsnittliga levnadskostnaderna i Österrike. I dessa tre angränsande kommuner, som visserligen är belägna i tre olika medlemsstater, måste levnadskostnaderna för dagliga behov objektivt sett anses helt och hållet jämförbara just på grund av den fria rörligheten för varor och tjänster som garanteras av unionen.

125 Enligt Republiken Slovakien varierar exempelvis levnadskostnaderna mellan östra delen av landet och området kring staden Bratislava, där de till och med betydligt överstiger de i området kring staden Wien.

126 Republiken Österrike har angett att köpkraften i Bulgarien år 2019 motsvarade 52 procent av den genomsnittliga köpkraften i unionens 27 medlemsstater, medan köpkraften i Österrike motsvarade 113 procent av denna (se fotnot 79 i förevarande förslag till avgörande). Se, även, punkt 53 i förevarande förslag till avgörande.

127 Se punkt 18.2, s. 51, i revisionsrättens rapport.

128 Se punkt 23.2, sidorna 60 och 61, punkt 23.4, s. 62, och punkt 25, sidorna 62–65 i revisionsrättens rapport.

129 Se punkt 15.1, tabell 8, i revisionsrättens rapport.

130 Se punkt 97 i förevarande förslag till avgörande.

131 Se artikel 28.2 i EES-avtalet, som förbjuder all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor, såsom artikel 45.2 FEUF.

132 Se skäl 17 i förordning nr 883/2004.

133 Se dom av den 14 december 2016, Bragança Linares Verruga m.fl. ( C‑238/15, EU:C:2016:949, punkterna 49 och 50).

134 Eftas övervakningsmyndighet har sammanfattat principen enligt följande: När det gäller genomförandet av fri rörlighet för arbetstagare kräver EES-marknaden likvärdiga förmåner för lika arbete.