Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 18 april 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1.

3 Denna förordning ersatte rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen), vilken i sin tur hade ersatt konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36), i dess lydelse enligt de efterföljande konventionerna om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

4 EGT L 160, 2000, s. 1.

5 Insolvensförordningen har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19), vilken inte är tillämplig i tiden (ratione temporis) på förevarande mål.

6 Det hävdas att ING – före konkursbeslutet – hade beviljat OWB NL ett lån som OWB NL, tillsammans med övriga koncernenheter, hade överfört till ING som en garanti för alla nuvarande och framtida fordringar mot slutkunder.

7 I artikel 28.1 i Bryssel Ia-förordningen föreskrivs att om talan väcks vid en domstol i en medlemsstat mot en svarande som har hemvist i en annan medlemsstat, och svaranden inte går i svaromål, ska domstolen självmant förklara sig obehörig, såvida den inte är behörig enligt bestämmelserna i den förordningen.

8 Denna bestämmelse innehåller begreppet konkurs, men med hänsyn till insolvensförordningen och förordning 2015/848 står det klart att begreppet insolvens är lämpligare i detta sammanhang och jag kommer att använda det i detta förslag till avgörande. Se även Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT L 172, 2019, s. 18).

9 Domstolens handlingar innehåller begreppet konkurs. Jag kommer därför, i detta förslag till avgörande, att hänvisa till det begreppet när jag beskriver omständigheterna i målet eller nederländsk rätt. Begreppet insolvens kommer dock att användas i samband med unionsrätten, eftersom både insolvensförordningen och förordning (EU) 2015/848 hänvisar till insolvensförfaranden.

10 Den omständigheten att det var en identisk fordran – i den mening att fakturan och beloppet var desamma – bekräftades av ING, borgenär för OWB NL, under förhandlingen inför domstolen.

11 Dom av den 21 september 2016, Etablissements Fr. Colruyt ( C‑221/15, EU:C:2016:704, punkt 15) och dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390, punkt 32)..

12 Se, bland annat dom av den 14 november 2018, Wiemer & Trachte ( C‑296/17, EU:C:2018:902, punkt 23).

13 Eidenmuller, H., What is an insolvency proceeding?, American Bankruptcy Law Journal, 92(1), 2018, s. 53–72.

14 Inom den mest inflytelserika konkursteorin, teorin om borgenärernas uppgörelse (Creditors’ Bargain Theory), ses insolvens som ett common pool-problem, och insolvensrätten följaktligen som en uppsättning särskilda regler för att lösa detta problem. Det common pool-problem som insolvens ger upphov till är att alla borgenärer har fordringar gentemot företaget, vars tillgångar är otillräckliga för att tillgodose alla fordringar. Insolvens bygger därmed på idén att det är bättre att förhindra enskilda verkställighetsåtgärder och att fördela gäldenärens tillgångar rättvist mellan borgenärerna. En kollektiv process är att föredra (se Jackson, T., The Logic and Limits of Bankruptcy Law, Beard Books, 2001, s. 11 et seq.).

15 Se, analogt, UNCITRAL Legislative Guide on Insolvency Law (Förenta nationerna, 2005, s. 83, punkt 26), där det anges att en av insolvensrättens grundläggande principer är att insolvensförfaranden är kollektiva förfaranden, där alla borgenärers intressen ska skyddas mot enskilda åtgärder från en av dem.

16 I detta avseende är det viktigt att notera att den hänskjutande domstolen understryker att talan i fråga får återverkningar för boet, Framför allt eftersom det är en talan i syfte att kringgå fördelningen av de totala tillgångarna eller minska deras belopp.

17 Såsom ING förklarade i sitt skriftliga yttrande och under förhandlingen, om Oilcharts fordran skulle godkännas av de belgiska domstolarna skulle företaget kunna få en betalning från ING, vilket skulle lyfta ut fordran ur det nederländska bo som den ingår i enligt det nederländska insolvensförfarandet.

18 Se artikel 16.1 i insolvensförordningen. Domstolen har funnit att regeln om företräde i den bestämmelsen vilar på principen om ömsesidigt förtroende. Det är nämligen denna princip om ömsesidigt förtroende som har gjort det möjligt att inrätta ett tvingande regelverk om behörighet, som alla domstolar som omfattas av insolvensförordningens tillämpningsområde är skyldiga att iaktta. Det är även principen om ömsesidigt förtroende som möjliggör för medlemsstaterna att avstå från sina interna bestämmelser om erkännande och exekvatur av utländska domar till förmån för ett förenklat förfarande för erkännande och verkställighet av beslut som fattats inom ramen för insolvensförfaranden (se dom av den 5 juli 2012, ERSTE Band Hungary, C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 34).

19 Se, analogt, artikel 29.1 i Bryssel Ia-förordningen. Se även till exempel artikel 2.1.4 i direktiv 2019/1023, där avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder definieras som ett tillfälligt upphävande, beviljat av en rättslig eller administrativ myndighet eller tillämpat på grund av lag, av en borgenärs rätt att verkställa en fordran mot en gäldenär och, om så föreskrivs i nationell rätt, mot en tredje part som lämnat säkerhet, inom ramen för ett rättsligt, administrativt eller annat förfarande, eller av rätten att beslagta eller utom rätta realisera gäldenärens tillgångar eller verksamhet.

20 Principen om enhetlighet innebär att det finns ett enda insolvensförfarande. Principen om universalitet innebär att detta förfarande omfattar gäldenärens samtliga tillgångar, oberoende av var de är belägna. Jag konstaterar i detta avseende att insolvensförordningen vilar på distinktionen i dess artikel 3 mellan huvudförfaranden (allmängiltiga) och sekundärförfaranden (territoriella) (se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC, C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 28). Se även dom av den 14 november 2018, Wiemer & Trachte ( C‑296/17, EU:C:2018:902, punkt 40).

21 Det ska i detta avseende observeras att insolvensförordningen gör det möjligt att inleda huvudinsolvensförfaranden i den medlemsstat i vilken platsen där gäldenären har sina huvudsakliga intressen finns och att det i förordningen specificeras att [d]essa förfaranden har allmän räckvidd och de avser att omfatta gäldenärens samtliga tillgångar. Se skäl 12 i insolvensförordningen. Enligt generaladvokat Szpunar (förslag till avgörande i målet Senior Home, C‑195/15, EU:C:2016:369, punkt 21) avspeglar insolvensförordningen inte en modell baserad på principen om insolvensförfarandenas universalitet, utan en modell med försvagad universalitet (även kallad modifierad universalitet), eftersom förordningen utgår från en universell modell men föreskriver en rad särregler vilka fungerar som undantag och medför att modellens universalitet justeras eller försvagas.

22 Se punkt 31 ovan.

23 I till exempel domen av den 16 januari 2014 i målet Schmid ( C‑328/12, EU:C:2014:6, punkt 39) fann domstolen att domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet har inletts är behöriga att pröva en talan om återvinning med anledning av insolvens. Se även den förklarande rapporten av M. Virgós och E. Schmit, Report on the Convention on Insolvency Proceedings av den 3 maj 1996, dokument från Europeiska unionens råd, 6500/96, DRS 8 (CFC), punkt 3.

24 Det följer av skälen 2 och 8 i förordning nr 1346/2000 att syftet med förordningen är att få gränsöverskridande insolvensförfaranden att fungera effektivt och smidigt samt att förbättra och påskynda dem.

25 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 22).

26 Se även skälen 8 och 16 i insolvensförordningen.

27 Se, analogt, om målen att säkerställa effektiva och smidiga gränsöverskridande insolvensförfaranden, dom av den 22 november 2012, Bank Handlowy och Adamiak ( C‑116/11, EU:C:2012:739, punkt 62).

28 Se artiklarna 4.1 och 16 i insolvensförordningen.

29 I detta avseende har domstolen framhållit tillämpningen av principen om ömsesidigt förtroende, som kräver att domstolarna i övriga medlemsstater ska erkänna ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande, utan möjlighet att pröva den första domstolens bedömning av huruvida den är behörig (se, analogt, dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC, C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 42).

30 Dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 42).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juni 2022, London Steam-Ship Owners’ Mutual Insurance Association ( C‑700/20, EU:C:2022:488, punkterna 43 och 69). Jag vill tillägga att eftersom domstolen fastställde att litispendensregeln gäller för undantaget i artikel 1.2 d i förordning nr 44/2001, bör samma slutsats dras – i tillämpliga delar – med avseende på undantaget i artikel 1.2 b i Bryssel Ia-förordningen.

32 Se punkterna 34–37 ovan.

33 Se, analogt, dom av den 1 mars 2005, Owusu ( C‑281/02, EU:C:2005:120, punkterna 31–42), där domstolen framhöll rättssäkerhetsprincipen, skyddet för personer som är etablerade i Europeiska unionen och den enhetliga tillämpningen av behörighetsreglerna, genom att erinra om att syftet med Brysselkonventionen just är att tillhandahålla gemensamma bestämmelser vilka skall tillämpas i stället för avvikande nationella bestämmelser. För enhetlig tillämpning av insolvensförordningen, se dom av den 16 april 2015, Lutz ( C‑557/13, EU:C:2015:227, punkt 48).

34 Dom av den 22 februari 1979, Gourdain ( 133/78, EU:C:1979:49).

35 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 20).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

37 Det ska påpekas att denna regel bekräftades i samband med att kriterierna kodifierades genom artikel 6 i förordning (EU) 2015/848, enligt vilken domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium ett insolvensförfarande har inletts är behöriga att pröva en talan som är direkt hänförlig till insolvensförfarandet och har ett nära samband med detta.

38 Se, bland annat dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 23).

39 Garcimartin, F., Insolvency-Related Judgments and Vis Attractiva Concursus: The EU Approach, Insolvency Intelligence 1 (2018). Se rapporten av Virgós, M. och Schmit, E. som det hänvisas till ovan i fotnot 23, punkt 77.

40 Se generaladvokat Bobeks kritik av tillämpningen av dessa kriterier i hans förslag till avgörande i målet NK ( C‑535/17, EU:C:2018:850, punkterna 44–53).

41 Se, bland annat dom av den 4 december 2019, Tiger ( C‑493/18, EU:C:2019:1046), och dom av den 20 december 2017, Valach m.fl. ( C‑649/16, EU:C:2017:986).

42 Se förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet NK ( C‑535/17, EU:C:2018:850, punkterna 44–46).

43 Se, till exempel, dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 37).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2019, CeDe Group ( C‑198/18, EU:C:2019:1001, punkterna 31 och 32).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, Tünkers France och Tünkers Maschinenbau ( C‑641/16, EU:C:2017:847, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

46 Ibidem. Se även dom av den 6 februari 2019, NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96, punkt 28), och dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 36).

47 Se dom av den 4 september 2014, Nickel & Goeldner Spedition ( C‑157/13, EU:C:2014:2145, punkt 26).

48 Se dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 37).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2019, Tiger ( C‑493/18, EU:C:2019:1046, punkterna 30 och 31).

50 Se dom av den 4 september 2014, Nickel & Goeldner Spedition ( C‑157/13, EU:C:2014:2145, punkt 28). Domstolen fortsatte med att tillägga att [a]tt talan om betalning väcks, efter inledandet av ett insolvensförfarande mot tjänsteleverantören, av den förvaltare som utsetts inom detta insolvensförfarande och att förvaltaren handlar i borgenärernas intresse påverkar inte den åberopade fordrans karaktär, vilken fortfarande styrs av samma materiella regler.

51 Se dom av den 6 februari 2019, NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96, punkterna 35 och 36). Se även dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 31). I den senare domen är det dock oklart om analysen av självständigheten avsåg det första eller det andra kriteriet.

52 Se punkt 29 ovan.

53 Se punkt 35 ovan.

54 Dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkterna 33–40).

55 Dom av den 4 december 2014, H ( C‑295/13, EU:C:2014:2410).

56 Omvänt, i sin dom av den 6 februari 2019 i målet NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96), fann domstolen att den omständigheten att talan kan väckas också av borgenärerna individuellt, oavsett om det sker före, under eller efter insolvensförfarandet, gör att talan omfattas av Bryssel Ia-förordningen. Det är oklart varför domstolen ansåg detta vara relevant i domen i målet NK, men inte i sin dom av den 4 december 2014 i målet H ( C‑295/13, EU:C:2014:2410). Se, för ett liknande resonemang, Bork, R., och van Zwieten, K. (red.), Jurisdiction for actions which derive directly from the insolvency proceedings and are closely linked with them, i Bork, R., och van Zwieten, K. (red.), Commentary on the European Insolvency Regulation, andra upplagan (Oxford, 2022; onlineupplaga, Oxford Academic, 19 maj 2022).

57 Jag instämmer därför inte i kommissionens argument att talan i fråga är skild från insolvensförfarandet på grund av att den – i sak – omfattas av allmänna rättsregler.

58 Se punkt 29 ovan.

59 Se punkt 35 ovan.

60 Enligt artikel 4.1 i insolvensförordningen ska verkningarna av insolvensförfarandet bestämmas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds. I det nu aktuella målet omfattas verkningarna av insolvensen av nederländsk rätt.

61 Se dom av den 2 juli 2009, SCT Industri ( C‑111/08, EU:C:2009:419, punkterna 22–25), dom av den 9 november 2017, Tünkers France och Tünkers Maschinenbau ( C‑641/16, EU:C:2017:847, punkt 28 och där angiven rättspraxis);, och dom av den 6 februari 2019, NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96, punkt 30).

62 Dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544, punkterna 30 och 31).

63 Dom av den 4 oktober 2018, Feniks ( C‑337/17, EU:C:2018:805, punkt 32).

64 Dom av den 19 april 2012 ( C‑213/10, EU:C:2012:215). Domstolen medgav till och med att [d]et kan inte förnekas att den rättighet som käranden i det nationella målet grundar sin talan på har ett samband med gäldenärens insolvens, eftersom den härrör från konkursförvaltarens rätt till återvinning enligt den nationella lag som är tillämplig på insolvensförfarandet.

65 Se punkt 42 i den domen.

66 Se dom av den 19 april 2012, F-Tex ( C‑213/10, EU:C:2012:215, punkterna 41–47).

67 Dom av den 20 december 2017, Valach m.fl. ( C‑649/16, EU:C:2017:986, punkt 38).

68 Dom av den 2 juli 2009, SCT Industri ( C‑111/08, EU:C:2009:419, punkterna 26–29).

69 Se punkt 29 ovan.

70 Se punkt 35 ovan.

71 Se punkt 34 ovan.

72 Se skäl 2 i insolvensförordningen.

73 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing ( C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

74 Se punkterna 25 och 26 ovan.

75 Se punkt 23 ovan.

76 Dom av den 16 januari 2014, Schmid ( C‑328/12, EU:C:2014:6, punkt 27).

77 Se punkt 29 ovan.