lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 23 mars 2023

CELEX
62021CC0726
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s. 19).

3 Narodne novine, nr 56/90, 135/97, 08/98, 113/00, 124/00, 28/01, 41/01, 55/01, 76/10, 85/10, 05/14.

4 Narodne novine, nr 152/08, 76/09, 80/11, 121/11 – kodifierad version, 91/12 – beslut från Ustavni sud (Författningsdomstolen i Kroatien), 143/12, 56/13, 145/13, 152/14, 70/17 och 126/19).

5 Se, bland annat, dom av den 16 juli 1998, Dumon och Froment ( C‑235/95, EU:C:1998:365, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

6 Se, exempelvis, dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483, nedan kallad domen Kossowski, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

7 Detta villkor kan sammanfattas som att de konkreta gärningarna är identiska, oavsett hur de klassificeras enligt nationell rätt. Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkt 26 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39). Vad avser artikel 50 i stadgan, se, exempelvis, dom av den 22 mars 2022, bpost ( C‑117/20, EU:C:2022:202, nedan kallad domen bpost, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis). Vad avser begreppen gärningar (som det uttryckligen hänvisas till i artikel 54 i Schengenkonventionen) och faktiska omständigheter (som särskilt används i tolkningsfrågan i förevarande mål), se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nordzucker m.fl. ( C‑151/20, EU:C:2021:681, fotnot 17).

8 Detta villkors förenlighet med artikel 50 i stadgan var föremål för dom av den 27 maj 2014, Spasic ( C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586).

9 I den bestämmelsen står att Unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring samt förebyggande och bekämpande av brottslighet. Min kursivering.

10 Domen Kossowski, punkt 46.

11 Se, för ett liknande resonemang, även förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målet Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:501, punkterna 9, 76 och 86), i samband med artikel 3.2 rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1). I den bestämmelsen ingår bindande skäl för att vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder ifall verkställandet skulle medföra att principen ne bis in idem åsidosätts.

12 När det gäller ett element som avser den externa kontexten konstaterar jag att det inte anges några begränsningar av formen i vilken upplysningar överlämnas i rådets rambeslut 2009/948/RIF om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden (EUT L 328, 2009, s. 42). Det uttalade syftet är att förhindra att förfarandet slutligt avgörs i två eller flera medlemsstater och därmed strider mot principen ’ne bis in idem’, enligt artikel 1.2 a rambeslut 2009/948.

13 Domen Kossowski, punkt 44 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, nedan kallad domen Gözütok och Brügge, punkt 38), och dom av den 10 mars 2005, Miraglia ( C‑469/03, EU:C:2005:156, nedan kallad domen Miraglia, punkt 32), och

14 Dessa två behov betonas i artikel 3.2 FEU, citat ovan i fotnot 10. Se även domen Kossowski, punkterna 46 och 49.

15 Exempelvis situationen i målet Kossowski där det saknades en verklig utredning eller i målet Miraglia, där förfarandena avbröts, bara för att förfarandena om samma gärningar pågick i en annan medlemsstat. Se domen Kossowski, punkterna 46 och 49, och domen Miraglia, punkt 33.

16 Domen Gözütok och Brügge, punkt 35, och domen Miraglia, punkt 31.

17 Som den österrikiska regeringen med rätta konstaterat var det domstolens uppgift i målet Kossowski att fastslå huruvida ett beslut som fattats av allmän åklagare efter en ganska lättviktig prövning av bevisningen kunde betraktas som slutligt i andan av artikel 54 i Schengenkonventionen. Jag återkommer till den aspekten mer i detalj i nästa avsnitt av detta förslag till avgörande. I detta läge vill jag inte desto mindre framhäva att domstolen hänvisade till motiveringen i ett sådant beslut som den informationskälla som ska konsulteras i första hand för att fastställa ifall beslutet om att avbryta förfarandena fattats efter att ärendet bedömts i sak (domen Kossowski, punkterna 53 och 54 samt domslutet). En sådan bedömning är, vilket jag ska förklara mer ingående, ett av de två huvudvillkoren som tillåter övervägandet av ifall ett beslut i ett offentligt förfarande om att avbryta förfarandena är slutligt.

18 Domstolen framhöll att, när det gäller frågor som inbegriper beslut i unionens domstolar, avser denna rättskraft inte endast domslutet i [det rättsliga] beslutet utan även de domskäl som är nödvändiga för domslutet och därmed är oskiljbara från detta. Dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen ( C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkt 87 och där angiven rättspraxis). Se även tribunalens dom av den 2 mars 2022, Fabryki Mebli Forte/EUIPO – Bog-Fran (Möbel) ( T‑1/21, ej publicerad, EU:T:2022:108, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

19 Domen bpost, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Domstolen omformulerade sålunda något de kriterier som tidigare hade tillämpats, och vilka hänvisade till en rad omständigheter som sinsemellan är oskiljaktiga i tid och rum samt med hänsyn till deras syfte. Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

20 Domen bpost, punkt 36 som säger att villkoret ’idem’ fordrar att de faktiska omständigheterna är identiska. Principen ne bis in idem är däremot inte tillämplig när omständigheterna i fråga inte är identiska, utan endast liknar varandra. På liknande sätt konstaterades att detta gäller naturligtvis med förbehåll för att det kan inträffa att det efterföljande förfarandet avser endast en del av de omständigheter (i tidsmässigt eller materiellt hänseende) som har beaktats i det föregående förfarandet. Det väsentliga är emellertid att i den mån de båda omständigheterna faktiskt överlappar varandra, måste det röra sig om identiska omständigheter inom överlappningen. Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet bpost ( C‑117/20, EU:C:2021:680, punkt 135).

21 Domen Kossowski, punkt 39 och där angiven rättspraxis. Samma slutsats nåddes av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen). Europadomstolen, 8 juli 2019, Mihalache mot Rumänien, CE:ECHR:2019:0708JUD005401210, §§ 94–95.

22 Se domen Kossowski, punkterna 34 och 42 och där angiven rättspraxis.

23 Såsom domstolen för första gångens slog fast i dom av den 22 december 2008, Turansky ( C‑491/07, EU:C:2008:768, punkterna 35 och 36). Se även dom av den 5 juni 2014, M ( C‑398/12, EU:C:2014:1057, nedan kallad domen M, punkterna 31 och 32), och domen Kossowski, punkt 35.

24 Detta kan bli fallet i avsaknad av en ingående utredning som det beskrivs i omständigheterna i målet som ledde till domen Kossowski, punkterna 48–53. På liknande sätt utlöses inte skyddet som erbjuds av principen ne bis in idem ifall beslutet om att avbryta förfarandena fattats på grund av att åtal har väckts i en annan medlemsstat. Se domen Miraglia, punkterna 30–33).

25 Jag konstaterar att domstolen i domen M drog slutsatsen att möjligheten att återuppta förfarandena på grundval av nya bevis, vilket belgisk lag medger, inte påverkade den slutliga naturen för beslutet non-lieu, genom vilket den belgiska domstolen beslutade att inte låta det straffrättsliga förfarandet mot personen i fråga gå till högre instans, domen M, punkterna 38–40. Jag noterar att ett beslut som fattats på grundval av 190 § StPO också verkar vara föremål för det pågående målet C‑147/22, Központi Nyomozó Főügyészség.