Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 8 september 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Den hänskjutande domstolen har ställt sex tolkningsfrågor till domstolen. Genom de båda första frågorna, har den hänskjutande domstolen i huvudsak önskat få klarhet i huruvida artikel 63 FEUF, som garanterar den fria rörligheten för kapital, får åberopas avseende en nationell lagstiftning, såsom bestämmelserna om koncerninterna överlåtelser, som endast är tillämpliga på bolagskoncerner. Den fjärde tolkningsfrågan har ställts endast för det fall domstolen skulle anse att de båda första tolkningsfrågorna ska besvaras jakande. Som jag kommer att ange i min bedömning, kan emellertid svaren på dessa frågor lätt utläsas av fast rättspraxis, enligt vilken om det antas att denna lagstiftning verkar inskränkande på den fria rörligheten för kapital, en sådan verkan är en oundviklig följd av ett eventuellt hinder för etableringsfriheten, som stadgas i artikel 49 FEUF, och därför inte kan motivera att nämnda lagstiftning prövas självständigt mot artikel 63 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007, Oy AA ( C‑231/05, nedan kallad domen Oy AA, EU:C:2007:439, punkt 24 och där angiven rättspraxis). Vidare är artikel 63 FEUF, under alla omständigheter, inte tillämplig i en situation som, i princip, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 49 FEUF, när ett av de berörda bolagen är skatterättsligt etablerat i ett tredjeland (vilket är fallet med det schweiziska bolaget inom ramen för avyttringen 2011).

3 Det vill säga att avyttringen 2011 hade till syfte att centralisera förvaltningen av varumärkena inom koncernen i syfte att maximera värdet av dessa, medan avyttringen 2014 avsåg att rationalisera och förenkla denna koncerns struktur, genom att avyttra de enheter som inte längre var ändamålsenliga och se till att de enheter som inte kunde avyttras skulle ägas på det mest lämpliga sättet, med avseende på risk och effektivitet.

4 I artikel 86.2 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 384 I, 2019, s. 1), som trädde i kraft den 1 februari 2020, föreskrivs att Europeiska unionens domstol ska fortsätta att vara behörig att meddela förhandsavgöranden på begäran av domstolar i Förenade kungariket som framställts före övergångsperiodens utgång. Enligt artikel 126 i detta avtal, ska denna övergångsperiod upphöra den 31 december 2020. Det följer vidare av artikel 86.3 i detta avtal att en begäran om förhandsavgörande ska anses ha framställts, i den mening som avses i artikel 86.2, vid den tidpunkt då den handling genom vilken målet anhängiggörs registrerades vid domstolens kansli. I förevarande mål registrerades begäran om förhandsavgörande av domstolens kansli den 30 december 2020, det vill säga före utgången av övergångsperioden.

5 Se dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Undantag för investeringsfonder bildade på kontraktsrättslig grund) ( C‑342/20, EU:C:2022:276, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

6 Se dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, nedan kallad domen Test Claimants III, EU:C:2012:707, punkt 90), och dom av den 7 april 2022, Veronsaajien oikeudenvalvontayksikkö (Undantag för investeringsfonder bildade på kontraktsrättslig grund) ( C‑342/20, EU:C:2022:276, punkterna 34 och 35 samt där angiven rättspraxis).

7 Se domen Test Claimants III (punkterna 91 och 92 och där angiven rättspraxis).

8 Den är nämligen ostridigt mellan parterna i målet att det nederländska bolaget, GL och det schweiziska bolaget ingick i samma koncern, i den mening som avses i section 170 och 171 TCGA 1992.

9 Se, för ett liknande resonemang, domen Test Claimants III (punkt 89) och dom av den 11 september 2014, Kronos International ( C‑47/12, EU:C:2014:2200, punkt 29).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2009, Glaxo Wellcome ( C‑182/08, EU:C:2009:559, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 118), dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, nedan kallad domen Test Claimants II, EU:C:2007:161, punkterna 30–33), och domen Oy AA (punkt 23 och där angiven rättspraxis).

12 Se domen Oy AA (punkt 24 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom av den 20 september 2018, EV ( C‑685/16, EU:C:2018:743, punkt 50), och dom av den 17 oktober 2019, Argenta Spaarbank ( C‑459/18, EU:C:2019:871, punkt 35).

14 Se dom av den 28 januari 1986, kommissionen/Frankrike ( 270/83, EU:C:1986:37, punkt 14), och domen Test Claimants II (punkt 37).

15 Se dom av den 28 januari 1986, kommissionen/Frankrike ( 270/83, EU:C:1986:37, punkt 18), dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 30), dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkt 41), samt domen Test Claimants II (punkt 36).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 2011, National Grid Indus (C‑371/10, nedan kallad domen National Grid Indus, EU:C:2011:785, punkterna 36 och 37).

17 Se, för ett liknande resonemang, domen National Grid Indus (punkterna 36 och 37).

18 Se punkt 66 i detta förslag till avgörande.

19 Se domen National Grid Indus (punkterna 36 och 37), samt dom av den 14 september 2017, Trustees of the P Panayi Accumulation & Maintenance Settlements ( C‑646/15, EU:C:2017:682).

20 Se dom av den 21 maj 2015, Verder LabTec (C‑657/13, nedan kallad domen Verder LabTec, EU:C:2015:331).

21 Domen Test Claimants II (punkt 61). Min kursivering.

22 Domen Test Claimants II (punkterna 94 och 95).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 2010, X Holding ( C‑337/08, EU:C:2010:89, punkt 33).

24 Se domen National Grid Indus (punkt 48) och dom av den 23 januari 2014, DMC ( C‑164/12, nedan kallad domen DMC, EU:C:2014:20, punkt 49).

25 Se domen DMC (punkt 59) och dom av den 8 mars 2017, Euro Park Service ( C‑14/16, EU:C:2017:177, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

26 Se dom av den 11 mars 2004, de Lasteyrie du Saillant ( C‑9/02, EU:C:2004:138, punkterna 46–48), domen National Grid Indus (punkt 52), och dom av den 14 september 2017, Trustees of the P Panayi Accumulation & Maintenance Settlements ( C‑646/15, EU:C:2017:682, punkterna 57–60).

27 Se dom av den 7 september 2006, N ( C‑470/04, EU:C:2006:525, punkterna 46–48 och 50), och dom av den 6 september 2012, kommissionen/Portugal ( C‑38/10, EU:C:2012:521, punkterna 31–33).

28 Se dom av den 18 juli 2013, kommissionen/Danmark ( C‑261/11, ej publicerad, EU:C:2013:480, punkt 37), DMC (punkt 53), och Verder LabTec (punkt 45).

29 Se domen Verder LabTec (punkt 45).

30 Se domarna National Grid Indus, DMC och Verder LabTec. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Verder LabTec ( C‑657/13, EU:C:2015:132, punkterna 22, 25 och 72).

31 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Verder LabTec ( C‑657/13, EU:C:2015:132, punkt 72).