Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 7 juli 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 RGBl. 68/1874.

3 BGBl. I 19/1998 i den lydelse som offentliggjordes i BGBl. I, nr 78/2011.

4 BGBl. I nr 244/1962 i den lydelse som offentliggjordes i BGBl. I, nr 35/2019.

5 Se, bland annat, dom av den 13 januari 2022, MIUR och Ufficio Scolastico Regionale per la Campania ( C‑282/19, EU:C:2022:3, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 74).

7 Se, för ett liknande resonemang, Morini, A. Comment to Article 17 TFEU, i Curti Gialdino, C. (red.), Codice dell'Unione europea – Operativo, Simone, Neapel, 2012, s. 543.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utlämning till Ukraina) ( C‑398/19, EU:C:2020:1032, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496).

11 Dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873).

12 Se, bland annat, dom av den 5 oktober 1988, Steymann ( 196/87, EU:C:1988:475), dom av den 7 september 2004, Trojani ( C‑456/02, EU:C:2004:488), och dom av den 7 maj 2019, Monachos Eirinaios ( C‑431/17, EU:C:2019:368).

13 Förslag till avgörande i målet Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2017:851, punkterna 88 och 93). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:135, punkt 32).

14 Förslag till avgörande i målet Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2018:614, punkt 26).

15 Se, till exempel, dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43).

16 Dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat ( C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt74).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkterna 25 och 26), och dom av den 19 juli 2012, Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

18 Se, i tillämpliga delar, mitt förslag till avgörande i målet Boriss Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:166).

19 Se, särskilt, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

20 Se, med ytterligare hänvisningar, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Venturini m.fl. ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:529, punkt 27).

21 Se, till exempel, dom av den 3 september 2020, Vivendi ( C‑719/18, EU:C:2020:627, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

22 Se, till exempel, dom av den 27 juni 2017, Congregación de Esculas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

23 Ibidem, punkt 47.

24 Se, bland annat, dom av den 17 mars 2011, Peñarroja Fa ( C‑372/09 och C‑373/09, EU:C:2011:156, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

25 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Cosmas i de förenade målen Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:1999:147, punkt 30).

26 Se, exempelvis, dom av den 18 december 2007, Jundt ( C‑281/06, EU:C:2007:816, punkt 34).

27 Dom av den 5 oktober 1988, Steymann ( 196/87, EU:C:1988:475), och dom av den 7 september 2004, Trojani ( C‑456/02, EU:C:2004:488).

28 Dom av den 26 april 1988, Bond van Adverteerders m.fl. ( 352/85, EU:C:1988:196, punkt 16).

29 Dom av den 12 juli 2001, Smits och Peerbooms, C‑157/99, EU:C:2001:404, punkt 58).

30 Ibidem, punkterna 50 och 52.

31 Se den rättspraxis som anges ovan i fotnot 22. Se även, med betoning på denna punkt och med ytterligare hänvisningar, Koutrakos, P., Healthcare as an economic service under EC law, i: Dougan, M., Spaventa, E. (red.), Social Welfare and EU Law, Hart Publishing, Oxford, 2005, sidorna 112–115.

32 Se dom av den 18 december 2007, Jundt ( C‑281/06, EU:C:2007:816, punkt 32), och dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 154). Min kursivering.

33 Se, exempelvis, dom av den 4 oktober 1991, Society for the Protection of Unborn Children Ireland ( C‑159/90, EU:C:1991:378, punkterna 24–26).

34 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i målet Gravier ( 293/83, EU:C:1985:15, s. 603), och förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet Sodemare m.fl. ( C‑70/95, EU:C:1997:55, punkt 29).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2001, Ordine degli Architetti m.fl. ( C‑399/98, EU:C:2001:401, punkt 77)). Se, allmänt, Spaventa, E., Public Services and European Law: Looking for Boundaries, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, del 5, 2003, sidorna 272–275.

36 Se dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

37 11 § punkt 2 BekGG.

38 Dom av den 16 december 2009, VfSlg 18.965/2009 (AT:VFGH:2009:B516.2009).

39 17 § fjärde stycket i Staatsgrundgesetz vom 21. December 1867, über die allgemeinen Rechte der Staatsbürger für die im Reichsrathe vertretenen Königreiche und Länder (Österrikisk lag om medborgarnas grundläggande rättigheter; RGBl. 142/1867).

40 Vilket den österrikiska regeringen förklarat med hänvisning till förklaringarna beträffande regeringens lagförslag avseende lagen om ändring av BekGG (se fotnot 2 ovan).

41 18 § och 19 § PrivSchG.

42 21 § punkt 1 b PrivSchG.

43 Se dom av den 5 maj 1982, Schul Douane Expediteur ( 15/81, EU:C:1982:135, punkt 33), och dom av den 17 maj 1994, Frankrike/kommissionen ( C‑41/93, EU:C:1994:196, punkt 19).

44 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 1), och Barnard, C., The Substantive Law of the EU: The Four Freedoms, femte upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2016, sidorna 3–8.

45 Se till exempel, i doktrinen, Odudu, O., Economic Activity as a Limit to Community Law, i: Barnard, C., Odudu, O. (red.), The Outer Limits of European Union Law, Hart Publishing, Oxford, 2009, sidorna 242 och 243.

46 Se, exempelvis, dom av den 12 juli 2012, VALE Építési ( C‑378/10, EU:C:2012:440, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

47 Se, till exempel, dom av den 17 februari 1993, Poucet och Pistre ( C‑159/91 och C‑160/91, EU:C:1993:63, punkterna 17 och 18), och dom av den 22 oktober 2015, EasyPay och Finance Engineering ( C‑185/14, EU:C:2015:716, punkt 38).

48 Dom av den 17 juni 1997 ( C‑70/95, EU:C:1997:301).

49 Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 juli 2008 (EUT L 218, 2008, s. 30).

50 Dom av den 6 maj 2021 ( C‑142/20, EU:C:2021:368).

51 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 mars 2020, Tesco-Global Áruházak ( C‑323/18, EU:C:2020:140, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

52 17 § PrivSchG.

53 21 § PrivSchG.

54 17 § punkt 2 PrivSchG.

55 11 § punkt 1 BekGG.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkterna 178 och 179 och där angiven rättspraxis).

57 Se, till exempel, dom av den 1 oktober 2009, Woningstichting Sint Servatius ( C‑567/07, EU:C:2009:593, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2003, Neri ( C‑153/02, EU:C:2003:614, punkt 46), och dom av den 14 september 2006, Centro di Musicologia Walter Stauffer ( C‑386/04, EU:C:2006:568, punkt 45).

59 Se, i tillämpliga delar, dom av den 20 december 2017, Simma Federspiel ( C‑419/16, EU:C:2017:997, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

60 Se, till exempel, Europadomstolen, 13 februari 2003, Refah Partisi (Välfärdspartiet) m.fl. mot Turkiet (CE:ECHR:2003:0213JUD004134098).

61 Europadomstolen, 10 november 2005, Leyla Şahin mot Turkiet (CE:ECHR:2005:1110JUD004477498, § 107).

62 Se, särskilt, ordalydelsen i 1§ och 2 § AnerkennungsG.

63 Det är emellertid viktigt att lägga in ett varningens ord i detta avseende. Detta handlingsutrymme vad gäller ekonomiska frågor föreligger i den mån bestämmelserna om offentliga medel som betalas ut till de religiösa samfunden är förenliga med de unionsbestämmelser som, beroende på omständigheterna, kan vara tillämpliga i den speciella situationen. Om en medlemsstat subventionerar ekonomisk verksamhet som utövas av religiösa samfund måste åtgärderna i fråga i synnerhet vara förenliga med unionsbestämmelserna om statligt stöd (se, till exempel, rättspraxis som anges i fotnoterna 9 och 10 ovan). Detta är emellertid inte en fråga som har tagits upp i förevarande mål.

64 Denna rätt skyddas enligt Europakonventionens artikel 9, som har rubriken Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

65 Se, bland annat, Europadomstolen, 7 december 1976, Kjeldsen, Busk Madsen och Pedersen mot Danmark (CE:ECHR:1976:1207JUD000509571), 28 augusti 2001, Lundberg mot Sverige (CE:ECHR:2001:0828DEC003684697), 29 juni 2007, Folgerø m.fl. mot Norge (CE:ECHR:2007:0629JUD001547202), och 18 mars 2011, Lautsi m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2011:0318JUD003081406). Se mer allmänt om denna fråga, med ytterligare hänvisningar, Evans, C., Thomas, C. A., Church-State Relations in the European Court of Human Rights, BYU Law Review, 2006, s. 699.

66 Se ovan, punkt 70 i detta förslag till avgörande.

67 Europadomstolen, 18 mars 2011, Lautsi m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2011:0318JUD003081406, § 61 och där angiven rättspraxis).