Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 18 juni 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, exempelvis, Norkus, R., Introductory report – The filtering of appeals to the supreme courts, Network of the Presidents of the Supreme Judicial Courts of the European Union, Dublin, 2015, s. 2, där det hänvisas till ett exempel från 1500-talet.

3 En av de mest välkända av mekanismerna är den som grundar sig på prövning i kraft av certiorari när det gäller överklaganden till Förenta staternas högsta domstol (vilken infördes genom Judiciary Act (lagen om domarkåren) från år 1891).

4 Forskningsrapport 13/006.

5 Se artikel 58a i stadgan, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2019/629 av den 17 april 2019 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT L 111, 2019, s. 1). För fullständighetens skull vill jag tillägga att tillämpningsområdet för den bestämmelsen kommer att utvidgas i och med unionslagstiftarens antagande, i april 2024, av en ny förordning om ändring av stadgan, i linje med det förslag därom som EU-domstolen lade fram i december 2022.

6 Den mekanismen innebär i huvudsak att överklaganden i mål som redan har prövats två gånger, först av en oberoende överklagandenämnd och därefter av tribunalen, inte ska ges prövningstillstånd vid EU-domstolen om det inte visas att de aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

7 Uradni list RS, nr 73/07.

8 Uradni list RS, nr 105/06.

9 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 2013, s. 15).

10 I förevarande förslag till avgörande kommer jag inte att behandla hänvisningar som rör unionsrättsakters giltighet, eftersom den frågan saknar relevans för förevarande mål. Det är tillräckligt att påpeka att det följer av fast rättspraxis att nationella domstolar – inbegripet sådana som inte är i sista instans – inte har något utrymme för skönsmässig bedömning när de ifrågasätter giltigheten av en unionsrättsakt. Nationella domstolar är inte behöriga att ogiltigförklara den aktuella rättsakten och är därmed skyldiga att föra frågan vidare till EU-domstolen enligt artikel 267 FEUF. Se, särskilt, dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 20).

11 Dom av den 15 mars 2017 (C‑3/16, EU:C:2017:209) (nedan kallad domen Aquino).

12 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335) (nedan kallad domen Cilfit), och dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:799) (nedan kallad domen Consorzio).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 38), och dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 63).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 73).

15 Se, exempelvis, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 142 och där angiven rättspraxis).

16 Se, bland annat, dom av den 15 april 2021, État belge (Omständigheter som hänför sig till tiden efter ett beslut om överföring) ( C‑194/19, EU:C:2021:270, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

17 Se, särskilt, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 40 och 41 samt där angiven rättspraxis).

18 Se, för ett liknande resonemang, ibidem, punkt 44.

19 Jag återkommer till denna fråga i punkterna 117–120 nedan.

20 Min kursivering.

21 Min kursivering.

22 Se, senast, dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 155 och 156 samt där angiven rättspraxis). Min kursivering.

23 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:294, punkterna 15 och 21).

24 Se, exempelvis, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 93 och 94 samt där angiven rättspraxis).

25 Dworkin, R., Taking Rights Seriously, Harvard University Press, Cambridge, 1978, s. 31.

26 Se, exempelvis, dom av den 11 juni 2015, Fahnenbrock m.fl. ( C‑226/13, C‑245/13 och C‑247/13, EU:C:2015:383, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

27 Se, exempelvis, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 49).

28 Se, bland annat, dom av den 3 juli 2019, Eurobolt ( C‑644/17, EU:C:2019:555, punkt 32), och dom av den 4 september 2019, Salvoni ( C‑347/18, EU:C:2019:661, punkt 46).

29 Domen Cilfit, punkt 21.

30 Se, senast, dom av den 23 november 2023, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Familjesammanhållning) ( C‑614/22, EU:C:2023:903, punkterna 15 och 16 samt där angiven rättspraxis).

31 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 26).

32 För undantaget avseende nödvändighet i allmänhet, samt ytterligare hänvisningar, se Broberg, M., och Fenger, N., Broberg and Fenger on Preliminary References to the European Court of Justice, tredje upplagan, Oxford University Press, 2021, s. 208 och 209.

33 Se domen Cilfit, punkterna 13 och 14.

34 Se, bland annat, dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 48).

35 Se punkt 17 i domen Cilfit.

36 Se punkterna 18–20 i domen Cilfit.

37 Se, exempelvis, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 45), och dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 55).

38 Se, särskilt, punkt 56 i domen Aquino.

39 Se, särskilt, punkterna 20, 23, 24, 27 och 54 i domen Aquino.

40 Se, bland annat, dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkterna 61–66), dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 44), och dom av den 9 september 2020, Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (Avvisning av en efterföljande ansökan – Överklagandefrist) ( C‑651/19, EU:C:2020:681, punkt 53).

41 Punkt 46 i domen. Min kursivering.

42 Punkt 47 i domen. Min kursivering.

43 Se, särskilt, punkterna 58, 59 och 64 i förslaget till avgörande (C‑338/95, EU:C:1997:352).

44 För dessa uttryck, se ibidem, punkterna 38, 55 och 64 respektive punkterna 20, 58 och 62.

45 Se punkterna 60–65 i domen Consorzio.

46 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 176 och där angiven rättspraxis).

47 Se, exempelvis, dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

48 Se domen Consorzio, punkt 29 och där angiven rättspraxis.

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 1992, Oleificio Borelli/kommissionen ( C‑97/91, EU:C:1992:491, punkterna 13 och 14), och dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 93).

50 Se dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

51 Se, senast, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Airbnb Ireland och Airbnb Payments UK ( C‑83/21, EU:C:2022:545, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

52 Se mitt förslag till avgörande i målet Profi Credit Polska (Återupptagande av ett genom lagakraftvunnet domstolsavgörande avgjort mål) ( C‑582/21, EU:C:2023:674, punkt 83), där det hänvisas till förslaget till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi ( C‑561/19, EU:C:2021:291, punkt 55) (nedan kallat förslaget till avgörande i målet Consorzio).

53 Se punkt 75 ovan i förevarande förslag till avgörande.

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 1964, Costa ( 6/64, EU:C:1964:66, s. 592), dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 30), och domen Aquino, punkt 34.

55 Dom av den 4 juni 2002 ( C‑99/00, EU:C:2002:329, punkterna 16–19).

56 Se, i tillämpliga delar, förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:108, punkt 63), och förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:294, punkt 20).

57 Se, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352), förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415), förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319), och – sist men inte minst – förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Consorzio.

58 Se punkterna 122–133 nedan i förevarande förslag till avgörande.

59 Punkt 51 i domen Consorzio.

60 Min kursivering.

61 Punkt 44 i domen Consorzio. Min kursivering.

62 Punkt 48 i domen Consorzio. Min kursivering. För denna fråga, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Consorzio, punkterna 150–157.

63 Punkt 49 i domen Consorzio. Min kursivering.

64 Se, exempelvis, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkterna 38 och 40), och dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 55). Min kursivering.

65 Punkt 33 i domen Consorzio. Min kursivering.

66 Se hans förslag till avgörande i målet Consorzio, punkterna 139–159.

67 Se de hänvisningar som görs i förbigående i punkterna 28 och 29 i domen.

68 Se punkt 30 i domen. Jag kommer att återkomma till detta nedan.

69 Se, exempelvis, Cecchetti, L. och Gallo, D., The unwritten exceptions to the duty to refer after Consorzio Italian Management II: CILFIT Strategy 2.0 and its loopholes, Review of European Administrative Law, 2022, s. 29–61.

70 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:215, punkterna 86–88).

71 Kelsen, H., Pure Theory of Law, andra upplagan, 1967, s. 348.

72 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i målet Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:267, s. 3436), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Consorzio, punkt 145.

73 Se, för ett liknande resonemang, Fasta mellanfolkliga domstolen, Case concerning the Factory at Chorzów (Claim for indemnity – Jurisdiction) (domare Ehrlichs skiljaktiga mening), PCIJ Rep Series A nr 9 (1927), 39.

74 Se, för ett liknande resonemang, domen Consorzio, punkterna 30 och 31 samt där angiven rättspraxis.

75 Se, exempelvis, dom av den 9 mars 2021, Radiotelevizija Slovenija (Jour på en avlägsen plats) ( C‑344/19, EU:C:2021:182, punkt 23).

76 Om EU-domstolen skulle anse att den saknar behörighet att besvara den hänskjutande domstolens frågor eftersom de är alltför fallspecifika, kan den naturligtvis antingen omformulera dem för att extrapolera vissa rättsfrågor eller fastställa att de helt eller delvis inte kan tas upp till sakprövning.

77 Se, för ett liknande resonemang, Millet, F-X., Cilfit still fits, volym 18, utgåva 3, European Constitutional Law Review, 2022, s. 533–555.

78 Se, särskilt, punkterna 44, 49 och 51 i domen Consorzio.

79 Se punkterna 24 och 64 i domen Consorzio. Mer allmänt om förbudet mot rättsmissbruk i unionsrätten, se, senast, dom av den 21 december 2023, BMW Bank m.fl. ( C‑38/21, C‑47/21 och C‑232/21, EU:C:2023:1014, punkterna 281–283).

80 Dom av den 4 juni 2002 ( C‑99/00, EU:C:2002:329, punkt 18). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:108, punkt 46).

81 Se, senast, dom av den 4 maj 2023, Bundesrepublik Deutschland (Digital domstolsbrevlåda) ( C‑60/22, EU:C:2023:373, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

82 Dom av den 1 februari 2017, Tolley ( C‑430/15, EU:C:2017:74, punkt 32).

83 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352, punkt 58) och förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane-expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415, punkt 58), jämförda med förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:108, punkt 63).

84 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 52).

85 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 51).

86 Se Europadomstolen, dom av den 15 december 2022, Rutar och Rutar Marketing d.o.o. mot Slovenien (CE:ECHR:2022:1215JUD002116420, § 62). Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:247, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

87 Se, exempelvis, dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 52).

88 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Consorzio, punkt 168.

89 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 30 juni 2022, Rusishvili mot Georgien (CE:ECHR:2022:0630JUD001526913, § 75).

90 Se, analogt, dom av den 4 juli 2019, FTI Touristik/EUIPO ( C‑99/18 P, EU:C:2019:565, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

91 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, dom av den 24 april 2018, Baydar mot Nederländerna (CE:ECHR:2018:0424JUD005538514, § 42 och § 43), och avgörande av den 20 januari 2005, Astikos Oikodomikos Synetairismos Nea Konstantinoupolis mot Grekland (CE:ECHR:2005:0120DEC003780602).

92 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, avgörande av den 13 februari 2007, John mot Tyskland (CE:ECHR:2007:0213DEC001507303).

93 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, avgörande av den 26 november 2013, Krikorian mot Frankrike (CE:ECHR:2013:1126DEC000645907), och dom av den 11 april 2019, Harisch mot Tyskland (CE:ECHR:2019:0411JUD005005316, §§ 37–42).

94 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 52).

95 Se, särskilt, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 51–55), dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkt 32), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 25 och 36).

96 Se dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811), och dom av den 14 mars 2024, kommissionen/Förenade kungariket (Dom från Supreme Court) ( C‑516/22, EU:C:2024:231).