Betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena

_V)NC<,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

[

<L. D STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1935:52

O

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UNDERSÖKNINGAR OCH FÖRSLAG

| I ANLEDNING AV TILLSTRÖMNINGEN TILL DE INTELLEKTUELLA YRKENA AVGIVET AV

inom

K. tillkallade

Ecklesiastikdepartementet sakkunniga

S T O C K H O L M 19 3 5

Statens offentliga utredningar 1935 Kronologisk 1. Betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens stödjande. Marcus. 134 s. Jo. 2. Betänkande med förslag rörande lån och ärliga bidrag av statsmedel lör främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hörande utredningar. Beckman. 86*, 265 s. S. 3. Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas betänkande med utredning och förslag r ö rande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. Beckman. 23 s. S. 4. Promemoria angående tillsynen över fastighetsregistreringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju. 5. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju. 6. Arbetslöshetsulredningens betänkande. 2. Åtgärder mot arbetslöshet. Norstedt, x, 338, 32* s. S. 7. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet Del 2. Broar. Haeggström. 130 s. K. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju. 9. Betänkande med förslag till omorganisation av den högre skogsundervisningen. Peréus. 163 s. Jo. 10. Utredning och förslag angående rundradion i Sverige. Norstedt. 202 s. 13 kartor. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av en statsvetenskaplig examen. Marcus. 80 s. E. 12. Betänkande med förslag till förordning angående allmän automobiltrafik. Hseggström. 227 s. K. 13. Yttranden över preliminärt förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. (4), 132, 68 s. Ju. 14. Lagberedningens förslag till lag om skuldebrev ra. in. Norstedt, vj, 211 s. Ju. 15. Betänkande med förslag till lagstiftning om avbrytande av havandeskap. Marcus. 192 s. Ju. 16. Konjunkturuppsvingets förlopp och orsaker 1932 —1931. Haeggström. 106 s. Fi. 17. Yttrande och förslag rörande formulär för tjänstgöringsbetyg som av länsstyrelserna utfärdas. Beckman. 16 s. S. 18. Belänkande med förslag till lag om arbetsavtal. Idun. 220 s. S. 19. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angående förebyggande mödra- och barnavård. Haeggström. lim s. S. 20. Grunder för kollektiv och individuell pensionsförsäkring. Beckman. (2), 24 s. H. 21. Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m. Norstedt. 98 s. Ju. 22. Utredning och förslag rörande frågan om avgift för hemlån av böcker från bibliotek. Haeggström. 59 s. E. 23. Betänkande med förslag till motorfordonsförordning och vägtrafikstadga in. m. Idun. 202 s. K. 21. Betänkande med förslag till ändrad organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av -olovlig införsel av spritdrycker m. m. Marcus. 193 s. Fi. 25. Förslag till nya avlöningsbestämmclser för ickeordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. Marcus. 42 s. Fi. 26. Betänkande med förslag rörande det svenska naturskvddcls organisation och statliga förvaltning. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 200 s. E. 27. Betänkande med förslag till ändring i vissa delar av upphandlingsförordningen. Marcus. 55 s. [Fi. 28. Utredning med förslag om egnahcmskonsulcnler hos hushållningssällskapen. Lindström. 88 s. J o .

förteckning 29. Betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation. Marcus. 75 s. Jo. 30. Berättelse över statens spannmålsnämnds verksamhet m. m. under ar 1934. Marcus. 62 s. Jo. 31. Betänkande med förslag till lag om domkapitel m. m. Haeggström. 151 s. E. 32. Jordbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag till förordning om jordbrukets kreditkassor m. m. Marcus. 132 s. Jo. 33. Kungl. medicinalstyrelsens utlåtande och förslag angående statsunderstödd dispensärverksamhet. Marcus. 54 s. S. 34. Betänkande med vissa synpunkter och förslag i fråga om den primära fastighetskrediten. Marcus. 92 s. Jo. 35. Betänkande och förslag rörande verksamheten vid skyddshemmen m. m. Förra delen. Skyddshemmens organisation m. m. Norstedt. 93 s. S. 36. Belänkande angående råvaruförsörjning, produktion och arbetarantal m. m. vid skogsindustrierna. Idun. 276 s. S. 37. 1934 års nämnd för städningsutredning. Förslag rörande allmänna grunder för ordnande av städnings- och rengöringsarbetet inom vissa statliga ämbetslokaler i Stockholm samt beräknandet av ersättning för nämnda arbete. Marcus. 39 s. FI. 38. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning m. m. Beckman, vij, 301 s. Fö. 39. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 2. Arméorganisationen. Beckman, vij, 651 s. Fö. 40. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 3. Marinorganisalionen. Beckman, iv, 203 s. Fö. 41. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 4. Flygvapnets organisation. Beckman, iv, 229 s. Fö. 42. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 5. Värnplikten m. m. Bilagor. Beckman, iv, 262 s. Fö. 43. Betänkande med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. Del 6. Särskilda yttranden. Beckman. (3), 426 s. Fö. . 44. Betänkande med utredning och förslag angående folk- och småskoleseminariernas organisation m. m. Marcus. 405 s. E. 45. Utredning och förslag rörande läroböcker vid allmänna läroverk och folkskolor m. fl. undervisningsanstalter. Marcus. 162 s. 1 karta. E. 46. Betänkande angående folktandvård. Idun. 195 s. S. 47. Sociala jordutredningens betänkande med förslag Ull lag om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom. Marcus. 113 s. Jo. 18. Belänkande med förslag till lag om arbetstiden i jordbruk och trädgårdsskötsel (lantarbetstidslag) m. m. Idun. 140 s. S. 49. Betänkande med förslag rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m. Beckman-. 109*, 132 s. S. 50. Promemoria angående avveckling av bestående fideikommiss. Marcus, iv, 60 s. Ju. 51. Den ekonomiska och sociala utvecklingen under år 1934. Av H. Butler.' Beckman. 46 s. S. 52. Betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. Lund, Ohlsson, xij, 415 s. E.

S T A T E X S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 193 3: 5 2 E C K L E S I A S T I K I) E 1' A R T F. M E N T E T

V1V

-ator

IM

BETANKANDE MED UNDERSÖKNINGAR OCH FÖRSLAG

I ANLEDNING AV TILLSTRÖMNINGEN TILL DE INTELLEKTUELLA YRKENA AVGIVET

inom

K.

AV

Ecklesiastikdepartementet

ii II k al l a d e s a k k u n n ig a

L U N 1) HÅKAN

19 OHLSSONS

3 5 BOKTRYCKERI

fån QCKHOV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse

till Departementschefen

Kap.

Inledning. Tillströmningen sammanhängande problem

Kap.

I. II.

Kap. III.

Sid. i till de intellektuella yrkena och därmed 3

Omfattningen av tillströmningen män översikt

till de högre läroanstalterna.

All12

Studentexamina

12 Tillströmningen till universiteten och högskolorna samt därifrån utexaminerade Nyinskrivningarna s. 17. — Antalet nu levande personer med akademisk eller likvärdig högskoleexamen fördelat efter ålder s. 28. — Avlagda akademiska och likvärda examina s. 30. — Uppgifter om dem, som studera vid universiteten och de fria högskolorna, sedan de förgäves sökt anställning eller inträde vid praktisk utbildningskurs eller vid fackhögskola s. 34. Uppgifter om studenter och högre utbildade i folkräkningen 1930

35 Historik över behandlingen av frågan om tillströmningen till de intellektuella yrkena. En överblick över och kritik av hittills företagna och föreslagna åtgärder

42 Diskussionen kring tillströmningsfrågan. Allmänt Diverse framställningar och undersökningar s. 42. — Interpellationsdebatten 1933 s. 44. — Studentkonferensen i Stockholm 1934 s. 44. — Expertkonferensen i Geneve 1933. Tillströmningens storlek s. 45; Tillströmningens orsaker s. 46; Tillströmningens följder s. 47; En internationell universitetsstatistik s. 47.

42 De, intellektuellas arbetslöshet [ Det nuvarande läget i Sverige s. 50.

48 Tillströmningens

reglerande

Urvalet bland aspiranterna. Nuvarande förhållanden s. 61; Föreslagna eller diskuterade spärråtgärder s. 53. — Frågan om spärr eller icke spärr s. 54. — Olika slag av spärr. Skolbetyg s. 6 1 ; Universitetsresultaten s. 66; Prövning av aspiranterna i praktisk tjänst inom yrkesområdet s. 68. Yrkesrådgivning Yrkesorientering Förbättring av de intellektuellas Kap. IV.

arbetsvillkor

68 71 74

Tillgång på och behov av arbetskraft inom olika intellektuella yrken

översikt

över de sakkunnigas

utredningar

Planläggningen och utförandet av de sakkunnigas särskilda utredningar . . . . Studentutredningen s. 83. — Befattningsutredningen s. 90. — Matrikelutredningen s. 94. — Organisationsenquéten s. 101. — Läraraspirantenquéten s. 104.

78 83

IV

Redogörelser för olika yrkesområden

Sid. [08

Teologer 108 Tillflödet till den teologiska studiebanan ht 1909—vt 1934 s. 108; Avbrott i studierna före tool. kand.examen s. 110; Antalet personer, som kunna väntas avläggga teol. kand.examen under de närmaste åren s. 112; Antalet personer, som avlagt teologisk examen, levande vid början av år 1934, jämte personer utan dylik examen, som vid början av år 1934 innehade prästerlig tjiinst s. 115; Ersättningsbehovet s. 116; Utvidgningsbehovet s. 118; Studiekostnader, studieskulder och inkomststandard s. 118; Avsedd levnadsbana s. 121; Sammanfattning s. 122. Jurister 123 Tillflödet till den juridiska studiebanan ht 1909—vt 1934 s. 123; Avbrott i studierna s. 125; Antalet personer, som kunna väntas avlägga juridisk examen under de närmaste åren s. 127; Antalet personer, som avlagt juridisk examen ht 1884—vt 1934, och antalet av dem, som voro kvarlevande vid början av år 1934; Yrkesfördelning s. 130; Ersättningsbehovet s. 132; Utvidgningsbehovet s. 134; Studiekostnader och studieskulder s. 137; Avlöningsförhållanden s. 139; Sammanfattning. Arbetslösheten bland jurister s. 140. Medicinare 142 Tillströmningen till banan s. 142; Läkarkårens storlek s. 145; Antalet läkare i allmän tjänst s. 149; Läkarnas inkomster s. 150; De yngre läkarnas ställning s. 152; Arbetslösheten på läkarbanan s. 154; Studietid och avbrott av studierna s. 157; Studiekostnader och studieskulder s. 163; Antalet personer, som kunna väntas avlägga med. lic.examen under de närmaste åren s. 165; Ersättningsbehovets. 168; Utvidgningsbehovet s. 169; Sammanfattnings. 174. Filosofiska fakultetens studie- och yrkesbanor 176 Tillströmning. Examina och studieavbrott s. 176; Antalet personer, som kunna väntas avlägga lägre filosofiska examina under de närmaste åren s. 180; Studiekostnader och studieskulder s. 189; Antalet personer, som avlagt filosofisk examen ht 1884—-vt 1934 och antalet av dem, som voro i livet vid början av år 1934. Allmänt om ersättnings- och utvidgningsbehovet s. 193; Läroverkslärare s. 197; Akademiska lärare s. 209; Folkskoleinspektörer s. 209; Biblioteks-, arkiv- och museimannabanan s. 211; Tidningsmannabanan s. 213; Annan allmän och enskild tjänst s. 217. Särskilda uppgifter om läraraspiranterna s. 222. Ingeniörer 234 Undervisningsorganisation s. 234; K. T. H. Tillflödet av studerande, examensoch avbrottsfrekvens m. m. s. 238; Inträdesspärrens verkningar s. 240; C. T. I. Tillflödet av studerande, examensfrekvens m. m. s. 247; Antalet personer, som kunna väntas avlägga ingeniörsexamen vid K. T. H. och C. T. I. under de närmaste åren s. 249; Studiekostnader m. m. s. 250; Antalet nu levande ingeniörer s. 251; Ersättningsbehovet s. 255; Utvidgningsbehovet s. 256; Konkurrensen inom ingeniörsyrket s. 267; Inkomstförhållanden s. 268. Lantmätare

.„

269 Jägmästare 274 Tillströmningen s. 274; Studieavbrott s. 275; Antalet avlagda examina s. 276; Beräknat antal utexaminerade de närmaste åren s. 277; Antalet jägmästare s. 277; Jägmästarnas anställningsförhållanden s. 278; Ersättnings-och utvidgningsbehovet för jägmästare s. 279.

v Sid. 286

Veterinärer Tillströmningen s. 285; Monteringstiden s. 286: Avbrotten i studierna. Studietidens längd g. 287; Studietidens ekonomi s. 288: Antalet personer, som kunna väntas avlägga examen under de närmaste åren s. 289; Veterinärkårens storlek s. 290: Veterinärkårens ekonomi s. 293; Arbetslöshet s. 294; Privat veterinärpraktik s. 295; Ersättningsbehovet 8. 296: Utvidgningsbehovet s. 297; Utländska förhållanden s. 298.

Apotekare 301 Utbildningsorganisation s. 801; Spärrens verkningar s. 301; Tillströmningen till apotekarbanan s. 303; Studietidens ekonomi s. 304; Apotekaryrkets organisation s. 306: Arbetslösheten s. 309; Befordringsålder s. 310; Apoteksorganisationens utveckling s. 311: Apotekarkårens nuvarande sammansättning s. 315: Ersättningsbehovet s. 317: Utvidgningsbehovet s. 318. Tandläkare 320 Tillströmning ni. m. s. 320; Tandläkarkårens nuvarande ställning s. 322; Tillströmningens reglering s. 325; Väntetiden från studentexamen till inträdet vid Tandläkarinstitutet s. 326; Studietiden s. 330; Studiekostnader m. m. s. 331: Antalet personer, som kunna väntas avlägga tandläkarexamen under de närmaste åren s. 332: Ersättningsbehovet s. 333: Utvidgningsbehovet s. 334; Jämförelse med andra länder s. 334; Den svenska tandläkarkårens regionala fördelning s. 335; Tandsjukdomarnas utbredning s. 337. Diplomerade från handelshögskola (Ekonomer) 338 Undervisningsorganisation s. 338; Tillströmningen s. 339; Studiekostnader in. m. s. 343; Ekonomernas fördelning efter ålder, vistelseort och verksamhet. Ersättningsbehovet s. 344: Utvidgningsbehovet s. 351. Diverse hög ve examina Officersexamen. Utbildning av officerare på stat Gymnastikdirektörsexamen Diplomerade från Socialinstitutet Folkskollärarexamen Agronomexamen Sammanfattning rörande diverse högre examina

*.

^Enbart studentexamen

355 355 357 358 359 359 361

861 Antalet personer med studentexamen utan efterföljande examen vid högre undervisningsanstalt s. 363: Förhållandet mellan antalet personer med och utan påbyggnad på studentexamen s. 364; Inplaceringen i samhället av personer med enbart studentexamen s. 366; Avlöningsförhållanden för personer med enbart studentexamen s. 367; Ersättnings- och utvidgningsbehovet s. 369. Kort allmän Kap.

V.

översikt

369 De s a k k u n n i g a s förslag

372 Inledning Avledande skol- och universitetsreformer Ökning av de intellektuellt utbildades utkomstmöjligheter

372 373 380

Yrkesorientering 382 Yrkesorienteringsnämndens organisation och arbetsmetoders. 384; Yrkesorienteringsnämndens arbetsuppgifter s. 386; Universitetsstatistikens anordnande s. 388; Universitetsstatistikens lokala organisation s. 389; Universitetsstatistikens

VI

Sid. centrala organisation s. 390; Minimiprogram för en universitets- och högskolestatistik s. 392; Fortlöpande undersökning av samhällets behov av intellektuellt utbildad arbetskraft s. 393. Arbetsförmedling för intellektuellt utbildade 394 Arbetsförmedlingens organisation s. 896; Åtgärder för åstadkommande av effektivitet hos en arbetsförmedling för intellektuellt utbildade personer s. 400. Sammanfattning Bilaga I. Bilaga 2.

av de sakkunnigas

förslag

Frågeformulär till studentundersökningen Frågeformulär till befattningsutredningen

402 404 408

TABELLER. N:r Sid. 1. Antalet studentexamina åren 1864—1934 13 2. Antalet studenter per tusen personer inom olika födelseårskullar 15 3. Antalet studenter i olika åldrar 16 4. Antalet nyinskrivna vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna ht 1899—ht 1934 18 5. Antalet vid universiteten och de fria högskolorna nyinskrivna jämfört med antalet studentexamina 22 6. Antalet nyinskrivna vid fackhögskolorna åren 1900 —1934 24 7. Studenter bland eleverna vid folkskoleseminarierna. Antalet nyinskrivna elever vid seminarierna åren 1928—1934 27 8. Åldersfördelning vid slutet av år 1933 av då levande personer med examen från universitet eller högskola 29 9. Antalet examina vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna läsåren 1908/09—1933/34 30 10. Antalet examina vid fackhögskolorna åren 1908—1934 34 11. Antalet studerande vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna, som före inskrivningen sökt inträde till någon utbildningskurs eller sökt anställning i statlig eller privat tjänst 36 12. Folkräkningens bildningsgrupper. Beräknade totalsiffror för hela riket 40 13. Åldersfördelningen inom folkräkningens högre bildningsgrupper 40 14. Ökningen av antalet högskolestudenter i olika länder från 1913 till 1932 samt folkmängdens förhållande till studentantalet 46 15. De studerandes antal vid rikets universitet och högskolor samt deklarationsprocenten till studentutredningen 86 16. Antalet per läsår vid teologisk fakultet nyinskrivna studerande och årliga antalet personer, som avlagt teol. kand.examen, jämte examensprocent 109 17. Antalet personer, som kunna väntas avlägga teol. kand.examen åren 1934—-1937 . . . . 114 18. Personer med teologisk examen eller prästerligt ämbete vid 1934 års början fördelade efter ålder och verksamhetsområde 115 19. Beräkning av ersättningsbehovet för teologer 117 20. Antalet nyinskrivna i juridisk fakultet, läsåren 1909/10—1933/34 123 21. Examens- och avbrottsfrekvensen hos dem, som inskrivit sig i juridisk fakultet ht 1920 126 22. Antalet per läsår i juridisk fakultet nyinskrivna studerande, och årliga antalet juridiska examina, jämte examensprocent » 127 23. Antalet juridiska examina beräknat med ledning av antalet nyinskrivna och examensprocenten 47,6 för jur. kand.examen och 8,9 för kansliexamen 128 24. Antalet personer, som kunna väntas avlägga juridisk examen åren 1935—1939 129 25. Antalet personer, som avlagt juridisk examen ht 1884—vt 1934 med fördelning på födelseår och yrkeskategorier 130 26. Fördelningen på åldersgrupper vid början av år 1934 och vid början av år 1939 (framskriven) samt antalet döda under åren 1934 och 1939 133

VIII

N:r Sid. 27. Mediantal för årsavlöningen i G-orts penningvärde) åt personer med juridisk examen i full tjänst å befattningar inom olika verksamhetsområden 139 28. Antalet nyinskrivna medicine studerande enligt de sakkunnigas beräkningar och enligt tidigare publicerade siffror 143 29. Läkarkårens storlek och rekrytering åren 1860—1934 145 30. Antalet läkarbefattningar i Sverige åren 1918—1932 149 81. Läkarnas taxerade inkomster vid olika åldrar åren 1913—1915 och 1920 150 32. Läkarnas inkomster åren 1910—1927 151 33. Bortfallet från medicinska studiebanan efter med. kand.examen anm 1920—1933 . . . . 160 34. Intagningen av medicine studerande på kursen i allmän kemi vid Lunds universitet ht 1928—ht 1934 162 86. Med. kand. fördelade efter studietid mellan med. kand.- och med. lic.examen 165 36. Antalet personer, som beräknas avlägga med. lic.examen, samt läkarkårens beräknade storlek åren 1934—1940 167 37. Läkarnas fördelning på åldrar vid början av åren 1934 och 1939 samt beräknat antal döda 168 38. Uppdelning av de nyinskrivna i filosofiska fakulteten efter sektion 177 39. De i filosofiska fakulteten nyinskrivna samt de som avlagt fil. kand.-, fil. mag.- eller teol. kand.examen. Examensprocent 178 40. De i filosofiska fakulteten nyinskrivna, uppdelade på Fh + Fn och Ft samt de som avlagt fil. kand.- eller fil. mag.examen, resp. teol. kand.examen. Examensprocent . . . . 178 41. Antalet nyinskrivningar i filosofiska fakulteten ht 1909—ht 1934 179 42. Antalet nyinskrivningar under femårsperioder vid de olika universitetens och högskolornas filosofiska fakulteter 180 43. Antalet fil. kand.-, fil. mag.- och teol. kand.examina, som kunna förväntas under de närmaste åren, beräknat med ledning av antalet i filosofiska fakulteten njnnskrivna och examensprocenter, baserade på det antal examina, som avlagts av de nyinskrivna läsåren 1919/20—1928/29 181 44. Antalet fil. kand.- och til. mag.examina samt antalet teol. kand.examina, som kunna förväntas under de närmaste åren, beräknat med ledning av antalet i filosofiska fakulteten nyinskrivna med beteckningen Fh eller Fn, resp. Ft och examensprocenter, baserade på det antal examina, som avlagts av de nyinskrivna läsåren 1919/20—1928/29 182 45. Antalet til. kand.- och til. mag.examina, som kunna förväntas under de närmaste åren enligt studentutredningen 183 46a. De i studentutredningen medtagna, som avse eller ha avlagt til. kand.examen utan att jämväl til. mag.examen avses eller avlagts, samt deras procentuella fördelning på ämnesgrupper 184 46b. De i studentutredningen medtagna, som avse eller ha avlagt til. mag.examen och deras procentuella fördelning på ämnesgrupper 185 47. Beräknade filosofiska examina de närmaste åren, fördelade på ämnesgrupper 186 48. De i studentutredningen medtagna deklaranternas fördelning efter avsedd levnadsbana 187 49a. Hur de studerande förbereda sig för läroverkslärarbanan. Procentisk fördelning 188 49b. Hur de studerande förbereda sig till olika avsedda levnadsbanor utom läroverkslärarbanan. Procentisk fördelning 189 50. Totala studiekostnaden för filosofiska examina 190 51. Beräknad skuldsumma vid avläggandet av filosofiska examina 191 52. Antalet kvarlevande av dem, som avlagt filosofisk examen under tiden ht 1884 — vt 1934 och deras fördelning på olika yrken 194 53. Antalet personer med enbart filosofisk examen, fördelade i femårs-åldersgrupper vid slutet av åren 1933 och 1938, det beräknade antalet döda under år 1934, resp. år 1939, de examinerades andel av hela folkmängden i motsvarande åldersklasser samt antalet kvinnor i procent av samtliga 196

IX

N:r Sid. 54. Lärare med enbart filosofisk examen fördelade efter ålder och avlagda examina 198 55. Antalet manliga och kvinnliga lärare med och utan akademisk examen i femårs-åldersklasser vid slutet av är 1933 och 1938, beräknade antalet döda år 1934, resp. 1939 samt lärarnas andel av hela befolkningen i motsvarande åldersklasser 199 56a. Ledigblivna tjänster och provårsutbildningen under läsåren 1923—1933 200 56b. Rektors-, lektors- och adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken, vilka blivit lediga under tiden 1 maj 1923—30 april 1933 201 56c. Nyutnämnda och befordrade lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken under tiden 1 maj 1923—30 april 1933 202 67. Antalet lärare med akademisk examen i olika tjänsteställning fördelade efter ålder och

ämnesgrupper

58. Antalet anmälda och placerade sökande med akademisk examen till extralärarbefattningar ht 1934, fördelade efter ämnesgrupper 206 69. Antalet anmälda och placerade sökande med filosofisk examen till extralärarbefattningar under åren 1929—-1933, samt de placerade i procent av antalet sökande 206 60. Uppgifter ur studentutredningen om filosofie magistrar och licentiater med lärarkompetens, vilka deklarerat sig ämna disputera för filosofisk doktorsgrad 208 61. Akademiska lärare med enbart filosofisk examen eller filosofisk examen som huvudexamen, fördelade efter ålder och avlagda examina 210 62. Folkskolinspektörer med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina 210 63. Bibliotekarier, arkivarier och museitjänstemän med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina 211 64. Journalister enligt Publicistklubbens matriklar 1924 och 1935, fördelade efter födelseår och utbildning 214 65. Journalister (enligt matrikelutredningen} med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina 215 66. Journalister enligt Publicistklubbens matriklar 1924 och 1935, fördelade efter kön och avlagda examina 216 67. Personer i annan allmän tjänst med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina 217 68. Antalet befattningar i allmän tjänst, som innehavas eller måste innehavas av personer med filosofisk examen, fördelade efter befattningarnas art, fordringsklass och årslöneklass enligt befattningsutredningen 218 69. Antalet befattningshavare i allmän tjänst med filosofisk examen, fördelade efter examensmeriter, enligt befattningsutredningen 219 70. Antalet befattningar och befattningshavare i allmän och enskild tjänst enligt befattningsutredningen samt mediantal för årslöner 221 Tablå I. Läraraspirantenquéten. Sökande med akademisk examen eller högre seminarieutbildning inom olika ämnesgrupper fördelade efter tjänstgörings- och arbetslöshetsförhållanden 224 Tablå II. Läraraspirantenquéten. Sökande med akademisk examen eller högre seminarieutbildning inom olika ämnesgrupper fördelade efter sysselsättning under tid då lärartjänst ej innehafts 228 Tablå I I I . Läraraspirantenquéten. De till Extralärarbyrån ht 1934 och vt 1935 anmälda sökandenas anställnings- och arbetslöshetsförhållanden respektive terminer enligt byråns och vederbörandes egna uppgifter 232 71. Tekniska högskolan. De ordinarie studerande, fördelade efter inträdesår och studieresultat i 237 72. D:o. De studerande, som vunnit inträde som ordinarie studerande åren 1880—1934, fördelade efter födelseår och studieresultat 239 73. D:o. Antalet studerande under olika terminer. Antalet examina, fördelade efter fack 241

X

N:r Sid. 74. Tekniska högskolan. Antalet inträdessökande och antagna åren 1884—1921. De inträdessökandes föregående utbildning 242 75. D:o. Inträdessökande 1920—1932, fördelade efter resultatet av ansökningarna 213 76. D:o. Inträdessökande studenter 1920—1932, fördelade efter studentexamensår, år för första ansökan och resultatet av ansökningarna 244 77. Chalmers tekn. inst. Antalet nyinskrivna och utexaminerade. Examensprocent . . . . 247 78. D:o. Antalet utexaminerade, fördelade efter fack 248 79. D:o. Chalmersingeniörer enligt Chalmersska ingeniörsföreningens katalog juni 1933, fördelade efter examensår 2ö2 80. D:o Chalmersingeniörer enligt Chalmersska ingeniörsföreningens katalog juni 1933, fördelade efter födelseår 252 81. Beräknat antal i livet varande ingeniörer vid slutet av år 1933, fördelade efter ålder 253 82. Beräknat antal dödsfall bland ingeniörer 1934 och 1939 256 83. Summariska uppgifter beträffande den industriella verksamheten åren 1913—1933 . . 257 84. Ingenjörerna i ett antal större företag, statsinstitutioner, kommunala verk m. fl., fördelade efter utbildning 258 85. Ingeniörerna i ett antal större företag, statsinstitutioner, kommunala verk, m. fl., fördelade efter fack 259 86. Antalet nyinskrivna studenter vid K. T. H. och C. T. I. i procent av totala antalet män, som ifrågavarande år avlagt studentexamen, åren 1900—1932 262 87. Antalet studerande och antalet utexaminerade vid Lantmäteriundervisningen 270 88. Lantmäteripersonalen 1911—1933 271 89. Antalet studerande vid Skogshögskolans jägmästarekurs ht 1919—ht 1933 276 90. Inskrivningar och examina vid Veterinärhögskolan 286 91. Väntetid för inträde vid Veterinärhögskolan 287 92. Antalet veterinärer, åren 1885 — 1933 290 93. Antalet husdjur och sjukdomsfall, jämfört med antalet veterinärer 291 94. Antalet tuberkulinundersökningar, åren 1899—1933 292 95. Antalet befattningar för veterinärer den 1 januari 1934 292 96. Beräkning av väntetiden för befordran av veterinärer 295 97. Antalet veterinärer med fördelning på sysselsättningskategorier 296 98. Veterinärernas åldersfördelning och beräknade antalet dödsfall åren 1934 och 1939 . . 297 99. Antalet veterinärtjänster av olika slag åren 1914—1934 299 100. Genomsnittlig meriteringstid före antagande till apotekselev 302 101. Monteringstid ( = tid mellan studentexamen och inträde å Farmaceutiska institutet) för farmaceuter 303 102. Antalet som apotekselever antagna samt antalet farm. kand.-och apotekarexamina. åren 1903—1934 301 103. Omkostnader för studierna till farmacie kandidatexamen 306 104. Omkostnader för kursen för apotekarexamen 306 105. Antalet apoteksinnehavare åren 1928—1933 med olika nettoinkomster av apoteksrörelsen 309 106. Elevers och elevaspiranters lön under apotekstjänstgöringen 310 107. Antalet nyanläggningar av apoteksinrättningar m. m. åren 1873—1932 311 108. Apotekens antal i förhållande till folkmängden åren 1880—1930 311 109. Antalet apoteksinrättningar m. m. åren 1880—1930 312 110. Apotekspersonal och antalet apotek åren 1865—1933 312 111. Apoteksutbildade personer i olika åldrar fördelade efter deras ställning inom yrket. . 314 112. Antalet personer med apoteks- eller farm. kand.examen i femårs-åldersklasser åren 1933 och 1938 samt beräknat antal döda åren 1934 och 1939 318 113. Apotekens antal i förhållande till folkmängden i Sverige och i vissa andra länder . . 319

XI

N.r Sid. 114. Antalet nyinskrivna och utexaminerade vid Tandläkarinstitutet samt totala antalet tandläkare, åren 1866—1933 321 115. Tandläkarnas taxerade inkomster åren 1914, 1922 och 1932 323 !16. Antalet praktiserande tandläkare, fördelade efter inkomst och antal praktikår 324 117. Antalet sökande till Tandläkarinstitutets första årskurs och antalet samma år intagna studerande, åren 1925—1933 325 1 18. Antalet direkt till de praktiska kurserna vid Tandläkareinstitutet antagna studerande, aren 1925—1934 326 119. Genomsnittlig tid mellan studentexamen och inträdet vid Tandläkarinstitutet (enl. Dahlberg) 327 120. Tid mellan studentexamen och inträdet vid Tandläkarinstitutet (enligt studentutredningen) 328 121. Monteringstid för inträde vid Tandläkarinstitutet för gruppen -Enbart studentexamen» 329 122. Bortfallsprocent och studietid vid Tandläkarinstitutet 330 J23. Tandläkarnas åldersfördelning vid slutet av åren 1933 och 1938 samt beräknat antal avlidna 1934 och 1939 333 124. Antalet tandläkare i de nordiska länderna 335 125. Tandläkarkårens regionala fördelning år 1933 336 126. Handelshögskolan i Stockholm. Antalet studerande, nyinskrivna och utexaminerade. Examensprocent 340 127. Handelshögskolan i Göteborg. Antalet nyinskrivna och utexaminerade 341 128. Handelshögskolan i Stockholm. De nyinskrivnas föregående utbildning 342 129. Handelshögskolan i Göteborg. De nyinskrivnas föregående utbildning 343 130. Handelshögskolan i Stockholm. Ålder vid examens avläggande, åren 1911—1934 . . 345 131. Handelshögskolan i Stockholm. Medelålder vid examens avläggande 345 132. Beräknad fördelning efter ålder för vid slutet av år 1934 i livet varande ekonomer. . 346 133. Handelshögskolan i Stockholm. Antalet medlemmar i Svenska ekonomföreningen med fördelning efter examensår 346 134. Handelshögskolan i Stockholm. Svenska ekonomföreningens medlemmar mars 1935, fördelade efter vistelseort 347 135. Handelshögskolan i Stockholm. Svenska ekonomföreningens medlemmar mars 1935, fördelade efter verksamhet 348 136. Handelshögskolan i Göteborg. Ekonomföreningens i Göteborg medlemmar januari 1935, fördelade efter vistelseort 348 137. Handelshögskolan i Göteborg. De från högskolan t. o. m. år 1934 utexaminerade, fördelade efter verksamhet vid början av år 1935 349 138. De handelshögskolestuderandes fördelning efter avsedd levnadsbana 350 139. Officerare på stat och ej på stat med fördelning på åldersgrupper. (Vid början av år 1934. Ungefärliga siffror) 356 140. Antalet personer i slutet av år 1930 med studentexamen utan efterföljande examen vid högre undervisningsanstalt, enligt folkräkningen 364 141. Personer utan examenspåbyggnad på studentexamen i slutet av år 1930 i procent av samtliga personer med studentexamen i olika åldrar 866 1 42. Mediantal för årsavlöningen (i G-orts penningvärde) för personer med «enbart studentexamen» i full tjänst å befattningar inom olika verksamhetsområden vid början avår 1934 367

D I A G R A M. N:r Sid. 1. Antalet studentexamina åren 1864—1934 14 2 a. Antalet nyinskrivna vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna samt i de olika fakulteterna läsåren 1899/1900—1933/34 23 2 b, c. Antalet nyinskrivna vid fackhögskolorna åren 1900—1934 25—26 3 a. Antalet examina vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna läsåren 1908/09—1 933/34 32 3 b, c. Antalet examina vid fackhögskolorna åren 1908—1934 33 4. Läkarkårens storlek och rekrytering åren 1860—1934 146 5. Antalet »yngre läkare», underläkare och amanuenser samt antalet årligen placerade under åren 1910—1933 155 6. Antalet avlagda med. lic.examina olika år efter inskrivningen i promille av antalet nyinskrivna 159 7. Antalet avlagda med. lic.examina olika år efter avläggandet av med. kand.examen i promille av antalet medicine kandidater 166 8. Apotekspersonal och antal apotek åren 1865—1933 313 9 a. Apoteksutbildade män i olika åldrar procentuellt fördelade efter deras ställning inom yrket 315 9 b. Apoteksutbildade kvinnor i olika åldrar procentuellt fördelade efter deras ställning inom vrket 316

T i 11

Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kun yl.

Ecklesiastik-

departementet.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 20 oktober 1933 bemyndigat Herr Statsrådet att för verkställande av utredning rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed sammanhängade frågor tillkalla tvenne sakkunniga, har Herr Statsrådet uppdragit åt undertecknade Wicksell och Jerneman att verkställa utredning och inkomma med förslag i frågan. Till fullgörande av detta utredningsuppdrag få vi härmed vördsamt överlämna detta betänkande. De sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Majrts beslut den 24 november 1933 bemyndigats såsom biträde vid sitt arbete anlita dåvarande e. o. amanuensen vid Statistiska institutionen vid Lunds universitet, numera aktuarien i försäkringsaktiebolaget Skandia, fil. lic. Tage Larsson, hava hållit ett stort antal sammanträden i Stockholm och — efter vederbörligt tillstånd — i Lund. Viss arbetsfördelning har överenskommits, och de sakkunniga jämte biträdet ha tidtals var för sig utfört av utredningen påkallade undersökningsarbeten, varom närmare redogöres i betänkandet. Undertecknad Wicksell, som Herr Statsrådet givit i uppdrag att vara ledare av utredningsarbetet, har handhaft den omedelbara ledningen av den för undersökningarna anställda personalen. Undertecknad Jerneman har fungerat som sekreterare och förvaltare av till de sakkunnigas förfogande ställda expensmedel. Jämlikt erhållet bemyndigande ha de sakkunniga under tiden 3—14 december 1933 besökt landets samtliga universitets- och högskolestäder för konferenser med vederbörande myndigheter vid de högre läroanstalterna och med vissa förtroendemän inom studentkårerna. De sakkunnigas biträde liar därvid medföljt och har sedermera med vederl

2 börligt tillstånd även ensam utfört undersökningar på ort och ställe. Enligt bemyndigande ha de sakkunniga den 25—27 november 1934 gjort ett studiebesök i Köpenhamn och därstädes konfererat med motsvarande myndigheter och personer i Danmark. I vissa delar av utredningsarbetet hava de sakkunniga erhållit biträde av e. o. amanuensen vid Statistiska institutionen vid Lunds universitet, fil. kand. Ejnar Olsson och ordföranden i Lunds studentkårs intressebyrå, med. kand. Hjalmar Sjövall. Tillsamman med de av de sakkunniga särskilt verkställda statistiska undersökningarna har, jämlikt från början lämnat direktiv, även den tidigare av undertecknade Wicksell och Larsson på uppdrag av Sveriges förenade studentkårer utförda och delvis av statsmedel bekostade utredningen rörande universitets- och högskolestudenternas sociala härkomst och ekonomiska förhållanden, studiekostnader, skuldsättning, m. m., utnyttjats för detta betänkande. Emellertid hava resultaten av denna första undersökning liksom av de senare verkställda specialundersökningarna blivit redovisade i detta betänkande endast i vissa för här behandlad frågeställning relevanta delar. Då de dock även i övriga delar och som helheter betraktade torde vara av intresse och kunna bliva i viss mån grundläggande för en fortsatt upplysningsverksamhet, sådan som de sakkunniga föreslå, ha vi för avsikt att jämlikt erhållet bemyndigande i särskilda bilagor offentliggöra de genom desamma utvunna huvudresultaten. Lund och Stockholm den 1 september 1935. SVEN WICKSELL.

TOR J E R N E M A N . / Tage

Larsson.

I.

Inledning.

Tillströmningen till de intellektuella yrkena och därmed sammanhängande problem. Den hastiga tillväxten av de ungdomsskaror, som genomgå elementarskolor och gymnasier, avlägga studentexamen och sedermera inskriva sig och taga examen vid universitet och högskolor är icke något för vårt land egendomligt utan kännetecknar i ungefär lika grad eller i än högre grad utvecklingen i övriga europeiska länder och andra statsbildningar, som tillhöra den västerländska kulturkretsen. En tillväxt sedan tiden före världskriget av antalet studerande vid universitet och högskolor på 70—80 % iakttages sålunda icke blott i Sverige utan exempelvis även i Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien. Ännu starkare tillväxt, eller med mera än 100 %. finner man i Norge och Holland, för att i detta sammanhang icke nämna de länder, som genom fredsfördraget ernått avsevärda territoriella utvidgningar, eller blivit självständiga, och som sedan världskrigets slut byggt upp en helt ny administration och ett mer eller mindre från grunden nytt undervisningsväsen. De svårigheter och olägenheter, som denna hastiga tillväxt förorsakat, ha i många länder lett till en kris långt mera påtaglig än i vårt land. Detta sammanhänger givetvis därmed, att dessa svårigheter och olägenheter icke äro några isolerade företeelser utan på det närmaste avhänga av allmänna ekonomiska och politiska förhållanden. Den diskussion med krav på restriktionsåtgärder, som först på senaste år börjat göra sig på allvar hörd i Sverige, har därför redan länge pågått t. ex. i Tyskland och där även åtföljts av praktiska åtgärder, dels från de intellektuella yrkenas intresseorganisationers och från studenternas egen sida, dels från det allmännas sida. Det intellektuella och litterära proletariat, som dock endast är en hotande framtidsmöjlighet hos oss, är t. ex. i Österrike och i Ungern ett sedan länge påtagligt faktum. De i moderlandet belägna högre läroanstalterna ha här förlorat en stor del av sitt avsättningsområde i de avträdda provinserna, vartill kommer inskränkningar i den centrala administrationen och en belastning av de intellektuella yrkenas arbetsmarknad med återvändande skaror av från de avträdda provinserna utdrivna, i moderlandet tidigare utbildade ämbetsmän och utövare av fria yrken.

4 Icke bara de svårigheter, som möta vid anbringandet av de växande skarorna av högskolebildade, bero eller betingas av allmänna rubbningar i den ekonomiska jämvikten och andra extraordinära förhållanden. Själva tillströmningen är i många länder en mer eller mindre direkt följd av dylika rubbningar. En stor del, på sina håll den långt övervägande delen, av den ungdom, som genomgått lägre och högre skolor, ser sig överhuvud ur stånd att erhålla förvärvsarbete. Den fortsätter därför sin utbildning och flockas slutligen till universitet och andra högre läroanstalter, där den ofta uppehåller sig under stora umbäranden. Redan vid elementarskolorna har man därför ett lärjungeproletariat, vid universiteten och högskolorna ett studeritproletariat. I vårt lyckligare lottade land har ju något liknande icke ännu visat sig. Visserligen har även hos oss den allmänna ungdomsarbetslösheten varit en betydande orsaksfaktor beträffande tillströmningen till gymnasier och högre läroanstalter. Men skolungdomen har hos oss som regel fortfarande förmånen av ett gott hem eller ekonomiskt understöd av föräldrar och anhöriga. Ett trots allt ökat allmänt välstånd i landet och ej minst den sjunkande nativiteten och barnbegränsningen i familjerna förklarar åtminstone till en betydande del, att en allt större procent av ungdomen efter genomgången folkskola fortfarande kan räkna med underhåll eller stöd av föräldrarna för vidare studiers bedrivande. Det är härutinnan åtminstone en viss balans mellan tillströmningen till elementarskolorna och föräldrahemmens resurser. Detsamma gäller i någon mån även tillströmningen till universitet om högskolor, där man i varje fall icke har något direkt intryck av en sjunkande levnadsstandard hos studenterna. Till en betydande del förklaras vil detta dock av det för vårt land tämligen egendomliga kredit- och lånesystenet för finansiering av studier, särskilt högre. I den mån så är förhållandet skapas emellertid härav ett nytt, allvarligt samhällsproblem. Studiekreditsystemet har förvisso sina mycket goda sidor. Det underlättar för den fattige begåvade att nå fram till en för honom lämplig levnadsbana. Ur samhällets synpunkt medför detta system ökade möjligheter att tillvarataga begåvning och duglighet. Men det har också stora nackdelar, ty det lockar även andra än begåvade till fortsatta studier, och när svårigheter att placera studerad ungdom i lönande sysselsättning uppstår, medför det en dubbel olägenhet. Den skuldsatte akademikern kan icke så som den skuldfrie bida sin tid, och erbjuder sig möjlighet till en nödtorftig försörjning, handikappas han icke bara av skuldbördan som sådan utan även av en från studieåren invand, mera pretentiös levnadsstandard. Av en år 1931 utförd undersökning över studenternas vid vå:a universitet och högskolor ekonomiska förhållanden, varöver ingående redogörelse kommer att lämnas i särskild bilaga, har det framgått, att ca två tredjedelar av studenterna härröra från hem, som av allt att dönn äro i stånd att helt bekosta universitets- eller högskolestudierna, och som i de flesta

5 fall också göra detta med eller utan återbetalningsskyldighet, Av de återstående äro ungefär hälften, alltså en sjättedel av samtliga, helt hänvisade åt sig själva och till lånevägen. Härmed är givetvis icke sagt, att två tredjedelar av dem, som avlägga akademisk och därmed jämförlig fackexamen under hela sin studietid få åtnjuta fullt understöd hemifrån. I synnerhet på utbildningsbanor, som kräva mångårig universitets- eller högskolevistelse, blir förvärvsarbete vid sidan om studierna eller under perioder av frånvaro från läroanstalten ävensom skuldsättning så småningom allt vanligare, detta även när föräldrarnas ekonomi är jämförelsevis god. Vid universiteten har det visat sig, att drygt hälften av de manliga studenterna ha skulder till andra än föräldrarna och ungefär en sjättedel skulder till föräldrarna enbart. Överhuvud skuldsatta äro c:a 70 %. Det rör sig härvid ingalunda om några småsummor; i medeltal uppgå skuldbeloppen hos de manliga studenterna i Uppsala och Lund till nära 7 000 kronor. Bland de äldre studenterna äro skuldsättningsprocenterna ännu högre eller uppemot 80 %, och vid examens avläggande visar sig summan av den totala studiekostnaden till högst betydande del ha blivit täckt genom skuldsättning. Även om man inräknar i hemmen åtnjutna naturaförmåner i studiekostnaden, uppgå de sammanlagda skulderna i de flesta fakulteter till vida mera än hälften av denna kostnad. Frånräknar man den c:a femtedel av de manliga examinanderna, som icke har några skulder, uppgår i alla fakulteter den sammanlagda skuldsumman till över tre fjärdedelar av studiekostnaden. Det rör sig om skuldbelopp pä i medeltal uppemot 19 000 kronor vid med. lic.examen samt 8 000—10 000 kronor vid kandidat- och ämbetsexamen i de övriga fakulteterna. Närmare härom kan inhämtas av bilagan samt av uppgifter i kap. IV i detta betänkande. Det visar sig också, att högre examina i filosofiska fakulteten företrädesvis avläggas av studenter med bättre ekonomi än den genomsnittliga, det må nu vara på grund av föräldrarnas goda ställning eller genom utnyttjande av möjligheter till självförsörjning efter avlagd lägre examen. Vid fackhögskolorna och Stockholms och Göteborgs högskolor är skuldsättningen i allmänhet mindre vanlig och mindre svär än vid universiteten. Studenternas levnadsstandard är naturligtvis mycket varierande. Årsutgifterna uppgå för hälften av de manliga studenterna i Uppsala till över 1 900 kronor, i Lund till över 1 700 kronor och i Stockholm till icke obetydligt över 2 000 kronor. Det rör sig då om studenter, som icke ha sitt föräldrahem i lärostaden. För dem, som ha allt fritt i hemmet, uppgår årsutgiften till i runt tal 1 000 kronor mindre. I en del fall kan det givetvis förekomma, att en student drar sig fram på mycket litet. Endast i enstaka fall förekommer det dock, att totala årsutgiften understiger 1 000 kronor. Av ovanstående torde det tydligt framgå, att den svenska universitetsoch högskolestudentens levnadsstandard är förhållandevis god och att han har ganska lätt att, där så behöves, lånevägen anskaffa de nödiga medlen. Det framgår också, och visar sig ännu tydligare, då man tar de enskilda fal-

len i betraktande, att föräldrarna göra mycket betydande ekonomiska uppoffringar för att skaffa sina söner och döttrar högre utbildning. Ja, ställer man de belopp studenterna mottaga hemifrån i relation till föräldrarnas deklarerade inkomster, blir man ofta förvånad över storleken av deras bidrag. Med all reservation för den deklarerade inkomsten som uttryck för ekonomisk bidragsförmåga, får man rent av det intrycket, att föräldrarna själva i ej obetydlig utsträckning skuldsätta sig för barnens skull. Den synnerligen talrika förekomsten av bidrag i form av lån från föräldrarna talar också för att pengarna blivit av föräldrarna själva upplånade eller tagna från kapital, som de icke anse sig säkert kunna avvara eller kunna fritt disponera över. Med andra ord, man har ännu icke, i varje fall ännu icke ar 1931, förmärkt några tecken på någon allmännare misströstan om framtida försörjningsmöjligheter för dem, som skaffa sig akademisk och därmed likvärd facklig utbildning. Emellertid måste man räkna med, att tillströmningen till de högre läroanstalterna icke bara till kvantiteten utan också till arten och de bakomliggande motiven är väsentligt olika forna tiders tillströmning. Ehuru jämförelsematerial från äldre tider saknas, är det dock betecknande, att, såsom den av de sakkunniga utförda studentenquéten visat, en ganska betydande del av de för närvarande vid universitet och högskolor studerande deklarerat sig ha tidigare sökt anställning eller inträde vid annan läroanstalt eller ock förklarat sig beredda att nedlägga sina studier för den händelse anställning stode att få utan examen. Studenternas sociala härkomst, för vilken uppgifter av de sakkunniga inhämtats för åren 1931 och 1934 och rörande vilken längre tillbaka gående jämförelser utförts av aktuarien P. Dahn (i ett större arbete f. n. under tryckning), tyder också på en viss »demokratisering». De senare årens svåra ekonomiska kris och allmänna ungdomsarbetslöshet har utan tvivel tillfört universiteten och högskolorna ett betydligt antal studerande, som sökt sig dit så att säga fante de mieux. Redan vid gymnasierna torde detta göra sig gällande. Detta är givetvis en ur vissa synpunkter högst betänklig företeelse. Man skulle kunna uttrycka saken så, att de högre läroanstalterna icke längre locka till sig ungdom genom tillvaratagande av den inre drift till kunskap och högre studier, som är vetenskapens största tillgång, ja, icke ens att de locka genom den lön de lova för mödan, utan att i stor utsträckning yttre förhållanden driva och tvinga ungdomen till dessa läroanstalter, i en del fall kanske helt mot dess vilja och fallenhet. Att detta är en olägenhet för läroanstalterna är uppenbart, enär det medför en sänkning av studenternas kvalitet. Särskilt stor fara medför det för universitetens och de fria högskolornas teologiska, juridiska och filosofiska fakulteter, därför att dessa, i all synnerhet den sistnämnda fakulteten, stå öppna för alla, som avlagt studentexamen, medan fackhögskolorna och på sista tiden även de medicinska fakulteterna, närmast på grund av utrymmesbrist, men i verkligheten på grund av mer eller mindre medvetna fackliga skydds- eller mono-

7 polsträvanden, strängt ransonerat sitt tillflöde. Härigenom uppstår bl. a. den anomalien, att medan produktionen av t. ex. ingeniörer hålles tillbaka, så är produktionen av läraraspiranter ohämmad, medan det omvända hellre borde hava varit fallet. Men det stannar ej härvid. Den spärr, som utövas, är starkt selektiv. Bland många inträdessökande utväljas helt naturligt de bästa, de efter studentbetygen att döma mest studiebegåvade. Följden blir, att universitetens filosofiska fakulteter, som mindre än de övriga fakulteterna och högskolorna äro utbildningsanstalter för ämbetsmän och utövare av bestämda yrken, och som mera äro vetenskapliga forskningsanstalter och beredare av rent vetenskaplig skolning, bland sina alumner fä mottaga en växande kontingent av på andra håll ratade och mindre begåvade studenter. Man kan måhända icke säga, att denna ofördelaktiga tendens gjort sig direkt förnimbar förrän möjligen på allra sista tiden, men numera torde den i varje fall vara märkbar i de filosofiska fakulteterna. Dock har den gärna förväxlats med en påstådd sänkning av själva studentexamens nivå. Emellertid får man icke tro, att det är bara den ekonomiska krisen som sådan, som haft ovan antydda effekt att så att säga pumpa in ungdom vid universiteten och överfylla fackhögskolornas applikantlistor. Det tryck, som det här rör sig om, har också en annan orsak, som det är av vikt att beakta. I detta betänkande skall senare uppvisas, hur de högre läroanstalternas årliga produktion av utexaminerade står i disproportion till vad man må kalla ersättningsbehovet på de yrkesområden, till vilka resp. examina kvalificera. Ersättningsbehovet uppstår genom den avgång från yrket, som sker genom dödsfall och annat tillbakaträdande av samtida yrkesutövare. Det är redan på förhand klart, att en sådan disproportion måste finnas på alla de yrkesområden, där utbildningen av kompetenta inträdesaspiranter varit i hastigt stigande, och detta gäller ju nära nog alla de intellektuella yrkena. Ty i den mån dessa yrkesaspiranter icke fått gå arbetslösa eller måst vända sig till andra levnadsbanor, medför själva ökningen av tillströmningen en ungdomligt präglad åldersfördelning hos yrkesutövarna, vilket starkt minskar ersättningsbehovet i förhållande till utbudet på arbetskraft. Nu är emellertid, av helt annan orsak, en sådan ungdomlig åldersfördelning, som medför disproportion mellan antalet på arbetsmarknaden nyinträdande ungdom och ersättningsbehovet av yrkesutövare, något som kännetecknar hela vår arbetsföra befolkning från 18—20 år uppåt. Samtidigt har folkökningen avstannat och kan väntas helt upphöra och förbytas i folkminskning, vadan något utvidgningsbehov som komplettering av ersättningsbehovet icke längre förekommer av rent kvantitativa grunder. Orsaken till den abnorma åldersfördelningen inom låt oss säga den manliga befolkningen mellan 20 och 65 år ligger företrädesvis i emigrationen; i dess betydande storlek från 1880 till 1915, varigenom de manliga årsklasser, som nu äro mellan 40 och 75 år, äro starkt decimerade, jämfört med dess senare obetydliga storlek och slutligen totala upphörande, varigenom särskilt de yngre

8 åldersklasserna över 20 år, som dessutom äro födda under en tid. dä den absoluta nativiteten ännu var hög, framstå som extraordinärt fulltaliga. Denna övertalighet i de kraftigare åldrarna medför, att dödsfallen bland arbetsföra äro ovanligt få, medan underskottet i 60—70 årsåldern medför, att avgången av platsinnehavare och yrkesutövare på grund av hög ålder och pensionering också blir av förhållandevis ringa omfattning. Ersättningsbehovet av anställda och yrkesutövare, som är summan av dessa två tal, är därför för närvarande i Sveriges folk som helhet vida under det tal, som anges av tillströmningen av arbetssökande från de ungdomliga årsklasserna. Utgå vi från den manliga befolkningen vid slutet av år 1932, visar det sig, att, om vi taga antalet män, som under det gångna året fyllt 20 år, som uttryck för utbudet av ny arbetskraft, detta tal är c:a 58 000, medan antalet dödsfall mellan 20 och 65 år uppgår till knappt 12 000 och antalet 65-åriga män, som vi vilja antaga motsvarar avgången ur förvärvsarbete på grund av hög ålder, är c:a 20 000. Samma siffra kommer man till om man antar ett års avgång på grund av hög ålder utgöra en tiondedel av åldersklassen 60—70 år. Ersättningsbehovet blir sålunda 32 000 med något tilllägg för ytterligare avgång på grund av invaliditet, Av 58 000 nya arbetssökande varje år kan sålunda knappt 60 procent efterträda förutvarande platsinnehavare och yrkesutövare, medan mera än 40 procent måste skaffa sig helt nya levebröd. Mera än 40 procent av hela vår manliga ungdom står således utan sysselsättning annat än i den mån en utvidgning av samhällets verksamhet kommer till stånd och ett utvidgningsbehov sålunda skapas. Och detta går sannerligen icke så fort, när samtidigt folkökningen stagnerar och hela världen befinner sig i ett ekonomiskt tillstånd, som snarast liknar kaos. Klart är att en disproportion i förhållandet 5/3 mellan utbud på ny arbetskraft och bortgång av redan förefintlig sådan måste skapa svårigheter och en stor permanent ungdomsarbetslöshet samt därigenom en ännu mera utpräglad disproportion mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft inom de mera avancerade yrkesområdena. Ty den ungdom, som icke åtgår att fylla de ledigblivna platserna, som icke har några friblivna levebröd att ärva och som samhället icke hinner med att fort nog anbringa i nyskapade sysselsättningar av samma slag som de gamla, den har intet annat att göra än att fortsätta med att utbilda sig. Och det vore hopplöst att försöka lägga hinder i vägen för denna i socialt avseende uppåtriktade strömning, så länge man icke på annat sätt förmår lätta på det tryck, som är dess drivande orsak. Det är emellertid att märka, att åldersfördelningen i vårt land, genom den minskning i nativiteten, som redan förevarit, snart nog kommer att förskjuta sig så att bättre balans uppnås mellan äldre och yngre årgångar. Det »tryck», varom här är tal, kommer således redan under de närmaste tio åren att av sig själv upphöra. Vårt samhälles stora, kanske största problem är för närvarande att utan folkökning, d. v. s. utan kvantitativ utvidgning, skapa gott och väl 20 000

9 nya levebröd om året utöver de 35 OOO å 40 000, som bli lediga av sig själva. ( Man kan väl förstå de betänkligheter, som i ett sådant läge kunna resas mot | att göra denna utvidgning pä det sättet, att de högre och mera givande levebröden, de s. k. intellektuella yrkenas utövande, ökas proportionsvis mera än de övriga. Men omständigheterna tvinga själva, genom det för dem naturliga verkningssättet, till en sådan lösning. Man kan i en sådan situation med skäl fråga sig, huruvida vårt folk redan är på något påtagligt sätt övermättat med högre skolade och fackligt utbildade element. Vi ha här att hålla oss till de elementarskolebildade och de akademiskt bildade, däri inräknade de högskolebildade i allmänhet. Ett absolut svar å denna fråga kan icke givas, ty det finns ingen given norm för proportionen mellan i nämnda avseenden utbildade och outbildade i ett modernt samhälle. Visserligen kan man säga, att en proportionsvis ökad bildningsgrad hos folket icke i och för sig kan vara till skada. Men här är det ju framför allt fråga om ekonomisk bärkraft och praktiskt lämpliga proportioner. Nu kan man visserligen i förevarande sammanhang mer eller mindre helt skjuta den frågan å sido, huruvida samhället har råd med all denna utbildnings- och studiekostnad såsom förberedelse till förvärvsarbete, som kanske till sist icke i och för sig ger full valuta för kostnaderna, Ty så länge en stor del av ungdomen måste bida tiden, innan den kan få anställning, kostar utbildning egentligen endast skillnaden mellan den studerandes och den lediggåendes konsumtion. Om ett ökat antal personer måste sysselsättas med och betalas för att handleda denna utbildning är det endast ett led i lösningen av de övertaligas sysselsättningsproblem. Frågan blir väsentligen, om samhället har bruk och god användning för ett ökat antal intellektuellt utbildade. Rent ideellt sett bör detta naturligen alltid vara fallet. Praktiskt bedömt synes svaret emellertid få bero av en viss instinktiv avvägning av proportioner. Vissa proportioner framstå för oss som absurda, andra som någorlunda rimliga. Hur ställer det sig nu med antalet högre utbildade i vårt land? I det följande framlägga de sakkunniga vissa siffror till belysning av bl. a. denna fråga, dels hämtade ur 1930 års folkräkning och dels vunna som resultat av vissa beräkningar. Det framgår härav att i Sverige för närvarande finnes i runt tal c:a 65 000 personer, som avlagt studentexamen. Detta utgör endast c:a 1 % av Sveriges befolkning, och, i betraktande av att de allra flesta äro mellan 18 och 65 år gamla, knappt 2 % av Sveriges arbetsföra befolkning. Betrakta vi enbart männen, finna vi, att c:a 3 % av den manliga, arbetsföra befolkningen utgöres av personer med studentexamen. Då ungefär 3/4 (se det följande) av studenterna numera inskriva sig vid universitet och högskolor och av dessa c:a 1/3 avgår därifrån utan examen, kunna vi anslå antalet akademiskt och högskolebildade män till hälften av antalet studenter, eller omkring 1 l/a % av den manliga, produktiva befolkningen. Detta förefaller icke vara över hövan

10 mycket och därför väl lämna utrymme för ökning utan att allvarligare vådor därav behöva uppstå. Nu är det förefintliga antalet studenter, resp. akademiskt och högskolebildade, sett i proportion till folkmängden givetvis lågt i förhållande till det nuvarande tillflödet, eftersom tidigare studentexamina och högre examina varit vida fåtaligare än nutidens. Man kan därför med fördel anlägga ett betraktelsesätt, som går ut på att utröna, vilka procenttal man skulle ha haft. om nutidens frekvens av studentexamina och högre examina varit i förhållande till folkmängden densamma en hel mansålder tillbaka, eller vilka procenttalen bli, om nuvarande examensfrekvens får fortsätta i en framtida, mera stationär befolkning. Detta senare räknestycke låter sig lätt utföra och visar, att den nuvarande examensfrekvensen innebär, att c:a 4 % av den manliga befolkningen når fram till studentexamen och c:a 2 | till akademisk eller likvärd examen. Inom den produktiva manliga befolkningen (18—65 år) skulle man alltså få att räkna med att omkring 4 % avlagt studentexamen och omkring 2 % avlagt akademisk eller likvärdig högskoleexamen, vilka siffror, ehuru högre än de förutnämnda, icke heller verka direkt skrämmande. Ehuru, som redan sagts, någon bestämd norm för ett bedömande icke finnes, förefaller det dock som om man knappast kan tala om någon orimlig överfyllnad i och för sig i samhällets förseende med högre utbildade krafter. Orsakerna till de svårigheter, som förefinnas vid placeringen av det nya tillflödet av dessa krafter, ligga mera i dess relativa än i dess absoluta storlek, i tillströmningens hastiga ökning under de senaste decennierna med den därav skapade förryckningen av åldersfördelningen i de bildade klasserna. Svårigheterna, där sådana verkligen finnas, torde mera vara att betrakta som resultat av ett friktionsmotstånd, som helt naturligt uppstår då yngre årgångar uppträda i övertal jämfört med äldre, redan placerade och etablerade årgångar, än som uttryck för en överproduktion i och för sig. En bidragande orsak är den icke alltigenom lämpliga fördelningen av tillströmningen på olika ifrågakommande levnadsbanor. Det föreligger den stora skillnaden mellan dessa olika levnadsbanor, att, medan några av dem, framförallt vissa bestämda ämbetsmannabanor, särskilt prästens och lärarens, ha sin begränsning given i vissa av tillströmningen själv ganska litet influerade omständigheter, så äro andra mera öppna för en sådan påverkan. Man kan visserligen om hart när alla levnadsbanor säga, att verklig duglighet och kompetens där alltid kan finna sin utkomst — en duktig karl slår sig alltid fram, säger man — men om vissa levnadsbanor mer än om andra gäller det, att själva tillströmningen av kompetenta krafter framtvingar och öppnar nya vägar för försörjning och nya sätt för användning av arbetskraften. Detta gäller främst de s. k. fria yrkena och kanske allra främst de direkt i produktionens och distributionens tjänst verkande yrkena, såsom de tekniska och merkantila. Till skillnad, åtminstone i viss mån, från de ämbetsinriktade utbildningslinjerna verkar en hastigt växande tillströmning på de utbild-

11 ningslinjer, som leda till fria yrken och praktiskt betonad verksamhet, icke bara så, att de nya krafternas tillkomst skapar nya arbetsuppgifter och verksamheter, utan dessa inverka även på de arbetsuppgifter och de verksamheter, som utövas av äldre, redan etablerade krafter. Det blir en ömsesidig konkurrens emellan äldre och yngre, vartill full motsvarighet icke finnes t. ex. på präst- och lärarebanan eller inom den offentliga förvaltningen, där man befordras rätt så mycket efter anciennitet eller har sin tjänst och sitter fast på den på ett helt annat sätt. Det är därför betecknande för hela läget, att inom yrket självt, d. v. s. bland dess yrkesutövare, ett helt annat och mera kår- och intressebetonat motstånd reses mot tillströmningen av ungdom, när det gäller de fria och praktiska yrkena, än när det gäller de egentliga tjänstemannabanorna. Man ser i de förra yrkena i den rikliga tillströmningen en fara för yrkets allmänna standard och reser motstånd för att kunna bevara denna standard. Inom tjänstemannayrkena behöver man icke resa något direkt motstånd för egen del eller för yrkesstandardens skull som sådan, men man reagerar likvisst inför tvånget att behöva avvisa i och för sig kompetenta krafter såsom obehövliga och ser häri icke utan skäl en fara för samhället i dess helhet, Nu finns det emellertid i själva utbildningens art och organisation den stora skillnaden mellan ämbetsmannautbildningen och den fackliga utbildningen för fria och praktiska yrken, att den förra baseras på bokliga studier och i viss mån på självstudier, varigenom vägen till utbildning är mera öppen, medan den senare är mera beroende av utrymmesförhållanden vid läroanstalternas institutioner och laboratorier samt av lärarekrafternas antal. Därigenom har uppkommit den redan i det föregående berörda olikformigheten, att det blir lättare att vinna teoretisk utbildning än facklig och praktisk, och detta utan direkt beroende av rekryteringsbehov och framtidsutsikter på de olika levnadsbanorna. Härigenom uppstår så en fördelning av den studerande ungdomen efter utbildningslinjer, som icke är den för samhället bästa eller lyckligaste. Tillströmningen dirigeras icke dit, där den bäst behöves eller lättast kan tilltvinga sig placering, utan söker sig i första hand dit, där själva utbildningen är lättast åtkomlig. I efterföljande kapitel återkomma de sakkunniga flerstädes till denna fråga.

II.

Omfattningen av tillströmningen till de högre Läroanstalterna. Allmän översikt. Studentexamina.

Över antalet av de lärjungar, som avlagt godkänd studentexamen under vartdera av åren 1864—1934, ha de sakkunniga dels ur den publicerade undervisningsstatistiken, dels med hjälp av särskilda uppgifter från Skolöverstyrelsen sammanställt en tabell, med fördelning av de nyblivna studenterna på kön samt ettåriga åldersklasser. Av denna tabell meddelas här nedan ett. sammandrag utan åldersfördelning men med särskilda summor för män och kvinnor och ett sammandrag för femårsklasser, jämväl upptagande medelåldern vid examens avläggande (tab. 1). I diagram 1 äro siffrorna grafiskt åskådliggjorda. Man finner härav, att den årliga produktionen av studenter i vårt land med vissa avbrott varit i stigande under hela den behandlade perioden. Från slutet av förra århundradet tills nu har antalet ungefär tredubblats. På samma gång som denna allmänna, stegring i det stora hela raises som en följd av det svenska samhällets allmänna framåtskridande och välståndsökning, ej minst kanske, i varje fall på senare tid, av den genom den s. k. födelsekontrollen orsakade bättre familjeekonomien, så visa särskilt svängningarna i kurvan hän på ett motsatsförhållande mellan studenttillströmning och goda och dåliga tider. Då tillströmningen huvudsakligen sker genom de tre- eller fyraåriga gymnasierna, uppstår en viss förskjutning mellan konjunkturväxlingarna och antalet studentexamina. Man ser emellertid hur högkonjunkturen under senare hälften av 1910-talet åtföljes av en stagnation i ökningen av antalet studentexamina, huru krisåren 1921—1923 åtföljas av en prononcerad uppgång, som nådde kulmen 1928, hur högkonjunkturåren under slutet av 1920-talet åtföljts av en nästan lika prononcerad nedgång, samt hur den nu nyligen genomgångna krisen åter följes av en uppgång i antalet studentexamina. Särskilt den stora ungdomsarbetslösheten under de sista två stora kriserna ger en lättförståelig förklaring till den starka uppgången i lärjungeantalet på gymnasierna, vilka läroanstalter tydligen haft en betydande kapacitet i reserv för att kunna absorbera denna raska tillströmning av elever. Läroverksreformen år 1927, som ju huvudsakligen avsåg de lägre skolstadierna, torde ännu icke ha hunnit avsätta några mera märkbara spår i studentexamenssiffrorna.

13 Tab. 1.

Antalet studentexamina åren 1864—1934. Sammandrag

År

Samtliga

Män

Kvinnor

1864 65

81 218

81 218

66 67 68 69 70

313 369 479 494 515

313 369 479 494 515

— — — —

71 72 73 74 75

629 591 610 657 581

76 77 78 79 80

—

År

1900 Samtliga

968 Män

Kvinnor

—

01 994 926 02 1033 973 03 1122 1033 04 1196 1094 05 1322 1214

68 60 89 102 108

628 589 608 652 580

1 2 2 5 1

06 1367 1250 07 1519 1376 08 1622 1481 09 1 666 1494 10 1544 1 357

117 143 141 172 187

521 577 552 561 658

518 571 548 559 652

3 6 4 2 6

11 1 535 1339 12 1 685 1467 13 1780 1 535 14 1836 1 566 15 1936 1648

196 218 245 270 288

81 82 83 84 85

688 794 828 778 831

685 784 811 761 821

3 10 17 17 10

16 1927 1661 17 1970 1664 18 2 033 1709 19 1960 1636 20 2 048 1671

266 306 324 324 377

86 87 88 89 90

776 804 849 767 739

754 776 818 740 710

22 28 31 27 29

21 1967 1643 22 2 020 1650 23 2 006 1697 24 2 212 1 746 25 2 336 1811

324 370 309 466 525

91 92 93 94 95

662 676 724 652 747

646 661 692 618 709

16 15 32 34 38

26 2 535 1946 27 2 547 1947 28 2 568 1979 29 2 280 1767 30 2 248 1771

589 600 589 513 477

40 51 54 45

31 2 293 1787 32 2 321 1708 33 2 468 1788 34| 2 568 11878

506 613 680 690

96 97 98

705 665 . 839 788 882 828 99 1 854 | 809 1

Antal

Är

Samtliga

Män

1864--65 299 66--70 2170 71--75 3 068 76--80 2 869 81--85 3 919 86--90 3 935 91--95 3 461 96--00 4 248 1901--05 5 667 06--10 7 718 11--15 8 772 16--20 9 938 21--25 10 541 26--30 12 178 31--34 9 650

299 2170 3 057 2 848 3 862 3 798 3 326 4 004 5 240 6 958 7 555 8 341 8 547 9 410 7 161

Medelålder, Kvin- år, nor samtliga

— 11 21 57 137 135 244 427 760 1217 1597 1994 2 768 2 489

19.9 20.7 20.8 20.1 19.9 19.8 19.5 19.4 19.5 19.7 19.7 19.7 19.6 19.7 19.8

i

1 Medelåldern vid studentexamen har under hela den tid, vår tabell omfattar, visat en hög grad av konstans, den ligger mellan 19 och 20 år, något närmare 20 år. Det kunde därför ha ett visst intresse att sätta antalet studentexamina i relation till antalet födda 20 år tidigare. I någon mån missvisande bleve emellertid dessa tal, enär förr i tiden en större procent av de födda avled före

14 19—20 års åldern, än vad numera är fallet. En rktigare jämförelse vore därför att sätta antalet studentexamina i relation til inumerären av den samtida årsklassen 19—20 år eller kanske ännu hellre til] hälften av dubbelårsklassen 19—21 år. Ur de så erhållna talen kunde man på ett enkel; s.ätt beräkna approximativt riktiga siffror för det antal personer i vår nuvannde befolkning, som avlagt studentexamen och deras åldersfördelning. Umhr förutsättning att man får Diagram 1. Antalet studentexamina ä e n 1864—1934. Antal

I

"

18C5

1870 1875

1885 1890 1895 1900

1905 1910 1915

1925 1930

antaga, att dödligheten bland dem, som avlagt studentexamen, är densamma som för andra med dem jämnåriga, borde nämligen i varje nu levande årsklass en ungefärligen lika stor procent vara studenter, som enligt nyssnämnda beräkningssätt framkom för förhållandet mellan antalet studentexamina och den samtida numerären av 20-åringar under det år den ifrågavarande årsklassen fyllde 20 år. Dylika beräkningar ha den stora fördelen, att de låta utföra sig även för en vilken som helst tidigare tidpunkt, med vilken en jämförelse önskas. På grund av det stora intresse jämförande uppgifter om antalet studenter och deras åldersfördelning inom befolkningen vid olika tidpunkter måste anses hava, ha de sakkunniga emellertid ansett sig böra genomföra de behövliga beräkningarna efter en något mera exakt metod än den ovan skisserade.

15 En exaktare beräkning får man, om hänsyn tages till studenternas ålder vid studentexamens avläggande. Siffrorna häröver ge nämligen upplysning om, hur många personer, som avlagt studentexamen, inom varje årsklass av födda från och med 1850 till och med 1919. För årsklasserna 1850—1909 äro dessa siffror kompletta, om man bortser från det helt obetydliga antal, som komma att avlägga studentexamen först efter 1934. Dessas antal kan för övrigt approximativt beräknas och tilläggas de observerade siffrorna. Man kan nu exempelvis gå tillväga på följande sätt. Först tillåter man sig den förenklingen att i tabellerna föra alla dem inom en årsklass, som tagit studentexamen efter 25 års ålder, på studentåldern 25 år. Något på resultatet märkbart fel kan härigenom näppeligen uppstå. Vidare »framskriver» man alla dem inom en årsklass, som tagit studentexamen före 25 års ålder, till denna ålder under hänsynstagande till dödligheten enligt samtida dödlighetstabell. Den sålunda erhållna, till 25 års ålder reducerade summan av studentexamina inom en årsklass beräknas i procent av årsklassens numerär vid slutet av det år densamma fyllt 25 år. Detta procenttal får sedan gälla för beräkning av antalet studenter inom årsklassen vid en, vilken som helst, senare tidpunkt, vid vilken årsklassens hela numerär är känd (sedan 1861 är detta fallet vid varje årsskifte). Även för de årsklasser, som vid en tidpunkt, för vilken dylik beräkning utföres, ännu ej fyllt 25 år. låter sig, under hänsyntagande till dödligheten, antalet studenter lätt beräkna ur de föregående 8—9 årens siffror för studentexamina inom dessa årsklasser.

På grundval av beräkningar av här ovan beskrivet slag ha följande sammanställningar erhållits 1 (tabellerna 2 och 3). Det är att märka, att beräkningssättet medför, att i siffrorna icke blott dödligheten utan även emigrationen blivit eliminerad i den mån den är proportionellt densamma för studenter och icke-studenter. Vid beräkningen av siffrorna för 31/12 1935 har Tab. 2. Antalet studenter per tusen personer inom olika födelseårskullar. M An

Kvinnor

Födelseår 1910 1916—1920 1911—1915 1906—1910 1901 — 1905 1896-1900 1891—1895 1886—1890 1881 — 1885 1876—1880 1871—1875 1866—1870 1861—1865 1856—1860 1851—1855 1846—1850 1

4.66 28.25 24.64 19.44 16.97 22.58 19.33 15.38 15.35 15.47

5.39 30.07 31.16 30.95 25.09 19.45 17.00 22.59 19.33 15.38 15.35 15.47

4.20 31.39 32.29 32.25 31.50 31.04 25.09 19.45 17.01 22.59 19.33 15.38 15.35 15.47

0.99 25.82 33.69 32.56 32.31 31.52 31.04 25.09 19.45 17.01 22.59 19.33 15.38 15.35 15.47

0.48 2.87 1.89 1.21 0.78 0.75 0.31 0.11 0.06

0.84 5.67 4.92 3.21 2.00 1.27 0.78 0.75 0.31 0.11 0.06

0.98 9.32 7.45 6.09 5.00 3.23 2.00 1.27 0.78 0.75 0.31 0.11 0.06

0.20 9.31 9.80 7.51 6.10 5.02 3.24 2.00 1.27 0.78 0.75 0.31 0.11 0.06

—

—

Beräkningarna ha på de sakkunnigas uppdrag utförts av amanuensen fil. lic. CE. Quensel, som närmare redogjort för deras utförande och resultat i Statsvetenskaplig Tidskrift, 2:dra häftet 1935, s. 165—169.

16 antagits, att antalet studentexamina och åldersfördelningen vid deras avläggande under år 1935 varit samma som under år 1934. I tab. 2 meddelas de promilletal, som enligt beräkningarna angiva, hur stor del av de vid slutet av åren 1910, resp. 1920, 1930 och 1934 ännu kvarlevande personerna inom olika födelseårskullar, som avlagt studentexamen. I de yngsta årgångarna äro procenttalen små, därför att studentexamen i högre åldrar icke ännu medhunnits i dessa årgångar. I övrigt visar tabellen en stegring av promilletalen från för männen c:a 15 °/0o? eller 1 x/s % för de äldsta årgångarna till nära 34 °/00, eller något under 3 x/a % för de yngsta. För kvinnorna ha promilletalen ökats från mindre än 1 °/00 till nära 10 °/00. Tab. 3. Antalet studenter i olika åldrar. Kvinnor

Män Ålder 1910

15—20 20—25 25-30 30—35 35—40 40—45 45-50 50—55 55—60 60—65

1210 6 420 4 890 3 500 2 640 2 970 2 590 1870 1 600 1380

1530 7 720 6 950 6 200 4 530 3 230 2 450 2 720 2 300 1590

1200 8 820 8110 7 360 6 440 5 800 4 240 2 990 2 220 2 340

1140 8 150 9 330 8 010 7 210 6 270 5 610 4 050 2810 2 030

120 660 390 230 130 110 50 15 5

230 1430 1 130 680 380 220 120 100 40 10

270 2 560 1900 1 430 1080 650 360 210 110 90

310 2 920 2 640 1880 1400 1060 630 350 200 100

15—65

29 070

39 220

49 520

54 610

4 340

8 660

11 490

i °/oo av folkmängd 15—65 år

5.4 I tab. 3 angivas för slutet av åren 1910, 1920, 1930 och 1935 åldersfördelningarna och summorna för antalet då levande män, resp. kvinnor, vilka tidigare avlagt studentexamen. Sålunda finner man, att år 1910 antalet studenter mellan 15 och 65 års ålder av båda könen utgjorde 30 780 samt att det år 1935 stigit till mera än det dubbla eller 66 100. Av befolkningen mellan 15 och 65 år utgjorde studenterna år 1910 för mankönet 1.82 % och för kvinnkönet O.io %. År 1935 beräknas 2.60 % resp. 0.54 % vara studenter. Sålunda är stegringen högst betydande även relativt till folkmängden. För år 1930 tillåta de beräknade talen en jämförelse med vissa av folkräkningens siffror. I samband med 1930 års folkräkning efterfrågades nämligen vid mantalsskrivningen på hösten 1930 bl. a. även individernas skolbildning. En redogörelse för resultaten härav, som visserligen ännu icke föreligga slutgiltigt fabulerade för hela riket i Statistiska centralbyrån, men som de sakkunniga kunnat approximativt komplettera genom vissa omproportione-

17 ringar, lämnas i slutet av detta kapitel.1 Det framgår därav, att antalet personer med studentexamen eller därpå byggd högre utbildning, inklusive vissa grupper av personer utan studentexamen, men med jämförlig utbildning eller högre, år 1930 utgjorde c:a 56 500 män och 11 100 kvinnor, därav 52 000 män och 10 750 kvinnor i åldrarna under 65 år. Enligt de sakkunnigas kalkyl böra dessa siffror dessutom höjas med c:a 5 %, d. v. s. man har enligt folkräkningen att räkna med ett antal av i runt tal 65 000 studenter och vissa jämställda i åldrarna mellan 15 och 65 år. Detta tal har man att jämföra med de av de sakkunniga ovan beräknade siffrorna, som äro för män 49 520 och för kvinnor 8 660 eller sammanlagt 58 180. En skillnad förefinnes alltså, men icke större än att den kan förklaras genom att folkräkningssiffrorna upptar även vissa grupper utan studentexamen. Emellertid är det möjligt, att de av de sakkunniga beräknade siffrorna äro något för låga, vilket i så fall skulle bero på att dödligheten bland dem som avlagt studentexamen icke, såsom antagits, sammanfaller med den, som gäller för andra av samma kön och ålder, utan i verkligheten är något lägre. Särskilt i de yngre åldrarna torde så vara förhållandet. I anledning härav anse de sakkunniga sig böra anslå 1930 års siffra för studenter i befolkningen till c:a 60 000 personer mellan 15 och 65 års ålder. Tilläggas de högre åldrarna torde antalet kunna anslås till i runt tal högst 65 000 personer.

Tillströmningen till universiteten och högskolorna samt därifrån utexaminerade. Den förestående översikten över tillströmningen till studentexamen har utan några som helst svårigheter kunnat åstadkommas tack vare Skolöverstyrelsens (tidigare Ecklesiastikdepartementets) undervisningsstatistik. Den så gott som fullständiga avsaknaden av en universitets- och högskolestatistik i vårt land har gjort det till en vida svårare uppgift att erhålla tillräckliga data rörande tillströmningen till universiteten och högskolorna liksom också beträffande avgången därifrån med och utan examen. Nyinskrivningarna.

Redan ifråga om nyinskrivningarna vid universiteten och högskolorna ha de sakkunniga måst konstatera, huruledes de uppgifter härom, som finnas i de tryckta årsredogörelserna eller som meddelas i eller kunnat sammanräknas ur utgivna kataloger över de studerande, äro i många fall direkt felaktiga och i övrigt ofta otillräckliga. De sakkunniga ha därför nödgats vända sig till läroanstalterna själva för erhållande av nödiga uppgifter. I ett flertal fall ha de 1 Statistiska centralbyrån har sedermera (i Statistisk årsbok 1935) offentliggjort de definitiva siffrorna, vilka endast ytterst oväsentligt avvika från de av de sakkunniga approximativt beräknade talen.

tX <g .S be

| I

O

G :o3

^> fl u M

Ban -}uiBg

>

DD

I C C I I

1 CM T - H CM CM - *

CM

" ^ - ^ - *

ICO I I

1 lO (N X

H

0 0 C O C O « C i H C O < N 0 « t ^ i - l T-i CM H T-l

« 3 H O > ! c a : o o o 5 i c c o c o CM T - 1 T-H CM TH

a oo » t^ o o i n H C M ifs T-H T-I 8 3 T-H 8 3 T-H • > * T H

CO i—i CM " X H C5 H 1 » CM O CM T - H i—1 CM CO CMr-l

0 ( N O t - C O O O C O M C O C M T H C M 83 H ^ H ^t I I

O O

t - 8 5 O ^ S3 r - U T—I iCi CM CC CM I O H

SO « i f l r-1

t C T - t lO

C O i ( 3 X H t £ C M ^ C O - ^ r i T-H T-l T-H

8 3 CO 8 3 i c ; O 83 O X T-H CM CM T-l

8 3 ic: CM

CO — iC3 CO O CM QO O T—i T - I T - i T-H CM i — c i — ' C M

CM t - f - O 0 0 CO CM CO " * — CO T - I - ^ CM I— CM - * CM CO CO T-H T-l

^ iC3 CM i!3 iC3 i C i d C 8 3 O CO iC3 t— - * LC3 • * i O -<t iC3 I O TH l—1 !—1 -H T—1

>C3 I O 0 0 CM CO CO O CM t D T H CM i—i T - I CM i—I CM T - I CM CM

OCM.C3.i-l^tiiC3COTJHaOCM - * CM ITS CM C I CM k O CO t — CO 1—1 TH

C35 0 0 i C i O t - LO O i5 1—1 T—

T H OO

| I

1 I

1 0 0 T-H I

( M ^ o ^ c o o i a T H o o ^ H ^ H t D C M ^ i H T O ' - 1

c • *

bC

^ j

»hi

Oi - * T-I

C M -•JUIBg

.2 fl "o 33 *H 03

1 C0T#cOCMCMCO83r-CM-«cH

c

C M H t ^ O O ^ t C O t O i S

N

see

T - H C M I - H C M C M C O T - H T - I C O C M

T H T H C M C M C M - * C O ! £ I C M T ) I

CM - * * CM

( M H t " H O ' - C O « K C i C J H C M H C M C M 8 3 i - i i - i 8 3 C M

O O iCJ CO iCJ t ^ 8 3 C . X O CM CM CM CM CM T * CO CO CM I C3

t-t-8300GC>C3-H>iCCCO-Hi C M - ^ C O t D C O O - ^ ^ - ^ t C

T J I CM »JO

t3

p 3

1 I

|

—i

1 CM CM

1 C X iCJ C£ CC L O t » TJI a rj- r > i s l—l 1 T—1

a

CM - ^ 8 3 H

C

CM T

^ I - I - ^ T - I C M ^ O I C - * - *

X

CO t £

Ä

1 ^ a

rH a

i -

CM

O

IC3 8 3

I C 3 CO

CO " *

CO

!?3

to c

a .a

BSI[

-TUIBg

>

1 t — i—i T J I

1 CD CM

CM CM CO T - I CM CO " M CM - t

CO

1 T-I

T

T

-

H

T

-

H

' H ' ^ C i i C X C O O C M C M N -

I

C

M

T

-

I

T

-

H

C

M

C

M

CD

T3 —

oo S-*

II M

e

-4-3

a

:o3

BST[

-riuiBg

w o3 ' t o oo s» & , iP

C 3 0 0 — i C - CM C 5 OO GO 0 0 r r ) ( 8 3 8 3 T f O C M I ^ 8 3 h " * rH T-H T-t T-I i—1

C O t ^ C O i r i t ^ O C D C D i - H C O 83 C O U 3 CM L O CM CO CM a CM CM CM CM CM

C M t ~ C O N O O - H C M - * i Q 0 0 C M 8 3 C M O C 0 C M C 0 C 0 8 3 T-H T—1 i — I T — 1

H O O S X ^ C M O C C M C O C D " " - * C O ^ r ^ C O C 3 " * C J i i O T—1 i — I T — 1 TH T-I

T C H I O O I O C O - M C C O i C ! l ^ ( N SO ^ iC3 iC3 ( C T H C » C M C M C M C M C M

i C ! ( M CM H

CM O N CM

C M C O C 5 0 t - C 3 i - H C O i O C D CM CM T-H 8 3 CO 83

TJI X 83

X H O r - i!3 LQ 0 5 - * o X X C ^ O C M O ^ C M C C J ^ I C T - H C M C M C M C M

CM838383t^-iC3i-iiir3GCtCMir300SOI>-'*TjTira©i.C3 ( M C M C M 8 3 8 3

O O I - H I O C S C O O O I ^ C O T H C 3 t - CM i f ; i d CO CM • * 8 3 i C C M C O C O C O C O

C 0 8 3 C M G O O T - H C D C O L C 3 > C 3 C I CO I—i CM CM iCJ 8 3 8 3 CO CO T - H C M C M C M C M

-^CSCMCO-^TiHCMi—(COCO T f i O H N i-H iC3 t — CO •># CD C M 8 3 8 3 C O C O

CM C . ! > • C : CM CT. CO CO iC3 • * CO l ^ I O CO O CD I C 3 I C 3 r - CD CO CO THI 83 CO

CM CO CO r i T-H CM

O i CD H CM i C : O CM T-H CO i—I

iC3 r ) ( CO O CO O X T H CM CO • " * ! — ' --CH i— C O I - I I C 3 C M L C 3 T - H

h

l O C O C O r - l r - 1 CM CM CM - t l C r-iJOCNiCSOC—CDCO0CGO CM CO CO CO 83

C 5 0 0 0 C O O O C O T - H C 5 C 5 C M O O t - ^ O r - 1 X i-O T - I I C 3 I C 3 83 ->#T-Hir3 C O H C D H

C M C M i C 3 a i 0 5 H i O t - l > . I > H X O C O i O C O r t T j I O C C h . H t » n ^ H I > H t « H

I ^ C O C O C M O X 8 3 ^ 0 3 t 00iri->*iC383t^-t^-COT-HC3 CM CO CO CO -#

- * C M i - H O - * C X ) C i O i - H 0 0 C O G C S H X a j O ^ H C O -^1 Tji r-i i O t-^T-it^T-i

83 O O N 8 3 (T. ^ CO t ^ O i X O O J O J C O t ^ C f t C O O X t » C M t - T H X H t » r - l X H

i O i C 3 i O C O C M O i £ 3 ^ X C M

C 5 T - H C M ^ O O I C 3 I C 3 T - I O O

O C J O N O C M

T-H

T ) ( CM O

hi

C p

O O i O O O r - C O C S t - C M G O C O WCMCMCMCJ3CMi-i83CM83 T-H i—i T-H

o

fl

s

:CS

T-H

i f j CO l > T-H

H O S3 H

Cft Cf. - O C O CM 8 3 • * 83 Tt< T - I

S3

P 'fl 3

-^riiBg

(S fl

o

:03

i-HOOiOCO-cHOOCiCOOCM n X CM O T - I t — T— O CM T-H T-H

S BSIJ -l«IBg

bp

fl et CO

O

fl

CM

CO

i—I

i—1

COT-H

T - I t—

CM CD CM

t—

X

^

X

C

I—1

C O i — I C 5 C 0 T - H C M 0 0 C M O 8 3 T-H T-H

S3

O C M t - i - 1 CM C i C i C S iC3 -"# C M C l C D C i i < O C M © C 5 - " # - ^ CO CO 8 3 T-H -^f - * H

C D C M O J H O X C O C M X C O 8 3 8 3 C 3 C O r - - - # C M C 5 T — C5 TJII—iTtii-HiCiT-HC^T-lt-T-H

CM 8 3 CO O - < * CD .<C3 0 0 >C3 •*}< CD I C3 t — 8 3 8 3 CM GO CM CO 8 3 1 - - CM I— CM GO CM t > - CM O . CM

Ban

iC3C^CM-^l-^C5H^la383CO C0 0 3 C 3 5 a > X C O C M O X i O CO CO 8 3 T-H • * i — I . H i r l

I O C O H I O O X T H O C T . • * GOiOiCar-TjiCOCiT-iOO-H i*li—iiOTHCOi-Ht— CMC-CM

CM(M83t---<*iC083C5CO-* ^ f l t - C O C O - ^ ^ l t ^ i t l C T J C O COCMOOCMCiCMOOCMOOCM

c r . O O H i H C M C M C O C O ^ C J O O O O O O O O O

i+iiC3if3COCOt— C—GO0OC5 O O O O O O O O O O

O O O T - I H C M C M X C O ^ OT-HT—IT-HTHT-HT-HT-HT-HT—I

~t-<+_,-*^.^,-t-J^-t^^.+->^_J

^ ^ ^ ^ i ^

- J - ^ _ ^ ; + J ^ i - ^ _ l ^ - ^ ^ _ ) ^ J ^ _ ,

K >K>

K>ffi>K>W>W>

Si

PQ

-^UIBg

bJD

G

<9&. C (o'fl P )a a" *d oo

5 C

W > W > &>

+

J + J

+

_ ^

+

.

W > P3>pHr> K> W >

19 t-

CO

X

—X 8 3 CD 8 3 X CM

C i C i X i - l O C O C O X i t i t l-H

-HH 1-H CO 1 — 8 3 i O t— t— O CM CO T-H T * T — 1 ^ * T-H - - * i n CM

i-) TH ^ J 00 - c o e o o x ^ iC3 T-H i n

CM

CD CO C i

•*

CO

CM l ~ r CM

CM x

at

CO CO

X CO CM CO iC3 iC3 I O iC3 T-H 1—i T—

T-H

X

T H IC3

X

co co co at x

CM

i—1

X CO CO iC3 CD •—< T > 0 0 3 I O T"ti 8 3 CO i—i CO CM i C3 CO CO CM

C M C M i n C i C i C M C O C O O X C i CM t— C i CO ffl CM O CM

t ^ ' c H C M I ' - C O c o c O N C O ' t inCMCOCMCiCOi—ICMCiCM i-H

CM i-H

r - x i—I iC3 I O CO O T-H C— CM CM T— CO 1 3 i—l CO — t

CO at 83

i n CD x t-i—It—

o i n x CM i n T-I 8 3 CM OO T-H CO r H OS CM

m

c o C M i c : - t c o T-H CM - t X •* — i co- at i n T - t - i— i — r - CD CM T-H CM CM CM

T H C O O T J i C O C J X i C J i H C » i * i ,C3 CM iC3 iC3 I— CO ~-ti O t CM CM T-H T-H CM

c o c o i n T - i i n t— t - C M at x t - - « t x x -HH t— - * r - i n c o i-H T-H CM CM CM

©

CM i-H

X C M C O i - H O i n C S t - O i - H - t CO CO O 8 3 CO t » x i n c o CM CM i-H 8 3 83 83

in <M 83

CCS • + C O • * i r t CO i t i d • * O 1—1 T-H T-H T—1

r - c o T t C 5 0 x - * i n t - i - H 1—1 T-H T-H T-H l-H l-H TH

CO

COl^CMCftCOOCOCOCMCO

c i in ^H cc at in - t x r- in m o l O C O C O - l ^ O C i O L - I-H

co x Tti CT: -ii cr. t > cr. co CA •<+ CO CO CM CM

X x at, o - H 8 3 l-H CO T-H CO

i^- ict i—i c c

at

x

CM O •n ©

T-H

T J

83 CM

- X O -* T-.

X

iC3 Ci

T—

CO CM i n X CO T-H CO

T-H

O iC3 8 3 8 3 CD O H I H C O H CO

CM

CM

CM

Oi-H-rjixinc^OH-tiCMcDHiti 1—1 T—1

•"* r - [— CM CM CO T H C 3 i n 83 lO I O C O C C l C f t

T-H

CD — >C3 iC3 t - iC3 CD CM CO T-H CO T-H iC3 t— CM

iC3 I » i C CO i C i * o O t» H " O . CD H t > r - c o x c o c M c T i C M i n t - o

i d 8 3 C i CD T * I 8 3 X - • * OS - * CM iC3 T J I CO X ^H l-H

CD CO

cs

t-

CM CO O

t ^ - ^ C M C O O C T . H C O C D C O T-H CM CO TCH CM © O O ~ - t i C 0 l ^ m - - H O - H Htl CM "-* CM CO CM t - CM t - CM

CM o

CM CM iC3 CO X

I - i ( 5 O CM H • * CM 83 83

l O X C f t X C M N C O H C f l r j * t— i—1 --ti t — CM CO CM CO CM

X t - 3 3 - ) i T ) i x c o c o C M C D Tti r CM CM CM

OCMCOCDCMiOr—T^iXt— C O I - C O X ^ X C D X i O X

t » • * CC H T-H CM

C5t— T - i H I C O X X C M l C H CO CM CO - H iC3 T-H 8 3 CM O CM

CO CD T - X © -"-»• OS >C3 r - CO CO' - * T— CO * * - * CO to • > • « c T-H —

at 1 - co i - a. co x co

T-H

T—1

1—1

CM i-H i n CO X CO O i-H CO CD H CM i t o ic: • * ic: - t c o i s T-H T-H T-H T-H T-H T-H

c o - H i C 3 i n c ; 8 3 X ' f o - - t i c D C O X C O C O X C M O C M X I M T-l T-H ,—I _ | ,—| ,—|

CD T-H CM co >n i n cc CM at

8 3 X r - C M C M C D - - * I C 0 r - O

i n i - i x i - i o - T - H X C M C D T - H

C O T - H C D I — I X T - I X T - H O T - H

ci o co C i CM

o c o x x i O r . N c o c o CM COtr-OCMCOCOrHiOCO

in x x in ceo o — t r— — t in

C i x c i o CD i n t— T-H CO' i n - i t x t - f l 5 X C M I > C M H CM T-H i-H CM CM T-i

co o co o in co x co m o in T-H in co CM x —i Ci o o CO CO i-H CM T-H CM CM

C O T t O H O T t O X C M C : X X O C M O X C M C O C M - T «

CO CO i O t - i O CO H O * IS ClOOCOTtCOCMCOCOCO

83 CMHCOTHCO —

C i i—i I— CD O 83 CM i n t— 83 83 i n X CD CM CD CD CO i O X CM i—i CM CM CM

C i CM i n CO C i O X C i 83 O CM C i CD i n T H C— - H C i - * t 83 CM 83 83 CO

OCOOC-XCOCCXCOCO XXCMt-CM830CMTH>icM CM 83 CO i—i CO i—i CM i-H

- t c— i— -»eh co T-H x CM c - cc Ci CO CM t— in I— T-H t- X Ci

X Ci CO X CD CO -H t- CM tco o o CD in x CO i-H X X CO T-H CO CO co T-H co

HOCO-tONCMicHCOCM inoxciO--noinT-HTT)i 83 i—I 83 -tHiJlHCOr-1

o x x CM m x •n o CM c : T-H i n at t— r— X CM

CM

CM

CM

CO

CM

CM

—i

CM

83I-H83T-HCMT-ICMT-I

itl-H-iHHl—I83T—ICOlH

T-H

at

co

CM

l-H

1—1

r-

CO

-H T-H CM X

83C083CMCOCM83^HinCM CM i-H CM T-H n i i-H CM T-H CM i-H

C O H C O T H

c o o H i o o c o H c n w n i T t T t H N i O X O J H i O C M

CMTHCMI-HCMI-HCMI-HCMI-H

CiCOin-r^CiCMTHViCMCMCi O i n c D C i - H O f - 8 3 8 3 8 3 C O H C M T H C O C M C O H C O H

COiOCOCOOiCiTtiOCMO xcocO'-cHCMHHH.oin'-tico i-H CM CM CM CM CMiOCOOHOOCOCMCC C i i n T-H t— c o i— CM i n CM T-H I O H T ( I H I O I H CO T H CO CM

XCOC—t— i - H O C D X X C O CO L - CO - H -ifl GO CM " t r - CM r-1-HCDCMt— C M X C M X C M

XH-cHCiOinxr-i—IHHXLO XinC083CMi-iCMi-HOtX CM X CM X -«t t - 83 t - 83

» X X i t - J I C M i t c O C O X H CO Cft l O CO i t CO CO X CM CD 8 3 iC3 CO t > CO t > CM r > 83

O O I — XinCMCOCMCiO o c i O C i O O C M x o m 1— i-H i n i-H CD CM L— i-H t - CM

i-HCiCit— 838383C0C3CM -TtCiCD-Tji-^i-HCOCiCiCO XHNCMXCOOJCMCT.CM

i—iciinco^tt— THCDCOIO c - x t ^ - r - i n c D x c D T t c o O CM O CM O - > t CO CO CO • *

r-COCDCDi-HXCir— i t O CMCiOOi-HCii-HCMt-X M C O X r t O C O r l C O O C O

CftOCOCO--tCMOOOCO

xt-inot-o--tciOcM CM co CM t— co x in in -H CD CM CM CM CO 83 OCOiOr-ICMCMTtOcOX i n o 83 CM i—i i—i - * i t T-H i n t - m t - m c i i n c i i t C i H - t

x-'trtiin'-ticoc-t-inco TH CM CM CM CM 0-tHCMCOiC3COiC3COH co -H CM co o i— CM c- i-i in

CO CM in CM CO CM t- CM t- 83

COCMXCMr-OHtCCOCOO - t N i O O X X CO CO CM r H X 8 3 C - 8 3 X 8 3 C i 8 3 0 8 3

COCMCOCOt-XiQCOXr(M i O • * CO CO C<3 T H CO (M O

O J t - ' O C O X O C O X i t i t f-incMCiXi-Hitioi-HCi l^CMCOCMCDCOXCOXCO

CMCMCM-rfXC-CDt-C-OCD CCCMC-HtitrHOCMCOX Ci--tX83Ci--ti-Hiti-H83

XCMCMCMHOiOCOXCD i — i C i C i C i X O X O t — t— CMcoi-Hcoi-HCDOinoin

X C D O i H C i C M X C i C O i n C— N C O O O f - C O C O C O C M H OiiOOOiOHiOCMitCMiO

- t i n i n c c c D c - t - x x c i THTHI-HT-HTHI-HT—IT—ITHT-H

cioo—-ii—iCMCMcoco-rt T-HCMCMCMCMCMCMCMCMCM

- » t i n i n c o c o r - t - x x c i CMCMCMCMCMCMCMCMCMCM

co o o H H C N C M x m - j i CM83C0C0838383838383

--t 83

^ ^ • ^ . J + l ^ - P + S - U ^ i

-I^^J^-3^SH^1^J^J^_J4J^J

^ J ^ - ^ ^ - U ^ ^ ^ - i — ^

- U ^ J ^ > ^ 3 J ^ » _ U ^ J ^ J ^ J ^ J

-fcj

K>K>K>W>K>

ococi83Ciinx"-txin

s>w>w>w>w> ffi>w>K>m>ffir> E > W > W > M > W , > a

oo

Ld

_.

be 3

° Ji

o

<B be •o : o

CO C i CO C i CM I— X 83 T— C M x iti x - t in - t — T—

C' —i CC

CO O X CM i - CO t— C i 8 3 O i C i CM CM CM O CD 1 - i - H CM 8 3 CO - t i t

Ci CO i-H CM

-^lUBg

C M C i i t T - i C O C O i n C M o i—i x i— o c— c o T-H i—i C M c o c o i t i n i n T-H

Ci t c— CM

00 M

fl *

O t co t -

T-H x T - CM co i n T-H i t T-H c o o oi T - i—i C M 8 3 i n

i— x in

i n o c o - H c o i - c o o i t X 8 3 t— C l C i O 8 3 i - H i n O X - t C M i t C M

x o i-H

o

2 ^

S

Is

Båij -TUIBg

CO

T-H

1—1 T-H - H

t—

o t— t— C i i^- C i c o i n 1 » iC! T ? H O iO O (M i - H C D T - H © r — CO O 8 3 _H H

—i - H CM

X

incoitOiniHT-ico

ffl ^ .3 s "o "X3 !H

o 3

83 i t t - CO X CM T-i

CM it

C :o3

i n t— i t i— i n i t C i i n i-H O i t i t 8 3 i-H t - O C M 8 3 i t C O X C i C i i - i

co - t i t i t

OO fl

M x ."tä

o

70 S B8I[ -^lIIBg

£ -2

1 B

x

W

- T raBg

TO

in Ci CD

W o

C :o3

O H CO

BSI{

-;iUBg

^ o

G

CO

0 8 3 X t - O i O O T — ( N i t C O H O C f t O H < M 8 3 l t t — C i C i T H T H -H

i t

—i CM CD 8 3 X 8 3 CN CM 8 3 t - C M C - C M i t t — X i-H i-H CM i t i t

t— CM CD

o t - i t 8 3 i n i—i i n C M C i c i T-H c— i— c o i n T-H C O C i i t C M i n O X C M

t— t— o

i—i i—i i—i CM i—(

O

H C f t C C O C O - t N i t CM CO i t - t O O CM C i c - o o i t x i n c o c M

i t O t -

i—i i-H T-H i-H CM CM

i—I

l ^ r i C O C O M O M u O t - C i 8 3 C O t — CDi—if— i-H CM CM CM i t i t

X Ci Ci

C M i t X C O i - H C i X C M CO O - H C l CD CM C i - t C M C — O i - t O i O O i C M

1 O CO

1-1 T— T-H T— T-H CM TH

CM

C i i n c o C i - t C i c o i— c o c i i n i n c o x — 1 c o X i - H C - c M i t i t c o

• n o co

T-H ,—i CM i—1 CM CM CM

-"t

CM i n T-H CM - t CO CM - t C O C O i f C M i t i X i t X T-H c o i n c o c— 8 3 i n C M

CC X in

O t— c i i-H

T-H T-H O i - t Ci l - Ci O ci in — 1 1 i t in o

X O i ci CM

in oi o t— T-H x 8 3 CD CD CO i O - t X C i CM l— C i C— C i

i t Ci CM

CM - t t— O CM i t CM i t co 83 i t 83

CM t ^

BSIT

ccj _bC

-TUIBg

3 T>

CO

©

T-H i n

CM CO i t

i t

uO CD CD

m 83

CO i O i O CO CO CO CM T H i n o o o i n o i C M O i - H - t C O l - X i t C — C O i—11—i

o

G

—

9 B,

Bån -^areg

H * DX

o in CM co

X X O C O X t — C M X i t t ^ i - H O X C M C i i n i t t - T - H C O l — I C - C O X

Fo i t

CM 8 3 i n i t

CO co

CO CO CD

t — c o i n c M t - O i t c i o c c H H i t c M H i o

cin

CDT-HC-COOCMitT-H

CD

CM i t

in

i n t— x

x

i-H

CM

I t

År och termin för inskrivning

i t

Ci i t

Ci i t

Cl i t

© O T - I I - H C M C M 8 3

;>£>££>>

! 111111

C i i t C i i t O i i t O i i t C f t O O H H C M C M X HHHHMHPHPHHMPHPH

g

1 »

21 sakkunniga dessutom genom egen personal låtit verkställa utdrag och sammanräkningar ur läroanstalternas inskrivningsmatriklar och övriga bokföringar över de studerande. Arbetet med sammanförandet av även mycket enkla men för överskådligheten oundgängliga siffror har därför blivit synnerligen tidsödande och ganska kostsamt. Vad beträffar universiteten och Karolinska institutet samt de fria högskolorna i Stockholm och Göteborg ha på detta sätt ganska enhetliga och pålitliga siffror erhållits rörande inskrivningarna olika terminer från och med höstterminen 1899. De finnas återgivna i tabell 4 och ha grafiskt illustrerats i diagram 2 a. Sammanslås dessa siffror, komma de emellertid att upptaga många dubbelräknade personer, i det att ett betydande antal studenter låta inskriva sig vid mera än en av de upptagna läroanstalterna. Skola summorna sedan sammanslås med motsvarande summor för fackhögskolorna uppstå ytterligare dubbelräkningar. Om man skall kunna få något begrepp om hur många studenter, som överhuvud låta sig inskriva vid någon högre läroanstalt, är det nödvändigt att göra avdrag för alla dem, som överflyttat från en läroanstalt till en annan eller som överhuvud inskrivit sig vid mera än en läroanstalt. För att kunna verkställa ett sådant avdrag ha de sakkunniga sökt få fram uppgifter från varje läroanstalt om antalet nyinskrivna, som tidigare varit inskrivna vid någon annan högre läroanstalt. Detta har låtit sig göra beträffande universiteten och de fria högskolorna samt vissa viktigare fackhögskolor, men fullt tillförlitliga äro siffrorna endast beträffande dem, som tidigare avlagt examen vid annat universitet eller annan högskola, samt beträffande de oexaminerade, som inskrivit sig vid ny läroanstalt så lång tid efter studentexamen, att ett testimonium academicum eller liknande intyg eller tentamensbok måst företes. Vid universiteten och Karolinska institutet kräves detta vid inskrivning senare än två år efter studentexamen. Att märka är likväl att före vt. 1908 samtliga vid Karolinska institutet inskrivna studerande tidigare avlagt medicinsk-filosofisk examen i Uppsala eller Lund eller vid Stockholms högskola, varför samtliga inskrivningar vid Karolinska institutet t. o. m. ht. 1907 utelämnats vid bildandet av nettoinskrivningssnmmorna. En jämförelse med data ur den av de sakkunniga särskilt verkställda enquéten rörande den under vt. 1934 vid de högre läroanstalterna studerande ungdomens förhållanden (den s. k. studentutredningen), som även upptagit frågan om tidigare studier vid andra högre läroanstalter, har emellertid visat, att de erhållna siffrorna äro till storleksordningen riktiga, även om de måste betraktas såsom minimisiffror. Efter avdrag för de sålunda konstaterade dubbelinskrivningarna erhålles för universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna i Stockholm och Göteborg sammanslagna de i tab. 4 angivna nettoinskrivningssiffrorna, vilka alltså avse antalet av dem, som inskrivit sig vid dessa läroanstalter utan att tidigare ha varit inskrivna vid någon annan högre läroanstalt, fackhög-

22 skolorna här inbegripna. Av vad nyss anförts framgår, att dessa nettoinskrivningssiffror ligga i överkant, men i stort sett få anses vara riktiga. Av särskilt intresse är det nu att jämföra nettoinskrivningssiffrorna med antalet personer, som avlagt studentexamen. I betraktande av att första inskrivningen vid de högre läroanstalterna ej sällan sker flera terminer efter studentexamen kan en sådan jämförelse lämpligen göras för femåriga perioder, varvid studentexamina avse fem kalenderår i följd, inskrivningarna fem läsår med början höstterminen av det första kalenderåret i perioden. Den sista perioden omfattar emellertid endast de tre åren 1931—1933. resp. ht. 1931—vt. 1934. Jämförelsen ifråga ställer sig då som följer: Tab. 5. Antalet rid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna nyinskrivna jämfört med antalet studentexamina.

År

1901-1905 1906-1910 1911-1915 1916—1920 1921—1925 1926-1930 1931—1933

Antalet studentexamina

Nettoantalet nyinskrivna vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna i Stockholm och Göteborg

Nettoantalet nyinskrivna i % av antalet studentexamina

iSamtl.

Män

K v.

Samtl.

Män

K v.

Samtl.

Män

K v.

5 667 7 718 8 772 9 938 10 541 12178 7 082

5 240 6 958 7 555 8 341 8 547 9 410 5 283

427 760 1217 1 597 1 994 2 768 1799

2 488 4 380 4 590 4 730 6 387 6 681 4 309

2 283 3 955 3 986 4112 5 407 5 269 3 290

205 425 604 (518 980 1412 1019

44 57 52 4S Bl 55 61

44 57 53 49 63 56 &2

48 56 50 39 49 51 57

Med undantag för den första femårsperioden är således den procent av de kvinnliga studenterna, som går till universiteten och de fria högskolorna, något mindre än för de manliga studenterna. Eljest visa siffrorna en anmärkningsvärd variation, sannolikt sammanhängande med goda och dåliga tider, i det procenttalen äro låga under högkonjunkturåren 1916—20 och 1925—30 och höga under åren 1921—25 och 1931—33, som inrymma de två senaste kriserna. Allt som allt har sedan 1921 nära 60 % av de manliga och något över 50 % av de kvinnliga studenterna inskrivit sig vid något av universiteten eller någon av de fria högskolorna, eventuellt vid flera av dem och eventuellt också vid någon fackhögskola. Även för de olika fakulteterna ha siffror över nyinskrivna erhållits. Dessa siffror, som angivits brutto, d. v. s. utan reduktion för dem. som samtidigt eller efter vartannat inskrivit sig i flera fakulteter eller vid flera läroanstal-

23 ter återgivas i kap. IV vid behandlingen av de olika akademiska studiebanorna. Siffrorna illustreras grafiskt i diagram 2 a. I kap. IV meddelas även de siffror över utexaminerade, som de sakkunniga låtit utdraga ur de olika fakulteternas examensliggare och i katalogerna lämnade förteckningar över avlagda examina. Diagram 2 a. Antal nyinskrivna vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna, brutto och netto, och i de olika fakulteterna, brutto, läsåren 1899/1900-1933/34.

Totalantal, brutto

Totalantal, netto

Fil. fak., brutto

Med. tak., brutto Jur. tak., brutto ' Teol. fak., brutto

1900/01

1905/06

1910/11

1915/16

1920/21

1925/26

1980/31

Läsår

De olika fackhögskolornas nyinskrivnings- och examenssiffror meddelas jämväl i kap. IV under vederbörande högskolor. Här må emellertid en sammanställning över inskrivningarna meddelas, tab. 6, varjämte siffrorna framställts grafiskt i diagram 2 b och c. För Farmaceutiska institutet upptages endast kursen till farm. kand.examen, och de nyinskrivnas antal har här satts lika med antalet under påföljande år avlagda farm. kand.examina. (Studietiden för denna examen utgör sex månader). För Skogshögskolan och Lantmäteriundervisningen anges antalet studerande i första årskursen. Från och med år 1932 ingå de nvintagna lantmäteristuderande i siffran

24 to . h

o c -S bQ O

a

-

o K£ ^ 03 E te,S X B T* X

K

tebo

C3

tC

O

K 2

Ö

«

.o;

« o

2 M

i

!

i

1 I

I

i

i

I

1 i

i

|

|

|

|

1 I

1 C l CC O

—

CC "M — ' X

O

a.

-+

CM C i

X

-+

CM CC CM

= ^

1 1 1 1 1 1 1 1 1 - r >r. i - i - 1 - cc cc cc • - co cc cc CM T-I CM te cc co 1

te

ndel skol

. -

i

tH

—

CM CC —

CC i C C

- H iCt

CO

CT H. i - i - -

T3 ._• *S 3 44 B "S cs te x

ffl 2

~—t" t -

i - ni -H N a-, r. H . ; x o c J I J I c: c i^ o - ^ cc .

—

CO

°

• 05 o c j ^ * ; fl 02 S

i

r1 *^2 ."t^

i ic c i cc- cc -ti cc -H -H to x >cr •* o cc at i— t- o - * I-H ci — c cc t - at - * cc o cc — r co i

1 ! ^eceoH*eoeoH*lOH^coeo<^lco(Ncoo^•^t1-oo^-»ou^H^T^(N'*^aolOlO»Ä i

c

r2 S 2

and Ikar titut

^a 0)

, laioNaaoio^iowoOHOSGNOiflooiHtocoopopioeooscoHiowcot-wot-

~

THI-IT-HI—i.cMtcciicccccccococMccccc-iei-Hi^-H^-tiacxc. c o c o c c c c c o c i X c o H H i

©

O O - t C i l O O O C. O " t « iC N iC i l O O - 1 i S iO i * C O i l Kl i l 1 CM CM I N CM O I CC CC CC C l CO CM CM - H " M CM CM CM O I CM CM CM CM CM CM i—i T H I - H

HJ

H £S oo

— • •

H

M

C

S §,2

1 1

I 1

1 1

1 1

1 1

1 i

!-

«* g m .i 'C G <o , « ^ fe ^o

O i C I ' * t ^ X C » C C - H ^ O C M t C O - + : O C C C O C C t C C O - + l C C .

CMCMCMCM»-HCMH*OCMt>-

I

g ^^

I

9 — "2

-3 c c fl 3 02 • =3

"S

*

l-l

^ 5

eknisk; Högre igen

Cg

4J

c3 fl * - (T)

ö

CC I - - O CM -CM CC iCt C i iCt CO i C CC O C . - t CM C i CC C . CC O CC C i O t - — ' C i O CC © J CO ( N CO CO CC CM < N CO * * C C • * # l > . CO 0 0 CO iG CO C N CS1 C N CO • * * O J i f 5 CO C » CD C— ©

o3

te

JJ5

fl ^ > "3 2 * -fl .5 o

CM C i C i l X CC t » l ^

A

C . —> CO CO C i CC C i " * O CO X . I - H X C - X Ci- X X Ci X CO l— O O H X i-H i - l — i

t > CC X . .Ct O CM O O C i CM I - H C i CO t TH i— — i

O C i - K 1 - 1 - CC CC O C i «-( CC CC X l > 1 - CC C i O CM O - H CO " r H H H H

tCt iC

CC CC i Q t »

-

X £ m

1^

SO C N CN < N r i

tn

.5

50 j J ,S © s 'S a •*- 'O

03 HHH CO iCC CO I - H id

'fl ---

rtOJW^^Hffi^^NCP^iNnö^HCO^OHCNWlO^OOtiiCO^NTltlOOlOO CO CM H * T-H CM CM - H CM CM CM <M CM CO CO CO CC - #

1 - l > - C i CC X

X

O

T-H CM 7 *

O

CO

o ~o

H 2

X

• r ös

05 Ci rH

—

C aH

t-H

T-H CM co H* LC CC t~ x

ci 0

I-H CM co - * ic: cc 1» x

c c - o — CM t o - * i c cc t - x Ci S —; S £2 i t

_©

23 ©

25 för Tekniska högskolan. För jämförelse med antalet studentexamina kräves det här icke blott reduktioner för dubbelinskrivningar av samma art som i det föregående, utan även för antalet av dem, som erhållit inträde utan Diagram 2 b. Antal nyinskrivna vid fackhöjjskolorna, brutto, åren liXM)- 1934.

«

1_

i

i

a Tekniska högskolan, b Chalmer tekn. inst. (högre avd.), c Lantmäteriundervisningen. d Tandläkarinstitutet. e Skogshögskolan.

26 Diagram 2 c. Antal nyinskrivna vid fackhögskolorna, brutto, åren 1900—1934.

/ Handelshögskolan i Stockholm, g Farmaceutiska institutet, * Handelshögskolan i Göteborg.

h Veterinärhögskolan.

att ha avlagt studentexamen. Dessa senare äro särskilt talrika vid Chalmers tekniska institut, för vilken läroanstalt naturligtvis endast den högre avdelningen medtagits, med särskilt angivande av antalet inskrivna elever med studentexamen. Även vid Tekniska högskolan samt vid handelshögskolorna ha i viss utsträckning andra än studenter blivit antagna. Med användande dels av särskilda uppgifter om antalet inskrivna, som förut bevistat annan högre läroanstalt, samt över antalet inskrivna ickestudenter, dels av uppgifter hämtade ur studentutredningen, har det varit möjligt att för varje fackhögskola angiva en approximativ procentuell reduktionssiffra, som torde ha användbar giltighet i varje fall för de senaste åren. Sålunda har man vid bildande av femårssummor av samtliga vid fackhögskolorna inskrivna studenter, som icke tidigare varit inskrivna vid annan högre läroanstalt, ansett sig kunna addera bruttosiffrorna, multiplicerade med de i tabellens understa rad angivna reduktionsfaktorerna. På så sätt har följande tablå erhållits.

27 År

Antalet studenter inskrivna vid fackhögskolorna utan tidigare inskrivning vid annan högre läroanstalt

I procent av samtidiga antalet studentexamina

1921—1925 1926-1930 1931—1933

2140 2 320 1690

20 19 24

Nu äro de här anförda siffrorna ju endast approximativa och det är ovisst, om de använda reduktionsfaktorerna hava giltighet mer än för den sista perioden. Emellertid får det anses sannolikt, att stegringen i procenttalen från 20 % till 24 % är uttryck för ett verkligt förhållande, i det dels ökningen i de tandläkarstuderandes antal, dels tillkomsten av Handelshögskolan i Göteborg talar för att fackhögskolorna numera verkligen upptaga en större del av studenterna än vad förut har varit fallet. Sammanslås nu anförda procenttal med motsvarande för universiteten och de fria högskolorna, finner man, att mellan 75 och 80 %, på allra senaste tid till och med något över 80 %, av de från gymnasierna utexaminerade studenterna fortsätta vid universitet och fria högskolor eller vid här upptagen facklig högskola, Då emellertid vissa dubbelräkningar torde kvarstå även efter reduktionerna, må siffran försiktigtvis anslås till i runt tal 75 %. Tillräknar man än ytterligare de studenter, som utbilda sig till officerare, vilka uppgå till c:ä 75 å 80 om året, samt de studenter och studentskor, som ga direkt till folkskoleseminarium (c:a 65; jfr tab. 7) och Statens högre lärarinneseminarium (c:a 10 st.), samt de, som genomgå Socialpolitiska institutet (ht. 1933 38 st.), av vilka dock en icke obetydlig del jämväl inskriver sig vid universitet eller högskola och sålunda redan är medräknad, torde man numera komma till en siffra av mellan 80 och 85 %. EnTab. 7. Studenter bland eleverna vid folkskoleseminarierna. Antalet nyinskrivna (nyintagna) elever vid seminarierna åren 1928—1934. Män Därav studenter

År Samtliga

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934

K vinn or

248 287 293 297 253 231 226

Därav s t u d e n t e r

Samtliga

Därav i studentklass

Samtliga

52 42 42 73 60 69 71

25 25 25 25 25 25 25

165 183 183 220 152 158 148

Samtliga

Därav i studentklass

31 26 30 56 34 43 44

25 23 25 24 25 25 25

28 dast 15 å 20 % av de svenska studenterna av båda könen avsluta alltså sin utbildning med studentexamen eller genomgå de specialkurser, som anordnas av post-, telegraf- och tullverken samt statens järnvägar för inträde i dessa ämbetsverk. Drygt hälften av det till i runt tal c:a 400 om året uppgående antal studenter, som sålunda avstå från högskolemässig eller liknande utbildning, torde utgöras av kvinnor. Som konkurrenter till de studenter, som omedelbart efter studentexamen eller utan vidare utbildning söka sin utkomst i praktiska värv uppträda emellertid ett betydande antal av dem, som inskrivit sig vid universitet och högskolor. Av dessa avlägga nämligen, som senare kommer att framgå, endast c:a två tredjedelar någon examen vid dessa läroanstalter. De återstående uppgiva dessförinnan sina studier. Anslår man nu antalet av dem, som under de sista 30—40 åren inskrivits vid universitet eller högskola till i runt tal tre fjärdedelar av dem, som avlagt studentexamen, och räknar man med att endast två tredjedelar av dessa fullföljt eller komma att fullfölja, sina studier, kommer man fram till att endast omkring hälften av de svenska studenterna nå fram till akademisk eller likvärd examen. Det kan av tidigare meddelade siffror (tab. 3) beräknas, att antalet personer med studentexamen för närvarande uppgår till c :a 48 000 i åldrarna mellan 28 och 67 år. Antalet personer i dessa åldrar, som äro innehavare av akademisk eller likvärdig examensmerit eller som komina att förvärva dylik, torde sålunda kunna anslås till i runt tal 24 000 eller endast c:a 0,8 % av befolkningen i dessa åldrar. Beräknat för mankönet ensamt utgör studenternas antal i samma åldrar i runt tal 41000, varav c:a hälften med akademisk eller likvärd examen, vilket utgör något under 1 1 / 2 % av den manliga folkmängden i dessa åldrar. Antalet nu levande personer med akademisk eller likvärdig högskoleexamen fördelat efter ålder. Antalet nu levande utexaminerade från de högre läroanstalterna låter också uträkna sig mera direkt. I nedanstående tabell 8 angives antalet med fördelning efter ålder. Såsom närmare framgår av kap. IV äro för en hel del fack siffror erhållna direkt ur förefintliga matriklar och förteckningar, medan de för andra fack erhållits ur de olika årens examenssiffror, reducerade med hänsyn till dödligheten. Hela antalet personer under 65 år med akademisk eller likvärdig högskoleutbildning i Sverige är sålunda per den 31.12. 1933 c:a 28 000, däri inräknat ungefär ett tusental till utlandet emigrerade, de flesta av dessa ingeniörer. Denna siffra utgör efter fråndrag för de emigrerade obetydligt under hälften av antalet studenter i åldrarna 23—65 år, som enligt tab. 3 kan beräknas till c:a 58 000 år 1935 och c:a 50 000 år 1930, för slutet av år 1933 således till omkring 55 000. Beräkningen att c:a hälften av dem, som avlagt studentexamen, också avlägga akademisk eller likvärd examen bestyrkes således även av denna jämförelse, som dessutom gör det

1 I 1

l i f i O O O O O O O 1 1 T H H H co O O C i CD 1 CM CO CO CO I - H

-HJ

3 GO

©

>

- M -HH CO CO i-H

j

to to t—1-

CO CO CM CO r - i Tj< T - I O i I f O ) - H HH CO i-H CM -HH I — i— i A CM C i t - I — i-H CM

1 1

1 1

O »fl c o i—

I C M J I X - t M O r l f 1 CM CM t o - " * i-H CM O T-I i-H 1-H l-H

, \ '

r~ t— HH HH

» A C O C O - H « c D C M C O X © © C i C C C M i A 1-Hl-Hl-HT-HT-HT-l-HCM-rtHCOCMCO-*-*

,

H # CO

i

•iody

5 5

•lody

S3 a)

"3(

c o -HH -HH HH HH H T-l

CO t -

C i t— 1 1

'QXIBJ;

1 1

I 1

i i

| 1

O Jfl »A t » H l CO

•A>[ •"3

1 ATJJB^[

~

,

tare närer

terimä-

Lant- VeC3 • —

•eSniimrg

rapuBirn T

53 60

c

<a 5

hH

GO

93lJ9Ag

Q

1 T - I - M CM CO CD X

O

CM

|

C O T f C O i H - n X O i H C O O H H H I - H » f l CD CO i f l CM CO »A O Ci t 1-H 1-H CM -HH HH

, '

C M ^ t i i f l C M C O O C i O - H C M O C D C i C O CO -H/( CO CM T J I C i C i C i I - O

CO C i C i CD »A CO X CM CO »fl CO HH CO »fl

1 '

1 CM -HH CD » f l X i-H CO » f l CO >Q X X —< A l C M C O X C O O C M C M r ^ i - H C M l ^ T - I CM CM CM CM CO CM

,

1 1

O H *

CO

»A CO 1 - Hi

- * l - » f l - H i t — T - C D ^ C M - H t O - r H C i C M T—CO-^OCOCOCOIC-COt— CMCT-i-HCMCMCMCOCOCM

I

|

|

'

co co

1 C i CD H i HH

C D t—

,

GO CM

T H M I X X O H H N H I - H T - I CM CO CO • « * » f l » f l » f l I - H

'

i f l co coco

g

,

i-H © T H CO

^> S

1 i—i c o C M o

i i

I - H » f l CM CM CD » f l »A O

CM

C i T M C M C M 1-ti at

at

CM 8 3 ^

TJ* • *

o

C5 c o T H

'

M »CJ O H T J ( i s HH o CM I - H CM CO CD » f l i-H CO l > » f l » f l T H CM CM CM H i i—

H

• # - H

•A3{ ABIBQ

CD C i O Ci CM O CM CM

,

T H C O - H H C D C D C D X X C O

^

I -

t— X

1 X

'

| T i C O C i X © C i - H H - H H © H H - H H c D C i

o m

C i »A »A X t - CD

co co

BSirjureg

53 TO T H t— t —

' CM CO C i C i C i O

I

OX -HH t O

'O

-1 H

:S

r?Si{;uiug

-H

>fl CO

O O C O C M - > * X » f l X t ^ C i C M i - H t O T-H » f l CO I — CO t— X C i » f l » f l CM » O T H i H CM M CO » f l C i CM C i i—c -HH -Hi

H

nare

Me

dici-

T-I

do -

CO CM

CM

i

O CO • * T H c o i c : CO CO OO CM C 5 CD CM CO CO X L f l t - C i » f l » f l C i

,

1 - H I - H T - H I - H T H C M C O I A I A T -

'

i-H CD I - H T-H C i » f l O C i CO CO C i O CM C i • CO O HH GO CD CO T - -HH x CO r l CO t O CM t O » f l - C D L— C i I— T-H

m

Teo-

loger-

Ålder

31.12.1933 Födelse-

a CO

co t—

>

(Mi-

h

*#^r

£

GO HH

j—j

CM A t

„

T-I

'

cot-

,

at » A CO IA

H/I

X at

__53

i-H at

°3 _

' cott o CM

Ti .§

»A © »A © i f l © »A © »A © »A © i f l ©

a P »fl

T3 5S

X

-

X) I -

t -

CO CD » f l » f l H H -HH CO CO CM CM

CD

1 1 11 1 11 1! 1I 1i 11 ^ »fl O X X

» f l O »fl O » f l O »fl O »A O i f l O »A t— C - CO CD » A » A -HH -H/i CO CO M CM i—i

® ^3

fl tO

| |

|

c-

S CM

a :s3

0 0 t O X t O CO t O OO t O X t O X C i X • * 1 3 l O CO ffi M > 0 0 CO C i CB H O

TH

f-J

© CM HH^H © "HH

,

>-9

O H ^ H H c c o i O H o m c o ' * " * CMC-OXCOi-H-HHX-HHCOCOOCiHiH T-H i—i M CM M CM CO -HH -«X -HH CO

*

i s -g l H T-H

år

h CO S-i

to to

r?Si[}umg

ra purr [in I - " CO fi .5 aåuaAg I

t o CC H H

!

|

1 CiTHHCi-HHOi-HHCiTHHCiHHOiHHa;^ 1 HfifliflCDCDr— l > - C X X C i C i O O T H X Ci

M

_,

30 troligt, att ifrågavarande förhallande varit, tillnärmelsevis åtminstone, förhanden även tidigare. Det bör anmärkas, att tabellen, i de fall, då den bygger på examenssiffrorna, är ofullständig i de allra högsta åldrarna; de sakkunniga ha nämligen nöjt sig med att föra sin examensstatistik 50 år tillbaka i tiden. Avlagda akademiska och likvärda examina. Även för antalet avlagda akademiska och likvärda examina må här en översikt lämnas, omfattande åren 1908—1934. Då åtskilliga personer avlagt flera av de upptagna examina — i synnerhet avläggas fil. kand.- och fil. mag.examen ofta båda av samma person, och licentiater hava med några undantag alltid förut avlagt kandidat- eller magister-examen samt doktorer dessutom även licentiatexamen — kunna tabellernas tal icke läggas tillsammans annat än i tidsleden. Tab. 9.

Examen

Antalet examina vid universiteten, Karolinska 1908-09

0 9 - 1 0 - 1 1 - 12- 1 3 - 14- 1 5 -10 - 1 1 -12 -13 -14 - 1 5 -16 8 45 37

3 54 47

17-18

Teologie licentiatexamen (TL) kandidat » (TK) Praktisk-teologiska prov (PTP)

11 59 61

10 64 53

4 62 54

ö 4!) 40

53 54

J u r i s licentiatexamen (JL) y> kandidat » (JK) Examen till rikets r ä t t e g å n g s v e r k . . . E x a m e n till Kungl. Maj:ts kansli . . . Kansliexamen

71 12 6 34

4 72 12 1 36

1 74

2 1 92 110

41 SO

33 96

42 67 71 87 115 145

Medicine licentiatexamen (ML) » kandidat » (MK) Filosofie licentiatexamen enligt 1891 års stadga (FL) Filosofie licentiatexamen enligt 1907 års stadga (FL) Filosofisk ämbetsexamen (FM) Filosofie kandidatexamen (FK) Teologisk filosofisk examen (Tf) Prövning i antropologi o. logik Särskild prövning för teol. kand. . . . Efterprövning till TL » TK i FL » i FM » FK » i Tf Promovering eller u t n ä m n i n g (efter avlagda prov) till Teologie doktor (TD) Juris » (JD) Medicine » (MD) Filosofie » (FD)

51 49

43 68

15 86 11 185 52 19

46 76

84 57

1 1 1 93 107 110 116 18

1 51 53 59 59 72 59 (6 69 72 65 103 157 203 198 183 181 161 144 187 171 204 212 239 271 208 227 216 45 36 72 58 55 72 66 72 66 16 49 3 3 2 1 1

7 47 24

2 6 126

3 1 50

2 4 4 48

50 68

56 62

4 4 28

10 35

o 2 10 40

1 1 13 27

31 I vederbörande redogörelser rörande de olika examina och utbildningsbanorna i Kap. IV skola jämförelser anställas mellan vissa examenssiffror och inskrivningssiffrorna för erhållande av den s. k. examens-, resp. avbrottsprocenten. Vidare skola där beräkningar anställas över sannolika antalet examina under de närmaste kommande åren, samt dessa sättas i relation till det s. k. ersättningsbehovet inom ifrågakommande yrkesområden. Här nedan återges vissa av de viktigare examenssiffrorna även i diagramform (diagram 3 a, b, c). Man frapperas i diagrammet för de akademiska examina framför allt av den periodiska böljegång, som några av kurvorna uppvisa. Alldeles särskilt frapperande är detta i kurvan för filosofisk ämbetsexamen, som uppvisar en stark nedgång från 1912 till 1920. Den nuvarande nivån ligger ej avsevärt över nivån omkring år 1912. En härmed på det hela taget parallell gång men med mindre utpräglat minimum omkring 1920 samt en märkbar institutet och de fria högskolorna läsåren 1908/09—1933/34. 18-19

19-20

20-21

21-22

22-23

23-24

24- 25-25 -26

26- 27-27 -28

28-29

29- 30-30 -31

31- 32- 33-32 -33 -34

5 91 90

6 105 102

6 75 65

4 77 62

7 86 77

74 71

9 84 74

5 71 60

7 10 8 94 115 113 83 91 109

9 7 107 131 93 117

9 10 5 157 150 166 122 141 151

3 107

5 116

1 136

1 112

4 128

1 149

4 151

2 5 2 155 193 211

1 1 183 191

1 4 152 164 168

1 166

74 130

60 114

74 104

111 142

142 160

104 182

120 219

137 131 176 190

130 131 181 191

143 147

120 135 187 219

94 102 186 69

75 77 174 62

87 65 177 52

75 94 189 54

66 77 187 65

69 93 192 59

71 130 245 78

76 73 63 74 56 83 90 106 110 146 162 190 161 227 187 197 187 216 209 253 304 314 305 254 262 249 276 106 140 139 155 185 137 111 116 130

—

—

—

—

—

—

—

8 42 34

2 21 17

3 25 25

6 24 25

5 28 21

5 15 16

10 30 24

11 40 15

11 1 14 64

1 (3 11 36

3 2 3 39

1 1 6 40

2 4 40

10 2 18 55

1 1 15 50

5 1 9 35

6 —

4 -_

9 45 20

1 11 36 19 1

1 4 15 49

1 3 12 53

5 9 74 19 5

1 1 8 45

140 151 193 173

9 57 21

3 10 72 23 1

5 10 74 19

8 3 85 28 3

8 5 78 32

4 3 17 31

1 2 15 38

8 4 6 25

5 39

1 5 56

32 nedgång från 1928 till 1932 uppvisar fil. kand.examen. Siffran för fil. lic.examen visar en uppgång på sista tiden men ligger eljest tämligen konstant. Fil. doktorssiffran ligger mycket konstant och uppvisar ingen stegring av betydelse. Diagram 3 a. Antal examina vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna, läsåren 1908/ 09—1933/34. Antal

-

-

-

51)

1910/11

1915/16

1920/21

1925/26

1930/31

Kurvan för teologie kandidatexamen ligger på en låg nivå från 1908—1916, svänger sig därefter upp på en högre nivå, som bibehålies ganska oförändrad i tio år, för att sedan raskt stiga upp till ungefär den dubbla höjden. Kurvan för juris kandidatexamen visar en jämn stegring från 1908 till 1926 för att därefter få en nedåtgående tendens. Medicine licentiatexamen, slutligen, börjar stiga i frekvens omkring 1915, når ett toppläge år 1922 och är därefter tämligen konstant på en nivå, som ligger ungefär tre gånger så högt som under perioden 1908—1915. Vad beträffar de fackliga examina finner man en rätt långsam men häftigt fluktuerande uppgång för civilingeniörsexamina, med en toppsiffra år 1922. Kurvan för tandläkarexamen har stigit kraftigt, men har på senare år

33 Diagram 3 b. Antal examina vid fackhögskolorna, åren 1908—34. Antal 200

-

a Tekniska högskolan, b Chalmers tekn. inst. (högre avd.), c Lantmäteriundervisningen. d Vetérinärhögskolan. Diagram 3 c. Antal examina vid fackhögskolorna, åren 1908—34. Antal

c Tandläkarinstitutet. / Farmaceutiska institutet (Farm. kand. ex.). g Handelshögskolan i Stockholm, h Handelhögskolan i Göteborg, i Skogshögskolan (Jägm.-ex.).

stagnerat. Examina från handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg ha ökats först under de senaste åren, medan farm. kand.examen haft en minimifrekvens omkring 1927. Jägmästarexamen har minskat i frekvens under senare år. 3

34 Tab. 10.

Antalet examina vid fackhögskolorna åren 1908—1934.

Examen

Högskola Tekniska högskolan 1 Chalmers tekniska institut, högre avdelningen 2 Lantmäteriundervisningen 8 Veterinärhögskolan4 Tandläkarinstitutet8 Farmaceutiska i n s t i t u t e t 6 Handelshögskolan i Stockholm 7 Handelshögskolan i Göteborg8 Skogshögskolan 9

Länt mäteriexamen ..

Farm. kand.

Jägmästareexamen

(Om antalet

Uppgiften avser

1908 09 10 11 12 13 14 15

Kalenderår

92 95 93 106 121 95

66 Läsår Kalenderår

47 21

53 51 42 31 20 *

72 55 53 21 22 17

65 14

Läsår Kalenderår Kalenderår-

14 16 20

15 16 17 30 29 24

24 Kalenderår

j

1 60

38 46 43

45 Läsår Kalenderår

! 23

1 17 23 22

1 1 1 21 22 26

— 23 29 17

i

1 Högskolans matrikel. * 93 enl. matrikeln -f- c:a 100, som reellt avlag ; examen, men ej fått diplom. 2 Tryckta källor. * E n d a s t h t 1934. 3 Sv. off. statistik: Lantmäteri t. o. m. 1933. Därefte r 4-årig kurs vid '.?ekn. högskolan och inga lantmäteriexamina u n d e r 2 år. * Inga examina. Kursen ändrad från 1- till 2-årig. 4 Kataloger och redogörelser. * E n d a s t h t 1934.

Uppgifter om dem, som studera vid universiteten och de fria högskolorna, sedan de förgäves sökt anställning eller inträde vid praktisk utbildningskurs eller vid fackhögskola.

Då den i ett viktigt avseende belyser den nuvarande tillströmningens inriktning och art, må här ur studentutredningen återgivas tabell 11, utvisande det antal deklaranter, som angivit sig före inskrivningen vid universiteten, Karolinska institutet och de fria högskolorna i Stockholm och Göteborg ha sökt men ej lyckats vinna förvärvsanställning eller inträde på. andra utbildningsbanor än den akademiska. Det framgår, att över 10 % av de studerande vid de akademiska läroanstalterna sålunda i handling visat sig föredraga praktisk anställning eller praktisk utbildning. Särskilt talrika äro dessa fall i juridiska och filosofiska fakulteterna, alldeles särskilt i den matematisk-naturvetenskapliga sektionen. Av de studerande i sistnämnda sektion har ett förhållandevis betydande antal tidigare sökt in vid Tekniska högskolan eller Farmaceutiska institutet, och en del av dessa samt åtskilliga, som icke ännu ansett det lönt att ansöka om dylikt intäde, avse att efter tentamen i vissa ämnen eller efter en fil. kand.examen övergå till någon av dessa läroanstalter. Sak samma gäller medicinarna, av vilka ett betydande antal sökt men icke vunnit inträde vid Tandläkarinstitutet, Veterinärhögskolan eller Farmaceutiska institutet. Av de deklarationssvar, som lämnats angående avsedd levnadsbana, framgår följande:

35 exaimina är räknat pr läsår hänför sig årtalssiffran till höstterminen.)

17 18

84 100 108

116 167 138 132 133 100 160 135 131 108 139 141 150

c:a *190

59 8

65 5

87 4

76 6

73 1

78 101 4 11

68 11

65 10

61 10

61 11

84 18

*48

20 26

29 31

15 46

29 36

17 37 71

23 36 82

12 36 78

5 52 51

13 72 50

13 18 67 100 46 17

10 5 17 15 34 13 75 108 112 167 162 158 29 44 56 80 53 57

•11 171

— — — —

25 34 38

1 37

6 37

11 32

9 17

10 21

21 13

13 19

22 9

22 8

24 16

•11 16

1 1 20 21

|

•

21 11

54 11

55 11

73 14

58 18

47 21

— —

6 Tilloppet till tandläkarebana a (åren 1912—34). Förteckning iå svenska läkare, veterinärer och tandläkare (åren 19 0 9 - -11). 6 Sveriges a potekare förbund. 7 Kataloger och redogörelser. 8 Kataloger och redogörelser. * En dast h t 1934. 9 Antalet el ever i 3:e årskurser i . * 3:e årskursen utsträcktes från att omfatta endast h t till h t - 4 - v t ; därför inga utexarr liner ade 1925.

Av de 265 studerande vid universiteten och de fria högskolorna, varav 32 kvinnor, som tidigare sökt till någon fackhögskola, ha 56 eller 21 % endast för avsikt att genom akademiska studier meritera, sig för inträde vid fackhögskola. Till Tekniska högskolan vilja 21 eller 38 % av de 56, till Veterinärhögskolan 11 (20 %), till Tandläkarinstitutet 17 (30 %) och till Farmaceutiska institutet 5 (9 %). Till folkskoleseminarium ha inalles 154 studerande, varav 94 män och 60 kvinnor, sökt före nuvarande studier. Av dessa vilja 21 män (22 %) och 20 kvinnor (33 %) fortfarande bli folkskollärare. De, som sökt inträde vid någon av de statliga utbildningskurserna vid post, telegraf, järnväg eller tull, ha i allmänhet resignerat och avse numera akademisk utbildning. Likadant är förhållandet med dem, som direkt utan vidare studier sökt förvärvsarbete efter studentexamen.

Uppgifter om studenter och högre utbildade i folkräkningen 1930. Vid folkräkningen 1930 har, som redan anförts, uppgifter genom mantalsskrivningsförrättningen inhämtats om bl. a. bildningsgraden (genomgången skola, avlagda examina). Uppgifter härom har lämnats för närmare 95 % av befolkningen över 15 års ålder. Ifrågavarande material är ännu icke

36 lO

I H

|

O)

I lOiCJ

HOI

(OH

CO

I (J)

CMCM

CM l O

C^H^I

Id

CO CM

S^ T3 L— - r f l C t

OS l-H

ic

ej

a ir.

Ed

-1

? S &> * •2 a •

fa

2>

** " *

:c3 W

(»•

« ••© 5

CM T-H 00 C-

I* O

»

«S

° <- a P

Ö

[j.

-H

35 fcC - £

a

a

cs

T-H

äM .5 •-

-

°

H* ~

^

CS r -

^

.2 5 5?

£!Z * © cs g

-

*7-*

S ) SO t o

-5 ej \ 0 .2 ^ ^ oj

© " a fa cs ®

«i

CM T-I

CO T H

CO <N

T-i Ö Ö Ö

Ö Ö

Ö Ö

Öö

lO

CO T H

ö d d

JH

« aa -fi" *a as a•> :sS a

CM CM

fa a S b ^ fa

CM C -

CD C -

O

CD 0 0

CM CM

p ej Ä C—

3 a ©

ej **

o-j be fa d cri a -^ Ml c •- <c. cu C Mu -^ © © > ÖC

*

•fi

a

•"

9 •fi

M <D

:©

a =o

T:

BU O

rC fl 0 Q DO _og ~ fafa -*a O a oa —| ci

oflCi

BD ri

PH

CD

fi

fa fa 03

co > bp

-^

•«

05 :cS

© -u

>

s _^ o a

fa 5 a

^s J5 fa —3 fa ^ © g 3 r > A M <£ ~ ' "

g

s £2o2

ö

2 r-5

HQQ

>

C-C

,

. .

ä

-2 j * co » -H O 7^ to co d

H i

:oc3

^ fa 33

* °5fcfH « T3 <J .« P . a, > .,H 0

CS

©

Os « ®=3 3 a, FH -H cc

g

^

s >

^ 2 73

H

37 1

1 T-1

t"— 1

1 H*

T-H

CD -dH

CO T-H CM

1 1

I I I

CO

I

1 I I I

1 CM

• * i H r l l O

T-I

1 00

I I

(

M

(

M

CD

|

1 T-H

| CM

I I

ifl

CM

CO 1 I

|

00 T — i l

1 CD

1 CM 1

1 CO r H 1 T-H 1

ifl

t~ CM

lfl

CM

CO CM CM

1 I

CD CM

CM

TH

T-H

1 T-H

I

1 T-H

I

| CM

| -*H

I

CM 1

1 CM 1 T-H

I

a H ra o) O O O O

CM

| 1

1 CM I l-H

I

M

THCOO T-H O O

CO I T-H 1

I

1 1

t""

CD

I

i

l

I— O TH O O O

C O

| i-H CO 1

T*

O CM

CM CM CM

i-H

i-H

CD 00

OO t-

O

CD lfl

T—1 T-H

CM

CM

OS CM 0 0 CM t - GM rH

-HH i—1

CO i-H

CM T-H T-H

O

CO CM

t - l f l T-H O T-H

i-H

i-H

„

T-H

CO HCH

>

ut

CM - * i f l i-H

lfl

co

io

O

O

OS T-H o

O

co

CM

CD

-*

co T-l

CD O CD

CD

CO CO CD

OS

Ifl

*# t»

os

7-1

o3 w

'

Ut . ficer på s ven) instit ätet mtral inst. Br Kc nst-

l-H

CM l-H

lO

CM

x*

ölan utet inst.

CM T - H CO I T-H l-H 1

1 1 1 1

^w

T-H

Tekniska Chalm Skogshög Veterinäi Tandläka Farmaceu Apote Handelsh Lantbruk Krigssko] eller i Socialpoli Gymnasti Musikalis

T3

CD CM

1 1

ifl

CM T-H l f l -*H

(OHI f

T-1 T-H

CM

T J C S H CD T-H

--

T-l

OS CD

C~ CO 30 -HH Ifl i-H I f l

r o ' ^ S i B A t ^ ' d O a i a

I 1

T-H

CO

H#

ej

1—1

ifl

I 1

(0-^ö'3-_S<sS°VDO©oc30^r

| I 1 1

lfl

CM I CM H< 1

ölan eller kn. inst. g

1 H*

T-HOST-H I f l r-.

'

|

1 1

,H

i f l CO GC CM ifl T-H -cH

'

GO

t-

1 T-H

l-H

eS

1 | 1 1

i-H

"*

"*

1 I I I 1

1 l-H

T-H

T-H

I l l

-* 00

1 I I I ! I I I

CM

i*

1 1

I

CM i—i

l

|

1 I

|

i

CM

I

1 1

C O T H T - H C M T-H T-H • > *

I

1 '_l

l

1 1

COlO

II

T-H

i

I

i l l

fa cS bl)

a .2 'fa 09 G

fl £fl 03

© o

M oo M

o*

fa

M 03

fl

03 O ifl

C

<

CO l-H

o

T-H T-H CM T-H

I | 1 1

l-H

T-H co os co CO l f l T-H

Tji CM -HH OS CO l f l CD T-H lfl

03 03

M o03 C o

^3

fl :o3

fa" 09 ©

ej

TH

T-H

O 03

fa ©

"03

fl

<

O "

~

i-H CM CO

"

H *

38 av Statistiska centralbyrån slutgiltigt bearbetat. Tabellerna över vissa läns landsbygd eller städer fattas ännu.1 Emellertid har det synts de sakkunniga, att förefintliga tabeller äro tillräckligt omfattande för approximativ omräkning på hela befolkningen. De fel, som innebäras i de för en sådan omräkning nödiga antagandena om fördelningens överensstämmelse i de ännu icke bearbetade landsdelarna med andra jämförliga landsdelars motsvarande fördelningstal, torde icke kunna ens i värsta fall vara stora nog för att i märkbarare grad förrycka resultaten. De sakkunniga tillåta sig därför att här återgiva de från statistiska centralbyrån erhållna siffrorna jämte redogörelse för verkställda omräkningar och därur vunna resultat. Till undvikande av onödig omständlighet må först redogöras för den av statistiska centralbyrån använda nomenklaturen, och ett utdrag ur den för de verkställda klassificeringarna begagnade coden. Nomenklatur: 4 = folkskolans påbyggnader; lägre specialutbildning; 5 = elementarbildning eller högre specialutbildning utan avläggande av studentexamen; 7 = studentexamen utan efterföljande examen vid högre undervisningsanstalt; 8 = examen vid andra högre undervisningsanstalter än universitet och därmed jämförliga högskolor; 9 = examen vid universitet eller därmed jämställd högskola (Karol. inst., Sthlms el. Gbgs högsk.).

Utdrag ur coden: (De »högre läroanstalterna» kursiverade). Examen: Småskoleseminarium 4 Folkskoleseminarium 5, 7 Realskolexamen 5 Högre lärarinneseminarium 8 Universitet, Karol. inst., Sthlms Gbgs högsk. 9

el.

Socialpol. inst. 5 Landsfiskalsexamen 5 Postverkets undervisn.anstalt 4,5. 7 Telegrafverkets » 4,5,7 Tullverkets » 4,7 Statens järnvägars » 4, 5, 7 Underofficersskola 5 Krigsskola 8 Sjökrigsskola 8 1

Se not, sid. 17.

Ridskolan på Strömsholm 8 hifanteriskfulskolan på Rosersberg Krigshögskolan 8 Artilleri- och ing eniörshö g skolan 8 Sjökrigshögskolan 8 Majorskurs 8

8 Hushållsskola 4 Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 5 Statens skolköksseminarium 5 Skolköksseminarium 5 Sjuksköterskeutbildning 4,5 Gymnastiska centralinstitutet 5, 8 Arvedsons gymnastikinstitut 5 Sydsvenska gymnastikinstitutet 5

39 Tandläkarinstitutet 8 Farmaceutiska institutet Veterinärhögskolan 8

Chalmers tekniska Bergsskolor 5, 8

institut

5,8

Vävskolor 5 Handarbetslärarinneseminarium 5

Lantbruksskola 4 Lantmannaskola 4 Lantbruksinstitut 5, 8 Skogsskolor 4 Fortsättningsskolan vid Kloten 4 Skogshögskolan 8 Vii^mästarekurs 4 Lantmäteriundervisningen 8

Handelsskola (ej särskilt nämnd) 4 Bokhandelsskola 5 Handelsinstitut 5 Handelsgymnasium 5 Handelshög skolor 5,8 Navigationsskolor 5

Yrkesskola, Teknisk skola (ej särskilt nämnd) 4 Chaufförskola, etc. 4 Teknisk elementarskola 5 Teknisk fackskola 5 Tekniskt gymnasium 5 Tekniska skolan i Stockholm 5 Tekniska högskolan 8

Musikkonservatoriet 5 Konsthögskolan 5 Högre konstindustriella skolan i Stockholm 5 Missionsskolan å Johannelund 5 Missionsskolan å Lidingö 5 Metodistseminariet i Göteborg 5 Betelseminariet i Stockholm 5

För materialet och dess omräkning följer så här redogörelse i tre punkter.

Approximativ komplettering av felande uppgifter.

1) Av landsbygden fattas Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Kopparbergs län, ( = A ) . Fördelningen på bildningsklasser antages vara densamma som i Västmanlands, Örebro, Jämtlands och Norrbottens läns landsbygd ( = B ) . Av städerna fattas Kopparbergs län ( = C ) . Fördelningen på bildningsklasser antages vara densamma som i Värmlands, Västmanlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands läns städer ( = D ) . Man erhåller då (de kursiverade siffrorna äro de approximativt beräknade) : Folkmängd över 15 år Folkmängd totalt

Män

Kv.

Män

Kv.

Män

Kv.

5 785 4 616 572 855 8 646 6 899 9 784 10 337 1530 1 223 1293 191

163 244 298 37

538 804 1140 143

76 114 269 34

499 746 1128 141

32 48 89 11

Män B A D C

582 590 870 714 236 420 29 563

5 Kv.

40 Genom uppsummering för hela riket erhålles tab. 12. Tab. 12. Folkräkningens bildningsgrupper.

Beräknade totalsiffror för hela r i k e t .

Folkmängd över 15 år.

5 Män

Ib st S:a Ib st S:a

Summa

Kv.

8 Hela folkmängden

S:a 7—9

152 816

5 209 16 278 21487 1505 4 437 5 942

4 203 13 085 17 288 637 2 803 3 440

4 818 12 928 17 746 332 1373 1705

14 230 42 291 56 521 2 474 8 613 11087

292 969

27 429

20 728

19 451

67 608

—

140 153

— —

a

b

—

—

— —

— —

2 245 319 2 246 520 2 370 988 2 370 492 4 616 307 4 617 012

a = Approximativ komplettering av de län, för vilkai uppgift om skolbildnin g ej föreligger. b = Preliminär uppgift i Statistisk årsbok 1934.

2). Åldersfördelningen har inom de felande grupperna (efter kön och bildningsgrad) antagits överensstämma med återstoden av riket. Man har då att helt enkelt uppmultiplicera talen för riket utom A och C så att summorna bli de i tabell 12 angivna. Resultatet framgår av nedanstående tab. 13. Tab. 13. Åldersfördelningen inom folkräkningens högre bildningsgrupper. 7

Ålder

8 Kv.

Män

1170 6 597 3 067 2 570 1985 1761 1272 1505 1077 483

270 2185 1154 843 612 325 227 215 88 23

Summa

21487 Därav exakt kända

20 441

15-20 20—25 25—30 30—35 35-40 40-45 45-50 50-60 60-70 70-

Män

7+ 8+ 9

Kv.

Män

Kv.

Män

Kv.

16 1113 2 282 2 436 2 373 2 298 1944 2 672 1368 786

4 260 555 473 597 488 362 387 212 102

4 907 2 737 2 393 2 481 2 340 1578 2 156 2 071 1079

1 164 382 315 315 242 120 117 42 7

1190 8 617 8 086 7 399 6 839 6 399 4 794 6 333 4 516 2 348

275 2 609 2 091 1631 1524 1055 709 719 342 132

5 942

17 288

3 440

17 746

56 521

5 661

16 341

3 292

16 859

53 641

10 599

3). Det förtjänar understrykas, att i dessa siffror ingen hänsyn tagits till ofullständigheten i uppgiften om bildningsgraden. Bland dem, som underlåtit att uppge bildningsgrad, torde finnas ganska många, som tillhöra grupperna 7—9. Enligt Statistisk årsbok 1934 är för Stockholms stad och 12 län (Sthlms — Krist., Örebro, Västmanl.) folkmängden över 15 år och procentsiffran utan uppgiven bildningsgrad bland dessa följande:

41 Sthlms s t a d : Män Kvinnor . . . . 12 l ä n : Män Kvinnor Sthlms stad + 12 län: Män

Folkmängd över 15 år

Procent utan uppgiven bildningsgrad

184 717 240 863 866 180 894 509

10.6 10.1 4.5 5.1

1 050 897 1135 372

5.6 6.1

Med ledning härav torde man våga antaga, att siffrorna i tabellen ovan böra ökas med c:a 5 %. Som framgår av den använda nomenklaturen är det grupperna 7, 8 och 9, som svara mo.t studentexamen och högre utbildning. Av coden framgår, att grupp 8 innefattar även vissa personer utan studentexamen men av jämförlig bildningsgrad eller högre, såsom t. ex. utexaminerade från högre lärarinneseminarium samt utexaminerade från fackhögskolorna, även om de icke äro studenter. Dessutom hava i grupp 8 medtagits åtskilliga utbildningskategorier, som icke av de sakkunniga medräknats i det förestående såsom akademisk eller därmed jämställd utbildning, särskilt den militära utbildningen samt genomgång av Gymnastiska centralinstitutet. Personer, som studera vid universitet eller högskola men ej ännu avlagt examen, äro räknade till grupp 7, som sålunda icke enbart omfattar dem, som avslutat sin teoretiska utbildning med studentexamen. Fullt jämförbara med ovan i detta kapitel betraktade kategorier äro härvarande grupper sålunda icke. Särskilt tyder den relativa litenheten av grupp 7 och den relativa storleken av grupp 8 på att de till den senare gruppen förda i betydande utsträckning omfatta personer, som efter förut tillämpade grundsatser närmast vore att hänföra till kategorien: personer utan högskolemässig påbyggnad på studentexamen. Frånräknar man de två lägsta åldersgrupperna, som i grupp 7 tydligen i stor utsträckning utgöras av aktiva studerande vid de högre läroanstalterna, återstår i denna grupp endast c:a 18 000 personer mot 55 000 i alla tre grupperna 7—9, sålunda långt ifrån uppgående till hälften, som ju enligt de sakkunnigas tidigare beräkningar borde varit fallet, om grupp 8 endast hade omfattat i egentlig mening fackhögskolemässigt utbildade studenter.

III. Historik över behandlingen av frågan om tillströmningen till de intellektuella yrkena. En överblick över och kritik av hittills företagna och föreslagna åtgärder. Diskussionen kring tillströmningsfrågan.

Allmänt.

I föregående kapitel har en skildring givits av tillströmningen av studerande till de högre utbildningsanstalterna i vårt land. Med hithörande siffror och förhållanden för ögonen är det ej ägnat att förvåna att man i vida kretsar länge undrat hur det varit och hur det skall bliva möjligt för det svenska samhället att upptaga och bereda utkomst åt alla dem, som i stigande antal sökt sig fram på »de lärda banorna». Med ett allt livligare intresse har diskussionen rört sig kring detta problem och kommit att påkalla allt större uppmärksamhet. En del undersökningar i frågan ha även tid efter annan verkställts. En uppfattning härom får man genom att följa de artiklar och utredningar, som offentliggjorts i fackliga och andra tidskrifter samt i dagspressen eller i särskilt utgivna broschyrer och upplysningsskrifter. Det skulle föra för långt att här referera allt som publicerats; ofta återkomma samma synpunkter i uppsatser från olika år och berörande olika yrken. I det följande kommer emellertid att lämnas en redogörelse för de skilda delarna av det mångskiftande problemet, med hänvisningar till litteraturen på erforderliga punkter. Diverse framställningar och undersökningar. Från olika facksammanslutningars sida har man med stigande oro iakttagit den stegrade tillströmningen till universitet och högskolor. Ett tecken härpå har man i de gång efter annan från dessa sammanslutningar utsända meddelandena till abiturienterna i skolorna med upplysningar om utkomstmöjligheterna inom deras respektive yrken. År 1921 utsändes ett dylikt meddelande från läraraspiranternas förening i Uppsala, år 1923 sammanslöto sig de medicinska föreningarna och gjorde en liknande aktion, och från och med år 1927 ha de juridiska föreningarna flera gånger utsänt en utredning om utsikterna på de skilda banor, till vilka en juridisk examen berättigar. Innehållet i och syftet med dessa skrifter har medfört att desamma tilldelats benämningen »avskräckningsskrifter».

43 Läraraspiranternas och de unga läroverkslärarnas utkomstmöjligheter och arbetsförhållanden ha länge varit under diskussion 1och ofta varit så bekymmersamma, att man på tal därom gemenligen kommit att använda ett så tillspetsat uttryck som »extralärareländet». Redan år 1912 gjordes på initiativ från studentkåren i Uppsala ett försök att genom en rundfråga till de studerande inom filosofiska fakulteterna utreda frågan om tillströmningen till lärarebanan. (Birger Löfgren och Matts Essen, Ped. Tidskr. 1912 och 1913.) Ehuru utredningen icke gav fullt konklusiva resultat, menade man sig kunna konstatera, att mot över 1 000 läraraspiranter svarade endast ett antal av 250 ledigblivande, ordinarie lärareplatser. År 1929 togs frågan om överbefolkningen på lärarebanan och häremot riktade begränsande åtgärder upp i en motion till riksdagens andra kammare av hr Ivar Andersson i Norrköping (motion nr 11:96 år 1929). I anslutning härtill ha också de akademiska myndigheterna samt skolöverstyrelsen yttrat sig om det problem, som sedan kommit att stå i centrum för diskussionen, nämligen frågan om avsiktlig begränsning av tillströmningen till de akademiska banorna. Behovet av en bättre överblick över situationen och ett grundligare inträngande i problemets olika sidor började göra sig allt mera gällande. År 1930 togo studenterna själva genom Sveriges förenade studentkårer initiativ till en utredning om studenternas ekonomiska förhållanden, vilken delvis bekostats av lotterimedel. En enquéte företogs vt. 1931 inom alla Sveriges studentkårer, och det sålunda insamlade materialet, som redan bearbetats och delvis offentliggjorts (Wicksell: Studentekonomi. Stockholm 1934.), har sedan stått till de sakkunnigas förfogande för ytterligare begagnande. Redogörelse härför kommer att senare lämnas i en särskild bilaga. I skrivelse till Konungen i december 1931 gjorde Uppsala studentkår framställning om utredning för åstadkommande av en auktoritativ vägledning vid val av utbildning, som ger kompetens för anställning i statens tjänst. En dylik borde redogöra för kompetenskraven för tjänster inom hela statsförvaltningen, antalet platser och löneförmåner och därtill innehålla en beräkning av tid och kostnader för den utbildning, som erfordras för inträde på olika tjänstemannabanor. Likaledes vore det av vikt att undersöka i vilken utsträckning avsedda statstjänster kunde väntas bli ledigförklarade under de närmast kommande åren. Denna skrivelse remitterades, tillsammans med en skrivelse från Sveriges förenade studentkårer med anhållan om anslag för bestridande av kostnaderna för den ovan nämnda socialekonomiska utredningen beträffande de svenska studenterna, till universitetsmyndigheterna, som samtliga tillstyrkte den begärda utredningen. I yttrande över uppsalastudenternas skrivelse framhåller Socialstyrelsen, att lämpligaste formen för en dylik utredning vore, att densamma uppdroges åt lämplig sak1

För en n ä r m a r e redogörelse härför hänvisas till »Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden, avgivna av sakkunniga, tillkallade inom Ecklesiastikdepartementet». (Statens off. utr. 1934:40).

44 kunnig att av honom utföras i nära samråd med de akademiska myndigheterna samt med de sammanslutningar, som förefinnas dels inom studentkårerna, dels inom olika grupper av högskolebildade yrkesutövare. I januari 1933 upptogs samma fråga av Läroverkslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling på förslag av rektor Ohlon, som tidigare utfört och publicerat (Göteborgs Handelstidning den 27 och 28 oktober 1932) en uppmärksammad beräkning över tillgång på och behov av intellektuell arbetskraft i Sverige. Deputeradeförsamlingen hemställde i skrivelse till Konungen, att Kungl. Maj:t ville vidtaga snara åtgärder i det syfte, som framhållits i Uppsala studentkårs ovan omtalade skrivelse. Deputeradeförsamlingen anhöll tillika, att utredningen måtte omfatta även tjänster inom den kommunala förvaltningen och inom den privata verksamheten samt behovet av personer med sysselsättning inom de s. k. fria yrkena.

Interpellationsdebatten 1933. Den 22 mars 1933 framställde hr Ivar Andersson i Norrköping i anledning härav en interpellation i riksdagens andra kammare, riktad till Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. Efter att i ett anförande ha berört frågan om den starkt ökade studentproduktionen här i landet och det befarade s. k. akademiska proletariatet formulerade interpellanten sin fråga till statsrådet sålunda: »Anser herr statsrådet att den av mig här berörda frågan förtjänar att av statsmakterna allvarligt uppmärksammas och ämnar herr statsrådet föranstalta om en sådan utredning av berörda förhållanden, som begärts i framställningar från Uppsala studentkår och av Läroverkslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling?» Den 13 maj besvarade statsrådet Engberg denna interpellation och förklarade, att han kunde besvara båda de av hr Andersson framställda frågorna jakande. I den därpå följande debatten, i vilken flera talare deltogo, betraktades den vidlyftiga frågan ur en mängd olika synpunkter, av vilka sambandet med skolfrågan var föremål för särskilt intresse. De framförda synpunkterna komma att refereras längre fram i detta kapitel.

Studentkonferensen i Stockholm 1934. Frågan om aktiva åtgärder mot den starka tillströmningen blev ett av huvudämnena för den studentkonferens, som hölls i Stockholm den 24—27 januari 1934. Konferensen, som samlat representanter från alla Sveriges studentkårer, hade föregåtts av ett ingående utredningsarbete vid de olika högskolorna. De av de olika studentkårernas utredningskommittéer avgivna betänkandena föreligga endast i form av »duplikat», men såväl dessa som

45 konferensens förhandlingar ha beretts stort utrymme i de dagliga tidningarna i anslutning till konferensdagarna. Konferensen gjorde ett uttalande i frågan om begränsning av tillströmningen, som tillställts de sakkunniga i särskild skrivelse. Ehuru uttalandet ej var bindande såsom uttryck för de skilda kårernas samfällda mening, har det dock varit föremål för en livlig diskussion, som kommer att i sina huvuddrag återgivas i det följande (sid. 58).

Expertkonferensen i Geneve 1933. Problemet om den starka tillströmningen till de intellektuella yrkena är som redan förut framhållits ingalunda en för Sverige säregen fråga. Snarare torde Sverige i detta avseende vara lindrigare drabbat än många andra länder. Frågan har länge diskuterats i de olika länderna, och slutligen beslöt International Student Service (I. S. S.) att taga upp saken på en internationell konferens av experter. Denna avhölls i Geneve den 20—22 september 1933. Konferensen förbereddes genom en enquéte i de flesta europeiska och en del utomeuropeiska länder, vilken hade till syfte att utreda omfattningen av och orsakerna till överfyllnaden på de akademiska banorna, dess verkan på universitetens arbete och på de akademiskt utbildades framtidsutsikter, föreslagna och prövade metoder och deras verkningar. Det insamlade materialet bearbetades av sekreteraren i I. S. S., dr Walter M. Kotschnig, och ytterligare synpunkter framfördes i diskussionen under kongressdagarna. Redogörelser för de utförda undersökningarna samt för konferensens förhandlingar ha genom Sveriges förenade studentkårers försorg blivit ställda till de sakkunnigas förfogande. Tillströmningens storlek.

Det framgår med stor tydlighet, att i alla länder en kraftig ökning av antalet högskolestudenter ägt rum. Följande tabell visar dels ökningen från år 1913 till år 1932, uttryckt i procent av studentantalet år 1913, dels för de länder, där uppgifter finnas, folkmängden dividerad med studentantalet (innevånare per student) åren 1913 och 1926. Vid diskussionen konstateras först, att ökningen i studentantalet överallt vida överskrider folkmängdens ökning under samma tid. Särskilt stor är den i de efter världskriget nyskapade eller starkt utvidgade staterna. Här gällde det att nyskapa hela statsförvaltningen, varför undervisningsanstalternas elever och examinander starkt utökades till antalet. På grund av det berörda förhållandet äro i dessa länder flertalet tjänster för närvarande besatta med ungt folk, vilket gör situationen högst allvarlig, eftersom detta tydligen medför att under lång tid endast ett fåtal platser bliva lediga.

46 Tab. 14.

Ökningen av antalet högskolestudenter i olika länder från 1913 till 1932 samt folkmängdens förhållande till studentantalet. Ökning 1913-1932

% Bulgarien . . Lettland . Polen Grekland Holland Norge . . . Spanien Danmark . Frankrike Sverige Italien Tvskland Schweiz Österrike Ungern

377 311 231 151 124 122 81 78 78 72 70 68 43 31 -6.5

Australien Indien

172 170

Invånare p e r s t u d e n t 1913

1926 Kvinnor: Ökning 1913—1932

%

224 1470 1129

774 636

3 064 245 497

970 859 1260 860

572 542 863 506

311 268 310 476 146

421 Tillströmningens orsaker.

De synpunkter, som förut (Kap. I o. II) framhållits rörande inverkan av näringslivets konjunkturer, framkommo även i den internationella diskussionen. Av en talare framhölls, att så länge de akademiska yrkena äro väl avlönade i jämförelse med kroppsarbetet, kommer en ström att gå från det senare till de förra, som ej kommer att upphöra, förrän en utjämning skett. Sekreteraren i Confederation Internationale des Travailleurs Intellectuelles, dr. Fred. Cornalissen, förklarade med anledning härav, att detta mål redan nåtts och till och med överskridits och att tillströmningen endast kunde förklaras »par le prestige qu'exercent les études». I den svenska diskussionen hör man ett motsvarande fenomen ofta benämnas »romantiken kring den vita mössan». Kvinnornas inträde på studiebanan har självfallet i hög grad bidragit till ökningen. I tab. 14 angives även, i särskild kolumn, ökningen av antalet kvinnliga högskolestudenter 1913—1932, uttryckt även den i % av antalet år 1913. Det demokratiska genombrottet och därav följande skolpolitiska åtgärder, som ju icke heller är något isolerat svenskt fenomen, har haft sin mycket stora betydelse för att leda in allt större skaror på de akademiska utbildningsbanorna. — Hos oss har detta framhållits bl. a. av professor Lindskog i interpellationsdebatten. — Det högre skolväsendets organisation har, säges det likaså, varit så gott som helt och hållet inställd på att förbereda för fortsatta studier vid universitet och högskolor. I detta avseende torde dock

47 Italiien utgöra ett undantag. Nära hälft-en av eleverna i de högre elementarskolorna i detta land besöka de där organiserade praktiska linjerna, på grund varav Italien är »mycket mindre berört av överfyllnaden i de fria yrkena än andra länder». En starkt bidragande orsak till den stora tillströmningen till de högre läroanstalterna är också, såsom även tidigare framhållits, att fimra i den stora ungdomsarbetslösheten i de praktiska yrkena. Tillströmningens följder.

För arbetet vid universitet och därmed jämförliga utbildningsanstalter har den starka tillströmningen betytt allvarliga störningar. Undervisningens effektivitet sjunker, då antalet elever per lärare stiger. Man tycker sig också ha konstaterat en sänkning av den genomsnittliga intellektuella standarden hos de studerande. De studerandes svåra ekonomiska villkor och de mörka framtidsutsikterna driva dem ofta ut i en långt gående politisk radikalism av <ena eller andra slaget. Även en japansk talare underströk detta. I den svenska diskussionen skymtar samma sak fram t. ex. i rektor Ohlons ovan omtalade tidningsartiklar, som även citerades av dr Ivar Andersson i hans interpellation: »Det var biltoga akademici och icke alls det industriella proletariatet, som gjorde bolsjevikrevolutionen i Ryssland, det är arbetslösa akademici, som bära upp hitlerismen i Tyskland, och det är i ej ringa mån sysslolösa studenter, som sätta fart på lapporörelsen i Finland. Må vi inför dessa avskräckande exempel i tid betänka, vad vår frid tillhörer.» Men den viktigaste följden av tillströmningen är den överbefolkning, som finnes eller hotar inom de intellektuella yrkena. Ur konferensens handlingar citeras: »Att det förvisso existerar en de fria yrkenas kris, att dessa äro överfulla, är ett universellt erkänt faktum. På visst sätt är denna kris ett resultat av den allmänna ekonomiska krisen.» Men man är övertygad om, att även om icke denna kris hade kommit (resp. även om den skulle lätta), så skulle samhällena icke kunna absorbera alla dem, som skaffat sig en högre utbildning. Från en del länder föreligga också siffror, som visa det väldiga överskottet av dem, som väntas inträda på den intellektuella arbetsmarknaden, utöver det ersättningsbehov, som kan beräknas. Röster saknas emellertid icke, som hävda att samhällets absorptionsförmåga beträffande högre utbildade personer är mindre begränsad än som allmänt antages. En internationell universitetsstatistik.

På intet område av dem som behandlades på konferensen i Geneve var dock bristen på verkligt tillförlitliga siffror så kännbar som här. Det var också konferensens andra stora fråga att förbereda arbetet på en enhetlig, internationell, fortlöpande studentstatistik. Detta ärende hade tidigare behandlats på en kongress av högre skolchefer, anordnad av Institut International de Cooperation Intellectuelle (som sorterar under Nationernas förbund). Professor Vincenzo Castrilli, som varit föredragande på sistnämnda

48 kongress i denna fråga, framlade nu även sitt förslag för expertkonferensen. Statistiken skulle omfatta dels universitetsförhållanden (antalet nyinskrivna, de studerandes fördelning på fakulteter och avsedd levnadsbana, deras ekonomiska och sociala förhållanden, antalet avlagda examina, m. m.), dels yrkesstatistik (behovet av arbetskraft i allmän tjänst och fria yrken, arbetslöshet bland intellektuella o. s. v.). I konferensens resolution uttalades önskvärdheten av dylik statistik, och konferensen uppdrog åt I. S. S. att med största intresse följa allt, som kunde åtgöras för att förbättra universitetsstatistiken och göra den internationellt mera enhetlig. Vidare anhöll konferensen, att Internationella arbetsbyrån skulle utarbeta en detaljerad plan för en internationell yrkesstatistik omfattande även de intellektuella yrkena. Det är tyvärr icke de sakkunniga bekant, hur långt dessa strävanden fortskridit, mera än att problemet i någon mån synes ha beaktats vid uppgörandet år 1935 av arbetsbyråns frågeschema rörande den internationella ungdomsarbetslösheten. Genom här ovan nämnda olika framställningar och utlåtanden är det möjligt att följa utvecklingen av de intellektuella yrkesförhållandena och diskussionen om de åtgärder, som på skilda håll vidtagits eller föreslagits. De sakkunniga ha även införskaffat ytterligare källmaterial för att belysa denna utveckling. Bl. a. har åtskilligt tryckt material införskaffats. Vidare har dr Svend Riemer (f. d. Leiter des Akademischen Auskunftamtes fiir Studienund Berufsberatung an der Universität Kiel) för de sakkunnigas räkning skrivit ett utlåtande angående förhållandena i Tyskland fram till 1933. Genom sin studieresa till Köpenhamn d. 25—27 november 1934 ha de sakkunniga inhämtat personlig kännedom om förhållandena i Danmark. Slutligen ha de sakkunniga utsänt en rundfråga till olika student- och yrkessammanslutningar i Sverige, för att höra deras mening om läget och eventuella åtgärder (»Organisationsenquéten»).

De intellektuellas arbetslöshet. Då man förelägger sig uppgiften att bedöma omfattningen av arbetslösheten på de intellektuella yrkesområdena, möter man stora svårigheter. För det första är det mycket svårt att säga, vad som är arbetslöshet. I diskussionen på expertkonferensen i Geneve frågar en talare (konferensens president, prof. Fernand Maurette, chef för avdelningen för vetenskapliga undersökningar vid Internationella arbetsbyrån): »Hur skall man bedöma den partiella arbetslösheten och lönesänkningen inom de intellektuella yrkena? Eller den arbetslöshet, som uppstår på grund av att en person vägrar att ta ett arbete, som enligt hans mening är för lågt avlönat? Hur skola de klassifieras, som arbeta utan lön och som behöva helt eller delvis underhållas av sin familj ? »

49 För det andra saknas tillförlitlig registrering av arbetslöshetsförhållandena och deras utveckling. Detta gäller även för Sverige. De former, en uppkommande arbetslöshet tager, bli i hög grad beroende av rådande anställnings- och avlöningsförhållanden inom resp. yrke. För de båda grupper av arbete, som särskilt tillhöra det intellektuella yrkesområdet, nämiligen allmän tjänst och fria yrken, äro förhållandena väsentligen olika, meni då för personer med samma utbildning i regel banor finnas både åt ena hållet och åt det andra, komma förhållandena inom båda att inverka på varandra. För allmän tjänst och delvis också i enskild sådan råder i stort sett såsom avgörande befordringsgrund ancienniteten. Det första tecknet på överskott på arbetskraft blir därför en köbildning, som medför stigande ålder vid befordran till viss tjänst. För den, som vill vinna dylik anställning, gäller det att allt mera meritera sig. Han måste fortsätta med sin utbildning under längre tid, och han måste i längre tid än sina företrädare taga lägre avlönat arbete, innan han når fram till en tryggad ställning. Han utför alltså detta sitt arbete i förhoppningen att så småningom kunna få högre ersättning. Denna form av utbildning och befordran ger alltså möjlighet för arbetsgivaren (såväl det allmänna som de enskilda) att få arbete utfört för ett pris, som ligger under vad som borde kunna anses skäligt med hänsyn till arbetets natur och grad av nödvändighet. I Sverige är denna utbildningsform mycket vanlig och kommer att av de sakkunniga göras till föremål för granskning både i det närmast följande och vid den speciella behandlingen av de olika intellektuella yrkesbanorna i kap. IV. Företeelsen inskränker sig emellertid icke till de i egentlig mening högre utbildade. Den förekommer även på många andra områden och må här endast hänvisas exempelvis på det viktiga arbete inom sjukvården, som å vissa sjukhus utföres av sjuksköterskeelever, som, frånsett fritt vivre, icke bara äro för detta arbete oavlönade utan i stor utsträckning betala för sig under elevtiden. Inom de fria yrkena föreligger icke någon begränsning av antalet yrkesutövare och den ökade tillströmningen medför en ökning av konkurrensen om arbetsuppgifterna, som snart kan medföra en sänkning av ersättningen, särskilt för de yngre, men måhända också en sämre inkomststandard för yrkesgruppen som helhet. För Sveriges del föreligga en del utredningar, som belysa dessa förhållanden. Bl. a. har Skolöverstyrelsen i sitt yttrande över hr Ivar Anderssons motion 1929 utrett, hur åldern vid första utnämning till lektor, resp. adjunkt vid de allmänna läroverken förändrats. De sakkunniga hava erhållit dessa tabeller kompletterade fram till läsåret 1932—33. De finnas återgivna i kap. IV, sid. 202. Angående läkarbanan föreligga en del utredningar, som var för sig visa, hur utvecklingen varit inom detta yrke. Särskilt må pekas på de under4

50 sökningar rörande väntetiden för befordran till provinsialläkare samt rörande medicine kandidaters och licentiaters vikariatförordnanden, som utförts av docenten Gunnar Dahlberg, samt de undersökningar rörande förändringarna i den ålder då läkaren erhåller fast plats, som utförts av docenten Sam Clason. Också dessa undersökningar finnas refererade i kap. IV, sid. 153—-155. Undersökningar över de fria yrkesutövarnas inkomster hava företagits, och i detta avseende ha särskilt läkarnas och tandläkarnas ekonomiska förhållanden blivit noggrannare studerade än andra yrkesutövares. Det nuvarande läget i Sverige. Genom organisationsenquéten ha de sakkunniga fått en relativt fullständig bild av det nuvarande läget, sådant det ter sig från yrkessammanslutningarnas sida sett. Teologerna klaga ej över någon arbetslöshet för närvarande, möjligen dock inom vissa stift, men befara att en sådan skall komma inom en icke avlägsen framtid. Juristerna kunna icke lämna några siffror, men förklara, att mycken arbetslöshet maskeras bakom advokatverksamhet, som icke ger sin utövare tillräcklig utkomst. Medicinarna kunna hänvisa till ovan omnämnda undersökningar, särskilt Clasons, som ännu är fullt aktuell. Denna utvisar att vid slutet av år 1933 »ungefär 300 legitimerade svenska läkare, motsvarande väl två årgångar eller drygt 10 % av den svenska läkarkåren, måste föra en hasarderande tillvaro såsom oavlönade auskulanter, icke alls eller ytterst dåligt avlönade assistentläkare, e. o. amanuenser o. dyl. eller såsom tillfälliga vikarier med perioder av fullständig arbetslöshet». Den största gruppen av de studerande inom filosofiska fakulteten är läraraspiranterna. Angående arbetslösheten på lärarebanan giver »extralärarbyrån» besked genom uppgifter om antalet applikanter samt om det antal av dessa som kunna beredas platser (se tabb. 58 och 59, sid. 206). Rörande de till extralärarbyrån anmälda applikanterna, av vilka c:a 250 uppgivas icke ha kunnat placeras, ha de sakkunniga verkställt en särskild undersökning, för vilken redogöres i kap. IV, sid. 222—234. Det framgår av denna undersökning att icke på långt när alla de av byrån oplacerade applikanterna äro i egentlig mening arbetslösa. Svenska teknologföreningen skriver: »För övrigt ha såväl statliga och kommunala institutioner som industrien och näringslivet i allmänhet en så mångsidig användning av tekniska arbetskrafter av lägre och högre kompetens, att arbetslösheten dess bättre ej i så hög grad torde kunna göra sig gällande inom ingeniörsyrket som inom flertalet andra levnadsyrken.» Tandläkare-Sällskapet och Tandläkare-Förbundet framhålla: »Det har under senare år för ett stort antal tandläkare visat sig omöjligt att erhålla full

51 sysselsättning. Arbetslöshet i form av total avsaknad av arbetstillfällen föreligger däremot icke. Den minskade sysselsättningsgraden har emellertid tagit sig uttryck i bland annat ökade svårigheter att amortera och förränta det kapital en praktiserande tandläkare måste investera för sin utbildning och praktikutrustning.» Från apotekarnas sida förklaras att inom deras yrke ingen arbetslöshet fönekommer eller väntas, då intagningen av apotekselever är reglerad efter yrkets behov. Den långa tid, under vilken blivande apotekselever numera må;ste tjänstgöra såsom elevaspirant å apotek, är emellertid ett utpräglat öveirfyllnadsfenomen. Veterinärerna ha redan nu en besvärande arbetslöshet. I början av år 193!4 voro 9 % av landets veterinärer utan arbete (Prof. Forssell: Morgontidningen 28/2 34). Föreningen Jägmästare i enskild tjänst och De extra jägmästarnas förbund förklara i nov. 1934 att det de sistförflutna tolv åren ständigt rått stort överflöd på arbetskraft inom deras yrkesområde. Under sistförflutna sommar (sommaren 1934) hade dock alla utexaminerade kunnat beredas arbete, vilket förklarades bero på viss omläggning av kontrollen av skogar i Norrland och vara av tillfällig natur. För förhållandena inom de olika yrkesområdena redogöres närmare i k a p . IV.

Tillströmningens reglerande. Urvalet bland aspiranterna. Nuvarande förhållanden.

Med nuvarande organisation utgöra skolstudier och studentexamen den »spärr», som alla först skola passera igenom för att få tillträde till högskolorna, och högskolestudier med åtföljande examen, utgöra den spärr, som mera omedelbart reglerar tillträdet till de intellektuella yrkena. Den frågan har skymtat fram i den förda diskussionen men ingalunda ordentligt utretts, huruvida och i vad mån dessa redan existerande spärrar verka på ett lämpligt och rättvist sätt. Av särskild betydelse är den ekonomiska spärren för tillträde till de intellektuella yrkena. Under hela sin utbildningstid kan den studerande icke räkna på mycken annan hjälp från det allmännas sida än den, som ligger däri, att staten liksom kommuner och vissa stiftelser eller liknande institutioner i stor utsträckning underhåller utbildningsanstalterna. Han är för erhållande av nödvändiga ekonomiska medel väsentligen hänvisad antingen till lånevägen, till understöd från anhöriga eller till eget förvärvsarbete vid sidan om studierna. Detta är utan tvekan en faktor som för många — för att inte säga

52 de allra flesta — gör det omöjligt att slå in på eljest för dem lockande banor. Ju svårare de ekonomiska villkor äro, under vilka de studerande få irbeta, ju sämre de nyutexaminerades omedelbara ställning är, dess hårdare kommer det ekonomiska urvalet att verka. Och i tider av överfyllnad inom yrke.ia och med ett befordringssystem, där åldern spelar en utslagsgivande roll, b.ir det de från början ekonomiskt gynnsammast ställda, som dominera i konkurrensen. Hr Erlander pekar i interpellationsdebatten på det »förhållandet, som är markant framför allt för våra jurister och medicinare, att de efter ei lång utbildningstid bli satta på platser, där de få göra ett viktigt och sanhällsnyttigt arbete, men erhålla en ersättning, som på intet sätt motsvarar arbetsprestationerna». Han fortsätter: »Jag ber kammarens ledamöter besinna, vad det betyder att vi här i landet ha massor av notarier i våra domsagor och underläkare vid våra lasarett, som utföra ett samhällsnyttigt arbete för en ersättning, som ingalunda täcker kostnaderna för deras livsuppehälle. Under den tid de utföra detta tvingas de till ökad skuldsättning, och resultatet blir självfallet att den ståndscirkulation, som vi i det svenska samhället varit så stolta över, kommer att på dessa viktiga, i socialt avseende ytterst viktiga yrken, i hög grad försvåras». Då det är den befarade överfyllnaden inom de akademiska yrkena, som har framkallat kraven på åtgärder, så är det ganska naturligt, att man icke i diskussionen hör någon, som vill lätta på redan existerande fordringar. Däremot gör man från en del håll gällande, att i och med skolväsendets ansvällning en sänkning av kraven på eleverna mer eller mindre automatiskt ägt rum och att vi här skulle ha en av de viktigaste orsakerna till den ökade tillströmningen till universiteten och högskolorna. Detta har framhållits i artiklar av rektor Ohlon i Sunt förnuft juni 1932, d:r Torsten Fogelqvist i D. N. 28/e 33 samt signaturen A. i Sunt förnuft 1933, 6. Denna sista artikel besvarades av undervisningsrådet Jonzon (Sunt förnuft 1933, 7 och 8) med en förklaring, att kuggningsprocenten i skolorna ej undergått någon förändring från 1900 till 1925, vidare att ökningen av elevantalet i skolorna ej var en ökning med sämre element, utan med nya, som förut ej kunnat nå högre skolbildning, nämligen dels flickorna, dels ungdomen i de talrika mindre samhällen, där kommunal mellanskola inrättats. På vissa utbildningsbanor har man satt in restriktiva åtgärder och snävare inträdesvillkor för att minska tillströmningen. Då sådana restriktiva åtgärder vidtagits eller föreslagits, har emellertid i regel som skäl anförts icke blott att de skulle betyda en fördel för vederbörande yrkesgrupp själv och för den enskilde aspiranten, som man vill bevara från risken att behöva avbryta sina studier. Mera framskjuten i motiveringen har vanligtvis tanken varit på de högre läroanstalternas begränsade kapacitet, i det att deras undervisning skulle bliva lidande genom en större ökning av antalet studenter i förhållande till antalet lärare och till utrymmet på laboratorier och institutioner. Omsorgen om samhällets ekonomi, som i allt för hög grad och till »tvi-

53 velaktig» nytta betungas av utgifterna till det dyrbara undervisningsmaskineriet är ett annat motiv, som ofta anföres till förmån för inskränkande åtgärder. Denna inställning har fört så långt, att man på skilda håll drar sig för att påyrka i och för sig behövliga utvidgningar av läroanstalternas lärarantal och materiella undervisningsresurser. Att dylik hänsyn vid sidan om huvudsaken icke bidragit till att göra diskussionen klarare är uppenbart. Det huvudsakliga problemet, som givetvis rör frågan om den för samhället och förvärvslivet i dess helhet, icke bara för undervisningsanstalterna som sådana, lämpligaste fördelningen av tillströmningen på olika utbildningsbanor, har därigenom kommit i skymundan. Föreslagna eller diskuterade spärråtgärder.

De hittills föreslagna spärrande åtgärderna och skärpningarna i urvalet kunna sammanfattas under följande fyra huvudgrupper: 1. Höjda kunskapsfordringar, a) i skolan, b) vid högskolan. 2. Begränsning av det antal, som årligen tillätes komma in på viss bana (numerus clausus). Även denna metod kan tillämpas på olika stadier av utbildningstiden, såsom t. ex. vid inträdet i läroverket, vid inträdet i gymnasiet, vid inträdet vid högskolan eller under högskolestudierna samt vid inträde i en viss yrkesgrupp eller viss tjänst. De grunder, efter vilka detta begränsade antal kan tänkas fastställt, äro som nyss har antytts av två olika slag: a) antalet fastställes efter det antal utbildningsplatser, som för närvarande finnes vid högskolorna; b) antalet fastställes efter det framtida behovet av yrkesutövare. 3. Ett ökande av de ekonomiska svårigheterna under studietiden. I sin mest renodlade form finner man ett dylikt förfarande påkrävt i Danmark, där förslag om införande av en »studentskatt» framfördes år 1933, ett förslag som dock icke utfördes i praktiken. Det förtjänar emellertid att påpekas redan här, att de båda föregående kategorierna av åtgärder ofta icke få annan följd än en ökning av de ekonomiska svårigheterna. Höjda kunskapsfordringar betyda längre studietid och därmed ökade studiekostnader. Svårligen kan man nämligen tänka sig fordringarna uppdrivna till en sådan höjd att icke en genomsnittligt begåvad studerande med tillräcklig tid till sitt förfogande skall kunna uppfylla dem. Det begränsade antalets metod ger samma resultat, därom hava de sakkunniga tydligt nog kunnat förvissa sig. Denna metod har nämligen tilllämpats vid flera utbildningsanstalter här i landet. Särskilda undersökningar ha de sakkunniga ägnat intagningen av studerande vid de olika högskolorna. Dessa refereras i Kap. IV, under varje utbildningslinje för sig. Intagningen sker efter betygsmeriter, och den studerande, som icke vinner inträde vid första ansökan, ställer sig i den kö, som uppstår framför dylik »spärr» och utnyttjar tiden till att samla nya meriter. Han får därigenom ett företräde framför dem, som vid nästa intagningstillfälle söka för första gången. Förr

54 eller senare brukar det lyckas den sökande att vinna inträde och denna metod premierar därför, även den, uthålligheten, varmed till stor del måste förstås ekonomisk uthållighet. 4. Åtgärder, som medföra ut gallring under utbildningstiden etter »Metode?! hitintill, men icke längre», bestående i att personer genom ett eller annat ingripande förhindras fortsätta på en redan påbörjad utbildning, därför att de under densamma på ett eller annat sätt ådagalagt olämolighet eller otillräcklig duglighet. Denna metod innebär något såtillvida artskilt från de föregående metoderna, t. ex. från den under 1) anförda, mera diffust verkande metoden, att utgallringen sker genom uppställandet av vissa bestämda prov, som mera direkt ansluta sig till utbildningens, såväl som till den senare yrkesutövningens speciella krav på prestationsförmåga. Metoden har framförts i de mest skilda former i den förda diskussionen och har även i praktiken tillämpats här i landet. Sålunda finnes vid Tandläkarinstitutet stadgat, att den, som ej inom fyra terminer avlagt tandläkarekandidatexamen, avstänges från institutet, samt att den, som ej inom sex terminer efter avlagd tandläkarekandidatexamen avlagt tandläkarexamen, kan avstängas från institutet. Det har också föreslagits, att vid olika fakulteter och högskolor begränsa det antal gånger en studerande må få försöka sig i en och samma tentamen. Lyckas han t. ex. icke vid tredje försöket ernå godkännande, skulle han förvägras rätt till vidare tentamen i det ifrågavarande ämnet och därmed också till examen, i vilken ämnet ingår. Helt allmänt sett synes metoden i och för sig, under förutsättning, att den användes på ett lämpligt, icke för sent och icke för tidigt studiestadium, ganska tilltalande: därigenom utväljas de, som äro lämpade för vidare utbildning, och de, som äro värdiga att komma fram till ansvarsfullare poster inom allmän tjänst och fria yrken. Samhället får sitt behov av dylika personer fyllt, utan att i större utsträckning behöva spilla undervisning i onödan, varigenom besparingar i högskoleorganisationen kunna göras. De avvisade, som, därest gallringen sker rättvist, skulle vara lika med de sämre, besparas desillusionen att misslyckas med sina studier, sedan de därpå nedlagt mycken möda och stora kostnader, och att bli eftersatta i den senare konkurrensen samt hänvisas i stället till lättare eller för dem lämpligare banor. De utvalda slippa den påkostande konkurrensen och den ekonomiska uthållighetskampen. De fattiga, men studiebegåvade skulle kunna få lika stor chance vid urvalet som andra och sedan ha bättre möjlighet att hålla ut. En speciell form av den här behandlade metoden är införandet av en preliminär examen på olika utbildningslinjer. Barriärmetoden kan man kalla denna. Frågan om spärr eller icke spärr. I den principiella frågan om spärr eller icke stå meningarna starkt emot varandra. Diskussionen härom har pågått länge och karakteriseras i stort

55 sett därav att, allt eftersom läget blivit svårare på arbetsmarknaden (i detta hänseende ha ju den allmänna och den intellektuella arbetsmarknaden i någon mån följts åt under den allmänna krisen), ha kraven på spärr vunnit allt mera gehör. För att giva en bild av det dåvarande läget förtjänar den diskussion att omnämnas, som uppstod kring hr Ivar Anderssons motion angående extralärarna år 1929. Hr Andersson säger: »Vid åtskilliga tillfällen ha krav framförts på kvalificerade betyg för tillträde till universitetsstudier. Tanken är icke sympatisk och åtskilliga praktiska invändningar göras mot densamma. Men när det gäller att söka ett effektivt medel mot ett hotande lärarproletariat, nödgas man taga i allvarligt övervägande, huruvida icke för rätt att avlägga examina, som berättiga till lärartjänst, borde krävas på visst sätt kvalificerade betyg i muntlig studentexamen utan komplettering i de ämnen examen skall omfatta . . . Lyckligast vore givetvis, om reglering av tillströmningen kunde ske på upplysningens väg. Uppenbarligen bör man dock icke hängiva sig åt några förhoppningar härom». I remissvaren från universitetsmyndigheterna och från skolöverstyrelsen avstyrktes förslaget om spärr från alla håll. Utskottet sammanfattar synpunkterna på följande sätt: »Det synes då utskottet rent principiellt icke vara lämpligt, att man av mer eller mindre tillfälliga sociala skäl av hänsyn till tillgång och efterfrågan på vissa levnadsbanor tillgriper restriktiva och reglerande åtgärder i fråga om tillströmningen till ett yrke. Vidare håller utskottet före, att, som jämväl t. f. kanslern för rikets universitet erinrat, sådana missförhållanden, som till äventyrs kunnat uppstå på grund av större eller mindre tillströmning av studerande till våra universitet och högskolor, i regel utjämnas av sig själva utan något ingripande från statens sida i restriktivt syfte». Motionen föranledde heller ingen riksdagens åtgärd. Interpellationsdebatten på våren 1933 ger i sin tur en god bild av de skilda principuppfattningarna i spärrfrågan. Den första av de grundlaggarde frågorna kan kanske formuleras så: »Är det rätt att införa spärr?» eller från den motsatta utgångspunkten: »Är det rätt att utan att vidtaga några åtgärder låta utvecklingen gå vidare, kanske mot ett fullständigt oefterrättligt tillstånd»? Hr Ivar Andersson framhåller: »Det nuvarande läget kan ändras. Men jag tror icke att det ändras inom en nära framtid, åtminstone inte i så hög grad, att näringslivet och de olika levnadsbanorna kunna absorbera den väldiga skara av med högre akademisk bildning utrustade, som nu förgäves söka efter utkomstmöjligheter. En begränsning av antalet studenter och akademiker är under alla förhållanden nödvändig. Den bör om möjligt ske på frivillighetens väg; men skulle icke sådana åtgärder hjälpa, tro: jag icke, att man bör väja tillbaka för längre gående». Hr Lindskog anför: »Vill man ha en demokratisk skola, där tillgång och efterfrågan motsvara vaiandra med avseende på slutmålet, måste man lägga vikten vid gallringen av eleverna: man skall välja ut förmågan, dugligheten, begåvningen, fliten ocL få fram de prima egenskaperna, och dem skall man belöna». Hr Erlander

56 uttalar: »Vi ha vid våra universitet och högskolor hundratals unga människor, som sökt sig dit, därför att det varit deras enda chance att komma in någonstans. Det låter, när man hör herr Andersson och herr Liniskog, som om livet vore öppet för en ung människa, om han bara hade förstånd att välja de praktiska yrkena. Det förhåller sig icke på det sättet . . . Det är därför, som det finns all anledning att vara varsam, när man h.ir går till åtgärder. Vi få icke tillgripa en så rigorös metod, som den, hr Andersson föreslår, när han begär avstängnings- och spärrningspolitik. Det går inte, om vi inte samtidigt visa andra vägar, där våra unga människor, som vilja försöka tjäna sitt uppehälle, kunna få utkomstmöjligheter». Hr Holmdahl anför: »Jag måste säga att jag kände mig illa berörd, när man talade om att begränsa möjligheterna för tillträdet till skolorna och gymnasierna på en tid, då ungdomen låt oss säga i 15—16 års åldern står inför alternativet: arbetslöshet eller fortsatta studier». Statsrådet Undén anför: »Nu förhåller det sig för närvarande så, att arbetslösheten icke bara drabbar de intellektuella yrkena utan alla yrken. . . . Man måste tillåta dem, som kunna skaffa sig de materiella betingelserna därför, att öka sina kunskaper och sina förutsättningar att slå sig fram i livet». Den andra frågan av principiell natur är denna: »Är det lämpligt att vidtaga spärrande åtgärder?» Svaret på denna fråga blir i stort sett avhängigt av den uppfattning man hyser om det högre skolväsendets och högskoleutbildningens mening och mål. Statsrådet Engberg framhåller: »Frågan huruvida överproduktion av studenter föreligger eller icke är ett spörsmål, som är vanskligt att besvara. Det sammanhänger tvivelsutan med den uppfattning man kan hava om studentexamens karaktär och allmänna uppgift. Betraktar man studentexamen såsom slutpunkten för vinnande av en högre allmän medborgerlig bildning, vars adepter sedermera gå ut i livet till vitt skilda yrken och sysselsättningar, för vilka speciella insikter icke erfordras, och ser man sålunda i studentexamen ett slutmål för den allmänna medborgerliga bildningens höjande i landet, kan man näppeligen tala om någon överproduktion av studenter. Betraktar man åter studentexamen som en förberedande examen för inträde till universitet och fackhögskolor, och räknar man med det antal studenter, som ägna sig åt fortsatt teoretisk utbildning, ter sig saken tvivelsutan något annorlunda. . . . Man får ej förglömma, att våra universitet... hava varit och böra vara den universella skolan för ernående av högre vetenskaplig bildning med öppet tillträde för alla, som äga nödiga förutsättningar att följa vetenskaplig undervisning. Universitetens liksom vetenskapens bärande idé är friheten, friheten till forskning, friheten till studier för alla, som anse sig kunna och vilja tillägna sig vetenskapliga arbetsmetoder och brottas med vetenskapliga problem. Starka skäl tala för att på detta område under vederbörande studenters eget ansvar en verklig, fri tävlan får äga rum. Det torde näppeligen ligga vare sig inom statens möjlighet eller i dess välförstådda intresse att sålla ut den ene och kvarhålla

57 dem andre, ty ödesdigra misstag kunna lätt begås . . . Friheten för den enskilde att i mån av sin begåvning och sina anlag tävla med alla andra är en synpunkt, som jag måste hävda, och är det på något håll, mina herrar, där den fria konkurrensen skall hävdas — och detta till alla konsekvenser — är det på just detta område». Hr Holmdahl anför: »Det är faktiskt sedan åtskilliga år, jag kan säga decennier så, att studentexamen icke längre är, vad den var under ett föregående århundrade, nämligen en förberedande fackexamen för fortsatt fackutbildning, utan studentexamen har för ett allt mer växande antal abiturienter blivit ett studiemål, som avser att skänka dem ett högre mått av allmän medborgerlig bildning. Jag anser, att den del av abiturienterna, som i studentexamen icke ser någonting annat än detta, ha en riktig och önskvärd syn på problemet men man kan därför icke utan vidare koppla samman problemet om överflöd på abiturienter i våra skolor . . . med problemet om överflöd på de studenter, som låta inskriva sig vid universiteten . . . Jag tror, att det vore önskvärt, att det mer och mer fastslås att tagandet av studentexamen icke innefattar någon som helst garanti från samhällets sida på en säker utkomstmöjlighet». Hr Ivar Andersson säger: »Den vackra tanke, som ligger bakom 1927 års skolreform, den tanken, att man skulle göra den högre bildningens förmåner tillgängliga för ett allt större antal av den svenska ungdomen, den tanken förverkligades på ett sätt, som visserligen medfört vissa fördelar, men som samtidigt också för mycket stora delar av den svenska ungdomen medfört de allvarligaste vådor. Det betraktelsesätt, som i så hög grad präglade 1927 års skolreform, att man ville göra bildningen till ett självändamål, har lett till dessa vådor. Man kommer dock icke ifrån att bildningen icke är ett självändamål; och för den nutida ungdomen framstår det allt mera tydligt, att den högre bildningen måste resultera i en ökad möjlighet till försörjning. Finner den icke en sådan möjlighet, då tror jag icke, att den högre bildningen i och för sig för denna ungdom ter sig så lockande. . . . Oron för framtiden präglar i hög grad vår akademiska ungdom i denna tid, och det är sannerligen icke underligt, att så är. Jag tror heller icke, att det i verkligheten förhåller sig så, som herr statsrådet säger, att universiteten böra betraktas som uteslutande högre bildningsanstalter, öppna för en var, med den fria forskningen som huvudsaklig uppgift. Mer och mer ha universiteten fått karaktären av fackskolor; och när det är fallet, framträda givetvis svagheterna i nuvarande organisation allt mera tydligt. När universiteten mer och mer fått till uppgift att meddela den utbildning, som erfordras för inträde på olika områden, där fackutbildning kräves, men samtidigt också stå öppna för praktiskt taget alla, med resultat, att en oerhörd ansvällning av de universitetsbildades antal uppstår, är man framme vid ett allvarligt samhällsproblem, som måste ägnas en mycket, mycket större uppmärksamhet än vad hittills kommit det till del».

58 Man möter i interpellationsdebatten, som synes, två starkt mot vaandra stridande meningar. Den uppfattning, som har kravet på spärr till sin konsekvens, möter man också starkt uttalad i studentkonferensens i Stockiolm i januari 1934 handlingar. Låt vara att opinionen icke var fullt enhälig, så kunde dock på mötet fattas en resolution i frågan med ett utformat :örslag till spärråtgärder. Sveriges förenade studentkårer har i särskild sk-ivelse tillställt de sakkunniga denna resolution, vilken kommer att återgivas nedan (sid. 64), då de olika formerna av spärråtgärder diskuteras. Det råcde på konferensen nästan fullständig enighet om nödvändigheten av spärrande åtgärder, men problemet om skolorganisationens betydelse var förenål för livlig diskussion. Den mening, som också blev majoritetens, företrädles av docenten Ivar Hylander, som ansåg, att man icke skulle indraga stolproblemen i diskussionen; det var enligt hans mening skolans sak att itbilda och examinera hur många den önskade, blott man icke lät för många lomma in vid universitetet. Med skärpa framhölls häremot, att den studenteiamen, som icke efterföljes av högre studier, för sin innehavare icke är av något reellt värde. Han har fått använda tid och kapital på denna examen, vilket gör, att han sedan blir eftersatt i konkurrensen, då han skall söka sig bort från de högre utbildningslinjerna ut i näringslivet. Det måste vara skolans uppgift att på tillräckligt tidigt stadium fördela lärjungarna till de banor, som äro lämpade för dem. Särskilt måste man uppehålla stränga fordringar för tillträdet till gymnasiet. Den tredje fråga, som uppställer sig, är måhända icke lika priicipiell till sin natur som de föregående, men icke mindre betydelsefull: »ir det möjligt att finna ut gallringsmetoder, som skulle giva ett ur alla viktigare synpunkter fullgott resultat?». I viss mån har detta sin stora betydelse även för möjligheten att införa en sen spärr av den typ, som här ovan beskrivits som »Hitintill men icke längre», men i synnerhet de på ett tidigare stadium begränsande eller avspärrande åtgärderna måste diskuteras ur denm synpunkt. Det sker, som ovan framhållits, redan nu ett urval. Och även om det icke absolut förbjudes en individ att vandra den väg, han önskar, si reses det i många fall sådana svårigheter på denna väg, att han blir nödsakad att slå in på en annan. Vid diskussionen om olika åtgärders värde som urvalsmetoder får man därför icke glömma att även skärskåda de metoder, som vi redan ha. Dessa metoder äro som ovan nämndes dels fordringarna vid skolor och universitet, dels de ekonomiska påfrestningarna under studie- och befordringstiden. De förra kunna, redan de, avpassas så, att de tjänstgöra mer eller mindre spärrande. Så t. ex. anföres i svaret från lundateologerna i organisationsenquéten: »Under prästbristen för en del år sedan nödgades fakultetens professorer i en del fall ställa sina krav lägre än som måhända vore önskvärt för en förstklassig prästutbildning. Den starka tillströmningen har medgivit en ökning av kraven, som nu torde ha nått maximum och

59 som i viss mån fungerar som spärr för yrket». Kraven på kvalificerad studentexamen förekommer i fackhögskolorna och i fakulteterna: det fordras betyget godkänd i studentexamen i vissa bestämda ämnen och på viss linje för att få påbörja studierna. De utbildningsanstalter, som endast kunna taga in visst antal studerande, ha olika metoder för att poängsätta de studerande, och i flertalet fall ingår betygssumman i studentbetyget som merit, Så länge emellertid rätten att undergå fyllnadsprövning kvarstår finnes det intet, som hindrar den sökande att därigenom förbättra sitt betyg. Därmed utsuddas den differentiering, som från början fanns och som givit upphov till denna form av gallring. På många håll (medicinska fakulteterna, Tandläkarinstitutet, Tekniska högskolan, t, ex.) har man också sett sig nödsakad att göra väsentliga inskränkningar i rätten att räkna betyg, som erhållas kompletteringsvägen. Sålunda räknas icke betyg i fyllnadsprövning i ämnen, alltför avlägsna från dem, som högskolestudierna skola omfatta, eller ett kompletteringsbetyg räknas ej med lika stor poäng som ett erhållet i det ursprungliga studentbetyget. På vissa håll (t, ex. Tekniska högskolan) räknas erfarenhet från praktiskt arbete som merit, på andra berättigar förut avlagd examen omedelbart till inträde (t. ex. med. kand.examen till Tandläkarinstitutet) o. s. v. Bland bestämmelser, som höra till denna grupp, märkes även sådana, som innebära ett begränsat tillträde till fortsatt utbildning senare under studietiden eller efter den akademiska studietidens slut. Såsom exempel härpå må anföras det begränsade antalet platser på den propedeutiska kursen för medicine kandidater eller det nyligen av universitetskansler fastställda antalet för elever på kurserna för praktisk-teologiska prov i Uppsala och Lund. I båda fallen äro bestämmelserna så avfattade, att väntetidens längd är första grund för antagande till kursen. Ett annat exempel är provårstjänstgöringen för läraraspiranter. Tillströmningen till läroverkslärarbanan regleras nämligen väsentligen genom provåret. Till provårstjänstgöring intagas som regel ej flera än som behövas för läroverkens behov, varför någon arbetslöshet knappast kan sägas förekomma bland färdigutbildade lärare. Läraraspiranterna, varmed här avses dem, som avlagt vederbörlig akademisk examen men icke genomgått provåret, måste däremot under stora svårigheter försöka skaffa sig den tjänstgöring, som utgör merit för att antagas till provårsutbildning. Även här gäller det alltså blott att hålla ut i konkurrensen tillräckligt länge. Svårigheterna för läraraspiranterna ökas väsentligen därigenom, att de sättas efter i konkurrensen med de vid högre lärarinneseminarium utbildade lärarinnorna (dessa behöva nämligen ej genomgå något provar), en sak som förtjänar att här i förbigående påpekas och som kommer att ytterligare beröras i ett senare kapitel. Ehuru, såsom ovan framhållits, alla dessa förhållanden väsentligen innebära en prövning av vederbörandes ekonomiska förmåga, utgör givetvis även den intellektuella förmågan en i viss mån avgörande faktor i urvalet.

60 Det fordras självfallet en viss intellektuell prestationsförmåga icke bara för att komma in på en högre utbildningsbana utan även för att genomfe ra det där föreskrivna studiearbetet och bestå de under detta arbete och vid dess avslutning förelagda proven. För alla dem, som fylla ett visst, för varje studiebana nödvändigt minimimått i fråga om intellektuell förmåga, spelar denna förmågas beskaffenhet i övrigt knappast den avgörande roll, som man skulle tro. Ihärdighet, förenad med ekonomisk uthållighetsförmåga, kan ersätta även ganska stora brister i den intellektuella utrustningen. Den intellektuella faktorn blir inom vissa gränser av underordnad betydelse jämförd med den ekonomiska. Huruvida urvalet efter ekonomiska normer (i så måtto att den från början i ekonomiskt avseende gynnsammare ställda har större möjligheter att i längden göra sig gällande) innebär ett urval så, att i stort sett de lämpligaste av aspiranterna komma fram till de eftersträvade posterna, kan med tillgängligt material varken bevisas eller motbevisas. All sannolikhet talar dock för att föräldrarnas ekonomi icke har något utpräglat samband med den studerandes duglighet, eller kanske rättare uttryckt, att dugligheten ofta kan vara att finna även bland dem, som icke ha en god ekonomi att stödja sig på. Upprepade gånger, t. ex. i handlingarna till studentkonferensen, kommer den synpunkten fram, att det nuvarande systemet ger ett urval efter ekonomin och att det är den minst lämpliga av alla tänkbara urvalsmetoder. Dr. Ivar Andersson säger i interpellationen: »Som motivering för skolreformen framhölls bl. a. att de obemedlade begåvningarna skulle tillvaratagas. 'Rätt man på rätt plats', var det vackra mottot. Den oerhörda ansvällning vårt högre skolväsende fått, innebär emellertid snarare en plutokratisering än en demokratisering i ståndscirkulationen. Penningen, förbindelserna och referenserna bli mera än någonsin utslagsgivande, särskilt då det gäller juridiska och kommersiella banor. Förmögenhet hotar att bli en utslagsgivande faktor, när det gäller att meritera sig för en professur — studierna bli nämligen så oerhört dyrbara». Hr Lindskog instämmer och citerar en vetenskapsman, som sagt: »En lätt skola är en odemokratisk skola.» Några yttranden i den riktningen, att det ekonomiska urvalet skulle vara en för samhället lämplig och lycklig metod, finner man emellertid icke i tillgänglig litteratur. Det just anförda är också utan tvekan den ur samhällets synpunkt mest vägande anmärkningen mot det rådande systemet, Vill man nu vidtaga åtgärder för att minska denna gallring efter ekonomisk bärkraft, måste man samtidigt se till att de nya förhållanden man skapar äro icke bara ur denna utan även ur övriga synpunkter lämpligare. Det kan synas, att i samma ögonblick, som man sätter in med skärpta fordringar eller en reglerande spärr, kommer det ekonomiska urvalet att få allt mindre betydelse, men det har ovan påpekats hur de hittills försökta spärrmetoderna snarast haft en motsatt verkan, särskilt genom den köbildning, som de framskapat. Man

61 skulle tycka, att åtgärder, som direkt åsyfta att söka upphäva eller motv e r k a det ekonomiska urvalet, borde vara närmast till hands liggande. I Tyskland framfördes på sin tid (enl. Riemer i ovan nämnda utlåtande) följande projekt: För att utjämna de ekonomiska olikheterna skulle man uppta en skatt (sannolikt progressiv) av studenter från förmögna hem och använda de så influtna medlen till stipendier åt fattiga, men begåvade studerande. Detta kom dock aldrig att prövas i praktiken. Andra metoder kunde väl också tänkas, särskilt i samband med en rigoröst genomförd skärpning av alla inträdesfordringar, nämligen att de ekonomiskt svaga, som bestått de sålunda skärpta inträdesproven, på ett effektivare sätt än nu erhölle samhällets ekonomiska stöd redan under studietiden. De restriktiva åtgärder, som föreslagits i vårt land, gå emellertid gemenligen ut på en utvidgad spärr av på det hela taget samma slag som de på speciella områden redan förefintliga och med samma påtagliga olägenheter i följe. E t t annat förslag, som logiskt följer ur de förut nämnda orsakerna till de ekonomiska svårigheterna för aspiranterna till de intellektuella yrkena, är att ancienniteten skulle givas mindre betydelse vid befordran. Inom olika områden av allmän och enskild tjänst har denna ju olika stor betydelse, och man har försökt framskapa befordringsanordningar, som skulle på bästa sätt tillfredsställa yrkets behov. Man kan ju emellertid icke förneka, att erfarenheten från en lång tids tjänstgöring är något i och för sig värdefullt för den som skall sköta en tjänst. Det förefaller oundvikligt att man måste tjäna sig upp genom lägre betalda tjänster till högre betalda, även om gensaga kan vara motiverad mot metoder för utbildning inom yrket, som för meriteringens och tjänsteårsberäkningens skull låter yngre krafter gå underbetalda i förhållande till det arbete de uträtta. Olika slag av spärr. Många förslag hava framställts, gående ut på att ytterligare spärra tillträdet till de akademiska banorna. De skola här nedan prövas särskilt med hänsyn till frågan, huruvida man med dem tillika får något rationellt urval, grundat på tillförlitliga omdömen om individernas kvalifikationer och framtidsutsikter på respektive levnadsbanor. Skolbetyg. Det ligger givetvis närmast till hands och har också hos oss på flera håll tillämpats att som urvalsgrund vid tillströmningens spärrande använda de vitsord, som utdelas i våra skolor. Dessa skola ju giva ett uttryck för individens arbetsresultat och därmed också giva en bild av hans fallenhet för studier i allmänhet. Genom att successivt gallra ut dem, som icke uppnå ett tillräckligt gott resultat i skolan, skulle man kunna få fram det lämpliga urval, som skulle få gå vidare till högre studier. Förslag ha framställts,

62 att dylik spärr skulle börja tidigt i skolan; särskilt borde stränga fordringar ställas på dem, som ämna söka vinna tillträde till gymnasiet. Nästa tillfälle, då en gallring efter betyg lämpligen borde ske, vore vid studentexamen, så att endast de, som uppnådde en viss betygsstandard, skulle få fortsätta vid universitet eller högskola. Vid vissa fackhögskolor och fakulteter är ju en gallring efter sistnämnda princip redan sedan lång tid tillbaka i tilllämpning, men själva gallringen är icke här huvudsaken, utan mera det objektivt mekaniska sätt, varpå man härigenom kan avskilja de applikanter, som icke kunna mottagas. Men även som verklig gallringsmetod och då särskilt för införande även vid de hittills fria fakulteterna har metoden länge diskuterats. Mot densamma har anförts, att skolbetygen icke säga allt eller ens det väsentligaste om en persons duglighet i fortsättningen. Därtill vore, heter det, betygsstandarden vid olika skolor så högst olika, att en rättvis gräns ej kan dragas, dels funnes det elever, som trots låga betyg besitta förträffliga egenskaper för vidare teoretisk utbildning (såsom mera produktiv än receptiv begåvning, eller specialbegåvning, som ej kunnat göra sig gällande i skolan), dels funnes det elever, som bliva så sent utvecklade att studentexamen, och då i än högre grad inträdet i gymnasiet, motsvarade en för tidig ålder för en bedömning, som bleve avgörande för hela deras liv. Dessa förhållanden ha emellertid varit föremål för undersökningar, varigenom man kan komma fram till ett på fakta grundat omdöme åtminstone i vissa avseenden. I Sverige har till studentkonferensen framlagts vissa av fil. lic. Sigurd Dahlgren, Uppsala, beräknade siffror, vilka voro den sakliga grund, varpå konferensen byggde sitt uttalande (se sid. 64). Med indelning av sitt material i grupper med olika genomsnittliga betygsgrader i studentexamen hade lic. Dahlgren inom varje sådan grupp beräknat dels studietiden i medeltal, dels avbrottsprocenten fram till olika universitets- och högskoleexamina. Siffrorna visa för de olika examensgrupperna genomgående samma tendens; dels: ju lägre studentbetyg, dess större avbrottsprocent, dels: ju lägre studentbetyg, dess längre studietid. Det förhållande, som synes ha varit i alldeles särskild grad avgörande för studentkonferensens ställningstagande, var sambandet mellan avbrott och studentbetyg. Det kunde vara skäl att närmare granska detta samband, men då redogörelse ej lämnats för materialets närmare behandling tjänar det ej mycket till att här anföra själva tabellerna. Visserligen är tendensen densamma i praktiskt taget alla grupperna, nämligen en mindre avbrottsprocent för varje steg uppåt i betygsklasserna, men någon naturlig gräns, som skulle kunna sättas som det streck, under vilket tillträde till universiteten icke skulle lämnas, finnes icke. Odisputabelt synes emellertid att de studerande, som ha låga studentbetyg, i betydligt större utsträckning (på flera studiebanor ungefär dubbelt så ofta) avbryta sina studier före examen, än vad fallet är med dem, som ha bättre betyg. Utestängdes de förra helt

från studiebanan, skulle man alltså i varje fall uppnå den fördelen, att den genomsnittliga examensprocenten höjdes och alltså ett mindre slöseri genom onyttiga studier bleve följden. Å andra sidan är det av det påvisade förhållandet ådagalagt, att en betydande självgallring redan äger rum genom spontana avbrott, och frågan är om denna icke är i och för sig rationellare än en mekanisk gallring. Eftersom denna självgallring tar bort den ur akademisk studiesynpunkt säkerligen sämsta hälften av dem, som ha låga studentbetyg, skulle en spärr efter studentbetygen i verkligheten endast komma att träffa den så att säga bättre hälften, nämligen de studerande, som, trots sina låga studentbetyg, ändå ha förmågan att fullfölja studier för högre examina. Påpekas må dock i detta sammanhang, att en del av de talrika avbrotten i filosofiska fakulteten bland dem, som ha låga studentbetyg, torde vara en följd av det förhållandet, att filosofiska studier utan examen som mål ofta bedrives i meriteringssyfte för inträde på andra studiebanor i stället för komplettering av studentbetygen. Mera givande för bedömningen av gallringsfrågan ehuru icke heller de avgörande, äro de samband som påvisats mellan studentbetyget och studietidens längd fram till examen. Lic. Dahlgren anger den senare genom medianen — den tid efter vilken hälften av de examinerade avlagt sin examen — med uppgift i vissa fall tillika om spridningen av de enskilda examenstiderna kring medianvärdet, Tendensen är i stort sett den, att med låga studentbetyg följa långvariga examensstudier och tillika stor spridning av tiderna. Om man samtidigt hade kunnat visa, att en lång studietid är detsamma som en dålig examen, något som ju dock är ganska sannolikt när det gäller personer med dåliga skolbetyg, så hade härmed varit visat, att man genom gallring efter studentbetyg kunde få bort de i stort sett sämre elementen från universiteten och därmed från de intellektuella yrkena. Skillnaderna i tid äro onekligen påtagliga, men som lic. Dahlgren själv framhåller, gäller detta mest de korta examina (teol. fil. och fil. kand.examen). Där spridningen är angiven, visar den, som väntat, mycket höga värden, och detta särskilt för de filosofiska examina, vilket ju är ganska naturligt, bl. a, på grund av dessa examinas mångskiftande natur. Att spridningen är större vid låga studentbetyg än vid högre tyder ganska direkt på att de grupper, som ha låga studentbetyg, äro mera heterogena ur studiebegåvningens synpunkt än de grupper, som ha högre studentbetyg. Vi ha här en omständighet, som snarast talar emot den mekaniska studentbetygsgallringens rationalitet; den visar ju hän på i hur hög grad summarisk den »rättvisa» är, som skipas genom en dylik gallringsmetod. Dock är givetvis även en summarisk rättvisa bättre än det rena godtycket, d. v. s. om man icke kan nöja sig med den gallring som sker av sig själv och när det verkligen måste begränsas och någon individuellt säkrare metod icke står att finna.

64 Även på andra håll ha liknande undersökningar genomförts ock givit ungefär samma resultat. I en nyligen publicerad studie ha H. Cl. Nybölle och I. Alsing, (»Studenterne 1913—1924. En statistisk Studie», Nationalökonomisk Tidsskrift, 1933) undersökt sambandet mellan studentbety? (Artiumkarakter) å ena sidan och avbrottsprocent, studietid, universitetsbetyg, socialt ursprung m. m. å andra sidan för danska studenter. Materialet har sedan utnyttjats av en kommitté, som tillsatts av Köpenhamns universitet och som i juni 1933 avgav en »Betaenkning afgivcn af Udvalget angaaende Begraensning af Tilgang til Eksamensstudier ved Universitetet». Den danska kommittén stannar för att föreslå en sådan ändring i inträdesbestämmelserna, att en viss minimipoäng i studentbetyget fastställes. Om fördelningen av betygen i fortsättningen skulle bliva densamma som hittills, skulle 19 % av dimittenderna från de danska skolorna vägras tillträde tiil universitetet. Förslaget har icke ännu genomförts i praktiken. Formliga förslag om en allmän spärr för tillträde till den högre undervisningen, grundad på poängberäkning i studentbetygen ha i Sverige framkommit, bl. a. i ovannämnda riksdagsmotion år 1929 av hr Ivar Andersson (rörande tillträdet till lärarbanan) samt vid 1934 års studentkonferens i Stockholm. Studentkonferensens uttalande har följande lydelse: »Det är ofrånkomligt, att det ständigt stegrade antalet studerande vid universitet och högskolor redan medfört och under den närmaste tiden kommer att i ännu högre grad medföra en överproduktion inom de intellektuella yrkenas kategori. I avsikt att göra utkomstmöjligheterna något så när säkra och sålunda bereda medborgare från de mest skilda samhällsgrupper tillträde till de intellektuella yrkena måste en begränsning av antalet studerande vid universitet och högskolor åstadkommas. Det är konferensens uppfattning, att den härför erforderliga gallringen i första hand bör ske före tillträdet till universitetet. Konferensen har vid diskussionen av olika möjligheter till reglering av tillströmningen till universitet och högskolor funnit nedanstående anordning vara förtjänt av att framför andra tagas under övervägande. Då studentbetygen synas i stort sett lämna ett gott underlag för en gallring efter studiebegåvnin£, torde i protokollet över studentexamen även böra inryckas ett vitsord angående den examinerades lämplighet för fortsatta universitetsstudier. En mekanisk norm (exempelvis en strängt genomförd s. k. Ba-linje) torde icke utan vidare vara att förorda. Det synes oss lämpligare, att å ena sidan det allmänna omdöme, vederbörande lärare kunna avgiva över den examinerades allmänna studiebegåvning och förutsättningar för universitetsstudier, å andra sidan den praxis, som de av Kungl. Maj :t förordnade censorerna finna lämplig med hänsyn till det aktuella läget inom de intellektuella yrkenas kategorier, här kunna få samverka, så att även specialbegåvning må kunna tillbörligen bliva beaktad. Genom denna anordning skulle anknytning ske till den dubbla uppgift, som studentexamen äger, och tillika en avspänning åstadkommas mellan de olika intressen, som beträffande examens karaktär och kvalitet understundom komma till uttryck. Konferensen vill därjämte uttala, att tillträde till universitetsstudier även utan kvalificerat studentbetyg må kunna efter ansökan i varje särskilt fall

65 beviljas av universitetets kansler, därest vederbörande fakultet funnit sådana kvalifikationer av teoretisk eller praktisk art föreligga, som styrka vederbörandes lämplighet till den tjänst, vartill hans uppgivna studier avse att förbereda. Vidare vill konferensen påpeka, att redan nu föreläsningarna vid universiteten äro offentliga, samt att vid Stockholms och Göteborgs högskolor en form av auskultering redan förefinnes, som bör kunna tillgodose deras studieintressen, som ej hava för avsikt att nå bestämda examensresultat för meritering till viss tjänst. För specialhögskolorna torde en »spärr» av antydd art sakna betydelse, enär det å respektive högskolor tillgängliga antalet platser redan i och för sig förorsakar en nödvändig begränsning av antalet nyinskrivna. Denna begränsning kan dock ej anses effektiv, och konferensen föreslår därför, att antalet nyinskrivna studerande vid specialhögskolorna såvitt möjligt är anpassas efter konjunkturerna och ej såsom nu efter antalet tillgängliga platser. Konferensen finner det i högsta grad önskvärt, att ungdomen på ett auktoritativt sätt upplyses angående förhållandena på studiebanorna. Konferensen vill för den skull uttala sin tillfredsställelse med att en utredning rörande dessa förhållanden igångsatts av regeringen och sin förhoppning, att denna utredning måtte få en permanent karaktär. Konferensen uttalar därjämte en önskan, att studiehandböckerna måtte grundligt omredigeras, så att de bliva ägnade att meddela fullt tidsenliga upplysningar om studieförhållandena.» Som synes har studentkonferensen icke varit blind för det alltför summariska i förfarandet att grunda tillträdet på en ren betygspoängberäkning. Man har velat mjuka upp förfarandet och tillika individualisera det genom att föreslå att lärare och censorer i tveksamma fall skulle giva sitt särskilda omdöme: »Lämplig» eller »Icke lämplig». Konferensens förslag blev utgångspunkt för en livlig pressdiskussion, som dock mera rörde sig om problemet spärr eller icke. De tidningar, som medgåvo nödvändigheten av spärr, uttalade sig ej så mycket om spärrmetoden, en del av dem, som ställde sig mer eller mindre tvivlande till spärr, uttalade också sitt tvivel på metodens lämplighet och möjlighet att träffa ett riktigt val. Lektor Ivan Pauli (i Soc.-Dem. 27 /i 34) tog särskilt sikte på hur dylika bestämmelser skulle återverka på skolarbetet och hetsa lärjungarna i deras arbete att komma fram till en betygssumma, som gåve dem chancen att komma vidare. Han menade också, att det skulle bli en föga lockande uppgift för lärarna och censorerna att nödgas fälla dom av så avgörande betydelse för en människas framtid. Otvivelaktigt kan man säga, att det skulle innebära en lättnad för universiteten, om en spärr av här föreslagen art inrättades, om icke på annat sätt, så därigenom att en minskning av studentantalet skulle, med nu förevarande undervisningsresurser, bereda möjlighet till ett bättre undervisningsresultat, En fördel vore också att universiteten på så sätt komme i paritet med fackhögskolorna och icke nödgades alldeles motståndslöst omhändertaga stora skaror av applikanter, som fackhögskolorna ratat. Även ett summariskt gallrande för ju dock med sig att studentkårerna bli ur studiesynpunkt i stort sett, d. v. s. statistiskt, mera homogena än vad fallet är vid fritt till5

trade. Man kan möjligen också säga, att ett urval till det ur allmän sanhällssynpunkt bättre skulle träffas, nämligen i den mån bättre studieresultat vore en borgen för att en person är bättre skickad att sköta de uppgifter i samhället, till vilka examina äro en förberedelse. Frågan är emellertid som redan förut antytts, om icke just de, som trots motsträviga naturliga förutsättningar likväl med resultat fullfölja ett krävande studie- och utbildningsprogram, äga andra egenskaper, som göra, att de också i fortsättningen kunna väl hävda sig i konkurrensen med dem, för vilka kunskapsinhämtandet går mera lekande lätt. En annan sida av saken är att gallringen efter skolbetyg kan giva goda resultat endast under förutsättning, att sättandet av skolbetyg sker på simma sätt som hittills utan några bihänsyn. Om det emellertid uppställes sxdana krav, som de föreslagna, på studentexamen, föreligger viss risk att den littills förekommande differentieringen till stor del skulle försvinna. Mången studerande, som vill vinna inträde vid universitet eller högskola, och ve: vad som väntar honom, om han icke lyckas erhålla kvalificerade betyg, spänner sig till det yttersta för att nå sitt mål, även om detta kostar aldrig så många privatlektioner eller ett eller annat kvarsittarår. Rektor Ohlon har i Sunt förnuft (juni 1932) pekat på en detalj, som kan vara ett memento i denna sak: Lärarna i våra kommunala mellanskolor sträcka sig gärna till en orimligt hög betygsskala i akt och mening att giva sina egna elever ett gott handtag, då det gäller att komma in vid gymnasiet. Sak samma kan vara att förvänta på gymnasierna, om studentbetyget skall bli en ännu betydelsefullare faktor i framtidsutsikterna än vad nu är fallet. Professor Hammerich, som suttit i den nämnda danska kommittén, sade i ett föredrag, att förslaget från danskt läroverkslärarhåll bemötts helt enkelt med att om det ginge igenom, så komme alla att i totalbetyg erhålla minst det fastställda minimibetyget. Universitetsresultaten.

Att utnyttja resultaten av universitetsstudierna som gallringsmetod skiljer sig kanske icke principiellt från att använda skolbetygen till detta ändamål. Dock befinner sig nu den studerande närmare sin blivande verksamhet, och man skulle därför utan vidare kunna antaga att omdömet om honom skulle ha större utsikt att bli rättvist. Han har dessutom kommit till en mognare ålder, varför ett av skälen mot gallring i skolan bortfaller. Erfarenheten visar, såsom framgår av de »bortfallssiffror», som komma att meddelas i andra delar av detta betänkande, att en icke föraktlig gallring sker inom de skilda utbildningsgrupperna, och det är därför att hoppas, att denna gallring också är i stort sett rationell och för samhället lämplig, ehuru den ekonomiska uthållighetsförmågan här alltjämt spelar in på ett störande sätt. Olika metoder ha föreslagits för att skärpa urvalet vid universiteten, bl. a. den metod som ovan refererats till som »barriärmetoden». Preliminära prov-

ningar (examina rigorösa) skulle vid universitetet hållas någon tid efter studiernas början och skulle omfatta något av det grundläggande stoffet inom studieområdet. Redan 1919 framlade av ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga i sitt »Betänkande och förslag angående vissa den medicinska undervisningen rörande frågor» (Stockholm 1920), ett förslag om en preliminär examen efter en termins studier. Den studerande, som ej blev godkänd, skulle göra om de kurser, som hörde till denna examen. Den, som två gånger underkänts, skulle ha förverkat rätten att studera medicin i Sverige. Förslaget kom dock aldrig att genomföras. I sitt remissvar angående hr Ivar Anderssons motion 1929 upptar filosofiska fakulteten tanken på en begränsning av antalet tentamina, som en studerande skulle ha rätt att begära, t. ex. till tre, varigenom mindre studiebegåvade skulle kunna utgallras. Dessa nu nämnda metoder (gallring efter skol- resp. universitetsresultat) verka ju båda efter principen »hitintill, men icke längre». Det kan vara skäl att tänka efter, huruvida de verkligen komme att ge en mera effektiv gallring bland de studerande än som nu sker. Som nämnts har man från lärarhåll uttalat sitt missnöje med att nödgas sätta sig till doms över ett helt livsöde, och samma känsla skulle helt säkert behärska den universitetslärare, som finge ett dylikt uppdrag. Mot spärranordningar av här ovan diskuterat slag talar allmänt sett, att samhället icke kan i detalj övertaga det ansvar för framtiden, som den enskilde dock i själva verket icke bör få lägga på någon annan än sig själv och de yttre förhållanden, med vilka han har att räkna. Vidare talar däremot den omständigheten att, som senare kommer att visas, de mekaniska gallringsbestämmelserna ha en utpräglad tendens att skapa en s. k. köbildning, d. v. s. att de, som i första omgången gallras ifrån, i en senare omgång komma igen, bättre rustade formellt men icke säkert reellt, Det kan nämligen starkt ifrågasättas, huruvida komplettering av studentbetyg är den bästa förberedelsen för vidare studier, som kan tänkas för en person med låga studentbetyg, vilken har verklig håg för en viss vidare yrkesutbildning. Då man diskuterar en spärr för tillträde till de intellektuella utbildningsbanorna har man slutligen att ta hänsyn till att arbetslöshet och svår konkurrens om levebröden icke är något för de intellektuella yrkena ensamt utmärkande. För en spärr talar åter platsbristen vid undervisningsanstalterna samt alla de motiv, som sammanhänga med svårigheterna att få utbildningskostnader och löner på de intellektuella banorna att svara mot varandra samt med vådorna i allmänhet av ett akademiskt proletariat.

68 Prövning av aspiranterna i praktisk tjänst inom yrkesområdet.

Prövning och gallring genom praktisk tjänstgöring förekommer redan och det på olika stadier av utbildningstiden, till exempel den praktiska tjänstgöring, med vilken en studerande kan meritera sig för inträde på Tekniska högskolan, medicine kandidatens tjänstgöringar eller juristens tingsmeritering. Ingen av dessa användes ju dock som absolut spärr. Läraraspiranten, som undergår provar, får däremot vara beredd på att ett dåligt betyg därifrån kan vara honom en black om foten hela livet, ja, omöjliggöra hans fortsatta verksamhet som lärare, och dessutom är tillträdet till provåret begränsat. Ungefär liknande är förhållandet för juristen, som tjänstgör som aspirant i en hovrätt. Bland förslag av nu förevarande art kan nämnas dr Sam Clasons tanke, att de blivande medicinarna skulle före sin studietid arbeta som sjukvårdare på sjukhus (ev. militärsjukhus, varvid tjänstgöringen kunde räknas som värnplikt). De skulle då (på ett tillräckligt tidigt stadium för att kunna avbryta sin bana utan större ekonomiska uppoffringar) få uppleva, vad det vill säga att arbeta i sjukvård. Efter det betyg om vederbörandes lämplighet, som utfärdades av överläkaren, skulle sedan intagning ske till de medicinska fakulteterna. Gemensamt för alla hittills nämnda metoder är att de bedöma individerna efter de prestationer de utföra, då de sättas inför en eller annan uppgift. Det ligger i sakens natur att ju mera denna uppgift överensstämmer med den verksamhet, som individen valt till sin livsuppgift, desto större bliva möjligheterna för den bedömande att komma till ett riktigt omdöme (provåret, tjänstgöringen som aspirant i hovrätten). Men om ett sådant prov skall ge full rättvisa åt aspiranten, kan det icke anställas, förrän han är färdig med sin utbildning. Det blir då ett synnerligen hårt slag för honom, om han icke fyller måttet. Så starkt differentierad, som den intellektuella arbetskraften är, utgör det intet överord att tala om ett nära nog förfelat liv, då en planerad yrkesbana brytes på ett så sent stadium. De mera framträdande svårigheterna i det problem, som här diskuterats, torde bäst kunna sammanfattas i det slutomdömet, att ju förr urvalet sker, dess vanskligare och osäkrare blir det; ju senare det sker, dess hårdare drabbar urvalet dem, som icke hålla måttet, Huruvida det gives någon på en gång säker och tidig metod för urvalet, är icke tillfredsställande utrett.

Yrkesrådgivning. Frågan om möjligheten att förutsäga något om en individs egenskaper och utveckling och därmed även om hans utsikter i livet har länge varit föremål för den praktiska psykologiens studium. Det är just detta problem,

69 som är det centrala, då det rör urvalet av de unga. som stå inför valet av levnadsbana. Psykologerna ha här försökt att fördjupa problemet, att reda ut dess detaljer på ett mera ingående sätt än de schematiska studierna över sambandet mellan t. ex. skolbetyg och universitetsresultat, som ju båda äro beroende av ett stort antal växlande faktorer, kan göra. Man försöker sålunda att registrera individernas egenskaper i skilda avseenden. Icke blott den intellektuella prestationsförmågan, utan även karaktärsegenskaper och reaktionssätt äro av betydelse. Härtill kommer också kroppsutveckling och hälsotillstånd, socialt ursprung och ekonomiska möjligheter. Å andra sidan hava de förutsättningar studerats, som äro nödvändiga för att bliva en god utövare av ett yrke, skiftande från yrke till yrke och varierande även på de olika platserna inom ett och samma yrke. Dessa båda grupper av observationer ställas sedan emot varandra, och man försöker att finna ut de utbildningslinjer, som kunna vara lämpliga eller olämpliga för den undersökte. Det är alldeles givet, att det icke finnes några fasta gränser, utan man får vara klart inställd på att en individ skulle kunna slå sig fram och fylla sin plats väl inom ganska skilda grenar av mänsklig verksamhet. Likaså torde det vara givet, att en människa kan komma att känna sig tillfreds med sitt arbete, vare sig detta kommer att utföras på ett visst yrkesområde eller på ett annat. En viktig faktor att taga med i räkningen är det mer eller mindre utpräglade intresse, som den yrkesväljande unge individen visar, låt vara att hans intressen ofta äro betingade av rena tillfälligheter. Psykologens uppgift blir under sådana omständigheter att se till, att icke intresset leder individen alldeles tvärt emot det håll, ät vilka hans anlag och förutsättningar peka. Då det ju i många fall finnes varken utpräglade anlag eller intressen åt något bestämt håll, kan det för yrkesrådgivaren vara möjligt att låta sin kännedom om de rådande och beräknade konjunkturerna inom de olika yrkena spela in vid valet, I andra fall kan den ekonomiska situationen vara sådan, att den tvingar sig fram i förgrunden av diskussionen om individens möjligheter i livet. 1 diskussionen på expertkonferensen i Geneve gav Mlle Schmidt i Internationella arbetsbyrån uttryck åt den meningen att varje urval bland människor (och på konferensen gällde det ju urvalet till de intellektuella yrkena) måste taga hänsyn till de resultat, som psykologien kommit till. »Man får icke glömma att en verklig yrkesorientering är omöjlig utan en undersökning av de personliga förutsättningarna. Dylika undersökningar äro nu ingalunda så summariska, som de voro i psykoteknikens barndom. Var och en, som följt utvecklingen på detta område, vet att en enkel »testning» icke kan avslöja förmågan. Man tager numera hänsyn till att förmågan kan mer eller mindre uppövas och att (bortsett från fall med oemotståndlig kallelse eller uppenbar oförmåga) varje individ är i stånd att utöva ett visst antal

70 yrken. Man erkänner, att det i ett arbete som detta fordras mycken finkänslighet och ett intimt samarbete med alla dem, som ha intresse av resiltatet och som kunna bidraga med sitt omdöme: föräldrar, lärare, läkare. Yrkes : rådgivaren är den förmedlande länken mellan alla dessa, och med sin speciella erfarenhet om dessa ting kan han samla och överblicka materialet och sätta in de olika detaljerna i deras rätta sammanhang». Den ovan nämnde dr Cornalissen framlade ett resolutionsförslag med innehåll, att en yrkesrådgivning skulle skapas i skolorna och att däri även skulle ingå en obligatorisk undersökning av förmågan, så att på denna grund ett urval kunde företagas. Detta bemöttes med skärpa: Man får icke blanda samman den rådgivande verksamheten med det antalsbegränsande urvalet. Någon resolution avfattades heller icke i detta ämne. Det är en viktig sak att om den undersökande psykologen skall kunna komma till något som helst resultat, så måste han vara delaktig av den undersöktes förtroende. Detta förutsätter att han skall arbeta i den undersöktes intresse, verkligen vara honom en rådgivare. Helst skall denna individuella yrkesrådgivning vara frivillig, och om den göres obligatorisk, i varje fall icke vara annat än rådgivande, icke gallrande. I Tyskland har man länge prövat sådan yrkesrådgivning. Dr Riemer beskriver den ingående i sitt till de sakkunniga avgivna utlåtande. De tyska »Akademische Auskunftämter» vuxo delvis fram ur tidigare studieupplysningsbyråer, delvis uppstodo de i allt större antal, allt efter som överfyllnaden på de akademiska banorna började göra sig gällande. Avsikten med dem var också att försöka minska på tillströmningen till dessa banor, varvid deras arbete led mycket av den omständigheten, att, då de avrådde en person från akademiska studier, så kunde de heller icke visa honom någon lämplig annan yrkesväg att slå in på. Det gick så långt, att dessa »Berufsberatungsstellen» av studenterna kallades »Berufsabratungsstellen». Då rådgivande åtgärder här upptagas till omnämnande så är det icke därför att de skulle kunna vara ett medel att minska tillströmningen, utan blott därför att de kunna tänkas inverka på denna, i vilken riktning kan däremot icke på förhand avgöras. Men de ha till syfte att försöka förhindra felaktiga yrkesval och därigenom misslyckade studieförlopp och förfelade levnadsbanor. Häri överensstämma de således med ett av de syften, som studentkonferensen i Stockholm hade med sitt förslag om spärr. Magister Poul Bahnsen, föreståndaren för Köpenhamns psykotekniska institut, säger i sin bok om yrkesval (»Min Fremtid»), att i en tid, då konkurrensen på alla områden är hård, då är det av särskild vikt, att den, som skall ut i kampen, är väl rustad och kommer in på ett yrke, som han känner lust för och där han med sina förutsättningar har möjlighet att göra sig gällande, detta även om de ekonomiska utsikterna icke skulle vara de bästa. Detta är just kärnpunkten i den individuella yrkesrådgivningen.

71 Mycket återstår dock att göra, innan dylik verksamhet har skaffat sig sådan grad av erfarenhet, att den kan väntas lämna säkra resultat. Som en avslutning på hela spörsmålet »om det är möjligt att träffa ett urval» bland aspiranterna till de intellektuella yrkena, kan lämpligen citeras de ord varmed dr Riemer, som har rik erfarenhet på detta område, avslutat sitt utlåtande: »En spärr vid studiernas början måste alltid vara ett grovt verkande medel. Varken examenstekniken eller den moderna psykoteknikens metoder kunna här lämna trygghet för att urvalet av ett begränsat antal verkligen släpper fram de lämpliga och avvisar de olämpliga. Sådana metoder böra därför icke användas, förrän situationen verkligen innebär en allvarlig fara». Yrkesorientering. Det föreligger sålunda stora meningsskiljaktigheter beträffande de hittills berörda förslagen till åtgärder med anledning av den ökade tillströmningen till de intellektuella yrkena. Däremot råder så gott som fullständig enighet om lämpligheten att göra klarläggande utredningar över läget inom dessa yrken, så att de unga inför valet av levnadsbana få full klarhet om de risker och svårigheter, som de komma att möta, om de välja att gå den högre utbildningens väg. I herr Ivar Anderssons motion år 1929 framställes sålunda förslag om utredning och upplysning om förhållandena på lärarbanan. I remissvaren tillstyrkes denna tanke och vederbörande utskott säger: »Emellertid äro förhållandena på ifrågavarande område för närvarande icke tillfredsställande och skäl tala för att man söker genom upplysningsverksamhet påskynda den naturliga utjämningen. Det synes emellertid utskottet, som en dylik upplysningsverksamhet främst borde åligga de akademiska myndigheterna och de studerandes egna organisationer. . . . Utskottet finner det självklart att, om en dylik upplysningsverksamhet igångsattes vid universitet och högskolor, alla vederbörande myndigheter komma att i möjligaste mån underlätta och befrämja denna verksamhet.» I Uppsala studentkårs skrivelse till Konungen med anhållan om dylik utredning instämde alla de myndigheter, som bereddes tillfälle att yttra sig, och i sitt svar till hr Ivar Andersson i anledning av hans förut omnämnda interpellation förklarar statsrådet Engberg, att han är beredd att föranstalta om utredning. Förslaget mötte i interpellationsdebatten intet motstånd, utan hälsades tvärtom med stor tillfredsställelse från många talare. Vilka vinster kunna då väntas av en dylik upplysningsverksamhet med avseende på tillströmningen till de intellektuella yrkena? Detta är ett spörsmål, som icke utan vidare kan besvaras. Allmänt göres gällande, att det råder en utbredd okunnighet om de stora kostnader, som äro förbundna med

72 den högre utbildningen, och den långa tid, det tar att nå fram till en ställning, där en ersättning nås, som står i rimlig proportion till dessa kostnader. Dessutom råder, av brist på tillförlitligt material, en fullständig ovetskap om de framtida konjunkturerna på de akademiska banorna. Erhållen fullständigare kunskap skulle kunna visa antingen att det är bättre eller sämre än man väntat sig — med påföljande högst olikartade inverkan på tillströmningen. Det kan vara skäl att härvidlag studera den verkan, tidigare bedriven upplysningsverksamhet haft, I första hand upptages här till skärskådande den privata, upplysning, som bedrivits av skilda yrkessammanslutningar. 1 de sakkunnigas organisationsenquéte ha dessa fått besvara frågan: »Ha broschyrer utsänts till abiturienterna? Vilka? Har verkan av dylika åtgärder försports? Hava dessa åtgärder haft till ändamål att locka, att avskräcka eller att upplysa aspiranterna?» Av enquétesvaren framgick att då broschyrer utsänts och tidningsartiklar publicerats, har det alltid varit i avsikt att upplysa och avskräcka. De positiva svaren te sig på följande sätt: Juridiska föreningen i Lund skriver: »Broschyrer ha med början år 1927 ett flertal gånger kringsänts till abiturienterna. Föreningen har för sin del ej kunnat förmärka någon verkan av dessa broschyrer. Vi vilja framhålla, att kringsändandet av dylika skett närmast i syfte att neutralisera verkan av från andra yrkesgrupper utsända broschyrer. Det är föreningens förhoppning, att dylik ensidig upplysningsverksamhet för framtiden skall ersättas med skrifter, gemensamt utgivna av de intellektuella yrkesgrupperna. Tidningsartiklar angående vanskligheterna på den juridiska banan ha någon gång publicerats. Ej heller av dessa torde någon verkan ha försports.» Stockholms högskolas juridiska förening skriver: »Enligt vad vi ha oss bekant ansågs åtminstone något resultat av nämnda cirkulär, populärt kallat trängselvarning, kunna förmärkas under första utgivningsäret. Emellertid har det allt mer gängse bruket av dylika medel för åstadkommantle av minskad tillströmning fört med sig en viss immunitet mot dylika förkunnelser och en viss skepsis beträffande objektiviteten i skildringen. Vi anse därför, att detta slags upplysningsverksamhet bör ske i form av publikationer av exempelvis Svensk studentkalenders karaktär, där i möjligaste mån rent faktiska upplysningar lämnas angående förhållandena på största möjliga antal akademiska banor.» Medicinska föreningen i Lund skriver: »Den våldsamma stegringen i antalet nyinskrivna medicinare föranledde föreningarna i Stockholm och Lund att på våren 1923 sända ut ett cirkulär »med upplysningar om läkarbanan till ledning för dem, som stå inför valet av levnadsbana». Om den starka minskning i tillströmningen (från 250 per år under tre års tid till 199 läsåret 1923—24), som nu konstaterades, berodde på denna skrivelse är svårt att säga: Faktum kvarstår, att en välgörande lättnad u p p s t o d . . . » Utom av medicinska föreningen i Lund påpekade åtgärder kan nämnas,

att docenten Gunnar Dahlberg våren 1933 till läroverken utsände en skrift med upplysningar angående utsikterna på läkarbanan. Uppsala studentkårs ordförande lektor A. Fägersten skriver: »Under sin första tid (1920—22) bedrev emellertid Läraraspiranternas förening en ivrig upplysningsverksamhet framför allt genom smärre artiklar i Uppsala Nya Tidning, och utsände åtminstone vid ett tillfälle (våren 1921) ett allmänt cirkulär »Till årets studenter», ägnat att avråda från läroverkslärarbanan och i stället inrikta vederbörandes intresse på folkskollärarbanan och de kommunala mellanskolorna. Verkan av denna verksamhet uteblev heller ej...» Läraraspiranternas förening i Lund skriver: »Broschyrer beträffande filosofiska fakulteten ha i Lund icke utsänts till abiturienterna, Tidningsartiklar i avskräckande syfte ha då och då publicerats från privata håll. Någon verkan har icke försports.» Veterinärmedicinska föreningen meddelar: »Från föreningens sida har ett par gånger broschyrer utsänts till abiturienterna i avsikt att upplysa och avskräcka.» Jägmästareföreningarna skriva: »I ändamål att upplysa eventuella aspiranter har bl. a. här bifogade broschyr utsänts till abiturienterna. Dessutom hava en del, i regel anonyma, insändare förekommit i tidningspressen. En viss avmattning i tillströmningen har, troligen som följd av dessa åtgärder, kunnat förmärkas.» I stort sett tyckes alltså elen erfarenheten föreligga, att upplysningsverksamhet äger inflytande på tillströmningen åtminstone till en början. Småningom avtrubbas emellertid känsligheten för varningarna, Man kan emellertid aldrig veta hur många ytterligare, som skulle ha kommit om icke varningen funnits. Från Tyskland föreligger alldeles samma erfarenhet (Riemer): En allt livligare agitation från facksammanslutningarnas sida äger rum. som i början leder till en tilltagande modlöshet hos ungdomen, sedan till fullständig likgiltighet även inför kraftiga varningsord. I Sverige ha liksom i många andra länder publicerats handböcker med översikt över skilda studiebanor och deras framtidsutsikter, börjande med Yngve Nylanders »Yrken och utbildning» och sedan de fem upplagorna av »Svensk studentkalender» (vartannat år sedan 1926). Sådana handböcker ha ett stort praktiskt syfte att fylla med alla sina upplysningar. Huruvida de dessutom haft någon inverkan pä tillströmningens storlek, kan självfallet ej säkert bedömas. Det skymtade i de sakkunnigas enquéte hos yrkesorganisationerna, att allmänhetens tilltro till yrkesgruppernas upplysningsverksamhet skulle vara dålig: man anar gruppegoism därbakom. Detta är ganska förklarligt, och man kan helt säkert vänta sig att abiturienterna och deras föräldrar med större förtroende skulle studera en av offentlig myndighet redigerad upplysningsskrift om dessa förhållanden. Det råder väl ingen tvekan att större

74 hänsyn skulle tagas till en objektivt hållen dylik skrift. Däremot kan, såsom redan framhållits, icke förutsägas, huruvida den kommer att hi något inflytande på storleken av tillströmningen till de intellektuella jrrkena, eller i så fall åt vilket håll. En betydande vinst för det allmänna av en yrkesorienterande verksamhet ligger så att säga på det moraliska planet: Man kan med visst fog tllbakavisa förekommande anmärkningar för bristande åtgärder mot en eventuell arbetslöshet inom dessa yrken när staten har gjort allt, som göras t a n för att upplysa om de föreliggande och väntade förhållandena inom yrkena. De intellektuella ha haft fullständig frihet att välja vilket yrke i samhället som helst. Ingen har tvingat dem att välja den långa och dyrbara studievägen. De ha tagit sin chance och de få bära sin risk. För den, som står inför valet av en intellektuell bana eller någon annan, är det självfallet också av största värde att få ett fullständigt och i görligaste mån objektivt material framlagt för sig, ett material, som han ju aldrig har ringaste möjlighet att skaffa sig själv. En nackdel med dylik upplysningsverksamhet påpekas av Dr iiemer: »Upplysningarna till allmänheten meddelades bland annat genom föredrag, som behandlade utsikterna på olika yrkesområden. Snart märkte man emellertid att upplysningarna lätt missförstodos. Lärjungarna kände s:g uppmanade att utan hänsyn till sina egna böjelser välja sitt yrke efter läget på arbetsmarknaden. Denna ensidiga inriktning av yrkesvalet måste sedan med mycken möda korrigeras vid samtalen i den individuella rådgivningen. I stället försökte man i föredragen så mycket som möjligt hålla sig till skildringar av skilda slag av yrkesarbete och förbehålla frågan om framtidsutsikterna till det enskilda samtalet, där de fingo försiktigt avvägas i förhållande till den rådsökandes håg och anlag.»

F ö r b ä t t r i n g a v de i n t e l l e k t u e l l a s a r b e t s v i l l k o r . Den andra typen av åtgärder, på vilka krav framställas från fackorganisationerna är, att arbetsvillkoren skola pä olika sätt förbättras. Ju mera överfyllnaden av ett yrke gör sig gällande, dess livligare bli önskemålen om åtgärder i detta syfte. Sålunda önskar man så gott som undantagslöst inrättandet av flera platser i allmän tjänst. De genom överproduktionen sysslolösa fria yrkesutövarna tvingas att leta efter nya arbetsfält, På detta sätt kunna latenta behov i samhället föras upp till auktualitet på skilda områden vid de tillfällen, då det finnes arbetskraft i överflöd, som är beredd att taga upp dem. Detta överflöd kan sålunda även ha gynnsamma konsekvenser genom att det ger initiativ till en behövlig utbyggnad av samhällsorganisationen. Frågan om nyskapade tjänster och arbetsfält är det stora och svåra

75 problemet i alla framtidsberäkningar på dessa arbetsområden. Det kan många gånger synas som om en överbefolkning av ett yrke vore att vänta, men den kommer icke. Flera exempel på detta förhållande skulle kunna anföras. I Kap. IV, avdelningen angående tandläkarna, återgivas tidigare gjorda beräkningar angående behovet av yrkesmän, sammanställda med vad erfarenheten sedermera visat. Ett annat exempel har framkommit i Skolöverstyrelsens yttrande beträffande hr Ivar Anderssons motion år 1929. Med anledning av den i inledningen refererade Uppsalaundersökningen av år 1912 säges, efter det att siffrorna citerats: »Läget borde ha varit synnerligen ogynnsamt, för att icke säga tröstlöst, för den dåtida generationen av läraraspiranter bland universitetsstudenterna. Och dock torde den följande utvecklingen hava visat, att även om befordringsmöjligheterna varit ogynnsamma och befordringsåldern hög, och detta särskilt i vissa ämnesgrupper, det dock i det stora hela avlöpt lyckligare än man kunde ha anledning att förvänta, och framför allt, att arbetslöshet icke i någon nämnvärd utsträckning förekommit. Att så blivit förhållandet, torde visserligen till betydlig del hava sin grund däri, att ett så stort antal kommunala mellanskolor inrättats under de sistförflutna 20 åren. Överstyrelsen vill heller ingalunda uttala den meningen, att förhållandena komma att gestalta sig lika gynnsamt för dem, som nu förbereda sig för inträde på lärarbanan. Läget torde nu vara betydligt allvarligare. . . . Men överstyrelsen har dock velat anföra detta för att belysa de vanskligheter, som äro förknippade med en utredning av antytt slag, och den relativa osäkerheten i de resultat, som kunna framgå ur en dylik utredning». Ovan har framhållits, att en av de första följderna av överbefolkning av ett yrke ofta är lönesänkning (och då i första hand för de unga i yrket). Kraven på högre lön blir den omedelbara följden. I vårt land äro de oavlönade åren (eller de dåligt avlönade assistentåren) en brännande fråga, särskilt för de nyexaminerade juristerna och medicinarna. Det är staten ovärdigt, hör man åter och åter i diskussionen, att på för samhället absolut nödvändiga poster, där dessutom arbetet är förbundet med ett mycket stort ansvar, placera personer med lång och dyrbar utbildning och icke giva dem någon ersättning eller en ersättning, så lågt tilltagen, att den knappast räcker till det egna uppehället och i varje fall varken till att underhålla en familj eller att amortera eventuella studieskulder. Att så över huvud kan ske, beror givetvis på det förhållandet, att dessa platser äro meriterande till högre och mera eftertraktansvärda poster. Så fort dessa platser börja mista denna karaktär uppstå också svårigheter att få dem besatta, något som kommit till synes bl. a. på senaste tid i fråga om vissa domsagonotariebefattningar. Inom de flesta intellektuella yrken råder en mycket stark ojämnhet i fördelningen av både arbetstillfällena och inkomsterna. Krav ha framställts, särskilt från de yngre, på en »rättvisare» fördelning. Vissa förhållanden ha

härvidlag varit föremål för särskilt intresse, nämligen det s. k. mångsyssleriet, gift kvinnas rätt till arbete, pensionerade yrkesutövares fortsatta innehav av tjänst o. s. v. Dessa problem beröra icke blott de intellektuella yrkena och hava vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, bl. a. vid 1934 års riksdag, då i anslutning till en mängd motioner och en större utredning av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott riksdagen i skrivelse till Konungen anhöll om utredning rörande statstjänstemännens bisysslor och gift kvinna i statstjänst, Här framfördes som ett bärande argument, att man under rådande arbetslöshet måste försöka fördela arbetstillfällena, och samma argument framfördes, då (likaledes år 1934) riksdagen fattade sitt beslut om viss sänkning av statstjänstemännens pensionsålder. På konferensen i Geneve upptogs även frågan om bisysslor till behandling. Av intresse är här den syn på saken som M. Maurette gav uttryck åt: »Det intellektuella arbetet är underskattat. För att över huvud taget kunna försörja sig måste därför den intellektuelle skaffa sig två tre sysselsättningar på en gång. Och detta blir så mycket värre därför att dessa bisysslor skulle kunna givas åt andra, som icke hava något annat att leva på». Den uppfattning, som M. Maurette gör sig till talesman för, hävdar alltså att det är underbetalningen av det intellektuella arbetet, som nödvändiggör bisyssleväsendet. Detta skulle därför kunna motverkas, om de löner, som utgå, höjdes till en tillfredsställande nivå. Därom torde man icke kunna uttala sig med någon bestämdhet. En lösning efter dessa linjer skulle ju medföra ökade utgifter för arbetsgivaren, det allmänna såväl som den enskilde, och möjligen föranleda en minskning av antalet tjänster. Denna uppfattning står i ett visst motsättningsförhållande till den ovan refererade, att samhället bör ingripa reglerande i arbetsmarknaden och fördela uppgifterna jämnare mellan de skilda grupperna av arbetare och individerna inom de olika yrkesområdena. Under det att självfallet lönehöjningar skulle hälsas med stor tillfredsställelse från yrkesgruppernas sida, komme säkerligen reglerande åtgärder att utlösa missnöje hos dem, som berövades sin bisyssla eller dubbeltjänst och därmed en del av sitt levebröd. A andra sidan kan det vara påfrestande för solidariteten, då en ung yrkesutövare ser en äldre kollega sitta med en mängd lönande bisysslor, som han kanske till och med icke hinner sköta på ett tillfredsställande sätt. Det härmed antydda problemet är av stor vikt för att förstå förhållandena på den intellektuella arbetsmarknaden. Det gäller den bristfälliga organisationen. De intellektuella äro för individualistiska, klagar en talare i Geneve. Man vinner inga resultat, förrän man är fast organiserad, säger en annan. Numera skulle man dock enligt en tredje talare kunna glädja sig åt att den studerande ungdomen djärvt hade övergivit den individualism, som karakteriserade den förra generationen, och energiskt givit sig i kast med arbetet. Dr Kotschnig sammanfattar dessa frågor (i slutet av sin redogörelse för LS.S:s enquéte) på följande sätt: »En åtgärd av särskild stor betydelse för

I I

den intellektuella arbetsmarknaden vore bildandet av fackföreningar, som dessutom vore internationellt sammanslutna. Fackföreningen kan kämpa mot den sänkning av ersättningen för intellektuellt arbete, som är den direkta följden av överskottet på arbetskraft; den kan också taga upp kampen mot illojal konkurrens och mot mångsyssleri. Man kan beklaga, men det är ett ovedersägligt faktum, att under kapitalistisk regim har det intellektuella arbetet blivit en vara, som liksom kroppsarbetet måste skyddas med kollektivavtal och därmed jämförliga åtgärder». Den andra punkt, där organisationen är bristfällig, är arbetsförmedlingen. Förutom den ordning och reda, som skulle skapas på arbetsmarknaden, där nu synnerligen kaotiska förhållanden äro rådande, och den trygghet den enskilde platssökanden kunde känna, då han med sin ansökan når alla de arbetstillfällen, som bjudas och får sina handlingar sakkunnigt bedömda, skulle måhända en riksomfattande arbetsförmedling kunna upptäcka nya arbetstillfällen, försöka fördela arbetskraften jämnare över landet o. s. v. Kunde dessutom de olika ländernas arbetsförmedlingar samarbeta, funnes möjlighet till en internationell utjämning, ett överförande av akademiskt bildade till länder, som ännu lida brist på sådana. Saken diskuterades i Geneve; i enquétesvaren hade dock de flesta länder sagt, att det vore önskvärt men under dåvarande (1933) kaotiska förhållanden omöjligt att genomföra en dylik arbetsförmedling. En åtgärd, som måhända skulle betyda i viss mån vidgade arbetsmöjligheter för de högskoleutbildade, är skärpt uppsikt över och bättre vapen mot illegitima utövare av hithörande yrken. För att erhålla belysning av situationen i detta avseende infogades i organisationsenquéten följande frågor: Finnes inom edert yrkesområde besvärande konkurrens med personer med lägre eller främmande utbildning? Vilka och i vilken utsträckning? Vad kan lämpligen göras för att förhindra dylik konkurrens? Såsom var att vänta hava de flesta tillfrågade fackorganisationer upptagit denna detalj till behandling. Juristerna beklaga sig över besvärande konkurrens från landsfiskalers och icke juristutbildade sakförares sida. Läkarna anmärka på konkurrens från kvacksalvares sida och tandläkarna peka på den konkurrens de hava att utstå från tandteknikerna. Biblioteksfolket påvisar att en hel del befattningar på folkbibliotek innehavas av eller lämnas till i stort sett outbildade personer. I viss mån artskild från hittills behandlad konkurrens är den, som jägmästarna hava att utstå med forstmästarna och de tiniversitetsbildade lärarna med lärarinnor, som utexaminerats från högre lärmnneseminarium. Då emellertid denna ej oviktiga fråga torde falla utom ramen för de sakkunnigas uppdrag, hava de sakkunniga med dessa notiser endast velat erinra om dess existens.

IY. Tillgång på och behov av arbetskraft inom olika intellektuella yrken. översikt över de sakkunnigas utredningar. Ehuru svårigheterna visat sig vara betydande, hava de sakkunniga dock funnit det vara nödvändigt att söka framställa siffermässiga uppgifter rörande å ena sidan tillströmningen till de intellektuella yrkena och å andra sidan samhällets behov av för dessa yrken utbildad arbetskraft. Tillströmningen till de intellektuella yrkena kan givetvis bedömas efter antalet personer, som utexaminerats från våra universitet och högskolor. Redan när man — i avsaknad av en rationellt ordnad universitets- odi högskolestatistik — har att med tillhjälp av de högre läroanstalternas tryckta redogörelser och kataloger eller liknande källor söka sammanställa en statistik över de utexaminerade, möter man emellertid vissa svårigheter. Dessa, hava till större delen sin grund i allmänna bristfälligheter hos ifrågavarande källmaterial, för vilkas avhjälpande det i många fall visat sig nödvändigt att anlita läroanstalternas primära bokföring över avlagda examina. Men svårigheter uppkomma även på grund därav, att materialet i första hand lämnar uppgifter endast om antalet examina och ej om antalet utexaminerade personer. Skulle man göra det antagandet, att antalet examina och antalet utexaminerade överensstämma med varandra, skulle man för elet senare erhålla en alltför hög siffra, enär en och samma person ofta avlägger två eller flera examina, dels påbyggande varandra, såsom t. ex. fil. kand.-, fil. mag.- och fil. lic.examen, dels kompletterande varandra, såsom t. ex. fil. kand.- och jur. kand.examen. Även om dessa senare svårigheter icke förelåge, skulle i allt fall en statistik byggande enbart på antalet examina lämna mycket ofullständiga upplysningar om tillströmningen till de intellektuella yrkena. En examen kan understundom kvalificera till ett flertal olika yrken och verksamheter. Vidare kunna examina med en och samma benämning många gånger innebära högst olika utbildningar och därmed även högst olika inriktningar med hänsyn till tilltänkt levnadsbana. En fil. kand.examen med nationalekonomi och statskunskap såsom huvudämnen ger en helt annan inriktning än en fil. kand.examen med nordiska språk och litteraturhistoria såsom huvudämnen. Ett

79 på antalet examina byggt statistiskt material, som icke är så uppdelat, att det ger besked om de olika examinas huvudkaraktär, är sålunda av relativt ringa värde för bedömandet av tillströmningen till olika yrkesbanor. Härtill kommer att antalet under en viss tid avlagda examina och även antalet under en viss tid utexaminerade personer endast i mycket begränsad omfattning kan läggas till grund för förutberäkningar av yrkesaspiranternas antal. Sådana förutberäkningar, t. ex. för tre eller fyra år framåt, vilka såsom upplysande och vägledande äro i högsta grad önskvärda, måste av lätt insedda skäl grunda sig på material, som betydligt tidigare och mera direkt än examinas antal kan varsko om överhopningstendenser på olika utbildningsbanor. Ett i detta avseende användbarare material utgör i viss mån antalet nyinskrivna studerande vid de olika fakulteterna och fackhögskolorna. Förutom uppgifterna om avlagda examina ha de sakkunniga därför också från respektive läroanstalter inhämtat uppgifter om antalet nyinskrivna under olika år. En del av den så erhållna examens- och inskrivningsstatistiken har redan sammanställts i kap. II, där även de med uppställandet av en sådan statistik förbundna vanskligheterna blivit berörda. På sätt, som strax skall förklaras och som närmare framgår av de senare följande olika yrkesavsnitten i detta kapitel, ha de sakkunniga utnyttjat denna statistik för sina förutberäkningar av de närmast kommande årens produktion av utexaminerade. På grund av det redan berörda förhållandet, att vissa examina kvalificera till flera än ett yrke, och — detta gäller i synnerhet de filosofiska examina — på grund av att under en och samma examen kan dölja sig ett flertal olika utbildningslinjer och specialiceringar (betygs- och ämneskombinationer) med kvalificering för helt olika verksamhet, tarva emellertid de förutberäknade examensuppgifterna en ytterligare differentiering efter examinandernas syften med sina examina samt efter examinas huvudkaraktär i kvalificeringshänseende. För sådan differentiering kunna hållpunkter erhållas på olika sätt. Så kan man, genom en fördjupning och specificering av examensstatistiken för redan avlagda examina, fördela de examina, som kunnat avläggas i olika ämnen och specialiteter, efter deras huvudkaraktär och efter den verksamhet, som vederbörande personer sedermera kommit att ägna sig åt. Data för en sådan uppdelning ha de sakkunniga erhållit genom uppläggningen av den s. k. matrikelutredningen, om vilken mera i det följande. I nu förevarande syfte har emellertid ett annat förfaringssätt synts de sakkunniga lämpligare, därför att det leder till mera aktuella och för en uppdelning av de förutberäknade examina mera direkt användbara upplysningar, nämligen att hos den för närvarande vid universitet och högskolor studerande ungdomen efterforska dels deras med studierna avsedda examina och examensspecialiteter, dels deras tilltänkta levnadsbanor. Genom att efterfråga jämväl den sannolika tidpunkt, vid vilken examen tankes avlagd, har dessutom möjlighet till viss kontroll på själva de grundläggande examensförutberäkningarna erhållits.

80 Denna undersökning, den s. k. studentutredningen, som dessutom åsyftat att erhålla jämväl andra önskvärda upplysningar, såsom vunna studieresultat och övriga studieförhållanden, social rekrytering m. m., har verkställts genom utsändandet av ett särskilt frågeformulär till den studerande ungdomen. För sättet för utförandet lämnas närmare redogörelse i nästa avsnitt. Resultaten av studentutredningen komma emellertid att endast på vissa punkter utnyttjas i detta betänkande. För denna utredning, liksom för några av de övriga här nedan beskrivna, av de sakkunniga verkställda utredningarna, komma fullständigare sammanställningar att lämnas i en särskild bilaga. Med utgångspunkt i de senaste arens inskrivningssiffror, multiplicerade med vissa s. k. examensprocenttal, erhållna genom lämpliga jämförelser av tidigare års examens- och inskrivningssiffror, samt med hjälp av studentutredningen ha alltså förutberäkningar kunnat verkställas rörande de närmast kommande årens produktion av examina av olika slag, varigenom upplysning erhållits om antalet på olika sätt kvalificerade yrkesaspiranter, som komma att stå färdiga att konkurrera om arbetstillfällena. Emellertid är det att förmoda, att i denna konkurrens kommer att deltaga ej endast de under ifrågavarande år färdigutbildade personerna utan även sådana personer, som avslutat sin utbildning vid en tidpunkt belägen en längre eller kortare tid före dessa år, men vilka ej kunnat vinna anställning eller icke erhållit sådan med en lön, som ger dem möjlighet att försörja sig och hålla sin i flertalet fall med studieskulder belastade ekonomi flytande eller ger dem tillfälle att fullt utnyttja den förvärvade utbildningen. Att vinna siffermässiga upplysningar om förekomsten av dylik arbetslöshet, verklig eller maskerad, har icke i allmänhet låtit sig göra. Dock ha de sakkunniga, som av följande redogörelse framgår, på vissa områden gjort ett försök att komma till en uppfattning om läget i berörda hänseenden. Vidare har det varit av ett stort intresse i allmänhet att erhålla upplysning om huru många personer med viss examensutbildning det finns i Sverige i olika åldrar. Uppgifter härom äro nämligen nödvändiga bl. a, för att kunna beräkna avgången genom dödsfall och pensionering bland personer med den ifrågavarande utbildningen, eller det s. k. ersättningsbehovet. För att vinna upplysning om dessa förhållanden hava beträffande vissa examina utredningar vidtagits på det sättet, att man med ledning av universitetens och högskolornas kataloger utskrivit ett statistikkort för varje person, som avlagt examen tillhörande vederbörande kategori. Därigenom har man också vunnit den fördelen att i förekommande fall få kombinationer av olika examina sammanförda på den person, som avlagt dem. Man har alltså här för vissa examina erhållit de exakta uppgifter rörande utexaminerade personer, som inledningsvis efterlystes. Därefter har man med tillhjälp av tillgängliga matriklar, kataloger och uppslagsböcker sökt få fastslaget på vad sätt personen i fråga vunnit anställning. För vissa yrken, såsom präst- och lärareyrket, läkare- och tandläkareyrket m. fl. har på detta sätt ganska full-

81 stänidiga uppgifter om antalet yrkesverksamma och deras åldersfördelningerhållits. För de examenskategorier, som leda till flera olika yrkesbanor och där icke alla kunnat återfinnas i det yrke eller den sysselsättning, som de nu innehava, har man slutligen kunnat vinna visserligen i någon mån approximativa men ändock högst värdefulla upplysningar om de nu levande exarnensinnehavarnas åldersfördelning genom att på de gångna årens examinandantal applicera tillämpliga dödlighetskvoter. Även resultaten av dessa undersökningar, vilka benämnts matrikelutredningen, komma att användas i efterföljande redogörelser för olika examenskategorier. Ett sammandrag har redan meddelats i kap. II, tab 8. Självfallet möter det stora svårigheter att siffermässigt fastställa samhällets behov av arbetskraft med intellektuell utbildning. Om uppgiften vore så relativt enkel, att det endast gällde att beräkna huru många personer med viss utbildning, som årligen lämna en anställning eller upphöra med sitt yrkesutövande på grund av dödsfall, avgång med pension eller eljest på grund av hög ålder, eller för kvinnor i anledning av giftermål, skulle svårigheterna — ehuru alls ej ringa — dock vara överkomliga. Uppgiften kompliceras emellertid i hög grad därigenom, att man icke kan nöja sig med att på angivet sätt beräkna endast ersättningsbehovet. Man måste nämligen jämväl taga hänsyn till utvidgningsbehovet, d. v. s. det antal befattningshavare och yrkesutövare, som samhället kommer att under de närmaste åren få behov av utöver de för tillfället förefintliga, respektive minskningsbehovet, d. v. s. den minskning i sagda antal, som förhållandena må påkalla under den närmaste framtiden. De sakkunniga hava sökt ytterligare utreda ersättningsbehovet genom en undersökning av antalet befattningar och antalet befattningshavare i allmän och enskild tjänst. I samband härmed hava undersökts kompetensfordringar för och löneförmåner förenade med ifrågavarande befattningar. Denna undersökning har benämnts befattningsutredningen. Vid densammas utförande har man också sökt erhålla vissa uppgifter till grund för bedömandet av utvidgningsbehovet respektive minskningsbehovet, och dessa ha kompletterats genom att från organisationer och sammanslutningar av vissa yrkesaspiranter, befattningshavare och yrkesutövare införskaffats upplysningar om deras uppfattning angående utvecklingstendenserna på vederbörande yrkesområde, förekomsten av arbetslöshet m. m. Sistnämnda undersökning har benämnts organisationsenquéten. Redogörelse för befattningsutredningens och organisationsenquétens planläggning och utförande kommer att lämnas i det följande. Slutligen hava de sakkunniga genom hänvändelse till samtliga å Extralärarbyrån såsom anställningssökande anmälda personer sökt vinna upplysningar om läraraspiranternas möjligheter att vinna anställning och utkomst tiden efter fil. ämbetseller motsvarande examen samt om arbetslösheten på lärareområdet. Denna undersökning benämnes i det efterföljande läraraspirantenquéten. Även för utförandet av denna encuiéte redogöres utförligare i det följande. ' G

82 De verkställda undersökningarna hava alla givit resultat av betydmde allmänt intresse. Det är dock icke möjligt att i detta betänkande länna några mera ingående och systematiska redogörelser för dem, enär dels utrymmet, dels omsorgen om erforderlig överskådlighet i fråga om själva tillströmningsproblemet, förbjuder detta. Liksom beträffande studentutredningen komma sålunda endast en del av resultaten att redovisas här, rämligen de, som äro oundgängligen nödvändiga för ett bedömande av tillströmningen till de intellektuella yrkena och behovet av intellektuellt utbildad arbetskraft. Dessa resultat komma ej här att lämnas i ett samnanhang för varje utredning. I stället kommer varje examenskategori och yrkesområde att behandlas för sig, varvid för frågeställningen relevanta resdtat ur de olika utredningarna ställas samman för att belysa förhållandena horn examenskategorien eller yrkesområdet ifråga. Härvid hava jämväl en del resultat ur den i det föregående omnämnda socialekonomiska studentutredningen kommit till användning. Såsom redan förut omnämnts äro sammanhängande redogörelser för resultaten av några av utredningarna avsedda att senare lämnas i särskild bilaga. Redogörelser för utredningarnas planläggning och utförande lämnas emellertid här i det närmast följande, då kännedom härom är erforderlig fölett rätt bedömande av de i de påföljande yrkesredogörelserna använda siffrorna. Beträffande dessa yrkesredogörelser, vilka avse att på varje särskilt yrkesområde förebringa en översikt över rådande förhållanden, vilja de sakkunniga dessutom förutskicka följande. På grund av de behandlade förhållandenas olika natur samt de för de olika områdena olikartade informationskällorna och olikformigheterna i de till buds stående materialen har det icke varit möjligt att utforma redogörelserna efter en för samtliga yrkesområden gemensam uppställning, om än dispositionen i vissa huvuddrag varit genomgående densamma. De sakkunniga ha vidare utgått från att de olika yrkesredogörelserna var för sig ha speciellt intresse för yrkets egna medlemmar eller aspiranter och att olika delar av det omfattande betänkandet därför torde komma att genomgås av helt olika kretsar av läsare. Härav har följt, att varje yrkesredogörelse erhållit en i viss mån av de övriga oberoende utformning. Upprepningar av på flera håll återkommande och i huvudsak likartade synpunkter, metodspörsmål o. dyl., vilka upprepningar kanske i någon mån äro störande för den, som läser betänkandet i dess helhet, ha därför icke kunnat undvikas utan tvärtom medvetet medtagits, om än formen något varierats. Det har heller icke ansetts böra systematiskt undvikas, att, särskilt i slutkapitlet, som innehåller de sakkunnigas motiverade förslag, synpunkter och motiv fått återkomma, som redan berörts och i viss mån kritiskt behandlats i de sakkunnigas mera refererande framställningar av den hittills förda diskussionen.

83 Planläggningen och utförandet av de sakkunnigas särskilda utredningar. Studentutredningen. För att få en utgångspunkt vid bedömandet i olika avseenden av tillströmningen till de yrken, vilkas befattningar enligt lag, praxis eller på grund av den allt mer skärpta konkurrensen rekryteras med personer, utbildade vid universitet och högskolor m. fl. läroanstalter, ha de sakkunniga med ett särskilt frågeformulär hänvänt sig direkt till de studerande vid dessa läroanstalter.1 De upplysningar, som de sakkunniga önskade erhålla, voro sådana, som ej kunde fås ur tillgängliga kataloger och matriklar, såsom studiemål, studiespecialisering och tilltänkt levnadsbana, hur långt studierna avancerat och tidpunkten för olika avsedda examinas avläggande, eventuella försök att komma in på annan levnadsbana än den, vartill nuvarande studier leda, förvärvsarbete vid sidan om studierna, faderns yrke och hemort m. m. Sedan de sakkunniga uppgjort ett preliminärt förslag till frågeformulär, diskuterades och kompletterades detta vid konferenser mellan de sakkunniga och rektorerna för de av undersökningen berörda universiteten och högskolorna samt ledningen för dessa olika högre läroanstalters studentkårer m. fl. Det formulär, som sålunda fastställdes, fick det utseende, som framgår av bilaga 1 sid. 404—407. Att frågeformuläret gjorts så pass utförligt motiveras av det värde, som förhållandevis detaljerade uppgifter i ett fall som detta ha. Arbetet med formulärets ifyllande försvåras icke nämnvärt härigenom, men den stora fördelen vinnes, att missförstånd av frågorna, som eljest lätt kunna förekomma, bli tämligen ovanliga och lätta att rätta till, liksom det i många fall blir lätt att direkt med ledning av lämnade uppgifter utfylla de luckor, som kunna förefinnas. Det har också måst tagas hänsyn till att alla de olika kategorier av studerande, som finnas, skulle få möjlighet att lämna uppgifter om det, som var karakteristiskt just för deras studieområde och studiebana. Vid folkskoleseminarierna och navigationsskolorna har vid formulärens utdelande särskilda anvisningar beträffande tillämpningen av uttrycken högskola, etc. lämnats, varjämte i formuläret vissa uteslutningar gjorts. 1

Uppsala och Lunds universitet, Karolinska institutet, Stockholms högskola, Göteborgs högskola, Tekniska högskolan, Chalmers tekniska institut (högre avd.), Handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, Veterinärhögskolan, Tandläkarinstitutet, Farmaceutiska institutet, Skogshögskolan, Lantbrukshögskolan, Krigshögskolans reservofficerskurs, Gymnastiska centralinstitutet, Socialpolitiska institutet, Statens högre lärarinneseminarium, Navigationsskolornas högre avdelningar, Folkskoleseminarierna,

84 Frågeformuläret, vilket var färdigt för distribuering i januari 1934, tillställdes de studerande genom förmedling av universitetens och högskdornas kanslier och rektorsexpeditioner samt genom studenternas egna kåiorgan. Med varje frågeformulär följde ett kuvert, adresserat till de sakkmniga. Sedan den studerande besvarat de uppställda frågorna, skulle det ifyllda formuläret, inlagt i det förseglade kuvertet, överlämnas till den, som handhade insamlingen inom de olika kårenheterna. Denne skulle i en katalog över de studerande avpricka dem, som »deklarerat», så att man skulle kunna kontrollera vilka som svarat och göra förnyad hänvändelse till övrigi. De insamlade deklarationerna översändes efterhand till de sakkunniga, vilka likaledes i kataloger och förteckningar markerade dem, som insänt deklarrtionssvar. Det inträffade nämligen understundom, att uppgiftslämnaren särde sin deklaration direkt till de sakkunniga. Dessutom behövde gången av insamlingsarbetet direkt kontrolleras. Då det vid mitten av vt. 1934 visade sig att vid några läroanstalter alltför många underlåtit att deklarera, trots den agitation, som bedrivits både genom pressen och av för frågan intresserade kårfunktionärer, läto de sakkunniga till alla de studerande vid Uppsala och Lunds universitet samt Tekniska högskolan och Tandläkarins:itutet, som ej avprickats såsom deklaranter, genom vederbörande kanslier utsända nya frågeformulär och kuvert åtföljda av en cirkulärskrivelse. Genom denna sista påstötning erhöllos svar bl. a. från sådana studerande, som hade ingen eller ringa kontakt med sin kår eller nation eller som vistades i hemorten och sålunda tillfälligtvis ej vistades vid sin läroanstalt. I och med vårterminens slut avbröts insamlingen, men under hela sommaren duggade svar in, och dessa medtogos också i utredningen. Som allmänt omdöme om resultatet av enquéten kan sägas, att detsamma varit mycket gott. Det är ett mycket ringa antal, som ställt sig direkt avvisande. Flertalet av dem, som ej deklarerat, torde antingen ej ha nåtts av formuläret eller på grund av ren oföretagsamhet underlåtit att insända detsamma. Det har visat sig, att på de ställen, där mycket arbete från kårledningens sida nedlagts, resultatet också blivit särskilt gott. Efterhand som deklarationerna kommo de sakkunniga tillhanda, överfördes de däri lämnade uppgifterna på för ändamålet särskilt tryckta statistikkort. Dessa kort voro uppdelade i fält, vart och ett svarande mot en eller i vissa fall mot flera varandra kompletterande eller likartade uppgifter. Varje i katalogen över de studerande upptagen individ utmärktes med ett fortlöpande nummer inom den kår han tillhörde, och detta nummer jämte en bokstav, som betecknade läroanstalten, påfördes såväl deklarationsblankett som kort för att man vid förefallande behov skulle kunna hitta en persons blankett etc. över de individer, som deklarerat men som ej funnos upptagna i någon katalog, uppgjordes en särskild förteckning. När alla kort voro utskrivna, företogs en första sortering för att från materialet frånskilja alla dem, som av en eller annan anledning ej borde

85 räknas som i verklig mening studerande. De grupper, som avskildes, bestodo av personer, som redan voro »män i staten» (lärare med full tjänstgöring, läkare, bibliotekarier, docenter, en del andra anställda i allmän eller privat tjänst, folkskollärare etc.) men som voro inskrivna vid högskola och bedrevo studier kanske främst därför, att deras anställningsort gav dem tillfälle därtill. I de fall, då en sådan person hade avlagt någon akademisk examen, överfördes hans deklarationskort till matrikelutredningens kortkatalog, och då till den yrkesgrupp han enligt sin deklarationsuppgift borde tillhöra. Sedan sålunda deklarationsmaterialet iordningställts, upplades en kortkatalog över dem, som borde ha deklarerat men ej gjort detta. Denna kortkatalog, för vilken samma sorts kort användes som för katalogen över deklaranterna, kom sålunda att avse de studerande, som ej voro avprickade som deklaranter. Självfallet innehåller den endast sådana uppgifter om dessa studerande, som stå att hämta i studentkataloger, inskrivnings- och fakultetsmatriklar, etc. Vid sammanställandet av denna kortkatalog uteslötos, liksom fallet var beträffande deklarantkorten, alla dem, om vilka det av studentkatalogens eller vederbörande insamlares (nations- eller kårtjänsteman) uppgifter framgick, att de icke voro i egentlig mening studerande. Av denna anledning ha t. ex. över 600 i universitetskatalogen upptagna personer uteslutits vid Uppsala universitet. Vid Lunds universitet, där det ej är så vanligt att personer som avslutat sina studier kvarstå i sin nation, har anledning till uteslutning icke förefunnits i mera än omkr. 150 fall. Vid uppgörandet av kortkatalogen måste särskild uppmärksamhet fästas vid det förhållandet, att en student kunde vara inskriven eller åtminstone upptagen i två eller flera olika högskolors kataloger. Genom omsorgsfull kontroll har det dock lyckats att eliminera alla sådana dubbelföringar och hänföra vederbörande till den av högskolorna, där han sannolikt är — eller, om han deklarerat, uppgivit sig vara — hemmahörande. De båda kortkatalogerna för deklaranter och för icke-deklaranter ha sedan blivit föremål för olika kompletteringsoch kontrollarbeten. I tab. 15 meddelas uppgifter om antalet i studentutredningen vid de olika högskolorna och fakulteterna medtagna studerande samt den procent av dem, som avgivit deklaration. Det är klart, att man i en undersökning som denna ej kan räkna med att alla skola ha ifyllt frågeformuläret på sätt, som avsetts. Endels ha frågorna missförståtts, endels kan vederbörande ha glömt, när en viss examen avlades el. dyl.; vidare kan han ha vägrat lämna svar på i hans tycke alltför närgångna frågor eller ännu icke ha så inriktat sig på en viss examen eller en viss levnadsbana, att han är i stånd att besvara alla frågorna. Ickedeklaranternas kort kommo ej heller att upptaga likartade uppgiftskategorier, beroende på att de skilda högskolornas studentkataloger ej innehålla samma data. Dessutom saknades för icke-deklaranternas vidkommande uppgift om tidpunkt för avlagd examen, och, om denna var filosofisk, upplysning om i examen ingående ämnen, samt uppgifter om faderns yrke och hemort.

86 Tab. 15. De studerandes antal vid rikets universitet och högskolor samt deklarationsprocenten till studentutredningen.

L ä r o a n s t a l t

Samtliga universitet och högskolor Universiteten

och de fria högskolorna:

Fördelade

på

Samtliga.

...

på

Deklaranter i %

101(30

7 552

2 411 2 568 751 1488 334

15.8 17.6 9.1 25.1 31.1

82.4 76.9 76.0 91.7 62.0

1086 1501 1694 2 394

3.5 6.1 9.4 39.1

82.3 83.3 79.0 78.6

1 028 335

0.5 0.6

86.7 86.3

231 104

78.8 98.1

124 464 238 55 29

2.4 23.3 31.9

75.0 83.2 82.8 100.0 100.0

51 1 451 89 161

51.0 39.0 100.0 54.0

100.0 100.0 91.0 43.5

fakultet.

Teologiska fakulteten J u r i d i s k a fakulteten Medicinska fakulteten Humanistiska sektionen (fakulteten) Matematisk-naturvetenskapliga sektionen ten) De tekniska högskolorna:

Samtliga

Tekniska högskolan Chalmers tekniska institutet Handelshögskolorna:

Samtliga

Handelshögskolan i Stockholm Handelshögskolan i Gröteborg Övriga

Kvinnor i %

h ö g s k o 1 a.

Uppsala universitet L u n d s universitet Karolinska institutet Stockholms högskola Göteborgs högskola Fördelade

Antal studerande

(fakulte-

högskolor.

Veterinärhögskolan Tandläkarinstitutet Farmaceutiska institutet Skogshögskolan Lantbrukshögskolan Vissa övriga utbildningsanstalter. Folkskoleseminariernas studentklasser Folkskoleseminarierna i övrigt Statens högre lärarinneseminarium Socialpolitiska institutet

Även studentexamensår eller inskrivningsår vid högskolan eller bådadera kunde saknas. Genom utnyttjande av högskolornas inskrivningsmatriklar och fakulteternas examensliggare har det emellertid varit möjligt att komplettera materialet på dessa punkter. Dock har det ansetts alltför tidskrävande

att taga reda på icke-deklaranternas fäders yrke och hemort. På grund av den stora deklarationsprocenten, över 80 %, är nämligen materialet ändock tillräckligt för att man skall få en fullt riktig uppfattning om studenternas sociala ursprung och geografiska härstamning. Studentutredningens viktigaste uppgift var som ovan nämnts att undersöka, vilken eller vilka examina den studerande avsåg, när han beräknade sig vara färdig härmed samt vilken levnadsbana han hade för avsikt att välja efter slutförda studier. Vid den statistiska materialbearbetningen hava de olika högskolorna behandlats var för sig. Dock har materialet för samtliga fria högskolor slagits ihop och i stället kluvits på fakulteter. .Som teologer ha räknats icke endast de studenter, som redan äro inskrivna i teologiska fakulteten utan även de, som hålla på med studier inom filosofiska fakulteten för att sedan efter avlagd teol. fil.examen eller annan filosofisk examen övergå till den teologiska banan, samt de, som avlagt teologisk examen och sedan återvänt till den filosofiska fakulteten för att t. ex. skaffa sig lärarekompetens. Man måste emellertid hålla i minnet, att de icke-deklaranter, som efter avläggande av fil. kand.examen ha för avsikt att vinna inträde i den teologiska fakulteten, icke kunnat räknas som teologer, enär uppgift om denna deras avsikt icke stått att erhålla. Felet är dock litet i jämförelse med sådana, som härröra ur andra felkällor, bl. a. osäkerheten i avbrottsprocenten. De allra flesta teologie studerande avse blott teol. kand.examen. De, som avse högre teologisk examen eller teologisk examen kompletterad med filosofisk, äro få och lämna såsom regel rätt vaga och obestämda uppgifter om sina planer efter huvudexamens avläggande. Ordet »eventuellt» är här. liksom för många av de studerande inom filosofiska fakulteten, ganska ofta förekommande, så snart det rör sig om förhållanden, som ligga bortom det närmaste målet. För de blivande prästerna är teol. kand.examen ingen slutexamen, utan de ha att vistas vid universitetet ytterligare en termin för att genomgå kurs för praktisk-teologiska prov. Denna kurs behöva de blivande lärarna icke genomgå. Därför har vid beräkningen av tillströmningen den för båda grupperna gemensamma examen behandlats. Fördelningen efter den beräknade tidpunkten för avläggande av teol. kand.examen har genomförts på så sätt, att de, som i sina deklarationer ej uppgivit någon tidpunkt, och de, som ej deklarerat, med tillhjälp av inskrivningstermin fördelats i överensstämmelse med fördelningen av dem, som i deklarationen uppgivit beräknat examensår. De levnadsbanor, som den färdige teologen kan välja, äro i stort sett icke fler än två, präst- och lärarebanan. Visserligen står biblioteksbanan formellt öppen för den, som avlagt teologisk plus filosofisk examen, men ytterst få ha uppgivit denna bana som mål för sina studier. Uppdelningen på de två huvudsakliga levnadsbanorna har icke vållat några svårigheter. De, som uppgivit »antingen präst eller lärare», ha förts till en särskild grupp,

88 vilken sedan delats mellan de två huvudgrupperna i proportion til deras storlek. Som jurister ha räknats även de. som åro inskrivna i filosofiska fakulteten men efter där avslutade studier ha för avsikt att slå in på den juridiska banan. Den utan gensägelse viktigaste examen inom den juridiska fakulteten är jur. kand.examen, och det är en mycket ringa del av de juris studerande, som endast avse kansliexamen. Därför har vid beräkning av de juridiska examinas antal under de närmaste åren alla icke-deklaranter räkna.s, som om de avsåge jur. kand.examen. Felet torde bli mycket obetydligt. De olika levnadsbanor, som juristerna uppgivit sig ämna beträda, kunna uppdelas i följande grupper: diplomatbanan, domarebanan, annan allmän tjänst (både statlig och kommunal), tjänst vid landsstaten och lknande (landsstatstjänsteman, polis- eller åklagarväsendet), samt privat verksamhet. Uppdelningen har i vissa fall varit svår att verkställa, beroende på att många uppgivit en eller flera alternativa levnadsbanor. Dock har som regel endast den först angivna lagts till grund för uppdelningen, enär ju de sakkunniga i formuläret uppmanat deklaranten att angiva huvudalternativ först. Till gruppen privat verksamhet har räknats icke endast de, som avse utövandet av advokatverksamhet, utan också de. som ha för avsikt att vinna inställning inom affärs- eller bankvärlden. Det är framförallt inom denna grupp, men även inom landsstatsgruppen, som flera alternativa levnadsbanor ippges. men då ganska ofta sådana alternativ, som ligga inom samma grupp som huvudalternativet. Ovissheten om det framtida levnadsmålet poängteras än mera genom det förhållandet, att ett stort antal deklaranter underlåtit uppgiva avsedd levnadsbana eller helt enkelt uppgivit sig vilja bliva »jurist». Medicinarna avse till största delen med. lic.examen och därigeioni är deras avsedda levnadsbana praktiskt taget entydigt bestämd, nlmligen läkarebanan. Beräkningen av tidpunkten för avläggande av med. lic.examen har här skett på samma sätt som för teol. kand.examen och jur. kand.examen, dock med den skillnaden, att endast de, som avlagt med. kand.examea, medtagits i denna beräkning. Även för de medicine kandidater, som ej deklarerat eller ej uppgivit återstående studietid, har året för med. kand.examen varit utgångspunkten för bedömandet av den sannolika tiden för med. lic.examens avläggande. Att göra en beräkning av tidpunkten för avläggande av med. lic.examen på grundval av uppgifter om dem, som ännu icke avlagt med. kand.examen, är för osäkert, i synnerhet som blott ganska få deklaranter vågat sig på den saken för sitt eget vidkommande. Man har även mycket svårt att beräkna antalet medicine studerande, som utan att avlägga med. kand.examen eller omedelbart efter denna examens avläggande avgå till Tandläkarinstitutet och Veterinärhögskolan. Om teologer, jurister och medicinare var och en inom sin grupp uppvisa tämligen klara huvudlinjer med avseende på examens- och »levnalstaneförhållanden», så kan detta inte sägas om humanister och naturvetare. De

89 två lägsta examina, fil. kand.- och fil. ämbetsexamen, utgöra i sig själva en mångfald olika examina, beroende på de många ämneskombinationer, som förekomma. Det är framför allt den förra av dessa båda examina, som kan varieras på snart sagt hur många sätt som helst med hänsyn till de högst olika ändamål, som avses med examen. Fil. ämbetsexamen är visserligen bunden av fastställda ämneskombinationer, men även här är valet ganska fritt, speciellt om den studerande, såsom numera ofta är fallet, tar med ett större antal ämnen än erforderligt i sin examen. Med hänsyn till syftet med examen är emellertid enhetligheten större. Vid bearbetningen av det »filosofiska» materialet har det ansetts lämpligt att dela detsamma i två kategorier, den första omfattande dem, som avlagt eller avse avläggande av fil. ämbetsexamen, och den andra omfattande dem, som ha avlagt eller avse avläggande av fil. kand.examen utan efterföljande fil. ämbetsexamen. Den förra av dessa kategorier har uppdelats på olika ämnesgrupper med hänsyn tagen till de i examensstadgan föreskrivna ämneskombinationerna. Var och en av dessa ämnesgrupper har sedan fördelats med avseende på om fil. ämbetsexamen avlagts eller ej och i det senare fallet på de år, de studerande uppgivit sig skola avlägga examen. De deklaranter, som ej ansett sig kunna lämna upplysning om när de tänka taga examen, ha genom direkt jämförelse med likartade individer (samma inskrivningsår och samma ämnesval) beräknats avlägga examen samtidigt med dessa. De, som avse fil. kand.examen utan efterföljande fil. ämbetsexamen, ha behandlats på likartat sätt, bortsett från att ämnesgrupperingen här måst bli annorlunda; ämnesvalet är ju alldeles fritt, men vissa huvudgrupper efter ändamålet med studierna kunna dock utskiljas. Att med ledning av de deklarerade uppgifterna göra en prognos över det antal, som tänker läsa på högre examen, är en omöjlighet. Det är endast om ett ringa antal av deklaranterna, som man med någon större grad av visshet kan säga, att deras planer efter en första lägre examen äro klart utformade. Det stora flertalet, som tänka sig en fortsatt utbildning, göra det med reservation; än skola de fortsätta, om ej plats kan erhållas, än endast om elet ekonomiska kan ordnas, än ämna de bedriva studier vid sidan av förvärvsarbete. Och så finnes hela den stora kategori av personer, som redai ha avlagt en fil. kand.- eller ämbetsexamen och som ha plats och så plötsligt uppenbara sig vid något universitet eller någon högskola för att tagL en lic.examen, en kategori, som man inte vet något vidare om och vars omfattning är mycket svår att förutberäkna. 3e levnadsbanor, de filosofie studerandena avse att beträda, när de lämia högskolan, äro av många olika slag, men det stora flertalet avser i första hand att bli lärare vid läroverk eller därmed jämställda skolor. Och ävei om de i första hand vilja få sin utkomst på något annat sätt, så taga måLga en magisterexamen för att ha lärarebanan att falla tillbaka på. Deklaiationsmaterialet har indelats efter följande olika levnadsbanor: läroverks-

90 lärare, biblioteks- och arkivtjänst, museitjänst, annan statlig eller kommunal tjänst, socialt arbete, journalistisk och publicistisk verksamhet, affärsbanan (affärsman, kontorist, sekreterare o. dyk), försäkringsman, industriell verksamhet (kemist, industriman o. dyk), geolog, meteorolog, praktisk-biologisk verksamhet (växtförädlare o. dyk), folkhögskollärare samt folkskollärare. Dessutom har som särskild grupp behandlats dem, som avse fortsatt utbildning vid fackhögskola. Till en grupp »diverse» ha förts en del avsedda levnadsbanor, som icke bekvämligen kunnat inrangeras under de ovan uppräknade, såsom översättare, geograf, geodet, kartritare, trädgårdsarkitekt, missionär, officer. Till sist kommer även här en rätt talrik grupp, bestående av dem, som ej lämnat uppgift om vad de tänkt bli. De studerande tillhörande de olika »levnadsbanetyperna» ha sedan fördelats efter den examen, som avses, fil. kand.- eller fil. ämbetsexamen, och i vissa fall på ämnesgrupper. Siffrorna rörande icke-deklaranterna bland filosoferna ha använts, fördelade i överensstämmelse med fördelningen av deklaranterna, för att bestämma antalet examina under kommande år. Uppgifterna om de ickedeklaranter, som avlagt fil. kand.- eller ämbetsexamen, ha tillsammans med de av deklaranterna lämnade uppgifterna utnyttjats för bestämmandet av de oexaminerade icke-deklaranternas sannolika fördelning på ämnesgrupper. Vad behandlingen av materialet från fackhögskolorna beträffar är här intet särskilt att anföra. Vid flertalet fackhögskolor ha ju de studerande sin levnadsbana bestämd genom arten av sina studier, och tidpunkten för avläggande av examen är i det närmaste lika för alla, som samtidigt påbörjat studierna. För de fall, då förhållandena ligga annorlunda till, kommer redogörelse att lämnas vid behandlingen av resp. yrkeskategori. Genomgående har det varit möjligt att antaga, att, med hänsyn till fördelningen efter avsedd levnadsbana och återstående studietid, icke-deklaranterna och de deklaranter, som i dessa avseenden underlåtit att svara, fördela sig på samma sätt som övriga deklaranter. Refattningsutredningen. Vid planläggandet av den s. k. befattningsutredningen, vilken avsågs att vara en undersökning rörande befattningar, befattningshavare, kompetensfordringar, lönestandard m. m. vid verk, inrättningar och företag av såväl offentlig som privat natur, funno de sakkunniga det lämpligt att från undersökningen undantaga tjänster och befattningshavare inom ecklesiastikstaten av prästerlig natur, vid undervisningsväsendet, vid universitet och högskolor samt vid militärväsendet. De sålunda undantagna tjänsterna och befattningshavarna utmärka sig nämligen därigenom, att det för dem varit möjligt att med tillhjälp av tillgängliga matriklar och uppslagsböcker sammanställa uppgifter om antalet tjänster med olika kompetensfordringar samt

91 om befattningshavarnas antal, ålder, avlöningsförmåner och utbildning. I erforderlig utsträckning hava också uppgifter i nu berörda avseende erhållits genom matrikelutredningen. Till samtliga centrala ämbetsverk, till statens affärsdrivande verk, till riksdagens verk, till landsstatens olika förvaltningsorgan, till landstingen, till städerna och större landskommuner samt till hushållningssällskap, banker, handelskammare, försäkringsbolag, tidningsföretag, enskilda järnvägar och större industriföretag utsändes ett blankettmaterial med anhållan om dess ifyllande med vederbörliga statistiska primäruppgifter. Blanketterna med åtföljande anvisningar för uppgifternas lämnande återgivas i bilaga 2 sid. 408—415. Sedan en del påminnelseskrivelser avlåtits, hava svar inkommit från samtliga statliga myndigheter, som omfattats av undersökningen. Vidare ha svar ingått från flertalet tillskrivna kommuner. Landstingen ha svarat med undantag för tre. I övrigt ha användbara svar inkommit från hushållningssällskap, banker, handelskammare, försäkringsanstalter, tidningsföretag, enskilda järnvägar samt några större industriföretag. Det inkomna statistiska primärmaterialet har bearbetats på följande sätt. För att vinna överskådlighet vid behandlingen av de skiftande kompetenskraven har fastställts ett antal kompetenskategorier benämnda efter vederbörande examenskaraktär. Givetvis har därvid följts de vedertagna examenskategorierna: teologisk, juridisk, filosofisk, medicinsk examen, ingeniörsexamen ( = examen från Tekniska högskolan eller från Chalmers tekniska instituts högre avdelning) o. s. v. Materialet från de olika verken och inrättningarna har därefter uppdelats på dessa kompetenskategorier, dels ifråga om befattningarna, dels i fråga om befattningshavarna. Då för befattning finnes föreskriven eller i praxis förekommer konkurrerande kompetens (t. ex. då examen antingen inom juridisk eller filosofisk fakultet kvalificerar för befattningen), har den kompetens, som lagts till grund för vederbörande befattningshavares utnämning, fått vara utslagsgivande för placeringen i kompetenskategori. Oftast har emellertid denna icke varit bekant. Då har vid konkurrerande kompetens inrangering skett i den kompetenskategori, som har det största antalet företrädare bland befattningshavarna ifråga eller till vilken den av vederbörande tjänsteinnehavare faktiskt innehavda examen är att hänföra. Då åter befattningshavare har två eller flera examina tillhörande skilda kompetenskategorier, har befattningshavaren förts till den kategori, till vilken den examen hör, som, såvitt kunnat bedömas, i främsta rummet utnyttjas för tjänsten. Där dylikt bedömande ej kunnat ske, har man för befattningshavarens inplacering låtit den av hans examina, som vanligen kräver längsta utbildningstiden, vara utslagsgivande. Vid undersökningen av antalet befattningar för personer med intellektuell utbildning och antalet tillfällen för personer att genom yrkesutövande för-

92 skaffa sig sin utkomst under utnyttjande av dylik utbildning är det självfallet av stor vikt, att ifrågavarande antal bliva så nära som möjligt anslutna till verkligheten. Bliva antalen för små, får man givetvis vid sina beräkningar fram för små tal för ersättningsbehovet och kommer därmed till felaktiga slutsatser angående tillströmningens förhållande till samhällets behov av arbetskraft tillhörande här behandlade kategorier. Vid dessa undersökningar är det därför nödvändigare än eljest att vidtaga sådana mått och steg, att de statistiska siffrorna komma att anpassa sig till de siffror, man skulle hava erhållit, om man kunnat åstadkomma en fullständig inventering på området. Nu föreligger såsom förut framhållits icke fullständigt statistiskt primärmaterial beträffande t. ex. landstingens befattningar och befattningshavare. Det har då gällt att finna en metod, varigenom man kunde omvärdera de vid undersökningen erhållna siffrorna, så att de erhålla den anslutning till verkligheten, som ovan angivits. En undersökning visade, att om man multiplicerade antalet invånare i de landstingsområden, från vilka statistiska uppgifter erhållits, med talet I.20, erhöll man ett tal, som anslöt sig till befolkningssiffran för samtliga landstingsområden. Vidare visade det sig, att om man multiplicerade det tal, som angav summan utgifter för hälsooch sjukvård m. m. för de landsting, varifrån deklarationer erhållits, med I.20. erhöll man en siffra, som mycket nära angav motsvarande summa för samtliga landsting. Dessa konstateranden torde giva vid handen, att man är försvarad, därest man använder en approximeringsmetod för framställande av de fullständigade talen för samtliga landstings befattningar och befattningshavare, som innebär, att de genom bearbetningen erhållna talen för de i undersökningen inbegripna landstingen multipliceras med talet I.20. Denna metod att fullständiga det statistiska materialet har också använts vid framställandet av de tal för antalet befattningar och befattningshavare hos landstingen, som ingå i de siffror, som återgivas i det efterföljande. På samma grunder har uträknats ett för materialets fullständigande erforderligt multiplikationstal för hushållningssällskapens befattningar och befattningshavare. Här fastställdes sagda multiplikator till l.io. För fastställande av vederbörande multiplikationstal för de från banker, försäkringsbolag, enskilda järnvägar, tidningar och vissa industriföretag inkomna primäruppgifterna kunde självfallet icke samma metod som den ovan antydda komma till användning. Efter en del försök hava de sakkunniga beslutat sig för följande metod. Vid den s. k. företagsräkningen, vilken nyligen utförts av Kommerskollegium, har för olika kategorier av företag fastställts antalet hos ifrågavarande företag anställda med tjänstemannaeller förmansställning. De befattningshavare, som omfattas av befattningsutredningen, ingå i detta antal, men kunna icke isoleras från personer tillhörande andra grupper av anställda än de, som för de sakkunniga äro av intresse. Det har emellertid visat sig. att deras antal i förhållande till hela

93 antalet av företagsräkningen till tjänstemän och förmän räknade anställda från företag till företag inom samma kategori är i stort sett konstant. Man kan uttrycka detta summariskt genom att säga, att proportionen mellan antalet högre tjänstemän och antalet tjänste- och förmän över huvud taget är relativt konstant i olika företag med samma verksamhetsområde. Under sådana omständigheter kan man utan att göra allt för stort fel antaga, att förhållandet mellan å ena sidan det vid företagsräkningen fastställda antalet tjänste- och förmän vid samtliga rikets företag av viss kategori och å andra sidan antalet dylika befattningshavare hos de företag, som lämnat uppgifter till befattningsutredningen, i stort sett återger förhållandet mellan verkliga antalet för samtliga befattningshavare och antalet deklarerade av de kategorier, som de sakkunniga hava att syssla med. Därmed har man funnit en möjlighet att åstadkomma multiplikationstal till fullständigande av det här ifrågavarande primärmaterialet. Verkställda undersökningar på grundval av företagsräkningens vederbörande siffror hava givit vid handen, att multiplikationstalet för banker kan fastställas till 1.38, för försäkringsbolag till 5.oo och för enskilda järnvägar till 1.68. De här återgivna siffrorna visa, att primärmaterialet för dessa tre kategorier företag är så omfattande, att det måste anses vara i mycket stor utsträckning representativt. Detta gäller särskilt banker och enskilda järnvägar, enär vederbörande siffror från företagsräkningen synes giva vid handen, att omkring 75 % av samtliga bankers befattningshavare och 60 % av samtliga enskilda järnvägars personal blivit vederbörligen deklarerade. För försäkringsbolagen är materialet ej så omfattande, enär endast omkring 20 % blivit deklarerade, men då olika slag av dylika bolag lämnat uppgifter, torde materialet i allt fall vara representativt. Då blott 8 tidningsföretag deklarerat och då de större tidningarna underlåtit att lämna begärda uppgifter, har man för tidningsföretagen nått en deklarationskvot av endast omkring 5 %, varför det erhållna materialet i denna del ej kan anses vara så fylligt, att detsamma kan läggas till grund för slutsatser, som uppfylla någorlunda stränga krav på tillförlitlighet. I vissa fall, vilka angivas i det efterföljande, har dock multiplikations talet 20 kommit till användning. Vad slutligen angår olika företag, dels av storindustrityp, dels av annan mera kommersiell typ, har det tyvärr ej varit möjligt att med användande av ovan skildrade tillvägagångssätt erhålla erforderliga multiplikationstal. Då emellertid ifrågavarande företag deklarerat för bortåt 1 200 personer, torde de ålders- och inkomstfördelningstal, som erhållits vid bearbetning av dessa företags uppgifter, vara användbara mätare för hithörande förhållanden. För att trots allt få ett grepp om storleksordningen för vissa grupper befattningshavare har efter en del överväganden antagits, att de deklarerade

94 representera ungefär en femtedel av de anställda vid industriföretag i landet av här åsyftade typer. Såsom framgår av anvisningarna till befattningsutredningens frågeformulär hava uppgifter införskaffats, dels om de med befattningarna förenade löneförmånerna, dels om befattningshavarnas inkomster av anställningen, därigenom att inplacering skett i vissa årslöneklasser. Denna anordning har vidtagits för att från början eliminera den hos inkomstsiffror annars vanliga svagheten, att de ej taga hänsyn till de olika levnadskostnaderna på vederbörandes tjänstgöringsorter. Emellertid är det mindre lämpligt, att vid redogörelser för befattningsutredningens resultat använda endast årslöneklassernas beteckningar, enär dessa för läsaren måste te sig såsom i hög grad abstrakta. För att i det efterföljande giva där använda mediantal en mera lättillgänglig och överskådlig form, hava de uträknats på grundval av de inkomstsiffror för de olika årslöneklassernas avgränsning från varandra, som vid denna utredning använts för orter tillhörande ortsgrupp G (se anvisningar). De på sådant sätt angivna mediantalen ansluta sig i det stora hela ganska nära till de verkliga, enär tyngdpunkten för befattningarnas (och befattningshavarnas) fördelning efter dyrortsgrupper torde ligga ungefär i G-gruppen. Den använda metoden för mediantalens angivande kan även uttryckas på det sättet, att mediantalen angivits för samtliga löner oberoende av ortsgrupp i G-orternas penningvärde. Det gäller emellertid att vid läsningen av dessa mediantal ständigt hava deras formella innebörd i minnet. De giva visserligen ett mycket renodlat uttryck för lönens allmänna köpkraft ifråga om varor tillhandahållna å vederbörandes vistelse- eller tjänstgöringsort, men de giva icke en riktig föreställning om lönens absoluta ekonomiska bärkraft, då det gäller exempelvis förräntning av och amortering å studie- och andra skulder. En lön på 2 900 kronor å s. k. A-ort har en allmän köpkraft, som motsvarar 3 800 kronor på s. k. H-ort eller 3 650 kronor på G-ort, men då det gäller dess förmåga att bära en studieskuld för en viss examen eller utbildning på exempelvis 15 000 kronor råder icke samma ekvivalens.

Matrikelutredningen. Genom befattningsutredningen har vunnits en ganska ingående kännedom om befattningar och befattningshavare i allmän och vissa slag av enskild tjänst. I befattningsutredningen voro emellertid utelämnade vissa synnerligen viktiga kategorier av intellektuellt utbildade; som nämnts har anledningen härtill varit, att de sakkunniga ansett andra vägar mera lämpliga och lättframkomliga för att erhålla de önskade upplysningarna. Det har därvid för de sakkunniga varit av intresse att få till stånd en mera full-

95 ständig utredning beträffande vissa kategorier av personer med högre utbildning och därmed vissa yrkeskategorier, som endast ofullständigt kommit med i befattningsutredningen. I första hand har det gällt att få utrönt antalet personer i befolkningen med visst slag av högre utbildning samt deras fördelning på ålder, kön och examina, i andra hand — i den mån det bekvämligen låtit sig göra — att få reda på deras yrke och samhällsställning. Någon statistik över eller ens något försök till uppskattning av antalet personer, som avlagt examina vid de olika högre läroanstalterna, har tidigare icke gjorts (bortsett från de till 1930 års folkräkning infordrade uppgifterna om bildningsgraden). De enda siffror, som — i ganska ofullständig och ofta också otillförlitlig form — föreligga, avse antalet under olika tider avlagda examina. Speciellt vid universiteten och de fria högskolorna är det ju emellertid såsom förut framhållits, ganska vanligt, att en person avlägger mer än en examen, exempelvis fil. kand. + fik mag., fil. kand. -f teol. kand., fil. kand. -f- jur. kand., och man får därför, om man utgår från siffrorna över avlagda examina, lätt en felaktig bild av förhållandena på de intellektuella yrkenas område. Redan av denna anledning ansågo sig de sakkunniga nödsakade att försöka åvägabringa ett statistiskt material, som kunde ge en tillfredsställande uppfattning om antalet intellektuellt utbildade av vissa kategorier och deras fördelning efter kön, ålder och examina. Helt naturligt inriktade de sakkunniga sin uppmärksamhet i första hand på universiteten och de fria högskolorna, enkannerligen juridiska och filosofiska fakulteten. Specialhögskolorna äro ju betydligt lättare att komma tillrätta med; vid de flesta specialhögskolor förekommer endast en enda slutexamen, eller också finns det, över en viss examen, som måste avläggas av samtliga studerande och i vissa fall är slutexamen, en annan, högre examen, som endast avlägges av en del av de studerande. Undantag från denna regel utgöra handelshögskolorna, där emellertid den ena examen, handelslärareexamen eller ekonomie magisterexamen, är relativt sällsynt, samt examen inom arkitektfacket vid Tekniska högskolan, vilken examen ibland avlägges av de från fackskolan för husbyggnad vid Chalmers tekniska institut utexaminerade. (Under en tid, då vid Tekniska högskolan funnos såväl tresom fyraåriga lärokurser inom samma fackavdelning, var det icke ovanligt, att studerande utexaminerades först från den treåriga och senare från den fyraåriga kursen.) Dessa dubbelräkningar, som alltså skulle kunna uppkomma genom att en person avlägger mer än en examen vid samma specialhögskola eller avlägger examen vid mer än en specialhögskola, ha tidigare berörts; de komma om så är erforderligt ytterligare att diskuteras vid behandlingen av de olika yrkeskategorierna. Sak samma gäller frågan om de dubbelräkningar, som uppkomma genom att personer avlägga examen vid både specialhögskola och universitet eller fri högskola. Om man känner varje enskild akademisk examen, så föreligger det rent

96 principiellt ingen särskild svårighet att bestämma antalet personer, som avlagt sådan examen. Det är ju då »endast» att med tillhjälp av de personliga data — födelsedatum, namn, etc. — till en grupp hopföra de examina, som avse samma person. I praktiken, framförallt ur synpunkten av tillförlitlighet och arbetsekonomi, äro emellertid svårigheterna betydande. Det förfaringssätt, som de sakkunniga tillämpat, kommer att framgå av det följande. Under våren 1934 utkommo från trycket tvenne ur de sakkunnigas synpunkt mycket värdefulla matriklar, Håkan Ohlsson: »Matrikel över svenska kyrkans prästerskap 1914—1933» (i det följande benämnd Prästmatrikeln) samt Herbert Gejrot och Pontus M. Räf: »Lärarmatrikeln 1934». Dessa matriklar upptogo som regel fullständiga uppgifter över avlagda examina, och det var naturligt, att de sakkunniga för sitt arbete utnyttjade dessa uppgifter. Härigenom kunde redan från början examina hopföras på person för dessa två stora kategorier av akademiskt utbildade, och med hänsyn härtill bestämdes det vid matrikelutredningen använda tekniska förfaringssättet. Prästmatrikeln upptager samtliga vid tiden för matrikelns utgivande i livet varande personer, som inneha eller innehaft prästerlig tjänst inom svenska kyrkan och svenska kyrkans eller enskilda sällskaps mission; dessutom upptar matrikeln en del lekmän, såsom vissa domkapitelsledamöter, domkapitelsjurister, styrelseledamöter i missionssällskap etc. Inalles upptar matrikeln 3 231 personer. För var och en finnes för de sakkunnigas syfte fullt tillräckliga biografiska data, som äro ytterst tillförlitliga och mycket fullständiga. Över samtliga i prästmatrikeln upptagna personer med prästerlig tjänst eller prästerlig utbildning upplades ett kortregister med uppgifter om fullständigt namn, faderns namn (om detta avvek från vederbörandes eget namn), födelseår och -dag, studentexamensår, universitet, där studierna bedrivits och år för inskrivning där (i de fall, då studier bedrivits vid mer än ett universitet eller vid högskola, särskild uppgift för varje), för varje avlagd examen uppgift om högskola samt år och termin för examen, vidare prästvigningsår och nuvarande tjänst. Sedan korten för de präster, som icke avlagt akademisk examen, bortsorterats, ordnades de övriga korten efter år och termin för första examen samt efter högskola, där denna examen avlagts. Härvid togs dock icke någon hänsyn till examina, avlagda vt. 1884 eller tidigare; i planen för matrikelutredningen ingick nämligen, att densamma skulle omfatta samtliga examinerade vid universitet och fria högskolor under de 50 läsåren ht. 1884—vt, 1934. Det ansågs icke motiverat att gå längre tillbaka i tiden, fast det ju i vissa yrken, särskilt just bland prästerna, förekommer aktiva yrkesutövare, som avlagt sina akademiska examina före ht. 1884; dessa yrkesutövare äro numera dock åtminstone 70 a 75 år gamla. I en fullständig serie av studentkataloger, resp. årsredogörelser för universiteten och de fria högskolorna, där nominativa uppgifter om avlagda

97 exannina finnas publicerade, (kompletterade, då så behövdes, i fråga om doktorspromotioner och doktorsutnämningar), markerades genom överstrykning; de på korten angivna examina, och de kort, där examen sålunda påträffats i examensförteckningen, flyttades efterhand fram till den mot därnäst följande examen svarande placeringen i kortregistret. Det var i regel lätt att identifiera vederbörande även i sådana fall, då på grund av namnbyte, skiljaktighet mellan examensförteckningen och matrikeln i fråga om tidpunkten för examen, etc, det ej omedelbart framgick, vem av de i exarmensförteckningen upptagna, som matrikeluppgiften avsåg; eventuellt fick man taga till hjälp studentkatalogens personliga uppgifter, fullständigt förnamn, födelseår, födelseort, etc. Då på detta sätt samtliga kort fullständigt genomgåtts, återstodo endast ett mycket obetydligt antal kort, som ej fullständigt identifierats i examensförtteckningarna. Dessa fall undersöktes närmare, och det kunde konstateras, att det här rörde sig om utländska examina, hedersdoktorat eller direkta felaktigheter i examensförteckningarna, (så hava i en katalog för Lunds universitet ett antal examina, som i verkligheten voro teol.fil.examina, angivits såsom fil.lic.examina, etc). Lärarmatrikeln omfattar de i katalogerna över ifrågavarande läroanstalter för höstterminen 1933 upptagna lärarna vid Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, de kommunala flick- och mellanskolorna, de enskilda mellanskolorna, de högre goss- och samskolorna, folkskoleseminarierna, de högre folkskolorna (ämneslärare), de tekniska läroverken samt handelsgymnasierna, med undantag för vissa timlärare med mindre omfattande tjänstgöring. Då alla lärare, som insänt uppgifter, medtagits, upptager matrikeln även ett antal lärare, som icke innehade någon lärartjänst under nämnda termin. Inalles upptar matrikeln 4 514 personer. För var och en i lärarmatrikeln upptagen person utskrevs ett statistikkort med uppgifter om namn, födelseår och -dag, faderns namn (om detta avvek från vederbörandes eget), studentexamensår, högskola och termin för inskrivning där, avlagda examina (ofullständigt beträffande dem, som ej själva insänt uppgifter till matrikeln) med uppgift om examensår (-termin angives icke i matrikeln) och högskola, där examen avlagts (uppgifterna härvidlag ej fullständiga), huruvida och i så fall när provar genomgåtts, när första lärartjänst erhållits samt nuvarande tjänst och när denna erhållits, ävensom, i den utsträckning matrikeln härom innehåller uppgifter, undervisningsämnen i tjänsten. För de i matrikeln upptagna lärarna utan akademisk utbildning — seminarieutbildade lärarinnor, vissa ämneslärare vid högre folkskolor o. d., lärare i övningsämnen, m. fl. — uppgjordes korten i görligaste mån på ett analogt sätt. Efter precis samma metod som beträffande prästerna bearbetades nu materialet. Sedan korten för de lärare, som icke avlagt akademisk examen, bortsorterats, ordnades de övriga efter första examen (examina avlagda före 7

98 ht. 1884 oräknade) och uppsöktes i de ovan nämnda examensförteckningarna i studentkatalogerna. Inträffade det härvid, att en person redan var struken, d. v. s. var upptagen i prästmatrikeln, märktes motsvarande lärarkort med ett speciellt tecken, och kortet bortsorterades. I annat fall överströks namnet i examensförteckningen (med annan färg än för prästerna), termin för examen påfördes kortet, och kortet framflyttades till den nästa examen motsvarande platsen. Sedan sålunda hela kortkatalogen genomgåtts, underkastades de i densamma kvarstående, ej hittade examina en speciell undersökning, och det lyckades i allmänhet även här att klara upp de förefintliga ofullständigheterna. I det material, som erhållits vid studentutredningen, förefunnos naturligtvis många personer med akademisk examen. Dessas kort utskildes ur sin kartolin och underkastades precis samma behandling som prästmatrikelns och lärarmatrikelns kort. Även här bortsorterades de kort, som påträffades såsom redan strukna, och de till slut kvarstående oöverensstämmelserna gjordes till föremål för en närmare undersökning, som i detta fall var synnerligen lätt att genomföra. De kort, som enligt det ovanstående visat sig vara gemensamma för två eller eventuellt alla tre kartolinerna, analyserades, varvid speciellt studentutredningens detaljerade uppgifter voro av värde, och hänfördes till endera av de tre grupperna: präster, lärare, studenter. Efter denna behandling kvarstodo i examensförteckningarna ett ganska betydande antal teologiska och filosofiska examina ostrukna. Över dessa upplades ett fjärde kortregister (för korthetens skull benämnd restkartolinen). Härvid ägnades de examina, som kunde vara »fortsättningsexamina» (d. v. s. alla examina utom teol. fik- och fil. kand.examen), en särskild uppmärksamhet, så att examen påfördes tidigare befintligt kort beträffande samma person, om så bekvämligen kunde göras; någon fullständighet härvidlag eftersträvades dock icke. Med hjälp av studentkatalogernas personförteckning kompletterades med fullständigt förnamn (examensförteckningarna upptaga i regel endast initialer), födelseår (och -dag, där denna uppgift var tillgänglig), ev. föregående examen, sådan den framgick av titulaturen i studentkatalogen, samt de övriga uppgifter, som kunde vara av intresse. Det gällde därefter att fullständigt hopföra de fyra kartolinerna på person; d. v. s. genom den använda metodiken var det praktiskt taget uteslutet, att dubbelkort skulle förekomma annat än i restkartolinen; i denna kunde uppenbarligen förekomma dels egentliga dubbelkort, dels kort, som voro med i endera av de tre andra kartolinerna. Framförallt gäller detta beträffande lärare, som icke själva insänt uppgifter till lärarmatrikeln; beträffande studenter, som icke deklarerat, är det att märka, att deras kort redan tidigare i görligaste mån kompletterats med hjälp av universitetens och de fria högskolornas tentamensbokföring — examensliggare o. d. Genom sortering av restkartolinens kort i bokstavsordning samt efter

99 födelseår (och -datum) kunde åtminstone de allra flesta av de i denna grupp förekommande egentliga dubbelkorten tämligen lätt hopföras. De på motsvarande sätt ordnade korten i de andra tre grupperna lästes mot Testgruppens kort, och därigenom kunde flertalet av ofullständigheterna i präst-, lärar- och studentkortens examina kompletteras. I de fyra kortregistren voro, ännu efter denna procedur, ett antal kort misstänkta i fråga om fullständigheten eller riktigheten. Det var dels kort, som upptogo en enstaka efterprövning eller en fil. lic.examen utan föregående kandidat- eller magisterexamen eller en prästexamen utan föregående teol. kand.examen eller teoretisk teologisk examen, e t c , och dels — ehuru misstanken om ofullständighet naturligtvis icke kunde anses genomgående välgrundad — kort, som upptogo en fil. mag.examen utan föregående fil. kand.examen. Alla dessa kort underkastades en förnyad kontroll och efterforskning med avseende på eventuella dubbelkort. Det visade sig beträffande flertalet av de under den förra kategorien kvarstående misstänkta korten, att det rörde sig om personer, som avlagt någon förberedande examen före ht. 1884, som avlagt sin fil. lic.examen direkt utan föregående lägre examen eller som dispenserats från någon examen eller avlagt examen i utlandet. I en del fall kunde det också konstateras direkta fel i examensförteckningarna; ibland framgick detta redan av de ur universitetens tentamensliggare erhållna uppgifterna. Man torde emellertid kunna våga påstå, att det av de fyra kartolinerna bestående registret över de personer, som under de 50 läsåren ht. 1884—vt. 1934 avlagt filosofiska eller teologiska examina vid universiteten eller de fria högskolorna, är praktiskt taget fullständigt och praktiskt taget befriat från dubbelföringar. Enligt den av Sveriges extralärareförening utgivna »Förteckning å obefordrade ämneslärare med akademisk utbildning» var det ytterligare ett antal personer, utöver de i Lärarmatrikeln upptagna, som under ht. 1933 innehade lärartjänst vid någon av de skolor, som matrikeln omfattar. Dessa ha överförts från restgruppen till lärargruppen. Likaså ha — med ledning av deklarationerna — ett antal av de i studentmaterialet förekommande personerna överförts till lärar- (resp. präst-)gruppen. Omvänt har ett mindre antal i Lärarmatrikeln upptagna lärare, vilka voro utan anställning ht. 1933, överförts till restgruppen eller — som tidigare nämnts — till studentgruppen, varjämte några utländska lärare, vilka inneha för utlänningar direkt avsedda tjänster, uteslutits. Med hjälp av den nämnda extralärarförteckningen samt Läroverkslärarnas riksförbunds årsbok ha ämnesuppgifterna för lärarna kompletterats. För att få med även sådana lärare, som icke medtagits i Lärarmatrikeln, har i Skolöverstyrelsen uppgifter inhämtats om de vid folkhögskolor och statsunderstödda flickskolor anställda lärarna. Även detta material har upplagts på kort; de i materialet förekommande lärarna med akademisk examen

100 ha uppsökts i restgruppen (ibland i lärargruppen) och uppgifterna vederbörligen hopförts. I Lärarmatrikeln finnes såsom tillägg upptagen en förteckning över sedan sekelskiftet avgångna eller avlidna lärare, och i Prästmatrikeln finnes en motsvarande avdelning, avseende tiden 1914—1934. I den mån dessa personer funnos upptagna i restgruppen utplockades de motsvarande korten, och anteckningar enligt matrikeln påfördes. Dessutom ha äldre årgångar av prästmatrikeln använts för identifieringsarbetet. Därigenom hava de allra flesta av dem, som avlagt teologisk examen, kunnat återfinnas och vederbörligen behandlas. Beträffande examina i juridiska fakulteten genomfördes en motsvarande uppläggning på kort. Som utgångsmaterial användes emellertid härvid, för examina enligt »nya» stadgan, fakulteternas examensliggare, varigenom de personliga data direkt erhöllos koordinerade med examensuppgiften. För kontroll ordnades korten sedan på det sätt, som ovan beskrivits, och kollationerades med studentkatalogernas resp. årsredogörelsernas examensförteckning. (En del felaktigheter i primärmaterialet kunde härvid upptäckas och rättas.) För examina efter »gamla» stadgan utskrevos kort efter examensförteckningarna, och de personliga uppgifterna påfördes med hjälp av studentkatalogerna; i görligaste mån kontrollerades katalogernas examensförteckningar med de av fakulteterna förda examensprotokollen. Juristkorten sorterades alfabetiskt och i födelseårsordning, och uppgifter, avseende samma person, sammanfördes på ett kort. Med utnyttjande av titulaturen vid examens avläggande identifierades de jurister, som tidigare avlagt filosofisk (eller teologisk) examen, med motsvarande filosof-(teolog-) kort, och, likaledes med utnyttjande av titulaturen vid examens avläggande, identifierades de »filosofer» (resp. teologer), som före sin filosofiska (teologiska) examen avlagt juridisk examen, med motsvarande juristkort, och uppgifterna sammanfördes. Någon ytterligare kontroll på frånvaron av dubbelkort — exempelvis genom läsning av juristkartolinen mot filosof- och teologkartolinens olika grupper — ansågs icke motiverad. Såväl juristerna som restgruppen bland filosofer och teologer eftersöktes i statskalendern. Vidare sammanställdes juristkorten med rikstelefonkatalogens uppgifter under yrkesregisterrubriken »Advokater». Slutligen uppgjordes på liknande sätt en kartolin över dem, som avlagt medicinsk examen. För sammanförandet av examina på person utnyttjades här den år 1934 av medicinalrådet Fredrik Bissmarck utgivna »Biografisk matrikel över svenska läkarkåren 1934», vilken matrikel (i flera avseenden ganska bristfällig) upptager 2 832 vid tiden för matrikelns utgivande i livet varande läkare såväl aktiva som f. d. yrkesutövare. Sedan efter denna matrikel kort utskrivits och strykningar på förut angivet sätt företagits i studentkatalogernas examensförteckningar, fullständigades registret genom utskrivning av kort över dem, som icke blivit

101 strukna. Korten kompletterades i fråga om personalia och hopfördes på person, och på analogt sätt som beskrivits för juristerna eftersöktes de fall, då en person avlagt examen i såväl medicinska som någon annan fakultet. Även den av Medicinalstyrelsen årligen utgivna läkareförteckningen har utnyttjats, dock endast vid uppgörandet av de nu levande läkarnas åldersfördelning. Genom de här beskrivna åtgärderna har sålunda åvägabragts ett på det hela taget mycket tillfredsställande material beträffande alla de personer, som under femtioårsperioden ht. 1884—vt. 1934 avlagt examen vid universiteten och de fria högskolorna. För det sätt på vilket detta material utnyttjats och vidare bearbetats, skall här ej redogöras; detta kommer att behandlas i specialkapitlen om de olika yrkeskategorierna. Till en del ha resultaten redan framlagts i det allmänna huvudkapitlet om tillströmningen till de intellektuella yrkena.

Organisationsenquéten. Som i de föregående kapitlen omnämnts, har det vid flera tillfällen inträffat, att rekryteringen till något av de intellektuella yrkena av yrkets utövare ansetts vara allt för stark eller vid andra tillfällen otillräcklig, och det har som nämnts förekommit, att direkta åtgärder vidtagits för att påverka tillströmningen. Likaså ha de studerande, som utbilda sig för något visst intellektuellt yrke, eller de nyligen utexaminerade, med anledning av en enligt deras mening allt för stark tillströmning, tid efter annan yrkat på åtgärder från myndigheternas sida för att hejda denna tillströmning eller själva på ett eller annat sätt sökt verka för en minskning av det antal studerande, som söka sig till den ifrågavarande utbildningen. Det är lätt att inse, att inom olika kategorier av utövare av ett visst yrke synpunkterna på tillströmningsfrågan kunna vara ganska skiftande, ibland kanske diametralt motsatta. Beträffande flertalet av de intellektuella yrkena kan man emellertid nog säga, att det förefinnes en allmän tendens, så att de äldre yrkesutövarna äro mindre besvärade av en för stark tillströmning än vad de yngsta yrkesutövarna och de studerande äro. För de äldre kan det ofta vara så, att det existerar ett visst, ehuru ytterst svårbestämbart optimum; exempelvis kan det för den praktiserande advokaten ha sina risker med alltför stark tillströmning till advokatyrket, vilket kan skärpa konkurrensen över hövan och minska inkomststandarden, men också med en allt för svag rekrytering, som kan göra det svårt eller omöjligt för honom att erhålla de rättsbildade biträden, som han för sin verksamhet kan behöva. Likaså kunna de äldre ingeniörerna såsom högre chefer eller självständiga företagare vara intresserade av en riklig tillgång på tekniskt utbildade personer.

102 Påtagligt är, att det just inom ledningen för de många existerande fxcksammanslutningarna av intellektuellt utbildade finnes en mycket rik fond av erfarenhet om de olika yrkenas villkor och möjligheter. Dessa ha vid olika tillfällen diskuterats, och utredningar av olika slag ha verkställts. I många fall har man en arbetsförmedling, varigenom aktuella erfarenheter rörande läget på arbetsmarknaden inom facket äro tillgängliga. Det var då helt naturligt, att de sakkunniga ville på ett eller annat sätt tillgodogöra sig denna erfarenhet och söka få frågan om tillströmningen till de intellektuella yrkena belyst genom de synpunkter, som fack- och intresseorganisationerna av yrkesutövare och studerande önskade andraga. Tid efter annan förekomma i facklitteraturen, facktidskrifterna ojh i dagspressen uppsatser eller artiklar av personer, ofta just i ledande ställning inom någon organisation på sitt yrkesområde, med synpunkter på yrkets konjunkturer och ekonomiska standard, på yrkesutbildningens ändamålsenlighet, på tillströmningsfrågan, e t c , etc. I många fall ha sådana artiklar varit av stort intresse för de sakkunniga. För att fullständiga och aktualisera det material, som sålunda redan i tryck fanns tillgängligt, riktade de sakkunniga i början av oktober 1934 till ett trettiotal organisationer av utövare av intellektuella yrken samt till de olika studentkårernas intresseorganisationer och facksammanslutningar en skrivelse, vari uppställdes följande frågor: Förefinnes på Edert yrkesområde brist eller överflöd av arbetskraft? (i vilken omfattning, av vilka anledningar?) Finnes besvärande konkurrens med personer med lägre eller främmande utbildning? (tandtekniker, sakförare, lärarinnor med seminarieutbildning, f. d. militärer, e t c ) . Med vilka och i vilken utsträckning? Vad kan lämpligen göras för att förhindra dylik konkurrens? Eder åsikt om löne- eller inkomststandarden inom yrket: Vilka variationer i tillströmningen till yrket hava under de femton senaste åren förekommit? (Brist eller överflöd på aspiranter; faktorer, som inverkat på tillströmningen; etc.) : Finnes statistik över personer, sysselsatta inom Edert yrkesområde (yrkesutövarnas antal, fördelning på ålder och kön, inkomstförhållanden, etc.) ? Finnes källmaterial därtill, såsom matriklar o. d. ? Finnes statistik över rekrytering och avgång? Finnes förteckningar över personer, som under de senaste femton åren inträtt i yrket resp. lämnat yrket, på grund av dödsfall eller av annan anledning? Finnes statistik över antalet arbetslösa inom Edert yrkesområde? Över antalet påtagligen otillräckligt avlönade? Hava åtgärder vidtagits för att påverka tillströmningen (Ha broschyrer utsänts till abiturienterna? Vilka? Ha tidningsartiklar publicerats? Vilka? Har verkan av dylika åtgärder försports?). Hava dessa åtgärder haft till ändamål att locka, att avskräcka eller att upplysa aspiranterna? Hava reglerande spärråtgärder varit i funktion? Av vilken anledning, vilka och med vilket resultat? Äro dylika åtgärder planerade? Av vilken anledning? Vilka?

103 Äro dylika åtgärder önskvärda? Vilka och varför? (Ur yrkets synpunkt, uir samhällets eller ur bådas.) Är överbefolkning att vänta? Av vilken anledning ? Vad tror Ni om yrkets framtida konjunkturer? Kunna åtgärder tänkas, som kunna befrämja användandet av ett ökat antal personer med utbildning för Edert yrke? Vilka och på vilket sätt? (Ex.: inrättande av provinsialtandliäkartjänster; avskaffande av högre lärarinneseminariet; minskning av nnaximalantalet elever i skolornas klassavdelningar; omläggning av folks.kollärarutbildningen; reformering av åklagarväsendet; e t c ) : Förefinnes behov för yrket av arbetsförmedling? Finnes redan sådan organiserad och i så fall hur? Åtnjuta dessa arbetsförmedlingar bidrag av utomstående och i så fall från vem? Bör arbetsförmedlingen omhänderhas av enskilda föreningar eller av det allmänna? Som bekant förskjutes ålderstyngdpunkten i vår befolkning starkt åt de högre åldrarna (på grund av den minskade dödligheten och den sjunkande nativiteten), och det kan med säkerhet förutses att under de närmaste årtiondena genomsnittsåldern hos befolkningen kommer att än mera stiga. H u r kan den förändrade ålderssammansättningen hos vårt folk komma att verka på Edert yrkesområde? (Om proportionen åldringar starkt ökas, torde exempelvis därmed också behovet av läkare i relation till folkmängden bliva större.) Vilken betydelse ha de olika åldersklasserna såsom skapare av arbetstillfällen inom Edert yrkesområde? Beträffande skrivelsens riktande till studentkårernas organisationer är att anmärka, att för undvikande av onödigt dubbelarbete skrivelsen först tillställdes Lunds studentkårs intressebyrå och genom dess förmedling vissa facksammanslutningar av studenter vid Lunds universitet. Sedan svar därifrån inkommit, remitterades detta för yttrande till motsvarande organisationer i Uppsala, Stockholm och Göteborg. Av facksammanslutningar, utom ovan nämnda studentorganisationer, som tillställts skrivelsen och med anledning av densamma till de sakkunniga ingivit yttrande, må här uppräknas några: Sveriges läkarförbund, Läroverkslärarnas riksförbund, Kommunala mellanskolornas lärarförening, Städernas folkskoleinspektörsförbund, Sveriges extralärareförening, Svenska veterinärläkareföreningen, Sveriges tandläkareförbund och Svenska tandläkaresällskapet, Sveriges apotekareförbund, Svenska teknologföreningen, Chalmersska ingeniörsföreningen, Svenska konsulterande ingeniörers förening, Svenska ekonomföreningen, Ekonomföreningen i Göteborg, Föreningen auktoriserade revisorer,

104 Föreningen jägmästare i enskild tjänst och De extra jägmästarnas förbund, Svenska journalistföreningen och Publicistklubben, Svenska industritjänstemannaförbundet, Sveriges allmänna folkskollärareförening. Till de i många avseenden synnerligen intressanta synpunkter, som i de avgivna svaren framlagts, återkomma de sakkunniga vid behandlingen av resp. yrkesområden. Några allmänna omdömen ha redan refererats i kap. III.

Läraraspirantenquéten. Av de studerande vid de högre läroanstalterna utgöra studenterna vid universitetens och de fria högskolornas filosofiska fakultet, på grund av sitt stora antal och de många olika examensformer och ämnesgrupperingar, den valfrihet i ämnenas kombinering och den variation i fråga om syftet med studierna, som förekommer, en speciellt svåröverskådlig, men också ur de sakkunnigas synpunkt särskilt viktig grupp. Sak samma gäller vid betraktande av de ute i samhällslivet varande högskoleutbildade i fråga om de från filosofiska fakulteten utexaminerade. En åtminstone i vissa hänseenden enhetlig grupp utgöra dock lärarna vid det högre undervisningsväsendet och de studerande, som utbilda sig för läraryrket. Filosofisk ämbetsexamen är den examen, som övervägande delen av den filosofiska fakultetens studerande (de blivande teologerna oräknade) inrikta sig på, och för många av de viktigaste ämneskombinationerna i denna examen är lärarebanan praktiskt taget det enda yrke, som står öppet. De, som ha möjlighet att göra sina studier ekonomiskt fruktbärande i andra yrken, äro förhållandevis få och ha därvid att konkurrera även med dem, som endast avlagt filosofie kandidatexamen. Det är företrädesvis vissa naturvetenskapliga ämnen såsom kemi, matematik och, särskilt i kombination med ärftlighetslära, biologi, som kunna utnyttjas i praktisk verksamhet. Humanistisk utbildning kan i viss utsträckning utnyttjas i journalistisk eller publicistisk verksamhet eller på biblioteks- eller museimannabanan och språkliga ämnen, historia eller matematik kunna, särskilt i kombination med statsvetenskapliga ämnen, bereda inträde i centralförvaltningen. I mångt och mycket intaga de för lärarbanan studerande en särställning i jämförelse med övriga högskolestuderande, vilka senare antingen genom restriktiva intagningsbestämmelser äro så gott som garanterade att erhålla anställning (apotekare, lantmätare) eller ha möjlighet att utnyttja sin utbildning såsom privatpraktiserande (jurister, tandläkare, läkare, de sistnämnda dock i regel först efter viss fortsatt utbildning efter med. lic.examen) eller slutligen genom utbildningens mera praktiskt inriktade natur kunna söka sin

105 utkomst i livet i en tämligen riklig mångfald av verksamhetsområden — visserligen ibland, om det vill sig mindre väl, på poster, som icke i och för sig fordra så kvalificerad utbildning (ingeniörer, ekonomer). Att bli privatpraktiserande lärare är det endast få, som lyckas med, och det är i varje fall då det gäller privatundervisning o. d. ett ur trygghetssynpunkt rätt otillfredsställande sätt att förskaffa sig en utkomst. Tillströmningen till lärarbanan är fri så till vida, att det ej finnes någon begränsning i antalet av dem, som få förskaffa sig den teoretiska utbildningen, d. v. s. den akademiska examen, som fordras för lärarkompetens. Beträffande den praktiska utbildning, som är nödvändig för erhållande av ordinarie tjänst (vid flertalet av landets högre skolor), förefinnes däremot en spärr, i det endast en del av de lärarkandidater, som ansöka om provar, bliva antagna vid provårskurserna. Utom vid universiteten och de fria högskolorna utbildas även vid en annan läroanstalt lärare för de högre skolorna, nämligen vid Statens högre lärarinneseminarium i Stockholm (tidigare också vid ett antal privata lärarinneseminarier). De seminarieutbildade lärarinnorna utgöra, i fråga om nödvändigheten av att söka sin utkomst på lärarbanan, en ännu mera bestämt inriktad grupp än de universitetsbildade läraraspiranterna, ehuruväl en hel del vid giftermål avgå från sin befattning i förtid eller avstå från att söka anställning. Genom de regler, som vid tillsättande av lärartjänster tillämpas, intaga i själva verket de seminariebildade lärarinnorna en gynnad ställning, i det att de i allmänhet erhålla tjänstgöring framför en filosofie magister utan provar. Med hänsyn till det ovan sagda ha de sakkunniga ansett det vara av särskilt värde att få till stånd en utredning beträffande de yngre lärarnas möjligheter att erhålla anställning och över arbetslösheten bland de lärarutbildade. Detta har synts så mycket mera önskvärt, som det länge klagats över de elåliga befordringsutsikterna på lärarbanan (»extralärareländet»), över svårigheterna för lärarkandidaterna att erhålla provårshänvisning, över svårigheterna för de nyexaminerade att få lärartjänstgöring — detta speciellt för de unga filosofie magistrarna — samt över den starka tillströmningen av studerande till universitetens och de fria högskolornas filosofiska fakultet. En mycket stor del av lärartjänsterna vid de högre skolorna uppehållas av icke ordinarie lärare. Extra och vikarierande lärare förordnas vid de statliga högre skolorna av Skolöverstyrelsen eller rektor; för arbetsförmedling finnes ett särskilt organ — Extralärarbyrån —, som åtnjuter understöd av staten och förmedlar anställning för läraraspiranter med akademisk examen (även utan provar) samt från högre lärarinneseminarium utexaminerade lärarinnor (dessutom också övningslärare). Skolöverstyrelsen har föreskrivit, att rektorerna vid de statliga högre skolorna skola vara skyldiga att beträffande vikariattjänstgöring, som överstiger 14 dagar, inhämta förslag till vikariatets besättande från extralärarbyrån. En person, som genom extralärarbyrån sö-

106 ker lärartjänst, har att för höstterminen tidigast i februari och för vårterminen tidigast i oktober till byrån insända sina ansökningshandlingar med uppgift om födelseår, akademiska examina, examens-, provårs-, tjänstgöringsoch studentbetyg och övriga meriter, som sökanden vill åberopa, och är skyldig — det står förresten också i hans eget intresse — att så länge han kvarstår som sökande hålla byrån underrättad om sin adress liksom också att underrätta, ifall han utan byråns försorg skulle erhålla någon läraranställning. Ansökan gäller endast för en termin i sänder. Arbetsförmedling för lärarinnor ombesörjes även — företrädesvis beträffande de enskilda flickskolorna — av Flick- och samskoleföreningens byrå i Stockholm. En viss begränsad arbetsförmedling i fråga om vikariat utövas också av studentorganisationer — intressebyråer och liknande —; denna arbetsförmedling är dock endast av mera lokalt betonad karaktär, och begränsas genom den ovan nämnda förordningen, att rektorerna vid de statliga skolorna äro skyldiga att anlita extralärarbyrån, så snart vikariatets längd överstiger 14 dagar. Alldeles oavsett om ett antal vikariat o. d. förmedlas av andra än extralärarbyrån, kan man dock räkna med att de allra flesta av dem, som aspirera på anställning som extra eller vikarierande lärare, anmäla sig på extralärarbyrån. Det är dock icke alla på extralärarbyrån anmälda, som under alla omständigheter aspirera på lärartjänst eller som, om de icke erhålla sådan tjänst, stå utan arbete. En hel del av de anmälda äro alltjämt studerande, vilka emellertid icke ha något emot att tillfälligtvis avbryta studierna för en lärartjänstgöring; bland dessa finnes det en hel del, som endast aspirera på vikariat i den stad, där de bedriva sina högskolestudier, eller i dess omedelbara närhet. Naturligtvis måste man, då man med ledning av siffrorna över antalet på extralärarbyrån anmälda sökande och antalet av dem, som icke kunnat beredas tjänstgöring, vill bedöma anställningsutsikterna, taga hänsyn till förekomsten av denna typ av sökande. Å andra sidan är det, som studentutredningen visat, många av de vid universiteten och högskolorna studerande, som bedriva studier för högre examen eller för komplettering endast emedan de icke lyckats erhålla någon lärartjänstgöring. Ofta äro de då anmälda på extralärarbyrån, och om de få någon tjänst, avbryta de för kortare tid eller för alltid sina vidare högskolestudier. Men det kan också hända, att de under vissa terminer icke anse det förenligt med studierna att aspirera på lärartjänst och därför icke anmäla sig på byrån. Vi ha tydligen då en maskerad arbetslöshet. Från extralärarbyrån ha de sakkunniga inhämtat uppgifter om samtliga hos byrån för höstterminen 1934 och vårterminen 1935 anmälda sökande med akademisk examen eller högre lärarinneutbildning. Uppgifterna avse: namn och adress, födelseår, avlagda examina med ämnen och betyg, huruvida provår genomgåtts, antalet tjänstgöringsterminer, senaste tjänstgöring samt

107 huruvida och i så fall var vederbörande med anledning av anmälningen erhållit tjänstgöring. Till samtliga dessa utsändes i januari 1935 en cirkulärskrivelse, vari bl. a. anfördes följande: Under utredningsarbetet hava de sakkunniga funnit det önskvärt att åvägabringa en närmare belysning av läraraspiranternas möjligheter att erhålla anställning och utkomst. Då andra vägar att erhålla härför nödvändiga uppgifter icke stå till buds, få de sakkunniga härmed anhålla, att Ni ville tillställa dem en uttömmande och specificerad redogörelse för Edra anställningsoch studieförhållanden efter avlagd filosofisk ämbetsexamen (eller motsvarande). I redogörelsen torde uppgivas: födelsedatum; tidpunkt (termin) för examina och provar; ämnen i examina och provar; under vilka tider, i vilka egenskaper och med vilka avlöningsförmåner (kontant och in natura) Ni innehaft anställning (av vad slag det vara må) ; under vilka tider och av vilka anledningar Ni bedrivit studier; huruvida Ni under någon tid icke aspirerat på lä raranställning och i så fall under vilken. Det är önskvärt, att Ni i redogörelsen lämnar alla de uppgifter, som Ni anser vara ägnade att belysa Edra anställnings- och sysselsättningsförhållanden under tiden efter fil. ämbets- (eller motsvarande) examen. Givetvis ligger det i Edert eget och Edra kamraters intresse att Ni lämnar de här begärda uppgifterna. Edert svar kommer att behandlas konfidentiellt; . . . Med hänsyn till önskvärdheten av att få fram den enskildes synpunkter så utförligt som möjligt och då det kunde antagas, att den ene ville framhäva ett, den andre ett annat, ansågo de sakkunniga det icke vara lämpligt att ge skrivelsen formen av ett direkt frågeformulär utan nöjde sig med att endast, på det sätt som framgår av det ovanstående, precisera de särskilda frågor, som man önskade att alla skulle besvara. Då bland de tillskrivna befunno sig ett stort antal äldre extralärare med långvarig tjänstgöring, vilka knappast kunde antagas ha något större intresse att besvara de framställda frågorna, var det på förhand att vänta, att svarsprocenten ej skulle bliva så särdeles hög. Det var också på förhand att vänta, att en tämligen stark selektion skulle göra sig gällande så tillvida, att de lärare och läraraspiranter, som haft svårigheter att erhålla förordnanden eller eljest haft mindre goda erfarenheter av det rådande systemet, kunde antagas vara särskilt benägna att svara. Inalles var det 803 lärare och läraraspiranter, som erhöllo skrivelsen sig tillsänd. Av dessa svarade 349 eller 43,5 %. Materialet har bearbetats dels i sin helhet, alltså med utnyttjande av de från extralärarbyrån erhållna uppgifterna, och dels beträffande de deklarerande. Det är med hänsyn till de synpunkter, som ovan anförts, helt naturligt, att deklarationsmaterialet icke ligger precis väl till för statistisk bearbetning i vanlig mening; de selektiva momenten äro ganska svåröverskådliga och besvärliga att eliminera, Detta hindrar emellertid icke, att materialet har

108 mycket av intresse att bjuda och ger möjlighet till många intressanta slutsatser. För de vunna resultaten kommer redogörelse att lämnas i avsnittet beträffande personer med filosofisk examen.

Redogörelser för olika yrkesområden. Teologer. Tillflödet till den teologiska studiebanan ht. 1909—vt. 1934. Studerande, som önska avlägga examen inom teologisk fakultet, måste som bekant inskriva sig successivt i två fakulteter. Den första inskrivningen äger rum i den filosofiska fakulteten. Först sedan teologisk-filosofisk examen eller annan filosofisk examen avlagts kan inskrivning i den teologiska fakulteten äga rum. Då de vid filosofisk fakultet inskrivna studerande, som ämna bedriva studier ledande fram till teologisk examen, i de av universiteten lämnade uppgifterna om antalet nyinskrivna icke redovisas för sig, hava de sakkunniga icke gjort något försök att i detta sammanhang skildra tillflödet till den teologiska studiebanan under hänsynstagande till förhållandena vid sagda studiebanas begynnelse. Emellertid hava de sakkunniga i ett följande avsnitt, rörande filosofiska fakulteten, gjort vissa approximativa uppdelningar av de nyinskrivna efter studieriktning, vid vilka uppdelningar de s. k. teologikofilarna (gruppen Ft) avskilts. Direkt på denna hänförliga examensprocenter för teologisk examen hava därvid beräknats och även framtida examenssiffror på grundval av antalet under de senare åren i filosofiska fakulteten inskrivna teologikofilarna. Hänvisas må därför till avsnittet om filosofiska fakulteten för ytterligare belysning av teologernas tillströmningsfråga. Efter som regel tre terminers studier i filosofisk fakultet eller vid Göteborgs högskola låter den studerande, som ämnar fortsätta på den teologiska studiebanan, skriva in sig vid teologisk fakultet. Givet är emellertid, att ett icke ringa antal studerande, som vid inskrivningen i filosofiska fakulteten haft teologisk examen i sikte, avbryta sina studier antingen så, att de helt avstå från vidare universitetsutbildning eller så, att de övergå till annan studiebana, En siffra, som angiver antalet vid teologisk fakultet inskrivna personer, återgiver därför endast ofullständigt det verkliga tillflödet till de teologiska studierna. För de sakkunnigas ändamål är emellertid detta förhållande av mindre vikt, då inskrivningssiffrorna för den teologiska fakulteten i detta sammanhang studeras huvudsakligen för inhämtande av upplysningar om antalet under de närmaste åren väntade teologiska examina. De olika antalen för de under varje läsår vid rikets två teologiska fakul-

109 teter (i Uppsala och Lund) nyinskrivna studerande, från och med läsåret 1909 —1910, hava sammanförts i tabell 16. De återgivas dessutom grafiskt i diagram 2 a, sid. 23. Säsom av siffrorna i kol. 2 av tab. 16 framgår växlar antalet under ett läsår vid teologisk fakultet nyinskrivna högst betydligt. Av de tjugofem i Tab. 16. Antalet per läsår vid teologisk fakultet nyinskrivna studerande och årliga antalet personer, soin avlagt teol. kand.examen, jämte examensprocent. Antalsuppgifterna för examinerade hava förskjutits i förhållande till antalsuppgifterna ifråga om de nyinskrivna med hänsyn till medianvärdet för studietiden för teol. kand.examens avläggande (avrundat till 2 x/« år). 1

5 Antal personer, som Examensavlagt teol. procent 4 : 2 kand.examen

Läsår

Antal nyinskrivna

År

1909—10 10-11 11-12 12-13 13—14

63 61 65 83 82

1912 13 14 15 16

61 41 47 59 45

96.8 67.2 72.3 71.1 54.9

14—15 15—16 16—17 17-18 18—19

98 106 105 102 86

17 18 19 20 21

70 93 97 89 79

71.4 87.7 92.4 87.3 91.9

19-20 20—21 21-22 22—23 23-24

79 82 82 68 96

22 23 24 25 26

76 81 81 76 91

96.2 98.8 98.8 111.8 94.8

24—25 25-26 26—27 27—28 28-29

106 152 211 179 205

27 28 29 30 31

99 126 95 115 141

93.4 82.9 45.0 64.2 68.8

29-30 30-31 31-32 32—33 33—34

244 175 169 143 163

32 33 34 35 36

159 164 138 117 133

65.2 93.7 81.9 81.9 81.9

tabellen redovisade läsåren uppvisar läsåret 1910—1911 lägsta antalet, nämligen 61 nyinskrivna, och läsåret 1929—1930 högsta antalet, nämligen 244 nyinskrivna. Under den här studerade tidsperioden uppvisar sifferserien för de nyinskrivna tre minima belägna omkring läsåren 1910—1911, 1922—1923 och 1932—1933. Mellantiden är ungefär lika med dubbla studietiden, teol. fil.ex. inräknad. För övrigt karaktäriseras sifferserien av en stegring, som

110 blir särskilt påtaglig efter år 1922. Denna ökning anses väsentligen hava sin grund i den kyrkliga ungdomsrörelsen men beror givetvis också i stor utsträckning på de tämligen goda utsikter till utkomstmöjligheter, som den teologiska studiebanan då erbjöd på grund av den rådande prästbristen. Denna ledde bland annat därtill, att ett icke ringa antal personer utan vederbörlig teologisk examen dispensvägen erhöll tillträde till prästämbete. Den år 1922 påbörjade stegringen av de vid teologisk fakultet nyinskrivna studerandenas antal varade till och med läsåret 1929—1930. Därefter har en minskning inträtt, som medfört att inskrivningssiffrorna för de tre läsåren ht 1931—vt 1933 utgöra endast omkring 75 % av motsvarande siffror för de tre läsåren ht 1928—vt 1931. Avbrott i studierna före teol. kand.examen. Tillgängliga statistiska uppgifter medgiva icke ett direkt fastställande av den utsträckning, i vilken personer, som inriktat sig på den teologiska studiebanan, avbrutit sina studier före inskrivningen i den teologiska fakulteten. Att dylika avbrott förekomma, visar dock den i avsnittet rörande filosofiska fakulteten utförda beräkningen av avbrotten fram till teologisk examen. Då emellertid de sakkunniga önska studera studieavbrotten på den teologiska studiebanan i främsta rummet i den mån de förekomma inom den teologiska fakulteten, för att med ledning av fakultetens inskrivningstal beräkna antalet av dem, som inom den närmaste tiden kunna väntas avlägga teologisk examen, kunna vi här uteslutande hålla oss till dessa. Det må förutskickas, att det är ändamålsenligt att inrikta undersökningen av teologbanans tillströmningsförhållanden på teol. kand.examen och icke på det praktisk-teologiska provet. Den förra examen avlägges nämligen av alla teologer — även av dem, som icke ämna gå till prästerlig tjänst — medan relativt många teologie kandidater icke genomgå det praktisk-teologiska provet. Vill man erhålla ett grepp på samtliga teologer, måste man alltså i detta sammanhang rikta sin uppmärksamhet på teol. kand.examen. Det för de sakkunniga tillgängliga siffermaterialet kan läggas till grund för en beräkning av förhållandet mellan å ena sidan antalet personer, som under ett visst år avlagt teol. kand.examen, och å andra sidan det antal personer, som nyinskrevos i teologisk fakultet under en tidsperiod, som ligger så långt framför ifrågavarande år, att en normal studietid för teol. kand. examens avläggande kommer att ligga mellan tiden för inskrivningarna och tiden för examen. Det tal, som framkommer vid uträknandet av detta förhållande, benämnes här och i det efterföljande för examensprocenten. I tab. 16 hava talen för examensprocenten för vart och ett av åren 1912 till 1933 sammanförts i kol. 5. Det må anmärkas, att vid framräknandet av sagda tal tiden som för-

Ill flyter mellan inskrivning i teologisk fakultet och avläggandet av teol. kand. examen antagits i genomsnitt uppgå till 2 1[2 år. Denna siffra har måst underkastas en ganska kraftig avrundning, enär inskrivningsuppgifterna icke tilllåta en bestämning till kortare tidsmått än terminer. Vidare har sannolikt sagda studietid under den här observerade tidsperioden undergått ganska kraftiga variationer från tid till annan på grund därav att under viss tid prästbrist rått, vilket lär under någon tid ha medfört minskade examensfordringar och därmed snabbare framkomst på studiebanan. Till dessa förhållanden kan hänsyn här icke tagas. Man spårar emellertid verkningarna av dem i talen för examensprocenten. När studietiden undergår förkortning blir det en viss anhopning av examina, när den förlänges blir det åter en utspridning på längre tid av antalet examina. Anhopningen medför att examensprocenten för en tid blir hög, utspridningen att examensprocenten för en tid blir låg. Härtill torde också samtidigt medverka, att de lägre examensfordringarna och den kortare studietiden medföra en minskning i verkliga antalet av dem, som avbryta sina studier utan att avlägga examen. En förlängning medför givetvis motsatt resultat, d. v. s. flera avbrott. Slutligen må anmärkas, att de sakkunniga, i de fall där kontroll kunnat företagas, funnit så gott som varje siffra över antalet inskrivna vara behäftade med mindre felaktigheter, vartill kommer, att antalet inskrivningar som regel är större — om än obetydligt större — än antalet inskrivna studerande av den orsaken, att ett antal personer inskriva sig vid båda de teologiska fakulteterna och då bliva dubbelräknade i siffrorna i kol. 2 av tab. 16. Här påpekade missförhållanden och fel äro emellertid ej av någon större praktisk betydelse. Hänsyn till dem böra emellertid tagas i så måtto, att man håller klart för sig, att skillnaden mellan vederbörande examensprocent och 100 procent ej giver något exakt uttryck för det relativa antalet av dem, som avbrutit sina studier. Bildar man medeltal för fem- eller tioårsperioder torde skillnaden dock giva ett godtagbart uttryck för avbrottsprocenten, om än på grund av dubbelinskrivningarna liggande något högre än den verkliga avbrottsprocenten. Examensprocenten är som av tabellen framgår mycket hög för examensåren 1922—1926. Detta sammanhänger säkerligen med den svaga tillströmningen till studiebanan och prästbristens följdverkningar på studierna. För åren därefter minskas den. Skälen till detta förhållande äro med all sannolikhet de ovan angivna. Tager man medeltalet för de tio åren 1924—1933, erhåller man siffran 81.9. Antalet personer, som avlägga teol. kand.examen, motsvarar sålunda omkring 82 % av antalet inskrivningar. Med ledning härav kan antagas, att avbrotten uppgå till högst 18 %, räknat från inskrivningen i teologisk fakultet. Om man med hänsyn till förut berörda omständigheter sätter siffran till 15 %, överdriver man säkert icke avbrottens antal. Såsom framgår av en undersökning av juristernas avbrottsförhållanden

112 äro avbrotten vanligast under de första två terminerna efter inskrivning vid universitet och högskola (tab. 21 sid. 126). Detta fenomen är mycket naturligt och kan därför med stor säkerhet antagas föreligga jämväl för dem, som inskriva sig i filosofisk fakultet för preliminära teologiska studier. Längre fram däremot, efter inskrivning i teologiska fakulteten, torde avbrotten fördela sig mera likformigt och man kan därför anslå avbrottsprocenten till c:a 4 % per studieår. Denna frekvens ger nämligen ovan angivna siffra av 15 % för hela studietiden. Då vidare avbrotten under första studieåret kunna antagas vara c:a 4 gånger och under andra studieåret 2 gånger så vanliga som under fjärde studieåret, torde studieavbrotten före inskrivningen i teologisk fakultet med ledning av nyss angivna års medeltal för avbrotten i teologiska fakulteten kunna beräknas till omkring 25 %. I allt skulle sålunda c:a 36 % (25 % + 15 % av återstoden) av de personer, som beträda den teologiska, studiebanan, kunna antagas avbryta sina studier utan att avlägga teol. kand.examen. Inför denna siffra kan anföras att de sakkunniga i avsnittet rörande filosofiska fakulteten funnit en examensprocent av i det närmaste 75 % för nyinskrivna »teologikofilare». För dessa skulle man sålunda ha att räkna med en avbrottsprocent före teol. kand.examen av endast omkring 25 %. De nyinskrivna inom gruppen Ft i filosofiska fakulteten hava emellertid beräknats på ett sådant sätt, att hela det bortfall som äger rum i synnerhet under det första året genom övergång till annan filosofisk studielinje icke kunnat beaktas, enär gruppen nyinskrivna Ft kommit att omfatta endast dem, som mera målmedvetet om än icke alltid ända till inskrivning i teologiska fakulteten fullföljt sina studier för avläggande av teologisk-filosofisk examen. (Jfr härom avsnittet om filosofiska examina). Tager man hänsyn härtill är överensstämmelsen mellan de två siffrorna att betrakta som ganska acceptabel, ty övergång under det första studieåret från Ft-linjen till Fh-linjen är tämligen vanlig och säkerligen vanligare än den motsatta övergången. Antalet personer, som kunna väntas avlägga teol. kand.examen under de närmaste åren. Man har givetvis rätt att antaga, att examensprocenten för de närmaste åren icke skall annat än på grund av tillfälligheternas spel avvika från den nivå, som den intagit under de sist observerade tio åren. Någon anledning till någon mera väsentlig nivåändring föreligger nämligen icke för närvarande. Utgår man från siffrorna för de under de senare läsåren nyinskrivna teologie studerande, bör man genom användande av det medeltal, som angiver här åsyftade nivå, kunna med önskvärd och för ändamålet tillräcklig grad av säkerhet förutberäkna antalet av de personer, som kunna väntas avlägga teol. kand.examen under de närmaste åren. En dylik beräkning har utförts och resultatet återfinnes i tab. 16 i de siffror, som i kol. 4 angivits med kursivstil.

113 Såsom av dessa siffror framgår, kan antalet utexaminerade teol. kandidater för åren 1934—1936 väntas uppgå till i medeltal omkring 129 per år räknat. Enligt de i tab. 43 och 44 i avsnittet angående filosofiska fakulteten beräknade siffrorna för de alumner i filosofiska fakulteten, som sannolikt komma att avlägga teol. kand.examen, utgör siffran resp. 126 och 153, alltefter som beräkningen grundas på examensprocenten för teol. kand.examen hos totala antalet i filosofiska fakulteten nyinskrivna eller endast hos gruppen Ft därinom. I avsnittet rörande filosofiska fakulteten lämnas förklaring på de två siffrornas olika storlek och varför den första bör anses förtjäna vitsord före den andra, Överensstämmelsen med det medeltal, som här beräknats med utgående från de i teologiska fakulteten nyinskrivna studenterna, är således god, och de sakkunniga anse sig kunna räkna med att medeltalet avlagda teol. kand.examina under åren 1934—1936 kommer att hålla sig vid i runt tal 130. Under den föregående treårsperioden uppgick motsvarande medeltal till 155. En sänkning av de examinerades antal kommer sålunda med all sannolikhet att ske. Det är emellertid att antaga att denna kommer att bytas i en ökning åren närmast efter år 1936. Det förhållandet, att förut antydda växlingar i nyinskrivningarnas antal visa en ganska väl skönjbar tendens att upprepa sig efter 10 å 11 års förlopp, talar nämligen härför. Denna prognos gäller emellertid endast med starka reservationer för omständigheter, som icke nu kunna bedömas. Vid bearbetningen av studentutredningens material har jämväl beräknats antalet personer, som under de närmaste åren väntas avlägga teol. kand. examen. Vid denna beräkning har man utgått från de uppgifter i deklarationsformuläret, som av de flesta deklaranter lämnats om väntad tidpunkt för examens avläggande. Det är först att märka att den enskilde individen vid lämnandet av sin deklaration icke kan taga hänsyn till eventuellt studieavbrott. De siffror, som framkomma direkt ur studentutredningen måste därför reduceras för avbrotten. Därvid komma de konstateranden och antaganden rörande avbrottsprocenten, som gjorts i det föregående, i normala fall till användning. Det är emellertid dessutom nödvändigt att söka en hållpunkt för bedömandet av de överårigas särskilda avbrottsförhållanden, d. v. s. av i vilken utsträckning avbrott förekomma bland de oexaminerade studenter, som redan avsevärt suttit över den normala studietiden. För att få denna hållpunkt ha de sakkunniga utfört en särskild liten undersökning rörande de teologer, som voro inskrivna vid universiteten ht. 1928, och därvid bl. a. särskilt tagit reda på dem bland dessa, som då voro mera än åtta års studenter. Det visade sig att något över 30 % av dem sedermera lämnat teologiska fakulteten utan att avlägga teol. kand.examen. Med hjälp av en med ledning härav korrigerad reduktionstabell ha de olika studentårgångarna bland de i studentutredningen medtagna oexaminerade teologerna reducerats för väntade avbrott, varefter utproportionering sedan skett på framtida examensår 8

114 i enlighet med de proportionstal, som framkommit beträffande deklaranterna. Hur produktionen av teologie kandidater väntas komma att gestalta sig under åren 1935—1937 enligt studentutredningen och hur de med tillhjälp av examensprocenten och antalen vid teologisk fakultet nyinskrivna studerande uträknade antalen för de examinerade under åren 1934—1936 överensstämma med studentutredningens framgår av tab. 17. Tab. 17. Antalet personer, som kunna väntas avlägga teologie kandidatexamen åren 1934—1937.

År

1934 1935 1936 1937

Enligt studentutredningen (utan hänsvn till avbrott)

Enligt studentutredningen (med reduktion för avbrott)

Enligt tab. 16

199 173 188

139 (verkligt antal) 168 147 156

138 117 133 —

Som av tabellen framgår utfalla studentutredningens siffror genomgående för höga, vilket framträder i synnerhet för det första året, år 1935. Detta beror dels på en för stor optimism hos de uppgiftslämnande individerna i fråga om de väntade studieresultaten, dels på vissa oundgängliga fel, som uppstå, då siffrorna för uppgiftslämnarnas grupp skola förstoras så, att de komma att gälla för samtliga teologie studerande. I sistnämnda hänseende är i synnerhet att märka, att jämlikt det proportionella beräkningssättet en hel del äldre icke-deklaranter påförts de första årens examenssiffror, ehuru det icke är någon större sannolikhet för att mänga av dem äro vidare långt komna i sina studier. Dessa omständigheter bidraga starkt till att göra studenturedningens siffror för de allra närmaste åren för stora på de mera avlägset liggande examensårens siffrors bekostnad. Möjligt är också att de i det ovanstående konstaterade avbrottsprocenterna äro för låga. Märklig är den goda Överensstämmelsen mellan å ena sidan den medelst inskrivningssiffrorna och examensprocenten beräknade och å andra sidan den verkliga siffran för antalet personer, som under år 1934 avlagt teol. kand. examen. Här har givetvis en tillfällighet spelat in. Överensstämmelsen visar likväl att den medelst examensprocenten företagna förutberäkningen lämnar ett gott approximativt resultat. Om hänsyn tages till nyssnämnda fel i studentutredningens siffror, vilka betinga en ytterligare reduktion av studentutredningens antalssiffra för åren 1934 och 1935, kan man säga, att de två förutberäkningsmetoderna lämna i fråga om talens storhetsordning någorlunda lika resultat.

115 Antalet personer, som avlagt teologisk examen, levande vid början av år 1934, jämte personer utan dylik examen, som vid början av år 1934 innehade, prästerlig tjänst. Genom matrikelutredningen har man kunnat fastställa antalet av dem, som under höstterminen 1884 eller senare avlagt teologisk examen (teol. kand.examen eller motsvarande och högre) ävensom deras fördelning efter födelseår. Emellertid är detta icke tillräckligt för ändamålet. Såsom förut omtalats innehavas f. n. en del prästämbeten av personer utan teologisk exaTab. 18.

Personer med teologisk examen eller prästerligt ämbete vid 1934 års början fördelade efter ålder och verksamhetsområde. Personer med teologisk examen (jämte p r ä s t m ä n u tan teologisk examen)

Fyllda åldersår den 31/ia 1933

Präster1 Samtliga levande den 31/i2 1933

Samtliga

Därav pensionerade och f. d.

Läroverkslärare

Övriga

Okända kvarlevande (framskrivna)

Pensionerade och f. d. »icke präster»

4 3 9 25

90— 85-89 80-84 75—79 70-74 65—69 60—64 55-59 50-54 45-49 40-44 35-39 30-34 25-29 20—24

2 18 71 104 181 231 218 240 285 341 430 433 406 394 44

2 18 66 98 169 196 177 192 230 288 369 375 365 369 43

— — — —

—

—

1 3 3 8 6 2 8 10 18 15 12 6 1

Summa

13 41 46 36 7 5

— —

2 3

— _ — —

1 28 39 40 38 34 35 25 16

— — — 1 7 4 7 5 9 8 4 3

—

1 Däri iiigå person 3r, som innehava elle r innehaft p r ä s t ä m b ete utan at t hava avlagt vederbö rlig teologi sk examen (c:a 180 s :.).

men. Härtill kommer att präster leva längre än folket i genomsnitt, varför det är svårt att med ledning av allmänna dödlighetstal göra framräkningar av de examinerades antal från tiden för examens avläggande till början av år 1934. Nyssnämnda antalsuppgifter hava av båda dessa anledningar kompletterats genom utredningar angående antalet personer i prästerlig tjänst vid början av år 1934. Dessa utredningar hava omfattat alla dem som avlagt teo.ogisk examen oavsett om detta skett före eller efter höstterminen 1884 ock dessutom alla dem som ej avlagt examen, men vilka innehade prästerlig tjänst.

116 De siffror, som framkommit vid dessa utredningar, hava sammanställts till tab. 18. Det må förtjäna påpekas att samtliga dessa siffror åstadkommits utan en på dödlighetstal grundad framskrivning av examinerade, med undantag för den numerärt obetydliga grupp, som benämnts kvarlevande okända. Denna består av kvarlevande sådana personer, som avlagt teologisk examen, men som ej kunnat återfinnas i någon matrikel eller dyl. Av tabellen framgår att nu levande personer, som avlagt teol. kand.- eller annan till prästämbete kvalificerande examen fördela sig på följande verksamhetsgrupper, varvid till vederbörande grupp räknats jämväl de pensionerade: Verksamhetsområde

Antal

Procent

Prästerlig tjänst .... Läroverkslärare Övrig verksamhet . . . .

2 777 300 140

86 9 5

Summa

3 217

100 Av denna tabell framgår att i runda tal uttryckt 90 % av våra utexaminerade teologer gått till kyrkan och nära 10 % till skolan. Ersättningsbehovet. Avlider en person, som innehar en prästerlig tjänst eller uppbär någon av de 225 emeritilöner, som finnas för prästerskapet, uppstår därmed en vakans antingen direkt på den befattning, den avlidne innehaft, eller på den plats den person innehaft, som efter honom kommer i åtnjutande av emeritilönen. Härigenom uppstår — för så vitt icke samtidigt en tjänst indrages — ett behov av en ersättare. Det bör i detta sammanhang påpekas att konstruktionen av detta emeritilönesystem medför, att ett ersättningsbehov uppkommer endast då någon avlider. Vidare bör anmärkas att det givetvis i detta sammanhang är utan betydelse om den avlidne avlagt svensk teologisk examen eller erhållit sin prästerliga befattning efter dispens. Det uppstår ändå, ofta först efter en serie förskjutningar genom befordringsförhållanden, en vakans någonstädes, som det behoves en person med vederbörlig teologisk examen att fylla. Om man räknar antalet dödsfall per år under den närmaste tiden bland prästerna, erhålles därför ett uttryck för det antal personer med teologisk utbildning, som behövas för varje år för att besätta de ledigblivna platserna i kyrkans tjänst. Ehuru ett annat pensioneringssystem förekommer för lärare och amdra anställda personer med teologisk utbildning, kan man dock, tack vare dessa gruppers låga numerär, approximativt uträkna ersättningsbehovet efter samma

117 grunder, d. v. s. uteslutande efter de väntade dödsfallens antal. Det fel, som upptstår genom bortseendet från pensioneringarna, kan röra sig om en, högst två ledigblivna platser om året. Det är nämligen att märka att därest man räknar en person avgången genom pensionering får man sedan icke räkna hans dödsfall såsom föranledande ersättningsbehov. Tab. 19. Beräkning av ersättningsbehovet.

I tabell 19 har angivits för varje åldersgrupp det med ledning av vederbörliga (allmänna) dödlighetstal beräknade antalet döda under år 1934 bland samtliga personer med teologisk utbildning jämte prästmän utan vederbörlig examen. Sagda antal uppgår som synes till 66. För att konstatera om möjligen en förändrad åldersfördelning är att vänta för hithörande personer vid början av år 1939, har än vidare en framskrivning ägt rum under antagande att totalantalet förblir oförändrat. Jämväl de tal, som erhållits vid denna framskrivning, återfinnas i tabell 19. Det antal döda under år 1939, som med utgångspunkt från dessa tal erhållits, visar en obetydlig ökning från år 1934 till år 1939, nämligen från 66 till 67. I detta sammanhang bör anmärkas att framskrivningen verkställts och antalet här ifrågavarande döda beräknats på grundval av för samtliga män i riket gällande dödlighetstal. De sakkunnigas erfarenhet vid arbetet med prästerna och teologerna vid matrikelutredningen har i viss mån bekräftat

118 förut gjorda rön, att dödligheten för dessa har varit något lägre än för flertalet andra män i motsvarande åldrar. Fortsätter denna åtskillnad torde här givna tal för de döda därför sannolikt vara något högre än dem, som komma att bliva de verkliga. Skillnaden torde dock icke kunna spela någon roll. Av det ovanstående torde framgå, att ersättningsbehovets tillfredsställande för teologer kräver att i runt tal 65 genom vederbörlig utbildning och examen kvalificerade personer stå till förfogande varje år under femårsperioden 1935—1939. Utvidgningsbehovet. Inom ett flertal verksamhetsområden behövs det att yrkeskvalificerade personer stå till förfogande icke blott för att tillfredsställa ersättningsbehovet ifråga om arbetskrafter utan även det ytterligare behov av arbetskrafter, som har sin grund i utvidgning av verksamheten, eller andra orsaker med liknande verkan, t. ex. förkortning av tjänstgöringstiden. Inom här förevarande verksamhetsområde — teologernas — torde utvidgningsbehovet vara synnerligen litet, Möjligt är emellertid att det ökade antalet åldringar, som vårt land i sinom tid kommer att få, kan komma att medföra en ökning av de prästerliga tjänsternas antal. Uteslutet är emellertid icke å andra sidan att en lösning av vårt lands folkregistreringsfråga kan komma att befria åtminstone de stora städernas prästerskap från kyrkobokföringen. Härigenom skulle nyssnämnda utvidgningsbehov i viss utsträckning komma att neutraliseras. Enligt de här ovan gjorda beräkningarna torde det komma att under de närmaste åren utexamineras ett antal teologie kandidater, som överstiger ersättningsbehovet med c:a 65 personer årligen. Att utvidgningsbehoveit på teologbanan är så stort att hela detta överskott skall kunna utan svårighet absorberas förefaller icke så synnerligen antagligt. Det är att märka att en årlig utexaminering av 130 teologie kandidater under stationära förhållanden skulle medföra, att i befolkningen skulle finnas c:a 5,800 personer med teol. kand.examen mot nuvarande c:a 3,200. Studiekostnader, studieskulder och inkomststandard. Från den socialekonomiska studentutredningen föreligga siffror till belysning av studiekostnaderna. Ur materialet för Uppsala och Lunds universitet inhämtas beträffande teologerna följande: Totala antalet i materialet ingående teologer, däri inräknat sådana studerande inom filosofiska fakulteten, som efter avlagd filosofisk examem ha för avsikt att övergå till teologiska fakulteten eller som redan avlagt teologisk examen, utgjorde i Uppsala 438 och i Lund 564. Härav voro i TUppsala 2 % och i Lund 5 % kvinnor. För utredningen användbar deklaration hade avgivits av 58 % av teologerna i Uppsala och 85 % av teologerna i Lund.

119 Nedan angivna siffror avse enbart manliga studerande. Av teologerna i Uppsala avsågo 88 % prästexamen, 8 % teol. kand. + lärarkompetens och 4 % högre teologisk eller filosofisk examen. För Lund voro motsvarande siffror 88, 9 och 3 %. Studietiden fram till examen, beräknad såsom summan av den redan tillryggalagda studietiden och den av deklaranterna själva uppgivna återstående studietiden, utgjorde: Studietid, år Avsedd

examen

Universitet Medium

Median

Uppsala Lund

6.1 5.7

5.8 5.4

Teol. kand. -f- lärarkompetens Uppsala Lund

7.4 7.2

7.1 7.1

Prästexamen

Teologernas inkomster av förvärvsarbete vid sidan av eller i samband med studierna, företrädesvis privatlektioner och predikokonditioner, voro ingalunda obetydliga. Av deklaranterna hade under år 1930 i Uppsala 37 %, i Lund 30 % sådan inkomst; 8 resp. 6 % hade ett inkomstbelopp av minst 500 kronor. I medeltal utgjorde arbetsinkomsten, räknat per inkomsttagare, i Uppsala 330 och i Lund 405 kronor. En mycket stor del av de stipendier, som äro donerade till förmån för universitetens studerande, är förbehållen teologiska fakultetens alumner. Stipendier ha också för teologernas finansiering av sina studier en lika stor betydelse som deras inkomster av förvärvsarbete. 39 % av teologerna i Uppsala och 35 % av teologerna i Lund åtnjöto under år 1930 stipendieunderstöd; 15 resp. 6 % hade sådant understöd till ett belopp av 500 kronor eller mera, I medeltal per stipendiat räknat utgjorde stipendieinkomsten i Uppsala 395 och i Lund 285 kronor. Utesluter man vid beräkningen de studerande, som ännu ej hunnit avlägga sin preliminära filosofiska examen och alltså ej blivit inskrivna i teologiska fakulteten, stiga de nämnda siffrorna ej oväsentligt. Totala utgiftssumman under 1930 utgjorde i median för teologer, som icke under terminerna hade fritt vivre, i Uppsala 1 710 och i Lund 1 530 kronor. Teologer, som under lästerminerna åtnjöto fritt vivre, voro bland deklaranterna i Uppsala fåtaliga; i Lund utgjorde för sådana studerande utgiftssiffran i median 950 kronor. Den totala studiekostnaden, beräknad såsom den sammanlagda utgiftssumman fram till tidpunkten för examens avläggande utan hänsyn till värdet av åtnjutna naturaförmåner men med tillägg för eventuella skulder från tiden före högskolestudiernas början, utgjorde:

120 Avsedd

examen

i Uppsala Prästexamen Teol. kand. -f- lärarkompetens

För studerande, som under terminerna bedde i hemmet,

För studerande, som icke u n d e r terminerna bodde i hemmet,

i Lund

i Lund

Medium, kronor Median, »

11300 10 300

10 500 9 800

(9 200) (8 400)

7 500 (71)0) 7 200 (7 0)0)

Medium, kronor Median, »

14 900 14 000

12 600 (11 600) 11100 (10 700)

7 600 (7 0)0) 8 000 (7 7)0)

Om skolskulderna icke medräknas i studiekostnaden, erhållas för lundateologerna de siffror, som i ovanstående tablå angivits inom parentes. För uppsalateologernas vidkommande torde effekten av reduktionen bli ungefär lika stor. Beräknar man medelvärdet av den totala studiekostnaden för samtliga studerande, oavsett om de under terminerna bott hemma eller icke, fianer man de siffror, som i nedanstående tablå angivits till jämförelse med siffrorna över den beräknade slutliga skuldsumman (såväl i studiekostnaden som i skuldsumman ingå här skulderna från tiden före universitetsvistelsen):

Avsedd examen

Prästexamen

Universitet

. . Uppsala Lund Teol. kand. - j - lärarkompetens Uppsala Lund

Beräknad slutlig skuldsumma, kronor

Total studiekostnad, kronor, medium

per person, medium

medium

undre kvartil

median

övre kvartil

11000 10 200

7 800 7 700

9 500 9 200

6100 5 300

9 300 8 600

12 000 12 000

14 900 11700

8 300 7 000

10 700 9 900

6 700 6 400

9 600 9 500

12100 12100

per skuldsatt person,

Tabellen visar alltså, att 70 å 75 % av studiekostnaderna för prästexamen och bortåt 60 % av studiekostnaderna för teol. kand. + lärarkompetens täckas genom skuldsättning. Visserligen äro här medtagna även skulderna från tiden före universitetsvistelsen, vilket ju har till effekt att de anförda procentsiffrorna få ett högre värde än vad som eljest skulle blivit fallet. Höjningen är dock icke större än ett par enheter i procentsiffran. Överhuvudtaget voro vid årsskriftet 1930—31 av de deklarerande teologerna i Uppsala 82 % och i Lund 85 % skuldsatta. I Uppsala hade 67 % och i Lund 73 % av teologerna skulder till andra än föräldrar. Beloppet av skulderna till andra än föräldrar uppgick till, räknat per sålunda skuldsatt

121 person, i Uppsala i medium 4 690 och i median 3 860, i Lund 4 490 resp. 3 940 kronor. Lnkomststandarden inom yrket torde kunna betecknas som i stort sett tillfredsställande, även om de första åren för de i så stor utsträckning hårt skuldsatta prästerna oftast bliva ganska betungande, då det numera knappast är möjligt att förrän efter flera års tjänstgöring erhålla ordinarie tjänst. Avsedd levnadsbana. Genom studentutredningen hava upplysningar vunnits om hur studenterna tänka sig sin framtida levnadsbana. För teologernas vidkommande stå såsom förut omtalats i huvudsak endast två levnadsbanor öppna. I nedanstående tablå hava sammanställts siffror angivande de uppgiftslämnande studenternas fördelning efter avsedd levnadsbana.

Uppgiven avsedd levnadsbana

Antal

1) Präst därav prästvigda » avse högre teol. ex. . .

2) Präst eller läroverkslärare . . därav prästvigda » avse högre teol. ex. .. » » T fil. » . .

3) Läroverkslärare därav avse högre teol. ex. . . » » » fil. » . .

73.5 (4) (39) 12.0 (3) (22) (3) 13.5 (30) (8)

4) Övriga 1 därav avse högre teol. ex. . . » » » fil. » . . Summa

Procent

1.0 (1) (1) 894

loo.o

1 I gruppen övriga ingå studerande som uppgivit följande levnadsbanor: Bibliotekarietjänst, fångvård samt socialt arbete.

Därest grupp 2 i tablån fördelas på gruppen 1 och 3 i proportion till dessa gruppers storlek, erhålles att 84 % av de studerande avse inträda å prästbanan och 15 % å läroverkslärarbanan. En jämförelse med tablån på sid. 116 visar, att fördelningen på tilltänkt levnadsbana stämmer tämligen väl överens med de äldre teologernas fördelning på verksamhetsområden. En starkare inriktning på lärarbanan kan dock skönjas.

122 Sam manfattning. I det föregående har framvisats, att under den närmaste tiden för tillfredsställande av det rena ersättningsbehovet på teologernas verksamketsområde kräves, att i runt tal 65 nya arbetskrafter för varje år stå redo att träda i verksamhet. Vidare har det framvisats att under den närmaste tiden c:a 130 perscner, som tillägnat sig vederbörlig utbildning, årligen behöva vinna placering i avlönad teologisk verksamhet för att kunna förskaffa sig försörjning och användning för sin utbildning. I detta sammanhang torde dock böra erhras om en nyligen utfärdad föreskrift att studietiden för teol. kand.examens avläggande skall förlängas med en termin. För någon tid kommer denna nya ordning att minska de examinerades årliga antal till omkring 125. Därvid förutsattes givetvis att denna studietidsförlängning icke redan är genomförd i praktiken. Här anförda siffror giva vid handen att produktionen av teologiskt utbildade personer är större än behovet. Detta förhållande synes hava varit rådande även under de senaste fem åren, ehuru överproduktionen icke givit sig tillkänna i nämnvärd grad, då strax förut brist på personer med vederbörlig utbildning förelegat. Den här konstaterade överproduktionen är i relativt stor utsträckning en följd av denna brist. Genom att det på grund av »prästbristen» varit goda konjunkturer på den teologiska banan har ett alltför stort antal studenter lockats in på denna studiebana. I icke ringa grad är den emellertid en följd av den överbefolkning som råder på alla levnadsbanor. I ett svar på de sakkunnigas rundskrivelse till olika yrkesorganisationer (organisationsenquéten) framhålla Lunds studentkårs intressebyrås representant för den teologiska fakulteten och Teologiska föreningens sekreterare följande: »För närvarande finnes inom yrkesområdet knappast överflöd, men av de teologie studerandes höga antal att döma kan sådant dock ännu vara att befara. Följderna härav gå emellertid ej direkt ut över själva yrkets utövare utan över de för prästvigning färdiga teologie kandidaterna; detta beroende därav, att stiften ej äga rätt att prästviga flera än som för dess behov kunna användas. Givetvis föreligger teoretiskt möjligheten, att dessa överflödiga teologie kandidater kunna kvalificera sig för lärarebanan, och så sker också i någon utsträckning, men dylik kvalificering — i allmänhet genom avläggande av fil. mag.examen, är så ekonomiskt betungande att endast ett fåtal kunna underkasta sig densamma, särskilt som även kvalificerad teol. kand.examen praktiskt taget kräves. Därtill kommer att redan nu överflöd på kristendomslärare förefinnes.» Docenten Ivar Hylander och teol. kand. Ruben Josefson i Uppsala anföra i en skrivelse till de sakkunniga av den 6 december 1934 följande: »Till det från Lund avgivna utlåtandet ha vi endast att foga smärre er-

123 inrimgar av kompletterande art. Sålunda synes det oss f. n. svårt att förneka övercflöd inom yrkesområdet, enär från vissa stift i varje fall ett antal till prästvigning anmälda även med infödingsrätt avvisats och ovisshet synes rådai, om de omedelbart kunnat beredas inträde på annat stift... Vi önska också i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid det för vårt yrkesområde3 säregna förhållandet, som stiftsbandet innebär, enär det dels medför en ganska fluktuerande tjänstemeritering vid förslag till ordinarie tjänst i olika stift;, dels möjligen kan inverka försvårande av en reglering, därest sådan blir nödvändig, mellan dem som äga företräde enligt födelseort och dem, som genomi överflöd inom eget hemstift nödgas söka sig till annat stift. Önskvärt symes oss vara, att såsom studentkonferensen för sin del uttalade, i händelse av 'överflöd icke den prästvigdes, som ej ännu fullgjort honom åliggande värnpliktstjänstgöring, ej heller den som ej ännu uppnått 25 års ålder, vilket skullle nödvändiggöra en höjning av den i lag bestämda minimiåldern.»

Jurister. Tillflödet till den juridiska studiebanan ht. 1909—vt. 1934. Antalet vid rikets tre juridiska fakulteter (i Uppsala, Lund och Stockholm) för varje läsår nyinskrivna studerande från och med läsåret 1909—1910 framgår av tab. 20 och diagram 2 a, sid. 23. Tab. 20.

Antalet nyinskrivna i juridisk fakultet, läsåren 1909/10—1933/34.

L ä s å r

Antal nyinskrivna

L ä s å r

Antal nyinskrivna

1909—10 10—11 11-12 12—13 13—14

305 269 290 299 281

1924—25 25-26 26-27 27—28 28—29

369 338 329 221 271

14—15 15—16 16—17 17—18 18—19

219 150 232 273 311

29—30 30—31 31-32 32-33 33—34

246 295 334 303 347

19—20 20-21 21—22 22—23 23—24

358 360 395 462 408

1909—14 1914—19 1919—24 1924—29 1929—34

1444 1185 1983 1528 1525

Nyinskrivningarna visa, såsom synes av tabellen, betydande variationer från år till år. Det högsta antalet nyinskrivna under här ifrågavarande tjugofemårsperiod uppvisar läsåret 1922—1923, det lägsta läsåret 1915—1916.

124 Det förstnämnda året uppgick antalet nyinskrivna juris studerande till 462 och det sistnämnda året till 150. Under den här ifrågavarande tidsrymden visa inskrivningstalen två minima. Det första av dessa minima infaller under tiden 1914—-1918, det andra under tiden 1927—1932. Tre maxima finnes: det första vid periodens böljan, det andra under åren 1919—1926 samt det tredje vid periodens slut. Siffrorna för antalet nyinskrivna för höstterminen år 1934 giva anledning till antagandet, att toppen för senaste maximum redan passerats i och med läsiret 1933—1934. Skulle detta antagande vara riktigt, kan man konstatera, att tillflödet till den juridiska studiebanan under den senaste maximiperioden icke varit så starkt som under den närmast föregående. Tidsavståndet mellan de två minima, som talserien utvisar, är omkring tolv år. Motsvarande avstånd mellan maximipunkterna torde man krnna uppskatta, till 11 a 12 år. I den talserie, som antalet vid rikets juridiska fakulteter för varje läsår nyinskrivna bildar, synes sålunda föreligga en periodicitet, som ger sig tillkänna genom svängningar, som upprepa sig med i stort sett 12 års mellanrum. Det torde observeras, att periodens längd motsvarar ungefär dubbla den oftast förekommande studietiden för den vanligaste examen (för jur. kand. examen = 5 1/2 år). Efter en uppgång ett visst år i de nyinskrivnas antal följer som regel efter en tid, som motsvarar sagda studietid, en uppgång i antalet examinander och vice versa efter en nedgång i antalet nyinskrivna. Uppgången i examensfrekvensen verkar uppenbarligen avskräckande från den juridiska studiebanan och för sålunda gärna med sig en minskning av antalet nyinskrivna juris studerande, en nedgång i examensfrekvensen verkar däremot lockande och medför uppgång i tillströmningen av nyinskrivna. En förändring i tillströmningen vid viss tid får sålunda såsom följd en åt motsatt håll riktad förändring efter förloppet av en tidsperiod motsvarande studietiden. Det uppstår därför gärna en rytmisk rörelse i så väl inskrivningstalen som examenstalen, där minima och maxima följa på varandra med detta tidsintervall och där sålunda intervallet mellan två på varandra följande maxima blir lika med dubbla den vanliga studietiden. Samma fenomen kan iakttagas i fråga om flera studiebanor, t. ex. den teologiska och den medicinska. Emellertid torde observeras, att den första här åsyftade vågdalen i inskrivningssiffrorna sammanfaller, i stort sett, med världskriget. Möjligt är, att en del studenter, som eljest skulle ha valt juristbanan, under denna tid i stället trätt in på andra banor, främst då affärsbanan och militärbanan. Vidare torde i fråga om tillströmningen uppmärksamhet böra ägnas åt den utkomstmöjligheterna behandlande upplysningsskrift (s. k. avskräckningsskrift), som juridiska föreningarna i Lund, Stockholm och Uppsala i april 1927 distribuerade bland abiturienterna. Denna åtgärd har antagligen bidragit till den kraftiga nedgång i de nyinskrivnas antal från läsåret 1926—1927

125 till läsåret 1927—1928. Det är dock sannolikt, att vid ifrågavarande tidpunkt en nedgång skulle hava inträtt utan sagda åtgärd, men denna nedgång torde icke hava blivit fullt så kraftig, som den nu i själva verket blev på grund av avskräckningsskriften. I detta sammanhang kan konstateras, att nyinskrivningarna under läsåret 1928—1929 voro icke obetydligt flera än under läsåret 1927—1928. Verkan av avskräckningsskriften synes härigenom i viss utsträckning hava neutraliserats. Möjligt är, att skriften i många fall icke kunnat helt avskräcka från inträde på den juridiska studiebanan utan endast haft ett uppskov med inträdet till följd. Slutligen bör med några ord beröras de här åberopade siffrornas tillförlitlighet. Givetvis förekommer det, att i inskrivningssiffrorna en och samma person återkommer två eller flera gånger, beroende på att vederbörande inskrivit sig två eller flera gånger vid juridisk fakultet. Emellertid torde detta förhållande vid just den juridiska studiebanan icke vara så ofta förekommande. Därtill kommer, att det systematiska fel, som härigenom uppkommer, icke är från en tid till annan underkastat några väsentliga förändringar ifråga om sin storlek annat än genom tillfälligheternas spel. Då felet är litet och därtill under hela tidsperioden av ungefär samma storleksordning, äro de här behandlade inskrivningssiffrorna säkerligen i nöjaktig grad jämförbara med varandra. Avbrott i studierna. Av dem, som inträda på den juridiska studiebanan, komma av skilda orsaker ett relativt stort antal icke fram till examens avläggande. De sakkunniga hava på två olika vägar sökt erhålla uppgifter om studieavbrottens frekvens. En grupp under en termin (ht. 1920) i juridisk fakultet nyinskrivna studerande har följts genom efterforskningar i efterföljande terminers kataloger för fastställande av huruvida och i förekommande fall vilken termin en person sista gången återfinnes i katalog och därmed såsom studerande inom fakulteten. De som avgått efter avlagd jur. kand.examen eller kansliexamen hava givetvis icke inräknats bland dem, som avbrutit sina juridiska studier. Resultatet av denna undersökning återfinnes i tab. 21. Vidare hava de sakkunniga sökt vinna upplysning om avbrottens vanlighet genom att ställa siffrorna för antalet för varje läsår nyinskrivna mot antalet examinander. Därvid har förfarits så, att antalet personer, som under ett visst år avlagt jur. kand.examen, jämförts med antalet nyinskrivna det läsår, som ligger så långt framför ifrågavarande år, att normal studietid för jur. kand.examens avläggande kommer att ligga mellan de båda åren. På samma sätt har förfarits med antalet personer, som avlagt kansliexamen. Genom detti förfaringssätt har man på ett ungefär fått ett uttryck för hur många av de under ett år vid juridisk fakultet nyinskrivna personerna, som avlägga examen. Dels på grund av den approximativa metoden, dels på grund därav.

126 att de inskrivningssiffror, som ligga till grund för dessa beräkningar, upplysa endast om antalet inskrivningar och ej om antalet inskrivna personer, kan ett på denna väg framräknat procenttal för dem, som avlägga examen, icke iverensstämma med procenttal, som framräknats på den rationellare väg som för en årgång exemplifierats i tab. 21. För tydlighets skull hava de procenttal, som uttrycka de på ovan beskrivet sätt förskjutna examinandantalens förhållande till antalet nyinskrivna, benämnts examensprocent, Tab. 21.

Examens- ock avbrottsfrekvensen hos dem, som inskrivit sig i juridisk fakultet ht. 1920.

Universitet eller högskola

Antal inskrivna ht. 20 Abs. tal.

Procent som avlagt examen

Antal terminer, som nedanstående procent av de inskrivna Avbrotts- högst vistats vid högskola når de procent avbrutit studierna utan examen 4 | 6

Lunds universitet . . . Uppsala » Stockholms högskola

77 78 127

68 62 53

32 38 47»

Samtliga

10 12 14 > 1 4

1 Såsom en av förklaringsgrunderna till det stora antal personer, som vid Stockholms högskola lämna fakulteten redan efter ett par terminer, må framhållas, att ett icke ringa antal personer där inskriva sig för inhämtande av vissa speciella kunskaper, som för dem hava värde eller intresse, men icke för examens avläggande; t, ex. då en naturvetenskapligt eller humanistiskt utbildad tjänsteman i sin tjänst kommer i kontakt med vissa juridiska spörsmål, eller då en företagare (med studentexamen kanske långt bakom sig) för sin verksamhet finner sig behöva kunskaper i något juridiskt ämne.

Examensprocenttalen för den juridiska studiebanan återfinnas i tab. 22. På grund av tillfälligheternas spel (och för några år sannolikt på grund av vissa med världskriget förbundna förhållanden) förefinnas stora variationer i siffrorna för examensprocenten. Uppgången under de första fem åren beror till stor del därpå, att examinationen vid den juridiska fakulteten vid Stockholms högskola praktiskt taget icke började förrän under vårterminen 1911. I medeltal uppgå talen för de tio sista åren till 47.6 % för jur. kand.examen och till 8.9 % för kansliexamen eller sammanlagt 57 %. Detta skulle betyda att omkring 43 % av de nyinskrivna avbryta sina studier utan att avlägga examen. På grund av de förut berörda dubbelräknade fallen är denna siffra högre än den verkliga. Reduceras densamma till 40 % kommer den att överensstämma med den, som framgår av tabell 21. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att examensprocenten visar en tydlig tendens till minskning för de tidsperioder, under vilka tillströmningen

127 till studiebanan ökar i styrka och en tendens till ökning, då tillströmningen avtager. Till viss del är detta fenomen beroende därpå, att examinandsiffrornas svängningar upp och ned, på grund av den avsevärda spridningen i examenstiden, bli mera dämpade än inskrivningstalens. Tillräckliga skäl föreligga dock — särskilt ökningen i examensprocent då tillströmningen avtager — för misstanken, att den starka tillströmningen för med sig ett mer Tab. 22. Antalet per läsår i juridisk fakultet nyinskrivna studerande, och årliga antalet juridiska examina, jämte examensprocent. (Antagen studietid: för jur. kand.examen 5 */« år, för kansliexamen 2 */« år.)

Läsår

Antal nyinskrivna

Avlagda jur. kand.examina

Avlagda kansliexamina

E x a m e n sprocent

År

Antal

År

Antal

J. K.examen

Kansliexamen

1909—10 10—11 11—12 12—13 13—14

305 269 290 299 281

1915 16 17 18 19

90 105 130 110 98

1912 13 14 15 16

17 33 27 37 18

29.5 39.0 44.8 36.8 34.9

5.6 12.3 9.3 12.4 6.4

14—15 15—16 16—17 17—18 18—19

219 150 232 273 311

20 21 22 23 24

134 121 107 139 150

17 18 19 20 21

23 26 30 32 30

61.2 80.7 46.1 50.9 48.2

10.5 17.3 12.9 11.7 9.6

19-20 20—21 21—22 22—23 23—24

358 360 395 462 408

25 26 27 28 29

158 161 202 185 178

22 23 24 25 26

32 29 32 29 35

44.1 44.7 51.1 40.0 43.6

8.9 8.1 8.1 6.3 8.6

24—25 25—26 26—27 27—28 28-29

369 338 329 221 271

30 31 32 33

157 166 166 166

—

32 29 24 27 34

42.5 49.1 50.5 75.1

—

27 28 29 30 31

—

8.7 8.6 7.3 12.2 12.5

29-30 30—31

246 295

—

—

32 33

21 34

—

8.5 11.5

än normalt antal individer, som ej slutföra sina studier. Nämnda förhållanden äro 7ärda beaktande, då de visa, att en ökad tillströmning till studiebanan ej alltil motsvaras av en i lika hög grad ökad produktion av examinerade. Antitet personer, som kunna väntas avlägga juridisk examen under de när-> naste åren. På grundval av antalen för de vid juridisk fakultet under de senaste sex läsåren nyinskrivna studerande kan man med tillhjälp av ett lämpligt värde för 3xamensprocenten approximativt beräkna för några år framåt antalet

128 av dem, som kunna väntas avlägga jur. kand.examen eller kansliexamen. Användes såsom lämpligt värde för examensprocenten medeltalet av de tio senaste årens examensprocenttal framkomma vid en dylik beräkning det antal examina, som komma att avläggas under de närmaste åren. Tab. 23 visar resultatet. På grund av den korta studietiden för kansliexamen kan man endast beräkna antalet sådana examina för tre år framåt. Antalet kansliexamina för ytterligare tre år har anslagits till c:a 30 per år.1 Såsom av dessa tal framgår, kommer antalet nyexaminerade juris kandidater att under sagda tid variera mellan 115 och 165 och antalet kansliexamina att hålla sig omkring 30 pr år. I allmänhet kommer sålunda examinationsfrekvensen att vara lägre än under närmast föregående sexårsperiod. Tab. 23. Antalet juridiska examina beräknat med ledniug av antalet nyinskrivna ock examensprocenten 47.6 för j u r . kand.examen ocli 8.9 för kansliexamen.

År

Beräknat antal jur. kand.examina

Beräknat antal kansliexamina

1934 35 36 37 38 39

129 117 140 159 144 165

30 27 31 30 30 30

Medeltal

30 I medeltal komma de nyexaminerade per år att uppgå till omkring 172. Jur. kand.examen kommer att avläggas av i medeltal omkring 142 personer per år under de närmaste åren. Sannolikt är, att man efter år 1939 kommer att få ett mindre antal utexaminerade per år. Detta antal kommer nämligen att vara beroende i huvudsak av antalet nyinskrivna läsåret 1934—1935 och närmast därefter följande läsår. För dessa år kommer antalet nyinskrivna av flera orsaker — bl. a. på grund av den inträdda konjunkturförbättrhngen samt på grund av den tidigare påpekade periodiciteten i tillströmningen — troligen att vara lägre än under närmast föregående sexårsperiod. Vid bearbetningen av studentutredningens material hava jämväl framkommit siffror för antalet personer, som under de närmaste åren väntas avlägga juridisk examen. Dessa siffror bygga på uppgifter i deklarationsformuläret om väntad tidpunkt för examens avläggande. Det är att märka, att de kunna vara tillförlitliga endast för åren 1935—1937, enär redan under 1 Sedan detta skrevs har kansliexamen avskaffats i samband med inrättandet a v en statsvetenskaplig examen.

129 1938 personer kunna väntas avlägga examen, vilka icke voro inskrivna vid juridisk fakultet, då studentutredningens material införskaffades. Examinationsfrekvenstalen för åren 1938 och 1939 måste därför betraktas såsom ofullständiga. Vidare måste studentutredningens siffror reduceras med hänsyn till de studieavbrott, som komma att äga rum för de studerande, som inbegripas i studentutredningens hithörande siffror. Med ledning av tab. 21 hava dessa studieavbrott antagits utgöra i medeltal 15 % av de framkomna talen för antalet examinander under de närmaste tre åren, något mindre för det första året, något mera för det sista. Huru produktionen av jurister kommer att gestalta sig och hur de med tillhjälp av examensprocenten och inskrivningstalen beräknade frekvenstalen överensstämma med de vederbörligen reduicerade siffrorna från studentutredningen framgår av följande tablå: Tab. 24. Antalet personer som kunna väntas avlägga juridisk examen, åren 1935—1939.

År

1935 1936 1937 1938 1939

Medeltal för tre år av Enligt studentutredstudentningens utredningen reducerade siffror 183 215 177 (145) (52)

164 164 164

Enligt tabell 23

144 171 189 174 195

Av denna tablå framgår att för åren 1935 och 1936 äro siffrorna från studentutredningen något större än de ur tab. 23 hämtade. För år 1937 och efterföljande år är emellertid studentutredningens siffra för liten. Ännu skarpare framträder detta om dessa tal reduceras för sannolika avbrott, Till skillnaden bidrager bl. a. det förhållandet, att studenterna bedömt sina möjligheter för optimistiskt och därför angivit tidigare tidpunkt för examens avläggande än den, som blir den verkliga, Detta har visat sig vid föregående liknande utredningar. Man synes därför vara berättigad att antaga, att antalet examinerade under år 1937 enligt studentutredningen bör ökas något, medan antalen för åren 1935 och 1936 böra minskas något. I vilken utsträckning en dylik jämkning av siffrorna bör äga rum är dock icke möjligt att säga, och de för avbrott reducerade talen angivas därför endast i medeltal för de tre åren 1935—1937. Siffrorna för år 1938 och senare år äro icke användbara, enär, som ovan redan anförts, i studentutredningen icke medtagna examinander här komma att uppträda. Av denna anledning äro studentutredningens siffror för dessa år satta inom parentes. Tager man emellertid vederbörlig hänsyn till nu nämnda förhållanden, 9

130 kan man anse sig berättigad fastslå, att de med tillhjälp av inskrivningstalen framräknade examenssiffrorna ganska väl överensstämma med de motsvarande siffror, som erhållas ur studentutredningens material. De förra siffrorna böra dock givas vitsord framför de senare, enär felkällorna vid framräknandet av dem äro av mindre betydelse. Tab. 25. Antalet personer, som avlagt juridisk examen ht. 1884—vt. 1934 med fördelning på födelseår och yrkeskategorier.

Födelseår

Fyllda åldersår den 8 1 /n 1933

Antal, som avlagt juridisk examen

—1853 1854—1858 1859—1863 1864—1868 1869—1873 1874—1878 1879—1883 1884—1888 1889—1893 1894—1898 1899—1903 1904—1908 1909—1913

8075-79 70—74 65—69 60-64 55—59 50—54 45—49 40-44 35-39 30—34 25—29 20—24

12 63 410 604 430 322 465 647 742 756 981 799 162

2 21 196 361 301 249 385 560 669 713 943 789 160

6 396

5 351

Okänt Summa

Y r k e s k a t e g o r i o. d. Kvarlevande 3, /i2 1933 I allmän F. d. an- Advokater Övriga tjänst ställda e. d.

1 21 113 184 177 266 347 406 343 272 59 2

4 84 90 6 4 3 5

2 25 34 46 31 68 96 129 156 171 52 3

2 14 66 124 65 37 48 112 134 214 500 678 155 2

2 151»

1 Av dessa 2 1 5 1 icke i yrkesverksamhet återfunna utexaminerade jurister voro enligt studentutredningen 21 st. fortfarande sysselsatta med akademiska studier.

Antalet personer, som avlagt juridisk examen ht. 1884—vt. 1934, och antalet av dem, som voro kvarlevande vid början av år 1934. Yrkesfördelning. Grenom matrikelutredningen har upplysning vunnits om antalet personer, som avlagt juridisk examen fr. o. m. höstterminen 1884 t, o. m. vårterminen 1934. Genom att å de erhållna talen applicerats vederbörliga dödlighetstal ha approximativa siffror framräknats, utvisande huru många personer inom de olika åldersgrupperna, som kvarleva vid början av år 1934. Vidare har ett stort antal av de utexaminerade kunnat återfinnas i kalendrar och kataloger —• särskilt statskalendern samt telefonkataloger och förekommande taxeringskalendrar — varigenom upplysning erhållits om åtskilliga av de kvarlevandes ställning i samhället vid nyssnämnda tidpunkt. Här åsyftade siffror hava sammanförts till tab. 25. Av tabellen framgår, att ungefär 5 300 jurister funnos i vårt land i början av år 1934. Av desso voro enligt matrikelutredningen omkring 2 200 anställda i allmän tjänst. Enligt befattningsutredningen uppgingo juristerna i allmän

131 tjänst till omkring 2 300. Då i den senare siffran en del dubbelräkningar förekomma på grund därav, att en och samma person kan inneha två tjänster, kan konstateras, att de båda utredningarna på denna punkt lämna samstämmigt resultat. Enligt befattningsutredningen skulle i handelskammare, banker, försäkringsbolag och industriföretag vara anställda bortåt 250 jurister med full tjänst. Genom de båda utredningarna har man sålunda fått ett grepp om cirka 3 450 av de 5 350 jurister vi hade i landet i början av år 1934. Om vi från båda dessa siffror taga bort de personer (respektive 120 och 400), som befmnno sig över pensionsåldern, finner man, att man kunnat till vederbörliga yrkeskategorier vid dessa undersökningar hänföra över 67 % av de i aktiv aldeir varande juristerna. De återstående 33 procenten utgöras dels av sådana som tillhöra andra yrkeskategorier än de här åsyftade, dels av unga, nyexaminerade jurister, som icke vunnit placering i någon tjänst eller yrkesutövning eller som aspirera och auskultera pä ett eller annat sätt. Antages den senare kategorien utgöras av dem, som äro under 30 år gamla och icke vid utredningarna kunnat hänföras till någon yrkeskategori, kan det beräknas att densamma omfattar omkring 850 personer. Antalet arbetsoförmögna (förtidspensionerade o. s. v.) torde kunna beräknas till omkring 120. Med utgångspunkt från dessa antaganden kan man beräkna antalet jurister hänförliga till andra verksamhetskategorier än de här åsyftade till omkring 710. Man skulle då komma till följande fördelning på yrkeskategorier av de i aktiv ålder varande juristerna i vårt land vid början av 1934.

1) Jurister i allmän tjänst 2) Jurister i tjänst hos h a n d e l s k a m m a r e , banker, försäkringsbolag och industriföretag 3) Advokater e. d 4) I övrig verksamhet 5) Aspiranter och oplacerade 6) Arbetsoförmögna

Absoluta tal

I procent

2 200

250 820 1 710 850 120

5 17 14 17 2

4 950

100 Tager man i betraktande att en avsevärd del av de till grupp 5 hänförliga juristerna äro varaktigt sysselsatta i det allmännas tjänst, ehuru oavlönade eller mycket lågt avlönade, torde man kunna påstå, att ungefär hälften av alla jurister äro anställda i allmän tjänst. Med ledning av studentutredningens material kan man få en överblick över hur de juris studerande tänkt sig sin blivande levnadsbana. Nedanstående tablå ger dels de absoluta och dels de relativa talen. 1

Jmf. sid. 135.

132 Antal Uppgiven avsedd levnadsbana Abs. tal

Procent

Allmän tjänst Privat verksamhet Diverse Ei uppgift

472 521 17 241

37.7 41.6 1.4 19.3

Summa

100 Allmän tjänst innefattar tjänst vid domstolar, den centrala statsförvaltningen, länsstyrelser etc. Under privat verksamhet inbegripes advokatyrket, affärsmannabanan, affärsjurist m. m. Att strängt hålla de olika grupperna isär är en omöjlighet, enär många studerande uppgivit två eller flera alternativ i fråga, om levnadsbanor. Påfallande många ha icke haft någon bestämd föreställning om hur de skola få användning för sin examen. I betraktande av att utsikterna att få anställning i allmän tjänst under senare år varit förhållandevis ringa, är det anmärkningsvärt, att så många av de juris studerande (nära hälften av dem, som uppgivit avsedd levnadsbana, således nästan samma proportion som ovan funnits gälla för yrkesfördelningen av redan färdiga juris kandidater) tänka sig allmän tjänst såsom framtida levebröd. Ersättningsbehovet. Det behov av nya arbetskrafter, som under den närmaste framtiden uppstår på grund därav att personer i de anställdas och yrkesutövande juristernas skaror utträda ur sin verksamhetsutövning på grund av uppnådd pensionsålder eller inträffat dödsfall kan approximativt beräknas under följande antaganden. De, som utträda på grund av dödsfall, uträknas med ledning av vederbörliga dödlighetstal. Antalet av dem, som utträda på grund av uppnådd hög ålder, beräknas i normala fall motsvara en årsklass tillhörande ålderskategorien 65—69 år. Då emellertid förtidspensioneringar icke äro sällsynta i åldern 60—64 år, torde man kunna på goda grunder antaga, att bortfallet på grund av hög ålder motsvarar en tiondedel (10 %) av samtliga jurister i åldern 60—69 år. Vidare torde någon tid framåt på grund av de av 1934 års riksdag beslutade förändringarna av pensionsåldrarna de pensionerades antal i de därav berörda grupperna komma att vara omkring 20 % högre än det normala. För de närmaste åren torde, i betraktande av storleken av de tjänstemannagrupper det här rör sig om, den för det normala fallet på talet för samtliga jurister beräknade siffran böra ökas med c:a 14 %. Det skulle kunna anmärkas, att det är oriktigt att på dylikt sätt beräkna ersättningsbehovet med utgångspunkt från avgångstalen för samtliga jurister, enär det bland dessa måste finnas ett antal, som sedan längre eller kortare tid

133 ej äro tjänsteinnehavare eller yrkesutövare på grund därav att de drabbats av arbetsoförmåga eller äro arbetslösa eller inneha befattningar där efterträdaren icke med nödvändighet behöver vara jurist. Det må dock beaktas, att genom den här skildrade beräkningsmetoden sannolikt något för små tal erhållas, enär den ej tager hänsyn till utträden ur de aktiva juristernas led på grund av iråkad invaliditet eller förtidspensionering före 60 års-åldern. Vidare bör erinras därom, att de arbetslösa juristerna äro att finna bland de allra yngsta, och dessas bidrag till de avlidnas antal är överhuvud taget av mycket liten betydelse vid beräkningarna.

Tab. 26. Fördelningen på åldersgrupper vid början av är 1934 och vid hörjan av år 1939 (framskriven) samt antalet döda under åren 1934 och 1939. Samtliga jurister Ålder

Antal 31

/l2

1933 I °/oo av befolkningen (män)

Samtliga jurister (5 års framskrivning) Döda under 1934

Antal

•v»

I °/oo av befolkningen (män)

Döda under 1939

0.4 2.6 3.8 2.7 1.8 2.5 3.1 3.5 3.3 3.9 3.i 2.9 0.6

2 12 16 9 5 5 5 5 4 4 3 4 1

1938 80— 75—79 70-74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 Okänd Summa Döda under 65 års ålder

o 21 196 361 301 249 385 560 669 713 943 789 160 2 5 351

0.4 2.6 3.8 2.7 1.8 2.5 3.1 3.5 3.3 3.9 3.0 0.G

2 11 12 7 4 4 4 4 3 4 3 1

12 138 291 262 227 362 536 (547 694 922 802 820 170 2

5 885

75 36

För att erhålla en föreställning om huru avgångsförhållandena komma att gestalta sig efter fem års förlopp och i någon mån även under dessa fem år har med användande av vederbörliga dödlighetstal en framskrivning ägt rum av hela antalet jurister, fördelade på olika åldersgrupper, till början av år 1939. De framskrivna talen hava för de yngsta därvid kompletterats med hjälp av de siffror, som man enligt det ovanstående erhållit vid förutberäkningarna av antalet utexaminerade. Såsom underlag för beräkningarna av avgångstalen hava tjänat de tal, som finnas återgivna i tab. 26. Med utgångspunkt från siffrorna i tabell 26 och med användande av de metoder, som skildrats i det ovanstående, erhållas följande avgångstal:

134 Avgångstal

för dr 1934:

Avgångna på grund av ålder Avlidna

75 34 Summa avgångna 109

Avgångstal

för år 1939:

Avgångna på grund av ålder Avlidna

56 36 Summa avgångna

92 Ersättningsbehovet skulle den närmaste tiden sålunda uppgå till omkring 110 examinerade. Detsamma torde emellertid komma att minska något på grund av förändringar i åldersfördelningen. Minskningen torde dock icke, såvitt framgår av åldersfördelningstalen, bliva av någon längre tids varaktighet. Utvidgningsbehovet. Stora svårigheter möta, då det gäller att få ett grepp på frågan, huru många jurister utöver dem, som motsvara ersättningsbehovet, samhället behöver under den närmaste tiden. Den enda framkomliga vägen synes vara att för varje verksamhetsområde för jurister söka konstruera en tänkbar utveckling i detta avseende. Detta låter sig emellertid icke göra med någon större grad av säkerhet, i det att verkliga, hållpunkter för en numerisk beräkning nästan fullständigt saknas på de flesta av dessa områden. Hur svaga och odeciderade dessa hållpunkter i de flesta fall äro torde framgå av följande diskussion. Till något mera än allmänna omdömen om förefintligheten av ett utvidgningsbehov hava de sakkunniga icke lyckats komma. Rättsväsendet, vari finnes befattningar för bortåt 1 100 av de utexaminerade juristerna, torde på vissa områden kräva ett ökat antal arbetskrafter därigenom, att de rättsliga sviterna efter krisen (1931—1933) torde komma, att sammanfalla med den utsvällning av de rättsvårdande uppgifterna, som högkonjunkturen för med sig. Å andra sidan komma en del stadsdomstolar att försvinna, varför nyssnämnda ökning torde komma att i viss mån neutraliseras av den minskning, som uppkommer härigenom. Att en viss ökning emellertid är att räkna med synes antagligt. Vid så god tillgång på utbildade jurister, som den nuvarande frekvensen inom de juridiska fakulteterna för med sig, torde det nämligen ligga nära till hands att öka den juridiskt skolade personalen i vissa hårt arbetstyngda domstolar. Den statliga centralförvaltningen har omkring 750 befattningar för jurister. Med hänsyn till de nya administrativa uppgifter, som ständigt tilldelas centralförvaltningen, torde man kunna antaga, att utvidgningsbehovet här är förhållandevis något större än vid rättsväsendet, Dock kan genom det beslutade inrättandet av en statsvetenskaplig examen befaras, att i framtiden konkurrens om vissa för närvarande av jurister innehavda befattningar och

135 en del nyinrättade befattningar av samma slag kommer till stånd från ett växande antal personer som komma att avlägga denna nya examen. Landsstaten, som har befattningar för omkring 340 jurister, torde hava minst samma relativa utvidgningsbehov som centralförvaltningen. Kommunala organ, som ej äro av domstols karaktär, torde med hänsyn till bl. a. de sociala ärendenas ansvällning och eventuella centralisering (genom inrättande av socialnämnd o. d.) och med hänsyn till den brist på juridiskt utbildad personal, som torde föreligga i den kommunala förvaltningen, behöva under loppet av de närmaste åren inrätta ett avsevärt antal befattningar för jurister (ev. också för innehavare av statsvetenskaplig examen). Handelskammare, banker, försäkringsbolag och industriföretag hava omkring 250 tjänster för jurister. Det synes antagligt att ett betydligt större antal skulle kunna finna anställning i privata företag av detta slag. Advokatyrket med dess tjänstepersonal av utbildade jurister kan vid första påseendet synas icke komma att lämna rum för någon vidare utvidgning. Dä denna grupp torde rymma en hel del personer, som utöva advokatsysselsättning i brist på bättre, närmast i anledning av arbetslöshet, kan den ansvällning i arbetsuppgifterna, som på detta verksamhetsområde möjligen kommer att visa sig, synas icke komma att föranleda några nya utkomstmöjligheter. Emellertid är det skäl härvid beakta, att antalet i advokatverksamhet sysselsatta personer med juridisk examen är förhållandevis mycket fåtaligt i vårt land, jämfört med vad fallet är i åtskilliga andra länder. De sakkunniga ha vid simi efterforskningar av juristernas sysselsättningar funnit 813 huvudsakligen verksamma i advokat- eller liknande verksamhet. Tidigare av de akademiska juridiska föreningarna (1927) verkställda uppskattningar av antalet jurister med advokat verksamhet som huvudyrke ha stannat vid en något lägre siffra, eller 690 stycken. I betraktande av svårigheten att komma alla advokater och i advokatfirmor anställda jurister på spåren, kan man måhända anslå antalet av genom advokatverksamhet huvudsakligen försörjda jurister till högst 1 000 stycken. Detta utgör c:a 17 på 100 000 innevånare. Enligt uppgifter i Svensk Juristtidning, juni 1935, skulle emellertid antalet officiellt legitimerade advokater i U. S. A. utgöra 131, i Canada och Grekland 80, i Norge och Ungern 63, i England 47, i Italien, Belgien och Danmark 40 samt i Frankrike, Tyskland och Holland 22, allt per 100 000 innevånare räknat. Sverige utmärker sig sålunla för en synnerligen låg frekvens av utbildade advokater, även jämfört med våra grannländer. Att draga några bestämda slutsatser av dessa siffror låter sig dock icke göra. I flertalet av nyssnämnda länder finnas föreskrifter om att endast personer med vederbörlig juridisk utbildning må uppträda såsom rättegångsombud vid domstolarna (understundom vid endast de högre) eller eljest utöva advokatpraktik. I vårt land förefinnas såsom bekant icke dylka föreskrifter, varför ett stort antal personer utan juridisk examen utöva advokatverksamhet. Vidare är i många av de andra länderna rättegångsförärandet även i de högre rätterna i motsats till hos oss i huvudsak munt-

136 ligt, varigenom ett förhållandevis stort antal utbildade jurister kräves för advokatverksamheten. Den slutsatsen synes dock icke oberättigad, att utvidgningsmöjligheter för advokatyrket äro för handen. Det stora tilloppet av utbildade jurister torde nämligen medföra att en del arbetsuppgifter, som för närvarande fullgöras av outbildade sakförare, komma att övertagas av advokater med juridisk examen. 1 övrig ej här omnämnd verksamhet sysselsättas enligt gjorda antaganden omkring 700 personer. En del av dessa torde utföra arbeten, som icke kräva juridisk kompetens. I den mån dessa tvingats härtill på grund av arbetslöshet, torde de komma att söka sig till de nya befattningar, som på andra verksamhetsområden nyskapas. Något utvidgningsbehov torde därför icke vara att räkna med för denna grupp. Över huvud är hos oss utexamineringen av jurister att betrakta som förhållandevis måttlig. I det citerade numret av Svensk Juristtidning anges ungefärliga antalet juris kandidater i Danmark (1934) till 3 700 och i Sverige till ungefär lika många trots den ungefär dubbla folkmängden. Även om denna, jämförelse framstår som något överdriven i belysning av de sakkunnigas härovan angivna siffra av över 5 000 jurister i Sverige (av vilka dock en del ha lägre juridisk examen än juris kandidatexamen), framgår det dock att juristantalet i vårt land bör tåla vid åtskillig ökning, innan det uppgår till med Danmarks jämförligt tal. Det synes sannolikt, att ett antal av c:a 200 juridiska examinander om året, en siffra som enligt de sakkunnigas beräkning något överstiger, vad som under de närmaste åren är att förvänta, mycket väl kan vinna placering här i landet. Med en aktiv tjänstetid av i medeltal 35 å r skulle denna examensfrekvens så småningom framskapa en juristkår av i runt tal 7 000 personer, vilket är proportionsvis samma tal som redan nu förefinnes i Danmark. Även ur annan synvinkel betraktad synes den produktion av jurister, som enligt här utförda beräkningar förestår under de närmaste åren, få anses någorlunda väl ansluta sig till behovet. Under de närmaste 5 åren komma att utexamineras i medeltal 175 jurister årligen. Ersättningsbehovet beräknas samtidigt till i medeltal 110 jurister årligen. Alltså kräves för allas placering, att ett 60-tal levebröd för jurister årligen nyskapas i vårt land. Detta innebalen årlig ökning av den aktiva juristkåren med endast obetydligt över 1 %, vilket icke synes överhövan mycket, då den vuxna befolkningen i vårt land ännu åtskilliga år framåt torde komma att ökas med ungefär 1 % om året. Att produktionen av jurister allmänt betraktat får sägas snarast ligga i underkant framgår även om man jämför med den diskrepans som enligt kap. I föreligger i hela vår manliga befolkning mellan antalet på arbetsmarknaden framträdande ungdom och ersättningsbehovet på grund av dödsfall och avgång genom uppnådd hög ålder. Det visades i kap. I att ersättningsbehovet för hela vår arbetsföra manliga befolkning utgjorde mindre än 60 procent av tillflödet vid 20-årsåldern. Häremot må ställas, att det ovan beräknade ersätt-

137 ningrsbehovet för juristernas vidkommande något överstiger 60 procent av det beräknade antalet nyutexaminerade. Det vill alltså synas, som om den i kaip. I omnämnda »uppmarschen» av ungdomsöverskottet i de akademiska yrktena ännu icke gjort sig märkbar på juristbanan och icke på ganska länge komimer att göra sig där märkbar. Vi skola också finna, huru i hart när alla a n d r a intellektuella yrken disproportionen mellan tillströmning och ersättningsbehov är vida större än hos juristerna. Studiekostnader och studie skulder. 'Till belysning av juristernas kostnader för sina studier fram till jur. kand. exannen och deras finansiering av dessa studier må här andragas några siffror ur d e n socialekonomiska studentutredningen. Det har i annat sammanhang påpekats, att juristernas utbildning mycket ofta kan sägas fortsätta efter jur. kand.examens avläggande, i det att den avlöning, som exempelvis en jurist, som vill tingsmeritera sig, kan påräkna under de första åren efter examen, icke på långt när är tillräcklig för att täcka utgifterna för uppehälle och rimlig förräntning och amortering av de på examensstudierna nedlagda kostnaderna. Som förut påpekats utgöres materialet för ifrågavarande utredning av självdeklarationer, som av de studerande under vårterminen 1931 avgivits. Antalet för utredningen ifrågakommande juris studerande utgjorde i Uppsala 428. i Lund 379 och i Stockholm 455, häri inräknat sådana studerande inom filosofiska fakulteten, som hade för avsikt att senare övergå till den juridiska banan. Av dessa studenter voro 3 %, 2 % resp. 8 % kvinnor. Deklarationsprocenten var i Uppsala 40, i Lund 73 och i Stockholm 29. De följande siffrorna avse endast manliga studerande. Den beräknade studietiden fram till jur. kand.examen utgjorde i medium och median (medianvärdena inom parentes) i Uppsala 5.8 (5.4), i Lund 6.o (5.o) och i Stockholm 5. t (5.i) år. För studiernas finansiering spelade inkomst av förvärvsarbete vid sidan av eller i samband med studierna en ganska obetydlig roll. I Uppsala hade under år 1930 13 % av juristerna inkomst av förvärvsarbete; 4 % hade en sådan inkomst av minst 500 kronor, och i medeltal för samtliga inkomsttagare utgjorde inkomstbeloppet 370 kronor. Motsvarande siffror voro för Lunds vidkommande 25 %, 7 % och 395 kronor, för Stockholms 36 %, 15 % och 760 kronor. Juristerna, vilka i likhet med medicinarna i högre grad än de övriga fakulteternas studerande rekryteras från de socialt och ekonomiskt bäst ställda grupperna i samhället, ha till skillnad från medicinarna en förhållandevis kort utbildningstid till sin avslutande universitetsexamen; det är därför naturligt att de i fråga om skuldsättningens storlek och svårighetsgrad intaga en i jämförelse med andra universitetsstudenter förmånlig ställning. Det är också helt naturligt, att juristerna i mindre utsträckning än de övriga fakulteternas studerande åtnjuta stipendieunderstöd.

138 Av juristerna i Uppsala hade under år 1930 20 % stipendier till ett genomsnittligt belopp av 410 kronor; 6 % hade stipendieunderstöd om minst 500 kronor. För Lund voro här motsvarande siffror 18 %, 355 kronor och ( %. Vid Stockholms högskola hade endast 10 % av de deklarerande juristerna stipendier; genomsnittliga beloppet per stipendiat utgjorde emellertid 1045 kronor, och 9 % hade ett stipendiebelopp av minst 500 kronor. För jurister, som icke under terminerna hade fritt vivre, utgjorde utgiftssumman under år 1930 i median i Uppsala 2 235 kronor, i Lund 1 800 kronor och i Stockholm 2 350 kronor. För jurister, som åtnjöto nämnda naturaförmån, var mediansiffran 735, 870 resp. 1 450 kronor. Att siffrorna, trots juristernas relativt korta terminer, ändock ställa sig så pass höga beror till en del på de tämligen höga kursavgifterna men också på en på det hela taget högre levnadsstandard än filosofernas och teologernas. Den totala studiekostnaden fram till jur. kand.examens avläggande har beräknats till: För studerande, som icke under terminerna bodde i hemmet

Medium, kr. Median »

För studerande, som u n d e r terminerna bodde i h e m m e t

i Uppsala

i Lund

i Stockholm

i Uppsala

i Lund

i Stockholm

13 500 11700

12 200 (11900) 10 800 (10 500)

11600 10 700

5 000 4 500

7 300 (7 300) 6 400 (6 400)

6 500 5 400

I de ovan anförda siffrorna har, för möjliggörande av en jämförelse med den beräknade totala skuldsumman vid examens avläggande, inberäknats eventuella skulder från tiden före högskolestudiernas början. För Lunds universitet ha emellertid även motsvarande siffror beräknats med uteslutande av dessa skulder; de så erhållna värdena ha i tabellen angivits inom parentes. Det må påpekas, att orsaken till skillnaden mellan Uppsala och Lund beträffande dem, som under terminerna bodde hemma, helt enkelt ligger däri, att denna typ av studerande i Uppsala i regel bodde i själva Uppsala, medan många av lundensarna bodde i Malmö eller Eslöv. Vid slutet av år 1930 voro av de deklarerande juristerna i Uppsala 48 %, i Lund 59 % och i Stockholm 26 % skuldsatta; skulder till andra än föräldrar hade 36, 43 resp. 15 %. Den beräknade totala skuldsättningen vid jur. kand.examens avläggande utgjorde: Beräknad slutlig skuldsumma, k r o n o r Högskola

Uppsala. . . . Lund Stockholm. .

Total studiekostnad, kronor, per person, medium medium 12 500 10 500 8 200

3 500 4 200 800

per skuldsatt person medium

undre kvartil

median

övre kvartil

8100 8 300 5 000

4 000 4 300 1500

7 600 7 100 4 000

11 100 11400 8 800

139 För jämförelsens skull har i tabellen även angivits medelvärdet av den beräknade totala studiekostnaden vid examens avläggande, beräknad i ett för samtliga studerande, oavsett om de bo i hemmet under terminerna eller ej. Eftersom sistnämnda naturaförmån förekommer i mycket olika utsträckningvid de olika högskolorna, få naturligtvis icke de sammanslagna siffrorna användas för en jämförelse högskolorna emellan. Avlöningsförhållanden. Vid befattningsutredningen har skilts pä personer, som äro befattningshavare och personer, som innehava anställning. De förra äro sådana, vilka innehava eller uppehålla en befattning, d. v. s. en tjänst eller anställning, för vilken regelbunden avlöning utgår. Personer, som innehava anställning, som icke är förenad med regelbunden avlöning, räknas icke som befattningshavare. Vid utredningens företagande har man emellertid sökt vinna upplysningar jämväl om ifrågavarande personers antal. Det har därvid visat sig, att 207 personer med juridisk examen innehade anställning vid början av år 1934 alldeles utan ersättning. Av dessa fullgjorde 172 personer full tjänst. Vidare innehade 90 jurister anställning mot ersättning endast delvis eller endast för viss del av sitt arbete. Av de senare voro 41 i full tjänst. Så gott som samtliga här åsyftade personer innehava anställning i rättsväsendet, särskilt vid de icke kommunala domstolarna. För 252 befattningshavare i full tjänst med juridisk examen var vid början av 1934 lönesättningen betingad eller påverkad av det förhållandet, att befattningen i första hand tjänar utbildnings- eller meriteringssyfte. Då vid våra domstolar funnos 248 befattningshavare under 35 års ålder, vilka tillhörde årslöneklasserna I och II (lön alltså under 3 797 kronor per är) och som sålunda måste betraktas såsom otillräckligt avlönade, inses att nyssnämnda 252 befattningshavare —- med få undantag — voro att finna vid våra domstolar. I allt skulle sålunda omkring 550 jurister tjänstgöra utan ersättning eller mel otillräcklig sådan. Av dessa voro 475 i full tjänst. Nästan undantagslöst gäller det här arbete inom vårt rättsväsende. I övrigt hänvisas ifråga om juristernas avlöningsförhållanden till tabell 27, i vilken mediantal för juristers årsavlöningar inom vissa verksamhetsområden angivas. Mediantalen återgiva inkomster i G-orts penningvärde. Tal. 27. Mediantal för årsavlöningen (i O-orts penningvärde) åt personer med juridisk examen i full tjänst ä befattningar inom nedanstående verksamhetsområden. Befattningshavare I allmän tjänst . . . . I enskild banktjänst t b s försäkringsbolag

Under 35 år

35—50 år

50 år och däröver

Samtliga

4 060 kr. 6 730 » 7 200 »

9 580 kr. 11810 » 13 250 »

11380 kr. 11470 » 11640 »

8 790 kr. 10 710 » 11050 »

140 Till komplettering av tabell 27 meddelas härmed en genom grafisk interpolation framställd tabell av mediantalen för årsinkomsten för jurister i nedanstående åldrar i allmän tjänst och med full tjänstgöring:

Å l d e r

Genomsnittlig årsinkomst (median)

30 35 40 45 50 55

4 000 kr. 6 900 >» 8 800 9 900 » 10 500 » 11000 »

Tyvärr hava de sakkunniga icke ansett sig kunna införskaffa material till bedömande av advokaters och deras juridiskt skolade biträdens inkomstförhållanden. Vidare hava övriga verksamhetsgrenars avlöningsförhållanden icke kunnat utredas, enär det material, som därifrån erhållits, är allt för litet för att kunna läggas till grund för vederbörliga beräkningar. Sammanfattning. Arbetslösheten bland jurister. Såsom av det ovanstående framgår kräves det, för att på de verksamhetsområden, där juridisk utbildning erfordras eller är ändamålsenlig, ersättningsbehovet skall bliva tillfredsställt, att under den närmaste tiden i runt tal 110 personer avlägga juridisk examen per år. Detta tal utgör emellertid med all sannolikhet endast en undre gräns. Samhället behöver därutöver åtskilliga jurister för att tillfredsställa det ökade behov av arbetskrafter, som utvecklingen på hithörande verksamhetsområden framskapar. Någon möjlighet att mäta detta utvidningsbehov genom statistiska metoder förefinnes icke. Verkställda beräkningar av antalet examinander under de närmaste åren ger vid handen, att ett överskott utöver ersättningsbehovet av c:a 60 personer årligen är att förvänta. Skulle icke detta antal kunna absorberas så innebure det, att juristyrket icke skulle vara i stånd att hålla jämna steg i numerär utveckling med den övriga delen av den yrkesutövande manliga befolkningen. I juristyrket liksom i andra yrken kunna emellertid likväl svårigheter förefinnas och i framtiden uppstå genom en större eller mindre arbetslöshet. Att vänta är väl dock, att denna kommer att trots tillströmningen minskas under en högkonjunktur för att eventuellt återuppstå under en kommande lågkonjunktur. I frågan huruvida en reserv av arbetslösa (eller i sitt utbildningsyrke arbetslösa) jurister är för handen, anför Juridiska föreningen i Lund (med instämmande av juridiska föreningarna i Uppsala och Stockholm) följande i sitt svar på de sakkunnigas organisationsenquéte:

141 »Att det bland juristerna förefinnes överflöd på arbetskraft, torde ej vara underkastat något tvivel. Att ange omfattningen av detta överflöd är emellertid på grund av juristyrkets mångskiftande och oenhetliga karaktär förenat med stora svårigheter. En jurist är ej på samma sätt som en läkare eller en prä;st bunden inom sitt yrke utan kan slå sig på många olika slags verksamheter, ä v e n om dessa ej höra till det juridiska yrkesområdet och fordra juridiska kvalifikationer. Under det sista årtiondet torde en dylik överflyttning av arbetskraft till de icke juridiska yrkena ha ägt rum i en icke obetydlig omfattning. Detta förhållande måste beaktas vid bedömandet av frågan, huruvida för stort antal jurister årligen utbildas, ty det torde ju näppeligen vara i enlighet med samhällets intressen, att en stor mängd personer kosta på sig en dyrbar utbildning, som de sedan ej alls eller blott i mycket ringa utsträckning ha någon nytta av. — Även rena arbetslösheten förekommer i stor utsträckning. Den torde dock ofta vara maskerad bakom någon form av advokatverksamhet.» De sakkunniga ha icke för egen del försökt införskaffa direkta uppgifter till belysande av frågan, huruvida och i vilken omfattning öppen eller förklädd arbetslöshet föreligger för personer med juridisk examen. I det föregående ha vissa upplysningar lämnats rörande den form av förtäckt arbetslöshet, som består däri, att jurister i meriteringssyfte sysselsättas i underbetalda befattningar. Genom befattningsutredningen har vidare utretts, att omkring 130 personer med juridisk utbildning innehava befattningar i allmän tjänst, för vilka denna utbildning ej kräves varken på grund av författningsföreskrift eller utbildad praxis. Hälften av dessa personer hava avlagt kansliexamen. En del av de övriga torde vara juris kandidater, som i brist på bättre nödgats taga arbete utom sitt utbildningsområde. Något avsevärt antal kan det som synes icka vara tal om. Emellertid är det troligt, att verklig, eller på sätt Juridiska föreningen i Lund angivit, maskerad arbetslöshet bland personer med juridisk utbildning är för handen i viss utsträckning. En del av ersättnings- och utvidgningsbehovet kommer säkerligen att tillfredsställas genom att dessa personers arbetskraft tages i anspråk, men frågan är, huruvida arbetslöshet bland de nytillträdande är att befara under en blivande högkonjunktur. I detta sammanhang vilja de sakkunniga påtala det anmärkningsvärda utnyttjande av de nyexaminerade juristernas behov av utbildning och meritering, som förekommer vid flertalet av våra domstolar. Därigenom att här ifrågavarande personer utan ersättning eller mot otillräcklig sådan prestera ett arbete, som det allmänna med nödvändighet måste hava utfört, borttages ett avsevärt, antal försörjningsmöjligheter för personer med juridisk utbildning. Härtill kommer, att genom denna anordning domstolsvägen blir praktiskt taget stängd för jurister med begränsade ekonomiska resurser, varigenom vår domarkår i det långa loppet kommer att rekryteras efter allt annat än demokratiska principer.

142 Medicinare. Tillströmningen

till banan.

Tillströmningen till den medicinska banan kan belysas genom trenne olika serier av siffror: antalet vid de medicinska, läroanstalterna nyinskrivna, antalet avlagda medicine kandidat-examina samt antalet avlagda medicine licentiat-examina, Sistnämnda antal är praktiskt taget lika med antalet årligen nylegitimerade läkare.

För erhållande av kännedom om antalet studenter, som årligen påbörja medicinska studier, hava de sakkunniga införskaffat uppgifter om nyinskrivningar från de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt från Karolinska institutet för tiden efter sekelskiftet. Då emellertid en studerande, som påbörjat sina studier vid en viss läroanstalt och därefter flyttar till en annan, måste nyinskrivas även vid denna och då sådana flyttningar äro vanliga för medicine studerande, kommer den siffra för antalet nyinskrivna, som man erhåller genom att addera de tre anstalternas inskrivningssiffror, att bliva högre än den verkliga. För Karolinska institutets vidkommande finnas uppgifter, av vilka framgår, huruvida en där nyinskriven studerande förut varit inskriven vid medicinska fakulteten i Uppsala eller Lund, och man erhåller således lätt antalet »rena» nyinskrivningar, d. v. s. nyinskrivningar för första gången vid medicinsk läroanstalt. Sådana uppgifter finnas även i universitetens inskrivningsmatriklar (dock finnes ej studieriktning angiven), men de saknas i de olika fakulteternas. Om man alltså har uppgift på hur många nyinskrivningar, som ägt rum ett år i ett universitets medicinska fakultet, så kan man med hjälp av universitetets inskrivningsmatrikel endast komma fram till inom vilka gränser antalet »rena» nyinskrivningar ligger. Om man nämligen från antalet vid ettdera universitetet i medicinska fakulteten nyinskrivna drager antalet vid universitetet nyinskrivna, som uppgivit sig komma från Karolinska institutet, får man en högsta gräns för antalet »rena» nyinskrivningar. Drager man från detta antal alla dem, som kommit från det andra universitetet, får man ett lägsta värde på de »rena» ny inskrivningarnas antal. Till vilket resultat dylika beräkningar leda, framgår av tabell 28 och diagram 2 a, sid. 23. Siffrorna, för åren 1900—1909 äro emellertid så osäkra, att de ej medtagits i tabellen. Tidigare ha publicerats tvenne undersökningar, vid vilka man försökt framskaffa siffror för antalet medicinska nybörjare i vårt land under delvis

143 Tab. 28. Antalet nyinskrivna medicine studerande enligt de sakkunnigas beräkningar och enligt tidigare publicerade siffror. Antalet nyinskrivna i de medicinska fakulteterna och vid Karolinska institutet År

Enl. de sakkunnigas beräkning

Enl. HeapAberg

Enl. Dahlberg

Antal nyinskrivna utan reduceringar

Minimum

Maximum

1910 11 12 13 14

100 128 128 145 138

127 146 148 172 157

118 136 136 165 141

121 127 12S 173 139

179 216 209 258 224

15 16 17 18 19

129 165 174 155 178

156 180 195 182 217

157 187 195 185

152 187 189 180 229

251 274 322 304 353

20 21 22 23 24

218 233 235 188 163

239 258 261 217 204

236 247 267 201 191

351 362 394 398 347

25 26 27 28 *29

192 182 230 254 1 252

229 227 276 312 »316

221 217 233 255 (325)

316 359 375 421 438

30 31 32 33 34

255 254 219 199 184

319 331 295 257 239

479 474 469 397 401

1 Med utnyttjande av ett av Medicinska föreningen i Lund hopbragt material kan m a n för åren 1929—34 bestämma det antal nyinskrivna medicine studerande, som förut bedrivit studier i Uppsala. Man får härigenom antalet »rena» nyinskrivningar i Lund för dessa år fixerat och gränserna, inom vilka antalet nyinskriva bör ligga, bliva d å : 263—294, 273—299, 2 7 5 - 3 2 0 , 238—284, 214—238 och 203—227.

s a m m a t i d r y m d , som b e h a n d l a s a v de s a k k u n n i g a , n ä m l i g e n u n d e r s ö k n i n g a r a v Y. H e a p - A b e r g 1 och G. D a h l b e r g 2 . 1

Tillkallade sakkunnigas (»1918 års sakkunniga») till ecklesiastikdepartementet avgivna betänkande och förslag ang. vissa den medicinska undervisningen rörande frågor. Stockholm 1920. Till detta betänkande finnes fogat som bilaga den utredning, som utförts av en av Medicinska föreningen, Svenska läkarsällskapet och Allmänna svenska läkarföreningen tillsatt kommitté och till vilken vissa statistiska beräkningar utförts av fil. lic. Y. Heap-Aberg. 2 Dahlberg, Gunnar. En yrkesstatistisk utredning av läkarbanan i Sverige. Upsala läkarförenings förhandlingar. Ny följd. Bd 36. H. 1. 1930.

144 Den förre har fått uppgifter från respektive fakulteter och Karolinska institutet, och den senare har lagt upp en kortkatalog över samtliga medicine studerande, som påbörjat sina studier under tiden ht. 1909—ht, 1928. Den senare bör därför ha kunnat korrigera antalet nyinskrivna för dubbelföringar. (Den av Dahlberg för år 1929 meddelade siffran synes dock icke hava blivit underkastad vederbörlig korrektion.) Om man jämför de siffror, som Heap-Åberg och Dahlberg angiva, med dem, som de sakkunniga funnit, finner man en god överensstämmelse i den allmänna tendensen. De i tabell 28 angivna inskrivningssiffrorna få dock betraktas med en viss reservation och slutsatser därur dragas med försiktighet. Här föreligger ett ganska typiskt exempel på hur den nu tillgängliga universitetsstatistiken är beskaffad. Den lider av systematiska fel, som verka med olika styrka och åt olika håll under olika tider. Även för en så begränsad del av det högre undervisningsväsendet som den medicinska studiebanan har det varit förenat med stora svårigheter att åvägabringa siffror, som icke lida avfel av den storleken, att de kunna giva en oriktig uppfattning om förändringarna i tillströmningen och dessa förändringars tendens. Rörande tillströmningen till de medicinska läroanstalterna under de senaste 25 åren är, utom den betydande ökning, som under vissa tider ägt rum, särskilt att märka den nedgång som ägt rum sedan 1931. Denna nedgång torde vara betingad av de restriktiva åtgärder, som på senare år vidtagits beträffande intagning av studerande vid de medicinska läroanstalterna, åtgärder som senare bli föremål för närmare omnämnande. En mera spontan nedgång i antalet nyinskrivna ägde rum åren 1923—1924. Betecknande är i övrigt, att de hittills högsta topparna i inskrivningstalen till tiden sammanfalla med de svåra ekonomiska kriserna vid början av 1920-, resp. 1930-talen. Vid matrikelutredningen ha de sakkunniga sammanställt uppgifter om antalet medicinska examina sedan år 1884. För rätt att utöva läkaryrket fordras som bekant, att den medicine licentiaten erhåller av medicinalstyrelsen utfärdad legitimation. Uppgift om antalet årligen legitimerade finnes i »Förteckning på svenska läkare» och kan följas tillbaka till år 1863. (Cit. från Dahlberg). Ifrågavarande antal återgivas i tab. 29. De obetydliga skillnaderna mellan i tabell 29 angivna antalet med. lic.examina och antalet legitimationer kunna förklaras såsom förskjutningar vid årsskiftet. Till komplettering av tabellen må meddelas följande tablå över amtalet kvinnor, som avlagt med. kand.examen, resp. med. lic.examen under nedanstående femårsperioder uttryckt i procent av hela antalet examinerade personer: Å r

Med.-kand.examen

Med. lic.examen

Å r

Med.-kand.examen

Med. lic.examen

1885—89 1890—94 1895—99 1900—04 1905-09

0.2 3.2 6.0 6.6 7.0

0.4 0.3 3.0 5.2

1910-14 1915—19 1920—24 1925-29 1930—34

13.6 8.2 9.1 7.6 10.2

4.6 9.6 5.4 7.2 6.2

(5.0

145 Tab. 29. Läkarkårens storlek och rekrytering åren 1860—1934. An tal avlagda examina År

T3 C 03

"O

ci

CD O

"cS

'5b CD

"O CD krH

Anta! läkare vid slutet av året enligt

c 5 ®

g S ** «fH +J £ ai rt 0 5 O to Ö

fl

(H

fe a 186(0 61 62 6.3 64 65 66 67 68 69 1870 71 72 73 74 75 76 77 78 79 1880 81 82 83 84 85 70 86 102 87 73 88 105 89 99 1890 94 91 76 92 69 93 58 94 48 95 55 96 47 97 40 98 43 99 49

40 40 55 49 56 69 67 75 80 65 62 61 66 82 61

15 30 31 29 26 34 31 23 14 12 12 23 12 15 25 25 24 22 26 30 32 30 40 37 58 49 60 70 67 74 81 63 62 58 70 84 59

o3 'O O

be

« C3

$£ •* .9 T*

i

'

fl 'fl M

An tal avlagda examina År

:o3 U

C3

CD

'3

b 'G 'SS

£cats CO o

ro

fe

472 485 500 512 509 540 546 563 571 593 599 548 576 599 557 590 558 594 558 603 549 595 572 599 572 608 569 618 560 625 555 633 585 565 634 572 643 582 660 598 678 624 700 653 728 698 772 714 801 751 834 806 884 1179 852 832 883 998 933 1 0 5 0 964 1 0 9 4 1002 1136 1008 1 1 7 2 1050 1 225 1 113 1 2 8 2 1110 1317

.5 -*

a 'S

SH ro :cS

:o3 s-

SH

O °03

fe £<

1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 1910 11 12 13 14 15 16 17 18 19 1920 21 22 23 24 25 26 27 28 29 1930 31 32 33 34

39 55 60 51 39 42 46 57 57 68 69 67 68 85 80 100 114 126 131 113 120 115 148 175 212 195 186 181 199 157 186 185 219 196 186

Okänt

42 27 49 55 38 43 44 54 54 38 60 34 61 41 41 30 56 73 73 71 62 88 130 130 124 100 136 132 126 146 134 131 133 145 154

42 27 49 53 39 42 45 53 53 38 59 34 59 41 40 30 56 73 73 70 63 84 130 131 126 93 141 133 126 145 136 130 132 147 155

bo

A°oJ ro 03 2£ CD —i rfl

CD

-ö O

'te CD

M

O

Antal läkare vid slutet av året enligt

a T3

3 G

v _o

1131 1104 1142 1170 1180 1198 1209 1221 1278 1243 1247 1271 1344 1383 1 356 1385 1433 1612 1648 1683 1715 1771 1828 1893 1976 2014 2 056 2149 2 229 2 292 2 376 2 481 2 549

M

"-1

fl

M O

fe

1336 1168 1336 1362 1387 1396 1412 1439 1468 1494 1498 1 4 6 5 1434 39 21 1 531 1552 22 1562 22 1574 36 1597 30 1590 30 36 1620 32 1663 1706 27 1744 1789 23 1804 29 1896 30 44 1940 2 067 34 2123 37 2 209 48 2 289 53 41 2 376 27 2 493 2 582 43 37 2 671 51 2 748 2 842 50 2 957 2 932' 40

Läkarkårens storlek. Den svenska läkarkårens storlek kan erhållas ur skilda källor, dels ur Förteckning på svenska läkare, dels ur den löpande officiella statistiken 1 Av de sakkunniga genom matrikelutredninsen fastställt antal, avseende mitten av år 1934. 10

146 (Allmän hälso- och sjukvård) och dels ur folkräkningsresultaten.1 Dessitom hava de sakkunniga genom matrikelutredningen fastställt antalet läkare vid slutet av vårterminen 1934. Siffrorna återgivas i tab. 29 och i diagran 4. De äro delvis hämtade ur Dahlbergs arbete (1930) men av de sakkumiga förda fram till nutiden. Emellertid är att märka, att Dahlberg, som i sin Ubell (sid. 6 och ff.) anger, att antalen gälla slutet av åren, har råkat inplacera den Diagram 4. Läkarkårens storlek och rekrytering åren 1860—1934.

180U

antalsuppgift, som erhållits ur »Förteckningen», på slutet av det år under vilket vederbörande förteckning utgivits. De gälla i stället början av året och i tabell 29 har detta korrigerats. Samma gäller om motsvarande siffror i tabell 32. Då, som synes, siffrorna ur de olika källorna icke visa full överensstämmelse, ägnas de följande kritik av Dahlberg. »De siffror, som äro hämtade ur den officiella statistiken, äro avsevärt lägre än de, som hämtats ur läkarförteckningarna. Detta torde bero på att i den officiella statistiken ingå endast de privatpraktiserande, vilka i vederbörlig ordning blivit anmälda till medi1

I 1890 års folkräkning ingå bland läkarna även tjänstgörande medicine kandidater.

147 cinailstyrelsen. Ett mycket stort antal privatpraktiserande, särskilt i de större städerna, anmäla sig aldrig på detta sätt. I varje fall torde siffrorna från läkarförteckningarna vara pålitligare. Å andra sidan utesluter detta ej, att särskilt i äldre tider bristfälligheter i läkarförteckningarna förefinnas. När det gäller senare tid, torde man emellertid ha anledning att anse läkarförteckningarna vara ganska pålitliga, och bristfälligheterna från äldre tider torde ej ^vara av en sådan valör, att man har anledning att reservera sig mot den principiella utvecklingsgång av läkarantalet och läkarbehovet, som i grova drag målas av dessa siffror.» Folkräkningarna av år 1910 och 1920 samt de sakkunnigas egen undersökning av år 1934 stämma i det närmaste överens med läkarförteckningarnas siffror. Det första intrycket av utvecklingen är den mycket starka ökning av antale t läkare, som ägt rum i vårt land. En närmare granskning ger vid handen, att denna ökning icke skett med en konstant hastighet, utan visar perioder av hastigare tillväxt, omväxlande med perioder av långsammare, ja, nära nog stillestånd. Förändringarna i läkarkårens storlek är i stort sett endast beroende av det årliga antalet döda och det årliga antalet nylegitimerade. Under det att antalet avlidna icke är utsatt för några periodiska fluktuationer, visar däremot antalet nya läkare tydliga sådana. Antalet personer, som avsluta sina medicinska studier, är framför allt beroende av det antal, som påbörjat sina studier så lång tid tidigare, som motsvarar medelstudietiden. Detta antal är i sin tur i huvudsak beroende av de konjunkturer, som råda på läkarbanan vid tiden för inskrivningen. Det är den springande punkten i tillströmningsmekanismen — vilket ju redan förut framhållits —, att studenterna välja sitt yrke efter de rådande konjunkturerna inom yrket såsom de uppfattas på grundval av det samtida läget därinom. De ovannämnda 1918 års sakkunniga ha även haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande. De framhålla (sid. 9): »Statistiken över avlagd läkarexamen i vårt land under de sista 60 åren återspeglar ett viktigt förhållande, som vi säkerligen alltjämt komma att få räkna med såsom ett faktum vid beräkning av det antal studerande, som de medicinska läroanstalterna må kunna emottaga för att fylla landets behov av läkare; antalet av dem, som avlagt medicinska examina, har nämligen varit underkastat synnerligen starka fluktuationer: flod under en period växlar med ebb under nästa period. En viss självreglering har sålunda på detta område hittills gjort sig gällande och medfört, att när läkarbrist rått, tillströmningen av de studerande snart nog av sig själv ökats och luckorna fyllts. Och detta se vi upprepat i våra dagar: en förhandenvarande läkarbrist håller på att täckas genom en ökad tillströmning av studerande.» De sakkunniga av år 1918 framhålla emellertid icke den allvarliga brist i denna självreglering, som ligger däri, att det är just de vid inskrivningstillfället rådande konjunkturerna, som äro avgörande, icke de, som kunna beräknas föreligga vid den tid, då studenten efter avslutade studier kommer ut i

148 livet med sin legitimation. Däremot har Dahlberg i sin utredning klart påvisat denna brist. Den följande skildringen av den periodiska utvecklingsgången blir därför också i flera avseenden ett upprepande av hans synpunkter. Då läkarkåren hela tiden varit stadd i tillväxt därigenom att den årliga tillströmningen ständigt överstigit kårens egentliga ersättningsbehov, har en ökning av det årliga antalet utexaminerade betytt en accelererad ökning av antalet läkare. Efter någon tid kommer kåren på grund därav upp i en sådan numerär, att konjunkturerna på banan försämras. Då detta blir bekant för studenterna, sjunker tillströmningen av nybörjare, men minskningen kominer icke att göra effekt på arbetsmarknaden, förrän efter förloppet av en tid motsvarande studietidens längd. Under hela denna tid fortsätta de dåliga konjunkturerna. Men det tar ytterligare någon tid, innan så många av de mindre kullarna kommit ut på arbetsmarknaden, att överskottet av arbetskraft avsevärt minskas. Först därefter börja bättre tider, varav i sin ordning följer att tillströmningen av nybörjare ånyo ökar. Men under de närmaste åren blir det små kullar läkare, som utexamineras. Under denna tid uppstår därför en allt mera tilltagande brist på läkare, vilket medför ökade arbets- och utkomstmöjligheter och gör banan än mera lockande för studenterna, Detta tillstånd varar ända till dess tillräckligt många av de stora årskullarna kommit fram till examen. Men även efter det denna punkt nåtts, träda ytterligare ett antal stora kullar ut i konkurrensen och giva ett nytt överskott av arbetskraft. Den »självreglering», varom 1918 års sakkunniga tala, medför alltså av sig själv en ständig och ganska stark växling av brist och överflöd på läkare, vilket icke ur någon synpunkt kan anses vara lyckligt i ett välordnat samhälle. Diagram 4 visar med stor tydlighet denna utvecklingsgång. Maxima i produktionen av läkare återfinnas dels i slutet av 1860-talet, dels på 1890talet, dels för närvarande; minima dels på 1870-talet, dels 1900—1915. Om yrkets konjunkturer säger Dahlberg: »Vågtoppen på 60-talet är det svårt att närmare uttala sig om, då förf. saknar kännedom om denna tid. Vågtoppen på 90-talet är emellertid uttryck för en mera måttlig överproduktion på läkare. De läkare, som då utexaminerades, hade första åren ofta svårt att ernå för utkomsten tillräckliga inkomster.» Om den dåvarande situationen säga 1918 års sakkunniga: »De under de senare åren rådande förhållandena kunna sålunda karakteriseras på så sätt, att å ena sidan antalet nyblivna licentiater varit alltför ringa, och att å andra sidan antalet nyinskrivna medicine studerande varit alltför stort i förhållande till det utrymme, som högskolorna haft att erbjuda, Detta har samtidigt givit anledning till oro av alldeles motsatt art, allt efter den olika synpunkt från vilken förhållandena skärskådats. Så har den s. k. provinsialläkarkommittén i sitt betänkande klagat över allt för knapp tillgång på läkare och önskat åtgärder häremot, under det att tvärtom representanter för de unga studerandena befarat ett alltför stort tillopp till banan och utverkat tillsättande av den nämnda kommittén för att utreda i vad mån farhågorna voro grundade.» De sakkunniga av år 1918 kommo senare i sitt be-

149 tänkande till den slutsatsen, att en produktion av ungefär 100 nya läkare om året vore den lämpliga för Sverige. Såsom framgår av siffrorna i tabell 29 har detta antal under de sista tio åren väsentligen överskridits. Antalet läkare i allmän tjänst. Läkarna i vårt land äro antingen tjänstemän eller fria yrkesutövare eller — vilket torde vara mycket vanligt — bådadera genom att de förena en allmän (eller enskild) tjänst med fri praktik. Ehuru en sammanställning av antalet läkare i allmän tjänst sålunda icke kan ge en fullständig bild av landets sjukvårdsorganisation, så visar en dylik dock ganska mycket, då i vårt land det allmänna i så stor utsträckning tagit ansvaret för denna organisation. Den officiella statistiken lämnar sedan 1918 uppgifter om antalet läkarebefattningar i landet, vilka här sammanställts till tabell 30.

Tab. 30. Befattningens

art

Antalet läkarbefattningar i Sverige åren 1918—1932. 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

irste provinsialläkare 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 24 •ovinsial-, b i t r ä d a n d e l.e o e x t r a provinsialläkare . . . . 314 319 336 339 343 353 356 357 355 358 359 365 369 365 366 ads- o. stadsdistriktläkare 169 172 175 176 180 183 181 177 190 182 179 178 177 180 179 Ipings- o. municipalläkare 14 12 12 13 11 11 12 11 13 14 13 14 16 18 19 Ikare vid tuberkulossjukhus 89 81 84 82 85 89 89 93 100 107 103 103 111 113 [käre vid annan anstalt för kroppsligt sjuka 309 325 357 334 365 376 379 403 433 446 478 516 546 578 592 Ikare vid sinnessjukhus . , 66 63 66 73 77 68 76 75 76 79 92 98 105 120 Ingelselakare 38 38 39 48 39 41 36 36 37 37 36 38 38 37 33 rnvägsläkare 115 115 121 113 102 100 106 108 110 106 110 100 100 104 101 Lkare vid medicinsk under visningsanstalt 109 115 102 97 109 118 118 119 125 146 161 151 156 153 154 friga civila läkarbefatt ningar 39 42 39 71 26 26 26 26 38 32 31 30 30 30 32 litärläktrbefattnincar . . . . 237 237 237 237 237 239 239 239 213 177 169 162 156 156 160

I tabellen upptagas antalet befattningar, ej antalet befattningshavare; i mårga fall innehar en och samma läkare två eller flera befattningar. Tabellen ger likväl en god uppfattning om sjukvårdsorganisationens utveckling. Provimialläkarkåren har undergått en långsam utvidgning, stadsläkarnas antal har däremot varit i det närmaste konstant. Antalet sjukhusläkare har varit i en jämn och stark stegring (det har nära fördubblats under de 15 åren). Sinnessjukhusens läkarstab har ökats nästan med ett språng kring år 1930. Fängelse och järnvägsläkarna hålla sitt antal tämligen oförändrat (det gäller här mes; bisysslor). Antalet militärläkarebefattningar minskade, såsom framgår av tabellen, kraftigt omkring 1927, d. v. s. vid tidpunkten för regementsindiagningarna.

150 Läkarnas inkomster. Då man sålunda konstaterar, att det skett ganska kraftiga periodiska konjunktursvängningar inom läkaryrket, ligger det nära till hands att försöka, få ett uttryck för de förändringar i läkarnas inkomster, som dessa svängnirgar kunna tänkas föra med sig. Material för dylika jämförelser kan sammanställas ur de tid efter annan utgivna taxeringskalendrarna för läkare samt ur inkomst- och förmögenhets-statistiken i 1920 års folkräkning. Dessa uppgifter ha redan tidigare varit föremål för statistisk bearbetning, dels i den av HeapÅberg gjorda utredningen, dels av Dahlberg. Emellertid äro de tillgängiga siffrorna varken med varandra jämförbara eller i och för sig tillräckligt tillTab. 31. Läkarnas taxerade inkomster vid olika åldrar åren 1913—1915 och 1920. Inkomst 1920 enligt 1920 års folkräkning

Inkomst 1913—1915 enligt Heap-Aberg Ålder

20—24 25—29 30—34 35—39 40-44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70— Summa

Antal undersökta årsinkomster

96 385 670 522 757 873 520 367 191 4 381

Median för mellersta Medium, åldersgruppen kr. i varje femårsklass, kr.

4 094 6185 9 771 10 383 11923 10 408 10 336 . 9 192 7 805 9 836

3 385 5 510 9 009 10 070 11020 8 940 9170 7 805 6 861 8 439

Antal läkare

Därav med angiven inkomst

Medium, kr.

Median, kr.

16 135

12 117

5 487 7 311

4 500 6 006

J 435

15 754

13 636

J 371

26 305

23 084

\

28 387

24 128

2i6

25 779

18 736

22 914

15 000

22 624

18 523

;

förlitliga. De olika taxeringskalendrarna ha olika utgivare och ha uppställts efter delvis olika principer. Vidare äro de icke på långt när fullständiga. Dessutom avvika de framkomna siffrorna självfallet från de verkliga inkomstsiffrorna på samma sätt som alla sådana, som äro grundade på taxeringsstatistik. 1920 års folkräkning behandlar slutligen mera ingående endast de manliga läkarnas inkomster. Ehuru sålunda de här ifrågavarande siffrorna måste tagas med viss reservation, hava de onekligen sitt intresse och förtjäna att återgivas. Heap-Åberg har vid sammanställandet av sin inkomststatistik utgått från läkarförteckningarna och har sålunda ett fullständigt material. För varje läkare har han infört uppgifterna från de taxeringskalendrar, som ange inkomsterna för åren 1913—1915. Då inkomstuppgift för något år saknats har han ersatt densamma med vederbörande uppgift ur föregående års kalender.

151 Endast den, som ej finnes upptagen i tre på varandra följande kalendrar, har ansetts vara utan inkomst. Den sålunda erhållna sammanställningen är den enda tillgängliga, som tillåter jämförelse med 1920 års folkräkningssiffror. (Tab. 31). Dahlberg har sammanställt samtliga honom tillgängliga uppgifter och försökt att få fram förändringar i läkarkårens ekonomiska ställning från år 1910 till 1927. Han gör därvid en fördelning av läkarna efter deras inkomster såsom de angivits i ett tiotal års taxeringskalendrar samt gör för varje undersökt år en beräkning av medianer och kvartiler. Dessa beräkningar omfatta de läkare, som uppgivas ha över 1 000 kr:s inkomst. I tabell 32, som är sammanställd av siffror hämtade ur D:s arbete, angives icke det antal läkare, om Tab. 32.

År

1910 1911 1912 1913 1914 1920 1922 1924 1927

Läkarnas inkomster åren 1910—1927 (efter Dahlberg).

Antal läkare med känd inkomst större än 1000 kronor 1 378 1 362 1152 1148 1141 1607 1190 1 829 '

Undre kvartil, kr.

5 532 5 367 5 924 5 737 6 059 11 323 11533 8 859 8 540

Median, kr.

8 105 8 018 8 806 8 516 8 946 18 523 17 063 14 351 15 636

Övre kvartil, kr.

12 494 13 005 14 274 13 821 14 876 28 751 25 018 19 902 23 947

Föregående värden korrigerade för penningvärdets förändringar Undre kvartil, kr.

Median, kr.

Övre kvartil, kr.

10 710 7 156 10 469 8 597 8 490

15 689 11706 14 992 13 751 15 545

22 330 18 170 20 518 19 424 23 807

vilka inkomstuppgift saknas. Sagda antal är betydande men också mycket växlande, och det är att antaga, att man i denna grupp har att finna särskilt de unga läkarna med små eller inga inkomster. Då de unga yrkesutövarna äro de, som i första hand få känning av försämrade konjunkturer i ett yrke, äro sålunda uppgifternas värde som konjunkturmätare rätt begränsad. 3n annan sak, som självfallet gör siffrorna svårjämförbara, är det under tidsperioden högst varierande penningvärdet. Dahlberg har därför såsom frångår av tabellen med hjälp av levnadskostnadsindex omräknat talen till 1927 års »penningvärde». Någon säker tendens visa siffrorna likväl icke. Av de sakkunnigas egna undersökningar skulle befattningsutredningen kunna väntas giva en bild av läkarnas inkomstförhållanden. Det gäller i första hanl den del av utredningen, som rör befattningshavare i full tjänst. Det är emdlertid att märka, att bland de redovisade befattningarna uppenbarligen finras ett stort antal, som i själva verket ej giva sin innehavare full sysselsättning. Uppgifter till befattningsutredningen ha erhållits angående i staten- tjänst anställda läkare (provinsialläkarna omfattas dock ej av undersök-

152 ningen, varför flertalet av här medtagna läkare utgöras av läkare vid sinnessjukhusen) samt rörande flertalet av landsting och kommuner anställda läkare, i huvudsak sjukhusläkarkåren. Av de 1116 deklarerade befattningshavarna voro 851 i full tjänst. Dessa fördela sig efter ålder och årslön (räknad i Gorts penningvärde) såsom framgår av följande tablå:

Ålder

Under 35 år

3 5 - 5 0 år

Över 50 är

Antal Lön (median), kr.

281 6290

410 8460

160 9740

I dessa inkomstsiffror ingå emellertid icke inkomster aAr privat eller }oliklinisk praktikutövning, varför de endast ge en uppfattning av storleken av de löner, som utgå till de anställda läkarna. En jämförelse mellan här angivna siffror och ovan meddelade visar också avsevärda skillnader beroende på detta förhållande. De yngre läkarnas ställning. Som i kap. III anförts, är ett av tecknen på överflöd av arbetskraft den ökade konkurrensen om de fasta tjänsterna med ty åtföljande förlängning av utbildnings- och aspiranttid. I befattningsutredningens formulär inrycktes också frågor, huruvida personer funnos anställda helt utan ersättning eller med blott delvis ersättning eller om lönesättningen för vissa befattningar betingats av att de tjänade utbildnings- eller meriteringssyfte. De svar, som inkommit på dessa frågor, äro emellertid icke fullständiga och tillåta därför icke närmare behandling. Den typ av medicinska befattningar, som närmast faller under här ifrågavarande kategori, är assisentläkaretjänsterna. Dessa tjänster inrättades för att en med. lic. lätt skulle kunna få tillgång till en utbildningsplats på sjukhus och därmed skaffa sig de åtta månaders tjänstgöring, som utgör förutsättning för erhållande av statstjänst. Ehuru sedermera meriteringstiden blivit avsevärt längre, ha de fortfarande bibehållits. Trots den ringa avlöningen, växlande från ingen ersättning alls till kost och logi och på en del ställen kontant lön upp till 100 kr. i månaden, äro dessa platser likväl eftersökta, då de ofta erbjuda bästa sättet att meritera sig till fortsatt anställning som underläkare. En uppfattning om förändringarna i de yngre läkarnas ställning giva de av Dahlberg sammanställda uppgifterna om väntetiden för första befordran till provinsialläkare åren 1909 och 1929, ehuruväl antalet iakttagna fall är väl litet för ett säkert bedömande.

153 Väntetid för befordran till provinsialläkare (enl. Dahlberg). Antal läkare

Tid mellan med. lic.-ex. och tillträdande av tjänst

Tjänsteår vid tillträdande av tjänst

2 år 5 m å n . 20 dagar 5 » 9 » 12

1 år 9 mån. 15 dagar 5 >• 11 29 »

1909 1929

Doc, Dahlberg har vidare publicerat en jämförelse mellan antalet licentiater och kandidater, som fått tillfälliga förordnanden att vikariera i tjänst, åren 1908 och 1928. Fördelningen av tillfälliga förordnanden åren 1908 och 1928 (enl. Dahlberg).

Med. kand.

Med. lic. utan ordinarie tjänst

Med. lic. med ordinarie tjänst

Summa

1908: Antal förordnanden Procent

163 36.4

158 35.3

1928: Antal förordnanden Procent

117 14.H

621 77.2

66 8.2

804 lOO.o

lOO.o

En undersökning av alldeles samma slag har utförts av med. kand. B. Ehrenberg i Lund och är fogad till Medicinska föreningens i Lund svar på organisationsenquéten. Fördelningen av tillfälliga förordnanden åren 1923—1933 (enl. Ehrenberg). Antal förordnanden uppehållna av År

1923 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Med. kand.

Summa

Med. lic.

Absoluta tal

%

Absoluta tal

%

313 247 253 175 112 134 54 53 80 95 108

39 31 35 25 16 15 7 10 11 11 8

506 537 472 527 600 728 679 466 638 766 1193

61 69 65 75 84 85 93 90 89 89 92

819 784 725 702 712 862 733 519 718 861 1301

En stark förskjutning av förordnandena till förmån för licentiaterna framgår tydligt av båda sammanställningarna.

154 Arbetslösheten på läkarebanan. Frågan om vad som skall kallas arbetslöshet, är för läkarna liksom för de andra intellektuella yrkena svår att besvara. Och ännu svårare blir det att försöka framskaffa siffror på omfattningen av en eventuell arbetslöshet. De sakkunniga ha emellertid vänt sig till medicinalstyrelsens kommissionär, som sedan länge bedrivit vikariatförmedling för medicinare. Kommissionärens meddelande var i huvudsak av följande innehåll: Arbetslösheten bland med. lic. är stor. Den maskeras emellertid därigenom att ett betydande antal av de arbetslösa auskultera på olika, sjukvårdsinrättningar. Denna auskultering innebär icke assistenttjänstgöring utan som regel endast ett medföljande å ronder och liknande, givetvis utan avlöning. Understundom får den auskulterande licentiaten uppdrag att öva tillsyn över en viss grupp patienter, varvid han som regel måste binda sig vid detta uppdrag för någon tid, ofta en månad. Då rekvisition av vikarie inkommer till kommissionären från sjukhuschef, kan det därför — ehuru arbetslöshet förefinnes — vara svårt att hastigt få någon att åtaga sig vikariat. Dessutom förekommer det, att en hel del av dem, som anmält sig till att emottaga vikariat, skaffa sig arbete själva utan att anmäla detta för kommissionären. Denne kan därför ej upplysa om antalet arbetslösa, utan de siffror, som kunde lämnas, skulle av här berörda skäl bliva missvisande. Liknande erfarenhet föreligger från Medicinska föreningens i Lund arbetsförmedling. Det möter alltså stora, för att icke säga oöverstigliga svårigheter att få en uppfattning om medicinarnas arbetslöshet, om man icke vill gå till ett detaljerat studium av varje läkares öde under utbildnings- och befordringsåren. På indirekt väg kan man emellertid skaffa sig en uppfattning om den stab av unga läkare, som icke uppnått fast plats eller ordnade arbetsförhållanden. Det föreligger en undersökning häröver av färskt datum, utförd av docenten Sam Clason (Sv. Läkartidn. 1934, n:r 36). Hans metod är kort sagt den, att han uppdelar läkarkåren i två grupper, nämligen sådana, som erhållit »fast plats» samt »yngre läkare», däri inräknade underläkare och amanuenser. Med »fast plats» menas, att vederbörande fått ett definitivt levebröd, antingen genom en fast anställning eller genom privatpraktik. Såsom fast anställning räknas alla tjänster utom assistent-, amanuens- och underläkartjänster samt med dem jämställda extra läkartjänster. (Sålunda ha även hospitalsläkaretjänster av andra klass räknats såsom fasta). Clasons material utgöres av fjärde delen av Svensk läkarhistoria, vilken han anser omfatta en representativ fjärdedel av den svenska läkarkåren. För var och en av de i denna del upptagna läkarna bestämmer han den tidpunkt, då de övergått från att vara »yngre läkare» till att få fast plats. Genom multiplikation med 4 erhålles sålunda år för år antalet yngre läkare i Sverige. Antalet underläkare och amanuenser (vilka ju ingå bland dessa yngre läkare) erhålles med hjälp av Förteckning på svenska läkare, där i en särskild avdelning samtliga befatt-

155 ning.ar för läkare finnas uppräknade. Clasons resultat framgå av här återgivna diagram. D'iagram 5.

Antalet »yngre läkare», underläkare och amanuenser samt antalet årligen placerade under åren 1910—1933. a tal 700

eoo 500 400 300 200 100

33 Övre kurvan: Antalet »yngre läkare». Mellersta vpunkterade) kurvan: Antalet underläkare och amanuenser. Nedre kurvan: Antalet årligen placerade.

Clasons omdöme blir följande: »De första åren täckte tillgången på legitimerade läkare och efterfrågan på amanuenser och underläkare ungefärligen varandra, ett par år var tillgången t, o. m. väl knapp, varför en del tjänster av denna art fingo besättas med medicine kandidater — och däri ligger ingenting orätt, då lönerna snarast äro beräknade därefter — men sedan har arbetskraften ökats i betydligt snabbare tempo än arbetstillfällena. För närvarande måste därför ungefär trehundra legitimerade svenska läkare, motsvarande väl två årgångar eller drygt 10 % av den svenska läkarkåren, föra en hasarderande tillvaro såsom oavlönade auskultanter, icke alls eller ytterst dåligt avlönade assistentläkare, e. o. amanuenser o. dyl. eller som tillfälliga vikarier med perioder av fullständig arbetslöshet.» Vid bedömandet av dessa siffror får man dock taga hänsyn till att det vid den tid, då antalet av dessa — för att använda Clasons ord — par hasard levande läkare sista gången var lika med noll, rådde en uttalad läkarbrist här i landet. Detta framgår bäst av 1918 års sakkunnigas skildring av den då aktuella situationen. Såsom ett av tecknen på denna brist påvisades av dessa sakkunniga, att inånga tjänsteläkarplatser, särskilt i Norrland, stodo vakanta. Till belysning av detta har ur statskalendern inhämtats, hur många

156 provinsial- och extra provinsialläkartjänster det funnits i de fyra nordligaste länen i vårt land samt huru många därav som varit vakanta under perioden 1915—34.

Ai-

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1927 1931 1934

Antal provinsial- och e. provinsialläkaredistrikt i norra Sverige 66

-)

80 i

Därav vakanta . . . . 10 (enl. Statskalendern)

!>

8 Under åren 1922—24 försvann, såsom av tabellen framgår, detta tecken på läkarbrist fullständigt. Av Clasons här anförda diagram kan utläsas att antalet »par hasard levande» läkare under just dessa år företedde den snabbaste stegringen (från ungefär 100 före 1922 till omkring 250 vid slutet av 1924). Saken kan också uttryckas sålunda, att de norrländska provinsialläkartjänsterna före 1922 med sina dåvarande löner och övriga villkor voro mindre lockande än den dåligt eller ej alls avlönade tjänstgöring, som meriterade till mera eftersträvansvärda tjänster. Men under trycket av den allt längre meriteringstiden blevo norrlandstjänsterna relativt mera begärliga och kund.' också i full utsträckning besättas. Efter nyssnämnda starka stegring fortgick utökningen av antalet »par hasard levande» läkare mera långsamt, och sedan det uppnått ungefär siffran 30'0 år 1927, har det hållit sig tämligen konstant vid denna nivå, Självfallet kan icke vanlig arbetslöshet föreligga för alla dessa, Det rör sig väl snarare om ett, par års tillägg till utbildningstiden. I analogi med förhållandena på andra levnadsbanor (t. ex. tjänstemanna- och lärarbanorna) måste ju ett avsevärt antal nyutexaminerade medicinare i meriteringssyfte även normalt tjänstgöra i mera kortvariga uppdrag: vikariattjänstgöringar o. d. Det är att beakta att den svenska läkarkåren från slutet av år 1927 till slutet av år 1934 ökat med nära 100 läkare per år (tillsammans 650 unde:r de 7 åren). Detta synes vara ett tecken så gott som något på det svenska samhällets förmåga att absorbera flera läkare. Att därmed följt, att väntetiden» för anställning eller »fast plats» ökats, kan uppfattas som en ganska oundviiklig friktionsföreteelse vid all, genom ökad tillströmning förorsakad utvidgjning av ett arbetsområde. Förhållandena på läkarbanan, sådana de utvecklat sig under de sista 1 5 — 20 åren i Sverige, kunna sägas väl illustrera de lagar, som gälla för den imtellektuella arbetsmarknaden och som berörts i föregående kapitel. Sålunda visa de hur en förlängning av meriteringstiden uppkommer och därmed en skärpning av den ekonomiska konkurrensen inom yrket. Pressen av den uproen-

157 bara eller maskerade arbetslöshet, som därvid uppstår, åstadkommer, att förut ringaktade arbetsuppgifter godtagas och nya uppletas. Studietid och avbrott av studierna. Innan de sakkunniga övergå till att behandla framtidsutsikterna på läkarbanan, måste en översikt givas över den medicinska studietiden. Denna sönderfaller i tvenne från varandra helt skilda avsnitt, tiden från inskrivning vid medicinsk högskola till medicine kandidatexamen och tiden från denna examen till medicine licentiatexamen. Beräkningar över tiden från inskrivningen till medicine kandidatexamens avläggande hava företagits av Heap-Åberg (på de studerande som inskrevo sig 1908—10), av Dahlberg (på hela hans material av studerande, inskrivna ht. 1909—ht. 1928) och av Dahlgren (på de inskrivna ht, 1911—vt. 1926: redogörelse i handlingarna till Studentkonferensen i Stockholm, 1934) samt slutligen av Medicinska föreningen i Lund (på dess material av med. kand. examina, avlagda i Lund ht. 1931—ht. 34). I den socialekonomiska studentutredningen (avseende de studerande under vt. 1931) hava ävenledes dylika beräkningar företagits. Undersökningarna omspänna sålunda mer än 20 år. För samtliga undersökningar finnas medianer angivna eller kunna sådana beräknas. Medianen för studietiden från inskrivning till med. kand.examen visar sig i praktiskt taget alla serierna ligga mellan 3.5 och 4 år. Värdena äro något högre under tidigare år, något lägre under de senare åren. Där kvartiler äro uträknade, ligger den undre mellan 3 och 3.5 år, den övre vid omkring 4.5; även dessa värden visa någon tendens till sänkning. Dahlberg har utfört beräkningar av sannolikheten för en nyinskriven med. stud. att avlägga med. kand.examen under en viss termin efter studiernas början. Hans siffror ge vid handen att man knappast kan beräkna att någon avlägger examen före den sjätte terminen, men under denna termin (alltså på kortare tid än tre år) lyckas ungefär 10 % komma fram till examen. Medianerna för de skilda seriernas studietider äro resp. 8.3, 8.4 och 7.9 terminer för perioderna 1909—14, 1915—19 och 1920—24. Terminerna med jämnt nummer visa regelbundet högre sannolikhetsvärden, beroende därpå att flertalet inskrivningar ske på hösten, medan flertalet examina avläggas på våren. Samtliga undersökningar hava även berört frågan om avbrott i studierna. Siffrorna från olika undersökare och olika tider stämma överraskande väl överens. En fjärdedel av alla dem, som påbörja medicinskt studium, komma icke :'ram till med. kand.examen. I anslutning till en diskussion om medicinsk preliiainärexamen säga de ovannämnda »Medicinska föreningens kommitterade>, att »en bortfallsprocent av icke mindre än 24.8 % för tiden från inskrivning till med. kand.examen,... måste, i betraktande av den relativt korta studietiden, i genomsnitt 4 år, anses som mycket betydande och vittna om en

158 otillfredsställande rekrytering av de medicine studerandena och sanrolikt också vissa brister i studieordningen». Det är icke bekant, varpå avbrotten i studierna vid det då undersökta materialet berodde. Numera torde mm få vara betydligt mera försiktig, innan man förklarar, att avbrotten fört avläggande av med. kand.examen bero på dålig rekrytering. Många studerande hava nämligen under senare år påbörjat medicinska studier endast fcr att samla meriter för att vinna inträde vid annan utbildningsanstalt och avkyta sina studier så snart de vinna detta inträde. Medicinska föreningens i Lund material visar, att av de medicine studerande i Lund, som kommit över den tidiga spärren vid allmän-kemi-kursen. avbröto under tiden vt. 1931—ht, 1934 47 stycken utan att ha avlagt med. kand.examen. Av dessa gingo 34 till Tandläkarinstitutet och 3 till Vetehnärhögskolan. Endast 10 kunna sålunda sägas hava verkligen brutit sin ^ana. Av dessa äro 2 döda, 2 äro kvinnliga medicinare, som ingått giftermål, och 2 hava övergått till annan fakultet. I studentutredningen ingå 555 medicine studerande, som avgivit deklaration. Av dessa uppgiva sig 451 avse att bliva läkare, 22 läkare eller andläkare, 71 tandläkare, 7 veterinärer, 1 veterinär eller tandläkare, 1 tandläkare eller apotekare, 1 apotekare och slutligen 1 social kurator. I samband med matrikelutredningen hava de sakkunniga upprättat ett kortregister över samtliga personer, som sedan ht, 1884 till och med vt. 1931 avlagt medicinsk examen, med uppgift om tidpunkten. Härigenom har å vederbörande kort varje med. lic.examen sammanförts med personens i fråga med. kand.examen. Det är alltså möjligt att ur detta material beräkna olels lärgden av studietiden från med. kand.- till med. lic.examen, dels avbrottsprocenten under denna tid. Det finnes därför ingen anledning att närmare referera tidigare undersökningar av denna sak. Man kan dock konstatera att Heap-Åberg haft för kort observationstid på sitt material och därför fått för kort studietid och för höga avbrottssiffror. Dahlgrens material omfattar endast »en ort> och Medicinska föreningen i Lund behandlar endast examina avlagda i Lund. Dahlberg har utfört sina beräkningar på samma sätt som han använt för med. kand. examen, d. v. s. beräknat sannolikheten för en nyinskriven med. stud. att avlägga med. lic.examen en viss termin. Följande diagram, som är uppgjort efter hans siffror, visar alltså fördelningen av med. lic.examina efter hela den medicinska studietidens längd. (Siffrorna ha sammanförts årsvis.) Det finnes alltså studerande som lyckas avlägga med. lic.examen på 7 år (i de båda serierna ett antal stigande från 2 till 4 % av de nyinskrivna). Därefter kommer det stora flertalet på 8, 9 och 10 års studietid. Medianerna äro utsatta i diagrammet, Det torde böra framhållas att medianen för grupp II endast kunnat ungefärligen angivas, enär gruppen ej är slutobserverad. Då studietiden för grupp I blivit starkt påverkad av värnpliktstjänstgöring under kriget, torde för mycket avseende ej fästas vid skillnaden mellan grupperna.

159 De sakkunnigas egna beräkningar över den tid, som förflyter mellan med. kand.- och med. lic.examen, giva vid hanolen, att härvidlag vissa periodiska växlingar förekommit. Beräkningarna ha utförts med utgångspunkt dels från årskullarna av medicine kandidater (varvid även bortfallsprocenten erhållits), dels^ från årskullarna av medicine licentiater. Tiden har beräknats såsom medianvärde. På 1880-talet ligger sagda värde under 5 år, på 90-talet svänger det kring 5.5 år, 1900—10 är det obetydligt över 5 år, därefter ligger det under några år omkring 6 år, från 1915 till 1923 faller det småningom ned mot 5 år igen och har sedan åter långsamt stigit till 5.7 år. Årtalen gälla tidpunkten för avlagd med. kand.examen. De angivna värdena för studietidens längd gälla jämväl de med. lic.examina, som avlagts 5 år senare. Diagram 6. Antalet avlagda med. lic.examina olika år efter inskrivningen i promille av antalet nyinskrivna.

°/oo 200

Gr. I. Heldragna kurvan beräknad på nyinskrivna ht 1909—ht 1914. Gr. II. Streckade » » » > v t 1915—ht 1919.

18 Ar efter inskrivningen. De medicine kandidater, som ej avlägga med. lic.examen, kunna uppdelas på tTå kategorier: dels de, som omedelbart efter med. kand. övergå till tandläkarinstitutet, dels de, som påbörja studier till med. lic.examen, men sedan av olika anledningar icke nå fram till examen. Tidigare undersökare hava vid beräkning av bortfallsprocenten mellan med. kand.examen och med. lic.examen icke skilt på dessa grupper. De sakkunniga hava nu försökt att åstadkomna en sådan uppdelning, vilken kommit till användning vid sammanställandet av tab. 33. Kolumn 1 har erhållits ur matrikelutredningen och omfattar samtliga personel, som under året avlagt med. kand.examen. I kol. 2—5 äro dessa personer förddade på fyra grupper: 1) återfunna som med. lic. (matrikelutredningen), 2) återfunna vid medicinsk läroanstalt (studentutredningen), 3) återfunna vid

160 tandläkarinstitutet (likaledes studentutredningen), 4) ej återfunna i någon av de tre nämnda kategorierna. Gruppen 4 omfattar bl. a. färdiga tandläkare. Kol. 6 och 7 giva det totala bortfallet från medicinarbanan bland med. kand., absolut och i procent. Kol. 8 giver vissa beräknade siffror rörande på tandläkarinstitutet intagna med. kand. Procentvärdena för denna övergång till txndläkarbanan visa en gradvis stegring fram till ett maximum omkring 1930,

Därav voro vid slutet av vt. 1934

il

»a

äg

X u o

H

fl u

03 O «H U

Studerande vid ö

c3

Medicinsk undervisningsanstalt

T3 <S

-fl fl £ .c

(O

h O)

Antalet av dem, som avlagt med. lämnat de kand. ex. medicinska och som studierna intagits på tandläkarinstitutet

%2 bD 3 <D .75

fl

a •*

C :o3 03

-4J

i

Antal, som avlagt med. lic. ex. eller fortfarande bedriva medicinska studier

Tab. 33. Bortfallet från medicinska studiebanan efter med. kand.examen åren 1920—1933. A n n a t bortfall än avgång till tandläkarinstitutet

Abs. tal

i % av kol. 10

% fl

t>o3

T3 'SS G m 03 C

5s

Abs. tal

11 10 ( 1 - 8 ) (2+3)

12 14 26 35 39

10 12 18 20 18

6 11 19 22 28

5.0 9.6 12.8 12.6 13.2

114 104 129 153 184

108 101 122 140 173

6 3 7 13 11

5 3 5 8 6

12 14 26 35 38

28 40 41 51 41

15 22 23 26 26

23 38 36 44 39

11.8 20.4 19.9 22.1 24.8

172 148 145 155 118

167 146 140 148 116

5 2 5 7 2

3 1 3 5 2

40 44 36 24

22 24 16 12

37 44 36 20

19.9 23.8 16.4 10.2

149 141 183 176

145 141 183 172

4 0 0 4

2 0 0 2

i % Abs. i % av av tal kol. 1 kol. 1

FemÅrårsligen vis

C

1920 21 22 23 24

120 115 148 175 212

108 100 121 137 170

1 1 3 3

25 26 27 28 29

195 186 181 199 157

155 133 121 100 43

12 13 19 48 73

1 2

28 40 41 50 39

30 31 32 33 34

186 185 219 196 186

134 141 183 172

3 20 33 21

37 24 3 3

därefter åter nedgång. Måhända kan detta fattas som ett tecken på försämrade konjunkturer på tandläkarbanan, i varje fall i jämförelse med läkarbanan. Kol. 10 giver antalet återstående med. kand., sedan tandläkarna fråndragits. Kol. 11 anger antalet, som återfunnits såsom med. lic. eller såsom ännu studerande vid slutet av vt, 1934. Kol. 12—14 giver så till slut det antal med. kand., som brutit banan av annan anledning än övergång till tandläkarbanan. Där förekommande procentsiffror visa, som man kunde vänta, en stegring med längden av den tid, under vilken gruppen varit under observation. Siffran för femårsperioden 1920—24 är 5.8 % och torde, då gruppen är i det allra

161 näranaste slutobserverad, få anses som ett representativt värde på bortfallet under studierna mellan med. kand.examen och med. lic.examen. Under senare år har införts en begränsning av antalet studenter, som årligen intagas på den medicinska banan. De grunder efter vilka urvalet skett har varit något olika vid de tre utbildningsanstalterna. Antalet har bestämts efter antalet utbildningsplatser. Då dylika bestämmelser införts vid olika tidpunkter (först vid Karolinska institutet 1925, sist i Lund 1931) ha de ej blivit fullt effektiva förrän det sistnämnda året. Kortsystem, som förts av Medicinska föreningen och medicinskt-kemiska institutionen i Lund, ha gjort det möjlligt för de sakkunniga att studera spärrens verkningar i Lund. Där har antalet, som terminligen intagits på kursen i allmän kemi, sedan länge varit begränsat efter antalet laborationsplatser. Före höstterminen 1931 hade emellertid en studerande möjlighet till annat studiearbete, om han ej kom med på denna kurs; nämnda termin borttogs denna möjlighet och först då kan man säga, att kemikursen verkat som spärr. Antalet sökande till och antalet intagna på denna kurs framgå av tab. 34. Vid första ögonkastet får man det intrycket att en mycket stor procent av de sökande avvisats. Antalet ej intagna är nämligen under tiden ht. 1928— vt. 1931 50 %, och under tiden ht. 1931—ht. 1934 49 % av de sökande, varför till synes omkring hälften hållits utanför. Det höga antalet sökande är emellertid blott en följd av en köbildning. Tabellen ger för varje termin antalet vid medicinska fakulteten i Lund för första gången nyinskrivna. Det framgår att flertalet av dessa kommit in på de allmänna kemikurserna i Lund: de övriga hava antingen vunnit inträde på allmän kemikurs vid Uppsala universitet eller Karolinska institutet eller avbrutit sina studier utan att ha lyckats komma över den här förefintliga spärren. Det verkliga bortfallet var sålunda före de skärpta spärrbestämmelserna mycket ringa, trots den långa väntetiden. Sedan dessa senare bestämmelser införts, ökade bortfallet något, men den därefter sjunkande tillströmningen har förkortat väntetiden och förminskat bortfallet. Det verkliga bortfallet under perioden ht. 31—ht. 34 är endast 14 %. Den egentliga verkan av spärren får man dock fram först, när man räknar bortfallet bland dem, som någon gång sökt inträde på kemikursen. Uträknat på detta sätt blir bortfallet (alltså kassationen genom spärranordningen) endast 11 %. Slutresultatet av spärren har sålunda i allmänhet blivit det, att den, som haft möjlighet att vänta tillräckligt länge, också haft möjlighet att komma med. Spärrens verkan har därför mindre blivit ett urval bland de studerande, än en utjämning av tillströmningen. Säkerligen har den på detta sätt förlängda utbildningstiden verkat i någon mån avskräckande och därmed bidragit till att minska tillströmningen till banan. Från och med ht. 1935 gälla nya, enhetliga bestämmelser för intagningen till de medicinska utbildningsanstalterna i riket. Bestämmelserna äro fast11

162 • «3

Antal in tagna p allmän kemikursen

T-l

®

.

r r j —i

OQ ™ H . O 03

"* CC

t-

at

i C

—1

o

CO.

CC

0T:

O

kfl

O

»o

"tf ~tf cc

i f l

i O

i f l

CC

co

>o co

at

i f l

co

»c cc

• H *

«tf -* o ts

m

iC

i C

*

CI

t^

r—

— 1

kd

kfl

o co

O Cl

o o

,_, Ifl

Q

T-l

o fM

_

,

C

oo " ^

CM

o

«* te

o

i^

CD

X

_

i ^

—*

ge

oo cc

an o

Cl

Anta ökan ill al män kemi curse

_

CO

X

gj

— . . "tf

_,

tc

CO

a.

p

- T

-* at

co

.u

OB

v

intr

Avbr utan ha vu

•3 *É 'S ®

"*

?

OD _ * £2 03

. 00 A > — CD G *- P H . ™ O T3 fl fl a , a H

CN

1 — •

«* 1

Inträ på al kemik vid U sala u el. Ka inst

•

G :o3 ° X bD > -

.2 fl 12

r-

CC

-*

lfl

CO

TH CC

Cl

o co

T-l T-l

i f l

-tf

—' cc

co

no co

t^

r~

at

co

co

co

i c

I

""'

1 OS

-

cc

1 co

kfl

cc

OS

cc

1 co

C Cl

,r.

co

r~

i C

»o

T H

-t-

a.

GO

co

co

— ""* cc

-tf —i

Cl

r-i

CM

kfl

1—1

O

7-1 -*

ifl

5P

iO

cc

>4

Q

>tf

• *

i.C

-+

CD 'C

OO CM

00 CO C)

Ifl

CD Cl

.-

an

CD

(CM

|

|

| 1 1 1

1 |

|

|

1 T-l

OS

co iO

a TD

•

1 1 1 ^

CD

a

<B

<B ^ M CO

CI

O flj fl

C '53

1 -

"*

:o3 SH

S > •9

o ifl

T—l

-tf

o

CI

c^

1 ^

CO

Q)

-a a> fl p

c

wJJ

^

*J

*H

co

T—1

-t

CM

co

| co 1

Cl

CD

L~

t^

CSS

cc

•TH

OS

CI

1-H

T—1

at

T-H

.fl

1 OJ co

Cl

Cl

T—

co

1-H

""tf«*

Cl

"tf

•r* SP fl " bo.fl co . f l C G

fl r*

o

r»

<M

,_, cc- i O

CC

at CO

1 1 1 *"*

CM

1 i

1 !

1 1 1 -* Cl

»O

T-l

H

CO

CD

rH

CO

^1 rH

*- as oo — 7-1

—

CS

fl

C

r_

oo

»C

Ifl

5,

M '.M

Oi L^-

|

i—l

° IS

co.™ §

S i s a» fa

oo . f l fl C

1 T_l

1—1 ^ ^

1 1

CM

•SflSg «).««" 03

T H

1 M

iade kurs män mi

• r-l

J

1—1

S >

"5 c

T3

| |

1 1—1 CM

°o3 C °0

C

cc Cl

o

00 3

^*

3 QQ

"tf

Cl

1 1

oc co

to

Id

co

T> CI

CO

CC

T-l

Cl CO

(M CO

CC CO

co co

•4£

-*J

> -fl "

rC

-*

H

»1-1

fl

-* cc

^H

-tf -tf

to "V

co

at CM

o co

o co

CO

jJ2 a-5 B»,rt^ •_ <D

C -g

H

£

CM

an

CO <N

T-l

"*

at

CC

"tf CM

^

"5

-*J

A

S>

-fl >

rG

>

co

A

co

CI CI

•

*

Cl

TH

CM <N

<* ** CC

CO

"* -fl

163 ställda av Universitetskansler och gälla för en tid av tre är. Antalet, som varjje termin får intagas på kursen i jämförande anatomi, har bestämts till 28 i Uppsala, 22 i Lund och 50 i Stockholm, alltså årligen 200, vilket innebär en ytterligare minskning av tillströmningen till den medicinska banan (se tabell 28). Huruvida och i vilken mån denna kommer att inverka på antalet med. lic.examina, kan nu icke förutses, dä, som nämnts, detta antal redan förut varit beroende av det begränsade antalet utbildningsplatser i början av de kliniska studierna. 'Grunderna för urvalet är i första hand det ursprungliga studentbetyget, i andra hand senare erhållna kompletteringsbetyg samt annan sysselsättning, som kan anses meriterande för medicinska studier. De naturvetenskapliga ämnena och språken tillmätas större betydelse och hänsyn tages ej till kompletteringsbetyg i andra ämnen än dessa. Urvalet sker icke centralt utan särskilt vid varje medicinsk läroanstalt. Studiekostnader och studieskulder. Av den socialekonomiska studentutredningen vt, 1931 inhämtas beträffande medicinarna bl. a. följande. Antalet i undersökningen medtagna medicinare i Uppsala, i Lund och vid Karolinska institutet utgjorde resp. 415, 470 och 652; av dessa voro 7, 8 resp. 9 % kvinnor. Deklarationsprocenten var i Uppsala 36, i Lund 80 och i Stockholm 92. Nedanstående siffror avse, då ej annat angives, enbart de manliga studerande. Inkomsterna av förvärvsarbete vid sidan av eller i samband med studierna voro ganska små, om man ser på det belopp, som genomsnittligen kom på varje medicinare. Tager man åter i betraktande endast dem, som hade sådan inkomst, bli siffrorna betydande, nämligen i medeltal 695 kronor i Uppsala, 700 kronor i Lund och 805 kronor i Stockholm. Av deklaranterna hade emellertid endast 18 % i Uppsala, 15 % i Lund och 20 % i Stockholm inkomst av arbete: 8, 7 resp. 11 % hade sådan inkomst om minst 500 kronor. Beträffande stipendieinnehav föreligger en markant skillnad mellan de olika högskolornas studerande. Av de deklarerande medicinarna åtnjöto sålunda i Uppsala 32, i Lund 20 och i Stockholm endast 7 % stipendier, därav till ett belopp av minst 500 kronor 19, 4 resp. 3 %; det genomsnittliga stipendiebeloppet per stipendiat utgjorde resp. 625, 350 och 435 kronor. Då medicinarna i allmänhet under större del av året än övriga fakulteters studerande vistas vid högskolan och dessutom i ganska stor utsträckning bedriva studier vid annan medicinsk läroanstalt än den, där de s. a. s. äro hemmahörande, är det naturligt, att deras årskostnader för uppehälle och studieutgifter m. m. bli rätt mycket större i genomsnitt än för andra universitetsstudenter. Den totala utgiftssiffran under år 1930 utgjorde för sådana medicinare, som icke under lästerminerna åtnjöto fritt vivre, i median i Uppsala 2 235, i Lund 2 300 och i Stockholm 2 710 kronor. För sådana medicinare, som under terminerna hade fritt vivre, voro motsvarande mediansiffror 1 200, 1 055 och 1 330 kronor resp.

164 Den totala studiekostnaden fram till med. lic.examen. beräknad utan hänsyn till värdet av åtnjutna naturaförmåner men med tillägg för eventuella skulder från tiden före högskolestudiernas början, har beräknats till: För studerande, som icke under terminerna bodde i h e m m e t ,

Män

Medium kr. Median >

För studerande, som under terminerna bodde i hemmet,

i Uppsala

i Lund

i Stockholm

i Lund

i Stockholm

23 300 21 100

24 500 (23 700) 22 400 (21 800)

24 400 23 000

16 500 (16 300) 14 200 (14 000)

13 200 11400

19 800 (19 600) 18 000 (18 000)

20 900 18 500

Kvinnor Medium kr. Median »

10 800 8 400

De i ovanstående tablå inom parentes angivna siffrorna för Lund avse den beräknade totala studiekostnaden, sedan skulder från tiden före universitetsvistelsen borträknats. Av de manliga medicinarna i Uppsala, Lund och Stockholm voro 67. 67 resp. 55 % vid slutet av år 1930 skuldsatta, av de kvinnliga resp. 60 (endast tio deklarationer), 38 och 41 %. Medräknar man endast skulder till andra än föräldrar bli motsvarande siffror för männen 47, 49 och 39 %, för kvinnorna 40, 23 och 29 %. Att dessa siffror, ehuru i och för sig ganska stora, ändock i jämförelse med motsvarande siffror för teologer och filosofer äro små, förklaras bl. a. genom det förhållandet, att medicinarna — liksom också juristerna — i högre grad än de nyssnämnda rekryteras från de lager av samhället, som ha det väl ekonomiskt ställt. För de medicinare, som äro skuldsatta, äro emellertid skuldbeloppen av betydande storlek. För skuldbeloppen vid slutet av år 1930 finna vi sålunda bl. a. följande siffror:

Totalt skuldbelopp den S1/i2 1930 per skuldsatt, kr.

Högskola

Uppsala Lund Karol. inst.

..

Skulder till andra än föräldrar den 3 1 /n 1930 per sålunda skuldsatt, kr.

Medium

Median

Medium

Median

11 805 10 080 9 880

9 500 7 930 5 680

8 910 7 515 6 280

6 250 5 680 3 850

Den beräknade skuldsumman vid avläggande av med. lic.examen behyses av följande tablå, där för jämförelsens skull även den beräknade to>tala studiekostnaden angivits i ett för samtliga studerande, oavsett om de Ibo i hemmet under terminerna eller ej.

165 Beräknad slutlig skuldsumma, kronor 11 ö i* s k o ! a

Total studiekostnad, kronor, medium

Uppsala Lumd Karol. inst

21 400 22 100 19 100

per skuldsatt person

per person, medium

medium

undre kvartil

median

övre kvartil

12 000 11 500 7 900

18500 18 800 16 900

11800 12 400 8 500

17 700 18 700 15 500

23 500 24 100 23100

Antalet personer, som kunna väntas avlägga med. lic.examen under de närmaste åren. Vid en beräkning av hur många medicine licentiater, som komma att utexamineras den närmaste tiden, kan man gå till väga på olika sätt. Sannolikheten för att en med. kand., som ej övergått till tandläkarinstitutet, skall avlägga med. lic.examen ett visst år efter året för med. kand. examen har uträknats med tillhjälp av så aktuellt material som möjligt. Det material, som därvid kommit till användning återfinnes i tabell 35. Tab. 35. Med. kand. fördelade efter studietid mellan med. kand. och med. lic.examen. (Till tandläkarbanan avgångna fråndragna.)

Ar

Antal, som avlagt med. kand.ex. utan att bli tandläkare

1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

114 104 129 153 184 172 148 145 155 118 149

Summa

1571 Antal, som ej avlagt med. lic.13 examen

Antal, som avlagt med. lic.examen nedanstående antal år efter med. kand.examen 3

1 •>

•> 1 1 1 1

18 16 28 44 34 29 13 14 12 17

39 45 46 45 69 77 58 48 50

30 22 25 27 27 27 38 50

10 8 10 9 22 15 16

6 4 5 6 11 3

3 2 2 4 3

225 477 246

2 1 1

5 10 16 16 20 22 32 92 101 149

— —

•>

— -

i;

469 Det material, som tabell 35 bygger på, omfattar årskullarna av med. kandidater sedan 1920. Icke någon med. lic.examen har avlagts förrän det tredje året efter med. kand.examen. I minst tre år ha kullarna 1920—1930 observerats. De omfatta sammanlagt 1571 med. kandidater (som ej gått till tandläkarinstitutet). Av dessa hava 9 avlagt med. lic.examen under tredje året efter det år då med. kand.examen avlades. Sannolikheten

166 att detta år avlägga examen blir alltså

__

eller 5.7 pro mille. I minst fyra

år ha kullarna 1920—1929 observerats. De omfatta 1422 med. kand. Av dessa hava 9 förut avlagt examen. Under det fjärde året avlägges examen av 225 stycken. Sannolikheten för dem, som vid fjärde årets början ännu ej avlagt examen, att under detta års förlopp avlägga denna blir alltså 225 —rr-r—er eller 159,2 promille. För varje följande år uträknas en dylik sanno1422—9 likhet. Vid beräkningarna gällande 10-de till 19-de åren ha även årskullarna av med. kandidater 1910—1919 utnyttjats. På grund av det ringa antalet observationer avse värdena för dessa år tvåårsperioder. Med hjälp av dessa siffror erhålles för varje år antalet kvarvarande med. kandidater. Efter 19-de året återstå 5.7 %, vilket får betraktas som den definitiva avbrottsprocenten. (Då materialet ej giver besked om tidpunkten för ev. avbrott, måste nämligen de, som avbryta, tagas med hela tiden.) Genom att minska ett visst års kvarvarande med. kandidater med det därefter följande årets kvarvarande med. kandidater erhålles slutligen antalet under olika år avlagda med. lic.examina. Dessas fördelning efter längden Diagram 7. Antalet avlagda med. lic.examina olika år efter avläggandet av med. kand.examen, i promille av antalet medicine kandidater. °/oo -

350 -

300 250 -

200 -

150 -

100 -

50 -

1 2

ti

10 11 12 13 14 15 1« 17

Ar efter med. kand.examen.

167 av den tid, som förflutit mellan med. kand.examen och med. lic.examen återges i diagram 7, som är uppgjort i överensstämmelse med förut beskrivna, med ledning av Dahlbergs siffror upprättade diagram över hela studietiden. (Diagr. 6). Undre kvartilen är 4.67 år, medianen 5.34 år och övre kvartilen 6.40 å r .

De förstnämnda sannolikheterna ha sedan tillämpats på de grupper av med. kandidater, som återstå av de ursprungliga med. kand.-årskullarna, sedan man tagit bort dels dem, som gått till Tandläkarinstitutet, dels dem, som före slutet av år 1933 avlagt med. lic.examen. (Se tab. 35 samt tab. 33 kol. 10). Kullarna av med. kandidater åren 1934 och 1935 hava antagits omfatta 165 personer eller det högsta antal kandidater, som få platser på de propedeutiska kurserna. Tab. 36.

Antalet personer som beräknas avlägga med. lic.examen, samt läkarkårens beräknade storlek åren 1934—1940. År

Beräknat antal med. lic. genom skrivning

1934» 1935

fram-

Beräknat antal med. lic. enligt studentutredningen Beräknat året

(69)

(7)

2 941

3 034

3 242

antal läkare vid slutet av 3 357 3 465

-

Det verkliga antalet med. lic.exa mina å r 1934: 154. » >< » läkare vid s^ utet a\ år 19.34: 295 7.

Resultatet av de beräkningar, som verkställts under dessa förutsättningar framgår av tab. 36. För att beräkna antalet med. lic.examina fram i tiden har jämväl en annan metod använts, som bygger på ett utnyttjande av studentutredningens deklarationer om avsedd examen och tidpunkt för denna. Enär icke alla deklarerat, har med ledning av uppgifter om antalet av de med. kandidater, son funnos vid de medicinska högskolorna vid slutet av år 1933, vissa korrigeringar av studentutredningens material på denna punkt företagits. De på denna väg erhållna siffrorna för antalet med. lic.examina för vart och ett av de närmaste åren framgå också av tab. 36. Studentutredningens siff;or om antalet framtida med. lic.examina lida av samma fel, som konstaterats vid andra studiebanor (t. ex. den juridiska). De präglas sålunda av der stora optimismen hos uppgiftslämnarna vid bedömandet av tiden för examens avläggande, och de bliva av naturliga skäl ofullständiga för år, son ligga långt fram i tiden. Slutligen taga studentutredningens hithörande

168 siffror icke hänsyn till bortfallen från studiebanan. Om man bildar medeltal för antalet nyexaminerade med. lic. för de fyra åren 1934—1937 dels pa grundval av framskrivningens siffror, dels på grundval av studentutredningens, finner man att det förra medeltalet blir 143 och det senare 172. Skillnaden mellan dessa tal är väl stor för att förklaras därigenom, att studentutredningens siffror icke korrigerats för bortfallen, men den första siffran får på anförda skäl anses vara tillförlitligare. Med hänsyn tagen till båda beräkningarna torde man kunna förvänta, att omkring 150 med. licentiater komma att årligen träda ut från de medicinska utbildningsanstalterna. Ersättningsbehovet Ersättningsbehovet motsvarar det antal läkare, som upphöra med sitt arbete, och i vilkas ställe ersättare måste rycka in. Det årliga ersättningsbehovet hava de sakkunniga för läkare liksom för flertalet yrkesgrupper ut- • räknat på följande sätt: det årliga antalet dödsfall under 65 års ålder inom läkarkåren sammanräknas med en tiondedel av det antal läkare, som befinna sig mellan 60 och 70 år. Dessa beräkningar hava utförts på grundval av tabell 37.

Tab. 37. Läkarnas fördelning på åldrar vid början av åren 1934 och 1939 samt beräknat antal döda.

Ålder

Antal »V» 1933

Döda 1934

8075—79 70—74 65—69 60—64 55-59 50—54 45—49 40—44 35—39

23 60 128 184 134 186 155 273 393 558

30—34

4 5 7 6 3 3 2 2 •2 3 2

25—29

196 Summa

2 842

1 Antal den »Vis 1938'

Döda 1939

8 S 8

43 90 148 117 170 14(5 261 380 543 540 1192 1487 240

3 357

4 4 2 3 3 3 3 3 1

Vid framskrivningen av läkarkåren från 1933 till 1938 har räknats med 1926—30 års allmänna svenska dödlighetstabell samt antagits att tillströmningen sker i enlighet med de i tab. 36 angivna siffrorna, övre serien.

169 De sakkunniga hava i tabell 37 framlagt en åldersfördelning av den sventska läkarkåren, vilken uppgjorts efter Förteckning på svenska läkare och vilken gäller slutet av år 1933. Med tillhjälp av denna åldersfördelning beräknas antalet döda under år 1934, och framskrives gruppen 5 år, varefter antaiet döda år 1939 kan beräknas. Ersättningsbehovet (enligt ovan given definition) blir år 1934 är 1939

50 51

Man torde alltså kunna räkna med ett ersättningsbehov av omkring 50 med. lic. <om året. I det ovanstående har visats, att under de närmaste åren omkring 150 med., lic. torde komma att årligen utexamineras. De i arbetsför ålder varande läkarnas antal skulle efter dessa beräkningar komma att ökas med nära 100 om året. Man kan också säga, att de utexaminerades antal är bortåt tre gånger så stort som ersättningsbehovet. Frågan, huruvida det svenska samhället har möjlighet att absorbera detta stora antal nya läkare, kommer att behamdlas i det efterföljande. Utvvdgningsbchovet. Då man i fråga om läkarna kan konstatera, att ersättningsbehovet kan fyllas med endast omkring en tredjedel av de utexaminerade, måste de möjligheter undersökas, som finnas till utvidgning av det medicinska verksamhetsfältet. Detta stod klart för den medicinska kommissionen på studentkonferensen, som i sin rapport säger: »Säkert skulle en hel del nya tjänster behöva inrättas och fördelning av de förefintliga kunna företagas. Med hänsyn därtill är det svårt att avgöra, i vad mån det föreligger en produktion av läkare, som verkligen överskrider behovet och försörjningsmöjligheterna för läkare. En utredning av läkarebehovet vore därför önskvärd. I vad en sådan beträffar behovet av sjukhus- och tjänsteläkare torde den relativt lätt kunna erhållas, bl. a. genom undersökning av nuvarande befattningshavares arbetsbörda och den utsträckning i vilken kombination av tjänster förekomma. Beträffande det allmänna läkarbehovet torde en tillförlitlig utredning vara nästan omöjlig att erhålla . . . En minoritet av kommissionen önskade en utredning även av det allmänna läkarebehovet.» Studentkonferensen beslöt i enlighet med kommissionsmajoritetens förslag att påyrka en utredning angående behovet av tjänste- och sjukhusläkare. De sakkunniga hava icke ansett det ligga inom ramen av sitt uppdrag att verkställa dessa utredningar, vilka sannolikt skulle bliva mycket omfattande. De sakkunniga hava i stället sökt på mera allmänna grunder skapa sig en uppfattning om utvidgningsbehovet i fråga om läkare. Till en början hava de sakkunniga sökt förskaffa sig någon ledning för denna frågas bedömande genom ett studium av hur många läkare andra

170 länder kunna sysselsätta och giva utkomst. Därvid torde det vara lämpligt, att studera förhållandet mellan antalet invånare och antalet läkare i de dika länderna, vilket förhållande kan uttryckas genom antalet invånare per lälare. För att lämna en överblick över hithörande förhållanden i utlandet återriva de sakkunniga en tabell, som meddelats av prof. Faber i hans föredrag om »Lasgeuddannelsen i de nordiske lande» (Med fören:s tidskr. 1932, nr 9) och vars siffror för år 1927 nära överensstämma med dem, som meddelas i »linal report of the Commission of medical education», (New York 1932). Folkmängd L a n d

TJ. S. A Österrike Schweiz Ungern Japan Italien Danmark England och Wales Argentina Tyskland Frankrike Grekland Norge Nederländerna Belgien Sverige Polen Finland 1 2

Enligt Commission of medical education

3 000

1 760 1820 2 890

1322 1297

1454 I2833 1 2 670 \ 2 6442

[2 428 1 12 252 8

3 792

3 266

1 560 1690

1 850

läkare Enligt officiell statistik

Enligt prof. F a b e r

780 880 1250

1430 1490

per

6—7 000

1250 1370 1370 1410 1430 1320 1244 1500 1560 1560 1700 1 710 1730 1 594 1800 1850 2 860

2 642

2 930

Enl. officiell statistik, E n l . Förteckiling på sv enska läkiire.

De sakkunniga hava emellertid kompletterat professor Fabers siffror med en översikt för de nordiska länderna för åren 1927—1934, sammanställd ur de officiella statistiska källorna. De tidigare siffrorna tjäna som en kontroll av de från Faber citerade för avgörande av, huruvida dessa kunna anses jämförbara med de senare ur den officiella statistiken hämtade. Såsom framgår av tabellen föreligger i allmänhet en tämligen god överensstämmelse mellan professor Fabers siffror och de av de sakkunniga sammanställda. Man torde därför vara berättigad att draga den slutsatsen av tabellens siffror, att vi i Sverige i jämförelse med andra länder hava allt för få läkare, enär det knappast torde förhålla sig så, att behovet av läkarvård

171 1 och för sig är mindre i Sverige än i exempelvis Danmark, Norge, England och Tyskland. I vårt land hava dessa förhållanden sedan länge varit föremål för diskussion. Ovannämnda 1918 års sakkunniga upptogo till behandling Medicinska föreningens kommitterades jämförelser med förhållandena i Danmark och Norge och pekade på, att även där är läkarnas ställning ur ekonomisk synpunkt god. Emellertid har det också framhållits flera omständigheter, som göra, att jämförelser mellan Sverige och andra länder kunna vara i viss mån missvisande. Dels skulle, säges det, sjukvårdsorganisationen i Sverige vara så god och effektiv (särskilt lasarettsorganisationen), att en läkare kunde sköta betydligt fler sjuka än i utlandet, dels skulle den svenska allmänheten vara så »bortskämd» med god och billig sjukvård, att den helt enkelt icke skulle vilja betala de höga arvoden, som äro förutsättningen för att ett större antal läkare skall kunna leva på samma ekonomiska standard som läkare i andra länder. De sakkunniga hålla det emellertid icke för osannolikt, att skiljaktigheterna mellan Sverige å ena sidan och de övriga ovan uppräknade länderna å den andra i väsentlig grad äro att tillskriva olikheter i den sociala sjukförsäkringens omfattning. I de andra här åsyftade länderna har denna socialförsäkringsgren en betydande omfattning. Då den giver ett stort antal medborgare läkarvård kostnadsfritt eller i varje fall mot mycket låga avgifter tillför sjukförsäkringen otvivelaktigt läkarna ett stort antal patienter. I Sverige är den sociala sjukförsäkringen av ringa omfattning, vartill kommer, att den först under de allra sista åren börjat meddela hjälp åt de försäkrade till bestridande av de med läkarevården förenade kostnaderna. Sannolikt kommer sjukförsäkringen hädanefter att giva läkarna i vårt land betydligt flera arbetstillfällen än hittills varit fallet. Densamma har nämligen som bekant nyligen omorganiserats, bl. a. för att kunna giva bättre hjälp än förut just vid läkarvården. För en förklaring av vårt låga läkareantal har vidare pekats på värt lands glesa befolkning. I ett tätt befolkat land skulle, på grund av större risk för smittas spridande, på grund av den livligare trafiken, som ger upphov till fler olycksfall o. s. v., föreligga större behov av läkare. I regel är det tätare befolkade landet starkt industrialiserat, vilket förhållande kan tänkas föra med sig mera arbete för läkarna, Å andra sidan kan emellertid i ett tätt befolkat land varje läkare hinna med att behandla flera sjukdomsfall på grund av de kortare avstånden och de bättre kommunikationerna. Frågan om sambandet mellan folktätheten och behovet av läkarkrafter är sålunda ganska komplicerad. 1 vårt land liksom i andra länder är antalet läkare per invånare i städer och tätt bebyggda trakter större än på den egentliga landsbygden; det är allra störst i storstäderna. Så länge läkarna hava en stor del av sina inkomster av privat praktik, är det mera lönande att hava sin verksamhet i en stor

172 stad. Särskilt för de läkare, som utbildat sig i någon specialitet, är det nödvändigt att hava ett stort »uppland» för att kunna få tillräcklig sysselsättning inom sin specialitet. Utom denna svårighet (att alltså nå ett tillräckligt stort klientel) möter den läkare, som vill slå sig ned som privatpraktiserande på landsbygden, en annan besvärlighet. Provinsialläkarorganisationen, som med sina distrikt omfattar hela landsbygden, garanterar sjukvård till en viss fastställd, relativt låg taxa, och i gengäld får provinsialläkaren sin lön från staten. Den privatpraktiserande får alltså vara beredd att konkurrera med tjänsteläkaren utan att uppbära någon dylik lön. En annan form, under vilken det allmänna sörjt för den öppna sjukvården, är poliklinikerna vid lasaretten. Det är fortfarande en oavgjord fråga om fördelningen av den öppna sjukvården mellan dessa och de praktiserande läkarna, resp. tjänsteläkarna. Den polikliniska vården äger stora tekniska resurser. Den har också haft stor tillströmning av patienter. Hur stor andel i detta de billigare taxorna ha är svårt att avgöra. I detta sammanhang må pekas på en annan omständighet, som inverkar på antalet läkarkrafter i glest befolkade trakter. 1 dessa fördyras läkarvården ganska väsentligt av de långa avstånd, som den sjuke har att tillryggalägga till läkaren eller denne har att tillryggalägga till den sjuke. Detta medför att en hel del läkarvårdsbehov lämnas otillfredsställt, varigenom användningen av läkarkrafter blir mindre än i tätare befolkade trakter. Emellertid är det sannolikt, att i den mån den sociala sjukförsäkringen vinner terräng i de glest befolkade trakterna, de nu undertryckta läkarvårdsbehoven bliva frigjorda, varvid arbete kommer att kunna beredas ett ökat antal läkarkrafter. Liksom det allmänna på ovan beskrivet sätt bekostar en stor del av den öppna sjukvården, hava stat, landsting och kommuner iklätt sig det ekonomiska ansvaret för den slutna sjukvården, och detta i så stor utsträckming, att det knappast existerar privata sjukhus i vårt land. De förhållandevis billiga taxor, som tillämpas på de offentliga sjukhusen, torde också för framtiden utesluta möjligheten av mer än ett fåtal privata sjukvårdsanstadter. För bedömande av vårt sjukvårdsväsens utveckling och därmed läkarbeho vets, är man därför hänvisad i stort sett till vad det allmänna kommer att vidltaga för åtgärder. Nyligen har avgivits ett betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket (Statens off. utredn. 1934: 22, soc.-dep.) De sakkunniga (statens sjukvårdskommitté) framlägga en allmän sjukvårdsplan. Denna rör sig dock mera om sättet för utbyggnad av anstalterna, olika anstaltstyper o. s. v. än med numeriska beräkningar. För en del av specialiteterna g;öras beräkningar över antalet behövliga vårdplatser och nya anstalter, (rörande ögon- och öronavd., förlossningsavd., anstalter för reumatism och ps;ykoneurosvård samt en avd. för neurokirurgi). De beräkningar, som göras, an-

173 gående platsbehovet vid lasarett och i sjukstugor i allmänhet, äro grundade på g.anska vaga beräkningsmetoder, och de sjukvårdskommitterade fästa själv heller icke mycket avseende vid dem. Några beräkningar över behovet av läikare göres varken för de redan existerande eller för de planerade anstalterna. V a d beträffar sinnessjukvården må framhållas, att denna nyligen varit föremål för en stark utvidgning, och man torde väl därför på denna punkt icke k u n n a förvänta någon ytterligare utvidgning under den närmaste framtiden.. Provinsialläkarna ha ju icke blott sjukvården om hand i sitt distrikt utan även hälsovårdens mångskiftande uppgifter. Med den storlek, som distrikten nu ha, kommer i stort sett tjänsteläkarens tid att utfyllas av sjukvården, ty den är ju alltid mera trängande, även om den förebyggande hälsovården på lång sikt kan vara av större samhällsnytta. Hälsovården är till skillruad från sjukvården ett arbetsfält, som icke ägnar sig för fria yrkesutövare. Det kan alltså icke beräknas, att den läkare, som har hälsovård till sän uppgift, kan visa den omedelbara och påtagliga effekt av sin verksamhet, att han direkt kan påräkna arvode för sina arbetsuppgifter. Hälsovården måste omhändertagas av det allmänna och bedrivas av avlönad personal. Den måste ju komma att omfatta alla och dess resultat avläsas ej individuellt utan statistiskt. P å hälsovårdens område finnas stora möjligheter att sysselsätta läkare. Av adla de sociala välfärdsåtgärder, som framförts i diskussionen kring befolkningsfrågan, står barnens hälso- och sjukvård i främsta ledet. Ett ordnande av för- och eftervården för mödrarna, övervakning av späd- och småbarnen, en genom hela landet genomförd effektiv skolläkarorganisation, allt detta skulle betyda värdefulla tillskott till folkhälsans höjande och kunde bereda sysselsättning åt ytterligare medicinsk personal. Hela den sociala hjälpverksamheten i vårt land, sådan den redan utvecklat sig och som man kan antaga, att den kommer att gestalta sig i fortsättningen, betyder ett ökat ingripande i den enskildes livsföring från det allmännas sida. Ju mera ingripande hjälp, som meddelas, desto större komma också kraven att ställas på de kontrollerande organen. Den sociala hjälpverksamhetens enhetliga ledning har redan varit föremål för utredning. Även om icke tjänsteläkaren blir den ledande i detta arbete, så bör han i största, möjliga utsträckning vara med i ledningen, enär hälsovård och hjälpverksamhet böra nära anknytas till varandra. Det torde också bli nödvändigt, att folkregistreringen göres mera effektiv än den för närvarande är. Det skulle för alla dem, som i sin yrkesverksamhet ha att göra med »folket» (domare, läkare, lärare, sociala hjälporganisationer, taxeringsmyndigheter o. s. v.), vara till mycket stor nytta att ha uppgifter om en person samlade på en hand. Till det svar, som Medicinska föreningen i Lund givit på organisations-

174 enquéten, har med. kand. Hjalmar Sjövall framkommit med ett förslag i denna riktning. Han betonar särskilt den stora betydelse, som en dylik registrering skulle ha ur medicinsk synpunkt. Till registret skulle ankiytas dels individens hälsoregister, sådant man kan tänka sig det. då vår hälsoorganisation blir mera utbyggd, dels rapporter om sjukhusvistelser och eventuell annan läkarvård, dels slutligen dödsbevisen. En mera betryggmde form än den nuvarande för fastställande av dödsorsakerna pä landsbygden borde också skapas för att få detta stora statistiska material över det svenska folket i medicinskt avseende fullständigt. Ur ett sådant material kände svar hämtas på många frågor, både medicinska och sociala. SjövaU för sin del framhåller särskilt möjligheten till forskningar i mänsklig ärftlighetslära, som så småningom skulle kunna bjudas goda utgångspunkter genom en dylik registrering. Utöver statistisk och teknisk personal skulle det utan tvekan behövas medicinsk erfarenhet i ledningen för detta register. Sammanfattning. Mångfalden av de frågor, som på detta område ligga öppna, gör det synnerligen svårt att uttala sig om utsikterna på den medicinska arbetsmarknaden. Det förtjänar emellertid ännu en gång att framhållas, att vårt land, alla farhågor till trots, under ett decennium haft möjlighet att absorbera i medeltal 130 nyutbildade läkare om året, av vilka minst 80 utgjort ett överskott utöver det omedelbara ersättningsbehovet. Huruvida kårens ökning i högre grad menligt inverkat på den ekonomiska standarden inom densamma, kan ej med tillgängligt material utrönas, men anledning finnes ej att misstänka, att så skett i någon högre grad. Såsom av det föregående torde hava framgått, synes i vårt land föreligga betydande möjligheter fölen fortsatt utvidgning av läkarkåren. Förutsättningarna härför äro redan delvis tillskapade genom den sociala sjukförsäkringens omorganisation. Vidare torde på andra områden föreliggande, mer eller mindre latenta läkarvårdsbehov inom den allra närmaste tiden komma att aktualiseras. Exempel på dylika områden äro moderskaps- och spädbarnsvården. Om man skulle våga att lägga förhållandena på hithörande område i Norge och Danmark såsom grund för sitt bedömande och jämväl toge någon hänsyn till fortsatt utveckling, skulle man kunna beräkna, att vi i vårt land borde kunna sysselsätta omkring 2 000 läkare utöver dem vi nu hava, eller sammanlagt omkring 5 000. Med nuvarande produktion av läkare skulle det emellertid taga c:a 20 år innan vi nå upp till en sådan siffra, Det är att märka, att en konstant årlig produktion av 150 medicine licentiater så småningom leder fram till en stående läkarkår av ej fullt 5 000 personer. Det vill därför synas som om någon påtaglig fara för överproduktion av läkare icke för närvarande skulle föreligga, Den spärr för tillträdet till den medicinska studiebanan, som man sedan några år av olika skäl organiserat, synes därför icke för närvarande vara tillräckligt motiverad om man ser den enbart ur yrkesregleringens synpunkt.

175 Samtidigt som dessa konstateranden göras, måste det emellertid medgivas, att den långa studietiden och höga studiekostnaderna göra det önskligt, att statsmakterna synnerligen noggrant följa utvecklingen på den medicinska studie- och levnadsbanan. Det är nämligen icke uteslutet att utvecklingen av den samhälleliga sjukvården och läkarkårens tillväxt kan komma att medföra en sänkning av läkarnas allmänna inkomststandard. Ingripanden från samhällets sida kunna därför bli nödvändiga för att förhindra en bristande överensstämmelse mellan denna och utbildningskostnaderna på den medicinska banan. Det vore därför önskvärt, att man genom tid efter annan företagna statistiska undersökningar kunde följa utvecklingen på medicinarnas arbetsmarknad och beträffande läkarnas inkomstförhållanden. De ingripanden, som ovan åsyftas, synas böra inriktas på två huvudlinjer. Den första synes böra taga sikte på ett förbilligande av den medicinska utbildningen. I det föregående har visats huruledes studietiden för medicinarna i viss utsträckning förlängts dels vid studierna till med. kand. examen, dels jämväl vid studierna efter denna examen. En dylik förlängning av studietiden och därav följande fördyring av utbildningen bör givetvis motarbetas. Vidare bör man genom nedskärning av kurser, och eventuellt jämväl genom en omläggning av examensämnenas kombination, söka nå fram till en allmän läkarutbildning, som icke kräver så lång studietid, som den nuvarande, vilken obestridligen är allt för lång och dyrbar. Det må i detta sammanhang påpekas, att det otvivelaktigt råder ett betydande samband mellan å ena sidan studietiden och utbildningskostnaderna och å andra sidan möjligheten för befolkningen att giva läkarkåren arbetsuppgifter. Den långa studietiden medför, på grund av de med densamma förenade höga utbildningskostnaderna, höga avgifter för användandet av läkarens hjälp, vilket har till följd, att befolkningen kan tillgodose endast de mest trängande behoven av läkarvård. Minskas studiekostnaderna för läkare i allmänhet (alltså för första linjens läkare eller allmänpraktikanterna) och minskas därmed läkararvodena, ökas sannolikt användningen av läkare. Det torde därför vara önskvärt, att frågan om en omläggning och förkortning av läkarutbildningen göres till föremål för en utredning, allra helst som frågan om en dylik omläggning redan av andra skäl förts fram på dagordningen, bl. a. av vissa lärare i medicinska fakulteten. • Den andra huvudlinjen för ingripanden i anledning av läkarproduktionen bör taga sikte på skapande av nya tjänster i sjuk- och hälsovårdsorganisation. Till undvikande av missförstånd må dock framhållas, att de nya tjänsterna icke i första hand krävas för att skapa utkomstmöjligheter för de läkarutbildade, utan för att tillgodose behov, som det i det långa loppet kan ställa sig dyrt för samhället att tillbakavisa eller att icke i tid tillgodose. Önskvärt vore, att en undersökning om antalet behövliga läkartjänster, liknande den, som studentkonferensen i Stockholm år 1934 begärde, kunde komna till stånd.

17(5 Filosofiska fakultetens studie- och yrkesbanor. Tillströmning. Examina och studieavbrott. Filosofiska fakulteten vid universiteten i Uppsala och Lund är son bekant uppdelad i en humanistisk och en matematisk-naturveteiiskaplig sektion. Vid Stockholms högskola finns en humanistisk och en matematisk-mturvetenskaplig fakultet och Göteborgs högskola kan i sin helhet betraktas som en humanistisk fakultet, Alla dessa sektioner och fakulteter tillsammans kalla vi i det följande för filosofiska fakidteten, de humanistiska sektionerna och fakulteterna inklusive Göteborgs högskola tillsammans för humanistiska sektioner, och de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna jämte motsvarande fakultet vid Stockholms högskola för korthets skull för naturvetenskapliga sektionen. I enlighet med gängse terminologi kalla vi filosofiska fakultetens alunmer helt enkelt för »filosofer», de olika sektionernas för »humanister» resp. »naturvetare». Inskrivningssiffrorna för filosofiska fakulteten ha erhållits ur vederbörande fakulteters och avdelningars inskrivningsmatriklar. Emellertid föras sådana vid universiteten icke särskilt för de båda sektionerna, utan endast för fakulteten i dess helhet. Endast vid Stockholms högskola kunna de nyinskrivna direkt indelas efter sektioner, och vid Göteborgs högskola äro de ju alla att räkna till den humanistiska sektionen. För uppdelning av de vid universiteten i filosofiska fakulteten nyinskrivna på sektioner har den indirekta vägen måst väljas, att man i terminskatalogerna undan för undan efterräknat, hur många studenter, som där betecknas med de för sektionerna utmärkande beteckningarna Fh och Fn. Härtill kommer som en särskilt komplicerande tredje kategori de studenter, som studera till teologiskfilosofisk examen (betecknade med tecknet Ft). Nu är emellertid denna teckenutsättning icke särskilt pålitlig vad de yngsta studenterna angår och att identifiera de nyinskrivna några terminer framåt i katalogerna skulle blivit ett alltför tidsödande företag. De sakkunniga ha därför ansett det tryggare att företaga uppdelningen av de nyinskrivna i proportion till beteckningarnas förekomst bland samtliga oexaminerade studenter inom fakulteten. Då emellertid beteckningen Ft i allmänhet efter blott få terminer utbytes mot beteckningen T, angivande att den studerande vunnit inträde i den teologiska fakulteten, måste man vid nu ifrågavarande uppdelning medräkna även de oexaminerade studenterna i teologiska fakulteten i kategorien Ft. Härför talar också den omständigheten, att en del studenter vinna inträde i teologiska fakulteten via filosofie kandidat- eller magisterexamen i stället för genom avläggande av teologisk-filosofisk examen. Egentligen borde man från kategorien Fh till kategorien Ft överföra dem, som efter avlagd filosofisk examen övergå till teologiska fakulteten, men detta låter sig icke göra och felet nedbringas till ett minimum genom tillägg av de oexaminerade

177 teologerna. Förfar man nu på angivet sätt, finner man emellertid helt naturligt, att proportionstalen bli år för år mera konstanta, än man har rimlig anledning antaga verkligen är fallet, vad de nyinskrivna beträffar. Varje ny termins proportionstal grundar sig ju till c:a 9/10 på samma material som den föregående terminens. En viss utjämning kommer alltså till stånd, vilken gör det motiverat att vid uppdelningen av de nyinskrivna sammanslå siffrorna femårsvis. Nedanstående tabell 38 anger därför — med undantag för de sista fem åren — de nyinskrivna endast för hela femårsperioder. Tab. 38.

Uppdelning av de nyinskrivna i filosofiska fakulteten efter sektion.

(Ft = teol. fil. stud.; Fh = stud. i humanistiska sektionen; Fn = stud. i matematisknaturvetenskapliga sektionen; T = stud. i teologiska fakulteten).

Läsår

Medelantal per läsår

o3 bD

+T F h

: 1929-30 1930-31 1931—32 1932-33 1933—34

i filosofiska fakulteten

Uppsala, Lund och Göteborg

Ft

1909—14 1914—19 1919—24 1924—29 1929—34

Nyinskrivna

0examinerade studerande i filosofiska och teologiska fakulteten i Uppsala, L u n d och Göteborg Procentuella tal Ft

Fn

+T

Stockholm

Samtliga universitet och högskolor

Fh

Ft

Beräknade tal

fl Fh

Fn

CO

Ft

Fh

Fn

Fn

Fh

Fn

292 970 552 16.09 53.50 30.41 2 852 459 1526 867 102 390 459 1628 1257 449 880 342 26.89 52.62 20.49 1958 527 1030 401 213 270 527 1243 671 394 914 259 25.ll 58.35 16.54 2 203 553 1285 365 409 366 553 1694 729 641 1436 438 25.47 57.ll 17.42 3 595 916 2 053 626 678 353 916 2 731 979 892 1 4 1 5 424 32.G6 51.82 15.52 3 087 1008 1600 479 1060 366 1008 2 660 845 917 1386 448 33.33 50.38 16.28 914 1314 409 34.66 49.83 15.51 911 1367 412 33.87 50.82 15.32 884 1488 418 31.68 53.33 14.98 834 1521 432 29.92 54.57 15.50

567 501 662 684 673

189 173 224 217 202

286 92 250 78 336 102 365 102 367 104

168 184 217 278 213

55 70 80 75 86

189 173 224 217 202

454 434 553 643 580

147 148 182 177 190

För att erhålla examens- och avbrottsprocenter för de olika kategorierna har man nu att konfrontera dessa siffror med femårssummor för antalet avlagda examina, förskjutna så mycket framåt i tiden som den vanligast förekommande studietiden utgör för de olika examina. De examina, som närmast komma ifråga äro filosofie kandidat-, filosofisk ämbets- och teologie kandidatexamen. Den teologisk-filosofiska examen kommer icke här ifråga, då den endast utgör en förberedelse till teologie kandidatexamen. Emellertid måste man noga aktgiva på dubbelräkningar, enär en och samma person kan avlägga två eller till och med samtliga av de tre examina. Detta har dock icke förorsakat någon egentlig svårighet, då kortkataloger förts över samtliga examinander med ett kort för varje individ, icke för varje examen. Till kategorien teol. kand. har i tabellen förts alla dem, som .avlagt teologie kandidatexamen, även om de också avlagt någon av de filo12

178 sofiska examina eller båda två. Till kategorien fil. mag. ha förts alla dem, som avlagt filosofisk ämbetsexamen, med undantag för dem, som även avlagt teologie kandidatexamen, och till kategorien fil. kand. ha endast förts dem, som avlagt filosofie kandidatexamen utan att varken förut eller efteråt eller samtidigt ha avlagt någon av de två andra examina. För tidsförskjutningen har det visat sig lämpligast att förskjuta gruppen teol. kand. nio terminer, gruppen fil. kand. sju terminer och gruppen fil. mag. tio terminer. Tab. 39.

De i filosofiska fakulteten nyinskrivna samt de som avlagt fil. kand.-, fil. mag.- eller teol. kand.examen. Examensprocent. Fil. kand.examen

Antal nyinskrivna i fil. fak.

Läsår

1909—14 14—19 19—24 24—29

3 344 2 441 2 978 4 626

Teol. kand.examen

Fil. mag.examen

Examensprocent S:a

År

Antal

1913-17 18—22 23—27 28—32

Läsår

Antal

År

Samt- Fil. Fil. Teol. liga kand. mag. kand.

Antal

503 1914—19 743 1 9 1 4 - 1 8 493 394 19—23 19-24 590 24—29 767 24—28 2 9 - 3 4 1001 29—33 715

314 423 473 674

1560 1310 1830 2 390

46.7 53.7 61.5 51.7

15.1 20.2 19.8 15.5

9.4 22.2 16.2 17.3 25.8 15.9 21.6 14.6

Tab. 40. De i filosofiska fakulteten nyinskrivna, uppdelade på Fh + Fn och Ft samt de som avlagt fil. kand.- eller fil. mag.examen, resp. teol. kand.examen. Examensprocent.

Läsår

1909—14 14—19 19—24 24-29

Nyin- Fil. kand.exam. Fil. mag.exam. skrivna Antal

(Fh + Fn)

År

Antal

Läsår

2885 1914 2425 3710

1913—17 18-22 23—27 28-32

503 493 590 715

1914—19 743 19—24 394 24—29 767 2 9 - 3 4 1001

Examensprocent

Nyinskrivna

Teol. kand.exameni

to

3 G ci

Fil. Fil. Samtkand. mag. liga exam. exam.

(Ft)

År

Antal

H

17.43 25.76 24.33 19.27

459 527 553 916

1914—18 19—23 24—28 29-33

68 SO 85 73

43.18 46.35 55.96 46.25

25.75 20.59 31.63 26.98

•423 473 <674

Vid beräkningen av examensprocenten har man så slutligen dels samnnanslagit alla examenskategorierna och jämfört deras summa med hela det motsvarande inskrivningstalet, tabell 39, dels endast sammanslagit grupperna fil. kand. och fil. mag., vilkas summa jämförts med grupperna Fn och Fh bland de nyinskrivna, varjämte gruppen teol. kand. jämförts med gruptpen Ft bland de nyinskrivna, tabell 40. Särskilda examensprocenter för fil. kand. (ensamt) och fil. mag. (med eller utan kombination med fil. kamd.) ha också uträknats. Då emellertid grupperna fil. kand. och fil. mag. Icke kunnat restlöst uppdelas efter sektioner, har examensprocenten fått beräknas för båda sektionerna gemensamt, och i det följande det antagandet göiras,

179 att avbrotten äro proportionsvis lika talrika i båda sektionerna. Detta antagande kan försvaras och är här nödvändigt. Omständigheter finnas visserligen., som tala för sannolikheten av en större avbrottsprocent inom naturvetenskapliga sektionen, i varje fall vid universiteten. Avgång sker ju här, understundom efter vissa tentamina och ofta utan examen, till exempelvis någon av fackhögskolorna eller till medicinska fakulteten. Från humanistiska sektionen äger åter en viss avgång rum till juridiska fakulteten och Tab. 41.

Antalet nyinskrivningar i filosofiska fakulteten ht 1909—ht 1934. År och termin för inskrivning

Samtliga

Därav kvinnor

ht 1909 vt 10 ht 10 vt 11 ht 11 vt 12 ht 12 tv 13 ht 13 vt 14

511 221 522 157 558 169 436 182 449 139

55 20 63 18 95 25 59 24 74 20

ht vt ht vt ht vt ht vt ht vt

14 15 15 16 16 17 17 18 18 19

413 121 315 143 299 143 373 133 344 157

90 20 66 25 52 22 76 18 57 24

ht vt ht vt ht vt

19 20 20 21 21 22

369 176 330 144 358 183

65 27 74 23 68 26

År och termin för inskrivning

Samtliga

Därav kvinnor

ht 1922 vt 23 ht 23 vt 24

428 203 530 257

105 52 90 49

ht vt ht vt ht vt ht vt ht vt

24 25 25 26 26 27 27 28 28 29

599 232 663 234 661 363 700 280 630 264

125 39 168 53 178 55 229 51 198 55

ht vt ht vt ht vt ht vt ht vt

29 30 30 31 31 32 32 33 33 34

559 231 493 262 645 314 794 273 715 263

177 47 170 48 200 66 283 51 243 57

ht

möjligen också till handelshögskolorna. Dessutom torde huvuddelen av avgången till folkskoleseminarierna ske från humanistiska sektionen. Det starkare kvinnliga inslaget i humanistiska sektionen torde också höja avbrottsprocenten i denna sektion. De erhållna examensprocenterna (tab. 39 och 40) visa på en långt större avbrottsfrekvens bland filosofiska fakultetens alumner, än man hittills föreställt sig. Endast obetydligt över hälften av samtliga i filosofiska fakulteten nyinskrivna avlägga filosofisk eller teologisk examen. Till en del beror detta

180 på Stockholms högskola, där ett stort antal i huvudstaden bosatta personer inskriva sig och bedriva filosofiska studier utan någon egentlig examen som mål. Detta bekräftas av en särskild undersökning som verkställts för Stockholms högskola och som utvisar att knappt 30 % av de i filosofiska fakulteten nyinskrivna därstädes avlägga examen. En stor del av avbrotten utgöras dock, som ovan redan antytts, av övergång till annan fakultet eller högskola. Uppmärksammas bör också inverkan av de nedan påtalade dubbelräkningarna. Årssiffror och femårssiffror för samtliga de i filosofiska fakulteten nyinskrivna, fördelade efter kön, återgivas i tabellerna 41 och 42 samt i diagram 2 a, sid. 23. För den sista femårsperioden äro dessutom årssiffrorna angivna (tabellerna 38, 43 och 44) samt på ovan beskrivit sätt approximativt uppdelade på kategorierna Ft, Fh och Fn. Observeras bör att inskrivningssummorna för samtliga universitet och högskolor innehålla dubbelräkningar, enär samma Tab. 42.

Antalet nyinskrivningar under femårsperioder vid de olika universitetens och högskolornas filosofiska fakulteter.

År och termin för inskrivning

ht. 0 9 - v t . 1 4 . . ht. 1 4 - vt. 1 9 . . ht. 19—vt. 2 4 . . ht. 24—vt. 29 . . ht. 2 9 - v t . 3 4 . .

Samtliga

Uppsala universitet

Lunds universitet

Stockholms högskola

Göteborgs högskola

Totalt

Därav kv.

Totalt

Därav k v.

Totalt

Därav kv.

Totalt

Därav kv.

Totalt

Därav kv.

3 344 2 441 2 978 4 626 4 549

453 450 579 1151 1342

1480 844 957 1417 1220

189 183 182 342 303

988 743 843 1605 1338

86 104 147 349 379

492 483 775 1031 1426

92 115 167 313 501

384 371 403 573 565

86 48 83 147 159

person kan inskriva sig på flera ställen. I synnerhet gäller detta för fernårssummorna. För den användning inskrivningssiffrorna här erhålla, betyda dubbelräkningarna dock intet, enär de dubbelräknade, som ju icke kmnna avlägga samma examen på mera än ett ställe, komma att ingå i de beräknade examensprocentsiffrorna. Examensprocenten utfalla med andra ord i samma proportion för låga som inskrivningssiffrorna äro för höga, jämfört med vad fallet skulle blivit vid en individuell beräkning. Antalet personer som kunna väntas avlägga lägre filosofiska examina under de närmaste åren. På samma sätt, som skett för övriga fakulteter, beräknar man med Ihjälp av utjämnade examensprocenter för de senaste tio åren och de nyinskriivnas antal under de senaste fem åren de sannolika examenstalen för några år framåt i tiden (tabell 43). Vad teologie kandidatexamen beträffar miå de erhållna siffrorna jämföras med de i kapitlet om teologisk examen på ämnat

181 sätt, d. v. s. ur inskrivningssiffrorna i teologiska fakulteten och den för denna fakultet funna examensprocenten beräknade talen. Överensstämmelsen är, som synes, ganska god. I tabell 44 återgives en liknande beräkning, grundad på d<e efter sektioner (kategorierna Ft, Fh och Fn) uppdelade nyinskrivningarna under de sista fem åren. Denna beräkning ger något lägre tal för filosofiska och något högre för teologiska, än den föregående (i tabell 43). Detta beror på att siffran för Ft blivit för stor under de sista åren och siffrorna för Fh -f- Fn i motsvarande grad för små, i sin ordning beroende på en tendens till nedgång i frekvensen av teologie studerande. Uppdelningsmetoden har nämligen den svagheten när den användes på årssiffror, att icke riktigt hinna med i registreringen av inträdda förskjutningar mellan de olika sektionerna inbördes. Tab. 43. Antalet fil. kand.-, fil. mag.- och teol. kand.examina, som kunna förväntas under de närmaste åren, beräknat med ledning av antalet i filosofiska fakulteten nyinskrivna och examensprocenter, baserade på det antal examina, som avlagts av de nyinskrivna läsåren 1919/20—1928/29.

Antal nyLäsår inskrivna i fil. fak.

Fil. kand. examen

Fil. mag. examen

Teol. kand. examen S:a

År Antal Läsår Antal År Antal

29—30 30-31 31—32 32-33 33-34

790 755 959 1037 972

Fil. kand. och fil. mag.ex. Beräknad Teol. kand. på sektioner. % ex. enl. tab. 16 HumaMatem. (Teologer) nistiska naturvet. sektionen sektionen

33 34 35 36 37

136 130 165 178 167

34-35 35—36 36-37 37-38 38—39

184 176 223 242 226

34 35 36 37 38

119 114 145 157 147

439 420 533 577 540

138 117 133

76 75 75 78 75

24 25 25 22 25

Använd examensprocent

17,2

—

23,3

— 15,1

55,6

—

—

—

De sakkunniga ha därför ansett sig böra giva examenssiffrorna i tabell 43 vitsord före examenssiffrorna i tabell 44. Siffrorna för de filosofiska examina må även jämföras med de siffror för dessa examina, som framgå ur studentutredningen och som äro grundade på de filosofie studerandes egna uppgifter om sannolika tiden för deras examen (tabell 45). Man finner härvid, i likhet med vad fallet varit för de studerande i de övriga fakulteterna, en på allt för optimistiska tidsberäkningar beroende anhopning under de närmaste åren. Att märka är, att proportionen mellan humanistiska och naturvetenskapliga examina stämmer ganska bra, vilket utgör en kontroll på riktigheten av de här företagna approximativa uppdelningarna på sektioner. Dock tyda de på en något högre proportion humanister inom fil. kand.- och en något lägre inom fil. mag.examen än den för båda

182 c

fe

©

©

s

OS

o3

X

G

©

<1

rr

a

cS

GO " C »O C i Oo - * c c I s . "-C ' C '-H i-H i-H *-1 »->1

TH

oo c-

G

p.

03 M • *

SH

fl S .2 H •- -a ©

c

fl c> •fl

©

= Li. Cl

^

to

-2 | S

® »

2 «» g

I°

fl

- A3 u ©

-eS fl jj

£ s •2 "a £ a -s c * -2 1

fl

T3

G ©

c

G

^

o<:3

g © ^ 5 fl 'S

©

:! ^7 - A,

C i CO - * l > - CM CO l > - C l T-H o T-H i-H CM ( M CM

HH

^ 5

« a.&T

t-i c •H ^

CC

H

"3 ° . fl -M Si

>*

LO 1£> I—

co co co co co

<»<;

4)

a >

C

>

co

d

C

•

:o3

m

, ,

©

C l C l C l i-H O • * • * iC. id L C

•*->

bD

fl

*•£•*

H

S

O

O

t»

2 S*E 'fl

c o CM cx> co cr>

B

cc

O

S

<1

<s. ; o *~H c o c v T-H T-i CV C\{ O )

M

l O C S t - G O O i

3 x ©

fi

rfl

l-H l-H r - i

T-H 1—1

H-> K co • —

be a

© © 2 n-j Ä -*, M

oo

<CK> ^ s

ox;

co CM

co co co co co

OB :o3

M i l l

a rs

- * o ^ N co co co co

cc co

T-H -TH at

o - ^

e9 © a,

^ 2

g -Ö a «s

»fi a a > •9 = R a rt fl © C ei

a ©

y^

a

H

©

HS

©

ii) M

S3 © -y. ©

•/

* i

a _2 =5

©

oofl

P.

-2 G 03 — H

"3

t— c o o o t » - ^ at at T^ c o C M l-H T-H l-H

fl

,M

03 CO ""* i s . > o ~ * O ) C\) I Q K 'O » I N - I N - I

<

« lM

u

CO • *

»O I D

CO 1-i

CM

t—

co co co co co

o ^

fl

rV. hM

O

a

'a •9 ©

« a < ä -*-* * a ,fi U Htf +a "O

—

H

g„-

_fl

©

©

.

J-H

rH

:o3

o3

Q

S

fl 'u M>>

©

HJ

rfl

-^

CO " 1

1.2a .2

fl

bD

'fl

t^- 0 0 CM C O • * -># c o t > - at i—l i-H i-H T-H r H

fl ©

o rH

fl ©

• < * -rJH CO CO O i C CO i O • > * 0 0 • * - * ifl to iO

g 03

X ©

'd

G

09 G

.9

:o3 H

s

©

N

L

O

O

O

O 0 0 CO CM t C D i O C - O O C -

3 OQ

• *

© pA

i ft*rfl

^

s >

©

r* si

T3 ©

© eg

©

-»j

©

S

«s

rfl

a

• aa -

a mi M

©

g ; f l -* b e fl^'C fl

©

-r-

rs

•

>H

P

a

d — . — +a

©

g

<a H

r> 03 :o3

o3

Jgj

a a _ £ .^ a a

M

c ©

oo co co co co

T3 si

at

2 © M fl S-. . f l a > x % .2 °

©

4a ©

fl ä-si 1 G

-fl s

M 03 90 03

O

—< CM CO • « *

co co co co co

1 II 1 1

Oi O r

>

G

<

T-H CM CO

CM co co co co

183 examina gemensamma siffra vi förut antagit. Proportionen emellan antalet fil. kand.- och fil. mag.examina är emellertid en annan än i tidigare tabeller, säkerligen härrörande från det faktum att en hel del studerande, som avse fil. inag.examen (vilken kategori vid deklarerandet därför angivit fil. mag.exarnen som avsedd examen) i själva verket sedermera nöja sig med att endast avlägga fil. kand.examen. De tidigare siffrorna, som ju grunda sig på det antal, som faktiskt avlagt de olika examina, torde därför ha vitsord framför tabell 45 även i nu berörda avseende. Tab. 45. Antalet fil. kand.- och fil. mag.examina, som kunna förväntas under de närmaste åren enligt studentutredningen.

Antal examina enl. studentutredningen

År

Fil. kand.

Fil. mag. Fil. kand.

—

— — —

— — —

189 181 94

Medeltal

Antal examina enl. tabell 43

Fil. mag. Fil. kand.

394 396 352 220

1935 36 37 38

Anm.

Antal examina enl. studentutredningen. Talen reducerade för avbrott

Fil. mag.

—

180 200 232 234

165 178 167

Humanistisk fil. kand. i % av samtliga fil. kand.examina var enligt studentutredningen 80.6 %. Humanistisk fil. mag. i % av samtliga fil. mag.examina var enligt s t u d e n t u t r e d n i n g e n 70.3 %. H u m a n i s t i s k examen i % av samtliga examina var enligt studentutredningen 74.9 %. H u m a n i s t e r i % av samtliga nyinskrivna F h - | - F n var läsåren 1928/30—1933/34 enl. tabell 38: 75.9 %.

För de sannolikaste filosofiska examenssiffrorna under de närmast kommande fem åren stanna de sakkunniga vid följande, utjämnade tal. Humanistiska sektionen

Naturvetenskapliga sektionen

År Fil. k a n d . Fil. mag. (ensamt)

Fil. kand. (ensamt)

Fil. mag.

1935 1936 1937 1938

135 135 135

125 145 165 165

35 35 35

55 60 70 70

Medeltal

184 Tab. 46 a. De i studentutredningen medtagna, som avse eller ha avlagt fil. kand.examen utan att jämväl fil. mag.examen avses eller avlagts, samt deras procentuella fördelning på ämnesgrupper.

Summa

Fil. kand.examen avses

Fil. kand.examen avlagd

Samtliga

Ämnesgrupp 1 Kv.

Samtliga

Män

Kv.

%

%

%

%

%

4.8 1.6 0.6 0.6

7.8 6.6 3.3 3.3

9.9 10.4 5.1 5.1

4.7 1.2 0.8 0.8

4.4 6.0 2.0 2.3

4.1 6.6 2.5 2.9

3.1 1.3 3.2 3.9 10.8

9.3 9.0 7.1 2.2 10.6

6.8 3.6 5.5 4.6 8.5

4.0 1.1 3.5 5.9 8.0

10.8 7.4 8.5 2.7 9.3

1.7 4.4 2.3 0.7 15.4

1.6 1.6 2.9 0.8 15.2

1.9 16.6

Män

Kv.

%

%

%

6.7 6.4 2.9 3.0

7.6 8.9 4.0 4.2

5.2 3.9 4.5 3.3 10.7

3 (Ty, E, Ro, SI) 1, 2 (Ty, E, Ro, Sl) + 1, 2 (G, Sp, Na, Si) Sp + Na + Si Sp + Na + H 2 (Sp, Na, Si) 2 (Ty, E, Ro, Sl) + 1 (NS, Li, K o , Mus) 2 (Ty, E, Ro, SI) -| 1 (Ty, E, Ro, SI) + Li . . . . 2 (Li, Ko, Mus) 2 (Ko, N F , K F , N E , Et) H + Sp + 1 (Li, NS, G, Re, Te) NS + Li 1 (Li, Ko, M u s ) + 2 (Re, Te, P r , Pe) Diverse h u m a n , ämnen . . 2 (Ty, E, Ro, SI) Ofullständigt u p p g i v e t . . . .

3.1 2.6

3.5 2.1

2.2 3.5

2.6 2.4

2.7 1.3

2.3 3.5

4.4 3.0

4.9 2.9

1.9 3.7

3.9 12.0 2.5 0.4

5.2 12.7 1.1 0.5

1.3 10.6 5.1 0.3

3.5 9.0 3.5

5.1 9.7 1.7

1.2 8.1 6.2

4.7 18.6 0.3 1.3

5.3 17.6 0.4 1.2

1.9 22.1

H u m a n i s t e r : Summa

96.2 Ma + MS ( S i ) + N a 2, 3 (Ma, Fy, K e ) + 1 , 2 (A, Me, GM, Si)

8.2 2.6 4.6 0.6

2.2 1.0 2.2

5.5 1.1 3.2

7.8 1.1 3.7

2.3 1.2 2.3

7.5 4.0 5.0 1.3

8.6 4.9 5.8 1.6

2, 3 (B, Z, G) - j - (Ärf, Lim) . . Ofullständigt u p p g i v e t . . . .

6.2 2.0 3.8 0.4

N a t u r v e t a r e : Summa

3.8 Summa

100.0 100.0

100.0 100.0

100.0 l.OO.o

Antal individer Därav antal individer med känd ämneskombination

53 Ke + GM

1 B Bi E Et

Män

Samtliga

1.9 Anm. I tabellen a n v ä n d a beteckningar å e x a m e n s ä m n e n :

Botanik Biologi (B - f Z) Engelska Etnografi Fy Fysik G Geografi GM Geologi ne ed mineralogi

Gr H Ke KF Ko La Li

Grekiska Historia Kemi Klassisk fornkunskap Konsthistoria Latin Litteraturhistoria

Lim Ma Mo MS

Limnologi Matematik Modersmålet (Li + NS) Matematisk statistiks el. försäkringsmatemattik Mus Musikhistoria Na Nationalekonomi

185 Tab. 46 b.

De i studentutredningen medtagna, som avse eller ha avlagt fil. mag.examen och deras procentuella fördelning på ämnesgrupper.

Summa

Fil. mag.examen avses

Fil. mag.examen avlagd

Ämnesgrupp 1 Samtliga

Män

Kv.

Samtliga

Män

Kv.

Män

Kv.

%

%

%

%

Samtliga

%

%

%

%

%

Ty + E 4 - Ro T y 4 - E 4 - R o + l(Mo,H).. 2 (Ty, E , Ro) -|- Mo 2 (Ty, E, R o ) 4 - l ( H , G ) . . 2 (Ty, E, Ro) 2 (Ty, E, Ro) + La Ty -f- Mo Ty + Mo - f H E-fMo Mo 4 - H Mo + H 4 - G La 4- Mo La + Gr 4 - Mo La 4 - G r La + Gr + 1 (Ty, E , Ro) . . La -[- Gr 4 - H La-j-H H4-G Ofullständigt uppgivet . . . .

17.5 0.8 6.6 1.9 1.2 1.6 7.7 1.6 3.4 13.9 1.4 2.0 0.6 4.0 0.9 1.0 1.1 3.0 0.1

12.4 0.3 5.8 1.2 0.8 1.0 6.2 1.3 1.7 15.6 2.0 1.9 0.6 5.3 1.3 1.4 1.2 3.5 0.1

21.1 1.7 8.2 3.3 1.9 2.7 10.8 2.2 7.0 10.6 0.5 2.1 0.4 1.4 0.1 0.3 1.0 1.9

18.1 0.6 7.0 2.2 1.2 2.0 8.2 1.3 4.1 14.9 1.1 2.2 0.3 2.9 0.7 0.6 1.2 3.2

12.9 0.1 6.3 1.4 0.9 1.4 6.5 1.0 2.0 17.3 1.3 2.3 0.3 4.1 1.0 0.9 1.2 3.8

26.9 0.2 8.2 3.5 1.8 4.4 11.0 1.9 7.5 10.9 0.6 2.1 0.1 0.9 0.1

15.1 1.3 5.2 1.0 1.0

11.1 0.9 4.3 0.7 0.5

33.0 3.1 8.3 2.1 3.1

6.0 2.7 1.2 10.3 3.1 1.2 1.5 7.8 1.5 2.6 0.8 2.3 0.4

5.2 2.4 0.7 10.9 3.8 0.9 1.4 8.5 1.9 2.9 0.9 2.9 0.5

9.3 4.1 3.1 8.2

H u m a n i s t e r : Summa

13.9 1.7 6.9 6.5 0.6 0.1

18.4 2.1 8.4 6.9 0.5 0.1

5.0 0.9 4.0 5.5 0.8

13.0 1.3 7.0 6.4 0.5

17.5 1.6 8.6 7.1 0.5

5.4 0.9 4.4 5.2 0.6

17.3 3.1 6.7 6.7 0.8 0.4

20.6 3.6 8.0 6.4 0.5 0.5

2.1 1.0 1.0 8.2 2.1 14.4

Ma 4 - Fv 4 - K e Ma 4 - F y 4 - G Bi 4 - K e Bi 4 - G Bi 4- Ke 4 - G Ofullständigt

uppgivet....

1.2 2.2

—

2.0 2.0 5.2 2.1

N a t u r v e t a r e : Summa

39.6 Summa

100.0 100.0

loo.o

100.0 100.0

100.0 100.0

An;al individer Därav antal individer m e d känd ä m n e s k o m b i n a t i o n

98 NE NF NS Pe Pr

Nordisk etnologi Nordisk fornkunskap Nordiska språk Pedagogik Praktisk filosofi

Re Ro Si SI Sp

Religionshistoria Romanska språk Statistik Slaviska språk Statskunskap

Te Ty

z

Arf

Teoretisk filosofi Tyska Zoologi Arftlighetslära.

I n siffra framför parentes med ämnesbeteckningar anger att endast en del av dessa ämnen ingå, samt huru många. Så t. ex. betyder 3 (Ty, E, Ro, SI) att tre av de inom parertes stående ämnena ingå. 4 betyder tillägg av ett ämne vilket som helst; (ev.) efter ett ämne betyder, att det kan förekomma i kombination med de övriga, men ej albid gör det.

186 Ha våra direkta beräkningar visat överensstämmelse med de på stulentutredningen baserade i avseende på de väntade filosofiska examinas uppdelning på sektioner och denna fundamentala uppdelning sålunda vunnits på två olika vägar, äro vi emellertid helt hänvisade till studentutredningen för Tab. 47. Under åren 1935, 36, 37 beräknas komma att avläggas i medeltal 170 fil. kand.examina och under åren 1935, 36, 37, 38 i medeltal 215 fil. mag.examina. Dessa examina beräknas fördela sig på olika ämnesgrupper som nedanstående tabell utvisar. Antal

Ämnesval i fil. mag.examen

Ämnesval i fil. kand.examen *

Totalantal

Årtal

170 170

Totalantal

215 215

40 Ty 4- E 4- Ro 4- 1 (Mo, H) (ev.) 15 2 (Tv, E, Ro) 4- Mo 4 2 (Ty, E, Ro) 4- 1 (H, G) . . . . 7 2 (Ty, E, Ro) 4- La (ev.) 20 Ty + Mo 4- H (ev.) 9 11 13 E 4- Mo 35 21 23 Mo 4- H 4- G (ev.) 7 6 8 La 4- 1 (Mo, H) 18 14 La + Gr 4- 1 (H, Mo, Ty, E, 10 Ro) (ev.) H + Sp 45 4 7 1 (Li, Ko, Mus) 4- 2 (Re, Te, Pr, Pe) 7 6 H 4- G Diverse humanistiska ämnen . . 25 20 Summa med hum. ämnen 151 154 Summa med hum. ämnen 137 141 3 (Ty, E, Ro, SI) 2 (Ty, E, Ro, SI) 42 (Ty, E, Ro, SI) 4- 1 (Li, Ko, Mus) 1 (Ty, E, Ro, 81) 4- I i 4- . . . . 1, 2 (Ty, E, Ro, SI) 4- 1, 2 (G, Sp, Na, Si) 2, 3 (Sp, Na, Si) 4- H (ev.) . . . . 2 (Li, Ko, Mus) 2 (Ko, KF, NF, NE, Et) 4- . . .

16 11 9 8

20 12 12 9

Ma 4- 1 (MS, Si) 4- Na 2, 3 (Ma, Fy, Ke) + Ke + GM 42, 3 (B, Z, G) 4- 1 (Ärf, Lim)..

12 11 3 7

13 9 2 5

Summa med naturvet. ämnen

29 Ma + Fy + Ke Ma + Fy + G Bi 4- Ke Bi + G Bi + Ke 4- G Summa med naturvet. ämnen

1 För ämnenas beteckningar se anm. till tab. 46. — 2 Beräknat med användning av samtliga i studentutredningen medtagna. — 3 Beräknat med användning av de oexaminerade i studentutredningen.

ytterligare uppdelningar. Särskilt uppdelningar på vissa huvudgrupper av ämnen, alldeles särskilt sådana uppdelningar av fil. kand.examen, äro här av intresse. En dylik uppdelning kan endast ske genom användande av de deklarerande studenternas uppgifter om lästa och tenterade ämnen. Den uppdelning, som det visat sig praktiskt att genomföra, torde giva det väsentligaste i fråga om olika examenstyper i fil kand.- och fil. mag.examen ehuru avseende

187 vid grupperingen icke kunnat göras vid betygen i de olika ämnena. I fil. mag.examen rör det sig dock i allmänhet om minst betyget med beröm godkänd i de ingående skolämnena. Då uppgifterna äro av i viss mån olika valör för de oexaminerade och för dem, som avlagt examen, hållas dessa två kategorier skilda från varandra. Någon anmärkningsvärd skillnad framkommer dock icke i ämnesfördelningen, vilket häntyder på att även ämnesuppgifterna för de oexaminerade äro tillräckliga för en gruppering sådan som den här Tab. 48.

De i studentutredningen medtagna deklaranternas fördelning efter avsedd levnadsbana. Filosofiska fakulteten.

Avsedd levnadsbana

Fördelning av samtliga i undersökningen medtagna deklaranter

Fördelning av de oexamin erade deklaranterna

Absoluta tal

Absoluta tal

Relativa tal

Relativa tal

Samt- Därav Samtliga kv. liga

Män

Kv.

Samt- Därav Samtliga liga kv.

Män

Kv.

Summa

2 620

2 038

100 Läroverkslärare Bibliotekarie och arkivarie Museitjänsteman Annan allmän tjänst . . Socialt arbete Journalist och publicist Affärsbanan Försäkringsmatematiker Industriell v e r k s a m h e t . . Geolog Meteorolog Praktisk-biologisk verksamhet Folkhögskollärare Folkskollärare Utbildning vid fackhögskola Diverse Ej uppgift

196 84 44 20 162 55 35 54 17 7

116 31 7 15 42 34 4 17

4.7 3.1 2.1 0.3 7.0 1.2 1.8 2.1 1.0 0.3

12.8 3.4 0.8 1.7 4.6 3.8 0.4 1.9

7.5 2.6 1.5 0.8 6.4 2.5 1.1 1.8 0.3 0.3

4.2 2.4 2.0 0.2 7.4 1.6 1.5 1.7 0.4 0.5

12.5 3.0 0.7 1.8 4.8 3.7 0.5 2.0

152 53 31 17 130 50 23 37 5 7

101 24 6 15 39 30 4 16

7.4 3.2 1.7 0.8 6.2 2.1 1.3 2.1 0.6 0.3

24 49 93

4 8 45

0.9 1.9 3.5

1.2 2.4 2.8

0.4 0.9 5.0

18 40 86

3 8 43

0.9 2.0 4.2

1.2 2.6 3.5

0.4 1.0 5.3

55 25 167

3 15 70

2.1 1.0 6.4

3.0 0.6 5.7

0.3 1.7 7.8

54 23 147

3 15 67

2.6 1.1 7.2

4.1 0.7 6.5

0.4 1.9 8.3

ifrågavarande. Typiska skillnader framkomma emellertid för manliga och kvinnliga studerande. Procentuellt fördela sig filosofiska fakultetens studenter på avsedda eller lästa ämneskombinationer såsom utvisas av tabellerna 46 a och b. Att företaga ännu mera ingående uppdelningar av de filosofiska studierna har icke visat sig utförbart och lämpligt, då i synnerhet de yngre studenterna ännu icke medhunnit eller påbörjat studier i alla sina ämnen. Med stöd av de anförda delningstalen anse de sakkunniga sig böra kunna framlägga vidstående tablå som uttryck för den sannolika produktion av olika

188 typer av filosofiska examina, som är att i medeltal vänta under de närmaste åren (tabell 47). Som komplement till denna tablå må lämnas följande uppgifter om hur de till studentutredningen deklarerande studenterna i filosofiska fakulteten tänkt sig komma att kunna få användning för sin examen, d. v. s. rörande de levnadsbanor, som de förklarat sig avse med sina studier (tabell 48). I tabell 49 a och b är för varje uppgiven kategori av levnadsbanor angivet Tab. 49 a.

Hur de studerande förbereda sig för läroverkslärarbanan. fördelning. Beräknat på de oexaminerade.

Ä m n e s g r u p p

Procentisk

Samtliga

Män

Kvinnor

Totalantal

433 Summa

100 S:a med humanistiska ämnen S:a med naturvetenskapliga ämnen . .

72.2 27.8

65.4 34.6

83.6 16.4

Ty 4 - E 4 - Ro 2 (Ty, E, Ro) 4 - 1 (Mo, H, G) 2 (Ty, E, Ro) 4 - La 2 (Tv, E, Ro) -j 1 (Ty, E) + Mo Ty + Mo + H Mo + H 4 - G (ev.) La 4 - 1 (Mo, H) La -f- Gr La - f Gr 4 - 1 (Mo, H) . . . H4-G Ofullständigt uppgivet

18.1 9.4 1.4 1.8 11.2 1.5 14.3 3.2 3.5 1.0 2.8 4.0

13.0 7.5 0.9 0.9 8.5 1.1 16.4 3.1 5.3 1.4 3.3 4.0

26.8 12.5 2.1 3.2 15.9 2.3 10.9 3.2 0.5 0.2 2.1 3.9

Ma 4 - Fy 4 - Ke Ma 4 Fy + G Bi 4 - K e Bi 4 G Bi 4 K e 4 - G Ofullständigt uppgivet

12.4 1.1 5.9 6.3 0.6 1.5

16.9 1.4 7.1 6.7 0.6 1.9

4.6 0.7 3.9 5.6 0.7 0.9

Fil. mag. examen

1 Nomenklatur till de använda ämnesförkortningarna se tabell 46 sid. 1 8 4 - 1 8 5 .

med hur många procent de studerande förbereda sig genom studier för- fil. kand.-, resp. fil. mag.examen samt, inom var och en av de två examtensgrupperna, hur de fördela sig efter viktigare ämnesgrupper. Tabellerna 46—49 giva en mycket ingående och intressant belysning av de filosofiska studiernas fördelning vid våra universitet och högskolor samt de av de studerande själva uppgivna syftena med dessa studier. Utförligare kommentarer till tabellerna torde vara överflödiga, då tabellernas eget språk ju är tydligt och lättfattligt nog. Tabellerna omfatta endast de studenlter i filosofiska fakulteten, som avlagt eller avse att avlägga filosofisk exaimen som slutexamen.

189 Tab. 49 b. Hur de studerande förbereda sig till olika avsedda levnadsbanor utom läroverkslärarbanan. Procentisk fördelning. Beräknat på de oexaminerade. Avsedd Procentisk Avsedd

Antal

levnadsbana

Summa

Bibliotekarie och

examen fördelning

arkivarie.

D ä r a v m e d examen i m o d e r n a språk i m o d e r n a språk och h u m a n i o r a 1 i humaniora l i klassiska språk i ej u p p g i v n a ä m n e n Museitjänsteman

Fil. k a n d . Fil. mag.examen examen

24 69 35 4 20

15.8 45.4 23.0 2.G 13.2

4.0 23.0 9.2 6.6

11.8 22.4 13.8 2.6 6.6

53 Ingen examen

47 6

81.2 3.8

Annan allmän tjänst

3.2 Socialt a r b e t e

11.8 J o u r n a l i s t och publicist

18 45 39 22 6

13.8 34.6 30.0 17.0 4.6

6.9 29.2 25.4 16.2 4.6

17.7 6.9 5.4 4.6 0.8

28 13 9

56.0 26.0 18.0

42.0 20.0 18.0

14.0 6.0

Försäkringsmatematiker

4.3 Industriell verksamhet

59.2 Prattisk-biologisk verksamhet

77.8 Folkhögskollärare

63.0 D ä r a v m . examen i h u m a n i s t i s k a ä m n e n i naturvetenskapliga ämnen

D ä r a v m e d examen i m o d e r n a språk i m o d e r n a språk och h u m a n i o r a 1. . . . i humaniora ' i statsvetenskapliga ä m n e n ' i ej u p p g i v n a ä m n e n Affärsbanan Därav m e d e x a m e n i m o d e r n a språk i övriga ä m n e n i ej u p p g i v n a ä m n e n

Folkskollärare U t b i l d n i n g vid f a c k h ö g s k o l a

7.5 Diverse

26.1 Ej ippgift

113 34

76.9 23.1

44.9 7.5

24.5 10.9

7.5 4.7

E ä r a v m . examen i h u m a n i s t i s k a ä m n e n i naturvetenskapliga ä m n e n 1

Med h u m a n i o r a avses h ä r alla

de statsvetenskapliga ä m n e n a

ä m n e n i h u m a n i s t i s k a s e k t i o n e n u t o m s p r å k och s t a t s k u n s k a p , nationalekonomi, statistik.

Studiekostnader och studieskulder. lieträffande studiekostnaderna och andra ekonomiska förhållanden rörande studenterna i filosofiska fakulteten må följande uppgifter lämnas ur 193] års ekonomiska studentutredning.

190 Tab. 50.

Avsedd examen

Totala studiekostnaden för filosofiska examina.

Högskola

För studerande, som under terminerna icke bodde i hemmet, kronor Medium

Manliga

Median

För s t u d e r a n d e , son under t e r m i n e r n a bodde i hemmet, kronor Medium

Meditn

humanister.

Fil. kand. Uppsala Lund Stockholm Göteborg

9100 7 300 (6 000) 8 000 7 300

Fil. mag. Uppsala Lund Stockholm Göteborg

4 500 10 600 10100 10 400 (9 000) 9 700 (8100) 6 700 (6 200) 7 500 5 500 7 000 7 300 8 400 6100

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

13 000 12 600 18 800 16 800 18 300 (18 200) 18 000(17 700) 11600(11600^ 10 500(1(500) 16 000 5 500 16 000 5 800 19 500 12 800 20 300 11000

Fil. lic.

Kvinnliga

3 500 7 000 (f 2001 5 500 4 800

humanister.

Fil. mag. Uppsala Lund Stockholm Göteborg Manliga

8 200 7 000 (6 500) 2 800 (2 800; 2 500 (t 500) 4 000 4 600 8 000 4 500 5 000 8 000

9 500 8 300 (7 900) 8 200 8 200

9 000 7 400 (7 100) 7 500 7 800

4 000 4 300 (4 300) 3 900 3 700

4 500 4 000 (4 000) 3 200 3 500

naturvetare.

Fil. kand. L u n d Stockholm

8 600 (8 000) 8 500 (8 000) 4 800 (4 800) 4 000 (4 000) 5 200 5 000

Fil. mag. Uppsala Lund Stockholm

4 500 5 500 10 200 10 300 9 900 (9100; 9 000 (8 000) 6 100 (5 900) 5 800 (5 200) 8 000 8 300

Fil. lic.

17 900 16 300 16 600 (15 900) 13 500 (13 500) 13 700(13 700) 14 500 (14 500) 15100 22 500 22 500 13 600

Uppsala Lund Stockholm Kvinnliga

Fil. mag. Uppsala Lund

naturvetare 11000 10 500 9 500 (9 500) 10 500 (10 500) 4 700 (4 700) 4 700 (4 700)

Antalet av utredningen omfattade personer utgjorde: vid universiteten i Uppsala och Lund resp. 1 014 och 792, av vilka i Uppsala 38 % men i Lund ej mindre än 78 % avgivit ekonomisk deklaration. Vid högskolorna i Stockholm och Göteborg voro motsvarande siffror 680 och 220, resp. 32 % och 83 % deklaranter. Kvinnornas antal utgjorde c:a 30 % av hela antalet studerande. I ovannämnda siffror ingå icke sådana studerande inom filosofiska fakul-

191 Tab. 51. Beräknad skuldsumma vid avläggandet av filosofiska examina. c 09

X -ö <o

H ö g s k o l a

te

< Manliga

Beräknad slutlig skuldsumma, kronor Total studieper skuldsatt person kostnad i per kronor, person, undre övre medium medium medium median kvartil kvartil

Jmmanister.

Fil. Uppsala kand.. L u n d Stockholm Göteborg

8100 5 200 5 200 6 000

2 000 2 800 1000 800

5 000 6 200 5 200 4 000

3 000 2 500 1600 1600

5 000 5 500 5 000 3 800

7 000 9 200 9 400 6 900

Fil. mag.

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

9 800 9 400 6 000 7 400

5 600 6 700 600 3 700

8 200 8 700 3 000 6 200

4 800 5100 1 600 3 700

7100 8 400 3 300 6 200

11100 11500 5 400 8 600

Fil. lic.

Uppsala . . . Lund Stockholm Göteborg

17 800 16 400 8 500 15 800

6 300 10 400 1400 3 300

10 600 13 400 12 500 5 000

5 200 8 800

10 200 12 500 12 500 5 000

14 200 17 000

Fil. mag.

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

8 600 6 700 4 600 5100

2 500 2 600 1600 1400

6 400 5 500 5 800 5 000

3 600 2 300 3 300 3 500

6100 4 400 5 800 5 000

9 300 7 600 8 800 6 500

Fil. Lund k a n d . Stockholm

6 800 5 400

4 300 700

8 800 5 000

4 700

8100 5 000

11600 Fil. mag.

Uppsala Lund Stockholm

9 600 8 800 11800

6 000 6 600 2 500

8 700 8 700 8 300

4 900 5 200

8 400 8100 5 000

11200 11500

Fil. lic.

Uppsala Lund Stockholm

16 800 15 900 17 400

6 700 6 300 2 500

11100 10 300 10 000

6 300 6 800

11200 9 600 10 000

15 600 12 000

10 300 7 300 6 800

4 500 5 200 1500

8 300 6 600 7 500

4 200

8 700 6 400 7 500

12 500

Kvinnliga

Manliga

Kvinnliga Fil. mag.

Uppsala Lund Stockholm

humanister.

naturvetare.

naturvetare.

teten, som förut avlagt examen inom annan fakultet eller som ha för avsikt att övergå till annan fakultet. En icke ringa del av filosofiska fakultetens studenters studieomkostnader täckas genom eget förvärvsarbete jämsides med studierna. Omkring hälften av de manliga studenterna ha deklarerat sådant arbete och nära hälften av dessa ha haft en årsinkomst av eget förvärvsarbete av minst 500 kronor. Man

192 kan anslå de sålunda genom förvärvsarbete vid sidan av studierna intjäiade beloppen till i runt tal en femtedel av studiekostnaden för alla studeraide i fakulteten. I övriga fakulteter har det egna förvärvsarbetet icke spelat fullt så stor roll. Stipendier ha åtnjutits av c:a en tredjedel av fakultetens studeraide i Uppsala och Lund. I Stockholm och Göteborg ha de varit något sällsyntare. Stipendier till ett belopp av minst 500 kronor för år ha åtnjutits av c:a, en tiondedel av fakultetens studerande i Uppsala och Lund. Totala utgiftssumman under ett år (1930) utgjorde i median för mmlig studerande i Lund c:a 1 700 kronor för den händelse han ej åtnjöt fritt dvre under lästerminerna, annars c:a 750 kronor. I Uppsala låg årskostnaden på omkring 300 kronor högre och i Stockholm ännu något högre, särskib för naturvetarna. I Göteborg, åter, var årskostnaden c:a 100 kronor lägre än i Lund. De kvinnliga studenternas årsavgifter höllo sig något 100-tal kionor lägre än de manligas, utom i Stockholm. Den totala studiekostnaden fram till tidpunkten för examens avläggande framgår av tabell 50. I tabellens siffror ha i studiekostnaden medräknats sådana skulder, som härröra från tiden före universitetsvistelsen. För Lunds vidkommande ha emellertid siffror uträknats även utan att dessa skulder medtagits; de härvid erhållna medierna och medianerna ha i tabellen angivits inom parentes. Det bör anmärkas, att materialet i de enskilda grupperna på grund av den starka uppspaltningen blir ganska litet, varför siffrorna, speciellt för Stockholms högskola, bli behäftade med ett ganska stort osäkerhetsmoment. Vid slutet av år 1930 hade av de studerande vid de olika högskolorna följande procenttal skulder, överhuvud taget, resp. med bortseende från skulder till föräldrarna:

Uppsala Lund Stockholm Göteborg

Skuldsatta vid slutet av år 1930, procent

Med skulder till andra än föräldrarna, procent

Manliga humanister

Kvinnliga humanister

Manliga naturvetare

Manliga Kvinnliga Manliga humanaturhumanister nister vetare

70 78 35 57

42 43 19 27

69 72 33

53 59 28 37

23 25 7 16

50 50 18

Den beräknade totala skuldsumman vid examens avläggande framgår av tabell 51, där för jämförelse även angivits mediet av den totala studiekostnaden, beräknat i ett för samtliga studerande, oavsett om de bo hemma eller ej.

193 Antalet personer, som avlagt filosofisk examen ht. 1884—vt. 1934 och antalet a.v dem, som voro i livet vid början av år 1934. Allmänt om ersättnings0(ch utvidgningsbehovet. För utrönande av hur många personer som innehava akademisk examen inom filosofisk fakultet och deras åldersfördelning ha de sakkunniga använt det för matrikelutredningen uppgjorda kortregistret över samtliga filosofiska examina, avlagda från och med höstterminen 1884. Detta register har, på sätt isom angivits i beskrivningen av matrikelutredningen, vidare omarbetats till ett personregister, så att samtliga examina avlagda av en och samma person sammanförts å ett kort jämte förekommande personliga data. Genom sammanställning med motsvarande personregister avseende examina i övriga fakulteter ha även examina i andra fakulteter kunnat införas på personkorten. I regel ha de kort, som utom filosofiska examina upptaga även examen inom annan fakultet, d. v. s. den teologiska, juridiska eller medicinska, avskilts från filosofiska fakultetens personregister och i stället inräknats i teologiska, resp. juridiska eller medicinska fakultetens personregister. Undantag från denna regel utgöras av sådana examinander, rörande vilka det är bekant, att deras filosofiska examen varit den viktigaste meriten för innehavd anställning, exempelvis läroverkslärare och folkskoleinspektörer med jur. kand.examen vid sidan om filosofisk examen. Det på så sätt erhållna personregistret över examinander med enbart eller huvudsakligen filosofisk examensutbildning (i vad akademisk utbildning beträffar), har sedan indelats efter födelseår (tabell 52). Under antagande av att samtliga examinander varit i livet vid 25 års ålder har sedan framskrivning ägt rum till den 31/12 1933 med hjälp av ur dödlighetstabellerna lämpligt valda överlevandekvoter. Å personkorten har vidare, såsom närmare omtalats i redogörelsen för matrikelutredningen, i den utsträckning så varit möjligt anteckning skett om nuvarande anställning eller sysselsättning. För detta ändamål har ett stort antal matriklar, kataloger, tjänstemannaförteckningar och kalendrar genomgåtts bland vilka särskilt må nämnas lärarematrikeln 1934 och statskalendern 1934 ävensom studentutredningens kortkatalog. De sålunda som nu levande aktiva yrkesutövare återfunna »filosoferna» ha grupperats i yrkesklasser och fördelats efter födelseår. Likaså de personer med filosofisk examen, som äro med i studentutredningen, d. v. s. de som ännu under vt. 1934 fortfarande studerade vid svenskt universitet eller högskola. Efter frånräknande av samtliga yrkesutövare och studerande från de beräknade antalen den 31/i2 1933 kvarlevande erhålles restgruppen »övriga». Denna utgör i summa 3 020 eller av männen c:a en tredjedel och av kvinnorna c:a hälften. Inom denna grupp finnas dels utövare av diverse andra yrken än de i tabellrubriken upptagna, dels personer, vilkas yrken eller sysselsättning icke kunnat bestämmas, dels slutligen alla f. d. yrkesutövare. Bortses från åldersklasserna över 65 år har för nära fyra femtedelar av männen nuvarande yrke eller sysselsättning kunnat bestämmas. 13

194 Tab. 52.

Antalet kvarlevande av dem, som avlagt filosofisk examen A

Födda

Ålder den 81

år

/»

1933 Total antal, som avlagt filosofisk examen i eS

a C03 O

—1853 1854-58 1859—63 1864—68 1869-73 1874—78 1879—83 1884—88 1889—93 1894—98 1899—03 1904—08 1909—13 1914—18 okänt

80— 75-79 70—74 65—69 60—64 55—59 50-54 45—49 40—44 35-39 30—34 25—29 20—24 15—19 Summa

1 Berä knät antal kvarlevande den 31/i» 1933

Män

123 123 190 190 313 305 440 421 388 357 470 425 699 621 1139 964 1441 1203 1015 766 1206 921 1439 984 456 302 2 3 1 3

Kv.

8 19 31 45 78 175 238 249 285 455 154 1 2

fl Co3 O

Läro verksl ärare och folkhögskollärare. 2 03

03 Därav

d

v

Därav Män

35 35 110 110 150 146 263 252 272 250 364 329 578 513 985 834 1298 1084 957 722 1159 885 1422 972 451 299 3 2 3 1

Kv.

k

v a

r-

Bib ioteka 'ier 03

.ä3

Dä rav

a

Män

Därav

Kv.

C03 O

4 11 22 35 65 151 214 235 274 450 152 1 2

e

1 8 123 177 288 552 682 357 393 263 11

1 8 122 159 257 481 589 273 294 189 8

—

— —

1 18 31 71 93 84 99 74 3

9325 7585 1740 8050 6434 1616 2858 2382

a Ö3 CO

Män

—

—

2 1 3 8 16 13 23 23 20 24

1 1 1 8 15 13 14 15 7 12

88 Kv.

— 9 — 1

— 9 8 13 12

46 Personer, s 3m av lagt fi losofis k exa men jämte 3xamen inom a n n a n fakultet äro ej

I tabell 53 har ersättningsbehovet av personer med filosofisk examen beräknats dels för år 1934 (beräknade dödsfall år 1934 av de kvarlevande under 65 års ålder plus 1/10 av åldersklassen 60—69 år) dels, efter framskrivning av de kvarlevande examinanderna till den 31/12 1938, för år 1939.1 Det årliga ersättningsbehovet av »filosofer» utgör efter denna beräkning omkring 104 personer, varav c:a 13 kvinnor. Då den årliga produktionen av fil. kand. och fil. mag. förut beräknats till i medeltal 385 personer under de närmast kommande åren förefinnes alltså ett överskott av i det närmaste tredubbla ersättningsbehovet, d. v. s. endast något mera än en fjärdedel av dem som avlägga filosofisk examen kunna erhålla placering som ersättare av avlidna eller på grund av hög ålder avgående personer med tidigare avlagd filosofisk examen. Fullt så stor är väl disproportionen mellan tillflöde och ersättningsbehov likväl icke. Ersättningsbehovet har genom det beräkningssätt, som använts, säkerligen beräknats i underkant. Dels har nämligen ingen hänsyn tagits till avgång på grund av invaliditet — något som dock 1

Vid denna framskrivning har tagits hänsyn till dödligheten varjämte i de yngre åldrarna tillförts så många som svara mot den förut beräknade årliga frekvensen av 385 fil. kand. och fil. mag., av vilka 129 ansetts avse kvinnliga studerande.

195 under- tiden ht. 1884—vt. 1934 och deras fördelning på olika yrken. l e

v a n

d «

v o r o 0J

Ämbiets- och tjänistemän

03 Därav

Därav

OJ

•—

m .fl u

••si oj

fl 53

'O

.Män Kv.

2 10 25 44

2 10 25 43 m 66 108 105 115 111 63 59 42 41 26 25

501 487

Ö3

Män Kv.

CO

CO

— 3 4 4 1 1

4 5 5 6 12 11 15 15 19 21

4 5 5 6 11 8 14 14 17 18

1 3 1 1 2 3

113 102

medräknade.

2 M

c3

M m

si

u

u Jou rnalister

03 M

»Övriga »

0J OJ 1—1

i->

m ^A

c3 bD

03 Därav

fl Män Kv. 03

"o

<

6 28 31 43 55 68 55 36 17 1

I studentundersökningen medtagna

CO

_bp

a 03 CO

Män

Kv.

03 bD

03 CO

Män

Kv.

25.0 0.0 13.6 64.3 50.8 51.0 51.9 42.1 47.8 47.G 40.7

9 7 4 2

1 1 14 10 4 2 34 32 130 114 16 523 399 124 348 243 105 3 1 2

3 11 19 16 32 74 103 136 143 236 44

11.4 68.0 73.4 74.7 76.0 71.2 57.6 55.4 61.5 79.8

2.9 0.0 5.5 11.9 72.8 75.4 77.8 80.6 75.0 62.6 57.7 67.9 84.3

1053 801 252 3020 2203

i

L,är0i ferkslärare me d teologisk exainen e

2.9 Därav

34 110 138 222 68 81 114 162 271 270 374 312 47

1 1

34 110 141 233 87 97 146 236 374 406 517 548 91

Därav

De med rubricerat yrke eller sysselsättning i procent av samtliga

inrä enade.

o. o 6.0

Se »Teologer».

möjligen till större delen kompenseras därigenom att dödligheten i de här ifrågavarande befolkningsgrupperna kan vara lägre än den vid beräkningen antagna dödligheten (allmänna svenska dödlighetstabellen 1926—30) — dels har ingen hänsyn tagits till annan avgång före 65-årsåldern. I synnerhet bland kvinnorna torde en sådan avgång vara förhanden i rätt stor utsträckning (giftermål m. m.). Vidare växer ersättningsbehovet på grund av förskjutningen i åldersfördelningen. Sålunda beräknas detsamma år 1939 (enl. tabell 53) utgöra 119 personer och blir ännu större i den mån överskottet under tiden hinner absorberas. Å andra sidan överskattas det beräknade ersättningsbehovet i den mån verkligt arbetslösa förekomma bland de i tabellen upptagna examensinnehavarna. De sakkunniga stanna emellertid för sin del vid antagandet, att man under de närmaste åren har att räkna med ett årligt överskott av 250 filosofiska examinander utöver ersättningsbehovet. Hela detta överskott får emellertid icke betraktas som aspiranter på befattningar av samma art som de, vilka nu innehavas av personer med filosofisk examen. Man får dels räkna med att påbyggnad med annan högskolemässig utbildning och därmed konkurrens på andra fakulteters och högskolors arbetsmarknader numera och i framtiden sker i relativt stor omfattning och sannolikt i större omfattning än tidigare varit fallet med dem,

196 ii OJ »Ö cc

K •> eS

©

%3

M

-fl o

OS cc ^

03 • rH

•g* a «

a*

©•

* 2 s| §g fl *

03 W fcnro .E. <?s 73 i—i

a g

di

^

•

a

Ti c

o i > ; < N O c o < N n i i n o o O r - T H

CM

ö CN •* oö oi TH ifi to •<* co T-H co' >ri I

cd '

CM

CM

o' ö ©Å >*' ao ai T-i iri to* -*' co T-H co' [ rtHHIMWCOCO '

Ö

r H

CM

<M

Ö

Ö

HHHJKNCOCOCO

co S

o fl -S oj x ><G

0 O C O O i

•g* a 2

o o t - c N T H t D i - s i c o i o o e o o t -

o3 ; r CQ co

OJ

O G G OJ G ^ P 03 • - oc O X ^^ G C © - * -03

a a

« A

fl

> ^o a

- S :cS

'

03 o3

g -3 . © cs C is a s° a 30 © +->

<S -a fl ©

eS

©

ej

©

*H

X

fl ^

s-

®

*3 3 U o a

fl *""*-*5 fl © Oi ^

g oj a ©

-

fl

*- - i

OJ

©

rn

O CC

» ©

CS O!

O © co *- M

03 X

C

,

^

M

H

W

m

c

o

,

' '

to JO

»o

'

Ö

Ö

CM O

TH

'

'

c6

c6

'

'

CM'

CM

o i o < D i - ; O i i o < D e ( ) M f f l t - t ; q q

o Tji rH

CM T-l

r H O t - C O O l O J T I M H a j l O O r i r H C M C r 3 [ ~ O O T H O i n

.

'

Ö

r H Ö

'

0 0 ! q ( N H " * C O O ( - ( S O S N i a c O Ö 5 0 ) N N « ( N t O O m O O i n r H

,

Ö

Ö

O '

Ö

Ö

T-i r H r H

r - i CN <>i CT CÖ -^H l å CÖ CQ CO' • < * T-H

K

i

(

N

(

N

W

H

l

T

j

X

n

t

-

(

N

O

>

l

^

"

*

c-.

öcNrHCNC-ic^cö-^iricdcdcdrH

1 d d d d d r i H r t r t H N O d o C O O i O i C N r H - c t l t — O i O O O O C O r H t M

fl

1 1

T H C O i O ^ O C N O - ^ C O i D T-H C M C M f > J r j < t o T H

0 0 ( N O - * t > - O r H r H T H T H ( N i n c < i O O

c6 ai

TA t ^ iD C^ OO' 00 TJH" -HH r j i i&

rH o ' o '

M

"C G

0J

lOCOCOOOrH(MOOOOCOlO-rHCO(MCMrH O O O H O C C 0 5 H J O ! O i O I » 0 H CT CM CO • * L>- O l > 00 O i CM CO

CO

co o CM CM

CM

ö

oi

'03 C

T-H

TH

~ co A

03 G X o OJ oo

O Oi Qi-I

-HH

co

CM C» CD

(M

1 o O O O O r l H H H <M' o o o ai ai

I 1 I I

^ r i N i O O H H i o ^ O C M H C N n CN CO CD l O H CO t ^ K3 l O rH CM CM CM •<* r H

<1

OJ

CO CM

T-H

^3 "^ fil-H

©

t-

l O O O c i q t D J O o i ^ t o ^ o i N e o q q

to - H C£> T-H

T-l

o

CD T-l

TH

iccoSt^ccio-^io^-xJcoco-^THo'©

cd

lOOcOCNOCIlCOH/^CMiQOlcnCMH CO T-I TJH i-Ci l O CM T-H CO 00 CM 00 t-- O i T-HrHCMCMCOlOOOOO-OOOiCM

co

1-H

:o3

*- -^

c <

OJ m PU CG

T-H

T-H

Oi 00

CC

^ ©

* 3 | S ©

4* o3

I

1 O

S c G © fl

^

C

T3 CO O Oi

#fl

a

I-M

O

£^

"£ -5. 5 n

H

^_,

O i T-l

cG r H

T»'13

©

« co -co H *>

^ 3 CO O Oi

£>

cc : ©

C

. 1

TA

(H

©

*s

N

r H

§ro o«

fl rt

O

Oi

fl *

©

B

~^ro

"3 c

PH tfl

?-

J

ÖÖddÖÖHriiHrijid

« cc -rise

03 o i T3 CO :0 O i

*! oj

©

-

O r H r H < N e < i t ~ ; © O T H « O G N ; « q

a ©

_

§43 •s *-

.

i—i

-os

fl

©

C »

-co at

<*>

=° r H

o c .9 V M

o3 . O " c

N

-

_,

cfl I-H

•

©

M

—I at

y.

~ — fl

s

O

2o

Ö " f l oo3 <tj OJ

P. ^ ft «S

.©

:_

- H

|

Antal män med enbart fil.examen på 1000 män i folkmängden

P

OJ

©

©

Oi-*Oi-*Oi-HHOi*HH:Oi'H/<Oi-<*|Oi'T3 1 t^C^crJcOLrritQ^-H^cOCOCMCMrH c

03 Il-i CD

o i 1 1 I 1 1 1 1 1 ' 1 1 1 3 a i f 1i

C O i O O u O O i O O i O O i Q O O O i C c q Nt-cOcCiOiO-^rfcOCOIMCMHU

G

T-l

197 som innehaft filosofisk examen. Dels får man, ej minst att döma av redan meddelade siffror över de av de studerande inom filosofiska fakulteten avsedda levnadsbanorna, räkna med en förskjutning i riktning mot mera praktiskt betonade banor, än vad tidigare förekommit. Själva överskottets storlek rmåste apriori anses framtvinga en sådan förskjutning. Det är också att märka att ett överskott av här nämnd storleksordning icke är något nytt. Såsonn av examenssiffrorna i tabell 39 framgår torde ett högst avsevärt överskott ha varit förhanden under de senaste 25 åren och var väl också, om äin i ringare mån, för handen tidigare. I själva verket har här, liksom på övriga områden för intellektuell yrkesutövning, de stora överskotten kunnat till allra största delen absorberas utan någon alltför påtaglig stockning eller anho pning. Frågan om utvidgningsbehovet inom de av gammalt för filosofiska examinander förbehållna yrkena och banorna har på grund av den förskjutning som sker i arbetskraftens användning icke samma absoluta, betydelse som när det gäller de mera fackligt inriktade fakulteternas och högskolornas arbetsmarknadsområden. På grund av den mångfald levnadsbanor, som redan ifrågakomma för personer med filosofisk examen och det alltmer vidgade område, inom vilket sådana personer kunna med framgång konkurrera, får det anses vara ytterligt svårt att säga något bestämt om tillströmningsöverskottets förhållande till samhällets verkliga behov och absorberingsförmåga beträffande dylik arbetskraft. Vissa mera avgränsade fackliga arbetsområden förefinnas dock där filosofisk examen är en i regel avgörande förutsättning. Det viktigaste är läroverkslärarebanan, på vilken ju, enligt studentutredningen (tabell 48) nära 60 % av de filosofie studerande mer eller mindre bestämt inrikta sig. Av examinanderna avlägga också sedan länge nära 60 % den närmast för läroverkslärarebanan avsedda fil. mag.examen. En fullt så stor procent av de filosofiska examinanderna kommer nu visserligen icke att till sist ägna sig åt lärareyrket. Enligt tabell 52 utgöra läroverkslärarna för närvarande endast c:a 40 % av hela antalet personer med filosofisk examen, exklusive aktiva studerande (de i studentutredningen medtagna). Tillsammans med biblioteks-, arkiv- och museitjänstemän samt folkskoleinspektörer och akademiska lärare utgöra de ej fullt 50 %. Läroverkslärare. I tabell 54 redovisas lärare med filosofisk examen efter ålder och examensgrad enligt matrikelutredningen. I tabell 55 meddelas en uppställning i åldersklasser av samtliga lärare, som inneha sådana platser, som kunna förväntas bli återbesatta med inom filosofisk fakultet utbildade personer. Tabellen, i vilken åtskillnad göres mellan dem som för närvarande inneha akademisk examen och dem som

198 icke inneha dylik examen har uppgjorts med ledning av lärarematrikeln, kompletterad med i skolöverstyrelsen erhållna listor å folkhögskolelärare med akademisk examen och lärarinnor vid statligt understödda flickskolor. En framskrivning av ifrågavarande kår till år 1938 har skett med hjälp av dödlighetstabellen samt en antagen tillförsel i de lägre åldersklasserna så stor, att antalet lärare under 65 — för kvinnorna 60 — års ålder blir lika stort som år 1933. Detta resultat nås genom en tillförsel av 409 nya personer eller 82 om året. Ersättningsbehovet, beräknat upptill 65 år för män och 60 år för kvinTab. 54. Lärare med enbart filosofisk examen fördelade efter ålder och avlagda examina.

t*

Födda

Fyllda åldersår d. »>/u 1933

o 03 G

£ o

Antal, som avlagt fi] . kand.ex. Antal (utan efterföljande fi . mag.ex.)

G

.aM 03

> G OJD o3 ^ 3

co

1 8 123 177 288 552 682 1 357 393' 263 11 3

1 18 31 71 93 84 99 74 3 2

1 8 122 165 237 178 71 1 40 28' 22 4 1

Summa 2858

70-74 65-69 60—64 55—59 50—54 45-49 40—44 35-39 30—34 25-29 20-24

Därav avlagthögst fil. lic.ex.

Summa

:o3

fi 1859—63 1864—68 1869—73 1874—78 1879—83 1884—88 1889—93 1894-98 1899—03 1904-08 1909—13 okänt

son i avlagt fil. mag.ex.

(H

>

:o3 J4

fi

1 14 21 20 9 8 1 3 1 78

Därav disputerat

si 03 • a =« si> ^ CG OJD t-i > 03 • - :o3 ^4 ^H - « > a et o3 a :o3 CO Q

CO

2 17 5 11 21 11 6 5 2

— — —

1 3

— 1

— — — —

Summa

Därav avlagt högst fil. lic.ex.

Därav disputerat

> > a ?n Sift _•> 03G ÖSJD :o303 ^4.J GG Jb£ :o3ca M• 3

03 " 3 CO

*M CO

os a

Q

CO

2 53 49 74 47 10 3 1

— —

— — — — —

—

4 10 51 84 76 98 71 2 2

1 2

— — — — — — — —

1 12 51 374 611 317 365 241 7 2

2 6 40 60 33 37 19

— — 2 3 5 4 1

2 61 127 60 29 5

—

7 4 1

— 1 — — — — — — — — —

1981 398 197

Därav 1 pe]•son, ssom m d a s t avlagt teologi sk-filosofis k exa men.

nor, blir också för år 1934 84 personer. För år 1939 blir ersättningsbehovet emellertid, — trots att lärarekåren icke antagits öka sin numerär — icke mindre än 104 personer, vilket visar betydelsen för ersättningsbehovet av under de närmaste åren inom lärarekåren av sig själv framkommande förskjutningar i åldersfördelningen. Blir lärarekåren dessutom ökad till numerären blir ersättningsbehovet om några år ännu större. De sakkunniga räkna i betraktande härav och med hänsyn till att förtidsavgång på grund av invaliditet och andra orsaker, såsom övergång till annan verksamhet och kvinnliga lärares giftermål, icke medtagits i beräkningen, med ett årligt ersättningsbehov på lärarebanan av i medeltal c:a 100 personer under de närmaste åren.

199 U :o3

Ö°S

On O © G ÖB

H

fl

-

£

G

fl

oo co

M H^J.

S)S5 >'3

O 1

innli kslä 00 k efolh ,

>

"

co co

PH—<

HP l>- r H rH 0 0 « 5

rH rH rH rH rH Ö

Ö

o

1 O

,

L - O O t - l O O C - ! S 3 C O O Ö 0 H T | I L > . H H 0 q 3

' O

O

rH

T-H

rH rH rH O

. 1

Ö

O H

M «

T b

t ;

o o ^ H

n N

a C

i O S I

l N H > C I

H i 3 q

,

' T-i T-I T-I CM' CO T-i T-I O' O Ö

1 1

'

vinn liga roverkslärare

'

l O c o T K c c n o j i O N m H ! N t - t - H O ) 5 ) l - a ' rH rH rH OJ CO r-I rH Ö O'

1 1

,

"o

1 1 p

'

03 ©

, 1

i 1

, 1

i t ^ t - - t - i n c o o c O r - i , 1 o i o i o i T-I T-i T-I ö Ö 1

1 T-H

M

rn

© i 1

-

r2 ^ 73 CO O rO Q Hi

OB'S

g J o3

S £^

r-H 0 0 03 CO

G

. '

,

, CO t - C M C 3 J 3 O CM H X t O i O i Q t - C M C T i C M ' T-H O J CO O J CM CM r H

'

a-

1 t •>• 1

T - l

i

.

,

o

,

1 CO CO Hji Tji T-i T-I O ' T-I O

o

t - ; oq i q co

oq q

1 TJ

1 ^ 1 rH CM

p rH

:o3

co r^ rH

,

.

'

OOCOCTJOMCMCOt^OH lOlOl>-GOt>-OiaOrHrH '

i CM lO '

H C M ^ I O C M C M H C M

^s~ ri4 CQ

Tji

CM

G

03 P'S ^ 03 X r*

OJ

> rH

bo G

rS " * 73 CO O Oi

r*

r-H S 7 3 PJH

G

y, r2 CJ

s

G

'

CO r^H

73 CO "O O i

eo

| ( N t - t r . « q o e » a q t ^ T - j | 1 Ö t - l T-i T-I r n Öi O Ö O' 1

co

g'a 03

, '

bD O

_C3

_ H

rH

G OJ

OJ

a

rCH

OJ

,

O

M

M

i

O

i

O

^

H

f

f

l

|

1 1l ö ö ö ö ö ö ö ö l

.

t-;

I

" *

.

I

oi oi

i

|

fi'-' — co d co -

t-

ia t~

05 Oi

ZD

IrHOOrHrHCO-HHOl-rjICOOl

1 C -

r H CO t-- O i 00 O i C^

TjH. T j H

13 03

§

:o3

rM :o3

I S

N

N

H

O

O

1 1 1d d d ö ö d d

i

|

i

1 1

Oi Oi c- t -

:o3

r i -

co 7 3 CG OJ Q

^53

G fl co 5 — O X

53 OJ

H c o t - . c o c o i > H i c o e i ) o o H

1 ö

ö

o i o i o i cd co' T-H T-I O ' O '

,

« 0 GM

00 oo

rH OJ

O

P* O M :o3

a 1

rH

H

V J

, 1

G

2 T-IOOOlOiC^T-HOiCO-^OiGOrH CM i O i O 0 0 GO t - C D CX3 H H C M ^ I Q C M C N I H

CM CO 0 0 t— co co CM CM

^IT

lO

^ H O i ^ O i i ^ O i - H H O i H H H O i - ^ H J

G

I 1 111111 111 1 w

l O 1 I 1 1 1 1 1 1, 1 1 1 JH C - O i O O i O O i O O i O O i O O o u t^cocriiOiOTji-^cococMOi

eo O OI

rH O

•o

rG

a

6cg

rl" CJ

rM

©

'C

_co

X

fl 2

st 'fl -i rM P a 03

'ti o "p 73 ©

a ©

I t-cOCOiOiOTJiTjiCOCOCMCM

_ rH

S .2 fl te co c3 'J - 1 o C rS bO

O

£ r? M

o

CJ a;

.-

rM 00

c

© "co 03

r^ © tn

0 OJ

r^ CO

0 H CO 03 CO

M " p t-' <w »ca

rM

© 73

5 O

©

,

o M

(H

r * CO

£ "* 73 CO O Oi fi^H

_p

1 ö ö

1 1 I I

5-"

o

©

G

1 1 i ( . ^ i O O O t » i O H I I I r H r H O l rH

1X3 a c Ca O s

r^H

O CO W

CC

ro O rG

rH .

G

G

rS bD

G

rH

O

m

> "o •H © re

co co T-H

5 O

ra

O Oi

TH

CM T j i T-H O

, 0 0 - ^ T H Q O r H O i C O r H C M O i H C D O N ^ C C i O C M ' r H T-H CM O I r H r H r H

T-H

-*-*

7 3 CO

"S 73 5 3 03 x

©

o .M

"o

ai ai

_ CO 03 CO

r-,

3 :o3

^ir

r «

©

fl

S 03

ca G ,

OJ

OJ o a oi

>

rl

rU

CD

— CO 03 CO

03 -rj<

w rH

^r

O

«8 03

a

:o3

©

rH

ga oa fi'-'

©

G ©

c3

g o

rH

r-

G ca

'd

r G

£ °£

£

u

M

73 _. 00 03 CO G

©

"o M gg

d

*

1 CM

fil-H

rG 7 3

O J: S

OJ

a M00 'd © OJ a © c 7ca3 a c3 CO

,

^r K>

3 X

ca OJ

,

'

co

£ os 73 CO O Oi

G

co

CO

M £

c3 O

CO

-

o-3

rH

J4

-fL

Man!liga verks lära 1000 m befo lkni

OJ

o j fl bD rn :o3 G

*

1 M

00 fl G OJ .3 > a G O M sp ©G

"o

co co

fl

rH

:o3 —

H

i

S

.rH

-CÖ

O

Ö

' HH

55 H

' O

^T _o o

a >te

2 CO

—<

oj T 3

'fl 'P

rM S CO - P

_3 "3

©

rH 03

JH"

*H

O

'Si

| r*o 03

5 P T3 oo -G ^ rH r G

"3 «-H O P «*H

200 I denna kalkyl ingår dock en del av det s. k. utvidgningsbehovet på så sätt, att vid beräkningen förutsatts att avgående lärare utan akademisk examen bli ersatta av personer med filosofisk examen. Detta gör att siffrorna få tydas som något gynnsammare för kvinnliga examinander än för manliga. Mot det sålunda beräknade årliga ersättningsbehovet av 100 personer har man så att ställa den tidigare beräknade medelsiffran för fil. mag.examina, eller 215 personer om året. Ett överskott på c:a 115 filosofie magistrar är sålunda varje år förhanden. Av dessa torde dock — under förutsättning av jämn delning av dessa områden med filosofie kandidaterna — c:a ett 10-tal täckas av ersättningsbehovet inom de övriga i tabell 52 upptagna yrkesgrupperna och ett 30-tal av ersättningsbehovet inom de diverse yrkena Tab. 56 a.

Ledigblivna tjänster och provårsutbildningen under läsåren 1923—1933. Ledigblivna

tjänster

Provåret

Läsår Lektors- Adjunktstjänster tjänster

Summa

Ansökningar

Hänvisningar

1923—24 24—25 25—26 26—27 27—28 28—29 29—30 30-31 31—32 32—33

19 21 19 24 14 26 33 26 32 19

46 42 41 49 41 53 86 69 73 45

65 63 60 73 55 79 119 95 105 64

102 92 89 103 135 152 146 160 174 189

79 77 88 89 82 83 89 84 85 83

Summa

under gruppen »övriga». Ett årligt antal av c:a 75 filosofie magistrar torde alltså för sin försörjning vara hänvisade till utvidgningen av arbetskraftsbehovet på lärarebanan och övriga fackliga banor samt i den mån så ej kan ske av nya levebröd inom diversegruppen »övriga» resp. konkurrens med icke akademiskt eller filosofiskt utbildad arbetskraft i praktiska yrken. Till yttermera belysning av rekryterings- och befordringsförhållandena inom det högre skolväsendet må följande från skolöverstyrelsen erhållna tabelluppställningar över ledigblivna ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken och provårsutbildningen m. m. under åren 1923—1933 här meddelas (tabell 56 a—c). Det framgår bl. a. att under de fyra läsåren 1929/30—1932/33 i medeltal per år 96 lektors- och adjunktstjänster blivit lediga. Likaledes enligt i skolöverstyrelsen erhållna uppgifter ha under de fem åren 1929—1933 i medeltal per år tillkommit följande antal nya ordinarie tjänster i läroämnen vid de allmänna läroverken, nämligen i runt tal 8 rektors-, 12 lektors-, 27 adjunkts- och 28 ämbetslärarinnetjänster. Dessa för-

201 Tab. 5)6 b.

Rektors-, lektors- och adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken, vilka blivit lediga under tiden 1 maj 1923—30 april 1933. Genom övergång till a n n a n befattning

Lärarkategorier

Rektorer

Lektorer

Adjunkter

År (räknat från 30

V«— AO

Vid allmänt läroverk Transporterade

Befordrade

—

— — — — — — — — — _ —

Vid annan läroanstalt

1923—24 24-25 25—26 26—27 27—28 28—29 29-30 30—31 31—32 32-33

—

1923-24 24—25 25—26 26-27 27—28 28-29 29-30 30-31 31—32 32—33

3 8 4 6 5 5 12 10 16 9

—

1923—24 24-25 25—26 26—27 27—28 28-29 29—30 30-31 31-32 32—33

13 14 9 16 10 15 27 33 25 16

7 4 7 11 6 12 21 15 14 5

— — — —

Summa

2 3

1 2 4 1 2

1 4 1 2 7 4 4

— — — — — _ — — —

Av annat slag

— — — — — — 1

— — 1

— — — — 1 1

— — 1 2 1 3

— 1

— — — 2 1 2 2 4

—

Pensio- Döda nerade

1 3 2 2 1 4 5 3 4 2 8 7 11 8 5 12 10 6 7 6

— — — 1 2

—. — 2

—

Övriga

— — — — — — . — — —

1 3 4 5 2 7 7 8 7 4

— — — — — — — — —

16 16 18 24 14 26 33 26 32 19

— 2 6 1 6 1 3 1 4

Summa

3 1

16 15 14 9 16 13 23 16 14 18

7 7 8 8 7 11 14 5 17 5

— — — — — —

46 42 41 49 41 53 86 69 73 45

— 1 1 2 1 1

—

— 1 1

hållandevis stora tal innehålla emellertid huvudparten av utökningen efter 1927 års skolreform, varvid särskilt förstatligandet av kommunala mellanskolor medfört ett överförande till de allmänna läroverkens ordinarie stat av lärarbefattningar, som redan förut existerat i ganska betryggande form. Till närmare upplysning om läroverkslärares m. fl. ämnesgrupper och ämneskombinationer meddelas tabellen 57, som utgör ett sammandrag av den detalj fördelning efter ämneskombinationer, som uppgjorts i de sakkunnigas matrikelutredning. Vissa jämförelser med tabell 46 och 47 kunna här bidraga till ytterligare upplysning om läget.

202 Tab. 56 c.

Kyutnämnda

Lärare

I. Lektorer Nyutnämnda

Befordrade adjunkter

II.

Adjunkter

och befordrade lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken under tiden >/» 1923—80/« 1933. Å 1 d e r s g ru p p

År (räknat från VB-

/4)

25— 3 0 29 år 34 år

1 1

1923-24 24-25 25—26 26—27 27—28 28-29 29—30 30-31 31—32 32—33

— — — — —

1923-24 24-25 25—26 26-27 27—28 28-29 29-30 30-31 31—32 32-33

— — — — — — — — — —

1923-24 24-25 25—26 26-27 27—28 28—29 29-30 30-31 31-32 32-33 Summa

— 1

7 3 3 4 5 8 9 11 4 7

3 1 2 2 1 7 3 3 4

— 1

— 1 2 2 6 6 4 5

—

— — — 1 1

— 2 1 1

—

— —

— 14 19 13 25 10 6 21 21 17 17

4 2 3 5 4 11 14 27 30 26

— —

18 7 8 7 7 5 9 3 4 8

— — — 2

— — — —

1 3

— —

— —

— — —

— — — — — — — —

— — — —

1 1 2 3 4 5 6 2

1 Medelåldör

15 7 6 9 9 13 21 23 12 18

35,8 35,7 34,7 36,4 34,6 36,4 38,5 37,2 40,0 40,1

6 1 3 7 4 10 15 10 11 3

39,7 36,0 39,3 42,3 42,0 39,2 46,3 40,8 40,9 43,0

—

38 30 25 37 24 24 50 57 61 63

34,9 37,1 36,2 36,5 35,7 39,3 38,9 39,9 41,1 40,2

3540— 45— 50— 55— 39 år 44 år 49 år 54 år 59 år

6 2 3 3 1 3 4 4 2 2

— —

S:a

2 1 4

— 1 1

—

1 1 4 6 8 10

1 1 2

— — — — 2

— — — 1 1

— 1 1

— — — — — — — — — — — — — — —1 2 1

— — — — — — — — 1

—2 I

1 60—65 år. 1 60—65 år. Anm. I ovanstående ingår e j en k vinnlig adjunl .t, som beford rats vi i 39 år 3 ålder. 2

Beträffande utvidgningsbehovet på lärarebanan — i den mån detta icke på ovan antytt sätt redan medtagits i räkningen — samt svårigheterna att vinna placering på denna bana må följande anföras. För det första må erinras om de av 1935 års riksdag för lättande av det s. k. »extralärareländet» beviljade 294 nya ordinarie ämneslärarebefattningarna, (därav 19 lektors-, 266 adjunkts- och 9 ämneslärarinnebefattningar), varigenom dock i första hand motsvarande minskning i extra-

203 I ordinarie lärarepersonal kommer att äga rum. Av dessa 294 nya ordinarie lärarebefattningar skola 148 tillsättas innevarande år, 133 år 1936 samt återstående 13 år 1937. Bland befattningarna ifråga ingå 74 stycken, som erfordrats för genomförande av beslut, vilka av riksdagen fattats i samband med eller efter 1927 års skolreform. Vidare må den omständigheten framhållas att, enligt erhållna uppgifter, extralärarebyrån i Stockholm under ht. 1934 handlagt 552 ansökningar medan endast 307 sökande kunnat av byrån beredas placering. Omstående tablå (ur Tidning för Sveriges läroverk den 3 nov. 1934) visar fallens fördelning på ämnesgrupper (tabell 58). En kompletterande sammanställning lämnas i tab. 59. För de till extralärarbyrån anmälda aspiranterna ha de sakkunniga av byrån erhållit en adresslista, varefter de sakkunniga tillskrivit samtliga med anhållan om upplysningar rörande nuvarande sysselsättning och övriga förhållanden. Rörande svaren å denna enquéte lämnas särskild översikt i slutet av detta kapitel. Det framgår därav att dessa aspiranter i ganska stor utsträckning lyckats själv skaffa sig lärareplatser eller annat förvärvsarbete. Ur de svar som erhållits å de sakkunnigas hänvändelse till lärareorganisationer och studentsammanslutningar av lärareaspiranter må anföras. Läroverkslärarnas riksförbund meddelar i skrivelse den 5 nov. 1934 att det i stort sett råder överflöd på arbetskraft på lärarebanan, men att i vissa fall brist, kan anses föreligga. Sålunda är tillgången på sökande god till adjunktstjänster i moderna språk samt i matematik-fysik-kemi, under det att den är ringa ifråga om kristendom-historia. Till lektorstjänster är antalet sökande avsevärt mindre än till adjunktstjänster och det kan icke sällan förekomma, att en lektorstjänst flera gånger får förklaras ledig på grund av brist på sökande. De akademiskt utbildade läraraspiranterna äro starkt handikappade av konkurrens från seminarieutbildade lärarinnor, vilka i och med genomgången seminarieutbildning tillerkännas också den kompetens som följer med provar. Det konkurrensskapande momentet ligger framförallt däri, att seminarieutbildade lärarinnor numera, sedan i följd av skolreformen många privata flickskolor fått nedläggas, i större utsträckning börjat inrikta sig pä, tjänstgöring vid statsläroverken. För att förhindra dylik konkurrens måste Högre lärarinneseminariets utbildning av lärarinnor för läroverken nedläggas. Elevantalet vid seminariet har under senare år väsentligen minstats, sedan allt flera flickor efter avlagd studentexamen vid universiteten skaffit sig utbildning som meriterar till lektors- och adjunktstjänster. — Spänåtgärder mot tillströmningen på lärarebanan anses önskvärda antingen vid hträdet i filosofiska fakulteten eller före första statliga tjänstgöring. I förra fallet kan hänsyn tagas till studentbetygen, varvid det dock bleve nödvändgt att taga hänsyn till de 2—4 senaste studieårens förhållanden, kvarsittning, ålder m. m. Den senare spärren kunde givas en form liknande provtrets. En förutsättning härför vore att antalet provårsläroverk ökades

204 Därav kv.

1 l O i O X O J i O H H

Samtliga

W 9 P. A fee &e cs C

O

Samtliga

:si

o PH

3 PH

Samtliga

H

rH

bD

C

CO

be

fl

P

fl a

I

|

I

1 Tt

1 I 1

I 1

I 1

I CO l O CO CM CM I 1 CM Tt 1

O ifi

1 I

1 r H Tt

|

C3

I r H 0 0 CD 0 0 CO l O T-H Tt CM -HH -H^

tTi TH

|

1 I

CMCMCMCTit^-'HHOOOOCM T - H C N a a r n

I 1

i

CM -HH ia

IO

co

I I I

CC CM

Tt CM

co \a Tt -rt

i

rH CO

rHOSCOCOCDCJS-HHu-i-HH r-H -HH [ > . CO l O CO r H rH rH

,

i!

1 rH

1 Ot 1

r H CM CM

Tt

CM l O Tt

1 Ot

lO

1 T—i

a

1-

P

I

1 rH rH

|

CM CO CO C - t— CM l-l r H CO CM r H

1 1

] I

oo

'

1 1

1 I

I

CO

|

|

|

Ot

i

1 Tt

|

CM CM

|

|

-H

1 co O o

in

rt

O

|

|

Tt

I

H f N O O W ^ H

I

I I

CM CM Tt

o co

I I I rH I I I

1 1

CM

I

i i c o oo i n at at at c o i I I r H r-i r H 1

1 r H Tt

I CO Tt -H CO 1 1 i-H CM r H 1

-HH CM %n O

I I

co

CM T f l l£i

i

CO

t»

Samtliga

CD

es M

rH

|

CM CM CO CO 1

1 1

1 1

I 1

,

,

i rt

i-H

1 r H CO CM CM 00 1 1 CM i-i 1

CD

|

T-I

a

Samtliga

tt

a> T3

•«3

I

fl

1 CO r H CM l O CO Tt

ft =03

0J - w

cc m

1 I

1 I -HH O

r

:o3 0J C

! i

rH

C ^ CO l O

|

Ci Ci

l-H l-H Tt* CM 1

t>-

I

|

I

1 I H C N l O

i O t > CM CM 0 0 l O CO CM CM CO -HH T H CO CM

1 1

00 I 1

i 1

1 1

1 CM 1

| O CM CO 1 r-H i-H r n

1 1

C0

- * at i o co CD i CM c - in 1

00 CD

!

0 0 CC CO CM C— O

1 rt

CM CC 00 i p CM

OO

i i i I I I

i

,

r H ' H H O O C M O C M O O r H Tt CM CO t O CD CM

'

i

CO CO Tt

1 T-I

i r H l O Q0 H CM t 1

CC 0 5 CO H H I CM t O i-H CM CM

rH

CO CM

t»

CM

-HHOi^3-IC:-HHCJi"H^CJ5-HH COIOLO'+I-HH.COCOCMCM

"HHai-HHOS-HHCTlTJHCTi^

! 1 II 1 1 II

O l O O i C O i O O i f . o •• cccoiOin-rjH-HHcococMCM s

IO

GO

II

l O O i O O i f l O i O O i O O 4 COCDiOiO-HH^HHCOCOCMCM 1

cocooocooocooocoooco^ c c t - c ^ o o o o a ; a i O O r H C 3

GOCOOOCOSOCOOOCOOOCO^

S 1 111 11 II 1

rS M

c o c » t » a ) c o o 5 a j p p n C

rG oj •—

.9 S -r

3 :o3

ft

O

| 1 II

—

1! 1

1 as^crj-HJcft-HHCTs^ias 1 cec-t^-ooaoasasoo

OJ 'tt d

ccinio-Hi-HHcococMCM

1 1 I i 1 ! 1 1 1 1

I Crs-HHcJi-HHOi^HHOl-HHai 1 t o o t - x o o o i c o o p

gj« 6 P^'E

M I M I

|

o c o o o t ^ o o o t ^ o o r -

TM

rO 05.

wcotc

CM

CM

3 03 HD T3 :P

rH

|

1 1

co

CM

• co

fl ;^ C O OJ — at r-H

|

CM

i-H CD -HH

CM

kv.

i c o c o I O oo o - T-I

in co CM I-H in

CM

Därav 03

at co

OO r H -HH CM

C M O ^ C D C N t ^ O C ^ H CM CM -H/I cx> in CO

Därav kv.

<

s

H

i

1 c o oo c -

Därav kv.

Samtliga

c£

in

IrHCMt^COCOCM

1 C - H / f f l h - H C M O l M 1 CM CM CO 0 0 Ot CO r H

pq

sH

1 Därav kv.

fl

•*»

CC co

I

1 Samtliga

cd

i

l-H r H CO CO CM

Samtliga

"o

-H

r-iu-jcor-cocjiT-iiricM

H Q

Q

fl

s

I

Därav kv.

<H

0) oo

si

I r H r H l O CO 0 0

Samtliga

©

I

Därav kv.

o

CS

#fl

r=H

-H O) "O

12 I

Därav kv.

•fl

ft

rrH CO

Därav kv.

fl

ft

c3 o

a> OJ

"5 £ * ö 2 x

tä "

tt

K*

r-

>

rjj

*3

si .T5 M£ j°3 r :o3

-

a

iB >

205 l—I

I CM CM CO rH

i-H i-H CD -HH O

.-fl "tf

t^

bD Ji P

OJ

efl 33

-43

-i* X

V>

S

o3

g

» 'E

rH

.^

w -P -S T3

t"

bD +4 2 o fl ° C03-H .>00-> OJ O OJ 32 -H — i -

r-i

.rH

rH

>>

r<

OJ

I rH rH T-H rH

CM

I CM CM -HH

03 k-H

o

l-H .CO -HH rH rH

CM CO -HH t-- -rt

Tt

+ T-l Tt

| rH 00 rH

ot

i-H CM -"H CM 00 rH

+ S3 PH Tt

Tt

Tt

Tt

+

>^

t+

I CM

O

03 I

+

o

c3

P

W P 03

p +p S

bC

I

l O t - O C D C O C M

rg W OJ

+o

+ r=i

rP

rH

rH

S M sr? ^ OJ

P

PH

M M I I M •H^Oi-HHCJi-HHCTS-HHcri t - l > C O C O C J 3 0 3 0 P

rH ÖD G0 OJ

i rk> t-H

C

a

^

. .

03 P

P

tt

tw

j_p >->

'

+ + -f-

03 E-i W

+ +

o" P

<< p O

+

g rM

^ ST

En

>; >^

- H

H-

+S

K +gP O P

P ^

ä W fl

„ p p

rH

+ oH

-I- o P

I

>> P H „

+

PH

:d oocococooocococo^ t»QOC0 05 0 5 0 0 H O

®

^ , P P +

P

w i w lO-HH-HHcOOOCMiOCM r H l-H ( M CO

M 4-

•

c + •HH CM

OJ

i

d+

CM rH i-H CM CM CO CM rH

rn" > ; +

fl

o P s §

>»

P E-i

PH

03 P g

O

rH

Pq^HHrHrHOOMMW CM

rS

S £ EH

fetnOOIrdW •rH

TI

r-

.„"

PP

rnOffi

P Ir-H

-.•*•

r*=i **i

H

K.

206 Tab 58

Antalet anmälda och placerade sökande med akademisk examen till extralärarebefattningar ht. 1934, fördelade efter ämnesgrupper. Anmälda

Ämnesgrupp

'ca

fl 03

'd

O

Med provar 03

a 5

03 Män Kv.

3 CO

a a

39 27

Tyska,

94 Engelska,

4 8 8

29 Modersmål, Historia 138 22 Matematik, Fysik . . 105 21 97 10 52 Summa 552 102

"Ö3

fl £ "öl

Därav

a

O

a 3 co

HVi

Män Kv. 23 15

12 4

20 10

3 7

14 15 15 7 65

15 7 6 3

109 83 76 42

51 55 65 23

58 28 11 19

81 59 65 19

28 21 18 8

450 227 173 |307

93 JH

Män Kv. 2

3 14 15 13 6 60

Därav

fl Män K v.

CO

17 3

14 3

14 6 5 2

53 38 47 11

35 28 38 9

18 10

214 157

8 3

03 Därav

35 19

1 Utan provar

Med provar

Utan provar

Därav

02 Latin, Grekiska . . . . Modersmål, Tyska,

Placerade

sökande

;i

så mycket att omkring 200 f. n. vid läroverken tjänstgörande aspiranter provårsutbildades, varefter provårsutbildningens omfattning åter kunde avpassas efter ett normalt årsbehov. Om provåret anordnades på detta sätt, eventuellt kompletterat med särskilt förfarande, så att vissa provårsutbildade finge antagningsbevis, torde ganska stora fördelar stå att vinna, dels för det allTab. 59. Antalet anmälda och placerade sökande med filosofisk examen till extralärarebefattningar under åren 1929—1933, samt de placerade i procent av antalet sökande. Höstterminen år

De placerade i procent av de sökande

336 238

354 276

425 324

444 268

535 306

manna, som erhölle garanti för att icke uppenbart olämpliga personej finge visa sin olämplighet under förordnande som vikarier eller extralärare vid läroverken, dels även för läroverkslärarekåren, vars rekrytering i mindre grad bleve beroende av tillfälligheter och vars kvalitet sannolikt komme att höjas. Det nuvarande provåret, som närmast tillkommit som ett pedagogiskt utbildningsår, verkar dock genom det begränsade antalet platser som en

i faktisik spärr, men anbragt ej vid början av lärarebanan utan ett stycke in j på densamma, så att den ej verkar hindrande på den egentliga tillström| ningen. — Läroverkslärarbanans konjunkturer äro helt beroende på antalet statliga läroverk och elevtillströmningen till dessa. Det är f. n. knappast troligtt, att någon större ökning av antalet statliga läroverk blir beslutad inom det närmaste decenniet. Närmast till förstatligande torde de c:a 50 återstående kommunala mellanskolorna stå, de flesta små, några mycket stora. Vad lärjungetillströmningen beträffar torde denna näppeligen sjunka då den minskade nativiteten kompenseras av en benägenhet att giva de få barnen bättre skolutbildning. Däremot kan det väntas att förbättrade allmänna konjunkturer skola bidraga till att från läroverken avlasta ett icke ringa antal för studier obekväma elever. Tendensen att inrätta praktiska linjer kan medföra förskjutningar i lärarebehovet. Om maximiantalet i läroverkens klassavdelningar bleve sänkt, en åtgärd, vars pedagogiska fördelar ligga i öppen dag och som ofta diskuterats, komme givetvis lärarebehovet att ökas. Frågan om sänkning har varit uppe, senast vid skolreformen 1927, då sänkning föreslogs av Kungl. Maj:t, men frågan har strandat på ekonoj miska betänkligheter. Vid förstatligandet av c:a 50 kommunala mellanskolor { gick utvecklingen baklänges så att maximiantalet i en klassavdelning höjdes | från 30 till 35. Tänkbart vore emellertid, att vid en framtida, eventuell av? folkning av läroverken statsmakterna skulle kunna finna det rimligt att till förebyggande av arbetslöshet sänka maximiantalet lärjungar i varje klassavdelning. Läraraspiranternas förening i Lund ger (den 18 okt. 1934) uttryck åt liknande uppfattningar. Överflöd på filosofie magistrar finnes, men f. n. icke på högre kvalificerade. Inom en snar framtid kan dock överflöd väntas även på lektorskompetenta. Lönerna för läroverkslärare måste anses för låga. Högre lärarinneseminariet bör helst avvecklas, men rådande missförhållanden kunde också hävas genom att en fil. mag. erhölle automatisk provårsutbildning i likhet med lärarinnorna. Så länge samhället icke bereder plats åt alla med färdig utbildning måste en reglerande spärr anses i allra högsta grad påkallad. Ett arbetslöst akademiskt proletariat är ur samhällets synpunkt farligare än ett icke akademiskt d:o. Men då en ökad förskjutning från de olärda till de intellektuella yrkena synes vara en nödvändig och i och för sig glädjande följd av rationaliseringen, vore det lämpligare, om samhället ville betrakta det som en plikt att i görligaste mån bereda plats åt de intellektuellt utbildade i stället för att genom en spärr hänvisa dem till områden, där de inte behövas. Som åtgärd till höjande av lärarebehovet pekas på det aktuella önskemålet om en minskning av klassernas storlek. En sänkning av pensionsåldern kunde också tänkas. Vidare åtgärder mot mångsyssleriet, framför allt de statsanställda lärarnas bitjänster vid privatläroverken. Omläggning av folkskollärareutbildningen och avskaffandet av högre lärarinneseminariet skulle för någon tid betyda lättnad för akademiskt ut-

208 P. PH

rH (M

G

i O CD

CO • *

C^ 0 0

OS O r H CM CO i-H r H r H r H

o A n t a l , som ej avse lärarbanan Antal, som e v e n t u e l l t avse disputation A n t a l , som u p p g i v i t år f ö r d i s p u t a t i o n at

CO

co

"o3

II ^ 1 1 1 1

1 rH

C O H l O H r H

co Oi

'•V O «4H

to co

rH

OS

• * co

I

i •«*<

rH

CD r H

OS r H CD "H/I

id CO OS rH

C- (M Tt

CM - t f

CM in

i in

CM r H

O

rH

Tt

•rt

-f C - CM

Oi

in

CD

rH

I-H I-H

|

LO

•tf - t f c - c o 1 rH 1

i-H CO - t f CM Tt

CD

I

33 CO

-tf

| 1

-M

g.

1 CO - t f

I

1 Tt

-fj

03 CM

a„ in ® ©

fl

©

cc

3 -3

<

Samtliga

CM r H

CM - t f

„CO CD

1 O CM

os co

CO CM

c-

O CM

CD

-* H *

CG o3 Öl p OJ bi

£ 'P p

oa

CO

i 1

0 0 CO CO - t f

rt

OS CM t— CM

*-

co

CM

i-H

co

_

co

CM

Tt

|

OS

o

i—

CM

1 II

® 1

l O CM

1 rH

1 rH

(M rH

(N

1 rH

I CO r H

os co

os co

G T3

> c^ -i*

"5 c —H

rt rH

fCM

i

CO

CM

in

1 1 11

—1

"ffi :K

U5

te

to el i P-

l O CO

M

1 OS i-H Tt CM

co

co

•>

»H

rfl

OJ

|rg

Ö fl O fl

- t f CD

t rH

1 Tt

1 CD CO

os o

(M

CO i-H r H i-H

c - in

T-I

os 05

CM 00

Tt

oo Tt

OJ

M cc

03 os"

£

—

'iZ o

^ 03 0> G r * l ri4 P 3 MS

rfl

CO

,_,

G a C

rH

O

o

CO

co

«H

-^ 'S '3 "03 j - , rH o . PH ST

°03 „ H «

oj co

oj oj

CO OJ OJ O CO r-H r Q OJ

o J2

o

J»

gw

gg

•

0C3 - P r P rHL - U„ + 3. , C 3 7 OJ OJ

C OJ

o

• 03 03 U

•

03 OS

rH

G 5

bD

m

®^P

-c 2 o a

G

a

o

It

O

rfl

G

:73 03 if.

0. OJ

£

"fl

rS'E ^3 fl. c

CO

8i et

-2

CC ej .rH

-1

a

bo

OJ

C r C G

CO

M

bD

G

y

OJ

Q

rP

.fl

'c

O p

o p

CG

$

C

M g E '_

CJO

fl

CO

OJ

"•

rC

O

siska Ddersn

ibinati ografi

"T

CO

r>,>>J4

«4H &*—|

sa g H M c

j

:o3 03

g co 3

It. . oj

M

HH>

gg

Jä 3

OJ

H3

>

fl rH

03 PH

JV ^

= d

1 'O

1 G ; °5

1—1

co

G' !s

3° 8 l M <M* «o3 >H

PH

co

,c

bD A

fl

^

a>

SP H

03 O

H

i-H

c3

rP

G OJ

OJ

a

a "Ö3

£

— :-a! 03

e OJ p 0J

ft

OJ CO O ' f l J-C "® P -P o rP Q O G O rP "

W

a

G

ä

G

G CD C

co <•«

1 1

o3

CO HG r-H

c l ^ r S PH

I

'K K

rH OJ

03 03

1 CO

°03 4 J H J)

r^rg

i

"

Mod erna a Klassiska Ett eller ell er båi

r>

i

1 1 1 1 11

G Yé

i

o p

CO

03 rH

i

rP

'u

"OJ

PH

i

O O bD

oo3 rO

OJ

p.«o3 co g

A

o i

03 T3

_* UrG

rG

WSS > 03

T*

r£ 5 G co OJ " g

fi.

I

Tt

G

<fl

"3> :o

l O H

io

Matematik Matematik Biologi ocl Biologi oo Övriga me

ä *

i co

| CD

iska i rsmål rsmål graft

«

• t f CO

rna s rsmål

o

t»

r

rna s iska i

" *

Därav kvinnor

O

rH

1—1

O-rH

rfl

1—1 Tt

•fl

• *

PH

©

CD

T-H

Tt

OS rH

fl

r^

l-H

rl 1

l-H

G

O

co

l-H

1 rH

Hl [ CO

CO OJ

O

co 00

OJ

a Ci

oj

gi

fl a

:

ft

2 93

o3

t!

P<

OJ •Ö

PH

Ir-H

n

'P

fl

fl

:o3 03

209 bildadfe lärareaspiranter, men skulle väl rätt snart medföra ökad tillströmning tiill universiteten, vilket icke hindrar att båda dessa åtgärder äro högst önskviärda. I skrivelse till statsutskottet den 12 februari 1932 har Läraraspiranternas förening i Lund gjort hemställan om att högre lärarinneseminariet för framtiden icke skall utbilda ämneslärarinnor för allmänna läroverken eller, <därest detta ej kan bifallas, att utredning må ske rörande högre lärarinnesteminariets bibehållande samt för sådant fall dess organisation och uppgifter inom skolorganisationen. I Läraraspiranternas förenings i Lund yttrande till de sakkunniga instämmia Uppsala studentkårs ordförande (dec. 1934), Göteborgs högskolas upplysningsbyrå (dec. 1934) samt i flertalet punkter representanterna för filosofiska fakulteten i Studentrådet vid Stockholms högskola. Denna senare korporation föreslår dessutom att en permanent upplysningsbyrå upprättas för aspiranterna till de intellektuella yrkena, att denna byrå, som anses lämpl i g e n böra sortera under Universitetskanslern, erhåller en statistiker som ari betande och verkställande ledamot, att byrån står i förbindelse och konj trolleras av fakulteterna vid universitet och högskolor samt att byråns arbets| resultat tillställes universitet, läroverk och i lämpliga fall pressen. Till belysning av den i svaren till organisationsenquéten berörda omstän• digheten att viss brist på kvalificerade sökande förefinnes beträffande lektorstjänster ha de sakkunniga i sin studentutredning låtit verkställa särskild undersökning av de filosofie magistrar och filosofie licentiater med lärarekompetens (oavsett om de förklarat sig ämna bli lärare eller ej), vilka deklarerat sig ämna disputera för filosofie doktorsgrad. En detaljerad tabell efter i magisterexamen medtagna ämnen samt efter huvudämne har uppgjorts. Av utrymmesskäl meddelas dock här endast ett sammandrag efter större ämnesgrupper samt med indelning efter det år disputation förmodats komma att äga rum m. m., tabell 60. Akademiska lärare. Av de filosofiska examinanderna ha 340 personer återfunnits som lärare vid universitet och högskolor (statskalendern). Deras åldersfördelning och fördelning på olika filosofiska examina framgår av tabell 61. Den stora mängden utgöres helt naturligt av filosofie doktorer. Ersättningsbehovet, beräknat på samma sätt som i det föregående uppgår här till allenast ett 10-tal, vartill dock kommer en betydande avgång till annan tjänst särskilt av docenter. Denna avgång medför dock en motsvarande minskning av till förfogande stående platser på andra banor, framför allt läroverkslärarebanan. Folkskoleinspektörer. Av de filosofiska examinanderna ha 31 stycken återfunnits som folkskoleinspektörer i statens och kommuners tjänst (statskalendern). De redovisas

210 Tab. 61. Akademiska lärare med enbart filosofisk examen eller filosofisk examen som huvudexamen fördelade efter ålder och avlagda examina.

Födda år

1864—68 1869-73 1874—78 1879—83 1884—88 1889—93 1894—98 1899—03 1904—08 1909—13

1 Fyllda åldersår den 31/i2 1933

Total-

Antal, som avlagt fil. kand.examen (utan efterföljande fil. mag.examen)

antal Samtliga

65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40-44 35-39 30—34 25—29 20—24

6 28 31 43 55 68 55 36 17 1

6 28 31 42 42 37 30 17 6 1

Summa

340 "

240 Därav avlagt högst fil. lic.ex.

Därav disputerat

—. —

5 28 29 40 37 34 25 16 6 1

— — — 4 1 4 1

Antal, som avlagt fil. mag.examen

Samtliga

— —

1 13 31 25 19 11

— 100

Därav avlagt högst fil. lic.ex.

— — — — —

Därav disputerat

— — —

— —

13 31 22 19 10

—

Där av 5 kvinilor.

i tabell 62. Då det finnes inalles ett 80-tal folkskoleinspektörstjänster, av vilka hälften äro besatta med personer utan akademisk utbildning (9 st. inneha teologisk examen) torde icke obetydliga anställningsmöjligheter finnas för akademici på denna bana. Uträknat i årligt ersättningsbehov blir siffran dock mycket obetydlig även om man antar att alla ledigblivande inspektörsplatser besättas med akademici. I vissa städer torde också överlärarebefattTab. 62.

Folkskoleinspektörer med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina.

Fyllda Födda

åldersår

Total-

år

den 31/i2

antal

1864—68 1869-73 1874—78 1879—83 1884—88 1889-93 1894—98 1899—03

Antal, som avlagt fil. kand.examen (utan efterföljande fil. mag.examen)

Samtliga

Därav avlagt högst fil. lic.ex.

65- (59 60—64 55—59 50—54 45—49 40-44 35—39 30 - 34

1 1 7 9 7 4 2

1 1 6 4 2 4 2

2 1

Summa

6 Därav disputerat

Antal, som avlagt fil. mag.examen

Samtliga

Därav avlagt bögst fil. lic.ex.

Därå v disputerat

— 1 1 1

1 1

1 5 5

2 2

211 ningar komma att inrättas, till vilka folkskollärare med filosofisk examen möjligen kunna före andra komma i fråga. Biblioteks-, arkiv- och museibanan. Rörande antalet personer med akademisk examen anställda vid bibliotek, museer och arkiv lämnas en översikt i tabell 63 uppgjord med ledning av uppgifter i statskalendern. Tab. 63. Bibliotekarier, arkivarier och museitjänstemän med enbart filosofisk examen, fördelade efter ålder och avlagda examina.

Födda

Fyllda åldersår den 31

,'12

'd

r2 o3 "p

H

o J4

Antal, som avlagt fil. kand.ex. (utan efterfölj. fil. mag.ex.) Antal, som avlagt fil. mag.ex. Summa

>

d s_ :d

P

d d • G bD d •-: '•Si J4 C/2

P

—1863 1864-68 1869-73 1874-78 1879-83 1884-88 1889-93 1894-98 1899-03 1904-08

7065—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29

3 1 3 8 16 13 23 23 20 24

Summa

1 Därav avlagt högst fil. lic.ex.

> •

9 8 13 12

5 5 7 10

1 3 6 8 6 7 3 2

1 I )ärav avlagt högst fil. lic.ex.

>

d

1 2

Summa

>

Därav disputerat HHI

si K* s - «*• fl bD rH > G c3 C3 B be •« > G <S g > aG bD (-. r•si J4 S.SP :d M :d -* d zi SS ri4 d •-* P :03 rii d -rH CO a 5» ^ CO "" P CO ~ P CO ' P

3 1 3 8 16 12 14 15 11 16

2 Därav disputerat

3 1 1 1

3 8 4 2 3

2 2

1 9 8 9 8

4 3 6 2

1 3 3 3 2

4 1

1 1 2

1 Rarande utsikterna pä dessa banor ha promemorior ställts till de sakkunngas förfogande genom Lunds studentkårs intressebyrå och studentrådet vid Stockholms högskola. Härur må anföras följande. Bblioteksbanan. De vetenskapliga bibliotekens tjänstemän äro akademisk, utbildade, i regel fil. licentiater eller doktorer. Personalantalet är tilltaget i underkant varför utvidgningsbehov förefinnes. Då ingen svårighet föreligger för en rekrytering med kompetenta krafter, är utvidgningsbehovets illfredsställande helt och hållet en anslagsfråga. Lönerna för amanuenser äro vid Kungl. Biblioteket i Stockholm efter 3 månaders provtjänstgöring utan lön <B5 kr. i månaden (7 timmar om dagen) och efter i regel två år ytterligare 50 k'. Vid universitetsbiblioteket i Lund erhålla s. k. extra biträden, vilka kunni vara utan examen, 75 kr. i månaden (8.'Va timme per dag); e. o. amanuenser (minst fil. kand.) och amanuenser utan fast arvode (minst fil. lic. eller fil. och teol. kand.) 150 kr. i månaden (3 Va timme per dag), samt amanuenser med fast arvode 400 kr. i månaden (5 timmar per dag).

212 Vid folkbiblioteksväsendet, som under 1920-talet starkt utvecklats, ha även personer utan akademisk utbildning anställts, särskilt folkskollärare. Å andra sidan förekommer det att personer med rätt hög utbildning gå på platser, som icke motsvara deras kompetens. Genomgång av en av Skolöverstyrelsen i regel vartannat år anordnad bibliotekskurs är obligatorisk och utexamineras från densamma varje gång c:a 40 personer. Ansökningarna till dessa kurser ha dock varit ännu mycket talrikare och visat en ständig ökning. Numera antages endast ett ringa antal seminarieutbildade till dessa kurser. Under år 1934 inställdes kursen på grund av de ogynnsamma ekonomiska förhållandena. Till nästa kurs, som planerats till år 1936, väntas en desto större tillströmning. Folkbibliotekens utveckling torde ännu knappast ha nått sin höjdpunkt. En omfattande plan på ett centralbibliotek har utarbetats och torde under gynnsammare konjunkturer komma att förverkligas. Detta torde betyda ökade anställningsmöjligheter för akademiskt och biblioteksutbildat folk. Vid folkbiblioteken äro lönerna mycket varierande beroende på vad resp. städer vilja betala. I regel erhålla assistenter kr. 1.25 per timme. Stadsbibliotekarien i en stad som Lund, där det dessutom finns tre assistenter, har 250 kronor i månaden med full tjänstgöring. Arkivbanan. Tillströmningen till arkivbanan har på senare år visat en fortgående stegring. Under 1920-talets första hälft visade det sig svårt få kompetenta krafter, men numera gå välmeriterade personer med halv amanuenstjänst och många andra ha förgäves sökt sig in på banan. I regel fordras fil. lic.examen eller jur. kand.examen med betyg i historia. Riksarkivet har vid flera tillfällen gjort framställning om inrättande av flera tjänster, framför allt 2:dre arkivarietjänster vid landsarkiven (finnes f. n. blott i Lund). Inrättandet av flera tjänster anses synnerligen önskvärt och ur yrkets synpunkt nödvändigt. Överhuvud ha våra arkiv snart sagt obegränsade möjligheter att bereda arbete. Museibanan. De rena konstmuseerna äro mycket få och tillgången på lämpliga arbetskrafter (fil. licentiater och doktorer i konsthistoria) är över sig riklig. Det stora antalet museala befattningar utgöras av intendents- och amanuensbefattningar vid olika provinsmuseer. De av dessa, som hittills varit ledigförklarade, ha sökts av ett större antal personer, av vilka dock inte alla varit fullt kompetenta, då de icke i sina examina haft med alla de ämnen som ansetts vara av vikt, såsom nordisk etnologi, nordisk arkeologi, konsthistoria samt (ev.) historia. Vid centralmuseerna i Stockholm — Nordiska museet och Statens historiska museum — är specialisering i etnologi, resp. arkeologi ett nödvändigt krav. Befordringsgrunderna äro dock icke ännu slutgiltigt fastställda. En rad av våra äldre museer stå ännu under ledning av i regel äldre personer utan egentlig utbildning (ofta nog museernas skapare). 1 den mån löner kunna åstadkommas yppa sig här inom en nära framtid goda utsikter för kvalificerat folk. A andra sidan äro många underordnade platser

213 för närvarande besatta med myckel unga personer, varför avgången här är ringa. Den kulturhistoriska forskningen befinner sig emellertid i stark expansion. De framtida utvecklingsmöjligheterna och därmed nyrekryteringen är beroende av myndigheternas hållning beträffande anslag. För de kulturhistoriskt utbildade äro utkomstmöjligheterna dessutom beroende på huruvida plats kommer att beredas ämnet i skolorna. Ur en på uppdrag av Svenska museimannaföreningens styrelse verkställd undersökning 1 rörande löne- och pensionsförhållandena vid: I. tio statliga museer och museer, vilkas personal helt eller till större delen avlönas av statsmedel, och II. trettiosju länsmuseer, stadsmuseer eller andra lokala institutioner och enskilda museiföreningar och omfattande all personal utom kontors- eller skrivbiträdespersonal samt vaktmästare, må följande tablå anföras: Löneklasser och pensionsförhållanden

Museigrupp 1

11 U n d e r 3 600 kr. 3 6 0 1 - 6 000 > 6 001—9 600 » över 9 600 »

19 25 15 15

Summa

Summa anställda

%

14 16 13 7

33 41 28 22

26.6 33.1 22.6 17.7

124 WO.o

29 45

9 41

38 86

30.6 69.4

Därav: med pension . . utan »

Vidare meddelas i nämnda undersökning att under åren 1922—1933 95 personer genomgått sådan provtjänstgöring vid centralmuseerna i Stockholm, som numera erfordras för vinnande av museal kompetens. Bland dessa fiinnos 9 fil. doktorer, 28 fil. licentiater och 48 fil. kandidater eller magistrar. I maj 1935 hade 37 stycken erhållit museianställning av mera stadigvarande art, en har avlidit, 12 ha av personliga skäl (giftermål) eller på grund av ändrade framtidsplaner lämnat museimannabanan. De återstående 45 ha icke kunrat vinna anställning. En del av dem — troligen de flesta — torde draga sig fram genom tillfälliga arbeten av olika slag, grävningsundersökningir och dylikt. Tidningsmannabanan. .Antalet yrkesjournalister i vårt land torde kunna anslås till c.a 1 500J De iversikter, som lämnas i tabell 64 äro uppgjorda på grundval av 1

Tord 0:son Nordberg: Anställningsförhållandena på museimannabanan. Tidskriften Svenska Museer. Har ställts till de sakkunnigas förfogande i korrektur.

214 Publicistklubbens matriklar år 1924 och år 1935, av vilka den senare i korrektur ställts till de sakkunnigas förfogande, dock endast i sin huvuddel. Tabellen för år 1935 upptager därför endast en del av medlemmarna i publicistklubben (större delen), till antalet utgörande c:a hälften av hela journalistkåren och så vitt man kunnat konstatera tämligen representativ Tab. 64. Journalister

enligt Publicistklubbens matriklar 1924 och 1935, efter födelseår och utbildning.

Kvinnor

Män Födelseår

Yrkesjournalister enl. Publicistklubbens matrikel 1935. (Efter korrektur omfattande huvuddelen av matrikeln.)

Yrkesjournalister enl. Publicistklubbens matrikel 1924.

£ rH

"o 5 00 2

i 2 4 6 5 9 14 15 13 15 15 20

-*H

G

C a.

fördelade

d

£ c

(B ,-.

"p 3 2 x en o 3

—1853 1854—58 59—63 64—68 69—73 74—78 79—83 84—88 89—93 94—98 99—03 1904—08 09—13 Summa —1853 1854-58 59-63 (54—68 69—73 74—78 79-83 84-88 89—93 94-98 99—03 1904—08

— —

—

—

Summa

—

2 7 10 10 12 25 38 35 34 29 28 8

4 12 14 22 24 51 58 67 38 31 29 6

3 4 10 21 12 17 16 18 20 13

11 8 24 24 19 18 32 46 48 23 9

11 15 37 29 42 47 65 72 71 35 17

©

c

•fl

•i

fl a> £ B 2 x

—

—

—

—

—

— —

P

cc <u

e) .SP 'C

S:a

—

1 2 2 2 1 3

2 1 1 4 4 9 4 6 7 7 4 2

4 10 24 31 41 49 100 119 124 97 86 84 19

<l

— — — —

25 33 76 79 77 87 122 143 147 77 29 1 89(5

i 3 1 1 1 2

—

—

5 5 5 4 4 7 4 4 5 2 1

4(5

1 2 3 1

— —

— — — — — — 3 1 1

för denna kår i här berörda avseende, d. v. s. särskilt med hänsyn till förekomsten av akademisk utbildning. I tabell 65 redogöres närmare för de personer med filosofisk examen, som befunnits hava anställning som journalister. En viss förskjutning i riktning mot en ökad användning av personer med studentexamen förmärkes enl. tabell 66 från 1924 till 1935. Att (denna förskjutning kommer att fortskrida torde få anses troligt.

215 Swar å de sakkunnigas organisationsenquéte har avgivits i gemensam skrivtelse av Publicistklubben och Svenska journalistföreningen samt av Studemtrådet vid Stockholms högskola. I den förra skrivelsen beröres bl. a. den kvonkurrens som journalisterna av facket utsättas för dels från militärer på övergångsstat, som erbjuda sina tjänster, särskilt på korrekturavdelningairna, mot lägre avlöning än normalt, och dels från tjänstemän, lärare, idrottsmän m. fl., som lämna bidrag som fria medarbetare. Inom JournalistTab. 65. Journalister l med enbart filosofisk examen fördelade efter ålder och avlagda examina, enligt matrikelutredningen.

Födida år'

1859—63 1864—68 1869—73 1874—78 1879—83 1884—88 1889—93 1894—98 1899—03 1904 - 0 8

Fyllda åldersår den 3 1 /n 1933

Antal, som avlagt fil. kand.examen (utan efterföljande fil. mag.examen) Totalantal liga

Därav avlagt högst fil. lic.examen

70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40 - 4 4 35—39 30—34 25—29

4 5 5« 6 12 11 15 15* 19 21

4 5 5 6 12 10 11 14 17 20

1 1 2 4 4 1 1 4 2 4

Summa

113 2

24 Därav disputerat

1 3

— — 3

Antal, äom avlag ;fil.mag.examen

liga

— — — —

— —

1 4 1 2 1

— 4 1

Därav avlagt högst fil. lic.examen

Därav disputerat

— — — — — — —

— — — — — _ — — —

—

1 1

1 Häri ingå ä ven jouriu ilister, som ej äro medlemmar av P u b licistklubb en. Därav 11 k> hinnor. 3 Därav 2 me d e n d a s t i eologisk-tilosofisk examen. » i » * » 1 ,, » 2

föreningen har uppdrag lämnats åt centralstyrelsen att undersöka frågan om åtgärder mot dylik konkurrens. Tillgång på lämplig arbetskraft är riklig, i det att ett påtagligt intresse förefinnes från ungdomens sida att ägna sig åt journalistens yrke. De framtida konjunkturerna inom yrket anses goda. Arbetsförmedling har tidigare varit organiserad genom särskild platsförmedlingsbyrå för journalister. För några år sedan har denna verksamhet dock nedlagts. Av Studentrådet vid Stockholms högskola beröres också frågan om arbetsförmedling, som anses önsklig både för yrket självt och för akademikerna. Tendensen att rekrytera yrket med akademiskt utbildade personer motverkas därav, att dessa ofta äro för gamla att påbörja yrkesjournalistisk

216 verksamhet. Arbetsförmedlingen borde därför ha som en sin uppgift att bereda högskolestuderande, som avse framtida anställning vid tidningspressen, möjlighet att redan tidigt under studieåren komma i någon kontakt med yrkesarbetet. Detta skulle kunna ordnas genom förmedlingar av tillfälliga, anställningar och vikariat. Studentrådets rapportör tänker givetvis först och främst på förhållandena i Stockholm, där många studerande leklarerat sig ämna bli tidningsmän och där ju också möjligheterna för förverkligandet av den mycket beaktansvärda planen torde ligga bäst till. Det är Tab. 66. Journalister enligt Publicistklubbens matriklar 1924 och 1935. fördelade efter kön och avlagda examina. Högskole- Studentexamen examen

Övriga

Summa

Absoluta tal 1935

Män Kvinnor Summa

1924 Män Kvinnor Summa

119 11

241 11

356 51

716 71

134 7

262 6

441 46

-S37 59

4S7

16,G 13

33,7 15

49,7 72

100,0 100

16,8

32,0

51,7

100,0

16,0 12

31,3 10

52,7 78

100,0 100

15,7

29,9

54,4

100,0

Relativa tal 1935

Män Kvinnor Summa

1924 Män Kvinnor Summa

också de sakkunnigas mening att en ordnad arbetsförmedling för akademici och högskoleungdom i samarbete med bl. a. förefintliga tidningsmannaorganisationer skulle kunna göra mycket för att bringa den studerande ungdomen i tidig kontakt med journalistisk verksamhet och därigenom å ena sidan öppna vidgade möjligheter för denna ungdom att efter avlagd examen få fast anställning i pressen samt å andra sidan bereda pressen ökad möjlighet att tillgodogöra sig högt utbildad arbetskraft. Redan nu torde det f. ö. förekomma i universitetsstäderna, liksom i Stockholm och Göteborg, att journalistiskt verksamma och i någon tidning mer eller mindre fast anställda studenter bedriva examensstudier vid sidan om sin yrkesverksamhet. Ett förhållande, som bör framhållas, är dessutom att det inom journalistkåren torde finnas många, som tillägnat sig en för yrket lämpad akademisk

217 utbildning utöver gymnasieutbildningen, därigenom att de bedrivit eller bedriva universitetsstudier, utan att direkt ha avsett eller avse avläggande av någon examen. Lönestandarden på journalistbanan torde vara ganska ojämn. Det finns visserligen ett Svenska tidningsutgivareföreningens och Svenska journalistföreningens normalkontrakt, i vilket stipuleras en efter dyrortsgrupper och anställningstid glidande löneskala. Begynnelselönen efter 2 års anställning och minst 22 års ålder sträcker sig från 3 100 till 4 500 kronor och slutlönen efter ytterligare 9 år från 4 500 till 7 000 kronor. Detta normalkontrakt torde dock icke allmänt tillämpas, i varje fall icke i de större städerna. Tab. 67. Personer i annan allmän tjänst med enbart filosofisk examen fördelade efter ålder och avlagda examina.

Fyllda åklersår

Födda

den

o

/i2

Antal, som avlacrt fil. kand.examen (utan efterföljande Antal, som avlagt hl. mag.fil. mag.examen) examen Totalantal

1933 liga

—1863 1864—68 1869-73 1874-78 1879-83 1884-88 1889-93 1894-98 1899-03 1904-08

2 10 25 44

Därav avlagt högst fil. lic.examen

Därav disputerat

1 3 13 22 24 28 14 9 3 —

. 22 45 7 15 2

3 11 4 i

70— 65-69 60-64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30-34 25—29

2 10 25 44 66 108 115 63 42 26

86 70 56 27 24

1 4 9 13 22 14 14 11 6

Summa

501 >

m

Samtliga

___

1 )ärav avlagt högst til. lic.examen

Därav disputerat

_ _

8 10 2

i;

D irav 14 k\ innor.

Annan allmän och enskild tjänst. Av de filosofiska examinander, som innehava allmän statlig och kommunal t mist av den art, att de icke falla under någon av de tidigare här upptagna yrkesgrupperna, ha de sakkunniga i statskalendern återfunnit 501 persoier, vilka redovisas efter ålder och examen i tabell 67. Detta antal är åtskilligt mindre än det antal som redovisas i befattningsutredningen (708 personer med filosofisk examen under rubriken allmän tjänst). Skillnadei beror dels på att vissa tjänstemän icke införas i statskalendern, dels på at en del personer, som innehava tjänster i flera ämbetsverk, äro dubbelräkmde i befattningsutredningen.

218 fl afl r *

rt

o>

Ö

_ s

aj

cs T j i CN < N

PH-T:

I

T-H Tt

•2 5 > p a rt P Srfl

si

w

*c. Mr

cp O

C 4> g rt fl - * P H - P

e=

s

TO >

•a h -*• SD

—

-r a 9 a

DB

0 c y.

a a

5 g,« > 5

r H 0 *

2 -C P

P

ffi

6733-9525

3665-4561

rt

under 2300 9526 och högre

:p

d

^* 'rt rH

-H

4)

.—i »< A si JO. 4

rH

rH

C

&0

X

rH

:rt rt / rt = :rt ESibti —a rt' a — £ s- * •CD i S a

•-H

-

-4—

5— 4

« d)

•Q

-f-i 4

4)

"O

-1

o oo at, co <?> co -<t<

int~iooi x x co te

X

CO -rfi <M ( N

ers i^- a : c o

i I C - X I CO

r-H CC t O CN

CO

I t - tO

- *

X

OJ

I r-H r H

-HH

r l

r-

:M I P l

r H | T-H

I

OI

C

"*

I r-i

I CN

r-H

i

0 I

I 0 0 «0

CO I

tTJ

r-l

O t - (M Tt

C— < N T—

I T-l

I

Ct

I

I

tH" (M

"*

'M O "Xi Tt

36(55-4565 2301-3664 under 2300 9526 och högre 6733-9525

I iI

4566-6732

X

3665-4565

SO

r - l l O OJ

I

M

H

( N r l

H

M

r l

I

SO 0 0 * * i H

X

C l a. Tt - M CN r-

, - i o -rfi —H O I r-H T—

© X

HHV|

CO r-H

under 2300 Totalantal

t e I*- O) 1^iCP Ol O J Tt

tD ©

Ol

CO r-H r H i—i

2301-3664

TJH HTJH

x in oi T-H

OJ

1^ X

X

r-H

te H* to in

HHH

JM T-H

O X

- *

CO

-Ht^OO;

-& at © -HH x cc co

(NXHCC at .cc in

CO T-H r-H

O T—l

I i— —

P M r f CC >p to to CC P)

T* OJ

•1 4

« E

-ra

siopci t-»eo

4566-6732

rt ._2 2 ~S

? .©

lOCMfM

6733-9525

rt d

«

M an tr a a

CM r H

2301-3664

M a

c

to in at <M en to x ->*i

-HH ("M r H

4566-6732

m X

to H* PI o H H i o o

9526 och högre

c-S

C3

s §•§ % § 5

et a a a

rfl

C3 »rH «TH

>5 Ä

rfl

o a.^P

P

0 == a

Ö

Fordringsklass

rt rt 8 <! M O

S<!KU rt CD

•Ö Sf fl.S y C

"-1 "rt :rt =+•

Q

g^KQ

£<!PHO

co

co

S cc

-<«O

219 69.

Antalet befattningshavare i allmän tjänst med filosofisk examen, fördelade efter examensmeriter, enligt befattningsutredningen. Befattningshavare vid statens verk

Avlagda

examina

BefattningsTotalDärav havare i antal kommuSamt- I centralnernas liga förvalt- Övriga tjänst ningen

Befattningshavare i landstingens tjänst

Fil. lic. examen eller fil. dr Fil. l i d e x a m e n eller fil. dr. i kombination med a n n a n e x a m e n . . . . Därav imed jur. k a n d . e x a m e n .... » » a n n a n högskoleexamen » » » utbildning

16 9

14 9 5

10 7 3

4 2 o

2 Fil. mag.examen Fil. mag.examen i kombination med a n n a n examen Därav tmed jur. k a n d . e x a m e n » a n n a n högskoleexamen '•' » » utbildning . . . .

90 4 1 2 1

1 1 1

1 1 1

Fil. k a n d . e x a m e n Fil. k a n d . e x a m e n i kombination med a n n a n examen Därav med jur. k a n d . e x a m e n .... » » a n n a n högskoleexamen » » » utbildning . . . .

109 71 21 17

92 68 12 12

70 50 8 12

22 18 4

6 1 4 1

91 5 43

34 10 44

11 24 54

Ej särskilt angiven filosofisk examen i kombination med annan e x a m e n eller utbildning

2 10

23 1

6 Fil. lic.examen eller fil. dr. s u m m a Fil. mag. » summa Fil. kand. » summa Ej särskilt angiven filosofisk examen summa

297 94 3(58

252 60 270

6 Totalsumma

161 55 227

89 Årliga ersättningsbehovet, beräknat på de i tabell 67 upptagna personerna, belöper sig till i runt tal 10 personer eller, om man räknar med lem, som icke upptagits i statskalendern, allra högst till 15 personer. Rörande allmän tjänst förbehållen åt eller besatt med personer med filosofisk examen ger befattningsutredningen ingående upplysning dels rörande befattningarna och med indelning efter ordinarie, extra ordinarie och övriga samt inom vardera gruppen efter årslöneklasser ävensom efter kompetenstraven med den uppdelning i littr. A, B och C, varom närmare i redogörelsen 'ör befattningsutredningens utförande, dels rörande befattningshavarna med .uppdelning efter avlagda examina och inom varje sådan kategori efter

220 födelseår i tre grupper samt efter årslöneklass samt slutligen rörande antalet befattningshavare som under närmaste åren inträda i pensionsåldern. På grund av tabellernas vidlyftighet må här endast följande sammandrag meddelas: tabellerna 68 och 69. Ur dessa tabeller ha de uppifter, som erhållits rörande de anställda inom kommunernas skolväsende (folkskoleinspektörer och folkskollärare med filosofisk examen), uteslutits. Dels ha de nämligen varit ganska, ofullständiga, dels är undervisningsväsendet i övrigt (statliga skolor, högskolor och universitet) icke medtaget i befattningsutredningen, utan dit hörande personer med filosofisk examen inga under förut behandlade yrkesgrenar. Däremot har landstingens skolväsende här medtagits, varför de befattningshavare med filosofisk examen, som här redovisats, huvudsakligen utgöras av lärare vid de under landstingen ställda folkhögskolorna. Slutligen meddelas i tabell 70 mediantal för årslönerna för yngre, medelålders och äldre befattningshavare med filosofisk examen enligt befattningsutredningen. I denna tabell ingår under »allmän tjänst» även folkskollärare och folkskoleinspektörer med filosofisk examen i de medtagna stadskommunerna. Dessutom lämnas här motsvarande mediantal även för de befattningshavare, som redovisats till befattningsutredningen av hushållningssällskap, handelskammare, banker och försäkringsanstalter. De absoluta talen i tabellens tre första kolumner äro här icke de verkligt redovisade befattningarnas antal utan utgöras av dessa, förhöjda genom multiplikation med de i förspalten angivna faktorerna (multiplikationstal, se redogörelsen för befattningsutredningen), vilka de sakkunniga ansett betingade av uppgifternas ofullständighet, Faktorn o.oo för försäkringsbolagen betingas sålunda därav, att de uppgiftslämnande försäkringsbolagen representera endast c:a X/B a v samtliga bolags tjänstemannabefattningar; siffran 255 befattningar motsvaras sålunda här endast av 51 stycken verkligen redovisade befattningar för vilka filosofisk examen krävts eller varit av betydelse. Mediantalen äro givetvis beräknade endast på dessa 51 befattningar o. s. v. Rörande utvidgningsbehovet för filosofiskt examinerade i allmän tjänst är endast att anmärka, att detta är i och för sig ganska stort samt att det i framtiden torde komma att starkt avhänga av den s. k. statsvetenskapliga examen, varom stadga nyligen utfärdats. Genom befattningsutredningen ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen att framför allt den kommunala, förvaltningen i de större städerna och även landsstaten allt för litet begagnat sig av de möjligheter, som föreligga att taga personer, utbildade i den filosofiska fakultetens ämnen, enkannerligen de statsvetenskapliga ämnena, i sin tjänst. Rörande personer med filosofisk examen, anställda i enskilda, praktiska företag särskilt inom näringslivet, ha de sakkunniga icke kunnat erhålla metan ytterst sparsamma upplysningar. För identifiering med examinandkorten har det icke lyckats att i större utsträckning återfinna personer verksamma

221 i det praktiska livet, Efter anbringande av ovannämnda multiplikationstal ha de sakkunniga visserligen menat sig kunna draga den slutsatsen att hushållniingssällskap, handelskammare, banker och försäkringsanstalter f. n. giva sysselsättning åt i runt tal 300 personer eller något mera. Hur många som ha sim utkomst inom industri och handel är det omöjligt säga något om ens tillnäirmelsevis. De flesta av de i tabell 52 upptagna, något mer än 3 000 stycken s.. k. »övriga», som bl. a. omfatta den icke återfunna och identifierade restem av c:a 8 050 nu levande filosofiska examinander, måste ju ha funnit någom sorts försörjning Låt vara att de c:a 600 av dem, som äro under 30 år gannla, till stor del kunna tänkas vara utan anställning och låt vara att i gruppen ingå många f. d. yrkesutövare (c:a 500 personer i gruppen över 65 år T a b . 70. Antalet befattningar innehavda av eller avsedda för personer med filosofisk examien jämte befattningshavare med sådan examen i allmän och enskild tjänst, enligt befattningsutredningen, samt mediantal för årslöner. Mediantal i kronor för inkomst Befattningar

Befattningshavare i full tjänst

^Q.rH r-H

O

rt *3 H-»

d

Under 35 år

35—50 år

Over 50 år

4860 5640

7930 8120 8120 6550 10880

9270 8120 9520 9520 12910

C >

Allmän tjänst Hushållningssällskap Handelskammare . . Banker Försäkringsbolag. . . .

1.00 1.10 1.30 1.38 5.00

690 9 7 23 255

< 5 663 8 6 22 250

8260 6730 8120 6360 8650

7340 6730 8120 6190 7960

2640 6450

7680 7430 9520 8360 9520

gamla). Att märka är dock, att inom gruppen »övriga» icke finns någon, som fortfarande studerar vid universitet eller högskola, med undantag av sådana, som av en eller annan anledning, vistelse i hemmet, exercis, sjukdom el. dyl. vid tiden för undersökningens genomförande, ej varit inskriven vid universitet eller högskola; antalet torde dock vara ringa. Dessa ha ju alla kunnat identifieras med examinandkorten och äro i tabell 52 upptagna under gruppen »I studentutredningen medtagna.» personer med filosofisk examen. Sannolikt åtminstone hälften av gruppen »övriga» torde ha privat förvärvsarbete (några givetvis utomlands); de flesta utan tvivel som anställda i enskilda företag, mer eller mindre i kraft av sina examensmeriter, kanske ofta nog utan att ha fått någon egentlig nytta av sin examen. Till gruppen av »övriga», med examinandkorten oidentifierade personer höra visserligen bl. a. alla folkskollärare med filosofisk examen, vidare officerare som avlagt sådan examen, i statens och kommunernas tjänst tillfälligt anställda (som icke upptagas i statskalendern), de c:a 300 ovannämnda befattningshavarna i banker och försäkringsbolag m. m., i enskilda järnvägar och andra

222 trafikföretag anställda m. fl. samt enskilda personer i god ekonomisk ställning som idkat universitetsstudier och avlagt filosofisk examen endast som ett led i en allmännare utbildning. Dit höra också över 800 kvinnliga examinander, av vilka en stor del, kanske hälften eller flera såsom gifta eller eljest sysselsatta med husligt arbete, ha sin försörjning utanför det egentliga förvärvslivet.

Särskilda uppgifter om läraraspiranternu.

För planläggningen av läraraspirantenquéten och dess tekniska utförande har tidigare redogjorts. Såsom därvid framhållits bjuder materialet ur statistisk synpunkt åtskilliga vanskligheter, bl. a. med hänsyn till de oundvikliga selektiva moment, som göra sig gällande vid urvalet av dem, som svarat på de framställda frågorna (avgivit deklaration), samt också på grund av de många faktorer, som man har att ta hänsyn till, och mångfalden av de synpunkter, som de deklarerande framfört, vilket förorsakar stora svårigheter vid materialets bearbetning till tabellform. De primära tabuleringar, som verkställts å ena sidan för samtliga till Extralärarbyrån anmälda platssökande, rörande ålder, examina, ämnen, provår, omfattning av föregående anställning samt huruvida tjänst kunnat under terminen beredas och å andra sidan för deklaranterna, rörande enquetesvarens upplysningar, ha i sig själva ett mycket stort intresse på grund av den ingående belysning de lämna av läraraspiranternas olika förhållanden och skiftande öden. Tyvärr låta sig dessa uppställningar icke här återgivas, enär de äro alltför omfattande och skrymmande. De sakkunniga ha ansett sig böra här allenast upptaga vissa sammandrag för en överblick över vissa huvudfrågor. I efterföljande tablåer lämnas en översikt (iver deklaranternas fördelning med avseende på verksamheten efter fil. ämbets- eller motsvarande examen. Materialet har därvid endast uppdelats efter ämnesgrupp och kön samt efter huruvida provar genomgåtts eller ej. För dem, som icke genomgått provar,: har dock ytterligare gjorts en uppdelning efter det antal terminer, som förflutit sedan examen avlades. Läraraspiranter, för vilka detta tal överstiger 20T ha icke medtagits.

Det förtjänar påpekas, att materialet uteslutande avser personer, som a s p i r e r a på lärartjänst; cle, som redan hunnit bli befordrade till ordinarie tjänst, ävensom de, som tidigare aspirerat men sedan definitivt, eller eventuellt mera tillfälligt, övergått till annat verksamhetsområde, äro alltså inte med. Med hänsyn till den sistnämnda gruppen kan man t. o. m. säga, att det förefinnes en tendens till »gynnsamt» urval; de, som haft det alldeles särskilt svårt och därför uppgivit hoppet om att erhålla lärartjänst, äro icke med i materialet. Emellertid få nog de tidigare nämnda selektiva momenten, som verka i den motsatta riktningen, anses vara dominerande. Då man analyserar de erhållna svaren, finner man i mycket stor utsträckning, att den deklarerande uppgivit sig ha varit »arbetslös» d. v. s. utan anställning som lärare under en eller flera terminer; ofta angiver han då även, vad han gjort under denna tid, om han bedrivit kompletteringsstudier vid universitet eller högskola, studerat i hemmet, haft anställning som informator, etc. I många fall ha deklaranterna uttryckligen uppgivit, att de under vissa ter-

223 miner av någon anledning — högskolestudier, sjukdom, enskilda angelägenheter — icke aspirerat på lärartjänst. I andra fall slutligen uppgives rätt och slätt verksamheten under de olika terminerna, utan uppgift om huruvida vederbörande eventuellt skulle ha föredragit lärartjänst, om sådan kunnat erhallas. I vissa fall synes det emellertid påtagligt, att så måste hava varit falletsåsom exempel kan nämnas de fall, då en fil. magister genomgått folkskoleseminarium, haft tjänst som folkskollärare eller haft anställning på kontor eller som informator eller guvernant, Det har synts de sakkunniga riktigast att i tablå I, dar fordelningen företrädesvis avser att belvsa anställnings- och arbetsloshetsförhållandena, hänföra dylika fall under rubriken »arbetslöshet» 1 tablå II, som härvidlag går mera i detalj, har redovisningen däremot o-j0rts i enlighet med deklarantens eget uttryckssätt. Generellt finner man vid en granskning av materialet, att mycket markanta konjunkturväxlingar for de olika ämnesgrupperna förekomma. Svängningarna aro i själva verket betydligt mera utpräglade för de enskilda ämnesgrupperna an for lärargruppen i dess helhet. Så t. ex. uppvisa de lärare i moderna språk som utexaminerades för omkring sex år sedan, synnerligen ogynnsamma siffror med avseende på det antal terminer, som lä rartjänstgöring erhållits, medan de yngre årgångarna av examinerade synas ha det relativt sett bättre 'ställt. För biologilärarna finna vi ävenledes en synnerligen dålig konjunktur, lokaliserad till de senaste åren, medan däremot för fem å tio år sedan förhållandena för lärare i detta ämne voro gynnsamma. Den olikhet mellan provårsutbildade och icke provårsutbildade lärare, som i den första tablån kommer till synes, beror visserligen delvis på de tidigare nämnda selektiva momenten men är till stor del ett uttryck för en verklig skillnad. De, som ha bättre meriter och alltså ha lättare att få tjänstgöring, liksom också, de, som utan att i merithänseende särskilt utmärka sig haft turen att få tjänstgöring, ha också helt naturligt haft lättare att få provar. Därtill kommer att det i de icke provårsutbildades grupp finnes visserligen icke många men i alla foil några få, som torde ha visat sig direkt olämpliga för lärartjänst och som påverka gruppens siffror i ogynnsam riktning. Om man bortser från de allra bäst meriterade och^dessa få olämpliga eller mindre lämpliga, kan man emellertid icke vid ett studium av materialet finna några egentliga skillnader mellan dem, som fått tjänstgöring hela eller så gott som hela tiden efter examen, och dem, som i stor utsträckning varit arbetslösa. Det vill synas, som om omständigheter, som icke ha att göra med vederbörandes studiemeriter, skulle spela en ganska betydande roll. Nu förhåller det sig ju så, att tidigare innehavd lärartjänst räknas som merit, och därför får den,"som kanske av en ren tillfällighet fått ett vikariat, ett visst försteg framför de konkurrenter, som icke haft samma tur. Detta förhAllande, att lärartjänst räknas som nterit, medför stora svårigheter för de arbetslösa läraraspiranterna ur den synpuikten, att de bli tvingade att »passa» möjligheterna till vikariat, vilket ofta kin förhindra dem att ta annat arbete. Ett flertal deklaranter klaga över detta förhållande, då det exempelvis försvårar möjligheten för dem att åtaga sig regelbunden privatundervisning. Det kan också vara förenat med både olägenheter och stora kostnader för läraraspiranten, som kanske under arbetslöshetsticen söker skaffa sig förbättrade meriter genom kompletteringsstudier vid univeisitet eller högskola, att avbryta studierna för ett kort vikariat på en annan ort, varvid han kanske till på köpet får betala hyra o. d. på två ställen. Ur skolans synpunkt är det emellertid en stor fördel, att det blir så lätt att vid beiov erhålla kompetenta vikarier, och med hänsyn härtill skulle det antagligen väsa sig ganska olägligt att minska vikariattjänstgöringens meritvärde.

224 Tablå T.

Kön.

Ämnesgrupp

Akadet niskt Kristendom (48 anmälda, 23 dekl.)

Provar

>

med

Män utan provar

Modersmålet Tyska Engelska (111 anmälda, 50 dekl.)

Män utan provar

» med » K v i n n o r utan provar

med

1—4 5—10 11-20

1 8 3 2 1

2 54 46 31 2

8 15 2 3 4 10 2 4

24 120 26 43 6 66 23 49

5 11 6 5 9 12 9 2

11 83 74 85 25 74 116 37

8 20 2 7 7 6 4

22 153 25 106 20 39 54

» med » Kvinnor u t a n provar med

med

>

9 18 4 (i 2 3 2

28 132 47 81 4 24 28

9 10 1 6 7 5 1 2

27 72 18 74 18 33 12

»

med

med

1—4 5-10 11—20 1—4 5—10

» 1—4 5—10 11—20

Män utan provar » med » Kvinnor utan provar med

1—4 5—10

»

» med » K v i n n o r utan provar

»

1-4 5—10 11—20 1—4 5—10 11—20

Män utan provar

»

1—4 5—10 11—20

»

Män utan provar i>

1—4

1—4 5-10 11-20

K v i n n o r utan provar

Biologi Kemi (69 anmälda, 41 dekl.)

11 56 11 37 23 11

»

Män utan provar

»

Matematik Fysik (108 anmälda, 53 dekl.)

3 8 1 5 2 1

1-4 5-10 11—20

» med » Kvinnor utan provar »

55 dekl.)

1—4 5—10 11—20 5—10 11—20

»

Latin Grekiska (35 anmälda, 16 dekl.)

Modersmålet Historia (128 anmälda,

Antal deklaranter

Sammanlagda antalet terminer, som gått sedan examen avlades

utbildade.

Män utan provar Kvinnor utan provar

Tyska Engelska Franska (165 anmälda, 64 dekl.)

Antal terminer som gått sedan examen avlades

»

1—4 5—10 11—20

•io

225 Tablå I. Antal terminer, då lärartjänst innehafts hela terminen

innehafts minst en månad

innehafts mindre än en månad

7 27 7 22 4 6

4 4 1 3 1 2

3 4 25

1 5

2 5

6 63 15 38

6 17 6

1 9 1

19 9 42

19 9 42

2 50 27 59 2 26 29 34

2 4 6 7

1 4

Antal terminer då »arbetslöshet» förekommit icke innehafts

25 3 11 14 3 2 48 32 6 2

men lärartjänst och lärartjänst icke innehafts innehafts en del av terminen under terminen

3 2 1 2 5 2 3 7

7 2 7 8 3 2 32 6 6 2 7 18 4 2 5 27 3 1

11 31 4 5 5 29 5 3

1 12 7

10 2

3 4 8 4 4 8 8

4 25 33 15 19 30 77 3

3 1 13 6 4 13 10

3 16 23 12 19 17 75 2

2 11

2 3

4 7

10 2 4 9

1 3 4

12 59 14 22 14 12 7

8 73 15 72 2 17 27

6 18 4 5

2 6 12 1

2 1

7 26 4 2 14 11 2 12 19 1 1 1 2

2 34 1 53

1 7

6 80 11 73 1 19 38

4 2 19

!')

5 2 2 2 2

1 6 7

6 6 5 5

1 3 7 2

2 4

12 35 16 3 2 2

2 4 2

24 25 17 10 11 22 8 1

1 9

17 17 1

7 7 2

11 21 6 1

5 2

2>26 Tablå I (forts.1.

Ämnesgrupp

Seminarieutbildade

Kön.

Provar

Antal terminer som gått sedan examen avlades

Antal deklaranter

Sammanlagda antalet terminer, som gått sedan examen avlades

lärarinnor.

Kristendom Humaniora (49 anmälda, 18 dekl.)

1—4 5-10 11—20

42 140

Humaniora (57 anmälda, 17 dekl.)

5—10 11—20

52 134

1-4 5-10 11—20

16 22 46

Naturvetenskapliga ämnen (33 anmälda, 12 dekl.)

vilket annars kanske skulle kunna vara till fördel för läraraspiranterna, därigenom att de skulle bättre kunna utnyttja den tid, då de icke erhållit lärartjänst. En annan ekonomisk fråga, som ur de yngre lärarnas synpunkt är ganska allvarlig- och som i enquétesvaren ägnats en ofta utförlig uppmärksamhet, är de talrika och kostsamma flyttningar, som de måste underkasta sig. En deklarant, som under en termin hade sammanlagt 45 dagars lärartjänst på fyra mycket långt från varandra belägna orter, utgör kanske ett undantag, men fnåfiga äro de, som t. ex. uppgiva sig på fem terminers tjänstgöring haft lika många tjänstgöringsorter. Man måste betänka, att de här betraktade lärarjtöpiranternas medelålder är över 30 år och att många av dem ha familj. Åtgärder av ett eller annat slag, som kunde leda till att lärarnas kostnader för 4ylfe flyttningar bleve mindre betungande, få anses vara i hög grad motivevad e. Som vid ett närmare betraktande av tablåerna framgår, äro förhållandena tor de akademiskt utbildade kristendomsYårnvna, ganska gynnsamma. Deklaranterna ha under största delen av den tid, som förflutit sedan examen, haft lärartjänst. Däremot ha några av de personer, som nu räknas som läraraspivanter i denna grupp, tidigare varit »arbetslösa» fil. magistrar eller fil. kandidater, som på grund av svårigheten att få lärartjänst med enbart filosofisk examen underkastat sig den långa utbildningsvägen att ytterligare meritera (sig genom att avlägga teol. kand.-examen. För de manliga kristendomslärarnas del kan det f. ö. knappast bli tal om någon allvarligare arbetslöshet, så länge det i eko föreligger något påtagligt överflöd på prästutbildade, då ju studierna för praktisk-teologiska prov endast kräva en termin efter teol. kand.examen. Inom ämnesgruppen latin, grekiska äro konjunkturerna, synnerligen ogynnsamma för filosofie magistrarna, varför studier för högre examen, frivilligt eller på grund av »arbetslöshet», äro mycket vanliga. Ej mindre än 14 av de

227 Tablå I (forts.). Antal terminer, då lärartjänst innehafts hela teriminen

innehafts m i n s t en månad

3 3 93

17 76

8 18

Antal terminer då »arbetslöshet» förekommit

innehafts mindre än en månad

icke innehafts

8 21

2 31 22

3 15

1 27 19

4 9

1 2

30 47

28 41

3 4 4

8 10 16

4 4 11

8 10 14

men lärartjänst och lärartjänst innehafts en icke innehafts del av terminen u n d e r terminen

16 deklaranterna ha under någon tid varit arbetslösa. Inom gruppen ha konjunkturerna blivit sämre och sämre. En starkt bidragande orsak till de dåliga konjunkturerna är det förhållandet, att avgången till andra yrken är så obetydlig. Läraraspiranterna i denna grupp ha mycket svårt att vid arbetslöshet inom facket få annat arbete i stället. Inom gruppen modersmålet, tyska, engelska kunna konjunkturerna för männens del icke sägas vara dåliga, trots att mer än hälften under någon termin varit arbetslösa. Detta torde emellertid i någon mån förklaras därav, att vederbörande ofta sökt tjänst innan examen varit s. a. s. konkurrensduglig; då han så ej erhållit lärartjänst, har han kvarstannat vid universitetet eller högskolan och kompletterat sin examen. Flertalet av deklaranterna ha också, inberäknat eventuella kompletteringar, minst tre skolämnen i sin magisterexamen. För kvinnornas vidkommande synas konjunkturerna vara sämre än för männen; för kvinnorna torde i något högre grad än för männen gälla, vad som ovan sagts beträffande examens i början bristande konkurrensduglighet. För gruppen tyska, engelska, franska ha, som förut nämnts, konjunkturerna för omkring sex år sedan varit oerhört dåliga och ehuru en förbättring synes ha inträtt, är dock denna grupp alltjämt en av de sämsta ur utkomst synpunkt. Arbetslöshet under någon tid ha så gott som samtliga deklaranter måst vidkännas, och även de, som ha synnerligen goda betyg (högsta betyget i ämbetsexamen i alla tre språken), ha haft svårt att få anställning. Eftersom denna ämneskombination med fördel kan utnyttjas i annan verksamhet är det — relativt sett — icke här så vanligt som i andra ämnesgrupper att arbetslöshetsperioderna användas för högskolestudier. De kvinnliga arbetslösa ha i stor utsträckning haft guvernant- eller kontorsplats eller givit privatlektioner. Det torde väl få anses troligt, att inom denna grupp ej så få resignerat och övergått till andra yrken. Gruppen modersmålet, historia synes på det hela taget vara jämställd med

228 Tablå II. Akademiskt utbildade V e r k s a m h e t under de terminer efter fil. ämbets- eller motsvarande examen, då lärartjänst icke innehafts (enligt d e k l a r a n t e r n a s uppgifter)

Ingen

uttrycklig uppgift •»arbetslöshet».

Kristendom

Modersmålet, tyska, engelska

Latin, grekiska

Män

Kv.

Män

Kv.

Män

Kv.

—

—

—

• —

—

18 1

— —

9 1

-—

—

— — — —

— — —

. —.

5 1

1 1

—

om

Licentiatstudier F o r t s a t t a studier, kompletteringsstudier Utlandsstudier Enskilda studier, »studier» Informator, guvernant, privatlärare Privatlektioner Journalist Kontorist, skrivbiträde Elev vid folkskoleseminarium . . . . Folkskollärartjänst Bibliotekspraktik, bibliotekselev . . Värnplikt Sjukdom »Enskilda angelägenheter» A n n a n anställning, »praktiskt arbete» Ej uppgift

— — — —

— — —

—

— — — —

— —

— —

— —

— —

—

—

—

3 1

2 4

1 1

— —

— —

— —

— —

— —

— —

Licentiatstudier F o r t s a t t a studier, kompletteringsstudier Utlandsstudier Enskilda studier, »studier» Informator, guvernant, privatlärare Privatlektioner Journalist Kontorist, skrivbiträde Elev vid folkskoleseminarium . . . . Folkskollärartjänst Bibliotekspraktik, bibliotekselev . . Arkivarbete Värnplikt »Enskilda angelägenheter» A n n a n anställning, »praktiskt arbete» Ej uppgift

—

—

—

—

16 Summa terminer

»Arbetslöshet» uttryckligen angiven som förklaring till att lärartjänst icke innehafts.

• —

— — — — — — — — — —

— — — — .— — — — — —

—

—

— 5

—

2 2

— — — — — — — — — —

— — — — — —

— — — — — —

1 2

—

—

—

— 1

— — — — — —

—

—

1 4

— 2

229 Tablå II. Seminarieutbildade lärarinnor

iäraraispiranter ut an provar rfl

Tyska, emgelska, franska

Mäta

Modersmålet, historia

Kv.

1 Män

K v.

12} 6;

10 2

— ~ — — — — 1

— — 2 2

— —2

'

Matematik, fysik-

Män

— — —

— — —

4 5 3 1

—

— —

8 2

10 3 6

24 4 1 22 13

— 1 —

— —

— 3 —

]

9 2

— 4

—

2 2

— — — — —

— —

z

— — — —

— — 1

— — — — 1

•— —

— — — — — —

rH

_o

fl t

d

CO

fl

B 3

r2

.s

A fl 2 B

a> :rt C d

B— g% S<

d

M oo.

_ — — — — — —

—

2 3

—

—

2 2

— 6

— __ 3

2 11 4

— — —

1 2

14 Kv.

rt

•2i>

— — —

— — — —

Män

— B

Kv.

— — —

— — — —

d t-

B° o 'fl 2 S

z2

O _

Biologi, kemi

— — — — —

— 2

— 2

— 4

—

—

— — — — —

— — — — —

— — 2

— —

4 2

— —

— — — — —

_ — — — —

. 5

—

1 6

3 10

230 gruppen modersmålet, tyska, engelska, med något bättre konjunkturer för männen än för kvinnorna. Mer än hälften av deklaranterna ha fått vidkännas arbetslöshet under någon tid efter examen. Det är ganska naturligt, att någon större skillnad mellan de två nämnda grupperna icke förekommer, då j u ett stort antal lärare ha kompetens, som går in under båda grupperna. Orsaken till att kvinnornas ställning i de båda grupperna är sämre än männens torde dels vara att söka i att de förra mera lida av konkurrensen med de seminarieutbildade lärarinnorna, dels att männen i vissa skolformer, såsom exempelvis folkhögskolor, föredragas eller äga företräde. Inom ämnesgruppen matematik, fysik voro konjunkturerna för åtta å tio år sedan dåliga, men under de senast förflutna fem åren ha utsikterna inom denna grupp varit goda. Deklaranterna uppvisa låga arbetslöshetssiffror. Emellertid har som bekant matematiken genom den senaste läroverksstadgan skjutits tillbaka, varför man av denna anledning kan förvänta och också redan haft känning av en försämrad konjunktur inom ämnesgruppen. En gynnsam faktor är emellertid att man för denna grupp har en icke oväsentlig avgång till andra yrkesbanor, framförallt efter avlagd licentiatexamen eller disputation. Dessutom förekommer kvinnlig konkurrens icke i samma utsträckning som i de flesta andra ämnesgrupper. De få kvinnor, som avlagt examen inom denna ämnesgrupp, ha emellertid i regel haft lätt att vinna anställning. Inom ämnesgruppen biologi, kemi äro konjunkturerna för närvarande mycket dåliga, och det stora antal studerande, som under de goda konjunkturerna under åren 1925—30 valde det biologiska studieområdet, ha nu synnerligen svårt att erhålla anställning. Många av de utexaminerade ha därför sett sig nödsakade att fortsätta med högre studier för att ha någon utsikt att hävda sig i konkurrensen, och säkerligen är det många, vilka icke ens ansett det lönt att söka lärartjänst, som på grund av de dåliga konjunkturerna fortsatt med licentiatstudier, ehuru de från början tänkt stanna vid magisterexamen. På grund av den långa studietiden för ämbetsexamen i ämneskombinationer, vari zoologi och botanik ingår, är det helt naturligt, att svårigheterna på grund av för stark tillströmning bli särdeles kännbara. De semi?iarieutbildade lärarinnornas utsikter på lärarbanan voro under tiden strax efter 1927 års skolreform synnerligen goda, på grund av den gynnade ställning, som de kvinnliga lärarna i flera avseenden erhöllo, och den brist på akademiskt utbildade kvinnliga lärare, som förefanns i vissa ämnesgrupper. Som bekant har man emellertid icke fasthållit vid den då bestämda proportionen mellan antalet kvinnliga och antalet manliga lärare, varför de kvinnliga lärarnas antal vid de statliga skolorna icke kommit att öka i samma hastiga takt som till en början var fallet. Genom att de privata flickskolornas elevantal avsevärt nedgått, sedan flickorna beretts tillträde till statens läroverk, ha de seminarieutbildade lärarinnornas befordringsmöjligheter inom denna förstnämnda gren av skolorganisationen för en tid så gott som helt försvunnit. På det hela taget finner man, att de seminarieutbildade lärarinnorna i ungefär lika stor utsträckning som sina akademiskt utbildade kolleger varit arbetslösa. Ofta ha lärarinnorna i brist på annat tagit anställning som guvernanter och privatlärarinnor. Avlöningsförhållandena ha därvid i regel varit synnerligen otillfredsställande, ofta endast fritt vivre och 50—75 kr. i kontant lön per månad. Kristendomslärarinnorna synas ha något bättre utsikter än de övriga lärarinnorna ; ämnesgruppen moderna språk är liksom för de akademiskt utbildade särskilt dålig. Det har ibland hänt att lärarinnor med oförmånlig ämneskombination genomgått seminariekurs på nytt i nya ämnen.

231 Rtedan tidigare har påpekats, att registreringen av erhållna anställningar icke kan bli fullständig, emedan läraraspiranterna ofta försumma att anmäla tjänstgöring, som erhållits på annat sätt än genom extralärarbyrån. I tablå I I I har till belysning av uppgifternas fullständighet sammanställts de av extralärarbyrån registrerade uppgifterna om erhållen tjänstgöring och deklaranternas egna uppgifter härom. Det framgår av denna tablå, att i extralärarbyråns statistik förhållandena framstå som rätt mycket ogynnsammare än vad de äro. Emellertid framgår det, att nära tredjedelen av de för höstterminen och över hälften av de för vårterminen anmälda deklaranterna blivit alldeles utan lärartjänst. Det förtjänar emellertid understrykas, att om man vill rätt bedöma ut| sikterna för den nyexaminerade magistern eller lärarinnan, så är det inte frågeställningen »Hur stor del av dem, som söka lärartjänst en viss termin, erhålla sådan tjänst?», som är den mest väsentliga. Det är ju eljest den frågeställningen, som vanligen göres, då man undersöker hur stor procent av de på extralärarbyrån anmälda, som erhållit placering. Det är ju faktiskt så, att i extralärarbyråns klientel ingår ett stort antal äldre extralärare, som nästan automatiskt erhålla fortsatt förordnande; deras närvaro i materialet höjer upp de ifrågavarande procentsiffrorna rörande antalet placerade. En åtgärd, som skulle befordra dessa till ordinarie lärare — en sådan åtgärd är ju nyligen vidtagen genom riksdagens beslut om inrättande av ett stort antal nya ordinarie tjänster — och som alltså faktiskt innebure ett förbättrande av lärarnas ställning, skulle sänka procentsiffran för antalet placerade. Man skulle alltså vid ett sådant förhållande kunna ledas till förmodandet att en försämring i de yngre lärarnas utsikter inträffat. De i det föregående uppställda siffrorna över huru de, som nu äro yngre lärare eller läraraspiranter, haft det under sina tidigare år, äro uppenbarligen ur flera synpunkter betydligt mera upplysande. Av de anförda siffrorna framgår nu bl. a., att genom svårigheten att erhålla lärartjänst ett stort antal av de för läraryrket utbildade drivas att kvarstanna vid universiteten och högskolorna. I själva verket torde detta i betydligt större utsträckning vara fallet, än vad som framgår av de sakkunnigas material (såväl det här använda som studentutredningen) ; allt talar för att de siffror, som man får genom att fråga den ena eller andra kategorin, komma att ligga i underkant. Det är av särskild vikt att den, som ämnar ge sig in på studier för vinnande av lärarkompetens, har klart för sig detta förhållande och att han är inställd på att det är mycket svårt att klara sig med en examen med minimiantalet betygsenheter, att han alltså får bereda sig på en rätt mycket längre och således kostsammare utbildning, än vad studiehandböckernas siffror över normaltiden för de olika examina låta förmoda. I ett tidigare avsnitt av detta kapitel har beräknats, att ersättningsbehovet för lärarna vid våra högre skolor utgör c:a 100 personer om året. Hur denna siffra framkommit och vad den innebär har utförligt beskrivits i det föregående. Vidare har det visats, att av de aktiva studerande vid universiteten och högskolorna 520 stycken avlagt filosofisk ämbetsexamen och 298 fil. kand.examen (utan att avse fil. ämbetsexamen) och bedriva kompletteringsstudier eller studier för högre examina. Av dessa avse c:a 500, huvudsakligen fil. magistrar, lärarebanan och åtskilliga av dem äro beredda att när som helst lamm studierna om lämplig lärareplats erbjudes. Till dessa 500 skola läggas de för läraryrket utbildade akademiker, som äro arbetslösa i yrket men som ägna sig åt annan verksamhet än högskolestudier, samt de arbetslösa semiLarieutbildacle lärarinnorna. Dessa båda gruppers antal kan någor-

232 Tablå III. Anmälda p å ExtralärarE n l . anteckning på byrån Kön.

Ämnesgrupp

Provar Antal

A kademiskt

Kristendom

Latin Grekiska

Män utan » med Kvinnor utan

11 1 7 1 9 3 1

» »

Modersmålet Tyska Engelska

Män » » med Kvinnor utan » med

» » »

25 2 14

Tyska Engelska Franska

Män utan » med Kvinnor utan » med

> » >

20 7 27

Modersmålet Historia

Män utan » med Kvinnor utan » med

i » »

Matematik Fysik

Män utan » med Kvinnor utan » med

» » >< »

Män utan » med Kvinnor utan » med Seminc ,rieutbildade

Kristendom och h u m a n i o r a Humaniora . . . . Naturvetenskapli

d

rCD

rl

£ o. o

o

utbildade

Män utan provar » med » Kvinnor utan » i med »

Biologi Kemi

ct>

d

3 27 7 11 5 34 8 4 3

» » » »

14 4 12 1

6 1 1 1 3

5 1 6 8 1

17 2 8 3

14 6 8 3 9 6 4 3

6 1 19

19 8 4 2

4 3 2

10 1 10

6 1

18 1 7 2

lärarinnor .

Summa

16 16 11

11 12 6

5 4 5

233 Tablå III. byrån h ö s t t e r m i n e n 1934

Anmälda pr Extral irarbyrån vårterminen 1935

lärartjänst hela terminen

Enl. deklaranternas egna uppgifter

1 rt :rt

OO

fl

s

"43 C °fl -H 'fl 3 rt 3 ra

£

•

• ^ fl T5

§.§! rt

CD fl

t-o 2 rt fl rS

Enl. anteckning på byrån cc

Antal

S :£ bD-£

E ni. deklaranternas egna uppgifter

CD

"V d rn CD

d

fl * a

s

:Ä H -

<B

d

4?

c

3 O

_

2 1

—

1 S H H H

rt CC . 3 • r - s rH »Cd

"É -fl S

•—

d

g ®9

rH

rH

rS

S

,H

3 CD

OJ G

rt

2 1 1

4 1 1

7 1 4

-

fl

til

5 a M

BO

£ •§bo-C"

G — .fl si r-

:CC

-

—

—

—

—

—

—

—

—

15 2 6 4

3 — 1

2 — —

5 — 7

10 1 6

2 1 1

8 — 5

4 1 1

— — —

1 — —

5 — 5

12 6 6 2

3 — 2

1 _ — —

1 1 5 — 4

— — — 1

1 — 4 —

1 1 5 — 3

5 — 15 —

6 1 20 — 13

4 — 11

4 1 16 — 9

—

—

2 — — — — — 4

16 — 1 —

5 2

> 5 2

!) — — — 1 1

5 1 8 — 1 1

t

—

s 12 3

4 2 1

- — 2

15?

1 15 8 5

— 5

— — — 1 — 1

4 — — — — — 1

7 — 1

.

16 2 1 — 13 2 9 1

— — — 2

4 2 5

7 3 5

3 1 1

4 2 4

2 2 1

2 — —

1 — 1

2 1 3

8 1 8

13 — 9

— — 1 2

— 11 — 7

234 lunda uppskattas med ledning av läraraspirantenquétens material. Man kan på grundval härav anslå totala antalet lärarutbildade, som äro läraraspiranter men icke ha lärartjänst, till 600 a 650 personer, häri inbegripet dem, som på grund av högre akademiska studier icke äro aspiranter just för tillfället. Under de närmaste åren beräknas fil. ämbetsexamen avläggas av i medeltal c:a 215 och fil. kand.examen (utan att fil. ämbetsexamen avses) av i medeltal c:a 170 studerande. Av dessa kunna ungefär 200 räknas som läraraspiranter. Situationen för läraraspiranterna och de blivande läraraspiranterna torde ganska väl framgå av dessa siffror, ehuruväl man icke får bortse från att ett betydande antal av de oplacerade läraraspiranterna under väntetiden skaffa sig annan sysselsättning eller utkomst eller definitivt övergå till andra yrken. Det torde emellertid i detta sammanhang böra påpekas, att, såsom i ett föregående kapitel konstaterats, mellan tillströmning och ersättningsbehov i hela den i arbetsför ålder varande befolkningen för närvarande råder en disproportion i förhållandet 5 till 3.

Ingeniörer. Undervisningsorganisation. Ehuru våra två nuvarande läroanstalter för meddelande av högre teknisk undervisning (båda statliga), K. Tekniska Högskolan i Stockholm (K. T. H.) och Chalmers Tekniska Institut (C. T. I.), högre avdelningen, i Göteborg (i det följande avses med C. T. I. endast den högre av institutets två avdelningar) leda sina anor tillbaka till första hälften av 1800-talet, är dock deras egenskap av högskolor av betydligt yngre datum. För frågan om tillströmningen av aspiranter till ingeniörsbanan, utkomstmöjligheterna på denna bana och behovet av högre tekniskt utbildade måste emellertid, alldeles oavsett hur man vill definiera begreppen högskola och högskolebildad, av sakliga skäl för tidigare år hänsyn tagas till dessa båda läroanstalters produktion av ingeniörer. Vid K. T. H. har alltsedan 1877 för inträde fordrats student- (mogenhets-) examen på reallinjen eller motsvarande kunskaper. Vid C. T. I. ha inträdesfordringarna varit mindre stränga. Enligt de stadgar för institutet, som av Kungl. Maj:t år 1877 utfärdades, skulle undervisningen i den högre avdelningen hava en vetenskapligt-teknisk riktning och omfatta tre år; sökande, som ville begagna sig av undervisningen i denna avdelning, borde inneha så stort kunskapsmått i matematik, som meddelades vid rikets högre elementarläroverk. År 1914, då institutet fick sitt nuvarande namn, biföll Riksdagen en Kungl. proposition om vissa ändringar i institutets organisation innebärande, att institutets högre avdelning skulle få till uppgift att lämna en ur kvalitativ synpunkt högskolemässig utbildning (ehuru av mindre omfattning än den, som meddelades vid K. T. H.) och att inträdesfordringarna skulle något höjas. Enligt av Kungl. Maj:t fastställda interimistiska bestämmelser blevo 1917 inträdesfordringarna följande:

235 »För att antagas till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs fordrras antingen a ) att hava avlagt studentexamen och därvid eller i sedermera undergången fyllmadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik och fysik efter fordringarna för studentexamen på latingymnasium utan grekiska och att därjämte förete intyg om elementära kunskaper i kemi (väsentligen motsvarande fordiringarna för uppflyttning till tredje ringen å realgymnasium) ; eller b) att hava avlagt godkänd avgångsexamen från kompletteringskursen a ; eller c ) att hava vid inträdesprövning blivit godkänd i matematik, fysik och kemi till det omfång, som i mom. a) angives; i svenska och tyska eller engelska språken till ciet omfång, som erfordras för flyttning till ring III vid rikets högre allmänma läroverk, ävensom i huvuddragen av historia och geografi, särskilt fäderneslamdets.» Från och med höstterminen 1918 ändrades bestämmelserna så till vida, att den inträdessökandes kunskaper i kemi väsentligen skulle motsvara dem, som fordrades för uppflyttning till fjärde ringen å realgymnasium. Från höstterminen 1925 har godkänd avgångsexamen från tekniskt gymnasium berättigat till inträde utan avläggande av inträdesprov. Även vid K. T. H. gäller sådan examen som berättigande till inträde; dock föreskrives där uttryckligen såsom villkor godkänt betyg i matematik, fysik, kemi, teckning, svenska språket och två främmande levande språk. De nu för O. T. I. gällande stadgarna, utfärdade den 25 november 1927, föreskriva som kunskapsfordringar: »För att antagas till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs fordras antingen a) att hava avlagt studentexamen och därvid eller i sedermera undergången fyllnadsprövning hava erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen på realgymnasiet; eller b) att hava avlagt godkänd avgångsexamen från tekniskt gymnasium; eller c) att hava avlagt godkänd avgångsexamen från lägre avdelningens kompletteringskurs ; eller d) att hava vid inträdesprövning blivit godkänd i matematik, fysik och kemi till det omfång, som i mom. a) angives, i svenska, etc.» Hur de vid C. T. I. intagna studerande fördela sig efter dessa olika intagningsgrunder kommer att framgå av det följande. Utom K. T. H. och C. T. I. finnas i vårt land ett flertal andra läroanstalter för meddelande av teknisk utbildning (tekniska gymnasier, tekniska fackskolor, tekniska elementarskolor, m. fl.). För inträde vid de tekniska gymnasierna och fackskolorna fordras kunskaper ungefär motsvarande realskole1

Denna kompletteringskurs, som genomgås på en termin, är tillgänglig för den, som avlagt avgångsexamen från lägre avdelningen.

examen, och nämnda skolor, som meddela dels en mera allmän teknisk utbildning, dels en mera speciell sådan, äro huvudsakligen avsedda att tillfredsställa behovet av teknisk personal för befattningar, som ej kräva högskoleutbildning. Avgångsexamen från tekniskt gymnasium berättigar dessutom, som ovan nämnts, till inträde vid de högre tekniska läroanstalterna. Med avseende på inträdesfordringarna har, som synes, C. T. I. intagit en mellanställning mellan K. T. H. och de lägre tekniska läroanstalterna. Med avseende på utbildningens omfattning har också C. T. I. programenligt intagit en dylik mellanställning, och lärokursen är fortfarande vid C. T. I., utom i fackavdelningarna för kemi och kemisk teknologi och för väg- och vattenbyggnad, 3- a 3 Vs-årig, medan K.T.H. har fyraårig lärokurs. 1919 års sakkunniga för Chalmersska institutets omorganisation anföra i sitt betänkande,1 att gallringen bland de studerande vid C. T. I. är starkare än vid K. T. H.2 och att, sannolikt ej minst på grund härav, de från C. T. I. utgångna ingeniörerna ofta visat sig i det praktiska livet kunna redan på ett tidigt stadium upptaga tävlan med såväl vid Tekniska högskolan i Stockholm som vid utländska tekniska högskolor utbildade ingeniörer. Ingeniörsbefattningarna vid vårt lands industriella företag, statens och kommunernas verk, inom den konsulterande ingeniörsverksamheten, etc, ha tidigare innehafts och innehavas alltjämt av personer med utbildning av mycket skiftande art och omfattning. Man får naturligtvis även för framtiden räkna med att ett stort antal ingeniörsbefattningar komma att besättas med personer, som utan högskolestudier förskaffat sig de erforderliga tekniska kunskaperna på sitt specialgebit. Å andra sidan har man att räkna med att i fortsättningen som hittills — fastän kanske inte i fullt så hög grad — högskoleutbildade ingeniörer kunna få sin verksamhet förlagd utanför de egentliga ingeniörsyrkena (ledande poster inom affärslivet3 o. d.). Trots att det i enlighet med det ovan sagda vid studiet av tilloppet till ingeniörsbanan skulle kunna anses befogat att försöka inbegripa alla dem, som haft eller ha befattningar eller sysselsättningar jämförliga med dem, som innehavas av de högskolebildade ingeniörerna, har i det följande till huvudsaklig behandling upptagits endast de från K. T. H. och C. T. I. utexaminerade. Vid K. T. H. utbildas numera även lantmätare. Dessa komma dock att behandlas för sig i ett särskilt avsnitt i det efterföljande. 1

Betänkande II, avgivet av 1919 års sakkunniga för Chalmersska institutets omorganisation. Statens offentliga utredningar 1922:12. 2 De sakkunniga anföra följande siffror: Under 10-årsperioden 1907—1916 intogos i första årskursen vid K. T. H. 1212, vid C. T. I. 921 studerande; antalet fyra, resp. tre år senare, alltså under 10-årsperioden 1911—1920 för K. T. H., resp. 1910—1919 för C. T. L, utexaminerade utgjorde 968, resp. 609 eller i relation till det nämnda antalet intagna 79.9 %, resp. 66.1 %>. s Här inverkar handelshögskolornas produktion: Handelshögskolan i Stockholm började sin verksamhet 1909, handelshögskolan i Göteborg 1923.

237 Tab. 71. K. T. H. De ordinarie studerande, fördelade efter inträdesår och studieresultat.

Inträdesår

1880 81 32 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 1

Avgått Avgått Medelutan med ålder KvarvaAntal ny- examen examen % med vid inskrivna före 1934 före 1934 31 rande examen inträdet, /i2 1934 års utårs utår gång gång 46 36 42 47 47 68 52 64 65 94 73 80 98 99 97 99 99 103 105 143 131 129 143 117 124 121 119 124 124 122 126 124 132 133 135 134 141 153 154 170 171 192 163 185 164 168 157 173 184 207 214 225 240' 255 ' 230 *

13 13 15 15 15 15 11 18 16 21 19 12 26 18 28 22 21 22 15 26 26 28 28 26 21 30 28 28 31 23 19 27 22 26 20 23 35 25 17 27 27 30 31 46 25 34 27 34 39 27 23 7 9 5

—

33 23 27 32 32 53 41 46 49 73 54 68 72 81 69 77 78 81 90 117 105 101 115 91 103 91 91 96 93 99 107 97 110 107 115 111 106 128 137 143 144 162 130 139 139 132 120 120 124 107 56 4 1

— —

, — — — — — — — — — — — — — — — — —. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 2

— —

2 10 19 21 73 135 214 230 250 230

72 64 64 68 68 78 79 72 75 78 74 85 73 82 71 78 79 79 86 82 80 78 80 78 83 75 76 77 75 81 85 78 83 80 85 83 75 84 89 84 84 84 80—81 75 85 79-80 76—83 69—80 67—79

— — — —. — —

20.2 19.8 19.6 20.2 19.6 19.8 19.8 19.7 19.7 19.7 19.8 19.5 19.7 19.2 19.8 19.4 19.5 19.5 19.3 19.7 20.0 20.0 20.0 19.8 19.8 19.8 19.8 19.9 20.0 20.2 20.5 20.4 20.5 20.3 19.9 20.0 20.3 20.3 20.9 20.8 20.6 20.3 20.2 20.1 20.0 19.9 20.1 20.2 20.2 20.1 20.5 20.4 20.7 20.9 20.5

Tid i Summan medeltal av de två mellan föreinträde gående och kolumexamen, nerna, år år 3.2 3.3 3.6 3.3 3.5 3.4 3.7 3.4 3.5 3.5 3.6 3.6 3.5 3.3 3.5 3.5 3.5 3.5 3.5 3.6 3.7 3.5 3.6 3.7 3.7 3.7 3.7 3.7 3.8 3.7 3.6 3.5 4.0 4.2 4.4 4.5 4.4 4.4 4.3 4.3 4.5 4.6 4.8 4.7 4.7 4.8 4.8

23.4 23.1 23.2 23.5 23.1 23.2 23.5 23.1 23.2 23.2 23.4 23.1 23.2 22.5 23.3 22.9 23.0 23.0 22.8 23.3 23.7 23.5 23.6 23.5 23.5 23.5 23.5 23.6 23.8 23.9 24.1 23.9 24.5 24.5 24.3 24.5 24.7 24.7 25.2 25.1 24.1 24.9 25.0 24.8 24.7 24.7 24.9

—

—

—

—

Håiri ingå för åren 1932 , 1933 och 1934 resp . 21, 17 o ch 16 stud erande, so n v u n n i t inträde vid fackavdelningen för lantrjl ä t e r i ; la n t m ä t e r h mdervisni] igen förlä des från och med ht. 1932 till K . T. H

238 K. T. Fl. Tillflödet av studerande, examens- och avbrottsfrekvens m. m. För erhållande av uppgifter om antalet nyinskrivna, avbrottsfrekvens, ålder vid inskrivning och examen m. m. har högskolans matrikel x genomgåtts och för var och en under kalenderåren 1880—1934 såsom ordinarie studerande antagen antecknats födelseår, inskrivningsår samt huruvida examen avlagts och i så fall vilket år. En fullständig tabell över fördelningen efter dessa tre data har uppgjorts. En studerande, som mer än en gång antagits som ordinarie elev eller mer än en gång avlagt examen (civilingeniörsexamen) vid högskolan, har härvid endast räknats en gång, och som inskrivnings- resp. examensår har räknats året för första inskrivningen resp. för sista examen. Av utrymmesskäl har denna tabell här icke medtagits; vissa på grundval av densamma gjorda sammanställningar lämnas i tabell 71 och 72 samt diagram 2 b (sid. 25) och 3 b (sid. 33). Tabell 71 ger för varje inskrivningsår antalet nyinskrivna, antalet därav, som avlagt examen, resp. lämnat högskolan utan examen eller äro kvar, samt procentsiffran för antalet utexaminerade i relation till antalet nyinskrivna. För uppdelningen mellan dem, som avbrutit, och dem, som äro kvar, har använts den gruppering av matrikelbladen, som föreligger på högskolans kansli; man kan räkna med att alla, som enligt tabellen avbrutit studierna, gjort detta definitivt (medan man däremot, om man exempelvis använt studentkatalogens uppgifter, skulle fått med ett antal tillfälliga avbrott). Vid beräkningen av procenten utexaminerade, har för de år, från vilka det ännu finnes studerande kvar vid högskolan, siffran uträknats i två former, under antagande dels att alla dessa, dels att ingen av dem fullföljer sina studier till examen. Tabell 72 ger motsvarande siffror med de studerande i stället fördelade efter födelseår. Medelåldern vid inträdet till högskolan (för samtliga nyinskrivna) samt medeltalet av den tid, som förflyter mellan inskrivningen och examens avläggande, har beräknats med hjälp av den fullständiga, här icke publicerade fördelningstabellen; resultatet angives i tabell 71. I båda fallen har tiden satts lika med differensen mellan årtalen (inträdesår och födelseår, resp. examensår och inträdesår). Genom addition av de två medelvärdena erhålles direkt ett uttryck för medelåldern vid examens avläggande, vilket blir överensstämmande med den verkliga medelåldern under förutsättning att de, som avlägga 1

Matrikel över ordinarie elever 1873—1912 (På högskolans kansli). Innehåller uppgifter om de för varje termin såsom ordinarie elever antagna (dessutom också om specialeleverna): namn, födelsedatum, ev. studier vid annan högskola (dock icke fullständiga uppgifter i detta hänseende), anteckning ifall vederbörande tidigare varit ordinarie eller extra studerande vid högskolan samt uppgift om vid högskolan avlagda examina, fackavdelning och datum för examen. Matrikel över ordinarie studerande 1912—. (På högskolans kansli). Är upplagd på kort (lösa blad) och innehåller bl. a. de ovannämnda uppgifterna.

239 exarmen, och de, som avbryta utan examen, vid inskrivningen äro i genomsnittt lika gamla. ikv tabell 71 framgår att procentsiffran för antalet studerande, som föra sina, studier fram till examen, från att ha varit mindre än 70 % under de försita här betraktade åren stigit till omkring 77 % för de studerande, som inskirevos vid högskolan under åren 1885—95, och sedan — visserligen med rätt stora fluktuationer för de enskilda åren — ytterligare stigit till ett genomsnittligt värde av c:a 82 % för åren efter 1908. Man kan alltså säga, att avbrottsprocenten är omkring 20 (för tiden 1880—1900 ungefär 24 och för tiden Tab». 72.

K. T. H. De studerande, som vunnit inträde som ordinarie stnderande åren 1880—1934, fördelade efter födelseår och studieresultat. Avgått med examen före Kvarvarande 31 1934 års /.2 1934 utgång

Födelseår

Antal

-1863 1864—68 1869—73 1874—78 1879-83 1884-88 1889-93 1894—98 1899—03 1904-08 1909—13 1914-16

170 290 413 512 674 659 650 774 775 920 1082 222

113 214 314 412 537 513 522 642 630 636 187

Summa

7 141

4 720

9 118 839 220 1 186

% med examen

66 74 76 80 80 78 80 83 81—82

—

efter 1900 ungefär 19). Denna sistnämnda siffra torde man även kunna tilllämpa för uppskattningen av det antal teknologer, som under de närmaste åren avbryta studierna utan att nå fram till examen. Medelåldern vid inträdet till högskolan har icke varit underkastad några mera väsentliga förändringar; på det hela taget visa dock talen en viss stegring. Med hänsyn till att medelåldern vid studentexamens avläggande, under den tidrymd det här är fråga om, snarast varit stadd i sjunkande, är emellertid denna stegring väl värd att lägga märke till. Det ligger naturligtvis intet anmärkningsvärt i att tiden mellan inskrivning och examen ökats, då lärokurserna omlagts från tre- till fyraåriga. Det vill dock synas, som om en stegring förefinnes även under de tidsperioder, då en dylik förklaring icke står att tillgripa. En sådan successiv utökningav studietiden återfinner man i själva verket också vid de flesta andra studiebanor — beroende på ett alltmer utökat lärostoff och oftast också på en skärpt konkurrens.

240 Dä som tidpunkt för inskrivningen vid beräkningen använts den termin, då vederbörande antogs som ordinarie elev och ingen hänsyn tagits till permittering eller frånvaro av en eller annan orsak, äro tabellens siffror genomgående för höga såsom uttryck för den för avläggande av examen erforderliga effektiva studietiden. Å andra sidan ingå i medeltalen också sådana studerande, som efter föregående studier vid C. T. I. eller efter att förut ha varit specialelever vid K. T. H. eller efter att eljest ha förberett sig, vunnit inträde i högre årskurs. Man torde emellertid våga påstå, att studietiden genomsnittligen är längre, än vad som är angivet såsom normalt — även detta ett förhållande som återfinnes vid de flesta andra studiebanor. Antalet ordinarie studerande under varje termin samt antalet examina, fördelade på fackavdelning, under åren 1884—1934 framställes i tabell 73. Siffrorna äro för åren 1884—1921 hämtade ur högskolans tryckta årsredogörelse, för åren 1922—1934 ur studentkatalogen, resp. ur examensförteckning på högskolans kansli. (För tiden vt. 1922—vt. 1927 samt sedan ht. 1932 föreligga inga tryckta uppgifter över antalet utexaminerade; för tiden ht. 1927— vt. 1932 finnas i årsredogörelsen uppgifter avseende läroår). En studerande, som avlagt examen vid högskolan två gånger, exempelvis först vid en viss fackskolas treåriga och därefter vid dess fyraåriga lärokurs, är i tabellen medräknad två gånger. Vid högskolan avlagd förprövning för disputation eller disputationsprov för teknologie doktorsgrad är icke i tabellen medtagen. Uppgifterna om antalet studerande inbegripa jämväl sådana studerande, som för terminen eller läroåret varit permitterade eller vid katalogens tryckning ännu icke fått tentamensboken avstämplad eller då icke erlagt stadgade avgifter.1 Siffror över antalet inträdessökande äro publicerade (i högskolans redogörelse) för tiden 1884—1921. I tabell 74 har gjorts en sammanställning av vissa av dessa siffror. Det är att observera, att siffrorna avse endast sådana sökande, som anmält sig till den ordinarie intagningen av elever vid början av höstterminen. Inträdesspärrens verkningar. I de sammanställningar, som vid intagningen uppgöras för jämförelse mellan de inträdessökande, (de s. k. kompetenslistorna, vilka å högskolans kansli ställts till de sakkunnigas förfogande) föreligga uppgifter för en mera ingående undersökning över relationen mellan de inträdessökande och de såsom studerande antagna, m. a. o. över den i maximeringen av antalet årligen antagna ordinarie studerande liggande »spärren». För åren fr. o. m. 1920 1

De från olika källor hämtade data visa ofta oöverensstämmelser, i regel dock rätt oväsentliga. Att söka fastställa vilken uppgift, som är den »riktiga» (ofta torde de olika siffrorna var för sig vara riktiga, fast på olika sätt definierade), skulle bli oerhört tidskrävande och knappast löna sig. Man får nöja sig med att tillse, att de siffror, som sammanställas, inbördes i görligaste mån motsvara varandra.

241 Tab. 73.

K. T. H. Antalet studerande under olika terminer. Antalet examina, fördelade efter fack.

Antalet ordinarie studerande

i5

År

c

>t ' f l

<D fl

3 0-

D

2 c SO <D

-A G

11 Antal examina vid fackavdelningen för d

bD^4 bD <V 'EJ)

a

£B o c •2

(ri

-t £

•a o fl

>4 si •»

. "Q

rM

r-^ £H

•3 t»

-H rfl

W J2

£•%

%

„bp

Igl '3 S c • £ bD ÖC-fl bD > ^rO

117 123 156 159 172 184 210 213 237 249 262 299 300 273 279 303 356 369 391 406 399 384 385 385 376 382 374 375 397 415 409 391 426 433 526 566 602 666 697 677 690 693 686 722 669 722 735 818 880 943 1 054 i

<D fl,

3 M

£*2

rq J3

rS

>

<

1 4 2 3 4 1 10 9 11 10 11 11 14 16 10 15 21 11 9 9 9 3 8 9 10 7 15 16 3 19 8 16 22 14 19 22 7 11 27 26 15 22 16 17 20 12 10 23 15 25 18

2 5 7 2 7 1 4 5 6 7 7 8 6 4 5 4 13 7 15 5 22 13 10 14 13 20 16 16 15 8 5 8 8 6 11 2 6 7 27 11 14 19 14 23 10 9 8 9 8 10 5

5 5 3 4 1 4 3 2 2 4 1 3 3 2 2

r*

,2-w

3 co

r*

>,

O) «tH

fl CO

p

1884 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 18 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 23 29 30 31 32 33 34

CH

, rt

CG ^4 bD oo

126 159 160 176 186 217 218 239 255 270 302 301 273 282 301 359 371 396 407 401 393 389 391 380 389 383 398 407 458 443 428 409 438 501 556 598 663 691 665 705 691 687 718 724 748 758 810 879 1003 1070 1167

24 25 36 29 40 49 56 43 64 60 59 66 105 65 77 78 85 86 95 93 126 90 97 101 97 91 94 96 108 126 102 76 109 88 96 105 86 99 172 135 134 135 95J 151l 127 1 120 1 961 125 * 131l 121 1 88 *

12 8 19 15 22 24 28 21 34 19 28 27 64 33 44 48 37 18 9 15 24 26 20 31 20 15 15 18 23 23 27

—

21 11 15 22 11 28 37 25 27 26 11 29 23 18 27 23 24 21 12

— — — — — — — — — — — — . — — — 3 4 8 5 2 7 4 3 4 6 6 4 8 3 5 3 4 4 7 5 9 12 9 (i 9 4 11 9 7 2 4 5

K

—

. 21 33 26 30 20 17 20 21 21 13 17 30 23 22 8 20 26 14 26 28 25 38 26 31 35 17 27 26 16 18 17 25 14 12

4 3 5 5 6 19 11 6 11 20 12 17 18 10 16 11 14 18 21 27 32 24 31 18 25 24 21 17 25 31 29 33 24 20 23 17 25 16 27 30 31 16 22 30 23 40 21 33 30 28 22

.— — 8 4 3 4 2 4 5 5

— — — — — — — — — — — — — — _ — —

— 8 6 8 14 8 6 11 7 10 9 4 3 4 8 10 8 11 14 16 18 10 16 24 15 14

.

.

1 Siffrorna över a ntalet examina 1 9 2 6 - -34 äro rätt m y c k e t 11igre ä n v a d a ntecknings irna i matrikeln utvisa. Matrik elns si "fror m o t s v a r a b ä t t r e de v e r k l i g a : örhållande na. 16

242 Tab. 74. K. T. H. Antalet inträdessökande och antagna åren 1884—1921. De inträdessökandes föregående utbildning. Siffrorna över antalet inträdessökande omfatta åren 1884—1901 sökande såsom ordinarie elever och specialelever, åren 1902—1921 endast sökande såsom ordinarie elever. Siffrorna över de sökandes fördelning efter föregående utbildning omfatta åren 1884 —1899 samtliga sökande, åren 1900—1921 endast sökande till första årskursen. Inträdessökande Hösttermin

85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 1900

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 1

Samtliga

74 90 68 87 95 158 94 130 125 133 130 130 127 184 218 241 256 259 200 164 205 205 200 202 226 263 259 233 236 202 184 182 242 346 378 457 389 275

Föregående utbildning 1

Därav Realtill l:a studentårskursen examen

— — — — — — — 119 126 120 121 117 174 193 205 243 231 176 150 170 180 176 187 211 246 240 209 209 187 169 172 221 325 353 431 374 255

33 33 25 36 36 57 47 54 46 65 66 66 58 91 136 165 169 162 140 125 149 120 159 171 194 234 221 198 192 165 153 158 211 302 329 418 337 235

Antagna såsom ord. studerande i årskurs

Latinstudentexamen

Ej studentexamen

I

II III IV

13 23 17 14 12 26 22 31 36 30 17 22 23 47 36 40 34 42 36 25 21 17 13 16 15 11 16 9 4 4 7 6 4 11 11 16 15 12

28 31 24 34 44 41 22 43 41 38 47 42 46 46 46 36 40 27 — — 2 3 4 — 2 1 3 2 11 18 9 ,H 6 12 13 7 9 8

53 69 54 65 66 91 73 76 97 98 96 98 98 102 100 127 128 124 132 121 121 117 116 122 122 118 120 110 121 125 118 110 120 128 129 151 158 164

1 — — 1 3 1 1 3 2 2 5 2 4 4 9 9 3 5 11 5 10 8 7 2 3 4 4 5 4 4 4 2 5 3 2 7

— — 2 2 1 4 — 1 1 2 2 1 — 7 7 — 11 3 3 10 7 7 3 5 1 4 7 6 1 2 3 6 2 6 6

3 2 1 2 7 3 2 1 — 1 — — — — 1 3 3 1 3 4 2 2 — — 2 — 1 5 4 4 1 1 2 4 3 2

2 Antagna i % av inträdessökande

73 80 82 79 77 63 86 62 81 76 80 78 81 58 53 60 52 55 73 HO 71 65 66 63 58 48 49 53 58 66 70 64 55 39 37 37

62 För vissa år ofullstä tidiga uppjgifter, bl.i. genom iitt personer m e d a'vademisk eller annan högskoleutbildn ing icke a ngivits eft er gymnasielinje. 1 Uppgift saknas. 3 Avser första årskurse a.

243 Tab. 75.

K. T. H. Inträdessökande 1920—1932, fördelade efter resultatet av ansökningarna. (Varje person räknad endast en gång.) J = Antagen vid K. T. H. C = Aret för ansökningen antagen vid C. T. I.

Si É M

% J

% J+ C

< fl O

Hrr. g

% J

% J+C

Studentexamen + Teknisk utbildning »Utan uppgift om utbildning» <*> £ £ T! G

» £ % J

% J+C

^T C

An intra söka

i 03 i—' <B XS

An intri sökt

Ar för första ansökan

Studentexamen

An intrj sök£

Samtliga

°/„ % J J+ C

.fl <& 1920 eller tidigare 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

371 164 150 190 203 178 165 192 201 283 312 295 359

71 83 91 90 88 88 92 93 90 81 79 73 68

85 90 97 92 92 91 94 94 92 87 86 85 79

351 155 142 167 185 160 139 174 175 260 291 255 298

71 84 92 92 88 89 94 93 90 80 79 <o 72

86 92 97 93 92 91 96 94 92 87 85 86 84

12 6 5 18 14 18 21 14 17 22 15 39 57

67 50 60 67 86 83 76 93 94 86 93 64 46

67 50 80 78 86 94 81 93 94 91 93 77 56

359 158 145 172 189 160 144 178 184 261 297 256 302

71 84 92 92 88 89 94 93 90 80 79 75 73

86 92 97 93 93 91 96 94 92 87 85 86 83

Summa

3 063

2 752

2 805

89 Värj 3 person h a r öljts fram t. o. m. höstterminen 1934; en person r ä k n a s såsom antagen som e l c - v i d K. T. H. eller C. T. I. om h a n sen ast nä m n d a termin v u n n i t intrade vid högsko an. I lar h a n först a n t a g i t s vid C. T. I , däref ter vid K. T. H., h a r han i tabelleri r ä k n a t 8 som a n t a g e n vid K. T. H.

har detta material utnyttjats. Då det visade sig, att det var ganska vanligt, att en sökande vann inträde först efter att två gånger ha misslyckats, men däremot relativt sällsynt att tre misslyckade försök föregingo antagandet till ordinarie studerande, ha de sökande enligt kompetenslistorna 1933 och 1934 icke medtagits i undersökningen. Över samtliga i kompetenslistorna för åren 1920—1932 upptagna sökande med undantag av sådana, som redan förut voro antagna såsom ordinarie studerande men sökte övergång till annan fackavdelning eller sökte återinträde vid högskolan, har upplagts en kartolin, upptagande fullständigt namn, födelseår och -dag, studentexamensår och linje eller annan motsvarande utbildning, ev. annan teoretisk utbildning (universitetsstudier o. d.), år för ansökan och den fackavdelning, som sökes, samt resultatet, d. v. s. huruvida och i vilken f xckavdelning vederbörande (enligt anteckning i kompetenslistan) blev antager. Dessa kort ha därefter genom noggrann sortering dels i bokstavsordning, dels i ordning efter födelseår och -dag, hopförts på person. Alla de sö-

244 Tab. 76. K. T. H. Iuträdessökande studenter 1920—1932, fördelade efter studentexamensår, år för första ansökan och resultatet av ansökningarna. (Varje person räknad endast en gång.) (Endast personer, som avlagt studentexamen 1920 eller senare äro medtagna; varje person är följd fram t. o. m. höstterminen 1934.) Procent som vunnit inträde vid K.T.H. 3ller C.T.I. Student- År för första Antal året för första Senast ett år Senast två år Senast tre år inträdesexamensefter första efter första ansökan efter första ansökan vid år ansökan ansökan ansökan K.T.H. 1920

1928 Samtl.

83 94 100

83 94 100

1920 1921 1922—

103 51 20

32 83 100

79 94 100

Samtl.

1921 1922 1923—

80 43 28

64 88 93

95 98 97

95 98 97

95 98 97

Samtl.

1922 1923 1924—

78 41 26

79 85 77

94 90 77

96 90 81

97 90 81

Samtl.

1923 1924 1925-

102 50 22

84 82 86

91 94 86

93 94 86

93 94 86

Samtl.

95 94 93 100

1924 1925 1926—

105 40 22

71 84 100

91 92 100

94 93 100

Samtl.

1925 1926 1927-

100 44 32

79 82 84

92 86 91

92 89 94

92 89 94

Samtl.

1926 1927 1928—

78 54 22

90 87 64

99 94 69

99 94 69

99 94 69

Samtl.

1927 1928 1929—

93 56 38

80 84 79

95 87 84

96 88 84

96 89 84

Samtl.

93 83 69

94 85 69

95 86 71

1928 1929 1930—

95 87 45

81 74 58

245 Procent som v u n n i t inträde vid K.T.H. eller C.T.I. exarmensair

inträdesansökan

Antal Aret för första Senast ett år Senast två år Senast tre år ansökan vid efter första efter första efter första vid K.T.H. ansökan ansökan ansökan

19)29

Samtl.

1929 1930 1931 —

137 84 36

67 69 75

85 85 81

90 86 81

90 87 81

Samtl.

1930 1931 1932

157 74 32

56 64 59

81 81 78

87 84 7H

88 85

Samtl.

1931 1932

134 86

50 57

82 79

88 83

88 Samtl.

— —

L9330

18)31

—

—

kände, som icke enligt kompetenslistorna blivit antagna såsom ordinarie studerande ha omsorgsfullt efterforskats i högskolans kataloger fram till innevarande termin; det har då i många fall visat sig, att vederbörande ändock vunnit inträde såsom ordinarie studerande. Han kan t. ex. ha gått som extra studerande något år och därefter blivit ordinarie studerande i en högre årskurs än första eller vunnit inträde en vårtermin eller — utan att detta blivit antecknat i kompetenslistorna — redan terminen för ansökningen blivit antagen såsom ersättare för någon, som avstått eller permitterats. På analogt sätt ha alla de, som ej omedelbart vid första ansökan blivit antagna, eftersökts i C. T. I:s kataloger för ansökningsterminen och följande terminer, intill det eventuella inträdet vid K. T. H. Av samtliga under den betraktade perioden inlämnade ansökningar 3 630 stycken — har endast 66 % kunnat beviljas, varjämte ytterligare 5 % i stället vunnit omedelbart inträde vid C. T. I. Emellertid äro dessa siffror så till vida missvisande som de avslagna ansökningarna till betydande del upprepas ett påföljande år. Såsom i det följande visas är det åtskilligt mera än 66 % av de ansökande personerna som vinna inträde vid K. T. H. I tabell 75 ges en framställning av antalet inträdessökande personer under de olika åren (en person räknas som sökande det år han blivit antagen som ordinarie studerande, även om han då icke finnes upptagen bland de sökande enligt kompetenslistan), fördelade efter resultatet av ansökningen. Tabellen skiljer på sökande med studentexamen och teknisk utbildning (häri inbegripet teknisk studentexamen och »framstående anlag»). Dessutom finns det ett mindretal sökande, om vilka kompetenslistorna icke innehålla tillräck-

liga uppgifter i fråga om föregående utbildning eller som icke varit där upptagna; flertalet av dessa torde dock ha avlagt studentexamen, och fördenskull ha de i tabellens sista kolumn sammanräknats med studenterna. I tabell 76 lämnas en tämligen fullständig redogörelse för spärrens verkningssätt. Under perioden 1920—1932 sökte 3 063 personer inträde vid K.T.H.; t. o. m. höstterminen 1934 hade 81 % av dem kommit in vid K. T. H. och ytterligare 7 % vid C. T. I. Endast 12 % ha sålunda fått avstå från högre teknisk utbildning i Sverige. För 53 inträdessökande saknas uppgift om föregående utbildning; av dessa ha 47 kommit in vid K. T. H. och en vid C. T. I. Av återstoden äro 2 752 studenter, av vilka 2 261 vunnit inträde vid K. T. H. och 193 vid C. T. I. Tabellerna torde i övrigt tala för sig själva. De visa tydligt det anmärkningsvärda förhållandet att av dem, som vid första ansökan fallit igenom, flertalet dock förr eller senare vunnit inträde på de ifrågavarande läroanstalterna. Spärrens verkningar synas sålunda icke ha resulterat däri att de med sämre betyg utrustade inträdessökandena avvisats från utbildningen utan endast däri att deras inträde fördröjts. Dock ligger det säkerligen en betydande spärr däruti, att personer med dåliga studentbetyg endast i ringa utsträckning gjort sig besvär att inlämna ansökan. Ytterligare må rörande dem, som icke vunnit inträde, meddelas följande: De 298 studenter, som ansökt till K. T. H. men som icke kommit in vid vare sig K. T. H. eller C. T. I., ha sannolikt — eftersom de i många fall praktiserat på det tekniska området för att meritera sig för inträde — till stor del ändock ägnat sig åt teknisk verksamhet av ett eller annat slag. En del av dem ha på grund av saknad av godkänt betyg i matematik, fysik, kemi eller teckning icke varit kompetenta att vinna inträde vid K. T. H. Vid en summarisk genomgång av universitetens och högskolornas kataloger för höstterminen 1934 och vissa andra tillgängliga uppslagsböcker påträffades 98 av de ifrågavarande 298 studenterna; av dessa voro: 4 med. lie. 7 med. kand. 10 med. stud. 3 leg. tandläkare 5 odont. kand. 2 leg. veterinärer 1 vet. kand. 2 vet. stud. 2 apotekare 5 jur. stud. 1 fil. d:r, läroverkslärare 1 fil. lic., tjänsteman 5 fil. mag., läroverkslärare

3 fil. lic., studerande 2 fil. mag., studerande 2 fil. kand., studerande 18 fil. stud. 6 diplomerad från handelshögskola 1 stud. vid handelshögskola 1 stud. vid Gymnastiska centralinstitutet 12 officerare på stat 1 kammarskrivare 1 verkstadsingeniör 1 taxeringsassistent 1 landsfiskalsaspirant 1 handelsresande

247 Av de återstående voro 12 redan vid tiden för ansökan studerande vid universitet eller högskola. Av samtliga 298 hade 29 stycken sökt två gånger och 3 stycken 3 gånger. De allra flesta, eller 266 stycken, hade således tagit sitt parti redan efter den första ansökans misslyckande. C. T. I. Tillflödet av studerande, examensfrekvens m. m. De i det föregående omnämnda 1919 års sakkunniga för Chalmersska institutets omorganisation ha i sitt betänkande publicerat årliga siffror rörande antalet kompetenta inträdessökande, antalet i första årskursen nyintagna, anTab. 77. C. T. I. Antalet nyinskrivna och utexaminerade. Av de nyNyAv de nyAv de nyHöst- Kompeinskrivna tenta ininskrivna inskrivna inskrivna termin, voro voro trädesstudevoro år sökande rande kvinnor utlandet s t u d e n t e r 1897 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 0!» 10 11 12 115 14 15 16 17 18 It) 20 21 22 23 24 20 26 27 28 29 30 3:

m

33 34

—

63 82 69 79 77 79 81 96 S3 89 96 89 84 70 103 111 114 92 133 199 230 181 139 111 93 75 105 83 97 83 111 163 187 202 177 241

—

63 82 69 79 77 79 81 96 83 89 96 89 84 70 103 108 111 88 107 96 128 115 90 82 70 60 89 74 77 67 96 106 120 109 111 136

— — — — — _ — — — — — — — — — — 1 1

— 1 1 1

— — — — — — — 2

Q

— 1 1

—

— 5 12 11 16 13 9 11 16 12 14 9 7 4 8 5 2 3 5 5 3 4 3 4 1 1 5 4 2 3 1 5 4 (i 1 2

— —

34 23 25 23 11 25 36 27 30 32 32 26 25 39 45 33 45 73 65 89 84 52 39 26 29 26 30 43 29 50 67 71 69 70 103

Examensprocent.

j Läsår

1900—01 01—02 02-03 03-04 04-05 05—06 06-07 07—08 08—09 09—10 10—11 11—12 12—13 13—14 14—15 15—16 16-17 17—18 18—19 19—20 20—21 21—22 22—23 23—24 24—25 25—26 26—27 27—28 28—29 29—30 30—31 31—32 32—33 33-34 ht. 1934

Utexa- E x a m e n s minerade procent

46 32 44 49 57 61 63 47 47 53 51 42 72 55 53 65 59 65 87 76 73 78 101 68 65 61 61 21 54 55 73 58 47 84 48

70 60 83 77 82 59 58 55 (51 47 75 62 63 93 57 60 78 8(5 68 81 79 59 72 74 87 35 61 74 95 87 49 79

. —