Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑596/20 DuoDecad
I. Inledning
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Mervärdesskattedirektivet
2. Förordning nr 904/2010
B. Ungersk rätt
III. Det nationella målet
A. Bakgrund till förevarande begäran om förhandsavgörande
B. Målet vid den nationella domstolen
IV. Begäran om förhandsavgörande och förfarandet vid domstolen
V. Rättslig bedömning
A. Tolkningsfrågorna
B. Fastställelse i lagstiftningen om mervärdesskatt av vem som är mottagare av en tjänst
C. Inverkan av ett förfarandemissbruk mellan den egentliga tjänstemottagaren och en tredje part
1. De ungerska fiskala myndigheternas åsikt
2. Skatteneutralitet i lagstiftningen om mervärdesskatt
3. Den synvinkel som den som tillhandahåller tjänsten har
4. Bestämmelserna om konsignation
5. Tänkbart undantag: Ett kringgående av lagen vad avser upplägget i vilket alla deltagande parter medverkar
6. Preliminär slutsats
D. I andra hand: Hantering av motstridiga fastställelser mellan de fiskala myndigheterna i olika medlemsstater i fråga om mervärdesskatt
1. Problembeskrivning
2. Avsaknad av bindande verkan av den skatt som först fastställs
3. Avvikande tolkning av bestämmelserna om platsen för tillhandahållandet
4. Avvikande bedömning av de underliggande sakförhållandena
VI. Förslag till avgörande
1 Originalspråk: tyska.
2 Se dom av den 23 november 2017, Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 23), dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 21), och dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25).
3 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (EUT L 347, 2006, s. 1).
4 I dess lydelse enligt rådets direktiv 2009/69/EG av den 25 juni 2009 (EUT L 175, 2009, s. 12).
5 I dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/88/EU av den 7 december 2010 (EUT L 326, 2010, s. 1).
6 Rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 2008, s. 11).
7 Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, 2010, s. 1).
8 Dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832).
9 Dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 46), dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 52), och dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl. ( C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 98).
10 Dom av den 16 oktober 2014, Welmory ( C‑605/12, EU:C:2014:2298, punkt 42), och dom av den 26 januari 2012, ADV Allround ( C‑218/10, EU:C:2012:35, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 42).
11 Dom av den 16 september 2021, Balgarska natsionalna televizia ( C‑21/20, EU:C:2021:743, punkt 31), Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2018, MEO – Serviços de Comunicações e Multimédia ( C‑295/17, EU:C:2018:942, punkt 39), och dom av den 22 juni 2016, Český rozhlas ( C‑11/15, EU:C:2016:470, punkterna 21 och 22).
12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 24), och dom av den 13 juni 2013, Promociones y Construcciones BJ 200 ( C‑125/12, EU:C:2013:392, punkt 28), i båda fallen i fråga om artikel 199 i mervärdesskattedirektivet.
13 Dom av den 6 oktober 2011, Stoppelkamp ( C‑421/10, EU:C:2011:640, punkt 33), i fråga om artikel 21.1 b i sjätte EG-direktivet.
14 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling (de förenade målen C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 50 – Enligt principen om skatteneutralitet är det inte är möjligt att allmänt göra åtskillnad mellan olagliga och lagliga transaktioner), dom av den 29 juni 2000, Salumets m.fl. ( C‑455/98, EU:C:2000:352, punkt 19), dom av den 29 juni 1999, Coffeeshop Siberië ( C‑158/98, EU:C:1999:334, punkterna 14 och 21). I fråga om undantag, se dom av den 6 december 1990, Witzemann ( C‑343/89, EU:C:1990:445), och dom av den 5 juli 1988, Vereniging Happy Family Rustenburgerstraat ( 289/86, EU:C:1988:360, punkt 20).
15 Dom av den 21 februari 2013, Žamberk ( C‑18/12, EU:C:2013:95, punkt 36), dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 39), dom av den 9 oktober 2001, Cantor Fitzgerald International ( C‑108/99, EU:C:2001:526, punkt 33), och dom av den 6 april 1995, BLP Group ( C‑4/94, EU:C:1995:107, punkt 24).
16 Dom av den 16 oktober 2014, Welmory ( C‑605/12, EU:C:2014:2298, punkt 42), och dom av den 26 januari 2012, ADV Allround ( C‑218/10, EU:C:2012:35, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 42).
17 Se dom av den 23 november 2017, Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 23), dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 21), och dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25).
18 Se H. Stadie, Umsatzsteuerrecht, 2005, punkt 1.18.
19 Dom av den 23 april 2009, Puffer ( C‑460/07, EU:C:2009:254, punkt 46), dom av den 17 maj 2001, Fischer och Brandenstein (de förenade målen C‑322/99 och C‑323/99, EU:C:2001:280, punkt 76), dom av den 8 mars 2001, Bakcsi ( C‑415/98, EU:C:2001:136, punkt 46), och dom av den 25 maj 1993, Mohsche ( C‑193/91, EU:C:1993:203, punkt 9).
20 Dom av den 5 maj 1982, Schul Douane Expediteur ( 15/81, EU:C:1982:135, domskäl 2). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 6 juli 1988, Ledoux ( 127/86, EU:C:1988:366, punkt 20).
21 Dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 54), bekräftad av dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 53). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 5 juli 2018, Marcandi ( C‑544/16, EU:C:2018:540, punkt 65).
22 Se dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 59), och, för en motsatt bedömning, dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 48).
23 Dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 51), dom av den 5 juli 2018, Marcandi ( C‑544/16, EU:C:2018:540, punkterna 64 och 66), och dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 59).
24 Se dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 52), och dom av den 14 juni 2017, Compass Contract Services ( C‑38/16, EU:C:2017:454, punkterna 29 och 30 samt där angiven rättspraxis).
25 Dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkt 47), dom av den 8 december 2011, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑157/10, EU:C:2011:813, punkt 39), och dom av den 12 februari 2009, Block ( C‑67/08, EU:C:2009:92, punkt 31).
26 Denna förutsättning i artikel 51.1 i stadgan ges som bekant en mycket vid tolkning av domstolen – se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 25 och följande punkter).
27 Bundesfinanzhof, beslut av den 22 februari 2001 – V R 26/00, UR 2001, 305, punkterna 54 och 56.
28 Dom av den 6 februari 2003, Auto Lease Holland ( C‑185/01, EU:C:2003:73, punkt 37). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 5 juli 2018, Marcandi ( C‑544/16, EU:C:2018:540, punkt 49), för vilken en avvikande bedömning mellan medlemsstaterna i fråga om utfärdande av poäng låg till grund.