Förslag till avgörande av generaladvokat Andrea Biondi föredraget den 26 juni 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Belgisch Staatsblad, den 26 oktober 2006, s. 57703.

3 I de handlingar som EU-domstolen har tillgång till kallas avgiften även för ett vederlag, en ersättning (enligt den kvalificering som Cour constitutionnelle (Författningsdomstolen, Belgien) gjorde i sin dom av den 44/2010 av den 29 april 2010, som det hänvisas till i punkt 20 i begäran om förhandsavgörande) eller en betalning. I förevarande förslag till avgörande kommer jag att använda begreppet avgift, i enlighet med den kvalificering som har gjorts i artikel 37bis.1 led 1 i dekretet av den 16 juni 2006.

4 Artikel 37.2 i dekretet av den 16 juni 2006.

5 Artikel 37.1 i dekretet av den 16 juni 2006.

6 Artikel 37bis.2 och 37bis.3 i dekretet av den 16 juni 2006.

7 Artikel 37bis.2 andra stycket i dekretet av den 16 juni 2006.

8 Artikel 37bis.2 tredje stycket i dekretet av den 16 juni 2006.

9 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att minimilängden fastställdes till 41 meter år 2023. Den var fastställd till 46 meter mellan 2008 och 2023.

10 Artikel 37bis.3 i dekretet av den 16 juni 2006. För de kategorier som har undantagits av den flamländska regeringen, se artikel 37.1 leden 1 och 2 i nämnda dekret.

11 Enligt vad som föreskrivs i artikel 37bis.5 i dekretet av den 16 juni 2006.

12 P&O är ett bolag bildat enligt engelsk rätt som bedriver verksamhet i Belgien inom sektorn för sjötransport av passagerare och gods mellan Förenade kungariket och Kontinentaleuropa.

13 Syftet med den talan som käranden har väckt är dessutom att P&O ska förpliktas att betala de fakturor som har förfallit till betalning under förfarandets gång eller, i vart fall, att målet ska vilandeförklaras på denna punkt (se punkterna 9 och 10 i begäran om förhandsavgörande).

14 EGT L 378, 1986, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 145, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3573/90 av den 4 december 1990 (EGT L 353, 1990, s. 16). I artikel 1.1 i den förordningen föreskrivs att [f]rihet att utföra sjötransporter mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredjeland skall gälla för medborgare i medlemsstater med hemvist i en annan medlemsstat än den person för vilken sjötransporten utförs. I punkt 3 i nämnda artikel anges att [f]öreskrifterna i artiklarna 55–58 och 62 [i EEG-fördraget] skall tillämpas på de frågor som denna förordning omfattar.

15 P&O har bland annat hävdat att fartyg som färdas mellan två flamländska hamnar, beroende på deras rutt, kan dra nytta av VBS-tjänsterna på en mycket längre sträcka än den som havsgående fartyg trafikerar. Fartyg som färdas till hamnen i Antwerpen (Belgien) behöver dessutom en aktivare assistans bland annat på grund av att den hamnen är mycket trafikerad och att farlederna är trånga. Fartyg som färdas mellan en flamländsk hamn och hamnen i Antwerpen behöver emellertid inte betala något för att få tillgång till dessa tjänster. Kostnaderna för de tjänsterna bärs således av de aktörer som är skyldiga att betala avgiften.

16 Regionen Flandern har, i detta hänseende, hänvisat till domen av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364).

17 Till exempel en gång när ett havsgående fartyg anlöper en flamländsk hamn och sedan igen när fartyget anlöper en annan flamländsk hamn från den första hamnen.

18 Artikelns lydelse återges i fotnot 51 i förevarande förslag till avgörande.

19 EUT L 149, 2021, s. 10.

20 Numera artikel 100 respektive artikel 58 FEUF.

21 Se dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkterna 30 och 31).

22 Se dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 32).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 1998, Corsica Ferries France ( C‑266/96, EU:C:1998:306, punkt 56), och dom av den 13 juni 2002, Sea‑Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 32).

24 Se dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 november 2002, Geha Naftiliaki m.fl. ( C‑435/00, EU:C:2002:661, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

25 Se dom av den 17 maj 1994, Corsica Ferries ( C‑18/93, EU:C:1994:195, punkterna 32–34).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1994, kommissionen/Frankrike ( C‑381/93, EU:C:1994:370, punkt 22). P&O har med rätta påpekat att varje hinder, även av mindre omfattning, för friheten att tillhandahålla tjänster är förbjuden (se dom av den 13 december 1989, Corsica Ferries (France) ( C‑49/89, EU:C:1989:649, punkt 8)).

27 Dom av den 17 maj 1994 ( C‑18/93, EU:C:1994:195).

28 Den omständigheten att detta undantag finns är just skälet till att regionen Flandern, i motsats till vad den har hävdat, inte kan finna stöd för sitt argument i domen av den 17 februari 2005, Viacom Outdoor ( C‑134/03, EU:C:2005:94).

29 Vad gäller de siffror som regionen Flandern har lämnat i punkt 36 i sitt skriftliga yttrande, vill jag endast påpeka att dessa enbart avser år 2013. Trafiken mellan flamländska hamnar motsvarade 1295 rörelser det året. Av dessa rörelser gjordes 628 – det vill säga strax över 40 procent av trafiken mellan flamländska hamnar – under belgisk flagg. 385 fartygsrörelser var rörelser enbart mellan två flamländska hamnar, varav 373 (det vill säga nästan 97 procent) gjordes av fartyg som förde belgisk flagg. Det är inte känt var rederierna för de fartyg som förde belgisk flagg är etablerade.

30 Enligt regionen Flandern bedrivs nämligen den största delen av trafiken mellan två flamländska hamnar av fartyg som endast är avsedda för inlandssjöfart.

31 Dom av den 13 juni 2002 ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkterna 33, 34 och 36).

32 Se, särskilt, för en jämförelse med situationen i det nationella målet, punkt 44 i den domen.

33 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 2002, s. 10).

34 Se, analogt, dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 37).

35 Se, analogt, dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

36 Se, bland omfattande rättspraxis, dom av den 6 maj 2021, Analisi G. Caracciolo ( C‑142/20, EU:C:2021:368, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

37 Regionen Flandern har, inom ramen för sin kommentar till den första tolkningsfrågan, anfört en rad argument som rör den eventuella motiveringen av VBS-avgiften och som, i huvudsak, avser behovet av att säkerställa en hög sjösäkerhetsnivå. Såsom emellertid framgår av bland annat punkt 49 i regionen Flanderns skriftliga yttrande är dessa argument, i själva verket, ett försök att motivera kriteriet avseende fartygens längd, vilket är föremål för den andra tolkningsfrågan till EU-domstolen.

38 Enligt min mening kommer den hänskjutande domstolen att kunna avgöra den tvist som är anhängig vid den enbart på grundval av det svar som jag föreslår på den första frågan. Det kommer nämligen att vara tillräckligt att konstatera att unionsrätten utgör hinder för en av de tre aspekter av den flamländska lagstiftningen som EU-domstolen har att undersöka (nämligen undantaget för trafik mellan flamländska hamnar, den personkrets som omfattas av avgiftens tillämpningsområde och avgiftens schablonmässiga karaktär).

39 Se dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 24).

40 Se punkt 17 i begäran om förhandsavgörande.

41 Se dom av den 17 mars 2011, Naftiliaki Etaireia Thasou och Amaltheia I Naftiki Etaireia ( C‑128/10 och C‑129/10, EU:C:2011:163, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Jag anser att, även om detta tvingande skäl av allmänintresse med nödvändighet bidrar till detta, är det skälet mer specifikt än det som direkt följer av fördraget och som har samband med det skydd för allmän säkerhet som EU-domstolen slog fast i domen av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364) (se punkt 41 i den domen).

42 Se dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 39).

43 Dom av den 13 juni 2002 ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364).

44 Dom av den 13 juni 2002, Sea-Land Service och Nedlloyd Lijnen ( C‑430/99 och C‑431/99, EU:C:2002:364, punkt 43). Min kursivering. EU-domstolen upprepade idén om ett samband i sin efterföljande rättspraxis (se dom av den 14 november 2002, Geha Naftiliaki m.fl., C‑435/00, EU:C:2002:661, punkt 26).

45 Målen C‑430/99 och C‑431/99 ( EU:C:2001:464). P&O har i synnerhet hänvisat till punkterna 123 och 130 i det förslaget till avgörande.

46 Med hänsyn till allmänintresset i fråga kan detta behov presumeras föreligga, varför P&O:s argument att bolaget inte är i behov av den assistans som tillhandahålls ska avvisas.

47 Detta objektiva behov innebär att det inte kan ifrågasättas att VBS-systemet är obligatoriskt.

48 Se punkterna 46 och 50 i begäran om förhandsavgörande. Det är även intressant att notera att den hänskjutande domstolen i punkt 18 i sin begäran har angett att avgiften tas ut av ett havsgående fartyg som åker in i hamnen i Zeebrugge på grund av det finns ett kort sträcka intill hamnen i Zeebrugge som ligger inom det operativa VBS-området.

49 Skyldigheter 1. Utan att det påverkar de icke-överensstämmande åtgärder eller andra åtgärder som avses i artiklarna 133 och 139, ska varje part genomföra principen om obegränsat tillträde till de internationella sjöfartsmarknaderna och sjöfartshandeln på kommersiell och icke-diskriminerande grund genom att a) medge fartyg som för den andra partens flagg, eller används av tjänsteleverantörer från den andra parten, en behandling som inte är mindre gynnsam än den som medges dess egna fartyg, i fråga om bland annat i) hamntillträde, ii) nyttjande av hamninfrastruktur, iii) användning av kompletterande sjöfartstjänster … b) ställa följande hamntjänster till förfogande för den andra partens leverantörer av internationella sjötransporter, på villkor som är både skäliga och inte mindre gynnsamma än de som gäller för partens egna leverantörer eller fartyg eller för fartyg eller leverantörer från ett tredjeland (inbegripet avgifter, specifikationer och kvalitet på den tjänst som ska tillhandahållas): lotsning, bogsering, … hamnkaptenstjänster … samt landbaserade operativa tjänster som är nödvändiga för sjöfart, däribland kommunikationsmedel …

50 EUT L 29, 2020, s. 7.

51 Se ingressen, åttonde stycket, samt artiklarna 126 och 127 i utträdesavtalet. Se, även, dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

52 Se artikel 127.1 i utträdesavtalet.

53 Dom av den 16 november 2021, Governor of Cloverhill Prison m.fl. ( C‑479/21 PPU, EU:C:2021:929, punkt 51).

54 På de villkor som föreskrivs i artikel 151.1 i handels- och samarbetsavtalet.

55 Se artikel 191.2 c i handels- och samarbetsavtalet.

56 Se artikel 1 i handels- och samarbetsavtalet.

57 United Nations Treaty Series, vol. 1155, s. 331. Se artikel 4.1 i handels- och samarbetsavtalet.

58 De bestämmelser som enligt denna artikel har direkt effekt är bestämmelserna i protokollet om samordning av de sociala trygghetssystemen och bestämmelserna i del tre i handels- och samarbetsavtalet, med rubriken Brottsbekämpning och straffrättsligt samarbete, vilken inte omfattar artikel 191 i avtalet. Som en följd härav utgör handels- och samarbetsavtalet hinder för att en avtalspart i sin nationella lagstiftning föreskriver en rätt att väcka talan mot den andra parten på den grunden att den andra parten eventuellt har agerat i strid med handels- och samarbetsavtalet (se artikel 5.2 i handels- och samarbetsavtalet). Beträffande uteslutandet av direkt effekt utom i de fall som uttryckligen föreskrivs i handels- och samarbetsavtalet, se förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Alchaster ( C‑202/24, EU:C:2024:559, punkt 56).

59 Se artikel 216.2 FEUF.

60 Se, bland annat, dom av den 30 april 1974, Haegeman ( 181/73, EU:C:1974:41, punkt 5), och dom av den 21 januari 2025, Conti 11. Container Schiffahrt II ( C‑188/23, EU:C:2025:26, punkt 44).

61 Se dom av den 10 januari 2006, IATA och ELFAA ( C‑344/04, EU:C:2006:10, punkt 35).

62 Dom av den 13 januari 2015, rådet och kommissionen/Stichting Natuur en Milieu och Pesticide Action Network Europe ( C‑404/12 P och C‑405/12 P, EU:C:2015:5, punkt 45).

63 Se dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. ( C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 49). När det väl konstaterats att det är möjligt att tolka en unionsrättslig sekundärrättsakt i enlighet med ett internationellt avtal, är det för övrigt inte längre nödvändigt att undersöka om avtalets beskaffenhet och systematik utgör hinder för att domstolen prövar rättsaktens giltighet mot bakgrund av avtalet och om de bestämmelser som åberopats till stöd för denna prövning till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa (dom av den 21 januari 2025, Conti 11. Container Schiffahrt II ( C‑188/23, EU:C:2025:26, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

64 Artikel 5.1 i handels- och samarbetsavtalet.

65 Se dom av den 4 oktober 2024, Mirin ( C‑4/23, EU:C:2024:845, punkt 43).

66 I detta hänseende har EU-domstolen redan slagit fast att, även om konventionen om biologisk mångfald (undertecknad i Rio de Janeiro den 5 juni 1992) innehåller bestämmelser som inte har direkt effekt, i den meningen att de inte ger upphov till rättigheter som enskilda kan åberopa direkt vid domstol, utgör detta inte hinder mot att domstolen kontrollerar att gemenskapen uppfyller sina skyldigheter som part i detta avtal (dom av den 9 oktober 2001, Nederländerna/parlamentet och rådet, C‑377/98, EU:C:2001:523, punkt 54). I handels- och samarbetsavtalet utesluts dock uttryckligen all direkt effekt. Det kan således anses att handels- och samarbetsavtalet enbart grundas på principen om ömsesidighet och ömsesidiga fördelar (se, analogt, dom av den 9 oktober 2001, Nederländerna/parlamentet och rådet, C‑377/98, EU:C:2001:523, punkt 53). Det har dessutom inte ställts någon giltighetsfråga i det nationella målet.

67 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i yttrandet 1/17 (CETA-avtalet EU-Kanada, EU:C:2019:72, punkt 63). Längre fram förklarade generaladvokaten att i praktiken [har det] i alla frihandelsavtal som nyligen ingåtts av unionen uttryckligen angetts att de inte har direkt effekt. Det huvudsakliga skälet till att utesluta att dessa avtal har direkt effekt [var] att säkerställa en faktisk ömsesidighet mellan parterna, på ett sätt som är förenligt med den gemensamma handelspolitikens mål (punkt 91).

68 Genom artikel 1.1 i förordning nr 4055/86 har principen om frihet att tillhandahålla tjänster avseende förbindelser inom gemenskapen utsträckts till att omfatta även förbindelser mellan en medlemsstat och ett tredjeland (se dom av den 14 november 2002, Geha Naftiliaki m.fl., C‑435/00, EU:C:2002:661, punkt 21, och dom av den 11 januari 2007, kommissionen/Grekland, C‑269/05, EU:C:2007:17, punkt 22). EU-domstolen har slagit fast att sjötransporttjänster som tillhandahålls mellan en hamn i en medlemsstat och en hamn i ett tredjeland inte ska omfattas av strängare villkor än vad som gäller liknande tjänster som tillhandahålls mellan en medlemsstats hamn och en annan hamn i den medlemsstaten eller en hamn i en annan medlemsstat, om dylika strängare villkor inte är berättigade av objektiva hänsyn (se dom av den 14 november 2002, Geha Naftiliaki m.fl., C‑435/00, EU:C:2002:661, punkt 22). Dessutom föreskrivs i artikel 1.2 i förordning nr 4055/86 att förordningen ska gälla medborgare i medlemsstaterna som är etablerade utanför gemenskapen, samt rederier som är etablerade utanför gemenskapen och kontrollerade av medborgare i medlemsstater, om fartygen är registrerade i de sistnämnda. I begäran om förhandsavgörande anges att svaranden är det engelska bolaget P&O North Sea Ferries Limited (dotterbolaget i Belgien). Det framgår av handlingarna i målet att bolaget har sitt säte i Dover (Förenade kungariket). Enligt de uppgifter som kommissionen har lämnat är det belgiska dotterbolaget till det engelska bolaget inte någon egen juridisk person, men har ett belgiskt organisationsnummer (se punkt 10 i kommissionens skriftliga yttrande). Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera att svaranden i det nationella målet faktiskt inte längre ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 4055/86 efter Förenade kungarikets utträde ur unionen.

69 Se punkt 49 i förevarande förslag till avgörande.

70 Se dom av den 16 november 2021, Governor of Cloverhill Prison m.fl. ( C‑479/21 PPU, EU:C:2021:929, punkt 57 och där angiven rättspraxis). Begreppet förpliktelser har översatts med commitments i den engelska språkversionen av domen och med impegni i den italienska språkversionen.

71 Se artikel 91.1 a FEUF.

72 Se artikel 91.1 b FEUF.

73 Se artikel 3.5 FEU.

74 Se dom av den 18 mars 2014, Z ( C‑363/12, EU:C:2014:159, punkt 91), och dom av den 27 februari 2024, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann ( C‑382/21 P, EU:C:2024:172, punkterna 68–70).

75 Se, angående de skyldigheter som åvilar nationella domstolar när det finns en bestämmelse i ett direktiv som saknar direkt effekt, dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 33).