Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 2009, s. 37).

3 Upphävda från och med den 21 december 2020 genom artikel 125 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 2018, s. 36).

4 EGT L 108, 2002, s. 7.

5 EGT L 108, 2002, s. 21.

6 EGT L 108, 2002, s. 33.

7 EGT L 108, 2002, s. 51.

8 Dom av den 6 oktober 2021 ( C‑561/19, EU:C:2021:799).

9 Se dom meddelad av Sezioni Unite (förenade avdelningar) den 23 november 2021, nr 26164/22.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

11 Se, till exempel, skäl 6 och artikel 8.4 b i direktiv 2002/21, och skäl 2 i direktiv 2002/22.

12 Skäl 49 i direktiv 2002/22 (min kursivering). Se även skäl 7 och artikel 1.2 i direktiv 2002/21.

13 Se, beträffande dessa begrepp, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Dzivev m.fl. ( C‑310/16, EU:C:2018:623, punkterna 70–80).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741, punkt 66).

15 Se, bland annat, skälen 16–20 i direktiv 2002/21.

16 Se, till exempel, artikel 8.4 i direktiv 2002/19 (där det angavs att de skyldigheter som den nationella regleringsmyndigheten föreskriver ska grundas på det fastställda problemets art, vara proportionella och motiverade mot bakgrund av [de relevanta] målen) och artikel 8.1, första stycket i direktiv 2002/21 (enligt vilket de nationella regleringsmyndigheterna [skall vidta] alla rimliga åtgärder för att uppnå [de relevanta målen] … Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål).

17 Se, till exempel, artikel 8.2, artikel 8.4 och 8.5 i direktiv 2002/21 (där formuleringen bland annat ingår). Se även skäl 36, slutet, i direktiv 2002/21.

18 Dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑424/07, EU:C:2009:749, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

19 Ibidem, punkt 59.

20 Se, bland annat, dom av den 7 juli 2016, Muladi ( C‑447/15, EU:C:2016:533, punkt 43). I andra fall har domstolen hänvisat till ett krav att nationell rätt inte får äventyra den praktiska verkan av unionsrättsakten i fråga. Se, till exempel, dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 83). Jag anser att de båda riktningarna i rättspraxis väsentligen är två sidor av samma mynt, vilket visas av det faktum att domstolen i båda domarna hänvisade till domen av den 23 november 2006 i målet Lidl Italia ( C‑315/05, EU:C:2006:736, punkt 48) som ett prejudikat.

21 Fastweb har – utan att lämna någon ytterligare förklaring – hävdat att det omtvistade beslutet, genom att minsta intervall åläggs, kväver konkurrensen och begränsar konsumenternas valmöjligheter, vilket strider mot vissa av de mål som eftersträvas med det harmoniserade regelverket. Jag har emellertid svårt att se på vilket sätt en förbättring av användarnas möjligheter att förstå och jämföra operatörernas erbjudanden nödvändigtvis skulle leda till en mindre konkurrensutsatt marknad och/eller i någon större utsträckning minska konsumenternas valmöjligheter. Fastweb har till exempel inte förklarat hur tjänsternas kvalitet och/eller pris (som faktiskt är en av flera parametrar på grundval av vilka användarna väljer operatör) skulle kunna påverkas av det omtvistade beslutet på ett sätt som har betydelse.

22 Se, bland annat, skälen 5 och 20 i direktiv 2002/19 och skäl 1 och artikel 8.2 i direktiv 2002/21.

23 Se, bland annat, skälen 16 och 22 i direktiv 2002/19, skäl 34 i direktiv 2002/20 och artikel 8.4 d i direktiv 2002/21.

24 Se, bland annat, skäl 9 i direktiv 2002/19, skäl 4 i direktiv 2002/21 och skälen 4 och 8 i direktiv 2002/22.

25 Se ovan, punkt 30 i detta förslag till avgörande.

26 Se, bland annat, dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

27 Ibidem, punkt 51 och där angiven rättspraxis.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Anton van Zantbeek ( C‑725/18, EU:C:2020:54, punkt 21).

29 Så är ofta fallet. Se, med ytterligare hänvisningar, mitt förslag till avgörande i målet Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:166, punkt 65).

30 Se, senast, dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

31 Se, bland annat, dom av den 29 mars 2011, kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2011:188, punkt 46).

32 Se dom av den 18 oktober 2012, X ( C‑498/10, EU:C:2012:635, punkt 30 och där angiven rättspraxis), och dom av den 3 december 2020, BONVER WIN ( C‑311/19, EU:C:2020:981, punkt 26).

33 Se, med ytterligare hänvisningar, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet VAS Shipping ( C‑71/20, EU:C:2021:474, punkt 67 och där angiven rättspraxis), och förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Venturini m.fl. ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:529, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

34 Se, bland annat, dom av den 29 mars 2011, kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2011:188, punkt 46).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2005, Mobistar och Belgacom Mobile ( C‑544/03 och C‑545/03, EU:C:2005:518 punkt 31), och dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkt 36).

36 Dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321).

37 Se, bland annat förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Hünermund m.fl. ( C‑292/92, EU:C:1993:863, punkterna 1 och 28), och förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet CaixaBank France ( C‑442/02, EU:C:2004:187, punkt 63).

38 Dom av den 7 mars 2013, DKV Belgium ( C‑577/11, EU:C:2013:146, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

39 Se ovan, punkt 7 i detta förslag till avgörande.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 80).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkterna 178 och 179 och där angiven rättspraxis).

42 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 22 september 2022, Admiral Gaming Network m.fl. ( C‑475/20–C‑482/20, EU:C:2022:714, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

43 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till interaktiva guider, beräkningsmotorer och månatligt offentliggörande av de totala kostnaderna för de olika operatörernas erbjudanden.

44 Artikel 1.1.

45 Artikel 8.2 a. Se mer allmänt, beträffande behovet av att skydda användare med funktionshinder, skäl 8 och artikel 8.4 e i direktiv 2002/21 och skäl 13 och artiklarna 7, 22.1 och 23a i direktiv 2002/22.

46 Se, analogt, dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkt 47).

47 Dom av den 19 november 2019 ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, särskilt punkterna 54 och 55) (TSN och AKT).

48 TSN och AKT, punkterna 47 och 48.

49 TSN och AKT, punkterna 49 och 52. Se, för en användbar utveckling av denna åtskillnad, förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Land Oberösterreich (Bostadsbidrag) ( C‑94/20, EU:C:2021:155, punkterna 64–72).

50 Se artiklarna 20, 21, 49 och 51 i stadgan.

51 TSN och AKT, punkt 53. Se även, för ett mer aktuellt exempel, dom av den 7 juli 2022, Coca-Cola European Partners Deutschland ( C‑257/21 och C‑258/21, EU:C:2022:529, punkt 42).

52 Se ovan, punkt 36 i detta förslag till avgörande.

53 Se ovan punkterna 44–50 i detta förslag till avgörande.

54 Se, till exempel, dom av den 4 oktober 2018, Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:810, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2019, Italien/rådet (Fiskekvoter för svärdfisk i Medelhavet) ( C‑611/17, EU:C:2019:332, punkt 129 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 december 2019, HK/kommissionen ( C‑460/18 P, EU:C:2019:1119, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

56 Se, till exempel, artikel 21 i stadgan och artikel 18 FEUF.

57 Se, bland annat, de bestämmelser till vilka hänvisas ovan i punkt 59 i detta förslag till avgörande.