Förslag till avgörande av generaladvokat DEAN SPIELMANN föredraget den 27 mars 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1) (nedan kallat direktiv 2015/2436).

3 Dom av den 21 juni 2012, Donner ( C‑5/11, EU:C:2012:370, punkt 30) (nedan kallad domen i målet Donner).

4 C‑567/18, EU:C:2019:1031, punkterna 46 och 47.

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

6 Se domen i målet Donner (punkt 27).

7 Se dom av den 17 november 2022, Merck Sharp & Dohme m.fl. ( C‑224/20, EU:C:2022:893, punkt 112 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Merck Sharp & Dohme m.fl.), och dom av den 17 november 2022, Impexeco och PI Pharma ( C‑253/20 och C‑254/20, EU:C:2022:894, punkt 44).

8 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 5–8 i förordning 2017/1001. Se, även, dom av den 22 mars 2012, Génesis ( C‑190/10, EU:C:2012:157, punkterna 30 och 31), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Génesis ( C‑190/10, EU:C:2011:202, punkterna 31–33).

9 Se skäl 5 i förordning 2017/1001. Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Génesis ( C‑190/10, EU:C:2011:202, punkt 29), samt, bland annat, Wertheimer, H. W., The Principle of Territoriality in the Trademark Law of the Common Market Countries, International and Comparative Law Quarterly, 1967, vol. 16, no 3, s. 630, och Dinwoodie, G. B., Territorial Overlaps in Trademark Law: The Evolving European Model, Notre Dame Law Review, 2017, vol. 92, no 4, s. 1673.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 1994, IHT Internationale Heiztechnik och Danzinger ( C‑9/93, EU:C:1994:261, punkt 22), och dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 25).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2017, Coca-Cola/EUIPO – Mitico (Master) ( T‑61/16, EU:T:2017:877, punkt 81), och dom av den 21 december 2022, International Masis Tabak/EUIPO – Philip Morris Brands (Återgivning av ett cigarettpaket) ( T‑44/22, ej publicerad, EU:T:2022:843, punkt 78).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, TOP Logistics m.fl. ( C‑379/14, EU:C:2015:497, punkterna 38, 41 och 42), i vilken det hänvisas till artikel 5.3 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178). Detta direktiv ersattes av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25), vilket i sin tur har ersatts av direktiv 2015/2436. Lydelsen av, sammanhanget i eller syftet med artikel 5.1, 5.2 och 5.3 b i direktiv 89/104 har emellertid inte på något väsentligt sätt ändrats jämfört med motsvarande bestämmelser i direktiv 2008/95 – artikel 5.1, 5.2 och 5.3 b – och direktiv 2015/2436 – artikel 10.1, 10.2 och 10.3 b. Av detta följer att hänvisningarna till rättspraxis avseende dessa bestämmelser i första direktivet 89/104 och direktiv 2008/95 fortfarande är relevanta för tolkningen av artikel 10 i direktiv 2015/2436. Se, även dom av den 2 april 2020, Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2020:267, punkterna 44 och 45) (nedan kallad domen i målet Coty Germany), som rörde artikel 9.2 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1). Eftersom artikel 9 i förordning 2017/1001, vars innehåll i huvudsak återges i artikel 9 i förordning nr 207/2009 och artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), har nästan samma lydelse som artikel 10 i direktiv 2015/2436, kan resonemanget avseende dessa bestämmelser i förordningarna om EU-varumärken i tillämpliga delar överföras på nämnda bestämmelse i direktiv 2015/2436. Se domen i målet Merck Sharp & Dohme m.fl. (punkterna 112–116). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet ÖKO-Test Verlag ( C‑690/17, EU:C:2019:39, punkt 26).

13 Se dom av den 12 juli 2011, L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkterna 62–63 och 67) (nedan kallad domen i målet L’Oréal m.fl.), som bland annat avsåg varor som befann sig i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och var försedda med ett varumärke som var registrerat i en medlemsstat i unionen, och som en ekonomisk aktör utan varumärkesinnehavarens samtycke gjorde reklam för och utbjöd till försäljning via en elektronisk handelsplattform till konsumenter i det land där varumärket registrerats. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 september 2019, AMS Neve m.fl. ( C‑172/18, EU:C:2019:674, punkterna 47–49 och där angiven rättspraxis), som rörde behörigheten för domstolarna i en medlemsstat att pröva en talan om intrång i ett EU-varumärke när konsumenterna i den medlemsstaten var föremål för den reklam och de försäljningserbjudanden som publicerats i elektronisk form, trots att tredje man hade fattat beslut om och vidtagit åtgärder mot denna elektroniska publicering i en annan medlemsstat. I den domen grundade sig domstolen bland annat på resonemanget i domen i målet L’Oréal m.fl.

14 Se domen i målet L’Oréal m.fl. (punkterna 64 och 65 samt där angiven rättspraxis), och domen av den 5 september 2019, AMS Neve m.fl. ( C‑172/18, EU:C:2019:674, punkt 56).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2005, Class International ( C‑405/03, EU:C:2005:616, punkterna 58–61), som bland annat rörde tolkningen av artikel 5.1, 5.2 och 5.3 b i första direktivet 89/104 och artikel 9.1 och 9.2 b i förordning nr 40/94; se även dom av den 1 december 2011, Philips ( C‑446/09 och C‑495/09, EU:C:2011:796, punkterna 56–58), som avsåg varor som kunde göra intrång i den ensamrätt som följer av registrerade formgivningar och vissa upphovsrätter samt ett EU-varumärke, i vilken domstolen hänvisade till domen i målet L’Oréal m.fl. och domen av den 18 oktober 2005 (Class International ( C‑405/03, EU:C:2005:616). Se, även, dom av den 6 februari 2014, Blomqvist ( C‑98/13, EU:C:2014:55, punkterna 32–35).

16 Domen i målet Donner (punkt 30). Domstolen har närmare bestämt slagit fast att en sådan näringsidkare genomför spridning till allmänheten i den mening som avses i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

17 Se dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkterna 43–47). EU-domstolen preciserade att den domstol vid vilken målet är anhängigt således endast är behörig att pröva den skada som vållats inom den medlemsstat där domstolen i fråga är belägen.

18 Se för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 27 oktober 2022, Soda-Club (CO2) och SodaStream International ( C‑197/21, EU:C:2022:834, punkterna 35 och 36), domen i målet Merck Sharp & Dohme m.fl. (punkt 45), och dom av den 25 januari 2024, Audi (Fäste för emblem på en kylargrill) ( C‑334/22, EU:C:2024:76, punkt 31).

19 Se, bland annat, dom av den 13 oktober 2022, Gemeinde Bodman-Ludwigshafen ( C‑256/21, EU:C:2022:786, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

20 Se dom av den 22 mars 2012, Génesis ( C‑190/10, EU:C:2012:157, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

21 Domen i målet Coty Germany (punkt 35).

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2019:1031, punkt 46).

23 Se dom av den 3 mars 2016, Daimler ( C‑179/15, EU:C:2016:134, punkt 40) (nedan kallad domen i målet Daimler), såsom att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning eller använda tecknet på affärshandlingar och i reklam, att utbjuda varor till försäljning, att marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål, att importera eller exportera dem eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

24 Se domen i målet Daimler (punkterna 39–41), dom av den 25 juli 2018, Mitsubishi Shoji Kaisha och Mitsubishi Caterpillar Forklift Europe ( C‑129/17, EU:C:2018:594, punkt 38), domen i målet Coty Germany (punkterna 37 och 38), och dom av den 22 december 2022, Louboutin (Användning av ett intrångsgörande kännetecken på en elektronisk marknadsplats) ( C‑148/21 och C‑184/21, EU:C:2022:1016, punkterna 27 och 28).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2010, Google France och Google ( C‑236/08–C‑238/08, EU:C:2010:159, punkterna 57 och 72), domen i målet L’Oréal m.fl. (punkterna 92, 102 och 103), dom av den 15 december 2011, Frisdranken Industrie Winters ( C‑119/10, EU:C:2011:837, punkterna 29 och 32), och domen i målet Coty Germany (punkterna 40–48), där upplagshavaren dessutom inte kände till att lagringen av varorna utgjorde varumärkesintrång; se även beslut av den 19 februari 2009, UDV North America ( C‑62/08, EU:C:2009:111, punkt 47).

26 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Daimler (punkterna 34–36, 39 och 42), och dom av den 2 juli 2020, mk advokaten ( C‑684/19, EU:C:2020:519, punkterna 21–25).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, TOP Logistics m.fl. ( C‑379/14, EU:C:2015:497, punkterna 42–45), som hänvisar till artikel 5.3 i första direktivet 89/104.

28 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2019:1031, punkt 39), som hänvisar till artikel 9.2 i förordning 2017/1001.

29 Se, även, analogt, domen i målet Donner (punkt 27), i vilken domstolen slog fast att en näringsidkare är ansvarig för alla transaktioner som näringsidkaren själv genomför eller som genomförs för hans eller hennes räkning och som leder till en spridning till allmänheten, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, i en medlemsstat där de spridda varorna är upphovsrättsligt skyddade. Domstolen tillade att näringsidkaren även är ansvarig för allt handlande av samma art som utförs av tredje man, när näringsidkaren specifikt riktade sig till allmänheten i destinationsstaten och inte kunde sväva i okunnighet om tredje mans handlande.